SQLite format 3@  O{tableTopicsTopicsCREATE TABLE 'Topics' (Title NVARCHAR(100), Notes TEXT)l3~ytoje`[VQLGB=83.)$ zupkfa\WRMGA;5/)#   1: 1b-2{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\܁فցԁҁ΁Ɂ    xum\GA~-}|{zxwvusrqxpbo@m+i)hg feba`^]\YXWEVAS,RQOKJHFDClB[AQ?=;:854q3l2@1/ -,+*)~%S#>"7 .#  v ` U>+ terges i boken och parallellt med denna texten fr\'e5n Svenska Folkbibeln.Siffrorna invid texten \'e4r Weimarupplagans sidsiffror. De fyra f\'f6rsta kapitlen \'e5terfinns i WA 40, 1 och de b\'e5da sista i WA 40, 2.\par \par Det har funnits m\'e5nga sv\'e5righeter i indelning av avsnitt. Martin Luther gick ibland till f\'f6reg\'e5ende vers eller delar av verser, vilket ocks\'e5 syns i kommentaren. D\'e4rf\'f6r finns det inte n\'e5gon strikt systematisk versindelning.\par \par De l\'e4nkar nedan som st\'e5r p\'e5 kapitelrubrikerna g\'e5r till en indexsida f\'f6r hela kapitlet, d\'e4r det ocks\'e5 framg\'e5r vilka verser eller delar av verser som behandlas. Versl\'e4nkarna g\'e5r direkt till resp. dokument.\par \par Martin Luthers f\'f6rord\par Femtio lysande f\'f6rtj\'e4nster hos den egna r\'e4ttf\'e4rdigheten\par Om inneh\'e5llet i galaterbrevet\par \par Kap. 1\par \tab\par Kap. 2\par \tab\par Kap. 3\par \tab\par Kap. 4\par \tab\par Kap.5\par \tab\par Kap. 6\par \par } \fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 1:1-2\par \par Paulus, apostel, icke fr\'e5n m\'e4nniskor, ej heller genom n\'e5gon m\'e4nniska, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som har uppv\'e4ckt honom fr\'e5n de d\'f6da - jag, j\'e4mte alla de br\'f6der, som \'e4ro h\'e4r med mig.\par \tab\par \par Fr\'e5n Paulus, apostel, uts\'e4nd inte av m\'e4nniskor eller genom n\'e5gon m\'e4nniska utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har uppv\'e4ckt honom fr\'e5n de d\'f6da. Jag och alla br\'f6derna som \'e4r hos mig ...\par \par Sedan vi nu redogjort f\'f6r \'e4mnet i detta brev till galaterna och visat h\'e4n p\'e5 dess huvudtanke, vilja vi ytterligare, innan vi \'f6verg\'e5 till sj\'e4lva utl\'e4ggningen, f\'f6rutskicka n\'e5gra ord om vad som gav Paulus anledning att skriva brevet. Sj\'e4lv hade han planterat den rena l\'e4ran om evangeliet och trons r\'e4ttf\'e4rdighet hos galaterna. Men kort efter det han l\'e4mnat dem hade falska l\'e4rare insmugit sig, som ryckte upp allt vad han planterat och meddelat riktig undervisning om. Ty dj\'e4vulen kan icke l\'e5ta bli att h\'e4ftigt bek\'e4mpa denna l\'e4ra med v\'e5ld och list. Han ger sig ingen ro; s\'e5 l\'e4nge han ser en gnista vara kvar av den. D\'e4rf\'f6r lida ocks\'e5 vi av v\'e4rlden, dj\'e4vulen och hans apostlar allt ont fr\'e5n h\'f6ger och v\'e4nster av den enda orsaken, att vi f\'f6rkunna evangelium rent.\par \par Evangelium \'e4r n\'e4mligen n\'e5got h\'f6gre \'e4n v\'e4rldens vishet, r\'e4ttf\'e4rdighet, gudsdyrkan o. s. v. Det l\'e4mnar visserligen allt detta i orubbat bo, s\'e5 l\'e4nge det icke \'f6verskrider sin funktion, och anbefaller det som en god Guds skapelse. Men v\'e4rlden s\'e4tter detta skapade \'f6ver Skaparen och vill genom detsamma \'f6vervinna synden, befrias fr\'e5n d\'f6den och f\'f6rtj\'e4na evigt liv. S\'e5dant f\'f6rd\'f6mer evangeliet. Men v\'e4rlden kan icke t\'e5la, att det utd\'f6mes som den skattar h\'f6gst. D\'e4rf\'f6r br\'e4nnm\'e4rker den evangeliet s\'e5som en uppviglande och vilseledande l\'e4ra, vilken omst\'f6rtar samh\'e4llen, furstemakt, kungamakt, kejsarmakt och kyrkov\'e4sen och vilken allts\'e5 f\'f6rbryter sig mot Gud och kejsaren, ber\'f6var lagarna deras auktoritet, uppl\'f6ser den goda seden och ger var och en frihet att ostraffat g\'f6ra vad han vill. F\'f6ljaktligen f\'f6rf\'f6ljer v\'e4rlden denna l\'e4ra med det mest r\'e4ttm\'e4tiga nit, skenbart i obrottslig lydnad f\'f6r Gud, och avskyr dess l\'e4rare och anh\'e4ngare som det mest f\'f6rd\'e4rvbringande som t\'e4nkas kan p\'e5 jorden.\par \par Genom undervisning om evangeliet f\'f6rtrampas vidare ocks\'e5 dj\'e4vulen, hans v\'e4lde nedbrytes, lagen, synden och d\'f6den ryckas undan honom. Och det \'e4r just genom dessa n\'e4mnda, ytterst m\'e4ktiga och fullst\'e4ndigt o\'f6vervinneliga tyranner, som han lagt hela m\'e4nniskosl\'e4ktet under sitt v\'e4lde. Och till p\'e5 k\'f6pet f\'f6ras hans f\'e5ngar fr\'e5n m\'f6rkrets och tr\'e4ldomens rike till ljusets och frihetens. Skulle dj\'e4vulen l\'e5ta detta ske? \'c4r det icke rimligt, om l\'f6gnens fader anlitar alla sina krafter och konster f\'f6r att undanskymma, f\'f6rv\'e4nda och helt utrota denna l\'e4ra, som f\'f6r till salighet och evigt liv? \'c5tminstone klagar Paulus i detta och alla sina andra brev \'f6ver att Satan i h\'f6gsta grad arbetat i denna riktning genom sina apostlar, och detta medan han, Paulus, \'e4nnu levde.\par \par Ocks\'e5 vi m\'e5ste uppst\'e4mma samma klagan i denna tid. Vi m\'e5ste beklaga, att Satan skadat v\'e5rt evangelium mera genom sina tj\'e4nare sv\'e4rmeandarna \'e4n genom alla tyranner, konungar, furstar och biskopar, som f\'f6rf\'f6ljt och alltj\'e4mt f\'f6rf\'f6lja det med v\'e5ld. Och om icke vi s\'e5 tr\'e4get och flitigt hade vakat och arbetat h\'e4r i Wittenberg med att plantera l\'e4ran om tron och undervisa i den, skulle vi icke s\'e5 l\'e4nge ha f\'f6rblivit eniga, utan sekter skulle redan f\'f6r l\'e4nge sedan ha uppst\'e5tt \'e4ven bland oss. Men emedan vi st\'e5ndaktigt f\'f6rbliva i denna l\'e4r a och emedan den stadigt drives av oss, bevarar den oss i fullkomlig frid och endr\'e4kt. Andra \'e5ter, som antingen f\'f6rsumma den eller vilja komma med n\'e5gon f\'f6rment h\'f6gre visdom, hemfalla \'e5t allehanda f\'f6rd\'e4rvliga villfarelser. Det blir ingen \'e4nde p\'e5 splittring och sektbildning, och s\'e5 \'e4ro de f\'f6rlorade. - Med detta ha vi i f\'f6rbig\'e5ende velat angiva orsaken till att dj\'e4vulen och v\'e4rlden \'e4ro s\'e5 fientliga mot evangeliet, som dock \'e4r livets och den eviga salighetens ord.\par \par Jag har f\'f6rut sagt, att Paulus i detta sitt brev f\'e5tt anledning behandla den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten, emedan falska l\'e4rare strax brutit ned vad han hos galaterna byggt upp genom str\'e4ngt och l\'e5ngvarigt arbete. Dessa falska l\'e4rare eller falska apostlar hade s\'e5som omskurna och faris\'e9er stort anseende. Och de skr\'f6to inf\'f6r folket \'f6ver att de tillh\'f6rde det heliga och utkorade judafolket, \'f6ver att de voro israeliter av Abrahams s\'e4d, \' f6ver att l\'f6ftena och f\'e4derna h\'f6rde dem till, och slutligen \'f6ver att de voro Kristi tj\'e4nare och l\'e4rjungar till apostlarna, med vilka de umg\'e5tts och vilkas underg\'e4rningar de varit \'f6gonvittnen till. Kanske hade de ocks\'e5 sj\'e4lva gjort tecken, i enlighet med vad Kristus s\'e4ger, Matt. 7, 22, att \'e4ven de ogudaktiga g\'f6ra tecken. N\'e4r s\'e5 framst\'e5ende m\'e4n komma till n\'e5got samh\'e4lle eller n\'e5gon trakt, bli de genast f\'f6rem\'e5l f\'f6r beundran och imponera \'e4ven p\'e5 dem som f\'e5tt undervisning i tron och \'e4ro n\'e5gorlunda bef\'e4sta i den. Deras s\'e4tt att bringa galaterna ur fattningen bestod i att fr\'e5ga: Vem \'e4r Paulus? Har han icke sist av alla blivit omv\'e4nd till Kristus? Vi \'e4ro apostlarnas l\'e4rjungar och bekanta med dem, vi ha sett Kristus g\'f6ra under och ha h\'f6rt honom predika. Paulus har senare \'e4n vi kommit till tro och st\'e5r oss f\'f6ljaktligen efter i rang. Det \'e4r icke m\'f6jligt att Gud l\'e5ter oss fara vilse, vi som h\'f6ra till det heliga folket, \'e4ro Kristi tj\'e4nare och ha mottagit den helige Ande. Dessutom \'e4ro vi flera, Paulus \'e4r ensam och har varken umg\'e5tts med apostlarna eller sett Kristus. Han har ju rent av f\'f6rf\'f6ljt Kristi f\'f6rsamling. Skulle v\'e4l Gud f\'f6r denna enda m\'e4nniskas, f\'f6r Pauli skull, utl\'e4mna s\'e5 m\'e5nga f\'f6rsamlingar \'e5t villfarelse?\par \par S\'e5 tillgriper nu f\'f6r tiden p\'e5ven, eftersom han icke kan \'e5beropa n\'e5got Skriftens ord till sitt f\'f6rsvar, st\'e4ndigt detta enda bevis mot oss: Kyrkan, kyrkan! Tror du, att Gud \'e4r s\'e5 obarmh\'e4rtig, att han f\'f6r n\'e5gra k\'e4tterska lutheraners skull f\'f6rkastar hela sin kyrka? Tror du, att han under s\'e5 m\'e5nga hundra \'e5r l\'e5ter hela sin kyrka vandra i villfarelse? Han framh\'e5ller med all makt, att kyrkan icke kan f\'f6rst\'f6ras eller omst\'f6rtas. Och de flesta taga intryck av denna bevisf\'f6ring. - Med s\'e5dant och liknande tal imponerade allts\'e5 de falska apostlarna p\'e5 galaterna, s\'e5 att Paulus f\'f6rlorade sitt anseende bland dem och hans l\'e4ra framstod i misst\'e4nkt dager.\par \par Mot detta deras tomma skryt och sj\'e4lvber\'f6m s\'e4tter Paulus frejdigt och med gott samvete sin myndighet som apostel. P\'e5 ett synnerligen st\'e5tligt s\'e4tt framh\'e4ver han sin kallelse och f\'f6rsvarar sitt \'e4mbete. Och han g\'f6r h\'e4r ett uttalande, som annars icke f\'f6rekommer n\'e5gonst\'e4des i hans skrifter. Han s\'e4ger sig icke vilja vika f\'f6r n\'e5gon, icke ens f\'f6r apostlarna, l\'e5ngt mindre d\'e5 f\'f6r deras l\'e4rjungar. Och f\'f6r att nedsl\'e5 deras fariseiska h\'f6gmod och krossa deras h\'e5rda pannor ber\'e4ttar han om tilldragelsen i Antiokia, d\'e5 han upptr\'e4dde mot sj\'e4lve Petrus. Utan att bry sig om vilken anst\'f6t han v\'e5llar s\'e4ger han uttryckligen i texten, att han v\'e5gat anklaga och tillr\'e4ttavisa sj\'e4lve Petrus, den f\'f6rn\'e4mste bland apostlarna, som hade sett Kristus och umg\'e5tts s\'e5 f\'f6rtroligt med honom. Jag \'e 4r en apostel, s\'e4ger han, och bryr mig icke om vad andra \'e4ro. Jag tager s\'e5 liten h\'e4nsyn till andras st\'e4llning, att jag icke ens dragit mig f\'f6r att tillr\'e4ttavisa sj\'e4lve st\'f6djepelaren f\'f6r de andra apostlarna.\par \par Kort sagt, i de b\'e5da f\'f6rsta kapitlen g\'f6r han knappt annat \'e4n framh\'e5ller arten av sin kallelse, sitt \'e4mbete och sitt evangelium, vilket han p\'e5st\'e5r sig icke ha mottagit av n\'e5gon m\'e4nniska utan genom en uppenbarelse av Jesus Kristus och som d\'e4rf\'f6r icke \'e4r att anse som n\'e5got m\'e4nskligt. Likas\'e5 bedyrar han, att om han sj\'e4lv eller rent av en \'e4ngel fr\'e5n himmelen predikar ett annat evangelium \'e4n han f\'f6rkunnat, skall han vara f\'f6rbannad.\par \par Vad vill Paulus med detta sitt skryt? Svar: Denna punkt i den kristna l\'e4ran tj\'e4nar till att g\'f6ra varje Guds ords tj\'e4nare viss om sin kallelse, s\'e5 att han f\'f6rtr\'f6stansfullt kan ber\'f6mma sig inf\'f6r Gud och m\'e4nniskor av att predika evangelium s\'e5som en, vilken d\'e4rtill \'e4r kallad och uts\'e4nd. P\'e5 samma s\'e4tt har en konungs s\'e4ndebud sin ber\'f6mmelse och h\'f6ghet d\'e4ri, att han icke kommer som privatperson utan just i egenskap av konungens s\'e4ndebud, och i denna hans v\'e4rdighet tillkommer honom den hedern, att han f\'e5r g\'e5 fr\'e4mst och placeras h\'f6gre \'e4n vad som skulle vara fallet, om han kommit i egna angel\'e4genheter. D\'e4rf\'f6r b\'f6r en evangeliets f\'f6rkunnare vara viss om att ha gudomlig kallelse. Och det \'e4r l\'e4mpligt att han efter Pauli f\'f6red\'f6me inf\'f6r folket framh\'e4ver h\'e4rligheten i denna sin kallelse f\'f6r att inf\'f6r sina \'e5h\'f6rare h\'e4vda sin myndighet, liksom ett kungligt s\'e4ndebud betonar h\'f6gheten i sitt uppdrag. Detta \'e4r icke tomt skryt utan ett n\'f6dv\'e4ndigt p\'e5pekande, eftersom han icke framh\'e4ver sig sj\'e4lv utan konungen, som s\'e4nt honom. Det \'e4r dennes h\'f6ghet han vill se erk\'e4nd som oantastlig. D\'e5 han i konungens namn \'e5l\'e4gger unders\'e5tarna n\'e5got, s\'e4ger han icke: Vi anh\'e5lla, utan: Vi befalla, eller: Det \'e4r v\'e5r vilja att s\'e5 skall f\'f6rfaras o. s. v. N\'e4r han talar i eget namn d\'e4remot s\'e4ger han: Vi anh\'e5lla o. s. v.\par \par S\'e5 \'e4r det ocks\'e5 med Paulus. N\'e4r han st\'e5tligt framh\'e4ver h\'f6gheten i sin kallelse, \'e4r det icke sig sj\'e4lv han upph\'f6jer, s\'e5som m\'e5nga mena, utan i n\'f6dv\'e4ndigt och heligt \'bbh\'f6gmod\'bb f\'f6rh\'e4rligar han sitt \'e4mbete, i enlighet med vad han s\'e4ger, Rom. 11, 13: \'bbEftersom jag nu \'e4r en hedningarnas apostel, h\'e5ller jag mitt \'e4mbete h\'f6gt\'bb, det \'e4r, jag vill icke bli bem\'f6tt som Paulus fr\'e5n Tarsus utan som Paulus, Jesu Kristi s\'e4ndebud eller apostel. Och detta m\'e5ste han g\'f6ra f\'f6r att skaffa sig geh\'f6r, f\'f6r att hans \'e5h\'f6rare, som h\'f6ra detta, skola bli uppm\'e4rksamma, v\'e4lvilligt st\'e4mda och l\'e4raktiga. Ty d\'e5 de h\'f6ra honom, h\'f6ra de icke Paulus r\'e4tt och sl\'e4tt utan genom Paulus den som s\'e4nt honom, Kristus sj\'e4lv och Gud, Fadern. Inf\'f6r Guds myndighet och majest\'e4t m\'e5ste de som m\'e4nniskor st\'e5 i helig v\'f6rdnad, och likas\'e5 b\'f6ra de med st\'f6rsta v\'f6rdnad mottaga och lyssna till hans s\'e4ndebud, som f\'f6rkunna hans ord.\par \par Detta \'e4r allts\'e5 ett viktigt st\'e4lle, d\'e5 Paulus tager sig s\'e5 h\'f6g ton och s\'e5 framh\'e4ver sin kallelse, att han ser ned p\'e5 alla andra. Om n\'e5gon efter m\'e4nniskos\'e4tt s\'e5 f\'f6raktade alla utom sig sj\'e4lv och f\'f6r egen r\'e4kning gjorde anspr\'e5k p\'e5 allt anseende, vore han en framst\'e5ende dumbom. Det vore b\'e5de den st\'f6rsta d\'e5rskap och direkt synd. Men h\'e4r \'e4r detta \'bbskryt\'bb n\'f6dv\'e4ndigt, eftersom det icke \'e5syftar Pauli eller v\'e5r \'e4ra utan Guds, \'e5t vilken d\'e4rigenom hemb\'e4res lovets och tacksamhetens offer. Ty genom detta skryt blir Guds namn k\'e4nt f\'f6r v\'e4rlden. - D\'e4rf\'f6r b\'f6rjar aposteln sitt brev till galaterna s\'e5lunda:\par \par }  men vilka d\'e4remot f\'f6raktade Paulus, eftersom han varken var apostlal\'e4rjunge eller av n\'e5gon blivit s\'e4nd att f\'f6rkunna evangelium. Han hade kommit fr\'e5n annat h\'e5ll och p\'e5 eget initiativ tr\'e4ngt sig in i detta \'e4mbete. Mot dem \'e4r det som Paulus f\'f6rsvarar sig med de anf\'f6rda orden, med vilka han allts\'e5 vill s\'e4ga: Min kallelse synes edra predikanter f\'f6raktlig, men alla som kommit till eder ha uts\'e4nts antingen fr\'e5n m\'e4nniskor eller genom n\'e5gon m\'e4nniska, det \'e4r, antingen ha de kommit utan kallelse, av egen drift, eller kallade genom andra. Men min kallelse \'e4r icke fr\'e5n m\'e4nniskor och har icke heller skett genom n\'e5gon m\'e4nniska utan st\'e5r \'f6ver all slags kallelse, som kan f\'f6rekomma efter apostlarna. Den har n\'e4mligen skett genom Jesus Kristus och Gud, Fadern o. s, v.\par \par Med "fr\'e5n m\'e4nniskor" f\'f6rst\'e5r jag s\'e5dana, som kalla sig sj\'e4lva och tr\'e4nga sig p\'e5, utan att vare sig Gud eller m\'e4nniska kalla eller s\'e4nda dem. De l\'f6pa och tala av sig sj\'e4lva, s\'e5som i v\'e5ra dagar sv\'e4rmeandarna g\'f6ra, vilka antingen krypa i vr\'e5rna och d\'e4r s\'f6ka n\'e5got st\'e4lle, d\'e4r de kunna utgjuta sitt gift, men undvika den offentliga gudstj\'e4nsten, eller ocks\'e5 komma hit, d\'e4r evangelium redan f\'f6rut \'e4r planterat. Dem kallar jag "fr\'e5n m\'e4nniskor". "Genom n\'e5gon m\'e4nniska" \'e5ter kallar jag dem, som hava gudomlig kallelse ehuru genom en m\'e4nniska.\par \par Det finnes allts\'e5 tv\'e5 slag av gudomlig kallelse, en f\'f6rmedlad och en of\'f6rmedlad. Nu f\'f6r tiden kallar Gud oss alla till Ordets \'e4mbete genom medelbar kallelse, o.v. s. en kallelse, som sker genom ett medel, d. \'e4. genom en m\'e4nniska. Apostlarna d\'e4remot kallades omedelbart av Kristus sj\'e4lv, liksom profeterna i Gamla testamentet kallades av Gud sj\'e4lv. Sedan kallade apostlarna sina l\'e4rjungar. S\'e5 t. ex. kallade Paulus Timoteus, Titus o. s. v. Dessa i sin tur kallade biskopar (Tit. 1, 5ff.), och biskoparna kallade sina eftertr\'e4dare \'e4nda till v\'e5r tid, och s\'e5 skall det \'e4ven h\'e4danefter fortg\'e5 till v\'e4rldens \'e4nde. S\'e5dan kallelse \'e4r medelbar, eftersom den sker genom en m\'e4nniska, och likv\'e4l \'e4r den av Gud.\par \par N\'e4r allts\'e5 en furste eller en \'e4mbetsman, t. ex. jag sj\'e4lv, kallar n\'e5gon, har han sin kallelse genom en m\'e4nniska, och detta \'e4r \'f6ver hela v\'e4rlden det vanliga slaget av kallelse efter apostlarnas. Den skall icke heller utbytas mot n\'e5gon annan utan h\'e5llas i \'e4ra f\'f6r v\'e5ra partiandars skull, vilka f\'f6rakta den och skryta med en annan kallelse, i det de s\'e4ga sig av Anden drivas att undervisa. Men de ljuga, de bedragarna. Av anden drivas de nog, men icke av n\'e5gon god utan av en ond ande. S\'e5som, f\'f6rkunnare (i min egenskap av doktor kunde jag visserligen predika i hela p\'e5ved\'f6met, om man bara kunde t\'e5la mig) f\'e5r jag icke begiva mig utanf\'f6r min lott till n\'e5gon annan stad, d\'e4r jag icke \'e4r kallad, och predika d\'e4r, icke ens om jag h\'f6r, att sj\'e4larna genom falsk l\'e4ra f\'f6ras h\'e4n mot f\'f6rd\'f6melsen och jag med min sunda l\'e4ra kunde rycka dem undan b\'e5de villfarelse och f\'f6rd\'f6melse. Nej, jag b\'f6r l\'e4mna saken \'e5t Gud, som i sinom tid skall finna anledning att lagligen kalla tj\'e4nare och giva sitt Ord. Ty han \'e4r sk\'f6rdens Herre, som skall s\'e4nda arbetare i sin sk\'f6rd. Oss tillkommer det att bedja, Matt. 9, 38.\par \par D\'e4rf\'f6r b\'f6r man icke tr\'e4nga sig in p\'e5 en annans sk\'f6rdef\'e4lt, som dj\'e4vulen brukar g\'f6ra genom sina sekterister, vilka alltid f\'f6reb\'e4ra det mest brinnande nit, n\'e4mligen att det g\'f6r dem ont att m\'e4nniskor s\'e5 j\'e4mmerligt f\'f6ras vilse, att de vilja l\'e4ra sanningen och rycka de vilsef\'f6rda ur dj\'e4vulens snara. \'c4ven om det \'e4r s\'e5, att n\'e5gon vill i fromt nit och god avsikt med sin sunda l\'e4ra befria de vilsef\'f6rda ur deras villfarelse, uppst\'e5r d\'e4rf\'f6r likv\'e4l ett d\'e5ligt f\'f6red\'f6me, varigenom de ogudaktiga l\'e4rarna f\'e5 tillf\'e4lle att tr\'e4nga sig in. Genom dem kan sedan Satan intaga l\'e4rostolen, varf\'f6r exemplet i l\'e4ngden blir till den st\'f6rsta skada.\par \par Men d\'e5 fursten eller n\'e5gon annan \'f6verhetsperson kallar mig, d\'e5 kan jag med visshet och tillf\'f6rsikt ber\'f6mma mig gentemot dj\'e4vulen och evangeliets fiender, emedan jag enligt Guds uppdrag kallats genom en m\'e4nniskas r\'f6st. Det \'e4r n\'e4mligen Guds uppdrag som uttalas genom furstens mun. Detta \'e4r verkliga kallelser. Allts\'e5 \'e4ro \'e4ven vi kallade genom gudomligt uppdrag, icke omedelbart av Kristus, s\'e5som apostlarna, utan genom en m\'e4nniska.\par \par Denna l\'e4ra om kallelsens visshet \'e4r h\'f6geligen av n\'f6den f\'f6r de f\'f6rd\'e4rvbringande sataniska sv\'e4rmeandarnas skull, p\'e5 det att var och en m\'e5 kunna ber\'f6mma sig med Johannes D\'f6paren: "Herrens befallning kom till mig" (Luk. 3, 2). N\'e4r jag allts\'e5 predikar, d\'f6per och f\'f6rvaltar sakramenten, g\'f6r jag det p\'e5 befallning och enligt kallelse, eftersom Guds befallning kommit till mig, icke i en vr\'e5, som sv\'e4rmarna skryta med, utan genom en m\'e4nniska, som talat \'e5 \'e4mbetets v\'e4gnar. Men om den ene eller andre medborgaren b\'e5de mig predika, borde jag icke f\'f6lja s\'e5dan kallelse av en privatman. Annars skulle ing\'e5ng beredas dj\'e4vulens tj\'e4nare, som enligt detta f\'f6red\'f6me sedan kunde ut\'f6va sin skadliga verksamhet, i enlighet med vad vi ovan sagt. N\'e4r \'e5ter de kalla mig, som sk\'f6ta offentliga \'e4mbeten, b\'f6r jag lyda.\par \par N\'e4r aposteln allts\'e5 s\'e4ger: "Paulus, apostel, icke fr\'e5n m\'e4nniskor, ej heller genom n\'e5gon m\'e4nniska", tr\'e4ffar hans f\'f6rebr\'e5else de falska apostlarna, som om han sade: Hur mycket dessa huggormar \'e4n ber\'f6mma sig, vad ha de mer att f\'f6rh\'e4va sig \'f6ver \'e4n att de kommit fr\'e5n m\'e4nniskor, det \'e4r, fr\'e5n sig sj\'e4lva, utan n\'e5gon kallelse, eller genom en m\'e4nniska, det \'e4r, s\'e4nda av andra. Intetdera g\'f6r intryck p\'e5 mig, och jag vill icke, att ni skola l\'e5ta s\'e5dant imponera p\'e5 er. Sj\'e4lv \'e4r jag d\'e4remot kallad och skickad, icke fr\'e5n m\'e4nniskor eller genom en m\'e4nniska, utan omedelbart, genom Jesus Kristus. Och denna min kallelse \'e4r alltigenom likv\'e4rdig med apostlarnas, eftersom jag n\'e4mligen \'e4r en apostel. - Denna l\'e4ropunkt om apostlarnas kallelse behandlar Paulus d\'e4rf\'f6r omsorgsfullt, och i annat sammanhang skiljer han apostlarnas rang fr\'e5n andra, d\'e5 han s\'e4ger, 1 Kor. 12, 28, Ef. 4, 11: "Han har satt n\'e5gra till apostlar, n\'e5gra till profeter" o. s. v. I f\'f6rsta rummet s\'e4tter han apostlarna, eftersom i egentlig mening endast de \'e4ro apostlar, som omedelbart insatts i sitt \'e4mbete av Gud sj\'e4lv, utan n\'e5gon f\'f6rmedlare. S\'e5 kallades Mattias omedelbart av Gud sj\'e4lv. Ty d\'e5 de \'f6vriga apostlarna uppsatt tv\'e5 p\'e5 f\'f6rslag, v\'e5gade de icke tr\'e4ffa valet mellan dem utan kastade lott och b\'e5do, att Gud skulle giva till k\'e4nna, vilkendera han utvalt. Ty eftersom han skulle bliva apostel, m\'e5ste han ha gudomlig kallelse. P\'e5 samma s\'e4tt kallades Paulus till att vara hedningarnas apostel. Av detta sk\'e4l kallas ocks\'e5 apostlarna heliga, eftersom de \'e4ro vissa om sin kallelse och sin l\'e4ra och trogna i sitt \'e4mbete. Ingen av apostlarna har f\'f6rkastats, utom Judas, som \'e4r det enda undantaget. Kallelsen \'e4r n\'e4mligen helig.\par \par Detta \'e4r Pauli f\'f6rsta anfall mot de falska apostlarna, som kommo l\'f6pande utan att n\'e5gon skickat dem \'e5stad. Allts\'e5 b\'f6r kallelsen icke f\'f6raktas. Ty det \'e4r icke nog att ha Ordet och den rena l\'e4ran, kallelsen skall ocks\'e5 vara s\'e4ker. Den som kommer utan kallelse, han kommer f\'f6r att slakta och f\'f6rg\'f6ra. Gud giver n\'e4mligen aldrig framg\'e5ng \'e5t deras arbete, som icke \'e4ro kallade. \'c4ven om de kunna ha n\'e5got h\'e4lsosamt att komma med, l\'e4nder det dock icke till uppbyggelse. S\'e5 f\'f6ra i v\'e5ra dagar sekteristerna talet om tron p\'e5 tungan, men de \'e5stadkomma ingen frukt, ty deras huvudsyfte \'e4r att intala m\'e4nniskorna sina villfarande meningar. D\'e4rtill kommer, att \'e4ven de som ha en viss och helig kallelse och en ren och sund l\'e4ra m\'e5ste k\'e4mpa sig igenom m\'e5ngfaldiga sv\'e5ra anf\'e4ktelser, om de mot dj\'e4vulens oupph\'f6rliga och otaliga f\'f6rs\'e5t och v\'e4rldens angrepp skola kunna f\'f6rbliva i sitt v\'e4lsignelserika \'e4mbete. Vad skulle d\'e5 den kunna utr\'e4tta, vars kallelse \'e4r os\'e4ker och vars l\'e4ra \'e4r oren?\par \par Tr\'f6stegrunden f\'f6r oss, som st\'e5 i Ordets tj\'e4nst, \'e4r allts\'e5 detta, att vi ha ett heligt och himmelskt \'e4mbete, och eftersom vi i laga ordning \'e4ro kallade till det, visa vi en trotsig uppsyn \'e4ven mot helvetets portar. D\'e4remot \'e4r det f\'f6rskr\'e4ckligt, n\'e4r samvetet s\'e4ger: Detta har du gjort utan kallelse. D\'e5 brukar man uppskakas av en s\'e5dan f\'f6rskr\'e4ckelse, att den som icke \'e4r kallad skulle \'f6nska sig aldrig ha h\'f6rt Ordet, som han undervisar i. Olydnaden g\'f6r n\'e4mligen alla g\'e4rningar onda, de m\'e5 i och f\'f6r sig vara aldrig s\'e5 goda, och det i den utstr\'e4ckning, att till och med de st\'f6rsta verk och bem\'f6danden bli de st\'f6rsta synder. a)\par \par Du ser allts\'e5, huru gott och n\'f6dv\'e4ndigt detta skrytsamma framh\'e4vande av v\'e5rt \'e4mbete \'e4r. F\'f6rr, d\'e5 jag var nybliven teolog och doktor, tyckte jag, att Paulus var enfaldig, d\'e4rf\'f6r att han i alla sina brev s\'e5 ofta skr\'f6t om sin kallelse. Jag f\'f6rstod icke vart han ville h\'e4n. Jag visste n\'e4mligen icke, att Ordets \'e4mbete var n\'e5got s\'e5 viktigt. Ingenting f\'f6rstod jag av l\'e4ran om tron och ett gott samvete, en\'e4r man icke fick n\'e5gon tillf\'f6rlitlig undervisning d\'e4rom, vare sig i skolan eller i kyrkan. Allt var ju fullt av skolastiska bagateller, kanonisters och sententiariers barnsligheter. D\'e4rf\'f6r kunde ingen f\'f6rst\'e5 den r\'e4tta inneb\'f6rden och makten i detta heliga och andliga framh\'e4vande av kallelsen. F\'f6rst och fr\'e4mst l\'e4nder det till Guds och d\'e4rn\'e4st till v\'e5rt \'e4mbetes \'e4ra. D\'e4rj\'e4mte befordrar det v\'e5r och folkets v\'e4lf\'e4rd. Ty med detta skryt efterstr\'e4va vi icke att n\'e5got vara inf\'f6r v\'e4rlden. Vi s\'f6ka icke \'e4ra inf\'f6r m\'e4nniskor, icke penningar, icke njutningar, icke v\'e4rldslig frid o. s. v. Men emedan vi st\'e5 i Guds kallelse och verk, framh\'e4va vi med stolthet denna kallelse. F\'f6r folkets skull m\'e5ste full visshet r\'e5da om v\'e5r kallelse, s\'e5 att man kan veta, att v\'e5rt ord \'e4r Guds ord. F\'f6r den skull \'e4r det h\'e4r icke fr\'e5ga om uppbl\'e5st h\'f6gf\'e4rd utan om alltigenom helig stolthet, som riktar sig mot dj\'e4vulen och v\'e4rlden, medan den inf\'f6r Gud \'e4r sann \'f6dmjukhet.\par \par a) Hs till\'e4gger: "Den d\'e4remot som \'e4r kallad my tryggt och glatt ber\'f6mma sig, vare sig han \'e4r svag eller syndig."\par }   1: 1b-2{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0 M00 Stora galaterbrevskommentaren{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 I \'f6vers\'e4ttning av Martin Lindstr\'f6m\par \par Arbetet med webbversionen av Stora Galaterbrevskommentaren \'e4r nu klart. Vi \'f6verl\'e4mnar texterna till studium och ber om Guds v\'e4lsignelse f\'f6r studiet.\par \par Den upplaga som har anv\'e4nts \'e4r fr\'e5n 1939. Texterna har f\'f6rsetts med den bibeltext som \'e5 |q1: 1a{\rtf1\ansi\ansicpg1252\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 1:1\par \par Paulus, apostel, icke fr\'e5n m\'e4nniskor o.s.v.\par \tab\par \par Fr\'e5n Paulus, apostel, uts\'e4nd inte av m\'e4nniskor ...\par \par Genast i b\'f6rjan bestraffar han de falska l\'e4rarna, som skr\'f6to med att de voro apostlarnas l\'e4rjungar och uts\'e4nda av dem,f6versvinneliga vishet, och d\'e4rav talar hans mun. Denna l\'e5ga, denna v\'e4ldiga brand i hj\'e4rtat kan icke d\'f6ljas. Den till\'e5ter honom icke att tiga. D\'e4rf\'f6r s\'e4ger han: "Och genom Gud, Fadern, som har uppv\'e4ckt honom fr\'e5n de d\'f6da."\par \par Detta till\'e4gg "och genom Gud, Fadern" o. s. v. synes visserligen icke vara n\'f6dv\'e4ndigt, men han talar som sagt av \'f6verfullt hj\'e4rta, hans sinne brinner efter och \'e5tr\'e5r att genast i sj\'e4lva \'f6verskriften yppa Kristi outrannsakliga rikedom och predika den Guds r\'e4ttf\'e4rdighet, som heter de d\'f6das uppst\'e5ndelse. Ty den fr\'e5n de d\'f6da uppv\'e4ckte, levande Kristus talar ur honom och driver p\'e5 honom. D\'e4rf\'f6r n\'e4mner han Gud, Fadern, som uppv\'e4ckt Kristus fr\'e5n de d\'f6da, som om han ville s\'e4ga: Jag har att g\'f6ra med Satan och hans ormas\'e4d, Satans verktyg, som f\'f6r mig nedbryta den genom Gud, Fadern, fr\'e5n de d\'f6da uppv\'e4ckte Kristi r\'e4ttf\'e4rdighet, genom vilken allena vi r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras och i v\'e5r tur skola uppv\'e4ckas fr\'e5n de d\'f6da till evigt liv. Men d\'e5 de s\'e5 nedbryta Kristi r\'e4ttf\'e4rdighet, h\'e4va de sig upp mot Fadern och Sonen och deras verk.\par \par S\'e5 undslipper honom redan i den f\'f6rsta meningen hela den sak, som det r\'f6r sig om i detta brev. Det handlar ju om Kristi uppst\'e5ndelse, hans, som uppst\'e5tt f\'f6r v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighets skull. Rom. 4, 25. Hans seger \'e4r allts\'e5 en seger \'f6ver lagen, synden, v\'e5rt k\'f6tt, v\'e4rlden, dj\'e4vulen, d\'f6den, helvetet och allt ont, och denna sin seger har han givit oss. Fast\'e4n dessa v\'e5ra tyranner och fiender anklaga och skr\'e4mma oss, kunna de d\'e4rf\'f6r icke driva oss till f\'f6rtvivlan och f\'f6rd\'f6ma oss. Ty den fr\'e5n de d\'f6da uppv\'e4ckte Kristus, deras besegrare, \'e4r v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet. Gud vare allts\'e5 tack, som giver oss segern genom v\'e5r Herre Jesus Kristus. Amen.\par \par L\'e4gg m\'e4rke till hur v\'e4l Paulus l\'e4gger sina ord! Han s\'e4ger icke: Genom Gud, som skapat himmel och jord, som \'e4r \'e4nglarnas Herre, som befallde Abraham att draga ut fr\'e5n sitt land, som s\'e4nde Mose till Farao, som f\'f6rde Israel ut ur Egypten. S\'e5 talade de falska apostlarna, som br\'f6stade sig \'f6ver sina f\'e4ders Gud, vilken skapar och verkar allt och g\'f6r under i sitt utkorade folk. Paulus d\'e4remot har n\'e5got annat p\'e5 hj\'e4rtat, n\'e4mligen Kristi r\'e4ttf\'e4rdighet, vilken han l\'e4rde och f\'f6rsvarade i sin egenskap av Kristi apostel. D\'e4rf\'f6r anv\'e4nder han ord, som syfta till detta hans \'e4mne, i det att han s\'e4ger: Jag \'e4r apostel, och det icke fr\'e5n m\'e4nniskor eller genom n\'e5gon m\'e4nniska utan genom Jesus Kristus och Gud, Fadern, som uppv\'e4ckt honom fr\'e5n de d\'f6da. S\'e5 blir det klart, av vilken gl\'f6d hans brinnande ande drives i denna sak, som han vill inplanta och skydda mot hela helvetets rike, mot alla m\'e4ktiga och visa i hela v\'e4rlden, mot dj\'e4vulen och hans apostlar.\par \par } QQ31: 1c{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 1:1c\par \par och genom Gud, Fadern, som har uppv\'e4ckt honom fr\'e5n de d\'f6da.\par \tab\par \par ... och Gud, Fadern, som har uppv\'e4ckt honom fr\'e5n de d\'f6da.\par \par Paulus \'e4r s\'e5 brinnande, att han icke kan v\'e4nta, till dess han kommer till sj\'e4lva saken, utan genast i sj\'e4lva \'f6verskriften brister han ut och s\'e4ger, vad han har p\'e5 hj\'e4rtat. Han vill n\'e4mligen i detta brev behandla och f\'f6rsvara r\'e4ttf\'e4rdigheten av tro och samtidigt kullkasta lagen och g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdigheten. Av dessa tankar \'e4r han uppfylld. I hans hj\'e4rta finnes en underbar och outt\'f6mlig k\'e4lla, som fl\'f6dar \'f6ver av Kristusk\'e4nnedomens \'"Jag och alla br\'f6derna som \'e4r hos mig ...\par \par \'c4ven detta s\'e4ger han f\'f6r att sl\'e5 de d\'e4r falska l\'e4rarna. Allt vad han anf\'f6r syftar till att framh\'e4va storheten i hans \'e4mbete \'e5 ena sidan och \'e5 den andra misst\'e4nkligg\'f6ra deras. Han vill s\'e4ga: Ehuru det \'e4r mer \'e4n nog att jag, som i kraft av gudomlig kallelse \'e4r apostel, skickats genom Jesus Kristus och Gud, Fadern, o. s. v., l\'e4gger jag d\'e4rtill den \'f6verloppsg\'e4rningen att visa, att jag icke \'e4r ensam, genom att n\'e4mna alla br\'f6derna, vilka icke \'e4ro apostlar utan medarbetare. \'c4ven de skriva detta brev och intyga, att min l\'e4ra \'e4r sann och gudomlig. D\'e4rf\'f6r \'e4ro vi s\'e4kra p\'e5 att Kristus \'e4r n\'e4rvarande, undervisar och talar mitt ibland oss och i v\'e5r f\'f6rsamling. Om de falska apostlarna \'e4ro n\'e5got alls, \'e4ro de likv\'e4l endast s\'e4nda fr\'e5n m\'e4nniskor eller genom en m\'e4nniska. Men jag \'e4r s\'e4nd av Gud, Fadern, och Kristus, som \'e4r v\'e#5rt liv och v\'e5r uppst\'e5ndelse. De \'f6vriga, mina br\'f6der, \'e4ro s\'e4nda av Gud genom en m\'e4nniska, n\'e4mligen genom mig. F\'f6r att allts\'e5 icke motst\'e5ndarna m\'e5 kunna s\'e4ga, att jag ensam s\'e4tter mig upp mot s\'e5 m\'e5nga, h\'e4nvisar jag till de med mig eniga br\'f6derna, trogna vittnen, vilka t\'e4nka, tala och skriva det samma som jag. - Detta var allts\'e5 brevets underskrift, nu f\'f6ljer adressen.\par \par H\'e4lsar f\'f6rsamlingarna i Galatien.\par \tab\par \par ... h\'e4lsar f\'f6rsamlingarna i Galatien.\par \par Paulus hade predikat p\'e5 skilda h\'e5ll i Galatien. \'c4ven om han icke omv\'e4nt hela landet till Kristus, hade han d\'e4r likv\'e4l m\'e5nga f\'f6rsamlingar. I dem alla hade de falska apostlarna, dj\'e4vulens tj\'e4nare, smugit sig in.\par \par P\'e5 samma s\'e4tt st\'e4lla i v\'e5ra dagar sv\'e4rmeandarna icke sin f\'e4rd till de orter, d\'e4r evangeliets motst\'e5ndare h\'e4rska, utan dit, d\'e4r det finnes kristna, goda m\'e4nniskor, som \'e4lska $evangeliet. [67] Dem upps\'f6ka de \'e4ven inom s\'e5dana omr\'e5den, d\'e4r furstarna tyranniskt f\'f6rf\'f6lja evangelium. a) D\'e4r tr\'e4nga de sig i hemlighet in i hemmen och v\'e4nda upp och ned p\'e5 dem genom att sprida sitt gift hos folket. Varf\'f6r bege de sig icke hellre till de papistiska furstarnas st\'e4der och landsbygd? D\'e4r kunde de \'f6ppet inf\'f6r ogudaktiga furstar, biskopar och universitetsl\'e4rare bek\'e4nna och f\'f6rsvara sin l\'e4ra, som vi med Guds n\'e5d gjort. Nej, de \'e4ro \'f6mskinta martyrer, som icke vilja l\'f6pa n\'e5gon risk och d\'e4rf\'f6r hellre komma till s\'e5dana st\'e4llen, d\'e4r evangeliet redan vunnit ing\'e5ng, s\'e5 att de kunna arbeta i full trygghet och utan fara. P\'e5 samma s\'e4tt undveko de falska apostlarna att p\'e5 egen risk bege sig till Kaifas i Jerusalem eller till kejsaren i Rom eller till andra platser, d\'e4r ingen f\'f6rut hade predikat. S\'e5 hade ju Paulus och andra med honom gjort. Men de kommo hellre till Galatien, som genom Pauli ri%skfyllda arbete redan vunnits och beretts f\'f6r Kristus, till Asien och till Korint, d\'e4r det fanns goda kristna, som icke f\'f6rf\'f6ljde n\'e5gon utan hade f\'f6rdrag med allt. D\'e4r kunde dessa fiender till Kristi kors driva sin hantering i full s\'e4kerhet och utan att riskera f\'f6rf\'f6ljelse.\par \par [68] Men l\'e4r av detta st\'e4lle, att detta \'e4r fromma predikanters \'f6de, n\'e4mligen att de icke blott f\'e5 lida f\'f6rf\'f6ljelse av den onda och otacksamma v\'e4rlden, icke blott m\'e5ste uppbygga f\'f6rsamlingar med stor m\'f6da och under \'f6gonskenlig fara utan d\'e4rtill tvingas t\'e5la, att vad de sj\'e4lva l\'e4nge och v\'e4l inpr\'e4ntat i ett nu kullkastas av sv\'e4rmeandarna. Sedan \'e4r det dessa som h\'e4rska och f\'f6redragas framf\'f6r dem sj\'e4lva. Detta onda sm\'e4rtar dem mera \'e4n n\'e5gon tyrannernas f\'f6rf\'f6ljelse. Allts\'e5 b\'f6r den som icke vill vara f\'f6raktad och icke vill utst\'e5 s\'e5dana olidliga motg\'e5ngar icke bli en evangeliets f\'f6rkunnare. Och& om han redan \'e4r det, b\'f6r han l\'e4mna sitt \'e4mbete \'e5t n\'e5gon annan. Ni se, att vi nu till dags f\'e5 utst\'e5 det yttersta f\'f6rakt och h\'e4ftig f\'f6rf\'f6ljelse utifr\'e5n, fr\'e5n \'f6verhetens sida, liksom inifr\'e5n, just fr\'e5n dem som vi genom evangelium frigjort, och fr\'e5n falska br\'f6der. Men detta \'e4r v\'e5r tr\'f6st och v\'e5r ber\'f6mmelse, att vi \'e4ro kallade av Gud, hava l\'f6fte om evigt liv och f\'f6rv\'e4nta den bel\'f6ning, \'bbsom intet \'f6ga har sett och intet \'f6ra har h\'f6rt, och som ingen m\'e4nniskas hj\'e4rta har kunnat t\'e4nka\'bb (1 Kor. 2; 9). Ty d\'e5 \'f6verherden, Kristus sj\'e4lv, kommer, skola vi f\'e5 h\'e4rlighetens of\'f6rg\'e4ngliga krona. Icke heller h\'e4r i tiden l\'e5ter han oss omkomma av hunger (Ords. 10; 3).8\par \par Hieronymus framkastar i sin utl\'e4ggning av detta st\'e4lle den viktiga fr\'e5gan, varf\'f6r Paulus kallar det f\'f6r kyrka eller f\'f6rsamling som icke \'e4r n\'e5gon kyrka. Ty Paulus, s\'e4ger han, skriver till gala'terna, som blivit f\'f6rvillade och ledda bort fr\'e5n Kristus och n\'e5den till Mose och lagen. [69] H\'e4rtill svarar jag: N\'e4r Paulus talar om \'bbf\'f6rsamlingarna i Galatien\'bb, anv\'e4nder han synekdoke, ett tales\'e4tt, som \'e4r mycket vanligt i den heliga Skrift. S\'e5 g\'f6r han \'e4ven, n\'e4r han skriver till korintierna och lyck\'f6nskar dem till att Guds n\'e5d i Kristus blivit dem given, eftersom de genom honom \'bbblivit rikligen beg\'e5vade i fr\'e5ga om allt vad tal och kunskap heter\'bb (1 Kor. 1, 4 f.). Likv\'e4l hade m\'e5nga av dem blivit f\'f6rf\'f6rda av de falska apostlarna, s\'e5 att de icke trodde p\'e5 de d\'f6das uppst\'e5ndelse o. s. v. S\'e5 kalla ocks\'e5 vi nu till dags den romerska kyrkan helig och alla dess biskops\'e4mbeten heliga, ehuru de \'e4ro vilsef\'f6rda och deras \'e4mbetsinnehavare ogudaktiga. Ty Gud \'bbh\'e4rskar mitt ibland sina fiender\'bb (Ps. 110:2); Antikrist \'bbtager sitt s\'e4te i Guds tempel\'bb (2 Tess. 2; 4). Och Satan \'e4r tillst\'e4des mitt i(bland Guds barn. \'c4ven om allts\'e5 kyrkan finnes \'bbmitt ibland ett vr\'e5ngt och avogt sl\'e4kte\'bb, som Paulus s\'e4ger i Filipperbrevet (Fil. 2, 15), \'e4ven om den befinner sig mitt bland vargar och r\'f6vare (jfr Joh. 10), det \'e4r, bland andliga tyranner, s\'e5 \'e4r den icke desto mindre kyrka. Ehuru staden Rom \'e4r v\'e4rre \'e4n Sodom och Gomorra, f\'f6rbliva d\'e4r dock dop, sakrament, evangeliets ordalydelse, den heliga Skrift, de kyrkliga \'e4mbetena, Kristi namn och Guds namn. De som till\'e4gna sig detta \'e4ga det, och de som icke till\'e4gna sig det \'e4ro d\'e4rf\'f6r icke urs\'e4ktade, ty skatten finnes ju d\'e4r. D\'e4rf\'f6r \'e4r den romerska kyrkan helig, emedan den har Guds heliga namn, har evangeliet och dopet o. s. v. Om dessa ting finnas hos ett folk, kallas det heligt. [70] S\'e5 \'e4r ocks\'e5 v\'e5rt Wittenberg en helig stad, och vi \'e4ro i sanning heliga, emedan vi \'e4ro d\'f6pta, ha undf\'e5tt nattvarden och blivit undervisade och kallade av Gud. Vi ha Guds verk ibl)and oss, Ordet och sakramenten. De g\'f6ra, att vi \'e4ro heliga.\par \par Detta insk\'e4rper jag, f\'f6r att vi framdeles skola kunna f\'f6rst\'e5, vad den kristna heligheten \'e4r, j\'e4mf\'f6rd med andra slag av helighet. Munkarna kallade sina ordnar heliga (sig sj\'e4lva v\'e5gade de i alla fall icke kalla helgon), men de \'e4ro icke heliga, ty som vi ovan ha sagt, \'e4r den kristna heligheten icke aktiv utan passiv. D\'e4rf\'f6r f\'e5r ingen kalla sig helig p\'e5 grund av sitt st\'e5nd, f\'f6r sina g\'e4rningars skull, vare sig han nu fastar, beder, sp\'e4ker sin kropp, ger allmosor \'e5t de fattiga eller tr\'f6star de bedr\'f6vade och anf\'e4ktade o. s. v. Annars skulle faris\'e9en hos Lukas (18; 9 ff.) ocks\'e5 varit helig. G\'e4rningarna \'e4ro visserligen goda, och Gud kr\'e4ver dem med str\'e4nghet av oss, men heliga g\'f6ra de oss icke. Utan jag och du, kyrkan, en stad eller ett folk \'e4ro heliga icke av sin egen utan av en annans helighet, icke genom aktiv utan genom passiv helighet, d\'e4r*f\'f6r att de ha heliga och gudomliga ting, n\'e4mligen kallelsen till det kyrkliga \'e4mbetet, evangeliet, dopet o. s. v. Genom dem \'e4ro de heliga.\par \par Fast\'e4n allts\'e5 galaterna blivit vilsef\'f6rda, bestod dock hos dem dopet, Ordet, Kristi namn o. s. v. [71] Det fanns bland dem n\'e5gra r\'e4ttskaffens m\'e4nniskor, som icke avfallit fr\'e5n Pauli l\'e4ra, och de \'e4gde i verklig mening Ordet och sakramenten, vilka icke kunde mista sin helighet f\'f6r de villfarandes skull. Ty dopet, evangelium o. s. v. blir icke oheligt, d\'e4rf\'f6r att jag \'e4r befl\'e4ckad eller ohelig eller icke t\'e4nker r\'e4tt om dem, utan de f\'f6rbliva samma heliga ting, antingen de \'e4ro hos fromma eller hos ogudaktiga. M\'e4nniskor kunna n\'e4mligen varken g\'f6ra till eller fr\'e5n, d\'e5 det g\'e4ller heligheten hos dessa ting. De kunna visserligen vanhelgas eller helgas inf\'f6r m\'e4nniskor genom v\'e5r onda eller goda vandel, onda eller goda seder, men icke inf\'f6r Gud. D\'e4rf\'f6r \'e4r kyrkan helig, \'e4ven d\'e4r sv\'e4rmeandarna h\'e4rska, blott de icke f\'f6rneka Ordet och sakramenten. Ty de som f\'f6rneka dem utg\'f6ra icke l\'e4ngre n\'e5gon f\'f6rsamling. Varest allts\'e5 Ordet och sakramenten i och f\'f6r sig \'e4ro f\'f6r handen, d\'e4r \'e4r den heliga kyrkan, \'e4ven om Antikrist regerar d\'e4r. Han b) sitter n\'e4mligen icke i ett dj\'e4vulsstall eller i en svinstia eller bland en hop otrogna utan p\'e5 det \'e4dlaste och heligaste rum, n\'e4mligen i Guds tempel (2 Tess. 2, 4). P\'e5 Hieronymus` fr\'e5ga svara vi allts\'e5 i korthet, att kyrkan finnes allest\'e4des i hela v\'e4rlden, varhelst evangeliet och sakramenten finnas. Judar, turkar och sv\'e4rmeandar \'e4ro icke n\'e5gon kyrka, emedan de bek\'e4mpa och f\'f6rneka Ordet och sakramenten.\par \par Nu f\'f6ljer h\'e4lsningen:\par \par a) Hs till\'e4gger: \'bbs\'e5som under Ferdinand och Bayern. R\'e4ven vilja de icke bita, blott f\'e5ren.\'bb Tillbaka \par \par b) Hs: \'bbty p\'e5ven sitter icke . . .\'bb Tillbaka\par \par } 1]1: 2{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren \par \par 1:2\par \par Jag, j\'e4mte alla de br\'f6der som \'e4ro h\'e4r med mig.\par \tab\par \par !-, utan f\'f6r att v\'e5ra samveten m\'e5 st\'e4rkas mot kommande k\'e4tterier, skola vi icke sky m\'f6dan att upprepa vad vi annorst\'e4des l\'e4ra, predika, sjunga och skriva. Ty om icke l\'e4ran om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen uppr\'e4tth\'e5lles, \'e4r det ute med alltsammans. Allts\'e5 \'e4r det av n\'f6den, att vi dagligen insk\'e4rpa (som Mose s\'e4ger om sin lag, 5 Mos. 6, 7) och inpr\'e4nta den. Ty man kan aldrig nog v\'e4l fatta och fasth\'e5lla den. L\'e5ngt mindre kan man g\'f6ra det f\'f6r v\'e4l. Ja, \'e4ven om vi med all flit driva och insk\'e4rpa den, finnes det likv\'e4l ingen, som fullkomligt uppfattar den eller tror den med hj\'e4rtats hela h\'e4ngivelse. S\'e5 l\'e4tt har v\'e5rt k\'f6tt att i sin motsp\'e4nstighet slingra sig undan andens lydnad.\par \par Men denna apostoliska h\'e4lsning \'e4r n\'e5got nytt, som v\'e4rlden aldrig h\'f6rt, innan evangelium b\'f6rjade predikas. Och dessa b\'e5da ord, n\'e5d och frid, innefatta hela kristendomen. N\'e5den f\'f6rl\'e5ter synden, friden l.ugnar samvetet. [73] V\'e5ra tv\'e5 dj\'e4vlar, som pl\'e5ga oss, \'e4ro synden och samvetet, lagens kraft och syndens udd (1 Kor. 15, 56).\par \par Dessa b\'e5da vilddjur har Kristus besegrat och f\'f6rtrampat b\'e5de i denna v\'e4rlden och i den tillkommande. D\'e4rom vet v\'e4rlden intet. D\'e4rf\'f6r kan den icke ge n\'e5gon s\'e4ker undervisning om hur man skall besegra synden, samvetet och d\'f6den. S\'e5dan undervisning ha endast de kristna, och d\'e4rigenom \'f6vas och v\'e4pnas de till seger mot Synden, f\'f6rtvivlan och den eviga d\'f6den. Och det \'e4r en l\'e4ra som givits av Gud, som icke har uppfunnits av n\'e5gon fri vilja, n\'e5got m\'e4nskligt f\'f6rnuft eller n\'e5gon m\'e4nsklig vishet.\par \par Dessa b\'e5da ord, n\'e5d och frid, innesluta allts\'e5 hela kristendomen. N\'e5den inneb\'e4r syndernas f\'f6rl\'e5telse, och friden inneb\'e4r ett glatt och lugnt samvete. N\'e5gon frid kan man icke ha, f\'f6rr\'e4n synden \'e4r f\'f6rl\'e5ten. Ty lagen anklagar och f\'f6rskr\'e4cker samve/tet f\'f6r syndens skull. Och den synd, som samvetet f\'f6rnimmer, kan icke borttagas genom vallf\'e4rder, vakor, arbete, \'f6vningar, fastor, \'f6ver huvud icke genom n\'e5gra g\'e4rningar. [74] Genom s\'e5dant \'f6kas den tv\'e4rtom. Ty ju mera vi m\'f6da oss och svettas f\'f6r att taga bort synden, desto v\'e4rre f\'e5 vi det. Den borttages n\'e4mligen endast genom n\'e5den och p\'e5 intet annat s\'e4tt. Detta m\'e5ste man mycket noga l\'e4ra sig. Sj\'e4lva orden bjuda visserligen ingen sv\'e5righet, men i anf\'e4ktelsen \'e4r det mycket sv\'e5rt att i sitt hj\'e4rta vara viss om att vi f\'e5 syndernas f\'f6rl\'e5telse och frid med Gud genom n\'e5den ensam med uteslutande av alla andra medel i himmel och p\'e5 jord.\par \par V\'e4rlden f\'f6rst\'e5r icke denna l\'e4ra, och d\'e4rf\'f6r varken vill eller kan den t\'e5la densamma. Den skryter med den fria viljan, v\'e5ra krafter och v\'e5ra g\'e4rningar, genom vilka den f\'f6regiver sig kunna f\'f6rtj\'e4na och f\'f6rv\'e4rva n\'e5d och frid, det \'e4r0, syndernas f\'f6rl\'e5telse och ett glatt samvete. Men det \'e4r om\'f6jligt att samvetet kan f\'e5 frid och gl\'e4dje, om det icke f\'e5r friden genom denna n\'e5d, det \'e4r, genom syndernas f\'f6rl\'e5telse, som utlovats i Kristus. M\'e5nga ha visserligen \'e4ngsligt m\'f6dat sig och f\'f6r detta \'e4ndam\'e5l uppfunnit olika ordnar och \'f6vningar f\'f6r att skaffa samvetet frid, men d\'e4rigenom ha de st\'f6rtat sig i m\'e5ngfaldigt v\'e4rre el\'e4nde. Ty alla dessa \'f6vningar tj\'e4na endast att f\'f6r\'f6ka tvivlet och f\'f6rtvivlan. Varken mina eller dina ben skola f\'e5 n\'e5gon frid, om vi icke h\'f6ra n\'e5dens ord och st\'e5ndaktigt och troget f\'f6rlita oss p\'e5 det.\par \par Men aposteln skiljer denna n\'e5d och frid fr\'e5n all annan n\'e5d och frid. [75] Han beder n\'e4mligen om n\'e5d och frid f\'f6r galaterna, icke fr\'e5n kejsaren, fr\'e5n konungar eller furstar, ty dessa f\'f6rf\'f6lja merendels de fromma och \'bbresa sig upp mot Herren och hans smorde\'bb (Ps. 2,2), icke heller f1r\'e5n v\'e4rlden, ty \'bbi v\'e4rlden\'bb, s\'e4ger Kristus, \'bbliden I betryck\'bb (Joh. 16, 33), utan fr\'e5n Gud, v\'e5r Fader o. s. v. Det \'e4r allts\'e5 gudomlig frid, som han beder om \'e5t dem. P\'e5 samma s\'e4tt s\'e4ger Kristus: \'bbFrid l\'e4mnar jag efter mig \'e5t eder, min frid giver jag eder, icke giver jag eder den s\'e5som v\'e4rlden giver\'bb (Joh. 14, 27).\par \par V\'e4rldens frid inneb\'e4r endast frid f\'f6r \'e4godelarna och kroppen, s\'e5 att vi kunna leva glada och trygga i k\'f6ttet. P\'e5 samma s\'e4tt inneb\'e4r v\'e4rldens n\'e5d, att vi f\'e5 njuta av v\'e5rt goda, slippa att ber\'f6vas v\'e5r egendom o. s. v. Men i anf\'e4ktelse och i d\'f6dens stund har man ingen gl\'e4dje av v\'e4rldens n\'e5d och frid. Den kan icke r\'e4dda oss fr\'e5n andligt betryck, fr\'e5n f\'f6rtvivlan eller d\'f6d. Men d\'e4r Guds n\'e5d och frid \'e4r f\'f6r handen, d\'e4r \'e4r m\'e4nniskan stark nog att b\'e4ra b\'e5de kors och frid, b\'e5de gl\'e4dje och sorg. Hon mottager n\'e4mligen kraft2en i den seger, som Kristi d\'f6d innebar, och den b\'f6rjar h\'e4rska i samvetet \'f6ver synd och d\'f6d. Ty hon \'e4r viss om syndernas f\'f6rl\'e5telse, och d\'e5 den mottagits, blir samvetet glatt och fattar tr\'f6st. En s\'e5dan m\'e4nniska, som h\'e4mtar tr\'f6st och mod av Guds n\'e5d, det \'e4r, av syndernas f\'f6rl\'e5telse och den d\'e4rav f\'f6ljande samvetsfriden, kan tappert uth\'e4rda alla tr\'e5ngm\'e5l, ja, sj\'e4lva d\'f6den. Denna Guds frid \'e4r icke given \'e5t v\'e4rlden, ty hon begriper sig icke p\'e5 den och vill icke ha den, utan \'e5t dem som tro. Och den undf\'e5s icke p\'e5 n\'e5got annat s\'e4tt \'e4n genom Guds n\'e5d allena.\par \par Men varf\'f6r till\'e4gger aposteln: \'bbOch ifr\'e5n v\'e5r Herre Jesus Kristus\'bb? Var det icke nog att s\'e4ga: \'bbIfr\'e5n Gud, v\'e5r Fader\'bb? Varf\'f6r f\'f6rbinder han d\'e5 Jesus Kristus med Fadern? [76] Ni ha ofta h\'f6rt av oss, att man i den heliga Skrift b\'f6r synnerligen noga iakttaga den regeln, att man skall avh\'e5lla sig f3r\'e5n spekulationer \'f6ver Majest\'e4tet, som \'e4r outh\'e4rdligt f\'f6r m\'e4nniskans kropp och \'e4nnu mer f\'f6r hennes sj\'e4l. \'bbIngen m\'e4nniska kan se mig och leva\'bb, s\'e4ger Skriften (2 Mos. 33, 20). P\'e5ven, turkarna, judarna och alla sekterister bry sig icke om denna regel utan l\'e4mna medlaren Kristus ur sikte och tala om Gud ensam, f\'f6rr\'e4tta sin b\'f6n, handla och vandla inf\'f6r honom. S\'e5 t. ex. t\'e4nker munken: Dessa g\'e4rningar, som jag g\'f6r, behaga Gud. Han skall se till dessa mina l\'f6ften och fr\'e4lsa mig f\'f6r deras skull. Och turken: Om jag lever s\'e5 och s\'e5, om jag f\'f6rr\'e4ttar de och de tvagningarna, upptager Gud mig och giver mig evigt liv. Och juden p\'e5 samma s\'e4tt: Om jag h\'e5ller Mose lag, f\'e5r jag en n\'e5dig Gud och blir fr\'e4lst. Likadant g\'f6ra nu f\'f6r tiden sv\'e4rmarna, som skryta med Anden, med sina syner och jag vet icke vad. De r\'f6ra sig med underbara ting, som ligga f\'f6r h\'f6gt f\'f6r dem. Emedan de \'e4ro ett nytt slags 4munkar, fundera de ut ett nytt kors och nya g\'e4rningar och anse, att de d\'e4rigenom behaga Gud. Med ett ord: de som icke f\'f6rst\'e5 l\'e4ran om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, r\'f6ja f\'f6rsonaren Kristus ur v\'e4gen.\par \par [77] Men som jag ofta har sagt, den kristna l\'e4ran, som \'e4r den enda sanna teologin, framst\'e4ller icke Gud i hans majest\'e4t, s\'e5som Mose och andra l\'e4rare g\'f6ra, utan talar om Kristus, f\'f6dd av jungfrun, v\'e5r medlare och pr\'e4st o. s. v. Ty d\'e5 vi i sj\'e4lsstrider mot lagen, synden och d\'f6den ha att g\'f6ra med Gud, \'e4r intet farligare \'e4n om vi med v\'e5ra funderingar str\'f6va omkring i himlen och betrakta Gud sj\'e4lv i hans ofattbara makt, vishet och majest\'e4t och vilja ha reda p\'e5 hur han skapat och styr v\'e4rlden. Om du uppfattar Gud p\'e5 det s\'e4ttet och vill f\'f6rsona honom med uteslutande av medlaren Kristus och sj\'e4lv medla med dina g\'e4rningar och fastor, med din k\'e5pa och din tonsur, kan resultatet endast bli ett, n\'e4mligen5 att du faller som Lucifer och i fruktansv\'e4rd f\'f6rtvivlan f\'f6rlorar Gud och allt. Ty s\'e5 outh\'e4rdlig f\'f6r den m\'e4nskliga naturen \'e4r Gud i sin natur, i sin egenskap av om\'e4tlig, ofattbar och o\'e4ndlig. Vill du d\'e4rf\'f6r vara trygg och utan fara f\'f6r ditt samvete och din fr\'e4lsning, s\'e5 portf\'f6rbjud detta djupsinniga filosoferande och fatta Gud, s\'e5som Skriften l\'e4r oss att fatta honom. Det heter ju i 1 Kor. 1, 21 ff.: \'bbEftersom v\'e4rlden icke genom sin visdom l\'e4rde k\'e4nna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den d\'e5rskap han l\'e4t predikas fr\'e4lsa dem som tro. Ty vi predika en korsf\'e4st Kristus, en som f\'f6r judarna \'e4r en st\'f6testen och f\'f6r hedningarna en d\'e5rskap, men som f\'f6r de kallade, vare sig judar eller greker, \'e4r en Kristus som \'e4r Guds kraft och Guds visdom.\'bb [78] B\'f6rja allts\'e5 d\'e4r han sj\'e4lv b\'f6rjade, i jungfruns liv, i krubban, vid modersbr\'f6stet o. s. v. Ty f\'f6r den skull var det som han steg ned, 6l\'e4t sig f\'f6das, umgicks med m\'e4nniskor, led, korsf\'e4stes och dog, f\'f6r att han p\'e5 allt s\'e4tt skulle framtr\'e4da f\'f6r v\'e5ra \'f6gon och f\'e4sta v\'e5rt hj\'e4rtas \'f6gon p\'e5 sig. D\'e4rigenom ville han g\'f6ra de filosofiska majest\'e4tsspekulationernas himmelsf\'e4rd \'f6verfl\'f6dig.\par \par N\'e4r det d\'e4rf\'f6r \'e4r fr\'e5ga om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, om hur man skall finna den Gud, som r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r eller mottager syndare, var och huru man skall s\'f6ka honom - d\'e5 skall man helt enkelt icke veta av n\'e5gon annan Gud \'e4n denna m\'e4nniska Jesus Kristus. H\'e5ll dig till honom och omfatta honom med hela ditt hj\'e4rta och bry dig icke om att fundera \'f6ver Majest\'e4tet. a) Ty den som forskar d\'e4ri, krossas av dess h\'e4rlighet (Ords. 25,27). Jag vet av erfarenhet, vad jag talar om. Men sv\'e4rmeandarna, som s\'f6ka Gud utanf\'f6r denna m\'e4nniska, tro mig icke. Kristus s\'e4ger dock sj\'e4lv:\par \par \'bbJag \'e4r v\'e4gen och sanningen och live7t, ingen kommer till Fadern utom genom mig\'bb (Joh. 14, 6). Utom denna v\'e4g, Kristus allts\'e5, skall du icke kunna finna n\'e5gon annan v\'e4g till Fadern utan endast villov\'e4gar, icke sanning utan skrymteri och l\'f6gn, icke liv utan evig d\'f6d. Kom d\'e4rf\'f6r noga ih\'e5g, att d\'e5 det g\'e4ller r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen eller n\'e5den, d\'e5 vi alla ha att g\'f6ra med lagen, synden, d\'f6den och dj\'e4vulen, skall man icke veta av n\'e5gon annan Gud \'e4n denne k\'f6ttvordne och m\'e4nsklige Gud.\par \par I andra sammanhang, d\'e5 det icke g\'e4ller r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, utan om du n\'e5gon g\'e5ng skall disputera med judar, turkar och sv\'e4rmeandar om Guds vishet och makt o. s. v., m\'e5 du g\'e4rna anv\'e4nda all din konst och efter b\'e4sta f\'f6rm\'e5ga upptr\'e4da som en knivskarp debatt\'f6r med h\'e5rfina distinktioner, ty d\'e5 \'e4r det fr\'e5ga om en helt annan sak. [79] Men d\'e5 det g\'e4ller samvete, r\'e4ttf\'e4rdighet, liv gentemot lag, synd, d\'f6d och dj\'e4vul, e8ller d\'e5 det g\'e4ller tillfyllestg\'f6relse, syndernas f\'f6rl\'e5telse, f\'f6rsoning, evig fr\'e4lsning, d\'e5 skall du helt v\'e4nda ditt sinne bort fr\'e5n alla tankar och funderingar om Majest\'e4tet och direkt f\'e4sta din blick p\'e5 denna m\'e4nniska, som framtr\'e4der som medlare f\'f6r oss och s\'e4ger: \'bbKommen till mig, I alla som arbeten o. s. v.\'bb (Matt. 11, 28). Om du det g\'f6r, f\'e5r du se Guds k\'e4rlek, godhet och ljuvhet, du f\'e5r se Guds vishet, makt och majest\'e4t mildrat och anpassat efter din fattningsf\'f6rm\'e5ga. I denna ljuvliga spegel skall du finna allt, i enlighet med vad Paulus s\'e4ger: \'bbAlla visdomens och kunskapens skatter finnas f\'f6rdolda i Kristus\'bb (Kol. 2, 3). Han s\'e4ger ocks\'e5: \'bbI honom bor gudomens hela fullhet lekamligen\'bb (Kol. 2, 9). S\'e5dant kan icke v\'e4rlden uppt\'e4cka hos Kristus, ty den betraktar honom endast som en svag m\'e4nniska.\par \par Och detta \'e4r orsaken till att Paulus s\'e5 ofta f\'f6rbinder Jesus Kristus med Gud,9 Fadern. Han g\'f6r det f\'f6r att l\'e4ra oss den kristna religionen, som icke b\'f6rjar uppifr\'e5n som alla andra religioner utan nedifr\'e5n. Den stiger upp p\'e5 Jakobs stege, p\'e5 vilken Gud sj\'e4lv st\'e5r och som vidr\'f6r sj\'e4lva jorden bredvid Jakobs huvud. D\'e5 du d\'e4rf\'f6r vill t\'e4nka p\'e5 och s\'f6rja f\'f6r din fr\'e4lsning, skall du l\'e4mna alla spekulationer om Majest\'e4tet, alla tankar p\'e5 g\'e4rningar, m\'e4nniskors stadgar, filosofiska sederegler eller gudomlig lag och begiva dig till krubban, till hans moders sk\'f6te, och d\'e4r skall du fatta honom som jungfruns barn, hennes lille son. Du skall se hur han f\'f6des, diar, v\'e4xer upp, umg\'e5s med m\'e4nniskor, undervisar, d\'f6r, uppst\'e5r, upph\'f6jes \'f6ver alla himlar och har makt \'f6ver allt. [80] Liksom solen driver undan molnen, skall du s\'e5 l\'e4ra dig att skingra all f\'f6rskr\'e4ckelse och undvika alla m\'f6jliga villfarelser. Denna syn h\'e5ller dig kvar p\'e5 den r\'e4tta v\'e4gen, s\'e5 att du f\'f6lj:er Kristus, varthelst han g\'e5r. Detta \'e4r den f\'f6rsta och mest t\'e4nkv\'e4rda l\'e4rdom, som vi b\'f6ra h\'e4mta d\'e4rav, att Paulus \'f6nskar n\'e5d och frid icke endast fr\'e5n Fadern utan ocks\'e5 fr\'e5n Jesus Kristus.\par \par F\'f6r det andra vill Paulus d\'e4rmed st\'e4rka v\'e5r tro p\'e5 att Kristus \'e4r sann Gud. Och s\'e5dana uttalanden om Kristi gudom b\'f6r man noga l\'e4gga m\'e4rke till, icke endast f\'f6r att ha dem till hands mot sektandarna, arianerna och andra irrl\'e4rare, som hava varit eller skola komma, utan \'e4ven f\'f6r att styrka oss sj\'e4lva. Ty Satan skall icke f\'f6rsumma att angripa alla trons artiklar hos oss, innan vi d\'f6. Han \'e4r trons argaste fiende, ty han vet, att den \'e4r den seger, som \'f6vervinner v\'e4rlden. D\'e4rf\'f6r b\'f6ra vi stadigt efterstr\'e4va en r\'e4tt och v\'e4l bef\'e4st tros\'e5sk\'e5dning, s\'e5 att vi kunna bjuda Satan motst\'e5nd.\par \par Men att Kristus \'e4r sann Gud, kan man ocks\'e5 sluta sig till, eftersom Paulus tillsk;river honom samma egenskaper som Fadern, n\'e4mligen att han giver n\'e5d i egentlig bem\'e4rkelse, samvetsfrid, syndaf\'f6rl\'e5telse, liv, seger \'f6ver synden, d\'f6den, dj\'e4vulen och helvetet. S\'e5 finge han icke tala, ja, det vore h\'e4delse, om icke Kristus vore sann Gud. Ty frid kan endast den giva, som har den i sin hand. [81] N\'e4r Kristus giver frid, s\'e5 \'e4ger han den f\'f6ljaktligen.\par \par Kristus bringar icke frid p\'e5 samma s\'e4tt som apostlarna, vilka g\'f6ra det genom att f\'f6rkunna evangelium, utan han giver den som dess upphovsman och skapare. Fadern skapar och giver liv, n\'e5d, frid o. s. v. Detta samma skapar och f\'f6rl\'e4nar \'e4ven Sonen. Men att sk\'e4nka n\'e5d, frid och evigt liv, att f\'f6rl\'e5ta synder, r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra, levandeg\'f6ra, befria fr\'e5n d\'f6den och dj\'e4vulen, det kan ingen skapad varelse utan endast och allenast det gudomliga majest\'e4tet. \'c4nglarna kunna varken skapa eller giva s\'e5dant. F\'f6r s\'e5dana g\'e4rningar tillkommer \' fly fr\'e5n detta Babylon och rysa, blott han h\'f6r p\'e5ven n\'e4mnas. Ty hans gudl\'f6sa styggelse \'e4r s\'e5 stor, att det icke kan med ord uts\'e4gas, och icke heller kan det uppt\'e4ckas utom med andliga \'f6gon.\par \par Dessa tv\'e5 ting driver och inpr\'e4ntar Paulus med st\'f6rsta iver i galaterna, f\'f6r det f\'f6rsta, att de \'e4ro s\'e5 f\'e5ngade och f\'f6rtrollade av dj\'e4vulen, att de icke ens vilja lyssna till sanningen, fast\'e4n de f\'e5tt den tydligt m\'e5lad f\'f6r sina \'f6gon, och f\'f6r det andra, att de p\'e5 nytt korsf\'e4sta Kristus i sig sj\'e4lva. Dessa ord synas vara enkla och i avsaknad av all storvulenhet, men de \'e4ro s\'e5 v\'e4ldiga, att de \'f6vertr\'e4ffa all m\'e4nsklig v\'e4ltalighet. D\'e4rf\'f6r kan det endast i anden uppfattas, vilket ont det \'e4r att vilja bliva r\'e4ttf\'e4rdig genom lag- eller egenr\'e4ttf\'e4rdighet. Det inneb\'e4r n\'e4mligen, som Paulus h\'e4r s\'e4ger, att vara f\'f6rh\'e4xad av dj\'e4vulen, att icke lyda sanningen, att p\'e5 nytt ko?rsf\'e4sta Kristus. Det \'e4r sk\'f6na \'e4retitlar f\'f6r lag- eller egenr\'e4ttf\'e4rdigheten!\par \par Aposteln brinner allts\'e5 av den st\'f6rsta nit\'e4lskan och anklagar h\'e4ftigt eller r\'e4ttare f\'f6rd\'f6mer lagens och g\'e4rningarnas r\'e4ttf\'e4rdighet. [328] Han inbr\'e4nner p\'e5 den det m\'e4rket, att den p\'e5 nytt korsf\'e4ster Guds Son. Ty han vill vara v\'e5ldsam och str\'e4ng i sin f\'f6rf\'f6ljelse mot egenr\'e4ttf\'e4rdighetst\'e4nkandet, vilket ocks\'e5 \'e4r h\'f6geligen av n\'f6den. Det kan icke nog anklagas och f\'f6rd\'f6mas, s\'e5 farligt \'e4r det, s\'e5 l\'e4tt \'e4r det att genom det falla p\'e5 samma s\'e4tt som Lucifer, och s\'e5 obotlig \'e4r den skada, som d\'e4rigenom \'e5samkas. D\'e4rf\'f6r begagnar han de str\'e4ngaste ord han kan mot det, s\'e5 att han icke ens skonar Guds lag utan n\'e4mner den i dess helhet p\'e5 ett s\'e5dant s\'e4tt, att han synes f\'f6rd\'f6ma den. Och han drives av tr\'e4ngande n\'f6dv\'e4ndighet att f\'f6rf\'f6lja den s\'e5 str\'e4ngt. Ehuru allts\'e5 lagen \'e4r helig, r\'e4tt och god, m\'e5ste den framst\'e5 som en skrymtare, som vill bli r\'e4ttf\'e4rdig genom g\'e4rningar. - Nu griper aposteln ett bevis fr\'e5n galaternas egen erfarenhet, som de icke kunde f\'f6rneka, och s\'e4ger:\par \par a) Hs: \'bbDet st\'e5r icke i m\'e4nsklig makt att frig\'f6ra sig fr\'e5n f\'f6rtrollningen. D\'e4rf\'f6r \'e4r det b\'e4st, om du beter dig som en broder mot din broder och g\'e5r till predikan eller talar med din broder d\'e4r hemma. Om en \'e4r f\'f6rh\'e4xad, befriar en annan, ty Gud till\'e5ter icke dj\'e4vulen att f\'f6rh\'e4xa hela f\'f6rsamlingen och alla m\'e4nniskor. Gud har ordnat det s\'e5, att den ene skall vara till tr\'f6st f\'f6r den andre, s\'e5 att broder skall st\'e5 med broder mot dj\'e4vulen.\'bb Tillbaka\par \par b) Hs: \'bbS\'e5 Zwingli, Oecolampadius. ingen klarar sig, om han icke f\'e5r upplysning av oss.\'bb Tillbaka\par \par c) Hs: \'bbVederd\'f6parna, Zwingli, Oecolampadius komma icke .\'bb Tillbaka\par \par } p1[3: 2{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:2\par \par Allenast det vill jag l\'e4ra mig av eder: Kom det sig av lagg\'e4rningar att I undfingen Anden, eller kom det sig d\'e4rav att I lyssnaden i tro?\par \tab\par \par Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att h\'e5lla lagen eller genom att lysAL03: 1b{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:1\par \par Vem har s\'e5 f\'f6rh\'e4xa*Bsna i tro?\par \par Om jag icke hade n\'e5got annat att tillgripa mot er, s\'e4ger han. skulle jag kunna anf\'f6ra er egen erfarenhet. Han talar dessa ord med harm i sinnet: V\'e4lan, svara nu mig, er l\'e4rjunge! Ty ni ha blivit full\'e4rda s\'e5 fort, att ni redan \'e4ro mina undervisare och l\'e4rare. [329] Allts\'e5: Kom det sig av lagg\'e4rningar att ni undfingo Anden eller av evangelii predikan? - Och med detta argument \'f6verbevisar han dem s\'e5, att de icke ha n\'e5got att inv\'e4nda, ty deras egen tydliga och uppenbara erfarenhet talade emot dem, att de icke mottagit Anden p\'e5 grund av lagg\'e4rningar utan genom evangelii predikan.\par \par H\'e4r vill jag \'e5ter p\'e5minna om att Paulus talar icke endast om ceremoniallagen utan om hela lagen. Hans bevisf\'f6ring utg\'e5r n\'e4mligen fr\'e5n uppr\'e4kning av alla m\'f6jligheter. Talade han endast om ceremoniallagen, vore uppr\'e4kningen icke fullst\'e4ndig. Hans resonemang best\'e5r av tv\'e5 led, av vilka det ena med n\'f6dv\'e4ndighet Cm\'e5ste vara sant och det andra falskt, n\'e4mligen dessa: N\'e4r ni mottogo Anden, kom det sig antingen av lagg\'e4rningar eller av att ni lyssnade i tro. Skedde det genom lagg\'e4rningar, s\'e5 kom det icke av trons f\'f6rkunnelse. Om genom trons f\'f6rkunnelse, s\'e5 kom det icke av lagen. N\'e5gon kompromiss kan icke t\'e4nkas. Ty allt som icke \'e4r den helige Ande eller lyssnande i tro, det \'e4r helt enkelt lag. Ty nu syssla vi med fr\'e5gan om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen. Och till r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relse finnas inga andra v\'e4gar \'e4n dessa b\'e5da: antingen evangeliets ord eller lagen. Lagen tages allts\'e5 h\'e4r i allm\'e4n betydelse s\'e5som varande skild fr\'e5n och motsatsen till evangeliet. Men det \'e4r icke endast ceremoniallagen som \'e4r n\'e5got fr\'e5n evangeliet skilt, utan detta g\'e4ller \'e4ven om de tio buden. Allts\'e5 talar Paulus h\'e4r om hela lagen.\par \par Han utg\'e5r allts\'e5 fr\'e5n en fullst\'e4ndig uppr\'e4kning p\'e5 detta s\'e4tt: S\'e4g mig, var det genom Dlagen eller genom evangelii predikan som ni mottogo den helige Ande? Svara nu! Ni kunna icke s\'e4ga, att det skedde genom lagen, [330] ty s\'e5 l\'e4nge som ni voro under lagen och gjorde dess g\'e4rningar, mottogo ni aldrig den helige Ande. Ni g\'e5vo och mottogo visserligen undervisning i Mose lag varje sabbat, men man har aldrig sett n\'e5got exempel p\'e5 att vare sig l\'e4rare eller l\'e4rjunge mottagit den helige Ande genom undervisningen om lagen. Vidare ha ni icke endast givit och mottagit undervisning om lagen, utan ni ha ocks\'e5 med ivrig och ospard m\'f6da str\'e4vat att f\'f6rverkliga den i g\'e4rningar. D\'e5 om icke f\'f6rr borde ni ha mottagit den helige Ande, om han g\'e5ves genom lagen, eftersom ni icke endast voro lagens l\'e4rare eller l\'e4rjungar utan \'e4ven dess g\'f6rare. Och likv\'e4l kunna ni icke visa p\'e5 ett enda exempel, d\'e5 detta skett. Men d\'e5 evangelium kom, mottogo ni genast den helige Ande, innan ni gjort n\'e5gon enda g\'e4rning s\'e5som frukt av evangeliet, blotEt genom att lyssna i tro. Det var s\'e5 som Lukas vittnar om i Apg. 10, 44: Vid blotta ljudet av Petri och Pauli predikan f\'f6ll helig Ande \'f6ver dem som h\'f6rde Ordet, och genom Anden mottogo de \'e4ven olika g\'e5vor, s\'e5 att de talade med nya tungor o. s. v.\par \par Allts\'e5 \'e4r det uppenbart, att den helige Ande blivit er given blott d\'e4rigenom, att ni lyssnade i tro, innan ni hunnit g\'f6ra goda g\'e4rningar eller frambringa n\'e5gon som helst frukt av evangeliet. D\'e4remot har lagen aldrig, icke ens d\'e5 den blivit uppfylld, l\'e5ngt mindre n\'e4r man blott \'e5h\'f6rt den, medf\'f6rt den helige Andes g\'e5va. Allts\'e5 \'e4r icke endast lagens h\'f6rande utan \'e4ven den iver och det nit, med vilket ni str\'e4vat att i g\'e4rning uppfylla lagen, f\'f6rg\'e4ves. Man m\'e5 allts\'e5 aldrig s\'e5 mycket g\'f6ra allt som g\'f6ras kan, nit\'e4lska f\'f6r Gud, med uppbjudande av alla krafter s\'f6ka bliva fr\'e4lst genom lagen och m\'f6da sig dag och natt med lagens r\'e4ttf\'e4rdighet, lFikv\'e4l arbetar man och tr\'f6ttar ut sig f\'f6rg\'e4ves. Ty de som icke k\'e4nna Guds r\'e4ttf\'e4rdighet och s\'f6ka uppr\'e4tta en egen r\'e4ttf\'e4rdighet, [331] de hava, som Paulus s\'e4ger p\'e5 ett annat st\'e4lle, \'bbinte underordnat sig r\'e4ttf\'e4rdigheten fr\'e5n Gud.\'bb (Rom. 10. 3). Han s\'e4ger ocks\'e5: \'bbIsrael d\'e4remot, som str\'e4vade efter att uppfylla den lag som ger r\'e4ttf\'e4rdighet, har inte n\'e5tt fram till den lagen.\'bb (Rom. 9, 31). Men Paulus talar h\'e4r om Andens uppenbarelse i den f\'f6rsta kyrkan. Den helige Ande s\'e4nkte sig n\'e4mligen i synlig gestalt \'f6ver de troende, och d\'e4rigenom gavs ett s\'e4kert bevis p\'e5 att Anden var med apostlarnas predikan. Likas\'e5 vittnade Anden d\'e4rigenom, att de som av apostlarna h\'f6rde ordet om tron r\'e4knades som r\'e4ttf\'e4rdiga inf\'f6r Gud. Annars skulle han icke ha s\'e4nkt sig \'f6ver dem.\par \par Man b\'f6r allts\'e5 noga l\'e4gga m\'e4rke till detta starka bevis, som framh\'e4ves i hela Apostlag\'e4rninGgarna, vilken bok blivit skriven f\'f6r att styrka detsamma. Ty hela denna bok handlar icke om n\'e5got annat \'e4n l\'e4ran att den helige Ande icke gives genom lagen utan genom att h\'f6ra evangelium. D\'e5 Petrus predikade, f\'f6ll n\'e4mligen strax helig Ande \'f6ver dem som h\'f6rde Ordet. Och p\'e5 en enda dag kommo tre tusen m\'e4n, som h\'f6rde Petri predikan, till tro och mottogo den helige Ande som g\'e5va, Apg. 2. S\'e5 fick icke heller Kornelius den helige Ande genom de allmosor som han gav, men d\'e5 Petrus \'f6ppnade sin mun och medan han \'e4nnu talade, f\'f6ll helig Ande \'f6ver alla, som tillika med Kornelius h\'f6rde Ordet, Apg. 10. Detta \'e4r erfarenhetens tydliga vittnesb\'f6rd, gudomliga g\'e4rningar, som icke kunna bedraga.\par \par Och om Paulus skriver Lukas, Apg. 15, att d\'e5 han tillika med Barnabas predikat evangelium bland hedningarna och \'e5terv\'e4nt till Jerusalem, bj\'f6d han faris\'e9erna och apostlarnas l\'e4rjungar spetsen och motsatte sig dem, en\'e4r de h\'e4vdadeH omsk\'e4relse och laglydnad s\'e5som n\'f6dv\'e4ndiga f\'f6r fr\'e4lsningen. [332] Den t\'e4mde han s\'e5, att hela f\'f6rsamlingen h\'e4pnade \'f6ver vad han och Barnabas ber\'e4ttade, d\'e5 de h\'f6rde, att Gud genom dem gjort s\'e5 m\'e5nga stora tecken och under bland hedningarna. Och de som nit\'e4lskade f\'f6r lagen f\'f6rundrade sig storligen \'f6ver hur det kunde ske, att oomskurna hedningar, som icke gjorde lagen eller dess g\'e4rningar och icke heller hade lagens r\'e4ttf\'e4rdighet, kunde ern\'e5 den n\'e5den, att de blevo r\'e4ttf\'e4rdiggjorda och mottogo den helige Ande lika v\'e4l som de omskurna judarna. D\'e5 anf\'f6rde Paulus och Barnabas endast vad som uppenbarligen skett. D\'e4rigenom blevo de \'f6verbevisade och kunde ingenting inv\'e4nda. Prokonsuln Paulus Sergius och alla st\'e4der, trakter och riken, som apostlarna predikade f\'f6r, kommo till tro p\'e5 detta s\'e4tt, utan lag och g\'e4rningar, endast genom att lyssna i tro.\par \par I hela boken om apostlarnas g\'e4rningar avhaIndlas s\'e5lunda \'f6ver huvud ingenting annat \'e4n att s\'e5v\'e4l judar som hedningar, s\'e5v\'e4l r\'e4ttf\'e4rdiga som syndare, r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras uteslutande genom tron p\'e5 Kristus Jesus, utan lag och g\'e4rningar. D\'e4rom vittna s\'e5v\'e4l apostlarnas predikningar, Petri, Pauli, Stefani, Filippi och andras, som hedningarnas och judarnas exempel. Ty liksom Gud genom evangelium gav den helige Ande \'e5t hedningarna, som levde utan lag, s\'e5 gav han ocks\'e5 Anden \'e5t judarna, icke genom lagen, icke genom den gudstj\'e4nst och de offer, som voro f\'f6reskrivna i lagen, utan uteslutande genom trons predikan. Men om lagen hade kunnat g\'f6ra r\'e4ttf\'e4rdig, och om lagens r\'e4ttf\'e4rdighet hade varit n\'f6dv\'e4ndig till fr\'e4lsning, skulle s\'e4kerligen den helige Ande icke ha givits \'e5t hedningarna, som icke hade h\'e5llit lagen. Men sj\'e4lva den kontrollerbara erfarenheten vittnade om att Anden gavs \'e5t dem utan lag, och detta s\'e5go apostlarna Petrus, Paulus, Barnabas och andrJa. Allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r icke lagen utan ensamt den tro p\'e5 Kristus, som evangeliet f\'f6rkunnar.\par \par [333] Detta b\'f6r man noga l\'e4gga m\'e4rke till f\'f6r v\'e5ra motst\'e5ndares skull, som icke observera, vad Apostlag\'e4rningarna handlar om. \'c4ven jag l\'e4ste en g\'e5ng i tiden denna bok utan att f\'f6rst\'e5 det minsta i den. D\'e5 man allts\'e5 h\'f6r eller l\'e4ser i Apostlag\'e4rningarna eller \'f6ver huvud var som helst i Skriften ordet \'bbhedningarna\'bb, skall man minnas, att det skall fattas, icke i naturlig utan i andlig mening, om de m\'e4nniskor som icke, i likhet med judarna, st\'e5 under lagen (jfr ovan kap. 2, 15: \'bbVi sj\'e4lva \'e4r visserligen judar till f\'f6delsen och inga hedniska syndare.\'bb) utan \'e4ro utan lag. N\'e4r det allts\'e5 heter, att hedningarna r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom tron, betyder detta ingenting annat \'e4n att m\'e4nniskor, som icke g\'f6ra lagens g\'e4rningar, som icke l\'e5ta sig omsk\'e4ras, icke offra o. s. v., likv\'e4l r\'Ke4ttf\'e4rdigg\'f6ras och undf\'e5 den helige Ande. Varigenom? Icke genom lagen och dess g\'e4rningar, ty n\'e5gon lag ha de icke, utan f\'f6r intet, utan annat medel \'e4n att de h\'f6ra evangelium.\par \par Kornelius och de hans v\'e4nner, som han sammankallat hos sig, g\'f6ra ingenting, och icke heller draga de i betraktande sina tidigare g\'e4rningar, och likv\'e4l undf\'e5 de alla, s\'e5 m\'e5nga som \'e4ro d\'e4r f\'f6rsamlade, den helige Ande. Det \'e4r blott Petrus som talar, sj\'e4lva sitta de och g\'f6ra ingenting, de t\'e4nka icke p\'e5 lagen, mycket mindre uppfylla de den, de offra icke, de bekymra sig icke om att l\'e5ta omsk\'e4ra sig, utan de endast ge akt p\'e5 vad Petrus talar. Med sin predikan f\'f6r han den helige Ande in i deras hj\'e4rtan, \'e4ven i synlig m\'e5tto. De talade n\'e4mligen med tungor och prisade Gud,\par \par Men h\'e4r kanske n\'e5gon h\'e5nfullt inv\'e4nder: Vem vet om det var den helige Ande? Han m\'e5 g\'e4rna h\'e5na, s\'e4kert \'e4r dock, att den helige Ande, Lsom ger dem detta vittnesb\'f6rd, [334] icke ljuger utan h\'e4rmed tillk\'e4nnager, att han r\'e4knar hedningarna f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdiga och att han r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r dem uteslutande genom evangelii ord eller genom predikan om tron p\'e5 Kristus.\par \par Och i Apostlag\'e4rningarna kan man se, huru v\'e5ldsamt judarna f\'f6rundrade sig \'f6ver detta oerh\'f6rda. Ty de omskurna troende, som med Petrus hade kommit till Cesarea, h\'e4pnade, d\'e5 de i Kornelius` hus s\'e5go, att den helige Andes g\'e5va utgjutits j\'e4mv\'e4l \'f6ver hedningarna. Och likas\'e5 b\'f6rjade de som voro i Jerusalem tvista med Petrus, emedan han hade bes\'f6kt oomskurna m\'e4n och \'e4tit med dem. Men d\'e5 de h\'f6rde Petrus detalj f\'f6r detalj ber\'e4tta, hur det hade g\'e5tt till hos Kornelius, f\'f6rundrade de sig och prisade Gud, s\'e4gande:"S\'e5 har Gud sk\'e4nkt ocks\'e5 \'e5t hedningarna den omv\'e4ndelse som ger liv." (Apg.11,18).\par \par Men ryktet om att Gud gav fr\'e4lsning \'e4ven \'e5t hedningarna varM till en b\'f6rjan icke endast n\'e5got outh\'e4rdligt, utan dessutom var det till den st\'f6rsta anst\'f6t ocks\'e5 f\'f6r de troende bland judarna, en anst\'f6t, som de hade sv\'e5rt f\'f6r att \'f6vervinna. Ty de hade det f\'f6retr\'e4det framf\'f6r alla hedningar, att de voro Guds folk. Dem tillh\'f6rde \'bbbarnaskapet och h\'e4rligheten och tempeltj\'e4nsten\'bb o. s. v. (Rom. 9, 4). Vidare \'f6vade de med stor flit lagens r\'e4ttf\'e4rdighet, de arbetade hela dagen, \'bbsom har st\'e5tt ut med dagens slit och hetta.\'bb (Matt. 20, 12). Dessutom hade de ocks\'e5 de l\'f6ften, som voro knutna till laguppfyllelsen. D\'e4rf\'f6r kunde de icke l\'e5ta bli att knorra mot hedningarna och s\'e4ga: H\'e4r komma nu hedningarna utan vidare, utan att ha burit dagens tunga och solens hetta, och f\'e5 utan arbete samma r\'e4ttf\'e4rdighet och samme helige Ande, som vi med v\'e5rt arbete, med v\'e5rt uth\'e4rdande av dagens tunga och solens hetta, icke kunnat ern\'e5. De ha visserligen arbetat, men blott en enda tNimme, och det arbetet har f\'f6r dem snarare varit en rekreation \'e4n en vederm\'f6da. Varf\'f6r har d\'e5 Gud pl\'e5gat oss med lagen, om den icke alls gagnat oss till r\'e4ttf\'e4rdighet? Nu f\'f6redrager han hedningar framf\'f6r oss, som l\'e4nge varit betungade med lagens ok. Ty vi, som \'e4ro Guds folk, ha blivit pl\'e5gade hela dagen. Men de, som icke \'e4ro Guds folk, som icke ha lagen och som aldrig n\'e5gonsin gjort n\'e5got gott, de g\'f6ras till v\'e5ra j\'e4mlikar.\par \par [335] Genom denna omst\'e4ndighet blevo apostlarna alldeles tvungna att sammankalla m\'f6tet i Jerusalem f\'f6r att lugna judarna. Dessa judar trodde visserligen p\'e5 Kristus, men likv\'e4l h\'f6ll sig den \'e5sikten h\'e5rdnackat kvar i deras hj\'e4rtan, att Mose lag m\'e5ste h\'e5llas. D\'e5 upptr\'e4dde Petrus med sin erfarenhet mot dem och sade: \'bbOm nu Gud gav dem samma g\'e5va som han gav oss, n\'e4r vi hade kommit till tro p\'e5 Herren Jesus Kristus, vem var d\'e5 jag, att jag skulle kunna hindra Gud?\'bb (Apg.O 11, 17.) Och vidare, Apg. 15, 8 ff.: \'bbOch Gud som k\'e4nner hj\'e4rtat, har vittnat f\'f6r dem genom att ge den helige Ande \'e5t dem likav\'e4l som \'e5t oss. Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hj\'e4rtan. Varf\'f6r vill ni d\'e5 fresta Gud och p\'e5 l\'e4rjungarnas axlar l\'e4gga ett ok, som varken v\'e5ra f\'e4der eller vi sj\'e4lva har kunnat b\'e4ra?\'bb Med dessa ord kullkastar Petrus p\'e5 en g\'e5ng hela lagen, som om han sade: Vi vilja icke h\'e5lla lagen, ty det kunna vi icke, utan vi tro, att vi i bliva fr\'e4lsta genom v\'e5r Herres Jesu Kristi n\'e5d, p\'e5 samma s\'e4tt som de. a) - Allts\'e5 \'e4r Petrus h\'e4r helt och h\'e5llet inriktad p\'e5 att visa, att Gud har givit hedningarna samma n\'e5d som judarna. Han vill s\'e4ga: Mina br\'f6der, vi beh\'f6va icke h\'e5lla lagen, ty d\'e5 jag predikade f\'f6r Kornelius, l\'e4rde jag mig genom egen erfarenhet, att den helige Ande gives \'e5t hedningarna utan lag, endast genom trons predikan. DP\'e4rf\'f6r skola de ingalunda betungas med lagen, som varken vi eller v\'e5ra f\'e4der kunnat b\'e4ra. \'c4ven ni b\'f6ra allts\'e5 sl\'e4ppa den \'e5sikten, att fr\'e4lsningen kommer genom lagen. Detta gjorde ocks\'e5 s\'e5 sm\'e5ningom de judar, som trodde, men de ogudaktiga togo ytterligare anst\'f6t genom denna predikan, ja, blevo till sist alldeles f\'f6rh\'e4rdade.\par \par S\'e5 finner man i Apostlag\'e4rningarna en utl\'e4ggning av vad Paulus h\'e4r s\'e4ger mot den envisa \'e5sikten, att r\'e4ttf\'e4rdigheten kommer av lagen, en utl\'e4ggning, som best\'e5r i apostlarnas erfarenhet och predikningar, dessutom ocks\'e5 i exempel. Och av denna anledning b\'f6ra vi \'e4nnu mer \'e4lska och \'e4n flitigare l\'e4sa denna bok, eftersom den inneh\'e5ller kraftiga vittnesb\'f6rd, som f\'f6rvisso kunna tr\'f6sta oss och giva oss en frimodig h\'e5llning mot papisterna, v\'e5ra judar, vilkas styggelser och skrymteri vi bek\'e4mpa och f\'f6rd\'f6ma med v\'e5r l\'e4ra f\'f6r att f\'f6rh\'e4rliga Kristi v\'eQ4lg\'e4rningar och hans \'e4ra. Ehuru papisterna icke hava n\'e5got fast att s\'e4tta emot oss - judarna kunde ju anf\'f6ra mot apostlarna, att de av Gud undf\'e5tt lagen och hela gudstj\'e4nsten -, f\'f6rs\'f6ka de likv\'e4l f\'f6rsvara sina gudl\'f6sa stadgar och styggelser med icke mindre envishet \'e4n judarna \'e5dagalade f\'f6r att h\'e4vda den lag, som Gud givit dem. Deras fr\'e4msta argument \'e4r, att de inneha biskops\'e4mbeten och allts\'e5 ha makt att styra f\'f6rsamlingarna. Men detta g\'f6ra de f\'f6r att tr\'e4lbinda oss och f\'f6r att avpressa oss det medgivandet, att vi icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom tron allena utan genom den av k\'e4rleken formade tron. Men vi s\'e4tta emot dem boken om apostlarnas g\'e4rningar. M\'e5 de l\'e4sa den och begrunda de ting, som d\'e4r ber\'e4ttas. D\'e5 skola de finna, att huvudinneh\'e5llet och den samlande linjen i denna bok \'e4r just satsen, att vi r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras ensamt genom tron p\'e5 Kristus utan g\'e4rningar, att den helige Ande giveRs uteslutande genom trons predikan, genom evangeliets ord, icke genom lagens ord eller dess verk. b)\par \par D\'e4rf\'f6r l\'e4ra vi s\'e5: \'c4ven om du, o m\'e4nniska, fastar, giver allmosa, hedrar dina f\'f6r\'e4ldrar, lyder \'f6verheten, underordnar dig din husbonde o. s. v., blir du likv\'e4l icke r\'e4ttf\'e4rdig genom detta. Lagens ord: Hedra fader och moder, eller n\'e5got annat ord ur lagen g\'f6r icke r\'e4ttf\'e4rdig vare sig den som h\'f6r eller den som g\'f6r det. Vad \'e4r det d\'e5 som r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r? Jo, att lyssna till brudgummens r\'f6st, till trons predikan. N\'e4r man h\'f6r den predikan, r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r den. Varf\'f6r? Emedan den ger den helige Ande, som r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r.\par \par H\'e4rav framg\'e5r tydligt nog, vad skillnaden \'e4r mellan lag och evangelium. Lagen giver aldrig den helige Ande, allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r den icke heller, ty den endast l\'e4r, vad vi b\'f6ra g\'f6ra. Men evangelium giver den helige Ande, ty det l\'e4r, vad vi b\'f6ra moSttaga. D\'e4rf\'f6r \'e4ro lag och evangelium tv\'e5 varandra rakt motsatta l\'e4ror. [337] Att p\'e5st\'e5, att r\'e4ttf\'e4rdighet finnes i lagen \'e4r att direkt k\'e4mpa mot evangelium. Ty lagen \'e4r en p\'e5drivare, som kr\'e4ver, att vi skola arbeta och giva. Den vill, kort sagt, ha n\'e5got av oss. Evangeliet d\'e4remot fordrar icke utan giver f\'f6r intet och befaller oss att ta emot med uppr\'e4ckta h\'e4nder vad som bjudes. Men att fordra \'e4r motsatsen till att giva, att mottaga \'e4r motsatsen till att erbjuda. De b\'e5da kan man icke g\'f6ra p\'e5 samma g\'e5ng. Ty jag mottager det som gives. Men det som jag ger, mottager jag icke, utan det erbjuder jag \'e5t n\'e5gon annan. Om allts\'e5 evangelium \'e4r en g\'e5va och erbjuder en g\'e5va, s\'e5 fordrar det ingenting. Och tv\'e4rtom, lagen giver ingenting utan fordrar n\'e5got av oss, till p\'e5 k\'f6pet n\'e5got som vi icke kunna utf\'f6ra.\par \par H\'e4remot anf\'f6ra motst\'e5ndarna Kornelius som exempel. Om honom talar \'bbsentensernTas magister\'bb och likas\'e5 Erasmus i sin bok om den fria viljan.37 Kornelius, s\'e4ga de, var enligt Lukas en god och r\'e4ttf\'e4rdig man, som fruktade Gud, gav m\'e5nga allmosor till folket och best\'e4ndigt bad till Gud. Allts\'e5 f\'f6rv\'e4rvade han genom billighetsf\'f6rtj\'e4nst syndernas f\'f6rl\'e5telse och den helige Andes s\'e4ndande. Jag svarar: Kornelius var en hedning, vilket mina motst\'e5ndare icke kunna f\'f6rneka. Det framg\'e5r tydligt av vad Petrus s\'e4ger Apg. 10, 28: \'bbNi vet att det \'e4r f\'f6rbjudet f\'f6r en jude att umg\'e5s med en hedning eller bes\'f6ka honom.\'bb Han var allts\'e5 en hedning, icke omskuren, han iakttog icke lagen, ja, han t\'e4nkte icke ens p\'e5 den, emedan han icke hade n\'e5got med den att g\'f6ra. [338] Och likafullt blir han r\'e4ttf\'e4rdiggjord och undf\'e5r den helige Ande. Och som jag sagt \'e4r det just detta som framh\'e5lles i hela Apostlag\'e4rningarna, att lagen icke bidrager eller medverkar till r\'e4ttf\'e4rdighet.\par \par F\'f6r att Uf\'f6rsvara artikeln om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen b\'f6r det allts\'e5 vara nog att anf\'f6ra, att Kornelius var en hedning, som icke var omskuren och icke h\'f6ll lagen. Allts\'e5 blev han icke r\'e4ttf\'e4rdig genom lagen utan genom trons predikan. Allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r : Gud utan lag. Och f\'f6ljaktligen bidrager icke lagen till r\'e4ttf\'e4rdigheten. Annars skulle Gud ha givit den helige Ande endast \'e5t judarna, som hade lagen och lydde den, icke \'e5t hedningarna, som icke hade den och l\'e5ngt mindre lydde den. Men raka motsatsen skedde. Den helige Ande gavs \'e5t s\'e5dana, som icke hade lagen. Allts\'e5 vittnar uppenbar erfarenhet om att den helige Ande gives \'e5t s\'e5dana, som icke uppfylla lagen. Allts\'e5 kommer r\'e4ttf\'e4rdigheten icke av lagen. P\'e5 detta s\'e4tt avvisas denna inv\'e4ndning fr\'e5n motst\'e5ndare, som icke f\'f6rst\'e5, hur r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen i verkligheten g\'e5r till.\par \par Men v\'e5ra motst\'e5ndare komma med en ny inv\'e4ndning: Det m\'e5V vara, att Kornelius var en hedning och icke undfick den helige Ande genom lagen. Men d\'e5 texten uttryckligen s\'e4ger, att han var en r\'e4ttf\'e4rdig och gudfruktig man, som gav allmosor o. s. v., \'e4r det sannolikt, att han h\'e4rigenom f\'f6rtj\'e4nat att undf\'e5 den helige Ande. - Jag svarar: Kornelius var en r\'e4ttf\'e4rdig och helig man under gamla f\'f6rbundet, d\'e4rf\'f6r att han trodde p\'e5 Kristus, som skulle komma, liksom alla patriarker, profeter och fromma konungar i Gamla testamentet voro r\'e4ttf\'e4rdiga, d\'e4rf\'f6r att de p\'e5 ett f\'f6rdolt s\'e4tt mottagit den helige Ande p\'e5 grund av sin tro p\'e5 Kristus, som skulle komma. Men sofisterna skilja icke mellan tron p\'e5 den Kristus som skulle komma och tron p\'e5 den Kristus, som redan kommit. [339] \'c4ven om Kornelius d\'f6tt f\'f6rr \'e4n Kristus uppenbarades, hade han allts\'e5 icke blivit f\'f6rd\'f6md, emedan han hade patriarkernas tro, vilka blevo fr\'e4lsta genom tron allena p\'e5 den Kristus, som skulle komma, Apg. W15, 10 f. Han f\'f6rblev allts\'e5 hedning, oomskuren, utan lag, men han dyrkade samme Gud som patriarkerna genom att tro p\'e5 den Messias, som skulle komma. Men emedan Messias nu kommit, var det n\'f6dv\'e4ndigt att han genom aposteln Petrus fick veta, att man icke l\'e4ngre skulle v\'e4nta p\'e5 honom utan att han redan kommit.\par \par Och denna artikel om tron p\'e5 den Kristus, som skulle uppenbaras och som nu \'e4r uppenbarad, \'e4r n\'f6dv\'e4ndig att k\'e4nna till, f\'f6r att i f\'f6rbig\'e5ende n\'e4mna ocks\'e5 detta. Ty sedan nu Kristus blivit uppenbarad, kunna vi icke bliva fr\'e4lsta genom tro p\'e5 den Kristus som skall komma, utan vi m\'e5ste tro, att han redan kommit, att han uppfyllt allt och avskaffat lagen. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste ocks\'e5 Kornelius undervisas om den nya tron, att Kristus redan kommit, vilken tro f\'f6rut gick ut p\'e5 att han alltj\'e4mt var v\'e4ntad. S\'e5 viker tro f\'f6r tro, vi g\'e5 fr\'e5n tro till tro, Rom. 1, 17.\par \par Sofisterna misstaga sig allts\'e5, Xd\'e5 de f\'f6r att bekr\'e4fta sin l\'e4ra om billighetsf\'f6rtj\'e4nst p\'e5st\'e5, att Kornelius ern\'e5tt n\'e5d och den helige Andes s\'e4ndande genom f\'f6rnuftets naturliga sedliga handlingar. Ty r\'e4ttf\'e4rdighet och gudsfruktan \'e4ro egenskaper, som icke tillkomma hedningen eller den naturliga m\'e4nniskan utan den andliga, som redan har tron. Ty om han icke trodde p\'e5 och fruktade Gud, skulle han icke ha n\'e5got hopp om att genom sin b\'f6n kunna utverka n\'e5got av honom. D\'e4rf\'f6r prisar Lukas f\'f6rst Kornelius f\'f6r hans r\'e4ttf\'e4rdighet och gudsfruktan och sedan f\'f6r hans g\'e4rningar och allmosor. Detta taga v\'e5ra motst\'e5ndare ingen h\'e4nsyn till, utan de rycka till sig endast orden om att han givit allmosor \'e5t de fattiga och bita sig fast i dem. [340] Detta drag i ber\'e4ttelsen synes dem n\'e4mligen bekr\'e4fta l\'e4ran om billighetsf\'f6rtj\'e4nst. Men personen eller tr\'e4det skall prisas f\'f6rst, sedan g\'e4rningarna och frukterna. Kornelius \'e4r ett gott tr\'Ye4d, emedan han \'e5r r\'e4ttf\'e4rdig och gudfruktig. F\'f6ljaktligen b\'e4r han god frukt, ger allmosor och \'e5kallar Gud. Och dessa frukter behaga Gud f\'f6r trons skull. D\'e4rf\'f6r prisar \'e4ngeln honom f\'f6r hans tro p\'e5 den Kristus som skulle komma och \'f6verf\'f6r honom fr\'e5n tron p\'e5 den kommande till tron p\'e5 den redan uppenbarade Kristus, d\'e5 han s\'e4ger: Tillkalla Simon, han skall s\'e4ga dig o. s. v. (Apg. 10, 5). Liksom allts\'e5 Kornelius var utan lag, innan Kristus hade uppenbarats, s\'e5 antog han icke heller omsk\'e4relse och lag m. m., sedan Kristus uppenbarats. Och liksom han icke tillf\'f6rne hade h\'e5llit lagen, gjorde han det icke heller efter\'e5t. Beviset \'e4r allts\'e5 ovederl\'e4ggligt: Kornelius r\'e4ttf\'e4rdiggjordes utan lag, allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r icke lagen.\par \par P\'e5 samma s\'e4tt var syrern Naaman utan tvivel en god och from man, som hade en r\'e4tt f\'f6rest\'e4llning om Gud. Och ehuru han var en hedning och icke h\'f6rde till Moses riZke, som d\'e5 stod i sitt flor, renades dock hans k\'f6tt, Israels Gud uppenbarades f\'f6r honom, och han undfick den helige Ande. Han s\'e4ger n\'e4mligen s\'e5: \'bbSe, nu vet jag att det inte finns n\'e5gon Gud p\'e5 hela jorden utom i Israel.\'bb (2 Kon. 5, 15). Och han utf\'f6r inga g\'e4rningar, han h\'e5ller icke lagen, l\'e5ter icke omsk\'e4ra sig utan beder endast att f\'e5 s\'e5 mycket jord, som tv\'e5 mul\'e5snor kunna b\'e4ra. Ty s\'e5 s\'e4ger han till profeten Elisa: \'bbOm du inte vill det, s\'e5 l\'e5t din tj\'e4nare f\'e5 s\'e5 mycket jord som ett par mul\'e5snor kan b\'e4ra. Ty din tj\'e4nare vill inte mer offra br\'e4nnoffer och slaktoffer \'e5t andra gudar, utan endast \'e5t HERREN. Detta m\'e5 dock HERREN f\'f6rl\'e5ta din tj\'e4nare: N\'e4r min herre g\'e5r in i Rimmons tempel f\'f6r att d\'e4r b\'f6ja kn\'e4 och han d\'e5 st\'f6der sig vid min hand och jag ocks\'e5 b\'f6jer kn\'e4 d\'e4r i Rimmons tempel, m\'e5 d\'e5 HERREN f\'f6rl\'e5ta din tj\'e4nare n\'e4r jag b\'f6jer kn\'e4 i R[immons tempel." Elisa sade till honom: "G\'e5 i frid.\'bb (2 Kon. 5, 17 ff.) S\'e5 blir han r\'e4ttf\'e4rdiggjord. N\'e4r en jude h\'f6r detta, \'e4r han f\'e4rdig att spricka av ilska och s\'e4ger: Skulle en hedning bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjord utan att h\'e5lla lagen och s\'e5 j\'e4mst\'e4llas med oss omskurna?\par \par [341] S\'e5 tillk\'e4nnagav Gud l\'e5ngt i f\'f6rv\'e4g, medan \'e4nnu Moses rike \'e4gde best\'e5nd och blomstrade, att han gjorde m\'e4nniskor r\'e4ttf\'e4rdiga utan lag. S\'e4kerligen r\'e4ttf\'e4rdiggjorde han p\'e5 detta s\'e4tt t. ex. m\'e5nga konungar i Egypten, i Babylon, likas\'e5 Job och andra \'f6sterl\'e4nningar. Slutligen r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6res ocks\'e5 den stora staden Nineve och mottar av Gud l\'f6fte om fr\'e4lsning, att den icke skall f\'f6rg\'e5s. Varigenom? Icke emedan den h\'f6rde och gjorde lagen, utan emedan den trodde Guds ord, som profeten Jona predikade. Ty s\'e5 lyda profetens ord: \'bbOch folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och kl\'e4dde sig i s\\'e4cktyg,\'bb (Jon. 3, 5), d. v. s. de gjorde bot. V\'e5ra motst\'e5ndare hoppa k\'e4ckt \'f6ver detta \'bbtrodde\'bb, och likv\'e4l \'e4r det d\'e4rp\'e5 som alltsammans h\'e4nger. Vi l\'e4sa ju icke hos profeten Jona: Och nineviterna antogo Mose lag, l\'e4to omsk\'e4ra sig, offrade och gjorde alla lagens g\'e4rningar, utan vi l\'e4sa: De trodde och gjorde bot i s\'e4ck och aska.\par \par Detta skedde innan Kristus uppenbarats, medan \'e4nnu tron p\'e5 den kommande Kristus r\'e5dde. Om allts\'e5 hedningarna d\'e5 r\'e4ttf\'e4rdiggjordes utan lag och utan yttre tecken mottogo den helige Ande, medan \'e4nnu lagens samh\'e4llsordning \'e4gde best\'e5nd, varf\'f6r skulle d\'e5 nu lagen erfordras f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdighet, n\'e4r den \'e4r avskaffad, sedan Kristus uppenbarats? Det fr\'e5n galaternas erfarenhet h\'e4mtade beviset v\'e4ger allts\'e5 synnerligen tungt: \'bbtog ni emot Anden genom att h\'e5lla lagen\'bb o. s. v.? Ty de m\'e5ste erk\'e4nna, att de icke h\'f6rt n\'e5got om den helige Ande, inna]n Paulus predikade f\'f6r dem, och att de undf\'e5tt Anden, d\'e5 han predikade evangelium.\par \par \'d6verbevisade av v\'e5rt eget samvetes vittnesb\'f6rd m\'e5ste \'e4ven vi i v\'e5ra dagar tillst\'e5 detsamma, n\'e4mligen att Anden icke gives genom lagen utan genom trons predikan. [342] Ty tidigare, under p\'e5ved\'f6met, fanns det m\'e5nga som anv\'e4nde all m\'f6da och flit p\'e5 att h\'e5lla lagen, kyrkof\'e4dernas regler eller beslut och p\'e5vens stadgar, och m\'e5nga mattade ut sig och f\'f6rd\'e4rvade sina kroppar med str\'e4nga och ofta \'e5terkommande vakor, fastor och b\'f6ner till den grad, att de sedan voro odugliga till allt arbete. Och d\'e4rmed uppn\'e5dde de likv\'e4l ingenting annat \'e4n att j\'e4mmerligen pl\'e5ga sig sj\'e4lva. De kunde aldrig n\'e5 fram till att f\'e5 ett lugnt samvete och frid i Kristus, utan de voro i st\'e4ndigt tvivelsm\'e5l om hur Gud var sinnad mot dem. Men d\'e5 nu evangelium l\'e4r, att icke lagen och g\'e4rningarna utan tron p\'e5 Kristus r\'e4ttf\'e4rd^igg\'f6r, f\'f6ljer d\'e4rav den vissaste kunskap och insikt, ett jublande glatt samvete och ett riktigt omd\'f6me om alla livets f\'f6rh\'e5llanden och angel\'e4genheter. a) Nu kan den som tror med visshet fastst\'e4lla, att p\'e5ved\'f6met med alla sina ordnar och stadgar \'e4r gudl\'f6st, vilket han tillf\'f6rne icke kunde. Ty d\'e5 h\'e4rskade en s\'e5 stor blindhet i v\'e4rlden, att vi ans\'e5go de g\'e4rningar, som m\'e4nniskor hade utt\'e4nkt icke blott utan Guds befallning utan \'e4ven mot hans befallning, vida \'f6vertr\'e4ffa de g\'e4rningar, som en \'f6verhetsperson, en husfader, en l\'e4rare, en son, en tj\'e4nare o. s. v. utf\'f6rde p\'e5 Guds befallning.\par \par Vi hade verkligen av Guds ord bort f\'f6rst\'e5, att papisternas ordnar, som voro det enda de kallade heligt, voro ogudaktiga, eftersom det icke finnes n\'e5got som helst Guds bud eller vittnesb\'f6rd om dem i den heliga Skrift, och att d\'e4remot andra st\'e5nd, som ha Guds ord och bud f\'f6r sig, \'e4ro heliga och av Gud instift_ade. Men vi voro p\'e5 den tiden h\'f6ljda i ett s\'e5 f\'f6rskr\'e4ckligt m\'f6rker, att vi helt enkelt icke kunde bilda oss ett riktigt omd\'f6me om n\'e5gonting. Men nu, d\'e5 evangelii ljus str\'e5lar klart, beh\'e4rska vi med v\'e5rt s\'e4kra och osvikliga omd\'f6me alla st\'e5nd i v\'e4rlden. Vi f\'e4lla enligt Guds ord den vissa domen, att tj\'e4narnas st\'e5nd, som f\'f6r v\'e4rlden \'e4r det allra ringaste, \'e4r Gud l\'e5ngt mera v\'e4lbehagligt \'e4n alla munkordnar. Ty tj\'e4narnas st\'e5nd gillar, prisar och pryder Gud med sitt ord, men icke s\'e5 munkarnas. [343] D\'e4rf\'f6r b\'f6r detta Pauli fr\'e5n erfarenheten h\'e4mtade bevis h\'e5llas i h\'f6gt anseende \'e4ven hos oss. Ty ehuru under p\'e5ved\'f6met en grupp \'e4gnade sig \'e5t ett slags g\'e4rningar och en annan grupp \'e5t ett annat slag, och det g\'e4rningar, som voro b\'e5de m\'e5nga och sv\'e5ra, kunde de likv\'e4l aldrig vara vissa om huru Gud var sinnad mot dem, utan de gingo i st\'e4ndigt tvivel d\'e4rom. De kunde aldrig komm`a fram till k\'e4nnedom om Gud, om sig sj\'e4lva, om sin kallelse, de k\'e4nde aldrig Andens vittnesb\'f6rd i sina hj\'e4rtan. Men d\'e5 nu evangelii sanning sprider sitt ljus, f\'e5 m\'e4nniskor genom trons predikan ensamt en fullt viss kunskap om allt detta. Det \'e4r icke utan anledning som jag talar s\'e5 utf\'f6rligt om detta. Ty det l\'e5ter s\'e5 torftigt, n\'e4r det s\'e4ges, att den helige Ande gives oss blott genom trons predikan och att alls ingenting annat fordras av oss \'e4n att avst\'e5 fr\'e5n alla v\'e5ra g\'e4rningar och endast h\'f6ra evangelium. M\'e4nniskohj\'e4rtat varken f\'f6rst\'e5r eller tror, att n\'e5got s\'e5 stort som den helige Ande kan undf\'e5s bara genom att man lyssnar till trons predikan, utan det resonerar s\'e5: Syndernas f\'f6rl\'e5telse, befrielse fr\'e5n synd och d\'f6d, sk\'e4nkandet av den helige Ande, av r\'e4ttf\'e4rdighet och evigt liv \'e4r n\'e5got mycket stort. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste du prestera n\'e5got stort f\'f6r att ern\'e5 dessa outs\'e4gliga g\'e5vor.a - Denna hj\'e4rtats mening gillar och underbl\'e5ser dj\'e4vulen. D\'e5 d\'e4rf\'f6r f\'f6rnuftet f\'e5r h\'f6ra, att man icke kan g\'f6ra n\'e5got f\'f6r att f\'f6rv\'e4rva syndernas f\'f6rl\'e5telse, utan att man endast b\'f6r h\'f6ra Guds ord, opponerar det sig genast och s\'e4ger: Ack, du f\'f6raktar syndernas f\'f6rl\'e5telse och anser den vara n\'e5got alltf\'f6r futtigt. S\'e5 g\'f6r g\'e5vans storhet, att vi v\'e4gra taga emot den. Och emedan en s\'e5dan skatt erbjudes f\'f6r intet, f\'f6raktas den.\par \par Men vi m\'e5ste absolut l\'e4ra oss, att genom blotta h\'f6randet och f\'f6r intet gives syndernas f\'f6rl\'e5telse, Kristus, den helige Ande, [344] utan hinder ens av v\'e5ra st\'f6rsta synder och all v\'e5r ov\'e4rdighet. Och vi f\'e5 icke se p\'e5 hur stor g\'e5van \'e4r och hur ov\'e4rdiga vi \'e4ro, ty d\'e5 avskr\'e4ckas vi genom storheten b\'e5de i g\'e5van och i v\'e5r ov\'e4rdighet. Man skall i st\'e4llet t\'e4nka, att det behagar Gud att giva denna outs\'e4gliga g\'e5va f\'f6r intbet \'e5t oss ov\'e4rdiga, s\'e5som Kristus s\'e4ger, Luk. 12, 32: \'bbVar inte r\'e4dd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.\'bb Ge, s\'e4ger han. Och \'e5t vilka? \'c5t er ov\'e4rdiga, som \'e4ro den lilla hjorden. Om allts\'e5 jag \'e4r liten och g\'e5van stor, ja, den allra st\'f6rsta, b\'f6r jag t\'e4nka, att ocks\'e5 den \'e4r stor, och ensam stor, som giver g\'e5van. Om han tillbjuder och vill giva, ser jag icke p\'e5 min synd och ov\'e4rdighet utan p\'e5 givarens faderliga vilja mot mig. Jag tar med gl\'e4dje emot den stora g\'e5van och \'e4r glad och tacksam f\'f6r den outs\'e4gliga g\'e5van, som givits f\'f6r intet genom trons predikan \'e5t en ov\'e4rdig.\par \par Men f\'f6rnuftet tager som sagt anst\'f6t och s\'e4ger: N\'e4r du l\'e4r, att m\'e4nniskorna absolut icke b\'f6ra g\'f6ra n\'e5gonting annat f\'f6r att vinna en s\'e5 om\'e4tlig g\'e5va \'e4n h\'f6ra Ordet, synes det leda till det st\'f6rsta f\'f6rakt f\'f6r n\'e5den. Det synes ins\'f6va m\'e4nniskorna i sl\'f6 sc\'e4kerhet, s\'e5 att de l\'e5ta h\'e4nderna sjunka och icke alls g\'f6ra n\'e5got gott. D\'e4rf\'f6r \'e4r det icke nyttigt att predika s\'e5, och icke heller \'e4r det sant. Utan m\'e4nniskor skola drivas till att arbeta, att svettas och \'f6va sig i r\'e4ttf\'e4rdighet, och s\'e5 skola de ern\'e5 denna g\'e5va. - Denna inv\'e4ndning gjorde ocks\'e5 en g\'e5ng i tiden pelagianerna mot de kristna. Men h\'f6r vad Paulus h\'e4r s\'e4ger: Att ni undfingo den helige Ande kom sig icke av svett och m\'f6da, icke av lagens g\'e4rningar utan d\'e4rav att ni lyssnade i tro. Och h\'f6r vad Kristus sj\'e4lv svarar Marta, som \'e4r mycket bekymrad och tar illa vid sig f\'f6r att hennes syster Maria sitter vid Jesu f\'f6tter och lyssnar till hans tal och l\'e4mnar \'e5t henne ensam att passa upp. \'bbMarta\'bb, s\'e4ger han, \'bbdu g\'f6r dig bekymmer och oroar dig f\'f6r s\'e5 mycket. Men bara ett \'e4r n\'f6dv\'e4ndigt. [345] Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifr\'e5n henne.\'bb (Luk. 10, 40 ff.d). En kristen blir man allts\'e5 icke genom att g\'f6ra utan genom att h\'f6ra. Den som vill \'f6va sig i r\'e4ttf\'e4rdighet skall allts\'e5 f\'f6rst \'f6va sig genom att h\'f6ra evangelium. N\'e4r han h\'f6rt och fattat det, skall han glatt tacka Gud och sedan \'f6va sig i de goda g\'e4rningar, som \'e4ro f\'f6reskrivna i lagen, s\'e5 att lagen och g\'e4rningarna komma att f\'f6lja p\'e5 trons predikan. Och d\'e5 skall han kunna vandra med s\'e4kra steg i ljuset, som \'e4r Kristus, och med s\'e4kert omd\'f6me utv\'e4lja och g\'f6ra g\'e4rningar, som icke \'e4ro skrymtade utan i sanning goda, och om vilka han vet, att de behaga Gud och \'e4ro befallda av honom. Och samtidigt skall han veta att f\'f6rakta de sj\'e4lvvalda g\'e4rningarnas skenv\'e4sen.\par \par V\'e5ra motst\'e5ndare anse, att tron \'e4r en helt ringa och obetydlig sak. Men jag och alla, som med mig p\'e5 allvar str\'e4cka sig efter den, veta, hur sv\'e5r och vansklig den \'e4r. Det \'e4r snart gjort att s\'e4ga, att Anden mottages blotte genom att lyssna i tro, men det \'e4r icke s\'e5 l\'e4tt att h\'f6ra, fatta, tro och fasth\'e5lla det som det \'e4r att s\'e4ga det. Om du d\'e4rf\'f6r h\'f6r mig s\'e4ga, att Kristus, Guds lamm, offrats f\'f6r dina synder, s\'e5 se till att du verkligen ocks\'e5 h\'f6r det. Paulus s\'e4ger med avsikt trons predikan eller trons h\'f6rande (det latinska uttrycket betyder b\'e5da delarna), icke trons ord, ehuru skillnaden \'e4r ringa. Det \'e4r allts\'e5 fr\'e5ga om ett ord, som du skall tro, d\'e5 du h\'f6r det, s\'e5 att ordet icke blott blir ljudet av min r\'f6st, utan verkligen h\'f6res av dig och intr\'e4nger i ditt hj\'e4rta och tros av dig. D\'e5 \'e4r det verkligen trons predikan eller ett lyssnande i tro, genom vilket du f\'e5r den helige Ande. N\'e4r du har f\'e5tt Anden, skall du ocks\'e5 d\'f6da ditt k\'f6tt.\par \par De fromma k\'e4nna till huru g\'e4rna de skulle vilja med tron fasth\'e5lla det h\'f6rda Ordet och utrota lag- och egenr\'e4ttf\'e4rdighetst\'e4nkandet, men de m\'e4rka ocks\'e5f, hur k\'f6ttet k\'e4mpar och med all kraft st\'e5r emot Anden. Ty f\'f6rnuftet och k\'f6ttet vilja absolut hj\'e4lpa till. Detta \'bbman b\'f6r l\'e5ta omsk\'e4ra sig och h\'e5lla lagen\'bb kan icke helt utrotas i oss, utan det finnes kvar i alla frommas hj\'e4rtan. [346] D\'e4rf\'f6r \'e4r det i de fromma en st\'e4ndig kamp mellan lyssnandet i tro och lagens g\'e4rningar, ty samvetet knorrar alltid och t\'e4nker: Det \'e4r en alltf\'f6r enkel v\'e4g, n\'e4r det utlovas, att man skall f\'e5 r\'e4ttf\'e4rdighet, helig Ande och evig salighet blott genom att h\'f6ra Ordet. Men g\'f6r ett allvarligt f\'f6rs\'f6k, s\'e5 skall du f\'e5 erfara, hur l\'e4tt det \'e4r att h\'f6ra trons ord! Visserligen \'e4r givaren stor, och han giver sina stora g\'e5vor \'bbvilligt och utan f\'f6rebr\'e5elser\'bb (Jak. 1, 5), men din f\'f6rm\'e5ga att taga emot \'e4r ringa och din tro \'e4r svag, och den v\'e5llar kamp, s\'e5 att du icke kan mottaga den erbjudna g\'e5van . Men \'e4ven om samvetet knotar och detta \'bbm\'e5ste\'bb st\'e4ndigt kommer , s\'e5 var dock uth\'e5llig och st\'e5ndaktig, tills du har \'f6vervunnit detta \'bbm\'e5ste\'bb! I samma m\'e5n som tron s\'e5 sm\'e5ningom v\'e4xer, avtager lagr\'e4ttf\'e4rdighetst\'e4nkandet. Men detta kan om\'f6jligt ske utan h\'e4ftig strid.\par \par a) Hs: \'bb'Vi hava icke kunnat och icke heller v\'e5ra f\'e4der', det \'e4r, vi vilja icke lagen.\'bb Tillbaka\par \par b) Hs: \'bbAtt h\'f6ra trons r\'f6st, icke lagens g\'e4rningar, r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r. Vad d\'e5? Att h\'f6ra trons r\'f6st, ordet om tron p\'e5 Kristus. Det f\'f6r med sig den helige Ande, det r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r.\'bb Tillbaka\par \par c) Hs: \'bbIsrael d\'e4remot, som str\'e4vade efter att uppfylla den lag som ger r\'e4ttf\'e4rdighet, har inte n\'e5tt fram till den lagen. Rom. 9, 31. N\'e4r man nu h\'f6r v\'e5r predikan, att lagen icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r utan att man b\'f6r [tro] p\'e5 Kristus, f\'f6ljer d\'e4rav en glad kunskap och ett s\'e4kert omd\'f6me om allting.\'bb Tillbaka\par \par } hrt denna tankeg\'e5ng, n\'e4mligen att Anden icke gives genom lagens g\'e4rningar utan genom trons predikan, b\'f6rjar han avr\'e5da och avskr\'e4cka fr\'e5n lagr\'e4ttf\'e4rdigheten genom att h\'e4nvisa till en dubbel fara eller skada, s\'e4gande: \'c4ro ni till den grad fr\'e5n edra sinnen eller s\'e5 of\'f6rnuftiga, att ni t\'e4nka sluta i k\'f6ttet, [347] d\'e5 ni dock b\'f6rjat i Anden? Och detta \'e4r den f\'f6rsta faran. Den andra \'e4r denna: Ha ni d\'e5 upplevat s\'e5 mycket f\'f6rg\'e4ves? Och detta s\'e4ges efter v\'e4ltalighetens regler, enligt vilka man skall avskr\'e4cka med att peka p\'e5 faror och f\'f6rluster och locka genom att h\'e4nvisa till att saken medf\'f6r f\'f6rdelar, \'e4r sedligt of\'f6rvitlig och ligger inom m\'f6jlighetens gr\'e4nser. Han s\'e4ger allts\'e5: Ni ha b\'f6rjat i Anden, det \'e4r, er gudsfruktan b\'f6rjade mycket vackert, s\'e5som han ocks\'e5 s\'e4ger nedan: \'bbI begynten edert lopp v\'e4l\'bb (5, 7). Men hur har det g\'e5tt? Nu vilja ni sluta i k\'f6ttet, ja, ini ha redan slutat i k\'f6ttet.\par \par Paulus st\'e4ller h\'e4r mot varandra ande och k\'f6tt. Och med k\'f6tt menar han icke k\'f6nslidelse, djuriska drifter eller sinnenas beg\'e4r, ty h\'e4r talar han icke om k\'f6nslidelsen eller om andra k\'f6ttsliga beg\'e4relser utan om syndernas f\'f6rl\'e5telse, om samvetets r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relse, om vinnandet av r\'e4ttf\'e4rdighet inf\'f6r Gud, om befrielse fr\'e5n lag, synd och d\'f6d. Och likv\'e4l s\'e4ger han, att de \'f6vergivit Anden och slutat i k\'f6ttet. K\'f6tt betyder allts\'e5 just k\'f6ttets r\'e4ttf\'e4rdighet och vishet och f\'f6rnuftst\'e4nkandet, som vill r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom lagen. Allt det b\'e4sta och f\'f6rn\'e4msta i m\'e4nniskan kallar Paulus k\'f6tt, n\'e4mligen f\'f6rnuftets h\'f6gsta vishet och sj\'e4lva lagr\'e4ttf\'e4rdigheten.a)\par \par Man b\'f6r s\'e4rskilt l\'e4gga m\'e4rke till detta st\'e4lle, emedan papisterna, som st\'e4ndigt s\'f6ka sak med oss, vilja spela ut det mot oss, i det de s\'e4ga, att vi b\'f6jrjat i Anden under p\'e5ved\'f6met men nu tagit oss hustrur och allts\'e5 slutat i k\'f6ttet, [348] som om ett andligt liv vore detsamma som att leva i celibat eller att icke ha n\'e5gon hustru, medan det icke utg\'f6r n\'e5got hinder f\'f6r ett andligt liv, om n\'e5gon icke \'e4r n\'f6jd med en sk\'f6ka utan h\'e5ller sig med flera. De \'e4ro m\'e4nniskor utan f\'f6rst\'e5nd, som icke begripa, vad Ande \'e4r och vad k\'f6tt \'e4r. Ande \'e4r det som Anden verkar i oss, och k\'f6tt det som vi g\'f6ra efter k\'f6ttet, utan Anden. Allts\'e5 \'e4ro de kristnas alla plikter, s\'e5som att \'e4lska sin hustru, att uppfostra sina barn, att r\'e5da \'f6ver sitt husfolk, att hedra sina f\'f6r\'e4ldrar, att lyda \'f6verheten o. s. v., Andens frukt, medan det f\'f6r papisterna \'e4r v\'e4rldsliga och k\'f6ttsliga syssels\'e4ttningar. De blinda m\'e4nniskorna kunna icke skilja det goda, som Gud har skapat, fr\'e5n lasten.\par \par Man b\'f6r ocks\'e5 l\'e4gga m\'e4rke till att Paulus s\'e4ger, att galaterna ha b\'fk6rjat i Anden. D\'e5 hade man v\'e4ntat sig, att ocks\'e5 det som f\'f6ljer skulle haft aktiv form: Vilja ni nu fullborda detta i k\'f6ttet? Men han har ett passivt uttryck och s\'e4ger ordagrant: Skola ni nu l\'e5ta g\'f6ra slut p\'e5 er i k\'f6ttet? Det \'e4r allts\'e5 s\'e5 l\'e5ngt ifr\'e5n att lagr\'e4ttf\'e4rdigheten, som Paulus h\'e4r kallar k\'f6tt, skulle r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra, att de som genom trons predikan mottagit Anden och sedan avfalla till denna lagr\'e4ttf\'e4rdighet, sluta i den, d. v. s. tillintetg\'f6ras och helt f\'f6rd\'e4rvas genom den. De som l\'e4ra, att man skall g\'f6ra lagen f\'f6r att bli r\'e4ttf\'e4rdig genom den, avse allts\'e5 visserligen att bispringa samvetena men tillfoga dem i sj\'e4lva verket den st\'f6rsta skada. De vilja visa dem v\'e4gen till r\'e4ttf\'e4rdighet men leda dem i st\'e4llet till f\'f6rd\'f6melse. Men Paulus passar alltid p\'e5 att ge de falska apostlarna ett sidohugg. Ty de yrkade p\'e5 lagen, s\'e4gande: Ensamt tron p\'e5 Kristus borttager icke synden, blidkar icke Guds vrede, r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r icke. Om ni d\'e4rf\'f6r vilja ern\'e5 detta goda, b\'f6ra ni icke endast tro p\'e5 Kristus utan samtidigt ocks\'e5 h\'e5lla lagen, l\'e5ta omsk\'e4ra er, h\'e5lla h\'f6gtider, offra o. s. v. Om ni g\'f6ra det, skola ni bli fria fr\'e5n synden, Guds vrede o. s. v. - Just genom detta, s\'e4ger Paulus, \'e5stadkomma ni or\'e4ttf\'e4rdighet, utmana Guds vrede, hopa synd p\'e5 synd, [349] falla ur n\'e5den och f\'f6rkasta n\'e5den, utsl\'e4cka Anden och sluta tillsammans med era l\'e4rjungar i k\'f6ttet. Detta \'e4r den f\'f6rsta faran. Genom att peka p\'e5 den vill han avskr\'e4cka galaterna fr\'e5n att s\'f6ka bli r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom lagen, s\'e5 att de icke skola f\'f6rlora Anden och f\'f6rd\'e4rva en god b\'f6rjan med ett d\'e5ligt slut.\par \par Den andra faran eller f\'f6rlusten \'e4r denna:\par \par a) Hs: \'bbAllt som \'e4r b\'e4st i m\'e4nniskan utanf\'f6r Anden kallas k\'f6tt, \'e4ven sj\'e4lva religionen.\'bb Tillbaka\par \par } ]273: 3{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:3\par \par \'c4ren I s\'e5 of\'f6rst\'e5ndiga? I som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i k\'f6ttet?\par \tab\par \par \'c4r ni s\'e5 d\'e5raktiga? Ni som b\'f6rjade i Anden, skall ni nu sluta i k\'f6ttet?\par \par Sedan han genomf\'f6gnll liv och lem m. m. Ty allt var hos eder statt i den mest lovande utveckling. Ni hade den r\'e4tta l\'e4ran, ni levde heligt och ni voro st\'e5ndaktiga i lidanden f\'f6r Kristi namns skull. Men nu \'e4r det slut med b\'e5de l\'e4ra och tro, med b\'e5de handlande och lidande, med b\'e5de Anden och dess frukt i eder.\par \par H\'e4rav framg\'e5r klart nog, vilka nackdelar lag- eller egenr\'e4ttf\'e4rdigheten medf\'f6r, n\'e4mligen att de som s\'e4tta sin lit till den med ens f\'f6rlora om\'e4tliga f\'f6rm\'e5ner. Och det \'e4r mycket beklagansv\'e4rt, n\'e4r n\'e5gon s\'e5 med ens och s\'e5 l\'e4tt f\'f6rlorar s\'e5 stor h\'e4rlighet, samvetets tillf\'f6rsikt till Gud o. s. v., och likas\'e5 \'e4r det beklagansv\'e4rt, n\'e4r n\'e5gon f\'e5r genomg\'e5 s\'e5 m\'e5nga sv\'e5ra lidanden och utst\'e5 s\'e5 m\'e5nga faror i fr\'e5ga om egendom, [350] hustru, barn, liv och lem och likv\'e4l allt skall vara f\'f6rg\'e4ves och till ingen nytta. Och med anledning av dessa tv\'e5 saker skulle man kunna skriva lago- eller egenr\'e4ttf\'e4rdighetens ber\'f6m och breda ut sig i det o\'e4ndliga, om man ville g\'e5 fram detalj f\'f6r detalj och redog\'f6ra f\'f6r vad Anden \'e4r, som de b\'f6rjat i, och forts\'e4tta med att f\'f6rt\'e4lja, huru m\'e5nga och sv\'e5ra de lidanden varit, som de f\'e5tt utst\'e5 f\'f6r Kristi skull. Men ingen talekonst r\'e4cker till f\'f6r att r\'e4tt utveckla detta \'e4mne, ty det \'e4r ting av oj\'e4mf\'f6rlig betydelse som Paulus h\'e4r behandlar, n\'e4mligen Guds \'e4ra, segern \'f6ver v\'e4rlden, k\'f6ttet ocli dj\'e4vulen, r\'e4ttf\'e4rdighet och evigt liv, och \'e5 andra sidan synd, f\'f6rtvivlan, evig d\'f6d och helvete. Och likv\'e4l f\'f6rlora vi p\'e5 ett \'f6gonblick dessa ov\'e4rderliga g\'e5vor och \'e5draga oss i st\'e4llet detta f\'f6rskr\'e4ckliga och aldrig upph\'f6rande onda genom att f\'f6lja de falska l\'e4rarnas ledning, d\'e5 de f\'f6ra oss bort fr\'e5n evangelii sanning till en villfarande l\'e4ra. Och detta g\'f6ra de icke blott med l\'e4tthet utan ocks\'e5 med skpen av stor fromhet.\par \par 3:4\par \par Om det nu verkligen har varit f\'f6rg\'e4ves?\par \tab\par \par ... ja, helt f\'f6rg\'e4ves?\par \par Paulus r\'e4ttar sig och mildrar d\'e4rigenom den n\'e4rmast f\'f6reg\'e5ende, v\'e4l h\'e5rda bestraffningen, och detta g\'f6r han som apostel f\'f6r att icke alltf\'f6r mycket skr\'e4mma galaterna. Han bestraffar dem visserligen, dock s\'e5, att han alltid d\'e4rj\'e4mte l\'e4gger balsam p\'e5 s\'e5ren f\'f6r att icke driva dem till f\'f6rtvivlan.\par \par Han s\'e4ger allts\'e5: Om det nu verkligen har varit f\'f6rg\'e4ves. D\'e4rmed vill han s\'e4ga: Jag har icke f\'f6rlorat allt hopp om eder. Men om ni vilja forts\'e4tta som ni ha b\'f6rjat, att \'f6verge Anden och sluta i k\'f6ttet, det \'e4r, fara efter lagens r\'e4ttf\'e4rdighet, s\'e5 m\'e5 ni veta, att all er \'e4ra och all er f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 Gud \'e4r f\'e5f\'e4ng och alla edra lidanden varit f\'f6rg\'e4ves. Men jag m\'e5ste tala r\'e4tt str\'e4ngt med er, breda ut saken med all kraft och tillr\'e4ttavisa er ganska skarpt, framf\'f6r allt d\'e4rf\'f6r att \'e4rendets betydelse kr\'e4ver det, s\'e5 att ni icke skola t\'e4nka, att det betyder intet eller f\'f6ga, om ni f\'f6rkasta Pauli l\'e4ra f\'f6r att h\'f6ra och antaga en annan. Likv\'e4l ber\'f6var jag er icke allt hopp, om ni blott vilja taga ert f\'f6rnuft till f\'e5nga. Ty barn som \'e4ro smutsiga, sjuka och fulla med b\'f6lder skall man icke f\'f6rskjuta, utan man skall omhulda och sk\'f6ta dem med st\'f6rre omsorg \'e4n de friska. [351] - S\'e5 skjuter Paulus s\'e5som erfaren l\'e4kare n\'e4stan hela skulden p\'e5 de falska apostlarna, upphovsm\'e4nnen till denna \'f6desdigra sjukdom. Galaterna behandlar han d\'e4remot med ganska l\'e4tt hand f\'f6r att genom mildhet f\'f6ra dem till h\'e4lsa. Allts\'e5 b\'f6ra \'e4ven vi enligt Pauli f\'f6red\'f6me s\'e5 taga itu med de svaga, s\'e5 bota och borttaga deras sjukdom, att vi samtidigt tr\'f6sta dem, icke behandla dem f\'f6r h\'e5rt, s\'e5 att de f\'f6rtvivla.\par \par } 9903]3: 4{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:4\par \par Haven I d\'e5 lidit s\'e5 mycket f\'f6rg\'e4ves?\par \tab\par \par Har ni lidit s\'e5 mycket f\'f6rg\'e4ves, ...\par \par Han vill s\'e4ga: Ni b\'f6ra bet\'e4nka, icke endast vilken vacker b\'f6rjan ni gjort och huru j\'e4mmerligt ni f\'f6rlorat denna goda ansats och den goda kurs ni slagit in p\'e5, icke endast att ni avfallit fr\'e5n Andens f\'f6rstlingsfrukter och \'e5ter hemfallit \'e5t syndens och d\'f6dens \'e4mbete och \'e5t det sorgliga och el\'e4ndiga slaveriet under lagen, utan ni skola ocks\'e5 bet\'e4nka, att ni f\'e5tt lida mycket f\'f6r evangelium och f\'f6r Kristus. Ni ha f\'e5tt edra \'e4godelar sk\'f6vlade, ni ha f\'e5tt utst\'e5 h\'e4delse och van\'e4ra och faror tims4ckt dem genom att h\'e4nvisa till en dubbel v\'e5da, upprepar han det med ett till\'e4gg, i det han s\'e4ger: \'bbHan som ger\'bb o. s. v., det \'e4r: Ni ha icke endast mottagit Anden genom att lyssna i tro, utan all er kunskap och alla era g\'e4rningar ha ni f\'e5tt genom trons h\'f6rande. Han vill s\'e4ga: Det var icke nog med att Gud en g\'e5ng gav er Anden, utan samme Gud har best\'e4ndigt givit och f\'f6r\'f6kat Andens g\'e5vor, s\'e5 att sedan ni en g\'e5ng mottagit Anden, v\'e4xte den st\'e4ndigt och var verksam i er.\par \par H\'e4rav framg\'e5r, att galaterna gjort under eller \'e5tminstone kraftg\'e4rningar, trons frukter, som evangeliets sanna l\'e4rjungar bruka g\'f6ra. Ty p\'e5 ett annat st\'e4lle s\'e4ger aposteln, att Guds rike icke best\'e5r i ord utan i kraft (1 Kor. 4, 20). Men en kraftg\'e4rning \'e4r det att icke endast kunna tala om Guds rike utan att ocks\'e5 i handling visa, att Gud genom sin Ande \'e4r verksam i oss. S\'e5 s\'e4ger han ovan. kap. 2. 8. om sig sj\'e4lv: \'bbHan stom hade gett Petrus kraft att vara apostel bland de omskurna har ocks\'e5 gett mig kraft att vara det bland hedningarna.\'bb\par \par D\'e5 allts\'e5 en Ordets f\'f6rkunnare predikar s\'e5, att Ordet icke blir utan sin frukt utan \'e4r verksamt i \'e5h\'f6rarna, det \'e4r, d\'e5 tro, hopp, k\'e4rlek, t\'e5lamod o. s. v. [352] bli f\'f6ljden, d\'e5 f\'f6rl\'e4nar Gud Anden och verkar kraftg\'e4rningar i \'e5h\'f6rarna. P\'e5 samma s\'e4tt s\'e4ger h\'e4r Paulus, att Gud har givit Anden \'e5t galaterna och utf\'f6rt kraftg\'e4rningar i dem. Han menar allts\'e5: Genom min predikan verkade Gud icke endast, att ni kommo till tro, utan ocks\'e5, att ni levde heligt, buro m\'e5nga trons frukter och utstodo lidanden. Genom samma Andens kraft ha ni ocks\'e5 fr\'e5n att ha varit giriga, \'e4ktenskapsbrytare, l\'e4ttretliga, ot\'e5liga och fientliga blivit frikostiga, kyska, saktmodiga, t\'e5lmodiga och k\'e4rleksfulla mot n\'e4stan. Han ger dem ocks\'e5 nedan, kap. 4, 14 f., det betyget, att de mottagit honom, Pauulus, s\'e5som en Guds \'e4ngel, ja, s\'e5som Jesus Kristus sj\'e4lv, och att de visat honom en s\'e5 stor k\'e4rlek, att de varit beredda att riva ut sina \'f6gon och giva dem \'e5t honom.\par \par Men att \'e4lska n\'e4stan s\'e5 brinnande, att man \'e4r beredd att f\'f6r hans v\'e4lf\'e4rd s\'e4tta till penningar, \'e4godelar, sina \'f6gon, livet och allt, och att d\'e4rtill t\'e5ligt b\'e4ra alla vederv\'e4rdigheter, s\'e5dant \'e4r s\'e4kert Andens kraftg\'e4rningar. Och s\'e5dana kraftg\'e4rningar ha ni f\'e5tt och mottagit, s\'e4ger han, innan dessa falska l\'e4rare kommit till er. Och ni mottogo dem icke av lagen utan av Gud, som s\'e5 gav och dagligen f\'f6r\'f6kade Anden, att evangeliet hade stor framg\'e5ng bland er i er undervisning, er tro, era g\'e4rningar och ert t\'e5lamod. D\'e5 ert eget samvete \'f6vertygar er om att detta \'e4r sant, hur kommer det sig d\'e5, att ni icke l\'e4ngre g\'f6ra samma kraftg\'e4rningar som f\'f6rut? Hur kommer det sig, att er undervisning icke \'e4r r\'e4tt,v er tro icke from, ert leverne icke r\'e4ttf\'e4rdigt, era g\'e4rningar icke goda och er h\'e5llning i lidandet icke t\'e5lmodig? Och vem har f\'f6rd\'e4rvat er, s\'e5 att ni icke \'e4ro lika k\'e4rleksfulla mot mig som f\'f6rut? Nu skulle ni icke taga emot Paulus som en Guds \'e4ngel, som Kristus Jesus, ni skulle icke riva ut era \'f6gon och giva dem \'e5t mig. Hur kommer det sig, fr\'e5gar jag, att ni icke l\'e4ngre nit\'e4lska f\'f6r mig med s\'e5dan gl\'f6d utan nu framf\'f6r mig f\'f6redraga de falska apostlarna, vilka s\'e5 j\'e4mmerligt f\'f6ra er vilse?\par \par [353] Detsamma h\'e4nder nu oss. D\'e5 evangelium b\'f6rjade f\'f6rkunnas, var det en massa m\'e4nniskor som funno behag i v\'e5r undervisning och hade redliga och v\'f6rdnadsfulla tankar om oss. P\'e5 evangelii f\'f6rkunnelse f\'f6ljde trons frukt, kraftiga g\'e4rningar. Men vad h\'e4nder? Pl\'f6tsligt uppkomma sv\'e4rmeandar, vederd\'f6pare och s\'e4kramenterare, som p\'e5 kort tid riva ned vad vi med mycken m\'f6da under l\'e5ng tid bwyggt upp. Och de g\'f6ra \'e4ven dem, som f\'f6rut h\'f6gt \'e4lskade oss och med tacksamhet mottogo v\'e5r undervisning, s\'e5 fientliga mot oss, att intet \'e4r dem mer f\'f6rhatligt \'e4n v\'e5rt namn. Men s\'e5dant ont kommer fr\'e5n dj\'e4vulen, vilken i sina lemmar verkar rakt motsatta kraftg\'e4rningar, vilka strida mot den helige Andes kraftg\'e4rningar. - Er erfarenhet, s\'e4ger aposteln, borde l\'e4ra er, o galater, att s\'e5dana kraftg\'e4rningar icke komma av lagens g\'e4rningar. Ty liksom ni icke hade dem, innan ni h\'f6rt tron predikas, s\'e5 ha ni dem lika litet nu, d\'e5 de falska apostlarna h\'e4rska ibland er.\par \par Detsamma kunna ocks\'e5 vi s\'e4ga nu till dags till dem, som skryta med att de \'e4ro evangeliska och befriade fr\'e5n p\'e5vens tyranni: Ha ni besegrat p\'e5vens tyranni och f\'e5tt Kristi frihet genom sv\'e4rmeandar eller genom oss, som predikat tron p\'e5 Kristus? Om de d\'e5 vilja erk\'e4nna sanningen, m\'e5ste de s\'e4ga: F\'f6rvisso genom trons predikan. Och det \x'e4r sant, att d\'e5 vi b\'f6rjade predika, hade l\'e4ran om tron all m\'f6jlig framg\'e5ng. Avlat, sk\'e4rseld, munkl\'f6ften, m\'e4ssor och liknande styggelser f\'f6llo samman och drogo med sig hela p\'e5ved\'f6mets fall. Ingen kunde med r\'e4tta f\'f6rd\'f6ma oss. L\'e4ran var n\'e4mligen ren, den uppr\'e4ttade och tr\'f6stade m\'e5nga samveten, som l\'e4nge lidit f\'f6rtryck av de m\'e4nskliga stadgarna under p\'e5ved\'f6met, som betydde ett sannskyldigt tyranni och det v\'e4rsta pinorum f\'f6r samvetena. D\'e4rf\'f6r var det m\'e5nga som tackade Gud f\'f6r att de genom evangelium, som vi d\'e5 voro de f\'f6rsta att predika, [354] hade ryckts ut ur dessa snaror och detta pinorum f\'f6r samvetena.\par \par Men s\'e5 kommo sekteristerna, vilka genom att f\'f6rneka Kristi lekamliga n\'e4rvaro i nattvarden, genom att vanhelga dopet och f\'f6rst\'f6ra bilder och avskaffa alla gudstj\'e4nstbruk ville med ens st\'f6rta p\'e5ved\'f6met och s\'e5 komma v\'e5rt rykte att f\'f6rblekna. Och d\'e5 b\'f6rjade snayrt v\'e5r l\'e4ra att komma i vanrykte. Ty det talades vitt och brett om att dess l\'e4rare voro oeniga inb\'f6rdes. Och detta blev till anst\'f6t f\'f6r oerh\'f6rt m\'e5nga. Det kom dem att v\'e4nda sig fr\'e5n sanningen, och det ingav papisterna hopp om att vi snart skulle g\'e5 under tillika med v\'e5r l\'e4ra, eftersom denna var sj\'e4lvmots\'e4gande, och att de sj\'e4lva inom kort skulle \'e5nyo \'e5tervinna sina krafter och genom denna gynnsamma v\'e4ndning i h\'e4ndelserna uppn\'e5 sin forna makt och myndighet.\par \par De falska apostlarna p\'e5stodo och f\'f6rf\'e4ktade v\'e5ldsamt, att de genom tron p\'e5 Kristus redan r\'e4ttf\'e4rdiggjorda galaterna skulle omsk\'e4ras och h\'e5lla Mose lag, om de ville bliva befriade fr\'e5n sina synder och fr\'e5n Guds vrede och undf\'e5 den helige Ande, och likv\'e4l belastade de dem just h\'e4rigenom \'e4n ytterligare med synder, ty genom lagen borttagas inga synder och icke heller gives Anden genom den. Lagen verkar endast vredesdom och injagar fruktan. zP\'e5 samma s\'e4tt har det nu g\'e5tt med sekteristerna, som ville s\'f6rja f\'f6r den allm\'e4nneliga kyrkans b\'e4sta och med ens f\'f6rst\'f6ra p\'e5ved\'f6met och l\'e4gga det i graven genom att avskaffa alla ceremonier, f\'f6rst\'f6ra bilder och bek\'e4mpa sakramenten. Just dessa deras \'e5tg\'e4rder blevo icke till kyrkans b\'e5tnad utan till dess skada. De st\'f6rtade icke utan de stadf\'e4ste p\'e5ved\'f6met.\par \par Men om de hade fortsatt som de b\'f6rjat, att endr\'e4ktigt tillsammans med oss undervisa om och med all flit yrka p\'e5 artikeln om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, att vi r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras varken genom lag- eller egenr\'e4ttf\'e4rdighet utan ensamt genom tron p\'e5 Kristus, s\'e5 skulle f\'f6rvisso denna enda artikel s\'e5 sm\'e5ningom ha st\'f6rtat p\'e5ved\'f6met med dess br\'f6draskap, avlat, munkordnar, reliker, gudstj\'e4nst, helgondyrkan, sk\'e4rseld, m\'e4ssor, vakor, munkl\'f6ften och otaliga andra s\'e5dana styggelser. En god b\'f6rjan var ju gjord. Men de l\'e4mnade{ \'e5sido predikan om tron och den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten och grepo sig verket an p\'e5 annat s\'e4tt, till stor skada f\'f6r b\'e5de den sunda l\'e4ran och f\'f6rsamlingarna. D\'e4rf\'f6r har det g\'e5tt med dem som det heter i det tyska ordspr\'e5ket om att fiska framf\'f6r n\'e4tet. De ha drivit bort de fiskar, som skulle g\'e5 i n\'e4tet, d\'e4rf\'f6r att de ville taga dem med bara h\'e4nderna.\par \par Om d\'e4rf\'f6r p\'e5ved\'f6met nu sviktar och hotar att st\'f6rta samman, beror det icke p\'e5 sekteristernas ov\'e4sen utan p\'e5 f\'f6rkunnelsen av artikeln om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen. Den har icke endast f\'f6rsvagat Antikrists rike, utan den har ocks\'e5 hittills skyddat och f\'f6rsvarat oss mot dess v\'e5ld. Och hade vi icke haft detta f\'f6rsvar, skulle f\'f6r l\'e4nge sedan sekteristerna g\'e5tt under och vi tillsammans med dem. Och likv\'e4l \'e4ro de s\'e5 l\'e5ngt ifr\'e5n att erk\'e4nna denna v\'e4lg\'e4rning, att de, som det st\'e5r i Ps. 109, 5, undanh\'e5lla oss den k\'e4rle|k de borde \'e4gna oss och f\'f6rf\'f6lja oss med det bittraste hat. Men artikeln om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen \'e4r denna, att vi f\'f6rklaras r\'e4ttf\'e4rdiga och bliva fr\'e4lsta ensamt genom tron p\'e5 Kristus utan g\'e4rningar. a) Men om detta \'e4r r\'e4tta s\'e4ttet att bli r\'e4ttf\'e4rdiggjord - vilket det med s\'e4kerhet \'e4r, om icke hela Skriften skall f\'f6rklaras ogiltig -, s\'e5 f\'f6ljer d\'e4rav genast, att vi icke f\'f6rklaras r\'e4ttf\'e4rdiga varken genom munkv\'e4sen eller munkl\'f6ften eller m\'e4ssor eller n\'e5gra som helst g\'e4rningar. Utan avskaffande av n\'e5gon yttre sak, utan oroligheter, utan n\'e5gon m\'e4nsklig kraft, utan bek\'e4mpande av sakramenten, ensamt genom Anden st\'f6rtas allts\'e5 p\'e5ved\'f6met. Det \'e4r en seger som icke vinnes av oss utan genom Kristus, som vi predika och bek\'e4nna. b)\par \par Och detta som jag nu s\'e4ger bekr\'e4ftar ocks\'e5 h\'e4ndelsef\'f6rloppet. Ty p\'e5 den tiden d\'e5 p\'e5ved\'f6met f\'f6rst b\'f6rjade luta mot sitt fall. }gjorde sekteristerna ingenting alls och kunde ingenting g\'f6ra, utan de tego. [356] Men vi l\'e4rde och yrkade ingenting annat \'e4n artikeln om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, som d\'e5 ensam minskade p\'e5vens makt och sk\'f6vlade hans rike. Men d\'e5 sekteristerna s\'e5go, att p\'e5ved\'f6met lutade mot sitt fall och fiskarna samlades framf\'f6r n\'e4tet, ville de med ens f\'f6rg\'f6ra och helt f\'f6rst\'f6ra p\'e5ved\'f6met och d\'e4rmed fr\'e5nrycka oss \'e4ran. De t\'e4nkte taga alla fiskarna vid n\'e4tet med bara h\'e4nderna. Men det var f\'f6rspilld m\'f6da, ty de fingo icke tag i dem utan endast skr\'e4mde bort dem. P\'e5 samma s\'e4tt som allts\'e5 de falska apostlarna skaffade galaterna r\'e4ttf\'e4rdighet genom sin l\'e4ra om att lagen skulle h\'e5llas, i samma m\'e5n st\'f6rtade sekteristerna p\'e5ved\'f6met genom sina oroligheter. Bilder och andra missbruk i kyrkan skulle ha fallit av sig sj\'e4lva, om de flitigt hade l\'e4rt artikeln om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen. Men de drevos av \'e4regiri~ghet. De skulle n\'e4mligen g\'e4rna h\'f6rt s\'e4gas om sig sj\'e4lva, att det var de som st\'f6rtat p\'e5ved\'f6met. D\'e4rf\'f6r \'e5sidosatte de artikeln om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen och st\'e4llde till dessa oroligheter, med vilka de s\'e5 n\'e4r hade bragt oss p\'e5 fall, och bef\'e4ste papisterna i deras styggelser. S\'e5dan framg\'e5ng har v\'e5r str\'e4van, d\'e5 vi s\'f6ka v\'e5r egen \'e4ra och icke Guds.\par \par S\'e5dana upplopp och angrepp p\'e5 yttre ting fruktar varken p\'e5ven eller dj\'e4vulen. Men undervisningen om tron, som f\'f6rkunnar, att Kristus ensam har \'f6vervunnit synd, d\'f6d och dj\'e4vul, den \'e4r fruktansv\'e4rd f\'f6r honom. Ty den f\'f6rst\'f6r hans v\'e4lde, och det \'e4r som sagt den, som nu h\'e5ller oss uppe och \'e4r v\'e5rt f\'f6rsvar mot alla helvetets portar. Och hade vi icke detta ankare, skulle vi helt enkelt bli tvungna att \'e5ter tillbedja p\'e5ven, och det skulle icke finnas n\'e5got s\'e4tt eller medel att g\'f6ra honom motst\'e5nd. Ty om jag sl\'f6te mig till sekteristerna, skulle mitt samvete bliva os\'e4kert, ty de ha ingen r\'e4tt att s\'e4tta sig emot p\'e5ven, eftersom de s\'f6ka sin egen \'e4ra och icke Guds. [357] Om jag d\'e4rf\'f6r icke hade andra vapen \'e4n de, skulle jag icke v\'e5ga angripa p\'e5ved\'f6met, l\'e5ngt mindre v\'e5ga inbilla mig att jag kan f\'f6rst\'f6ra det.\par \par Men de s\'e4ga: P\'e5ven \'e4r Antikrist. - Det \'e4r riktigt, men han svarar, att han har l\'e4ro\'e4mbetet, att han har makten att f\'f6rvalta sakramenten, har l\'f6se- och bindenyckeln, och denna makt s\'e4ger han sig \'e4ga med arvingens r\'e4tt, eftersom den har direkt \'f6verl\'e4mnats ur hand i hand alltifr\'e5n apostlarna. D\'e4rf\'f6r rubbas han icke fr\'e5n sin stol genom s\'e5dana yttre oroligheter utan endast om jag s\'e4ger s\'e5 h\'e4r: P\'e5ve, jag skall kyssa dina f\'f6tter och erk\'e4nna, att du \'e4r \'f6verstepr\'e4st, om du tillbeder min Kristus och medgiver, att vi f\'e5 syndernas f\'f6rl\'e5telse och evigt liv genom hans d\'f6d och uppst\'e5ndelse, icke genom iakttagande av dina stadgar. Om du medgiver detta, skall jag icke fr\'e5ntaga dig din krona och din makt. Om icke, skall jag st\'e5ndaktigt ropa ut, att du \'e4r Antikrist, och h\'e4vda, att alla dina gudstj\'e4nstformer och all din andlighet icke endast \'e4r gudsf\'f6rnekelse utan d\'e4rtill den v\'e4rsta h\'e4delse mot Gud och avgudadyrkan. - Detta g\'f6ra icke sekteristerna. De f\'f6rs\'f6ka blott att med yttre v\'e5ld ber\'f6va honom hans krona och hans makt. D\'e4rf\'f6r \'e4r deras f\'f6retag utsiktsl\'f6st. F\'f6rst och fr\'e4mst m\'e5ste man f\'f6rr\'e5da p\'e5vens ogudaktiga styggelser, som han under sken av helighet och andlighet lurat p\'e5 hela v\'e4rlden. N\'e4r det \'e4r gjort, f\'e5r man se vad han har kvar. D\'e5 har man borttagit k\'e4rnan och l\'e4mnat skalet \'e5t honom. Sekteristerna \'e5ter taga ifr\'e5n honom skalet och l\'e5ta honom beh\'e5lla k\'e4rnan.\par \par Kort sagt, liksom inga kraftg\'e4rningar kommit av lagens g\'e4rningar, s\'e5 f\'f6ljer av de yttre g\'e4rningar, som sekteristerna yrka p\'e5, ingenting annat \'e4n upplopp i f\'f6rsamlingen, st\'f6rre f\'f6rvirring och hinder f\'f6r Anden. [358] Det betygar ocks\'e5 erfarenheten. Ty de ha icke slagit p\'e5ven till marken med att st\'f6ta omkull bilder och bek\'e4mpa sakramenten, utan de ha gjort honom \'e4nnu \'f6vermodigare. Men genom Anden har han st\'f6rtats och st\'f6rtas alltj\'e4mt, det \'e4r, genom trons predikan, som vittnar om att Kristus utgivits f\'f6r v\'e5ra synder. D\'e5 m\'e5ste den r\'e4ttf\'e4rdighet, som kommer av p\'e5vens lagar, och slaveriet under dem bliva till intet.\par \par Samtidigt har jag likv\'e4l ofta erbjudit mig och erbjuder mig alltj\'e4mt att villigt h\'e5lla p\'e5vens lagar, blott han l\'e5ter dem vara n\'e5got frivilligt och icke binder samvetena vid dem, s\'e5 att m\'e4nniskor skola tro sig bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda, om de h\'e5lla dem, och f\'f6rd\'f6mda, om de icke h\'e5lla dem. Men det g\'f6r han icke. Ty om han icke bunde samvetena vid sina lagar, vad skulle han d\'e5 ha f\'f6r makt? D\'e4rf\'f6r s\'e4tter han in allt p\'e5 att h\'e5lla samvetena f\'e5ngna och bundna av sina lagar. D\'e4rf\'f6r heter det: Den som icke lyder den romerska stolen kan icke bli fr\'e4lst. H\'e4rav kommer all blixt och \'e5ska i bullorna: Den som i obet\'e4nksam fr\'e4ckhet underst\'e5r sig att handla h\'e4remot, han m\'e5 veta, att han hemfaller \'e5t den allsm\'e4ktige Gudens vrede o. s. v. D\'e4r tager han ju utan vidare fr\'e4lsningen fr\'e5n alla, som icke lyda hans lagar, och \'e5 andra sidan utlovar han evigt liv \'e5t dem som lyda. S\'e5 tvingar han oss in i g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdighetens n\'e4t, i det han f\'f6regiver, att ingen kan bliva r\'e4ttf\'e4rdig eller fr\'e4lst som icke h\'e5ller hans lagar. Kort sagt, han n\'e4mner icke tron med ett ord utan l\'e4r blott sitt eget. Men om han medg\'e5ve, att alla hans lagar icke ha n\'e5got att betyda f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdigheten inf\'f6r Gud, skulle jag i min tur g\'f6ra honom m\'e5nga medgivanden. Men d\'e5 skulle hans v\'e4lde falla av sig sj\'e4lvt. Om p\'e5ven f\'f6rlorade makten att fr\'e4lsa och f\'f6rd\'f6ma, vore han n\'e4mligen endast en skugga, ett maktl\'f6st bel\'e4te. Korteligen, hj\'e4rtats r\'e4ttf\'e4rdighet \'e4r okunnig om alla lagar, icke endast p\'e5vens utan \'e4ven Moses, ty den sanna r\'e4ttf\'e4rdigheten ern\'e5s icke genom lagens g\'e4rningar utan genom trons h\'f6rande. [359] P\'e5 denna r\'e4ttf\'e4rdighet f\'f6lja sedan Andens kraftg\'e4rningar och frukter.\par \par a) Meningen saknas i Hs. Tillbaka\par \par b) Hs: \'bbP\'e5ven \'e4r nu tacksam: Se, nu f\'f6rneka de sakramentet, f\'f6rvirra dopet, sl\'e5 omkull bilder. - Vad har detta med saken att g\'f6ra? P\'e5 det s\'e4ttet f\'e5r den gamle p\'e5ven st\'f6d. Det \'e4r att fiska framf\'f6r n\'e4tet. Men om Kristus ensam, d\'e5 m\'e4ssan i n\'e4tet, hela p\'e5ved\'f6met kommer icke undan. D\'e4rf\'f6r \'e4r det tron som \'e4r v\'e5r seger och genom Jesus, icke genom avskaffande av bilder och ceremonier.\'bb Tillbaka\par \par }   )4M3: 5{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:5\par \par Allts\'e5, att han som f\'f6rl\'e4nade eder Anden och utf\'f6rde kraftg\'e4rningar bland eder gjorde detta, kom det sig av lagg\'e4rningar eller d\'e4rav att I lyssnaden i tro?\par \tab\par \par Han som ger er Anden och g\'f6r underverk bland er, g\'f6r han det f\'f6r att ni h\'e5ller lagen eller f\'f6r att ni lyssnar i tro, liksom Abraham?\par \par Aposteln finner s\'e5dant behag i sitt fr\'e5n galaternas erfarenhet h\'e4mtade bevis, att sedan han bestraffat dem och avskr\'errt underverk och utf\'f6rt m\'e5nga utomordentliga kraftg\'e4rningar och d\'e4rtill visat t\'e5lamod i lidande. Allt detta \'e4r icke lagens utan den helige Andes verk. - Detta m\'e5ste galaterna tillst\'e5, emedan de icke kunde f\'f6rneka vad de hade inf\'f6r sina \'f6gon och kunde iakttaga med sina sinnen. Det \'e4r ett \'f6verv\'e4ldigande tydligt bevis, eftersom det \'e4r h\'e4mtat fr\'e5n erfarenheten eller fr\'e5n trons verkningar hos galaterna sj\'e4lva.\par \par Nu till\'e4gger han Abrahams exempel och anf\'f6r Skriftens vittnesb\'f6rd. Det f\'f6rsta \'e4r h\'e4mtat fr\'e5n 1 Mos. 15, 6: \'bbAbraham trodde p\'e5 Herren\'bb o. s. v. Detta st\'e4lle betonar han starkt, liksom han s\'e4rskilt g\'f6r i Rom. 4, 2 f.: Om Abraham blev r\'e4ttf\'e4rdig av lagens g\'e4rningar, s\'e5 har han en r\'e4ttf\'e4rdighet att ber\'f6mma sig av, dock icke inf\'f6r Gud utan inf\'f6r m\'e4nniskor, ty inf\'f6r Gud har han synd och st\'e5r under vreden. Men inf\'f6r Gud blev han icke r\'e4ttf\'e4rdig, d\'e4rf\'f6r att han gjorde g\'e4rningar, utan d\'e4rf\'f6r att han trodde. Ty Skriften s\'e4ger: 'Abraham trodde Gud, och det r\'e4knades honom till r\'e4ttf\'e4rdighet'.\'bb Detta st\'e4lle ger Paulus d\'e4r en storartad utl\'e4ggning, s\'e5som det f\'f6rtj\'e4nar. [360] Abraham, s\'e4ger han, \'bbsviktade inte i tron d\'e5 han t\'e4nkte p\'e5 att hans egen kropp saknade livskraft - han var d\'e5 omkring hundra \'e5r - och att Saras moderliv var d\'f6tt. Han tvivlade inte i otro p\'e5 Guds l\'f6fte utan blev i st\'e4llet starkare i tron och gav Gud \'e4ran. Han var \'f6vertygad om att vad Gud hade lovat, det var han ocks\'e5 m\'e4ktig att h\'e5lla. D\'e4rf\'f6r "r\'e4knades det honom till r\'e4ttf\'e4rdighet." Men dessa ord "det r\'e4knades honom till r\'e4ttf\'e4rdighet" skrevs inte bara f\'f6r hans skull utan \'e4ven med tanke p\'e5 oss.\'bb o. s. v. (Rom, 4, 19 ff.).\par \par H\'e4r g\'f6r Paulus tron p\'e5 Gud till den h\'f6gsta gudstj\'e4nst, den st\'f6rsta undergivenhet och lydnad och det st\'f6rsta offer. Den som \'e4r v\'e4ltalare m\'e5 utf\'f6ra denna tanke, och han skall finna, att tron \'e4r allsm\'e4ktig och att dess kraft \'e4r om\'e4tlig och o\'e4ndlig. Ty tron giver Gud \'e4ran, och n\'e5got st\'f6rre kan icke givas honom. Att giva Gud \'e4ran \'e4r att tro p\'e5 honom, det \'e4r att h\'e5lla honom f\'f6r sannf\'e4rdig, vis, r\'e4ttf\'e4rdig, barmh\'e4rtig och allsm\'e4ktig, med ett ord, att erk\'e4nna honom som skapare och givare av allt gott. Detta g\'f6r icke f\'f6rnuftet, men tron g\'f6r det. Tron fullkomnar gudomen, ja, skapar den s\'e5 att s\'e4ga, visserligen icke objektivt i Gud men i oss. Ty utan tron f\'f6rlorar Gud i oss sin \'e4ra, vishet, r\'e4ttf\'e4rdighet, sannf\'e4rdighet, och barmh\'e4rtighet. Kort sagt, Gud har intet majest\'e4t och ingen gudom, d\'e4r icke tron \'e4r. Icke heller fordrar Gud av m\'e4nniskan n\'e5got mera, \'e4n att hon giver honom hans \'e4ra och gudomlighet, d. v. s. h\'e5ller honom icke f\'f6r en maktl\'f6s avgud utan f\'f6r Gud, som ser, h\'f6r, f\'f6rbarmar sig och hj\'e4lper. D\'e5 han f\'e5r detta har han sin gudomlighet oanf\'e4ktad. Han har allt vad det troende hj\'e4rtat kan giva honom. Och att kunna giva Gud denna \'e4ra \'e4r all vishets vishet, all r\'e4ttf\'e4rdighets r\'e4ttf\'e4rdighet, all fromhets fromhet och alla offers offer. H\'e4rav inses, vilken stor r\'e4ttf\'e4rdighet tron \'e4r, och tv\'e4rtom, vilken stor synd otron \'e4r.\par \par [361] Tron r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r allts\'e5, emedan den giver Gud vad honom tillkommer. Den som g\'f6r s\'e5 \'e4r r\'e4ttf\'e4rdig. \'c4ven de r\'e4ttsl\'e4rda definiera den r\'e4ttf\'e4rdige som den som giver var och en sitt. Ty tron s\'e4ger s\'e5: Jag tror dig, Gud, p\'e5 ditt ord. Och vad \'e4r det Gud s\'e4ger? S\'e5dant som \'e4r om\'f6jligt, ren l\'f6gn, d\'e5raktigt, svagt, l\'f6jligt, avskyv\'e4rt, k\'e4tterskt och dj\'e4vulskt, om man fr\'e5gar f\'f6rnuftet till r\'e5ds. Ty vad \'e4r v\'e4l mera l\'f6jligt, d\'e5raktigt och om\'f6jligt, \'e4n detta som Gud s\'e4ger till Abraham, att han skall f\'e5 mottaga en son ur Saras ofruktsamma och nu liksom d\'f6da moderliv?\par \par N\'e4rhelst Gud f\'f6rel\'e4gger vad som skall tros, f\'f6rel\'e4gger han p\'e5 detta s\'e4tt alltid s\'e5dant som \'e4r absolut om\'f6jligt och absurt, om man f\'f6ljer f\'f6rnuftets omd\'f6me. S\'e5 synes det f\'f6r visso f\'f6r f\'f6rnuftet vara l\'f6jligt och absurt, att i nattvarden tillbjudes oss Kristi lekamen och blod, att dopet skulle vara ett bad till ny f\'f6delse och f\'f6rnyelse i helig Ande, att de d\'f6da uppst\'e5 p\'e5 yttersta dagen, att Kristus, Guds Son, avlas och b\'e4res i en jungfrus liv, att han f\'f6des, d\'f6r den ov\'e4rdigaste d\'f6d p\'e5 korset, uppv\'e4ckes, nu sitter p\'e5 Faderns h\'f6gra sida och har makt \'f6ver himmel och jord. Paulus kallar ocks\'e5 evangeliet om den korsf\'e4ste Kristus f\'f6r ordet om korset, en d\'e5raktig f\'f6rkunnelse, som f\'f6r judarna \'e4r anst\'f6tlig och som hedningarna anse vara en d\'e5raktig l\'e4ra. S\'e5 d\'f6mer f\'f6rnuftet om alla trons artiklar. Ty det f\'f6rst\'e5r icke, att den h\'f6gsta gudstj\'e4nst best\'e5r i att h\'f6ra Guds ord och tro. Men det som f\'f6rnuftet sj\'e4lvt hittar p\'e5 och g\'f6r, som det heter, i god avsikt och i egen fromhet, s\'e5dant menar det behaga Gud. [362] D\'e5 d\'e4rf\'f6r Gud talar, anser f\'f6rnuftet hans ord vara k\'e4tterskt, ett dj\'e4vulens ord, ty det synes f\'f6rnuftet vara absurt o. s. v. S\'e5dan \'e4r alla sofisters och sekteristers a) teologi. De m\'e4ta Guds ord med f\'f6rnuftet.\par \par Men tron slaktar f\'f6rnuftet och d\'f6dar detta odjur, som hela v\'e4rlden och allt skapat icke kan d\'f6da. S\'e5 d\'f6dar Abraham det genom tron p\'e5 det Guds ord, som lovade honom avkomma av den ofruktsamma Sara, som icke l\'e4ngre hade kraft att f\'f6da. Abrahams f\'f6rnuft gav icke genast sitt bifall till detta ord utan stred s\'e4kerligen i honom mot tron, i det att det ans\'e5g det vara l\'f6jligt, absurt och om\'f6jligt att Sara skulle f\'f6da en son, eftersom hon icke endast nu var nittio\'e5rig utan dessutom var f\'f6dd ofruktsam. S\'e5dan strid hade s\'e4kerligen tron med f\'f6rnuftet i Abraham. Men i honom segrade tron. Den slaktade och offrade denne Guds v\'e4rste och farligaste fiende. P\'e5 samma s\'e4tt intr\'e4da alla fromma med Abraham i trons m\'f6rker och d\'f6da f\'f6rnuftet, i det de s\'e4ga: F\'f6rnuft, du \'e4r d\'e5raktig och har intet f\'f6rst\'e5nd f\'f6r vad Gud tillh\'f6r. D\'e4rf\'f6r skall du icke st\'f6ra mig utan tiga, icke komma med dina omd\'f6men utan h\'f6ra Guds ord och tro. D\'e4r slakta de fromma detta odjur, som \'e4r st\'f6rre \'e4n v\'e4rlden, och d\'e4rmed framb\'e4ra de f\'f6r Gud det honom mest v\'e4lbehagliga offret, utf\'f6ra den b\'e4sta gudstj\'e4nsten.\par \par Och i j\'e4mf\'f6relse med detta de frommas offer och deras gudstj\'e4nst \'e4ro alla hedningars alla religioner, alla munkars och verkhelgons alla g\'e4rningar absolut ingenting. Ty genom detta offer d\'f6da de f\'f6r det f\'f6rsta f\'f6rnuftet, den st\'f6rste och mest o\'f6vervinnelige av alla Guds fiender, emedan det f\'f6raktar Gud och f\'f6rnekar hans vishet, r\'e4ttf\'e4rdighet, kraft, sannf\'e4rdighet, barmh\'e4rtighet, majest\'e4t och gudomlighet. [363] F\'f6r det andra giva de genom samma offer Gud \'e4ran, d. v. s. de tro, att han \'e4r r\'e4ttf\'e4rdig, god. trofast, sannf\'e4rdig o. s. v. De tro, att han kan allting, att alla hans ord \'e4ro heliga, sanna, levande, verksamma o. s. v. Detta \'e4r f\'f6r Gud den mest v\'e4lbehagliga underkastelse. D\'e4rf\'f6r finnes ingen st\'f6rre, b\'e4ttre eller Gud t\'e4ckare fromhet eller gudstj\'e4nst i hela v\'e4rlden \'e4n tron.\par \par De g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdiga d\'e4remot, som sakna tron, g\'f6ra m\'e5ngahanda. De fasta, bedja, l\'e4gga sj\'e4lva kors p\'e5 sig och anse sig med s\'e5dant blidka Guds vrede och f\'f6rtj\'e4na n\'e5den. De giva icke Gud \'e4ran, ty de anse honom icke vara barmh\'e4rtig, sannf\'e4rdig, ordh\'e5llig o. s. v., utan de mena honom vara en vredgad domare, som de skola blidka med sina g\'e4rningar. Och p\'e5 detta s\'e4tt f\'f6rakta de Gud, beskylla honom f\'f6r att ljuga i alla sina l\'f6ften, f\'f6rneka Kristus och alla hans v\'e4lg\'e4rningar. Kort sagt, de st\'f6rta Gud fr\'e5n hans tron och s\'e4tta sig sj\'e4lva i hans st\'e4lle. Ty de skjuta \'e5t sidan och f\'f6rakta Guds ord och hitta p\'e5 s\'e5dan gudstj\'e4nst och s\'e5dana g\'e4rningar, som behaga dem sj\'e4lva. Sedan inbilla de sig, att Gud finner behag i detta och hoppas, att de skola f\'e5 l\'f6n f\'f6r det av Gud. S\'e5dana slakta icke f\'f6rnuftet, Guds v\'e4rste fiende, utan bl\'e5sa liv i det. De ber\'f6va Gud hans majest\'e4t och gudom och tillskriva den i st\'e4llet sina g\'e4rningar.\par \par Tron allena giver allts\'e5 Gud \'e4ran. Detta intygar Paulus, Rom. 4, 20, om Abraham, d\'e5 han s\'e4ger: Abraham blev starkare i sin tro och gav Gud \'e4ran. Och han till\'e4gger ur 1Mos. 15, att detta r\'e4knades honom till r\'e4ttf\'e4rdighet. Och detta g\'f6r han icke utan best\'e4md anledning. Ty den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten best\'e5r av tv\'e5 ting, av hj\'e4rtats tro och Guds tillr\'e4knande. Tron \'e4r visserligen en inneboende r\'e4ttf\'e4rdighet hos m\'e4nniskan, men den \'e4r likv\'e4l icke tillr\'e4cklig, ty \'e4ven hos den som tror finnas rester av synd i k\'f6ttet. Trons omtalade offer har b\'f6rjat i Abraham, men det fullbordas f\'f6rst i d\'f6den. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste den andra delen av r\'e4ttf\'e4rdigheten komma till f\'f6r att fullkomna den, och det \'e4r det gudomliga tillr\'e4knandet. Tron i sig sj\'e4lv giver icke Gud tillr\'e4ckligt, emedan den \'e4r ofullkomlig, ja, emedan den blott \'e4r en gnista av tro, som b\'f6rjar tillerk\'e4nna Gud hans gudomlighet. Vi ha endast f\'e5tt Andens f\'f6rstling, icke dess fullhet. Icke heller d\'f6das f\'f6rnuftet helt och h\'e5llet i detta livet. D\'e4rf\'f6r finnes det \'e4nnu kvar i oss beg\'e4relse, vrede, ot\'e5lighet och andra k\'f6ttets och otrons frukter. Icke ens de fullkomligare helgonen \'e4ga en full och best\'e4ndig gl\'e4dje i Gud, utan deras sinnesst\'e4mning v\'e4xlar: \'e4n \'e4ro de sorgsna, \'e4n glada, s\'e5som Skriften vittnar om profeter och apostlar. Men p\'e5 grund av tron p\'e5 Kristus tillr\'e4knas s\'e5dana fel icke de heliga, annars skulle ingen bliva fr\'e4lst. Av orden: \'bbdet r\'e4knades honom till r\'e4ttf\'e4rdighet\'bb, draga vi allts\'e5 den slutsatsen, att r\'e4ttf\'e4rdigheten b\'f6rjar med tron och att vi genom den f\'e5 Andens f\'f6rstling, men emedan tron \'e4r svag, blir den icke fullkomlig utan Guds tillr\'e4knande. Allts\'e5 p\'e5b\'f6rjar tron r\'e4ttf\'e4rdigheten, och tillr\'e4knandet fullbordar den intill Kristi dag.\par \par \'c4ven sofisterna avhandla ett tillr\'e4knande, d\'e5 de tala om hur en g\'e4rning antages eller accepteras. Men de g\'f6ra det utan st\'f6d av och i strid mot Skriften, eftersom de l\'e5ta tillr\'e4knandet ha avseende endast p\'e5 g\'e4rningen. De taga ingen h\'e4nsyn till hj\'e4rtats orenhet och inv\'e4rtes f\'f6rd\'e4rv, till otro, tvivel, f\'f6rakt f\'f6r och hat mot Gud, [365] som \'e4ro de f\'f6rn\'e4msta odjuren, k\'e4llor och orsaker till allt ont. De se blott de utv\'e4rtes grova lasterna och de or\'e4ttf\'e4rdiga g\'e4rningarna, som \'e4ro r\'e4nnilar, h\'e4rflytande ur de n\'e4mnda k\'e4llorna. D\'e4rf\'f6r anse de tillr\'e4knandet h\'f6ra samman med de goda g\'e4rningarna, emedan Gud antager g\'e4rningarna, visserligen icke emedan han \'e4r skyldig att g\'f6ra det utan av billighet. Vi \'e5ter bortse fr\'e5n alla g\'e4rningar och angripa huvudena p\'e5 detta odjur, som kallas f\'f6rnuftet, och som \'e4r k\'e4llornas k\'e4lla till allt ont, eftersom det icke fruktar och \'e4lskar Gud, icke f\'f6rtr\'f6star p\'e5 honom utan i sin s\'e4kerhet f\'f6raktar honom. Det tager intet intryck vare sig av hans hotelser eller av hans l\'f6ften, det har icke sin lust i hans ord och g\'e4rningar, utan det knorrar mot Gud, vredgas p\'e5 honom, d\'f6mer Gud och hatar honom. Det \'e4r kort sagt \'bbfiendskap mot Gud\'bb (Rom. 8, 7), ty det giver icke honom \'e4ran. N\'e4r denna pesth\'e4rd, f\'f6rnuftet, \'e4r d\'f6dad, \'e4r det ocks\'e5 slut med de yttre grova synderna.\par \par Det g\'e4ller allts\'e5 i f\'f6rsta hand att med tron d\'f6da otron, f\'f6raktet f\'f6r och hatet mot Gud,knorrandet mot hans vrede och dom och mot alla hans ord och g\'e4rningar. S\'e5 d\'f6das f\'f6rnuftet. Ty det kan icke d\'f6das p\'e5 annat s\'e4tt \'e4n genom tron, som giver Gud \'e4ran genom att tro p\'e5 honom, trots att han talar s\'e5dant, som f\'f6r f\'f6rnuftet synes d\'e5raktigt, l\'f6jligt och om\'f6jligt, och trots att Gud g\'f6r en annan bild av sig sj\'e4lv \'e4n vad f\'f6rnuftet kan akta rimligt eller fatta, n\'e4mligen denna: Om du vill f\'f6rsona mig, skall du icke hembjuda mig dina g\'e4rningar och f\'f6rtj\'e4nster, utan tro p\'e5 Jesus Kristus, min enf\'f6dde Son, som f\'f6tts, lidit, korsf\'e4sts och d\'f6tt f\'f6r dina synder [366] - d\'e5 skall jag antaga dig och f\'f6rklara dig r\'e4ttf\'e4rdig. Och den synd som finnes kvar i dig skall jag icke tillr\'e4kna dig. b) - Om allts\'e5 icke f\'f6rnuftet slaktas och alla religioner och gudstj\'e4nstbruk under himlen, som m\'e4nniskor t\'e4nkt ut f\'f6r att skaffa sig r\'e4ttf\'e4rdighet inf\'f6r Gud, f\'f6rd\'f6mas, finns det ingen plats f\'f6r trons r\'e4ttf\'e4rdighet.\par \par D\'e5 f\'f6rnuftet h\'f6r detta, tager det genast anst\'f6t, rasar och visar sin fiendskap mot Gud, i det att det s\'e4ger: Allts\'e5 \'e4ro goda g\'e4rningar ingenting? Allts\'e5 har jag till ingen nytta arbetat och burit dagens tunga och solens hetta? D\'e4rav kommer det att hedningar, folk, konungar och furstar resa sig upp mot Herren och mot hans smorde. Ps. 2, 2. P\'e5ven med sina munkar vill icke synas ha farit vilse, l\'e5ngt mindre finner han sig i att bliva f\'f6rd\'f6md. Och det samma g\'e4ller turken o. s. v.\par \par Det som anf\'f6rts till utl\'e4ggning av satsen: \'bbOch det r\'e4knades honom till r\'e4ttf\'e4rdighet\'bb, det har jag sagt f\'f6r att de som studera den heliga Skrift skola f\'f6rst\'e5, att den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten egentligen klarast skall definieras s\'e5, att den \'e4r f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 Guds Son eller hj\'e4rtats f\'f6rtr\'f6stan genom Kristus p\'e5 Gud. Till denna beskrivning skall som s\'e4rskilt k\'e4nnetecken l\'e4ggas orden: vilken tro tillr\'e4knas till r\'e4ttf\'e4rdighet f\'f6r Kristi skull. Ty som sagt \'e4r det dessa tv\'e5 ting, som tillsammans utg\'f6ra den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten. Det ena \'e4r sj\'e4lva tron i hj\'e4rtat, som \'e4r en av Gud given g\'e5va, och som \'e4r den inneboende tron p\'e5 Kristus. Det andra \'e4r, att Gud r\'e4knar denna ofullkomliga tro till fullkomlig r\'e4ttf\'e4rdighet f\'f6r Kristi, sin Sons skull, som lidit f\'f6r v\'e4rldens synder och p\'e5 vilken jag b\'f6rjat tro. Och p\'e5 grund av denna tro p\'e5 Kristus ser Gud icke den synd, som \'e4nnu \'e4r kvar i mig. Ty s\'e5 l\'e4nge jag lever i k\'f6ttet, finns det verkligen synd i mig. Men under tiden beskyddar Kristus mig under sina vingars skugga och v\'e4lver \'f6ver mig syndaf\'f6rl\'e5telsens vida himmel, under vilken jag lever trygg. Den hindrar n\'e4mligen Gud fr\'e5n att se de synder, som \'e4nnu dr\'f6ja kvar i mitt k\'f6tt. K\'f6ttet misstr\'f6star och vredgas p\'e5 Gud och har icke sin gl\'e4dje i honom o. s. v. Men dessa synder l\'e5tsar Gud icke om. Det \'e4r som om de icke vore synder inf\'f6r honom. Detta verkar detta tillr\'e4knande f\'f6r den tros skull, med vilken jag b\'f6rjat omfatta Kristus. F\'f6r hans skull r\'e4knar Gud den ofullkomliga r\'e4ttf\'e4rdigheten f\'f6r fullkomlig r\'e4ttf\'e4rdighet, och synden, som dock \'e4r verklig synd, r\'e4knar han icke f\'f6r synd.\par \par S\'e5 leva vi under Kristi k\'f6tts f\'f6rl\'e5t, Hebr. 10, 20. Han \'e4r v\'e5r molnstod om dagen och eldstod om natten, som g\'f6r, att Gud icke ser v\'e5r synd. Och ehuru vi se den och k\'e4nna samvetskval f\'f6r den, bliva vi likv\'e4l bevarade, d\'e5 vi taga v\'e5r tillflykt till Kristus, v\'e5r Medlare och F\'f6rsonare, genom vilken vi \'e4ro fullkomnade. Liksom allt \'e4r i honom, s\'e5 hava vi allt i honom, och han utfyller i oss allt. F\'f6r hans skull blundar Gud f\'f6r alla synder och vill, att de skola vara \'f6verskylda, som om de icke vore synder. [368] Emedan du tror p\'e5 min Son, s\'e4ger han, skola de synder du har vara f\'f6rl\'e5tna, tills du helt befrias fr\'e5n dem genom d\'f6den.\par \par Denna l\'e4ropunkt om den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten, som sofisterna icke f\'f6rst\'e5 och icke kunna f\'f6rst\'e5, b\'f6ra de kristna beflita sig om att l\'e4ra sig grundligt och fullkomligt. De f\'e5 icke tro sig kunna l\'e4ra in den ordentligt p\'e5 en g\'e5ng. D\'e4rf\'f6r skola de bem\'f6da sig om att ofta och med st\'f6rsta omsorg l\'e4sa Paulus, att l\'e4sa honom om igen och j\'e4mf\'f6ra det f\'f6rsta med det sista, ja, s\'e4tta allt vad han skrivit i f\'f6rbindelse med vartannat. D\'e5 skola de finna, att det f\'f6rh\'e5ller sig s\'e5, att den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten best\'e5r av de tv\'e5 n\'e4mnda delarna, f\'f6rst tron, som giver Gud \'e4ran, och vidare Guds tillr\'e4knande. Ty emedan tron som sagt \'e4r svag, m\'e5ste Guds tillr\'e4knande komma till, som best\'e5r i att Gud icke tillr\'e4knar den \'e5terst\'e5ende synden, att han icke vill bestraffa den eller f\'f6rd\'f6ma oss f\'f6r dess skull utan \'f6verskyler och f\'f6rl\'e5ter den, som om den icke funnes. Det sker icke f\'f6r v\'e5r skull, icke f\'f6r v\'e5r v\'e4rdighets eller v\'e5ra g\'e4rningars utan just f\'f6r Kristi skull, som vi tro p\'e5.\par \par S\'e5 \'e4r en kristen m\'e4nniska p\'e5 en g\'e5ng r\'e4ttf\'e4rdig och syndare, helig och oren, Guds fiende och Guds barn. Dessa motsatta best\'e4mningar g\'e5 inga sofister med p\'e5, ty de f\'f6rst\'e5 icke, hur r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen i verkligheten g\'e5r till. Detta \'e4r anledningen till att de tvingat m\'e4nniskor att g\'f6ra goda g\'e4rningar, tills de icke l\'e4ngre k\'e4nde av n\'e5gon synd. D\'e4rigenom drevo de m\'e5nga till vansinne, emedan de av alla krafter f\'f6rs\'f6kte bliva till hela sitt v\'e4sen r\'e4ttf\'e4rdiga och dock icke kunna uppn\'e5 detta. Och otaliga ocks\'e5 just av dem, som sj\'e4lva voro upphov till denna gudl\'f6sa l\'e4ra, drevos i d\'f6dsstunden till f\'f6rtvivlan. Det skulle ha h\'e4nt ocks\'e5 mig, [369] om icke Kristus hade sett till mig i n\'e5d och befriat mig fr\'e5n denna villfarelse. c)\par \par Vi \'e5ter tr\'f6sta den bedr\'f6vade syndaren genom att l\'e4ra p\'e5 f\'f6ljande s\'e4tt: Broder, det \'e4r om\'f6jligt f\'f6r dig att bli s\'e5 r\'e4ttf\'e4rdig i detta livet, att hela din kropp skiner som solen utan fl\'e4ckar, utan du har alltj\'e4mt fl\'e4ck och skrynka, och likv\'e4l \'e4r du helig. - Men du s\'e4ger: Huru kan jag vara helig, d\'e5 jag har och k\'e4nner synd? - Att du k\'e4nner och erk\'e4nner din synd \'e4r gott, tacka Gud, f\'f6rtvivla icke. Det \'e4r ett steg till h\'e4lsa, d\'e5 den sjuke inser och erk\'e4nner sin sjukdom. - Men hur skall jag bliva fri fr\'e5n synden? - Skynda till l\'e4karen Kristus, som helar de i hj\'e4rtat f\'f6rkrossade och fr\'e4lsar syndare. Tro p\'e5 honom, om du tror, \'e4r du r\'e4ttf\'e4rdigad, ty du giver Gud \'e4ran, erk\'e4nner honom som allsm\'e4ktig, barmh\'e4rtig, sannf\'e4rdig o. s. v. Du r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r och prisar Gud, kort sagt, du tillerk\'e4nner honom hans gudomlighet och allt som \'e4r hans. Den synd som \'e4r kvar i dig tillr\'e4knas icke utan bliver dig f\'f6rl\'e5ten f\'f6r Kristi skull, d\'e5 du tror p\'e5 honom. Han \'e4r till sitt v\'e4sen fullkomligt r\'e4ttf\'e4rdig, hans r\'e4ttf\'e4rdighet \'e4r din och din synd \'e4r hans.\par \par [370] D\'e4rf\'f6r \'e4r som sagt varje kristen den h\'f6gste pr\'e4st. Ty f\'f6rst slaktar och offrar han sitt f\'f6rnuft och sitt k\'f6ttsliga sinne, och vidare giver han Gud \'e4ran, erk\'e4nner honom som r\'e4ttf\'e4rdig, sannf\'e4rdig, l\'e5ngmodig, misskundsam och barmh\'e4rtig. Och detta \'e4r det st\'e4ndiga afton- och morgonoffret i nya f\'f6rbundet. Aftonoffret \'e4r att slakta f\'f6rnuftet och morgonoffret att giva Gud \'e4ran. S\'e5 \'e4r den kristne dagligen och stundligen sysselsatt med detta dubbla offer och dess \'f6vning, och ingen kan till fyllest uts\'e4ga v\'e4rdet och betydelsen av detta kristna offer.\par \par Och allts\'e5 \'e4r detta den f\'f6runderliga beskrivningen p\'e5 den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten, att den best\'e5r i ett Guds tillr\'e4knande till r\'e4ttf\'e4rdighet eller r\'e4knande f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdighet, som sker p\'e5 grund av tron p\'e5 Kristus eller f\'f6r Kristi skull. Sofisterna le, d\'e5 de h\'f6ra denna beskrivning, emedan de f\'f6rest\'e4lla sig, att r\'e4ttf\'e4rdigheten \'e4r en egenskap, som f\'f6rst ingjutes och sedan sprider sig till lemmarna. De kunna n\'e4mligen icke avl\'e4gga k\'f6ttets t\'e4nkes\'e4tt, enligt vilket r\'e4ttf\'e4rdigheten best\'e5r i riktigt omd\'f6me och r\'e4tt vilja. D\'e4rf\'f6r g\'e5r denna outs\'e4gliga g\'e5va \'f6ver allt f\'f6rnuft, att Gud utan n\'e5gra g\'e4rningar erk\'e4nner och r\'e4knar den f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdig, som endast i tron griper om hans Son, vilken s\'e4nts i v\'e4rlden, f\'f6tts, lidit, korsf\'e4sts o. s. v. f\'f6r v\'e5r skull.\par \par Vad sj\'e4lva beskrivningen ang\'e5r \'e4r ju saken enkel, n\'e4mligen att r\'e4ttf\'e4rdigheten icke \'e4r n\'e5gon v\'e5r egenskap, s\'e5som Aristoteles f\'f6rf\'e4ktar, utan att den \'e4r utanf\'f6r oss, best\'e5r i Guds blotta n\'e5d och tillr\'e4knande, att det icke finnes n\'e5gon r\'e4ttf\'e4rdighet s\'e5som egenskap hos oss f\'f6rutom den svaga tron eller trons f\'f6rstling, som best\'e5r i att vi b\'f6rjat omfatta Kristus, medan alltj\'e4mt verklig synd finnes i oss. [371] Men sj\'e4lva saken \'e4r icke n\'e5gon lek, utan den \'e4r stor och allvarlig. Ty Kristus, som gives oss och som vi gripa i tron, har icke gjort n\'e5gon ringa sak f\'f6r oss, och icke heller var det lek f\'f6r honom, utan det var som Paulus f\'f6rut sagt: \'bbHan har \'e4lskat oss och utgivit sig sj\'e4lv f\'f6r oss; han har f\'f6r oss blivit en f\'f6rbannelse\'bb o. s. v. Men det \'e4r ingen kraftl\'f6s tanke blott, att Kristus utgives f\'f6r mina synder och blir en f\'f6rbannelse f\'f6r min skull, f\'f6r att jag skall ryckas ur den eviga d\'f6dens k\'e4ftar. Att gripa om denne Son och av hj\'e4rtat tro p\'e5 honom, vilket \'e4r Guds g\'e5va, \'e5stadkommer d\'e4rf\'f6r, att Gud r\'e4knar denna l\'e5t vara ofullkomliga tro f\'f6r fullkomlig r\'e4ttf\'e4rdighet. Och h\'e4r befinna vi oss i en helt och h\'e5llet annan v\'e4rld, utanf\'f6r f\'f6rnuftet, d\'e4r det icke \'e4r fr\'e5ga om vad vi skola g\'f6ra, med vad slags g\'e4rningar vi skola f\'f6rtj\'e4na n\'e5d och syndernas f\'f6rl\'e5telse, utan h\'e4r befinna vi oss i den gudomliga teologin, d\'e4r vi h\'f6ra detta evangelium, att Kristus d\'f6tt f\'f6r oss och att vi anses f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdiga, d\'e5 vi tro detta, fast\'e4n icke desto mindre synder och stora synder finnas kvar i oss.\par \par P\'e5 detta s\'e4tt beskriver ocks\'e5 Kristus r\'e4ttf\'e4rdigheten, Joh. 16, 27: \'bbFadern sj\'e4lv \'e4lskar eder.\'bb Varf\'f6r \'e4lskar han oss? Icke d\'e4rf\'f6r att ni ha varit faris\'e9er, ostraffliga i lagens r\'e4ttf\'e4rdighet, blivit omskurna, gjort goda g\'e4rningar, fastat m. m., utan emedan \'bbjag har utvalt er och tagit er ut ur v\'e4rlden\'bb (Joh. 15, 19), och ni ha icke gjort n\'e5got, utom att ni ha \'bb\'e4lskat mig och tror att jag har utg\'e5tt fr\'e5n Gud.\'bb (Joh. 16, 27). Ni ha funnit behag i detta f\'f6rem\'e5l f\'f6r tro, i mig s\'e5som av Fadern s\'e4nd i v\'e4rlden. Och emedan ni ha gripit om detta f\'f6rem\'e5l, d\'e4rf\'f6r \'e4lskar Fadern er och ni behaga honom. - Och likv\'e4l kallar han dem annorst\'e4des onda och befaller dem att bedja om syndernas f\'f6rl\'e5telse. Dessa tv\'e5 utsagor st\'e5 direkt i strid med varandra, att den kristne \'e4r r\'e4ttf\'e4rdig och \'e4lskas av Gud och att han likv\'e4l samtidigt \'e4r en syndare. Gud kan n\'e4mligen icke f\'f6rneka sin natur, d. v. s. han kan icke l\'e5ta bli att hata synden och syndarna. [372] Det g\'f6r han med n\'f6dv\'e4ndighet, ty annars skulle han vara or\'e4ttf\'e4rdig och \'e4lska synden. Hur kunna d\'e5 dessa b\'e5da varandra mots\'e4gande satser samtidigt vara sanna: Jag har synd och \'e4r i h\'f6gsta grad v\'e4rd Guds vrede och hat, och: Fadern \'e4lskar mig? Den absolut enda f\'f6reningsl\'e4nken mellan dem \'e4r Medlaren Kristus. Fadern, s\'e4ger han, \'e4lskar er, icke d\'e4rf\'f6r att ni \'e4ro v\'e4rda k\'e4rlek, utan d\'e4rf\'f6r att ni \'e4lskat mig och trott, att jag utg\'e5tt fr\'e5n Fadern.\par \par S\'e5 f\'f6rbliver den kristne i ren \'f6dmjukhet. Han k\'e4nner, att hans synd \'e4r verklig, och d\'e4rf\'f6r vet han sig vara v\'e4rd Guds vredesdom och den eviga d\'f6den. Det h\'e5ller honom till \'f6dmjukhet i detta livet. Men samtidigt f\'f6rbliver han i ren och helig stolthet, i vilken han v\'e4nder sig till Kristus f\'f6r att genom honom resa sig mot denna k\'e4nsla av Guds vredesdom och tro sig \'e4lskad av Fadern icke f\'f6r sin egen skull utan f\'f6r Kristi, den \'e4lskades skull.\par \par H\'e4rav framg\'e5r nu, huru tron r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r utan g\'e4rningar och huru likv\'e4l r\'e4ttf\'e4rdighetens tillr\'e4knande \'e4r n\'f6dv\'e4ndigt. Synder stanna kvar i oss, och dem hatar Gud i h\'f6gsta grad. D\'e4rf\'f6r beh\'f6va vi f\'f6r deras skull tillr\'e4knandet av r\'e4ttf\'e4rdighet, vilket vederfares oss f\'f6r Kristi skull, som \'e4r given \'e5t oss och i tron fattas av oss. d) Tills vidare allts\'e5, s\'e5 l\'e4nge vi leva,b\'e4ras och omhuldas vi i den gudomliga barmh\'e4rtighetens och l\'e5ngmodighetens sk\'f6te, tills denna syndens kropp avl\'e4gges och vi uppv\'e4ckas som nya m\'e4nniskor p\'e5 yttersta dagen. D\'e5 skall det vara nya himlar och en ny jord, i vilka r\'e4ttf\'e4rdighet skall bo. Men under denna himmel bo synden och de ogudaktiga, och de fromma ha synd. H\'e4rav kommer det sig, att Paulus i Rom. 7 klagar \'f6ver den synd, som finnes kvar i de heliga, och likv\'e4l kan han s\'e4ga i kap. 8, att det icke finnes n\'e5gon f\'f6rd\'f6melse f\'f6r dem som \'e4ro i Kristus Jesus. Vem kan f\'f6rena dessa skarpa mots\'e4gelser, att synden i oss icke syndar, att den som \'e4r v\'e4rd f\'f6rd\'f6melse icke f\'f6rd\'f6mes, att den f\'f6rkastlige icke skall f\'f6rkastas, att den som \'e4r v\'e4rd vrede och evig d\'f6d icke skall lida straff? Jo, den ende Medlaren mellan Gud och m\'e4nniskor, Jesus Kristus, s\'e5som Paulus s\'e4ger: \'bbDet finns ingen f\'f6rd\'f6melse f\'f6r dem som \'e4r i Kristus Jesus\'bb (Rom. 8, 1).\par \par a) Hs: \'bbErasmianernas.\'bb Tillbaka\par \par b) Hs: \'bbDen som tror detta skall vara r\'e4ttf\'e4rdig, och om d\'e4r hos honom finnes n\'e5gon synd kvar, skall jag icke tillr\'e4kna den.\'bb Tillbaka\par \par c) Hs: \'bbJag har sett m\'e5nga bli vansinniga, och det skulle ocks\'e5 jag ha blivit. Jag ville, att det f\'f6rst icke skulle finnas n\'e5gon synd hos mig. Detta \'e4r att driva m\'e4nniskor till f\'f6rtvivlan.\'bb Tillbaka\par \par d) Hs: \'bbSofisterna le \'e5t detta, emedan de icke f\'f6rst\'e5 den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten. Den \'e4r icke blott tillr\'e4knande (reputatio), utan den innesluter sj\'e4lva tron och omfattandet av Kristus, som lidit f\'f6r oss, och det \'e4r ingen ringa sak.\'bb Tillbaka\par \par } mm593: 6{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:6\par \par I enlighet med det ordet: \'bbAbraham trodde Gud, och det r\'e4knades honom till r\'e4ttf\'e4rdighet.\'bb\par \tab\par \par Han trodde Gud, och det r\'e4knades honom till r\'e4ttf\'e4rdighet.\par \par Hittills har Paulus argumenterat ut ifr\'e5n erfarenheten. Och detta fr\'e5n erfarenheten h\'e4mtade bevis insk\'e4rper han med stor kraft. Ni ha trott, s\'e4ger han, och i tron gjot och blod. Denna sak betonar han starkt h\'e4r och i Rom. 4 och 9. Grunden f\'f6r judarnas f\'f6rtr\'f6stan och stolthet var n\'e4mligen denna: Vi \'e4ro Abrahams s\'e4d och hans barn. Han var omskuren och h\'f6ll lagen. Vilja vi allts\'e5 vara \'e4kta barn till Abraham, b\'f6ra vi efterlikna v\'e5r fader. - Visst var det en stor \'e4ra och en stor anledning till tillf\'f6rsikt att vara Abrahams s\'e4d. Ty ingen kan f\'f6rneka, att Gud talat till och om Abrahams s\'e4d. Men detta f\'f6retr\'e4de var icke till n\'e5got gagn f\'f6r de judar, som icke trodde. D\'e4rf\'f6r k\'e4mpar ocks\'e5 Paulus h\'e4ftigt mot detta argument och ber\'f6var judarna deras h\'f6gsta tr\'f6stegrund, vilket han s\'e5som Kristi utkorade redskap var n\'e4rmast till att g\'f6ra. Ty om vi skulle b\'f6rja uppg\'f6relsen med judarna fr\'e5n b\'f6rjan utan Paulus, skulle vi kanske icke komma l\'e5ngt mot dem.\par \par S\'e5 k\'e4mpar han allts\'e5 mot judarnas f\'f6rtr\'f6stan. De skryta \'f6vermodigt: Vi \'e4ro Abrahams s\'e4d. - Utm\'e4rkt. - [374] Abraham var omskuren och h\'f6ll lagen, vi g\'f6ra detsamma. - Medgives. \'c4n sedan? Mena ni, att ni d\'e4rf\'f6r \'e4ro r\'e4ttf\'e4rdiga och fr\'e4lsta? Ingalunda. L\'e5t oss g\'e5 till patriarken Abraham sj\'e4lv och se, huru han blev r\'e4ttf\'e4rdig och fr\'e4lst. Det skedde f\'f6rvisso icke p\'e5 grund av hans utomordentliga dygder och heliga g\'e4rningar, icke d\'e4rf\'f6r att han \'f6vergav sitt f\'e4dernesland, sin sl\'e4kt och sin faders hus, icke d\'e4rf\'f6r att han antog omsk\'e4relsen och h\'f6ll lagen, icke d\'e4rf\'f6r att han p\'e5 Guds befallning var beredd att offra sin son Isak, i vilken han hade l\'f6fte om avkomma, utan det skedde, emedan han trodde Gud. Allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdiggjordes han icke genom n\'e5got annat \'e4n tron. Om ni d\'e4rf\'f6r tro er bliva r\'e4ttf\'e4rdiga genom lagen, hade er fader Abraham s\'e5 mycket mer bort bliva r\'e4ttf\'e4rdig genom lagen. Men han kunde varken bliva r\'e4ttf\'e4rdig eller f\'e5 syndernas f\'f6rl\'e5telse eller den helige Ande p\'e5 annat s\'e4tt \'e4n genom tron. D\'e5 detta \'e4r sant enligt Skriftens vittnesb\'f6rd, varf\'f6r k\'e4mpa ni d\'e5 f\'f6r lagen och omsk\'e4relsen och h\'e4vda, att ni f\'e5 r\'e4ttf\'e4rdighet och fr\'e4lsning genom lagen, d\'e5 till och med fader Abraham, ert upphov och er huvudman, som ni ber\'f6mma er av, blev r\'e4ttf\'e4rdiggjord och fr\'e4lst genom tron allena? Vad kan anf\'f6ras mot detta resonemang?\par \par Med denna sin sats: \'bbDe som h\'e5ller sig till tron, de \'e4r Abrahams barn.\'bb, drager allts\'e5 Paulus den slutsatsen, att blodsbandet eller den k\'f6ttsliga s\'e4den icke g\'f6r n\'e5gon till Abrahams barn inf\'f6r Gud. Till den Abraham, s\'e4ger han, som \'e4r Guds tj\'e4nare, som Gud har utkorat och som r\'e4ttf\'e4rdiggjorts genom tro, anses ingen vara son inf\'f6r Gud p\'e5 grund av k\'f6ttslig h\'e4rstamning, utan de som skola vara hans barn inf\'f6r Gud m\'e5ste vara s\'e5dana som fadern var. Men han \'e4r trons fader, och han b\'f6rjade r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras och vara Gud v\'e4lbehaglig, icke d\'e4rf\'f6r att han kunde avla barn, icke d\'e4rf\'f6r att han hade omsk\'e4relsen och lagen, utan d\'e4rf\'f6r att han trodde Gud. [375] Den som vill vara son till den Abraham, som trodde, b\'f6r allts\'e5 sj\'e4lv tro. Annars \'e4r han icke den utkorade, Gud v\'e4lbehaglige och r\'e4ttf\'e4rdiggjorde Abrahams son utan endast den avlande Abrahams, som icke \'e4r n\'e5got annat \'e4n en i synd avlad, f\'f6dd och uppf\'f6dd m\'e4nniska, utan syndernas f\'f6rl\'e5telse, utan tro, utan den helige Ande, s\'e5som varje annan m\'e4nniska, och allts\'e5 f\'f6rd\'f6md. S\'e5dana \'e4ro ock de barn, som i k\'f6ttslig mening f\'f6das av honom. De ha fr\'e5n sin fader ingenting annat \'e4n k\'f6tt och blod, synd och d\'f6d. Allts\'e5 \'e4ro de ocks\'e5 sj\'e4lva f\'f6rd\'f6mda. D\'e4rf\'f6r finns det absolut ingen anledning att skryta med att man \'e4r Abrahams s\'e4d.\par \par Denna tankeg\'e5ng belyser Paulus i Rom. 9 ocks\'e5 med exempel ur Skriften (som visserligen judarna s\'f6ka vederl\'e4gga): Ismael och Isak voro b\'e5da av Abrahams s\'e4d och naturliga s\'f6ner till honom, och likv\'e4l l\'e4mnas Ismael ur r\'e4kningen, som dock var Abrahams son i lika h\'f6g grad som Isak och som skulle ha varit den f\'f6rstf\'f6dde, om den naturliga avlelsen medf\'f6rde n\'e5got f\'f6retr\'e4de och gjorde n\'e5gon till Abrahams son. Och Skriften s\'e4ger: \'bbty det \'e4r genom Isak som du skall f\'e5 din avkomma.\'bb (1 Mos. 21, 12). S\'e5 blev det ocks\'e5 sagt, medan Esau och Jakob \'e4nnu voro i sin moders liv och varken hade gjort gott eller ont: \'bbDen \'e4ldre skall tj\'e4na den yngre\'bb (1 Mos. 25, 23), och: \'bbJakob \'e4lskade jag, men Esau hatade jag.\'bb (Mal. 1, 2 f.). Allts\'e5 \'e4r det uppenbart, att de som \'e4ro av tro, de \'e4ro Abrahams barn.\par \par Men man skulle kunna inv\'e4nda, s\'e5som judarna och vissa pratmakare g\'f6ra \'e4n i dag, att ordet tro p\'e5 hebreiska betyder sanning, varf\'f6r det med or\'e4tt skulle s\'e5 starkt betonas av oss.[376] Vidare p\'e5peka de, att st\'e4llet ur 1Mos. 15 handlar om n\'e5got utv\'e4rtes, n\'e4mligen om l\'f6ftet om efterkommande. D\'e4rf\'f6r skulle det endast g\'e4lla om Abrahams tro och med or\'e4tt av Paulus till\'e4mpas p\'e5 v\'e5r tro p\'e5 Kristus. P\'e5 samma s\'e4tt skulle de ocks\'e5 kunna anm\'e4rka p\'e5 det st\'e4lle, som Paulus nedan anf\'f6r fr\'e5n Habackuk, vilket handlar om tron p\'e5 hela synens uppfyllelse, icke om tron endast p\'e5 Kristus, ang\'e5ende vilken Paulus citerar det. Slutligen kunde de ocks\'e5 anm\'e4rka p\'e5 hela elfte kapitlet i Hebr\'e9erbrevet, som handlar om tron och om f\'f6red\'f6men f\'f6r tron. S\'e5dana snusf\'f6rnuftiga herrar tycka sig ocks\'e5 nu vara mycket visa, d\'e4rf\'f6r att de lagt m\'e4rke till, att det hebreiska ordet icke betyder tro utan sanning, och vidare, att det st\'e4lle ur f\'f6rsta Mosebok, som Paulus anf\'f6r, handlar om Abrahams tro p\'e5 l\'f6ftet om efterkommande, icke om tron p\'e5 Kristus. Och d\'e4rmed vilja de visa, att Pauli citat och bevis icke ber\'e4ttiga till n\'e5gra slutsatser. De \'e4ro \'e4relystna m\'e4nniskor, som jaga efter ber\'f6mmelse och vilja \'e5dagal\'e4gga sin vishet och l\'e4rdom i dessa ting, d\'e4r de allra minst borde g\'f6ra det. Men f\'f6r de enfaldigas skull skola vi svara p\'e5 deras anm\'e4rkningar.\par \par P\'e5 den f\'f6rsta svarar jag s\'e5: Tron \'e4r intet annat \'e4n hj\'e4rtats sanning eller sannf\'e4rdighet, det \'e4r, en r\'e4tt tanke i hj\'e4rtat om Gud. Men t\'e4nka r\'e4tt om Gud kan icke f\'f6rnuftet utan tron allena. Och m\'e4nniskan t\'e4nker r\'e4tt om Gud, n\'e4r hon tror hans ord. Men d\'e5 hon utan st\'f6d av Ordet vill m\'e4ta Gud efter sitt f\'f6rnuft och i den andan tro p\'e5 honom, har hon icke sanningen om Gud. D\'e4rf\'f6r kan hon varken t\'e4nka eller d\'f6ma r\'e4tt om honom. [377] N\'e4r t. ex. munken inbillar sig, att hans k\'e5pa, hans tonsur och hans munkl\'f6ften behaga Gud, att Gud godtager dem och f\'f6r deras skull giver honom n\'e5d och evigt liv, har han icke en sann utan en falsk och ogudaktig tanke om Gud. Allts\'e5 \'e4r sanningen sj\'e4lva tron, som d\'f6mer r\'e4tt om Gud, n\'e4mligen att Gud icke ser till v\'e5ra g\'e4rningar och v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet, eftersom vi \'e4ro orena, men att han vill f\'f6rbarma sig \'f6ver oss, att han vill se till oss, godtaga oss, r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra och fr\'e4lsa oss, om vi tro p\'e5 hans Son, som han s\'e4nt till att vara f\'f6rsoningen f\'f6r hela v\'e4rldens synder. Detta \'e4r den sanna tanken om Gud och ingenting annat \'e4n tron sj\'e4lv. Med mitt f\'f6rnuft kan jag icke fatta eller vara viss om att jag blir tagen till n\'e5der f\'f6r Kristi skull, men jag h\'f6r detta f\'f6rkunnas genom evangelium och fattar det i tro,\par \par P\'e5 den andra anm\'e4rkningen svarar jag, att Paulus med r\'e4tta h\'e4nf\'f6r st\'e4llet ur 1 Mos. 15 till tron p\'e5 Kristus. Ty alla det gamla f\'f6rbundets l\'f6ften voro inneslutna i l\'f6ftet om Kristus, som skulle komma. P\'e5 samma s\'e4tt innesl\'f6ts ocks\'e5 patriarkernas tro i tron p\'e5 honom. Allts\'e5 var patriarkernas tro densamma som v\'e5r, a) enligt Apg. 15, 10 f. och 1 Kor. 10, 4. Detta betygar ocks\'e5 Kristus sj\'e4lv, d\'e5 han s\'e4ger, Joh. 8, 56: \'bbAbraham, er fader, jublade \'f6ver att f\'e5 se min dag. Han s\'e5g den och blev glad.\'bb Patriarkernas tro riktade sig emellertid p\'e5 Kristus s\'e5som kommande, medan v\'e5r riktar sig p\'e5 honom s\'e5som redan kommen. Abraham blev p\'e5 sin tid r\'e4ttf\'e4rdiggjord genom tron p\'e5 den kommande Kristus. Om han levde nu, skulle han bli r\'e4ttf\'e4rdiggjord genom tron p\'e5 den redan uppenbarade och n\'e4rvarande Kristus. Det \'e4r p\'e5 samma s\'e4tt med honom som med Kornelius, om vilken jag ovan sagt, att han f\'f6rst trodde p\'e5 den kommande Kristus, men sedan han undervisats av Petrus, trodde han, att han redan kommit. De olika tids\'e5ldrarna medf\'f6ra allts\'e5 ingen skillnad i tron, den helige Ande, g\'e5vorna. Det har n\'e4mligen alltid varit och \'e4r alltj\'e4mt samma vilja och samma tanke om Kristus hos f\'e4derna, som ha levat, och hos deras barn, som nu leva. S\'e5 ha ocks\'e5 vi en Kristus, som skall komma, och tro p\'e5 honom s\'e5som det gamla testamentets f\'e4der. Ty vi v\'e4nta, att den som enligt v\'e5r tro redan har kommit till v\'e5r fr\'e4lsning skall komma i h\'e4rlighet p\'e5 den yttersta dagen f\'f6r att d\'f6ma levande och d\'f6da. D\'e4rf\'f6r \'e4r det ingen som st\'f6ter sig p\'e5 att Paulus anf\'f6r det n\'e4mnda st\'e4llet, bortsett fr\'e5n de n\'e4mnda herrarna, som visa sin brist p\'e5 smak med att m\'e4rka ord.\par \par Men f\'f6r oss \'e4r det p\'e5 inga villkor till\'e5tet att \'e5terv\'e4nda till tron p\'e5 Kristus s\'e5som kommande, utom i den m\'e5n vi f\'f6rbida honom som f\'f6rlossare p\'e5 den yttersta dagen, d\'e5 han skall befria oss fr\'e5n allt ont. Ty detta skulle betyda, att vi trodde, att Kristus \'e4nnu icke vore uppenbarad, utan att hans uppenbarelse alltj\'e4mt vore f\'f6rest\'e5ende. P\'e5 det s\'e4ttet skulle vi f\'f6rneka Kristus och alla hans v\'e4lg\'e4rningar, vi skulle f\'f6rneka den helige Ande och g\'f6ra Gud till en l\'f6gnare, i det att vi genom v\'e5rt f\'f6rh\'e5llande visade, att Gud \'e4nnu icke uppfyllt vad han lovat, alldeles som judarna g\'f6ra.\par \par Som sagt \'e4r det s\'e5lunda med r\'e4tta som Paulus h\'e4nf\'f6r st\'e4llet ur f\'f6rsta Mosebok, som handlar om Abrahams tro, till tron p\'e5 Kristus. Ty b\'e5de Abraham och de andra patriarkerna \'e5 ena sidan och vi \'e5 den andra r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom tro p\'e5 Kristus, de f\'f6rra genom tro p\'e5 den kommande och vi genom tro p\'e5 den n\'e4rvarande Kristus. [379] Vi tala n\'e4mligen nu om s\'e4ttet f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen och om dess v\'e4sen; och det \'e4r detsamma p\'e5 b\'e5da h\'e5llen, vare sig Kristus har kommit eller skall komma. Det \'e4r allts\'e5 nog att Paulus visar, att icke lagen utan tron allena r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r, den m\'e5 sedan rikta sig p\'e5 den kommande eller den n\'e4rvarande Kristus.\par \par \'c4ven i v\'e5r tid \'e4r Kristus f\'f6r en del n\'e4rvarande och f\'f6r andra kommande. F\'f6r dem som tro \'e4r han n\'e4rvarande eller har han kommit, men f\'f6r dem som icke tro har han icke kommit, och f\'f6r dem \'e4r han till intet gagn. Om dessa h\'f6ra hans ord och tro, blir Kristus f\'f6r dem n\'e4rvarande, r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r och fr\'e4lsar dem.\par \par Med uteslutande av allt annat, s\'e4ger Paulus, av f\'f6rnuftet, lagen, g\'e4rningarna, h\'e4rstamningen fr\'e5n f\'e4derna, veta ni av detta Abrahams f\'f6red\'f6me och av Skriftens klara vittnesb\'f6rd, att de \'e4ro Abrahams barn som l\'e5ta det bero p\'e5 tro, de m\'e5 vara judar eller hedningar. Ty, s\'e5som han s\'e4ger i Rom. 4, 17, Abraham fick l\'f6fte om att \'e4rva v\'e4rlden, l\'f6fte om att i hans s\'e4d alla sl\'e4kten p\'e5 jorden skulle bliva v\'e4lsignade och att han skulle kallas folkens fader. Och f\'f6r att icke judarna med or\'e4tt skulle tolka ordet \'bbfolk\'bb endast om sig sj\'e4lva, har Skriften f\'f6rebyggt denna tolkning genom att icke s\'e4ga r\'e4tt och sl\'e4tt \'bbFolkens fader\'bb utan: \'bbJag har best\'e4mt dig till att bliva en fader till m\'e5nga folk.\'bb Allts\'e5 \'e4r Abraham icke endast judarnas fader utan \'e4ven hedningarnas.\par \par H\'e4rav framg\'e5r, att Abrahams barn icke \'e4ro hans k\'f6tts barn, eftersom han icke \'e4r fader till hedningarna efter k\'f6ttet, utan hans tros barn, s\'e5som Paulus f\'f6rklarar i Rom. 4, 17: \'bbTill fader f\'f6r m\'e5nga folk har jag satt dig, och det \'e4r han inf\'f6r Gud som han trodde p\'e5.\'bb D\'e4rf\'f6r r\'e4knar Paulus med tv\'e5 Abraham, den som avlar och den som tror. Abraham har barn och \'e4r fader till m\'e5nga folk. [380] Var? Inf\'f6r Gud, d\'e4r han tror, icke inf\'f6r v\'e4rlden, d\'e4r han avlar. Ty d\'e4r \'e4r han Adams barn, en syndare eller i b\'e4sta fall en som \'f6var r\'e4ttf\'e4rdighet efter lagen, som lever efter f\'f6rnuftet, det \'e4r, p\'e5 m\'e4nskligt s\'e4tt, men detta har intet att g\'f6ra med den Abraham, som tror.\par \par Denna h\'e4nvisning till Abraham innesluter ocks\'e5 sj\'e4lva den heliga Skrift, som s\'e4ger, att vi genom tron r\'e4knas f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdiga. D\'e4rf\'f6r \'e4r beviset synnerligen starkt av tv\'e5 sk\'e4l, dels p\'e5 grund av Abrahams f\'f6red\'f6me, dels ocks\'e5 p\'e5 grund av Skriftens auktoritet.\par \par a) CDE: \'bbTy all tro b\'f6r inneh\'e5lla f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 Guds barmh\'e4rtighet. Denna f\'f6rtr\'f6stan innesluter tro p\'e5 syndernas f\'f6rl\'e5telse f\'f6r Kristi skull. Ty det \'e4r om\'f6jligt att samvetet skulle kunna v\'e4nta sig n\'e5got av Gud, om det icke f\'f6rst tror, att Gud \'e4r n\'e5dig mot det f\'f6r Kristi skull. D\'e4rf\'f6r skola alla l\'f6ften s\'e4ttas i samband med det f\'f6rsta l\'f6ftet om Kristus i 1 Mos. 3, 15: 'Kvinnans s\'e4d skall s\'f6ndertrampa' o. s, v. S\'e5 ha \'e4ven profeterna f\'f6rst\'e5tt och utlagt det. D\'e4rf\'f6r \'e4r f\'e4dernas tro i gamla f\'f6rbundet och v\'e5r i det nya densamma, ehuru tid efter annan nya yttre f\'f6rem\'e5l tillkomma.\'bb Tillbaka\par \par } $y $48c3: 9{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora GalaterbrevskoS7!3: 8{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\bH6 3: 7{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:7\par \par S\'e5 m\'e5n I nu veta att de som l\'e5ta det bero p\'e5 tro, de \'e4ro Abrahams barn.\par \tab\par \par D\'e4rf\'f6r skall ni veta att de som h\'e5ller sig till tron, de \'e4r Abrahams barn.\par \par Detta \'e4r Pauli huvudtes och hans f\'f6rn\'e4msta tviste\'e4mne mot judarna, n\'e4mligen att de som tro \'e4ro Abrahams barn, icke de som \'e4ro f\'f6dda av hans k\'f6tlue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:8\par \par Och eftersom Skriften f\'f6ruts\'e5g, att det var av tro som hedningarna skulle bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda av Gud.\par \tab\par \par Och d\'e5 Skriften f\'f6ruts\'e5g att Gud skulle f\'f6rklara hedningarna r\'e4ttf\'e4rdiga av tro, ...\par \par Detta h\'f6r till det f\'f6reg\'e5ende beviset. Men vad Paulus vill s\'e4ga \'e4r detta: Ni judar skryta om\'e5ttligt med lagen och upph\'f6ja Mose \'f6ver h\'f6van med eder lovprisning, d\'e4rf\'f6r att Gud talat till honom i busken o. s. v. - S\'e4kert \'e4r, att judarna p\'e5 ett mycket \'f6verl\'e4gset s\'e4tt br\'f6sta sig gentemot oss och s\'e4ga, som jag h\'f6rt mer \'e4n en g\'e5ng: Ni kristna ha apostlarna, p\'e5ven biskoparna o. s. v. Vi judar ha patriarkerna, profeterna, ja, Gud sj\'e4lv, som talat till oss i busken, p\'e5 Sinai, d\'e4r han gav oss lagen, i templet o. s. v. F\'f6rs\'f6k att f\'e5 fram s\'e5dan \'e4ra och ett s\'e5dant vittnesb\'f6rd, som talar f\'f6r er mot oss! - H\'e4rp\'e5 svarar dem Paulus, hedningarnas apostel: Detta edert skrytsamma upptr\'e4dande saknar grund, ty Skriften har f\'f6rebyggt det, d\'e5 den l\'e5ngt innan lagen gavs f\'f6ruts\'e5g, att hedningarna icke skola r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom lagen utan genom v\'e4lsignelsen fr\'e5n Abrahams s\'e4d, [381] vilken s\'e4d blev honom utlovad fyrahundratrettio \'e5r innan lagen gavs, s\'e5som Paulus nedan framh\'e5ller. Och detta \'e5t Abraham givna l\'f6fte om v\'e4lsignelse kunde den s\'e5 m\'e5nga \'e5r efter\'e5t stiftade lagen icke g\'f6ra ogiltigt eller f\'f6r\'e5ldrat, utan det f\'f6rblev i kraft och skall best\'e5 f\'f6r alltid. Vad kunna judarna svara p\'e5 detta?\par \par Detta \'e4r ett synnerligen starkt bevis, eftersom det \'e4r h\'e4mtat fr\'e5n en fullt k\'e4nd tid. L\'f6ftet om v\'e4lsignelse gavs \'e5t Abraham fyrahundratrettio \'e5r tidigare \'e4n Israels folk mottog lagen. Ty det sades till Abraham: \'bbEmedan du trodde Gud och gav honom \'e4ran, skall du bliva en fader f\'f6r m\'e5nga folk.\'bb Genom Guds l\'f6fte g\'f6res s\'e5lunda Abraham till fader f\'f6r m\'e5nga folk och f\'e5r i sina barn arvsr\'e4tt till v\'e4rlden, innan lagen kommit till. Vad ha ni d\'e5 f\'f6r anledning, ni galater, att skryta med att ni ern\'e5 syndernas f\'f6rl\'e5telse och bliva barn och arvingar genom lagen, som kom s\'e5 l\'e5ngt som fyrahundratrettio \'e5r efter l\'f6ftet?\par \par I dopet utlovas fr\'e4lsning: \'bbDen som tror och blir d\'f6pt skall bli fr\'e4lst\'bb (Mark. 16, 16). Om n\'e5gon h\'e4r ville s\'e4ga, s\'e5som sv\'e4rmeandarna faktiskt g\'f6ra nu f\'f6r tiden, att barnet icke f\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet och fr\'e4lsning, just d\'e5 det d\'f6pes, och ber\'f6va l\'f6ftet dess r\'e4tta inneb\'f6rd p\'e5 f\'f6ljande s\'e4tt: Det g\'e4ller, n\'e4r m\'e4nniskan har kommit s\'e5 l\'e5ngt, att hon kan bruka sitt f\'f6rnuft, kan g\'f6ra goda g\'e4rningar och genom dem ern\'e5 det som uts\'e4ges i l\'f6ftet. [382] Dopet \'e4r icke ett tecken p\'e5 Guds vilja gentemot oss utan endast ett m\'e4rke, som skiljer de troende fr\'e5n de otrogna - den som s\'e5 sade skulle helt och h\'e5llet ber\'f6va dopet fr\'e4lsningen och i st\'e4llet tillskriva g\'e4rningarna den. S\'e5 gjorde de falska apostlarna och deras l\'e4rjungar i alla avseenden. Lagen och dess h\'e4rlighet betonade de om\'e5ttligt, men l\'f6ftet, som givits \'e5t Abraham fyrahundratrettio \'e5r f\'f6re lagen, f\'f6rbigingo och f\'f6raktade de. De ville icke veta av att Abraham, som de dock ber\'f6mde sig av s\'e5som hela folkets fader, s\'e5som \'e4nnu oomskuren och m\'e5nga hundra \'e5r f\'f6re lagen blivit r\'e4ttf\'e4rdiggjord genom ingenting annat \'e4n tron allena, s\'e5som Skriften klart och tydligt s\'e4ger: \'bbAbraham trodde Gud\'bb o. s. v. (1 Mos. 15, 6). Senare, d\'e5 han redan r\'e4knades f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdig f\'f6r trons skull, n\'e4mner Skriften omsk\'e4relsen, d\'e5 det heter, 1 Mos. 17, 10: \'bbOch detta \'e4r det f\'f6rbund mellan mig och dig och dina efterkommande som ni skall h\'e5lla\'bb o. s. v. Med detta bevis vederl\'e4gger Paulus allts\'e5 de falska apostlarna kraftigt och visar klart, att Abraham r\'e4ttf\'e4rdiggjorts genom tro utan och f\'f6re omsk\'e4relsen och fyrahundratrettio \'e5r f\'f6re lagen. Samma sak avhandlar han i Rom. 4, n\'e4mligen att r\'e4ttf\'e4rdighet tillr\'e4knats Abraham f\'f6re omsk\'e4relsen och att han allts\'e5 varit r\'e4ttf\'e4rdig redan som oomskuren, f\'f6r att icke tala om att han var det f\'f6re lagen.\par \par Skriften, s\'e4ger Paulus, har allts\'e5 mycket v\'e4l f\'f6rutsett och p\'e5 f\'f6rhand vederlagt ert \'e4rek\'e4ra skryt med lag- och g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdigheten. [383] N\'e4r d\'e5? F\'f6re omsk\'e4relsen och lagen, ty lagen blev given fyrahundratrettio \'e5r efter l\'f6ftet, d\'e5 Abraham icke endast var r\'e4ttf\'e4rdiggjord utan lagen utan ocks\'e5 d\'f6d och begraven. Och hans r\'e4ttf\'e4rdighet utan lag bestod icke endast intill lagen utan skall best\'e5 intill v\'e4rldens \'e4nde. Men om hela det judiska folkets fader r\'e4ttf\'e4rdiggjordes utan lag och f\'f6re lagen, r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras hans barn \'e4nnu mycket s\'e4krare p\'e5 samma s\'e4tt som fadern. Allts\'e5 kommer r\'e4ttf\'e4rdigheten av tron, icke av lagen.\par \par 3:8\par \par S\'e5 gav den i f\'f6rv\'e4g \'e5t Abraham detta glada budskap: \'bbI dig skola alla folk varda v\'e4lsignade.\'bb\par \tab\par \par ... f\'f6rkunnade den i f\'f6rv\'e4g detta glada budskap f\'f6r Abraham: I dig skall alla folk bli v\'e4lsignade.\par \par S\'e5dana str\'e5lande och stora satser: \'bbAbraham trodde\'bb, \'bbJag har gjort dig till en fader\'bb o. s. v. och liknande, vilka i h\'f6gsta grad anbefalla tron och inneh\'e5lla l\'f6ften om andliga ting, g\'e5 judarna icke endast hastigt f\'f6rbi, utan de driva g\'e4ck med dem och f\'f6rvr\'e4nga dem med sina d\'e5raktiga och ogudaktiga utl\'e4ggningar. De \'e4ro n\'e4mligen f\'f6rblindade och f\'f6rh\'e4rdade, s\'e5 att de icke se, att det p\'e5 s\'e5dana st\'e4llen talas om tron p\'e5 Gud och om r\'e4ttr\'e4ttf\'e4rdighet inf\'f6r Gud. I samma f\'f6rv\'e4ndhet s\'f6ka de ocks\'e5 kringg\'e5 det utomordentliga st\'e4llet om den andliga v\'e4lsignelsen: \'bbI dig skola alla folk varda v\'e4lsignade\'bb, i det att de tolka det s\'e5, att v\'e4lsigna \'e4r detsamma som att prisa, \'f6nska n\'e5gon gott, att han m\'e5 bli \'e4rad o. s. v. Inneb\'f6rden skulle allts\'e5 bli: V\'e4lsignad \'e4r du, jude, som \'e4r f\'f6dd av Abrahams s\'e4d. V\'e4lsignad du, fr\'e4mling, som dyrkar judarnas Gud och sluter dig till dem. - De mena allts\'e5, att v\'e4lsignelse icke \'e4r n\'e5got annat \'e4n ber\'f6mmelse och \'e4ra i denna v\'e4rlden, att den best\'e5r i att man kan ber\'f6mma sig av att vara av Abrahams stam och familj. Men detta \'e4r att f\'f6rvr\'e4nga, icke att utl\'e4gga Skriftens ord. Genom orden: \'bbAbraham trodde Gud\'bb, beskriver Paulus och st\'e4ller fram inf\'f6r v\'e5r \'e5syn den troende, r\'e4ttf\'e4rdige och andlige Abraham, som har l\'f6ftet, som icke vandrar i villfarelse och i sitt gamla k\'f6tt, [384] som icke \'e4r f\'f6dd av Adam utan av den helige Ande. Det \'e4r om denne genom tron f\'f6rnyade och genom den helige Ande p\'e5nyttf\'f6dde Abraham som Skriften talar och s\'e4ger, att han skall bliva en fader till m\'e5nga folk, liksom den s\'e4ger, att alla folk skola falla honom till s\'e5som arv, med orden: \'bbI dig skall alla folk bli v\'e4lsignade.\'bb\par \par Detta framh\'e5ller Paulus starkt, liksom Skriften g\'f6r, d\'e5 den i 1 Mos. 15 s\'e4ger: \'bbAbraham trodde.\'bb Den tillskriver allts\'e5 Abraham r\'e4ttf\'e4rdighet endast s\'e5som troende. Skriften talar allts\'e5 om Abraham, s\'e5dan han \'e4r inf\'f6r Gud. I denna nya framst\'e4llning beskrives en ny Abraham, som icke har med den \'e4kta s\'e4ngen, \'e4ktenskapet och den k\'f6ttsliga avlelsen att g\'f6ra, och han framst\'e4lles d\'e4ri s\'e5dan han \'e4r inf\'f6r Gud, n\'e4mligen s\'e5som troende, som en som r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6res genom tron och som Skriften i hans egenskap av troende tills\'e4ger detta: \'bbTill fader f\'f6r m\'e5nga folk har jag satt dig\'bb, och: \'bbI dig skall alla folk bli v\'e4lsignade.\'bb Det \'e4r detta som Paulus menar, d\'e5 han s\'e4ger, att Skriften f\'f6rekommer och sl\'e5r ned allt judarnas skryt och skr\'e4vel med lagen, eftersom arvsr\'e4tten till folken givits Abraham icke genom lagen och omsk\'e4relsen utan f\'f6re dem, av tron allena.\par \par D\'e4rf\'f6r ha judarna ingen anledning att ber\'f6mma sig eller att anse sig v\'e4lsignade, d\'e4rf\'f6r att de \'e4ro Abrahams s\'e4d och hans barn. Inf\'f6r v\'e4rlden \'e4r det visserligen ett utomordentligt f\'f6retr\'e4de och en stor \'e4ra att vara Abrahams s\'e4d, Rom. 9, 4 f., men icke s\'e5 inf\'f6r Gud. [385] D\'e4rf\'f6r \'e5stadkomma judarna en ogudaktig f\'f6rvr\'e4ngning av detta st\'e4lle om v\'e4lsignelsen, d\'e5 de utl\'e4gga det som om det endast g\'e4llde k\'f6ttslig v\'e4lsignelse. Skriften talar n\'e4mligen med all \'f6nskv\'e4rd tydlighet om andlig v\'e4lsignelse och v\'e4lsignelse inf\'f6r Gud. Den varken kan eller b\'f6r f\'f6rst\'e5s p\'e5 annat s\'e4tt. Det heter ju: I dig skola de v\'e4lsignas. I vilken \'bbdig\'bb? I dig, Abraham, som tror, eller i din tro eller i den kommande Kristus, din s\'e4d, som du tror p\'e5, skola alla folk v\'e4lsignas, det \'e4r, alla folk skola bliva dina v\'e4lsignade barn, p\'e5 samma s\'e4tt som du sj\'e4lv \'e4r v\'e4lsignad, s\'e5som skrivet st\'e5r: \'bbS\'e5 skall din avkomma bli.\'bb (1 Mos. 15, 5).\par \par H\'e4rav f\'f6ljer, att Abrahams v\'e4lsignelse och hans tro \'e4r densamma som v\'e5r, Abrahams Kristus \'e4r densamme som v\'e5r, Kristus har d\'f6tt f\'f6r Abrahams synder lika v\'e4l som f\'f6r v\'e5ra, Joh. 8, 56: \'bbAbraham er fader, jublade \'f6ver att f\'e5 se min dag. Han s\'e5g den och blev glad.\'bb Det \'e4r allts\'e5 \'f6verensst\'e4mmelse \'f6ver hela linjen. D\'e4rf\'f6r skall man ingalunda tilll\'e5ta judarna att f\'f6rklena och f\'f6rvr\'e4nga ordet om v\'e4lsignelsen. Sj\'e4lva se de Skriften genom ett t\'e4ckelse. D\'e4rf\'f6r f\'f6rst\'e5 de icke vad det r\'f6r sig om i de l\'f6ften, som givits \'e5t f\'e4derna, n\'e5got som vi ha den allra st\'f6rsta anledning att l\'e4gga m\'e4rke till, n\'e4mligen att Gud talar med Abraham icke om lagen, icke om n\'e5got som skall g\'f6ras utan om n\'e5got som skall tros. Gud tills\'e4ger honom l\'f6ften, som fattas i tro. Vad g\'f6r Abraham? Han tror p\'e5 dessa l\'f6ften. Vad g\'f6r Gud med den troende Abraham? Han r\'e4knar honom hans tro till r\'e4ttf\'e4rdighet och giver honom d\'e4rtill flera l\'f6ften: \'bbJag \'e4r din beskyddare\'bb, \'bbI dig skola varda v\'e4lsignade\'bb, \'bbDu skall bliva en fader f\'f6r m\'e5nga folk\'bb, \'bbS\'e5 skall din avkomma bli.\'bb Dessa bevis \'e4ro oveders\'e4gliga, och ingen kan ha n\'e5got att anm\'e4rka p\'e5 dem, om man noggrant och allvarligt ger akt p\'e5 inneb\'f6rden i Skriftens ord.\par \par \par } mmentaren\par \par 3:9\par \par Allts\'e5 bliva de som l\'e5ta det bero p\'e5 tro v\'e4lsignade tillika med den troende Abraham.\par \tab\par \par Allts\'e5 blir de som tror v\'e4lsignade tillsammans med Abraham som trodde.\par \par [386] Hela tonvikten ligger p\'e5 orden: \'bbTillsammans med Abraham som trodde.\'bb Ty han skiljer tydligt mellan Abraham och Abraham, i det att han g\'f6r tv\'e5 personer av en, som om han sade: En \'e4r den Abraham som g\'f6r g\'e4rningar, och en annan den som tror. Med den som g\'f6r g\'e4rningar ha vi ingenting att g\'f6ra. Ty har han blivit r\'e4ttf\'e4rdiggjord genom g\'e4rningar, har han ber\'f6mmelse, dock icke inf\'f6r Gud. Judarna m\'e5 g\'e4rna beh\'e5lla den avlande Abraham, som g\'f6r g\'e4rningar, som \'e4r omskuren och som h\'e5ller lagen. Vi ha att g\'f6ra med en annan Abraham, n\'e4mligen den som trodde, om vilken Skriften f\'f6rkunnar, att han genom sin tro vunnit r\'e4ttf\'e4rdighetens v\'e4lsignelse, och att han f\'e5tt l\'f6fte om samma v\'e4lsignelse f\'f6r alla, som tro liksom han. Slutligen utlovas v\'e4rlden \'e5t Abraham, men \'e5t den Abraham som tror. Allts\'e5 b\'f6r hela v\'e4rlden v\'e4lsignas, det \'e4r, f\'e5 r\'e4ttf\'e4rdighet tillr\'e4knad, om den tror, liksom Abraham gjorde.\par \par Men v\'e4lsignelsen \'e4r ingenting annat \'e4n evangelii l\'f6fte. Och att alla folk v\'e4lsignas betyder, att alla folk h\'f6ra v\'e4lsignelsen eller den gudomliga v\'e4lsignelsen, det \'e4r, att l\'f6ftet genom evangelium f\'f6rkunnas och utbredes till alla folk. Och fr\'e5n detta st\'e4lle ha profeterna h\'e4mtat m\'e5nga profetior, som m\'e5ste f\'f6rst\'e5s andligt, s\'e5som Ps. 19, 5: \'bbDe n\'e5r ut \'f6ver hela jorden, deras ord n\'e5r till v\'e4rldens \'e4nde.\'bb [387] Kort sagt, alla profetior om Kristi rike och om evangeliets utbredande \'f6ver hela jorden ha h\'e4rflutit ur detta st\'e4lle: \'bbI dig skall alla sl\'e4kter p\'e5 jorden bli v\'e4lsignade.\'bb o. s. v. Att hedningarna v\'e4lsignas betyder allts\'e5, att de f\'e5 mottaga r\'e4ttf\'e4rdighet och att de r\'e4knas f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdiga, vilket endast sker genom evangelium. Ty Abraham blev icke r\'e4ttf\'e4rdiggjord p\'e5 annat s\'e4tt \'e4n genom att han lyssnade till l\'f6ftets, v\'e4lsignelsens och n\'e5dens ord. P\'e5 samma s\'e4tt som allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdighet tillr\'e4knades Abraham genom trons h\'f6rande, har den ocks\'e5 kommit alla hedningar till del och kommer dem alltj\'e4mt till del p\'e5 samma s\'e4tt. Ty det \'e4r samme Guds ord, som f\'f6rst kom till Abraham och sedan till alla folk.\par \par Att v\'e4lsigna \'e4r allts\'e5 att predika och undervisa i evangelii ord, att bek\'e4nna Kristus och att utbreda kunskapen om honom till andra. Och detta \'e4r kyrkans pr\'e4st\'e4mbete och st\'e4ndiga offer i nya f\'f6rbundet. Hon utdelar denna v\'e4lsignelse genom att predika, utskifta sakramenten, avl\'f6sa, tr\'f6sta och handhava det n\'e5dens ord, som Abraham hade och som var hans v\'e4lsignelse. Han fick v\'e4lsignelsen, d\'e5 han trodde p\'e5 det ordet. S\'e5 bliva ocks\'e5 vi v\'e4lsignade, d\'e5 vi tro p\'e5 det. Och denna v\'e4lsignelse inneb\'e4r \'e4ra, icke inf\'f6r v\'e4rlden utan inf\'f6r Gud. Ty vi h\'f6ra, att v\'e5ra synder \'e4ro oss f\'f6rl\'e5tna, att vi t\'e4ckas Gud, att Gud \'e4r v\'e5r Fader och vi hans barn, som han icke vill vredgas p\'e5 utan befria fr\'e5n synd, d\'f6d och allt ont, och \'e5t vilka han vill giva r\'e4ttf\'e4rdighet, liv och konungslig makt. Och om denna v\'e4lsignelse tala \'e4ven profeterna p\'e5 m\'e5nga st\'e4llen. De s\'e5go n\'e4mligen icke p\'e5 de \'e5t f\'e4derna givna l\'f6ftena med s\'e5dan likgiltighet som de ogudaktiga judarna och nu f\'f6r tiden sofisterna och sekteristerna, [388] utan de l\'e4ste dem med st\'f6rsta uppm\'e4rksamhet f\'f6r att f\'e5 fram deras verkliga mening, och allt vad de f\'f6rutsagt om Kristus och hans rike ha de h\'e4mtat ur denna k\'e4lla. Dit h\'f6r Hoseas profetia i Hos. 13, 14: \'bbFr\'e5n d\'f6dsrikets v\'e5ld skall jag frik\'f6pa dem, fr\'e5n d\'f6den skall jag \'e5terl\'f6sa dem.\'bb Detta och liknande st\'e4llen hos de andra profeterna ha alla flutit ur dessa l\'f6ften, i vilka Gud hade lovat f\'e4derna, att ormens huvud skulle s\'f6ndertrampas och att alla folk skulle varda v\'e4lsignade.\par \par Om allts\'e5 hedningarna \'e4ro v\'e4lsignade, det \'e4r, om de r\'e4knas f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdiga inf\'f6r Gud, m\'e5ste s\'e4kert synden och d\'f6den vika och r\'e4ttf\'e4rdighet, fr\'e4lsning och evigt liv komma i deras st\'e4lle, icke f\'f6r g\'e4rningars skull utan p\'e5 grund av tron p\'e5 Kristus. Allts\'e5 talar som sagt st\'e4llet i 1 Mos. 12 icke om den munnens v\'e4lsignelse, som \'e4r en v\'e4lg\'e5ngs\'f6nskan eller en lyck\'f6nskan, utan om den v\'e4lsignelse som har avseende p\'e5 tillr\'e4knandet av den r\'e4ttf\'e4rdighet, som g\'e4ller inf\'f6r Gud och frik\'f6per fr\'e5n syndens f\'f6rbannelse och fr\'e5n allt som synden f\'f6r med sig. Och denna v\'e4lsignelse gives endast genom tron, ty texten s\'e4ger klart: \'bbAbraham trodde\'bb o. s. v. Allts\'e5 \'e4r det en rent andlig v\'e4lsignelse, den enda v\'e4lsignelsen i egentlig mening, vilken g\'e4ller inf\'f6r Gud, \'e4ven om den f\'f6rbannas av v\'e4rlden, s\'e5som f\'f6rvisso h\'e4nder. Detta st\'e4lle talar allts\'e5 m\'e4ktigt f\'f6r att de som \'e4ro av tron undf\'e5 den v\'e4lsignelse, som utlovats \'e5t den troende Abraham. S\'e5 f\'f6regriper Paulus inv\'e4ndningen fr\'e5n judarna, vilka skryta med den avlande Abraham, som g\'f6r goda g\'e4rningar och \'e4r r\'e4ttf\'e4rdig inf\'f6r m\'e4nniskor, icke med den som tror.\par \par [389] Men liksom judarna skrytsamt \'e5beropa sig endast p\'e5 den Abraham, som g\'f6r goda g\'e4rningar, p\'e5 samma s\'e4tt framst\'e4ller p\'e5ven Kristus endast s\'e5som en som g\'f6r goda g\'e4rningar eller s\'e5som ett exempel. Den som vill leva ett fromt liv, s\'e4ger han, han skall vandra s\'e5 som Kristus vandrade, enligt Kristi egna ord i Joh. 13, 15: \'bbJag har gett er ett exempel, f\'f6r att ni skall g\'f6ra som jag har gjort mot er.\'bb Vi f\'f6rneka icke, att Kristus \'e4r ett f\'f6red\'f6me, som de fromma skola efterlikna, eller att de skola g\'f6ra goda g\'e4rningar, men d\'e4rigenom bliva de icke r\'e4ttf\'e4rdiga inf\'f6r Gud. Icke heller avhandlar Paulus h\'e4r, vad vi b\'f6ra g\'f6ra, utan p\'e5 vilket s\'e4tt vi bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda. D\'e4r skall Kristus ensam st\'e4llas fram s\'e5som den d\'e4r d\'f6r f\'f6r v\'e5ra synders skull och uppst\'e5r f\'f6r v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighets skull. Han skall gripas i tro s\'e5som en g\'e5va, icke s\'e5som ett f\'f6red\'f6me. Detta f\'f6rst\'e5r icke f\'f6rnuftet, och liksom judarna efterlikna icke den Abraham som trodde, utan den som g\'f6r goda g\'e4rningar, s\'e5 f\'e4sta papisterna och alla g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdiga blicken p\'e5 och gripa om Kristus icke s\'e5som r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6rande utan som g\'f6rande goda g\'e4rningar, och d\'e4rigenom komma de endast \'e4nnu l\'e4ngre bort fr\'e5n Kristus, fr\'e5n r\'e4ttf\'e4rdigheten och fr\'e4lsningen. Men om b\'e5da dessa grupper av m\'e4nniskor g\'e4ller det, att om de vilja bliva fr\'e4lsta, b\'f6ra de f\'f6rra efterlikna den Abraham som trodde och de senare gripa om Kristus som r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6rande och fr\'e4lsande, vilken Abraham sj\'e4lv i tron omfattade och genom vilken han blev v\'e4lsignad.\par \par Visserligen var det n\'e5got mycket stort, att Abraham p\'e5 Guds befallning antog omsk\'e4relsen, att han var utrustad med lysande dygder, att han i allt lydde Gud, liksom det l\'e4nder till stor ber\'f6mmelse och \'e4r en stor lycka att efterlikna den verkande Kristi exempel, att \'e4lska n\'e4stan, att g\'f6ra v\'e4l mot dem som icke f\'f6rtj\'e4na det, att bedja f\'f6r v\'e5ra ov\'e4nner, att t\'e5ligt b\'e4ra deras otacksamhet, som l\'f6na gott med ont. Men detta har ingenting att g\'f6ra med r\'e4ttf\'e4rdigheten inf\'f6r Gud. Abraham hade intet gagn av sina utomordentliga g\'e4rningar, n\'e4r det g\'e4llde att f\'f6rklaras r\'e4ttf\'e4rdig inf\'f6r Gud, och lika litet g\'f6r efterf\'f6ljandet av Kristi exempel oss r\'e4ttf\'e4rdiga inf\'f6r Gud. [390] Ty f\'f6r att vara r\'e4ttf\'e4rdig inf\'f6r Gud erfordras ett l\'e5ngt h\'f6gre pris \'e4n den m\'e4nskliga eller lagr\'e4ttf\'e4rdigheten. D\'e4rtill m\'e5ste vi ha Kristus att v\'e4lsigna och fr\'e4lsa oss, liksom Abraham hade honom som v\'e4lsignare och Fr\'e4lsare. Hur d\'e5? Icke genom g\'e4rningar utan genom tron. D\'e4rf\'f6r \'e4r den troende Abraham n\'e5got helt annat \'e4n den verkande Abraham, den v\'e4lsignande och \'e5terl\'f6sande Kristus n\'e5got helt annat \'e4n ett f\'f6red\'f6me. Och h\'e4r talar Paulus om Kristus s\'e5som \'e5terl\'f6sare och om Abraham s\'e5som troende, icke om Kristus s\'e5som f\'f6red\'f6me eller om Abraham s\'e5som g\'f6rande goda g\'e4rningar. D\'e4rf\'f6r till\'e4gger han med stort eftertryck: \'bbAllts\'e5 blir de som tror v\'e4lsignade tillsammans med Abraham som trodde.\'bb Den troende och den verkande Abraham skola allts\'e5 h\'e5llas himmelsvitt is\'e4r. Den som tror \'e4r en helt och h\'e5llet gudomlig m\'e4nniska, Guds barn och arvinge till hela jorden. Han \'e4r en segervinnare \'f6ver v\'e4rlden, synden, d\'f6den, dj\'e4vulen o. s. v., och d\'e4rf\'f6r kan han icke nog prisas. Denne troende Abraham skola vi icke l\'e5ta ligga dold i graven, s\'e5som han g\'f6r f\'f6r judarna, utan honom skola vi predika och upph\'f6ja med de h\'f6gsta lovord och med hans namn skola vi uppfylla himmel och jord, s\'e5 att vi f\'f6r denne troende Abraham icke se n\'e5gonting av den verkande Abraham. Ty s\'e5 l\'e4nge vi tala om den troende Abraham, \'e4ro vi i himlen. Men d\'e5 vi sedan g\'f6ra det som den verkande Abraham gjorde, vilket var m\'e4nskliga och jordiska ting, icke gudomliga och himmelska (utom f\'f6r s\'e5 vitt det var honom givet av Gud), vistas vi bland m\'e4nniskor p\'e5 jorden. Den troende Abraham uppfyller allts\'e5 himmel och jord. S\'e5 uppfyller varje kristen himmel och jord med sin tro, s\'e5 att han utom den icke kan se n\'e5got annat.\par \par Fr\'e5n ordet \'bbde skola bliva v\'e4lsignade\'bb h\'e4mtar nu Paulus ett annat bevis genom att h\'e4nvisa till motsatsen. [391] Skriften \'e4r n\'e4mligen full med mot varandra st\'e4llda satser. Och det tillkommer den insiktsfulle l\'e4saren att uppt\'e4cka dessa antiteser i Skriften f\'f6r att genom dem kunna utl\'e4gga densamma. S\'e5 till exempel drager h\'e4r ordet v\'e4lsignelse strax med sig sin motsats, n\'e4mligen f\'f6rbannelse. Ty d\'e5 Skriften s\'e4ger, att alla folk v\'e4lsignas i tron eller i den troende Abraham, f\'f6ljer d\'e4rav med n\'f6dv\'e4ndighet, att alla, judar s\'e5v\'e4l som hedningar, som befinna sig utanf\'f6r tron eller den troende Abraham, f\'f6rbannas. Ty \'e5t Abraham gavs l\'f6ftet om v\'e4lsignelse \'e5t alla folk, och f\'f6ljaktligen kan man icke v\'e4nta sig att finna v\'e4lsignelsen annorst\'e4des \'e4n i det \'e5t Abraham givna l\'f6ftet, vilket genom evangelium redan \'e4r kungjort \'f6ver hela v\'e4rlden. Allts\'e5 \'e4r allt som st\'e5r utanf\'f6r detta l\'f6fte f\'f6rbannat. Det l\'e4r Paulus tydligt, i det han s\'e4ger:\par \par \par } lagg\'e4rningar, de \'e4ro under f\'f6rbannelse.\par \tab\par \par Men alla som h\'e5ller sig till lagg\'e4rningar \'e4r under f\'f6rbannelse.\par \par F\'f6rbannelsen \'e4r allts\'e5 ett slags syndaflod, som suger till sig allt som \'e4r utanf\'f6r Abraham, d. v. s. utanf\'f6r tron och det \'e5t Abraham givna l\'f6ftet om v\'e4lsignelse. Men om sj\'e4lva den lag, som enligt gudomlig befallning gavs genom Mose, l\'e4gger dem under f\'f6rbannelse, som st\'e5 under den, s\'e5 g\'e4ller detta s\'e5 mycket mer om de lagar eller stadgar, som det m\'e4nskliga f\'f6rnuftet uppfunnit. [392] Den som allts\'e5 vill undg\'e5 f\'f6rbannelsen skall gripa l\'f6ftet om v\'e4lsignelse eller gripa Abrahams tro. I annat fall f\'f6rbliver han under f\'f6rbannelsen. Av detta st\'e4lle: \'bbI dig skall alla folk bli v\'e4lsignade.\'bb o. s. v. f\'f6ljer allts\'e5, att alla folk, som levat f\'f6re, samtidigt med eller efter Abraham, f\'f6rbannas och skola f\'f6rbannas i evighet, om de icke v\'e4lsignas i Abrahams tro, \'e5t vilken det l\'f6fte \'e4r givet, som skall g\'f6ras kunnigt f\'f6r hans s\'e4d.\par \par Detta \'e4r mycket nyttigt att veta, ty det duger som tr\'f6st \'e5t samvetena. Vidare l\'e4r det oss att himmelsvitt skilja trons r\'e4ttf\'e4rdighet fr\'e5n k\'f6ttets eller den borgerliga r\'e4ttf\'e4rdigheten. Ty Paulus r\'f6r sig h\'e4r icke p\'e5 det borgerliga utan p\'e5 det teologiska och andliga omr\'e5det, inf\'f6r Gud - detta sagt f\'f6r att icke n\'e5gon f\'e5kunnig m\'e4nniska m\'e5 f\'f6rebr\'e5 honom f\'f6r att tala illa om och f\'f6rkasta de borgerliga lagarna och dem som handhava \'f6verhets\'e4mbeten. H\'e4r sitter Hieronymus fast utan att kunna s\'e4ga n\'e5got, som har med saken att g\'f6ra. Och sofisterna \'e4ro h\'e4r stummare \'e4n fiskar. D\'e4rf\'f6r skall l\'e4saren erinras om att det h\'e4r icke r\'f6r sig om borgerliga lagar och seder eller om samh\'e4llsv\'e4sendet, som \'e4r inr\'e4ttat av Gud och \'e4r n\'e5got gott, som Skriften p\'e5 andra st\'e4llen anbefaller och uttalar sitt gillande av. Utan h\'e4r r\'f6r det sig om den andliga r\'e4ttf\'e4rdighet, genom vilken vi r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras inf\'f6r Gud och kallas Guds barn i himmelriket. a) Kort sagt, h\'e4r s\'e4ges ingenting om det kroppsliga livet utan om det eviga, d\'e4r man icke skall hoppas v\'e4lsignelse eller s\'f6ka r\'e4ttf\'e4rdighet genom lagen, genom m\'e4nskliga stadgar eller \'f6ver huvud genom n\'e5got i detta livet utom l\'f6ftet till Abraham om v\'e4lsignelse. [393] De borgerliga lagarna och ordningarna m\'e5 best\'e5 i sitt sammanhang och p\'e5 sin plats. En husfader eller en \'f6verhetsperson m\'e5 stifta de b\'e4sta och mest utm\'e4rkta lagar, de befria likv\'e4l icke fr\'e5n f\'f6rbannelsen inf\'f6r Gud. Det babyloniska v\'e4ldet var inr\'e4ttat av Gud och \'f6verl\'e4mnat \'e5t konungar, det hade de b\'e4sta lagar, och alla folk hade f\'e5tt befallning om att lyda dem. Icke desto mindre befriade icke lydnaden f\'f6r dessa lagar fr\'e5n den gudomliga lagens f\'f6rbannelse. Vi lyda ju de kejserliga lagarna, men d\'e4rigenom \'e4ro vi icke r\'e4ttf\'e4rdiga inf\'f6r Gud, ty h\'e4r befinna vi oss p\'e5 ett annat omr\'e5de.\par \par Jag har en best\'e4md anledning att betona denna skillnad. Ty det \'e4r mycket nyttigt att uppr\'e4tth\'e5lla den, ehuru endast f\'e5 m\'e4nniskor l\'e4gga m\'e4rke till den och f\'f6rst\'e5 den. D\'e5 g\'e5r det l\'e4tt att f\'f6rblanda den himmelska och den borgerliga r\'e4ttf\'e4rdigheten. N\'e4r det g\'e4ller den borgerliga r\'e4ttf\'e4rdigheten, skall man taga h\'e4nsyn till lagar och g\'e4rningar, men d\'e5 det g\'e4ller den andliga, gudomliga och himmelska r\'e4ttf\'e4rdigheten, skola alla lagar och g\'e4rningar f\'f6ras utom synh\'e5ll, och man skall f\'e4sta blicken uteslutande p\'e5 det \'e5t Abraham givna l\'f6ftet om v\'e4lsignelse, vilket st\'e4ller fram Kristus s\'e5som v\'e4lsignare, s\'e5som givare av n\'e5d och Fr\'e4lsare. Den andliga r\'e4ttf\'e4rdigheten skall allts\'e5, utan h\'e4nsyn till lag och g\'e4rningar, inrikta sig uteslutande p\'e5 den genom Kristus tillbjudna och givna n\'e5den och v\'e4lsignelsen, s\'e5 som den utlovades \'e5t Abraham och blev trodd av honom.\par \par H\'e4rav \'e4r l\'e4tt att inse, att detta \'e4r ett mycket starkt bevis. Ty om man skall hoppas p\'e5 och mottaga v\'e4lsignelsen genom Kristus ensam, f\'f6ljer med n\'f6dv\'e4ndighet antitetiskt, att den icke mottages genom lagen. De som \'e4ro under lagen varda allts\'e5 icke v\'e4lsignade utan f\'f6rbliva f\'f6rbannade. Ty v\'e4lsignelsen gavs f\'f6re och utan lagen \'e5t den troende Abraham. [394] Men med samma tro som han trodde p\'e5 den kommande Kristus V\'e4lsignaren tro vi p\'e5 den n\'e4rvarande, och s\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras vi genom tron, liksom Abraham r\'e4ttf\'e4rdiggjordes genom tron. De som \'e4ro under lagen \'e4ro allts\'e5 under f\'f6rbannelsen.\par \par P\'e5ven och biskoparna t\'e5la icke att h\'f6ra detta. Men det anst\'e5r icke oss att tiga, utan vi b\'f6ra s\'e4ga som sanningen \'e4r, att p\'e5ved\'f6met \'e4r f\'f6rbannat, att den kejserliga lagen och r\'e4tten \'e4r f\'f6rbannad. Ty enligt Paulus \'e4r allt f\'f6rbannat som st\'e5r utanf\'f6r l\'f6ftet och Abrahams tro. D\'e5 v\'e5ra motst\'e5ndare h\'f6ra detta, giva de v\'e5ra ord en illvillig tolkning, som om vi l\'e4rde, att man icke skall hedra \'f6verheten, som om vi uppviglade folket mot kejsaren, f\'f6rd\'f6mde alla lagar, uppl\'f6ste och omst\'f6rtade stater o. s. v. Men de g\'f6ra oss den st\'f6rsta or\'e4tt. Ty vi skilja mellan kroppslig och andlig v\'e4lsignelse och h\'e5lla f\'f6re, att kejsaren \'e4r v\'e4lsignad med kroppslig v\'e4lsignelse, ty det \'e4r en v\'e4lsignelse att ha \'f6verhet, lagar, borgerliga f\'f6rordningar, att ha hustru, barn, hus och \'e5krar. Ty allt detta \'e4r Guds goda skapade verk. Men genom denna kroppsliga v\'e4lsignelse, som h\'f6r tiden till och tager slut, befrias vi icke fr\'e5n den eviga f\'f6rbannelsen. D\'e4rf\'f6r f\'f6rd\'f6ma vi icke lagarna, och icke heller \'e4ro vi upproriska mot kejsaren, utan vi l\'e4ra, att man skall lyda honom, frukta och hedra och v\'f6rda honom, men i borgerlig mening. Men p\'e5 v\'e5rt teologiska omr\'e5de, d\'e4r det r\'f6r sig om r\'e4ttf\'e4rdighet inf\'f6r Gud, h\'e4vda vi st\'e5ndaktigt med Paulus, att allt som st\'e5r utanf\'f6r Abrahams l\'f6fte och tro \'e4r f\'f6rbannat och f\'f6rbliver under den himmelska och eviga f\'f6rbannelsen, [395] d\'e5 det \'e4r fr\'e5ga om att f\'f6rbida ett liv efter detta och en annan v\'e4lsignelse efter den kroppsliga.\par \par Korteligen, vi anse, att allting \'e4r Guds goda skapelse. Att ha hustru, barn, tillg\'e5ngar, att ha lagar, borgerliga ordningar och livsformer \'e4r en gudomlig v\'e4lsignelse p\'e5 sitt omr\'e5de, det \'e4r, det inneb\'e4r en timlig v\'e4lsignelse, som h\'f6r detta livet till. Men alla tiders g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdiga, judar, papister och sekterister m. fl., f\'f6rblanda och f\'f6rvirra dessa ting, emedan de icke skilja mellan kroppsliga och andliga v\'e4lsignelser. D\'e4rf\'f6r s\'e4ga de: Vi ha lagen, den \'e4r god, helig och r\'e4tt; allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras vi genom den. Vem f\'f6rnekar v\'e4l att lagen \'e4r god? Men \'e5 andra sidan \'e4r den ocks\'e5 f\'f6rbannelsens, syndens, vredens och d\'f6dens lag. D\'e4rf\'f6r g\'e4ller det att h\'e4r draga upp en skiljelinje, p\'e5 detta s\'e4tt: Gud har en dubbel v\'e4lsignelse, en kroppslig f\'f6r detta livet och en andlig f\'f6r det eviga livet. D\'e4rf\'f6r s\'e4ga vi, att det \'e4r en v\'e4lsignelse att ha \'e4godelar, barn o. s. v., men i sin m\'e5n, det \'e4r, f\'f6r detta livet. Men f\'f6r det eviga livet r\'e4cker det icke med att vi ha kroppsliga v\'e4lsignelser. Ty s\'e5dana ha ocks\'e5 de ogudaktiga i stort \'f6verfl\'f6d. Det \'e4r icke nog med att vi ha lagens borgerliga r\'e4ttf\'e4rdighet, ty de mest ogudaktiga utm\'e4rka sig ocks\'e5 genom den. Dessa sina g\'e5vor str\'f6r Gud fritt ut \'f6ver v\'e4rlden \'e5t b\'e5de onda och goda, liksom \'bbhan l\'e5ter sin sol g\'e5 upp \'f6ver onda och goda och l\'e5ter det regna \'f6ver r\'e4ttf\'e4rdiga och or\'e4ttf\'e4rdiga\'bb (Matt. 5, 45). Ty han \'e4r rik och rundh\'e4nt mot alla. Och det \'e4r f\'f6r honom en ringa sak att l\'e4gga hela skapelsen under de ogudaktigas f\'f6tter, Rom. 8, 20: \'bbSkapelsen har ju blivit lagd under f\'f6rg\'e4ngelsen, inte av egen vilja.\'bb De som endast ha dessa kroppsliga v\'e4lsignelser \'e4ro allts\'e5 icke d\'e4rf\'f6r Guds barn, icke v\'e4lsignade inf\'f6r Gud i andlig mening s\'e5som Abraham, utan de st\'e5 under f\'f6rbannelsen, s\'e5som Paulus s\'e4ger: \'bbMen alla som h\'e5ller sig till lagg\'e4rningar \'e4r under f\'f6rbannelse.\'bb\par \par [396] Och Paulus hade kunnat uttrycka sig utan varje inskr\'e4nkning och sagt: Allt som \'e4r utanf\'f6r tron \'e4r under f\'f6rbannelse. Det g\'f6r han icke. Utan av det som \'e4r utanf\'f6r tron tager han den b\'e4sta, st\'f6rsta och sk\'f6naste av alla kroppsliga v\'e4lsignelser i v\'e4rlden, n\'e4mligen Guds lag. Ehuru den \'e4r helig och given av Gud sj\'e4lv, s\'e4ger han, \'e5stadkommer den likv\'e4l ingenting annat \'e4n att den l\'e4gger alla m\'e4nniskor under f\'f6rbannelse och h\'e5ller dem kvar under f\'f6rbannelse. Men om Guds lag l\'e4gger m\'e4nniskor under f\'f6rbannelse, s\'e5 g\'f6ra l\'e4gre lagar och v\'e4lsignelser det \'e4nnu mer. Och f\'f6r att man riktigt v\'e4l skall f\'f6rst\'e5, vad Paulus menar med att vara under f\'f6rbannelse, bevisar och f\'f6rklarar han sin mening med Skriftens ord:\par \par 3:10b\par \par Det \'e4r n\'e4mligen skrivet: \'bbF\'f6rbannad vare var och en som icke f\'f6rbliver vid allt som \'e4r skrivet i lagens bok, och icke g\'f6r d\'e4refter.\'bb\par \tab\par \par Det st\'e5r skrivet: Under f\'f6rbannelse st\'e5r den som inte h\'e5ller fast vid allt som \'e4r skrivet i lagens bok och g\'f6r d\'e4refter.\par \par forts.\par \par a) Hs: \'bbNu r\'f6r det sig allts\'e5 icke om borgerliga lagar och seder utan om den r\'e4ttf\'e4rdighet, genom vilken vi r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras i himmelriket och bliva Guds barn, icke om det kroppsliga livet utan om det eviga.\'bb Tillbaka\par \par } l:Q3:10b{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:10b\par \par Det \'e4r n\'e4mligen skrivet: \'bbF\'f6rbannad vare var och en som icke f\'f6rbliver vid allt som \'e4r skrivet i lagens bok, och icke g\'f6r d\'e4refter.\'bb\par \tab\par \par Det st\'e5r skrivet: Under f\'f6rbannelse st\'e5r den som inte h\'e5ller fast vid allt som \'e4r skrivet i lagens bok och g\'f6r d\'e4refter.\par \par Med detta bel\'e4gg ur 5 Mos. 27 vill Paulus visa, att alla som \'e4ro under lagen  9 3:10a{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:10a\par \par Ty alla de som l\'e5ta det bero p\'e5 eller under lagens g\'e4rningar \'e4ro f\'f6rbannade eller st\'e5 under f\'f6rbannelsen, d.v.s. under synden, Guds vrede, den eviga d\'f6den och allt ont. Ty han talar, som ovan framh\'e5llits, icke om den kroppsliga eller borgerliga utan om den andliga och eviga f\'f6rbannelsen, vilken n\'f6dv\'e4ndigtvis m\'e5ste vara en f\'f6rbannelse till evig d\'f6d och helvete. Och det \'e4r en underlig bevisf\'f6ring, eftersom Paulus styrker sin jakande sats: \'bbMen alla som h\'e5ller sig till lagg\'e4rningar \'e4r under f\'f6rbannelse\'bb, med denna fr\'e5n Mose l\'e5nade nekande sats: \'bbUnder f\'f6rbannelse st\'e5r den som inte h\'e5ller fast vid allt\'bb o.s. v. De b\'e5da satserna, Pauli sats och Moses sats, strida ju mot varandra. Paulus s\'e4ger: Alla de som g\'f6ra lagens g\'e4rningar \'e4ro f\'f6rbannade. Mose s\'e4ger: [397] Alla de som icke g\'f6ra lagens garningar \'e4ro f\'f6rbannade. Hur skall man d\'e5 kunna f\'f6rena dem, eller vad mer \'e4r, hur skall den ena kunna tj\'e4na som bevis f\'f6r den andra? Vad skulle det vara f\'f6r ett bevis, om jag ville bevisa en sats som denna: Den som h\'e5ller Guds bud skall ing\'e5 i livet, med en sats av f\'f6ljande lydelse: Den som icke h\'e5ller Guds bud skall ing\'e5 i livet? Blir icke det att bevisa n\'e5gonting med dess motsats? Det vore sannerligen en snygg bevisf\'f6ring! Och likv\'e4l \'e4r denna Pauli bevisf\'f6ring alldeles likadan. Detta st\'e4lle kan ingen f\'f6rst\'e5 som icke har en r\'e4tt insikt i r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsens artikel. Hieronymus svettas visserligen en hel del, men han l\'e4mnar det of\'f6rklarat.\par \par Utan tvivel har Paulus behandlat saken utf\'f6rligare hos galaterna, annars skulle de icke ha f\'f6rst\'e5tt, vad han menar, d\'e5 han h\'e4r endast i f\'f6rbig\'e5ende och i korthet ber\'f6r den. Men emedan de f\'f6rut hade h\'f6rt saken f\'f6rklaras av Paulus, beh\'f6va de nu blott en p\'e5minnelse f\'f6r att genast komma ih\'e5g den. De b\'e5da satserna \'e4ro emellertid icke mots\'e4gande utan fullst\'e4ndigt \'f6verensst\'e4mmande. P\'e5 samma s\'e4tt l\'e4ra n\'e4mligen ocks\'e5 vi: \'bbDet \'e4r inte lagens h\'f6rare som blir r\'e4ttf\'e4rdiga inf\'f6r Gud, utan lagens g\'f6rare skall f\'f6rklaras r\'e4ttf\'e4rdiga.\'bb (Rom. 2, 13), och \'e5 andra sidan: De som handla enligt lagen bli f\'f6rd\'f6mda. Ty artikeln om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen s\'e4ger: Allt som st\'e5r utanf\'f6r Abrahams tro \'e4r f\'f6rbannat. Och likv\'e4l skall lagens r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relse uppfyllas i oss, Rom. 8, 4. F\'f6r en m\'e4nniska som icke k\'e4nner till trons l\'e4ra, synas dessa satser st\'e5 rakt i strid mot varandra och tillsammantagna ge denna rent l\'f6jliga sats: Om man uppfyller lagen, uppfyller man den icke; om man icke uppfyller den, uppfyller man den.\par \par D\'e4rf\'f6r har man att f\'f6rst av allt se till, vilket \'e4mne Paulus avhandlar och vilken synpunkt han anl\'e4gger p\'e5 Mose. Han r\'f6r sig ju, som jag redan ofta har sagt, p\'e5 det andliga omr\'e5det, utanf\'f6r det borgerliga livet med alla dess lagar. Han ser p\'e5 Mose med andra \'f6gon \'e4n skrymtarna och de falska apostlarna. Han utl\'e4gger lagen p\'e5 andligt s\'e4tt. Det avg\'f6rande \'e4r allts\'e5 ordet g\'f6ra eller uppfylla. Att uppfylla lagen betyder icke att uppfylla den blott i yttre mening utan att g\'f6ra det r\'e4tt och fullkomligt. Lagens g\'f6rare \'e4ro allts\'e5 av tv\'e5 slag, dels de som \'e4ro av lagens g\'e4rningar eller l\'e5ta det bero p\'e5 lagens g\'e4rningar - det \'e4r mot dem som Paulus k\'e4mpar i hela detta brev -, och dels de som \'e4ro av tron eller l\'e5ta det bero p\'e5 tron, om vilka vi strax skola tala. Men de b\'e5da inst\'e4llningar, som anges med att vara av lagen eller av lagens g\'e4rningar, respektive att vara av tron, \'e4ro varandras direkta motsatser, liksom dj\'e4vul och Gud, synd och r\'e4ttf\'e4rdighet, d\'f6d och liv \'e4ro varandras motsatser. Av lagen \'e4ro n\'e4mligen de som vilja bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom lagen. Av tron \'e4ro de som f\'f6rtr\'f6sta p\'e5 att de skola bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda av ren barmh\'e4rtighet. Den som s\'e4ger, att r\'e4ttf\'e4rdigheten kommer av tro, han f\'f6rd\'f6mer och f\'f6rbannar g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdigheten. Och tv\'e4rtom, den som s\'e4ger, att r\'e4ttf\'e4rdigheten kommer av lagen, han f\'f6rd\'f6mer och f\'f6rbannar trons r\'e4ttf\'e4rdighet. De \'e4ro allts\'e5 direkt motsatta. Och Paulus talar h\'e4r icke om lagen och g\'e4rningarna i metafysisk mening eller tagna i och f\'f6r sig, utan han talar om deras syfte, om den syn p\'e5 dem som kommer till uttryck i att skrymtare vilja bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom lagen och g\'e4rningarna.\par \par Med h\'e4nsyn tagen h\'e4rtill inses l\'e4tt, att det att g\'f6ra lagen betyder, icke blott att utv\'e4rtes och skenbart utan att i Anden, d.v.s. faktiskt och fullkomligt, fullg\'f6ra det som befalles i lagen. Men var skola vi finna n\'e5gon, som uppfyller lagen p\'e5 det s\'e4ttet? M\'e5 han stiga fram, s\'e5 skola vi ber\'f6mma honom! Nu svara genast v\'e5ra motst\'e5ndare: Lagens g\'f6rare skola r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras. Ja v\'e4l. Men l\'e5t oss f\'f6rst fastst\'e4lla, vilka dessa g\'f6rare \'e4ro. [399] Sj\'e4lva kalla de den en lagens g\'f6rare, som g\'f6r lagen och s\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6res p\'e5 grundval av sina tidigare g\'e4rningar. Detta \'e4r icke att g\'f6ra lagen enligt Paulus, ty det \'e4r som sagt rakt motsatta inst\'e4llningar, att l\'e5ta det bero p\'e5 lagens g\'e4rningar och att l\'e5ta det bero p\'e5 tron. Att vilja bli r\'e4ttf\'e4rdiggjord av lagens g\'e4rningar \'e4r allts\'e5 att f\'f6rneka trons r\'e4ttf\'e4rdighet. Just genom att g\'f6ra lagen f\'f6rneka de g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdiga trons r\'e4ttf\'e4rdighet och synda mot f\'f6rsta, andra och tredje budet och mot hela lagen. Ty Gud befaller oss att dyrka honom i tro och fruktan. De d\'e4remot g\'f6ra sig en r\'e4ttf\'e4rdighet av g\'e4rningar utan tro och mot tron. Just d\'e4rigenom att de g\'f6ra lagen, handla de allts\'e5 i h\'f6gsta grad mot lagen och beg\'e5 den sv\'e5raste och gr\'f6vsta synd. Ty de f\'f6rneka Guds r\'e4ttf\'e4rdighet, hans barmh\'e4rtighet och l\'f6ften, de f\'f6rneka Kristus med alla hans v\'e4lg\'e4rningar och uppr\'e4tta i sitt hj\'e4rta, icke lagens r\'e4ttf\'e4rdighet, som de icke f\'f6rst\'e5 och l\'e5ngt mindre fullg\'f6ra, utan en fritt hopfantiserad avgudabild av lagen. D\'e5 de g\'f6ra lagen, blir det med n\'f6dv\'e4ndighet icke endast s\'e5, att de icke g\'f6ra den, utan de synda dessutom och f\'f6rneka det gudomliga majest\'e4tet i alla dess l\'f6ften. D\'e4rtill \'e4r lagen s\'e4kerligen icke given.\par \par De som icke f\'f6rst\'e5 lagen, missbruka den allts\'e5. Det g\'e5r som Paulus s\'e4ger, Rom. 10, 3: \'bbDe k\'e4nner inte r\'e4ttf\'e4rdigheten fr\'e5n Gud utan str\'e4var efter att uppr\'e4tta sin egen r\'e4ttf\'e4rdighet och har inte underordnat sig r\'e4ttf\'e4rdigheten fr\'e5n Gud.\'bb De \'e4ro n\'e4mligen blinda, de f\'f6rst\'e5 icke, vad man skall t\'e4nka om tron och l\'f6ftena. D\'e4rf\'f6r kasta de sig \'f6ver Skriften helt utan omd\'f6me och rycka till sig endast den ena delen av den, n\'e4mligen lagen. Den anse de sig uppfylla med sina g\'e4rningar. Men detta \'e4r ren fantasi, deras hj\'e4rta \'e4r f\'f6rh\'e4xat och f\'f6rtrollat. Och den lagens r\'e4ttf\'e4rdighet, som de anse sig \'e5stadkomma, \'e4r i sj\'e4lva verket ingenting annat \'e4n avgudadyrkan och h\'e4delse mot Gud. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste de med n\'f6dv\'e4ndighet f\'f6rbliva under f\'f6rbannelsen.\par \par [400] Allts\'e5 \'e4r det f\'f6r oss om\'f6jligt att uppfylla lagen p\'e5 det s\'e4tt, som de dr\'f6mma om, och \'e4nnu om\'f6jligare att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom den. D\'e4rom vittnar f\'f6rst och fr\'e4mst lagen sj\'e4lv, som har en rakt motsatt verkan. Den f\'f6r\'f6kar n\'e4mligen synden, den kommer vrede \'e5stad, den anklagar, f\'f6rskr\'e4cker och f\'f6rd\'f6mer. Hur skulle den d\'e5 kunna r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra? F\'f6r det andra visar ocks\'e5 l\'f6ftet detsamma. Ty det blev sagt till Abraham: \'bbI dig skall alla folk bli v\'e4lsignade.\'bb D\'e4rf\'f6r finnes ingen v\'e4lsignelse utom i l\'f6ftet till Abraham. Den som st\'e5r utanf\'f6r detta l\'f6fte \'e4r och f\'f6rblir under f\'f6rbannelsen. Den som st\'e5r under f\'f6rbannelsen uppfyller icke lagen, ty han st\'e5r under synden, dj\'e4vulen och den eviga d\'f6den, vilket allt f\'f6r visso \'e4r s\'e5dant som \'e5tf\'f6ljer f\'f6rbannelsen. Med ett ord, om r\'e4ttf\'e4rdighet komme genom lagen, hade Gud i on\'f6dan givit l\'f6ftet och utbrett sin v\'e4lsignelse. Men eftersom Gud visste, att vi icke kunde g\'f6ra lagen, f\'f6ruts\'e5g han detta l\'e5ngt f\'f6re lagen och f\'f6rekom denna situation genom att lova Abraham v\'e4lsignelse med orden: \'bbI dig skall alla folk bli v\'e4lsignade.\'bb Genom detta l\'f6fte gav han till k\'e4nna, att alla folk skulle v\'e4lsignas, icke genom lagen utan genom l\'f6ftet till Abraham. Den som allts\'e5 icke bryr sig om eller f\'f6raktar l\'f6ftet och griper om lagen f\'f6r att bli r\'e4ttf\'e4rdiggjord genom den, han f\'f6rblir f\'f6rbannad.\par \par Att g\'f6ra \'e4r allts\'e5 i f\'f6rsta hand att tro och s\'e5 genom tron fullg\'f6ra lagen. Vi b\'f6ra n\'e4mligen mottaga den helige Ande. D\'e5 vi blivit upplysta och f\'f6rnyade genom honom, b\'f6rja vi att g\'f6ra lagen, att \'e4lska Gud och n\'e4stan. Men den helige Ande f\'e5r man icke genom lagen (ty de som \'e4ro under lagen, s\'e4ger Paulus, \'e4ro under f\'f6rbannelse) utan genom trons predikan, det \'e4r, genom l\'f6ftet. [401] Vi m\'e5ste helt enkelt undf\'e5 v\'e4lsignelsen tillsammans med Abraham och genom samma tro p\'e5 l\'f6ftet som han hade. F\'f6rst av allt m\'e5ste vi allts\'e5 fly till l\'f6ftet f\'f6r att h\'f6ra v\'e4lsignelsens ord, d.v.s. evangelium. P\'e5 detta skall man tro. Detta l\'f6ftesord till Abraham f\'f6r med sig Kristus, och d\'e5 han fattas i tro, gives strax den helige Ande f\'f6r Kristi skull. Sedan kommer k\'e4rlek till Gud och n\'e4stan, goda g\'e4rningar, t\'e5ligt korsb\'e4rande. Detta \'e4r att i sanning g\'f6ra lagen, annars m\'e5ste den f\'f6r alltid f\'f6rbli ogjord. Att g\'f6ra \'e4r allts\'e5, f\'f6r att ge en tydlig och exakt beskrivning, helt enkelt att tro p\'e5 Kristus, att genom tron p\'e5 Kristus mottaga den helige Ande och sedan g\'f6ra det som lagen inneh\'e5ller. Det kan icke vara p\'e5 annat s\'e4tt, ty Skriften s\'e4ger, att utanf\'f6r l\'f6ftet finnes ingen v\'e4lsignelse, icke ens i lagen. Allts\'e5 \'e4r det f\'f6r oss om\'f6jligt att g\'f6ra lagen utan l\'f6ftet. V\'e4lsignelsen m\'e5ste vara med, den \'e4r predikan om Kristus, vilken blivit lovad Abraham f\'f6r att v\'e4rlden skulle f\'e5 v\'e4lsignelse genom honom.\par \par S\'e5 g\'e5r det icke att peka p\'e5 n\'e5gon i hela v\'e4rlden, som \'e4retiteln \'bblagens g\'f6rare\'bb tillkommer, utanf\'f6r evangeliets l\'f6fte. Lagens g\'f6rare \'e4r allts\'e5 ett fingerat begrepp, som man icke f\'f6rst\'e5r, f\'f6rr\'e4n man befinner sig utanf\'f6r och p\'e5 andra sidan om lagen, i Abrahams v\'e4lsignelse och tro. D\'e4rf\'f6r \'e4r den en sann lagens g\'f6rare, som efter att ha genom tron p\'e5 Kristus mottagit den helige Ande b\'f6rjar \'e4lska Gud och g\'f6ra v\'e4l mot n\'e4stan. [402] Ordet g\'f6ra innesluter s\'e5lunda samtidigt tron, och det \'e4r denna tro som har g\'f6raren och g\'f6r tr\'e4det, och n\'e4r v\'e4l tr\'e4det finns, blir det ocks\'e5 frukt Ty f\'f6rst m\'e5ste tr\'e4det finnas, frukten kommer sedan. Det \'e4r icke \'e4pplena som b\'e4ra apeln, utan apeln b\'e4r \'e4pplen. P\'e5 samma s\'e4tt m\'e5ste tron f\'f6rst g\'f6ra personen, och sedan kan personen g\'f6ra g\'e4rningar. Att g\'f6ra lagen utan tron \'e4r allts\'e5 att g\'f6ra \'e4pplen utan apel, att g\'f6ra dem av tr\'e4 och lera, och det \'e4r icke att g\'f6ra \'e4pplen utan att avbilda dem. Men n\'e4r tr\'e4det finns, d.v.s. personen eller g\'f6raren, som blir till genom tron p\'e5 Kristus, d\'e5 f\'f6lja g\'e4rningarna. Ty g\'f6raren m\'e5ste vara f\'f6re g\'e4rningarna, icke g\'e4rningarna f\'f6re g\'f6raren. S\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6res lagens g\'f6rare, det \'e4r, r\'e4knas f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdig, Rom. 2, 13.\par \par Men g\'f6rare kallas han, icke d\'e4rf\'f6r att han har gjort utan d\'e4rf\'f6r att han kommer att g\'f6ra g\'e4rningar. Ty de kristna bliva icke r\'e4ttf\'e4rdiga genom att g\'f6ra r\'e4ttf\'e4rdiga g\'e4rningar, utan sedan de blivit r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom tron p\'e5 Kristus, g\'f6ra de r\'e4ttf\'e4rdiga g\'e4rningar. Det andra h\'f6r till det borgerliga omr\'e5det, n\'e4mligen att genom g\'e4rningar bli en g\'f6rare, s\'e5som man enligt Aristoteles blir en citterspelare genom att ofta spela p\'e5 cittra. Men i teologin kommer icke g\'f6raren av lagens g\'e4rningar, utan han m\'e5ste f\'f6rst vara en g\'f6rare, s\'e5 f\'f6lja sedan g\'e4rningarna.\par \par Till och med sj\'e4lva sofisterna tvingas f\'f6r resten att erk\'e4nna och l\'e4ra \'e4ven sj\'e4lva, att en till det yttre sedlig handling \'e4r ett skrymtat verk, om den icke g\'f6res av uppriktigt hj\'e4rta, av god vilja och med en riktig motivering fr\'e5n f\'f6rnuftets sida. H\'e4rav kommer det tyska ordspr\'e5ket: [403] Die Kappe deckt manchen Schalk, d.v.s. k\'e5pan d\'f6ljer m\'e5ngen sk\'e4lm. Ty den ogudaktige, ja, den v\'e4rste skurk kan skrymtande g\'f6ra samma g\'e4rningar som den fromme g\'f6r av tro. Judas gjorde ju samma g\'e4rningar som de \'f6vriga apostlarna. Vad \'e4r det d\'e5 som fattas Judas' g\'e4rningar, eftersom han g\'f6r det samma som de \'f6vriga apostlarna? Sofisten svarar ut ifr\'e5n sin moralfilosofi: Personen, viljan, f\'f6rnuftets befallning \'e4r ond. Judas \'e4r ond, han har ett f\'f6rv\'e4nt hj\'e4rta. Allts\'e5 tvingas de sj\'e4lva erk\'e4nna, att i det yttre, borgerliga livet r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra icke g\'e4rningarna, om de icke innesluta ett r\'e4ttskaffens hj\'e4rta, tanke och vilja. S\'e5 mycket mer m\'e5ste de medgiva detta i teologin, d\'e4r det framf\'f6r allt erfordras kunskap om Gud och tro, som renar hj\'e4rtat. De g\'e5 p\'e5 med sina g\'e4rningar och sin lagr\'e4ttf\'e4rdighet liksom Judas med apostlarnas g\'e4rningar utan att \'bbDe vill vara l\'e4rare i lagen men f\'f6rst\'e5r varken vad de s\'e4ger eller vad de s\'e5 s\'e4kert uttalar sig om.\'bb (1 Tim. 1, 7). Ty lagen \'e4r icke given f\'f6r att den skulle r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra utan f\'f6r att den skulle verka vrede, uppdaga synden, avsl\'f6ja Guds vredesdom och hota med den eviga d\'f6den. Detta l\'e4sa de sj\'e4lva hos Paulus, men de se det icke och \'e4nnu mindre f\'f6rst\'e5 de det. D\'e4rf\'f6r \'e4ro de icke v\'e4rda att kallas skrymtare, utan de \'e4ro tomma skr\'e5puksansikten och sp\'f6ken och alldeles f\'f6rh\'e4xade, medan de dr\'f6mma om att vara r\'e4ttf\'e4rdiga genom lagg\'e4rningar. Ty lagens g\'f6rare \'e4r som sagt, enligt deras egen definition p\'e5 en s\'e5dan, ett fiktivt begrepp, ett rent tankefoster, som icke finnes n\'e5gonst\'e4des.\par \par D\'e5 d\'e4rf\'f6r Paulus bevisar detta st\'e4lle: \'bbUnder f\'f6rbannelse st\'e5r den som inte h\'e5ller fast vid allt som \'e4r skrivet i lagens bok och g\'f6r d\'e4refter.\'bb, med att h\'e4nvisa till detta ord av Mose: [404] \'bbUnder f\'f6rbannelse st\'e5r den\'bb o.s.v., bevisar han icke en sats med dess motsats, som det kan f\'f6refalla vid f\'f6rsta p\'e5seendet, utan hans bevisf\'f6ring \'e4r riktig och utm\'e4rkt. Mose menar och s\'e4ger n\'e4mligen detsamma som Paulus med sin sats: \'bbF\'f6rbannad vare var och en som icke g\'f6r\'bb o.s.v. Ty det finnes ingen som g\'f6r det. Bland \'bballa dem som l\'e5ta det bero p\'e5 lagg\'e4rningar\'bb finnes allts\'e5 ingen, som g\'f6r lagen. Om de icke g\'f6ra den, \'e4ro de allts\'e5 \'bbunder f\'f6rbannelse\'bb. Men eftersom det som sagt finnes tv\'e5 slags lagens g\'f6rare, verkliga g\'f6rare och skrymtare, b\'f6r man skilja de verkliga g\'f6rarna fr\'e5n skrymtarna. Sanna g\'f6rare \'e4ro de som genom tron \'e4ro goda tr\'e4d f\'f6re frukten och g\'f6rare f\'f6re sina g\'e4rningar. Om dessa talar ocks\'e5 Mose. Och om de icke \'e4ro s\'e5dana, \'e4ro de under f\'f6rbannelse. Skrymtarna \'e4ro emellertid icke s\'e5dana, ty de mena, att de skola bereda sig en r\'e4ttf\'e4rdighet med sina g\'e4rningar och genom dem g\'f6ra personen r\'e4ttf\'e4rdig. De t\'e4nka n\'e4mligen s\'e5 h\'e4r: Vi syndare och or\'e4ttf\'e4rdiga vilja bliva r\'e4ttf\'e4rdiga. P\'e5 vilket s\'e4tt? Av g\'e4rningar. - D\'e4rf\'f6r g\'f6ra de precis som en d\'e5raktig byggm\'e4stare, som vill bygga taket f\'f6re grunden och g\'f6ra ett tr\'e4d av frukterna. Ty d\'e5 de s\'f6ka efter att bliva r\'e4ttf\'e4rdiga genom sina g\'e4rningar, vilja de g\'f6ra en g\'f6rare av g\'e4rningarna, vilket \'e4r att handla tv\'e4rt emot Mose, vilken likav\'e4l som Paulus l\'e4gger en s\'e5dan g\'f6rare under f\'f6rbannelse.\par \par D\'e4rf\'f6r \'e4r det icke endast s\'e5, att de genom att g\'f6ra lagen icke g\'f6ra den, utan d\'e4rtill f\'f6rneka de f\'f6rsta budet, de gudomliga l\'f6ftena, den \'e5t Abraham utlovade v\'e4lsignelsen, de f\'f6rneka tron och f\'f6rs\'f6ka v\'e4lsigna sig sj\'e4lva genom sina g\'e4rningar, d.v.s. de vilja r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra sig, befria sig fr\'e5n synd och d\'f6d, besegra dj\'e4vulen och rycka himmelriket till sig med v\'e5ld. Detta betyder att rent ut f\'f6rneka Gud och s\'e4tta sig sj\'e4lv i Guds st\'e4lle. Ty allt detta \'e4r g\'e4rningar, som tillkomma det gudomliga majest\'e4tet ensamt och icke det skapade, vare sig \'e4nglar eller m\'e4nniskor. D\'e4rf\'f6r \'e4r det f\'f6r Paulus l\'e4tt att med ledning av f\'f6rsta budet f\'f6ruts\'e4ga, att styggelser skola uppr\'e4ttas i kyrkan av Antikrist. [405] Ty den som ut\'f6ver den i f\'f6rsta budet f\'f6reskrivna gudsdyrkan, som best\'e5r i att frukta och \'e4lska Gud och tro p\'e5 honom, uppst\'e4ller en annan gudstj\'e4nst som n\'f6dv\'e4ndig f\'f6r saligheten, han \'e4r en Antikrist och s\'e4tter sig sj\'e4lv i Guds st\'e4lle. D\'e4rf\'f6r har ocks\'e5 Kristus f\'f6rutsagt: \'bbM\'e5nga skola komma under mitt namn och s\'e4ga: 'Jag \'e4r Messias'\'bb (Matt. 24, 5). S\'e5 kunna ocks\'e5 vi nu l\'e4tt och utan tvekan s\'e4ga: Var och en som utanf\'f6r tron s\'f6ker r\'e4ttf\'e4rdighet genom g\'e4rningar, f\'f6rnekar Gud och g\'f6r sig sj\'e4lv till Gud. Ty han t\'e4nker s\'e5: Om jag g\'f6r denna g\'e4rning, blir jag r\'e4ttf\'e4rdig, en segervinnare \'f6ver synd, d\'f6d, dj\'e4vul. Guds vrede och helvetet och vinner det eviga livet. Vad \'e4r v\'e4l detta annat \'e4n att f\'f6r egen r\'e4kning g\'f6ra anspr\'e5k p\'e5 denna g\'e4rning, som tillkommer Gud ensam, och s\'e5 visa, att man \'e4r Gud? D\'e4rf\'f6r \'e4r det l\'e4tt f\'f6r oss att profetera och med st\'f6rsta visshet d\'f6ma om alla som \'e4ro utanf\'f6r tron, att de icke endast \'e4ro avgudadyrkare utan avgudar, som f\'f6rneka Gud och s\'e4tta sig sj\'e4lva i Guds st\'e4lle. Ut ifr\'e5n samma grundval profeterade ocks\'e5 Petrus, d\'e5 han sade: \'bbBland er kommer att finnas falska l\'e4rare som smyger in f\'f6r\'f6dande l\'e4ror. De skall till och med f\'f6rneka den Herre som har frik\'f6pt dem.\'bb (2 Petr. 2, 1).\par \par \'c4ven i Gamla testamentet h\'e4rflyta alla profetior mot avgudadyrkare ur f\'f6rsta budet. Ty alla konungar och profeter gjorde med det otrogna folket ingenting annat \'e4n vad p\'e5ven och alla skrymtare alltid g\'f6ra. Genom att iakttaga detta gudstj\'e4nstbruk, t\'e4nkte de, skola vi prisa och tj\'e4na den Gud, som f\'f6rt oss ut ur Egyptens land. S\'e5 gjorde Jerobeam tv\'e5 guldkalvar och sade: \'bbSe, h\'e4r \'e4r din Gud, Israel, han som har f\'f6rt dig upp ur Egyptens land.\'bb (1 Kon. 12, 28). Och detta sade han om den sanne Guden, [406] som hade utf\'f6rt detta verk. Och likv\'e4l var han tillika med hela folket avgudadyrkare, emedan de dyrkade Gud i strid med f\'f6rsta budet. De s\'e5go n\'e4mligen endast p\'e5 sin handling, och genom att utf\'f6ra den ans\'e5go de sig vara r\'e4ttf\'e4rdiga inf\'f6r Gud. Det var att f\'f6rneka denne samme Gud, om vilken de med munnen f\'f6rkunnade, att han hade f\'f6rt dem ut ur Egyptens land. Om s\'e5dana avgudadyrkare s\'e4ger Paulus: \'bbDe f\'f6rs\'e4krar att de k\'e4nner Gud, men med sina g\'e4rningar f\'f6rnekar de honom.\'bb (Tit. 1, 16).\par \par D\'e4rf\'f6r str\'e4va alla skrymtare och avgudadyrkare att g\'f6ra de g\'e4rningar, som egentligen h\'f6ra gudomen till och tillkomma Kristus ensam och allena. Med munnen s\'e4ga de visserligen icke: Jag \'e4r Gud, jag \'e4r Kristus, men i sj\'e4lva verket g\'f6ra de f\'f6r egen del anspr\'e5k p\'e5 Kristi gudom och hans \'e4mbete. Och d\'e4rf\'f6r s\'e4ga de i sj\'e4lva verket: Jag \'e4r Kristus, jag \'e4r fr\'e4lsare, icke blott min utan \'e4ven andras. Och s\'e5 l\'e4rde munkarna, och de intalade hela v\'e4rlden, att de icke endast kunde r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra sig sj\'e4lva med sin skrymtade helighet utan \'e4ven andra, som de g\'e5vo del i den. Men att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra en syndare \'e4r dock ett \'e4mbete, som tillkommer Kristus och honom ensam. Likas\'e5 har p\'e5ven genom att utbreda sin gudom \'f6ver hela v\'e4rlden f\'f6rnekat och helt slagit ned Kristi \'e4mbete och hans gudom.\par \par Det \'e4r nyttigt att f\'e5 detta grundligt inpr\'e4ntat i sig och att fundera \'f6ver det, ty det s\'e4tter oss i st\'e5nd att bed\'f6ma hela den kristna l\'e4ran och hela det m\'e4nskliga livet. Det duger ocks\'e5 till att bef\'e4sta samvetena och till att vinna insikt i alla profetior och i hela Skriften och till att skaffa sig ett riktigt omd\'f6me om alla ting. Ty den som riktigt f\'f6rst\'e5r detta, kan med visshet fastsl\'e5, att p\'e5ven \'e4r Antikrist. Han har en klar insikt i vad det \'e4r att f\'f6rneka Gud, att f\'f6rneka Kristus, och han f\'f6rst\'e5r, vad Kristus menar, d\'e5 han s\'e4ger:\par \par [407] \'bbM\'e5nga skola komma i mitt namn och s\'e4ga: Jag \'e4r Messias.\'bb Han f\'f6rst\'e5r vad det \'e4r att s\'e4tta sig emot Gud och att upph\'e4va sig \'f6ver allt som kallas Gud eller som dyrkas, vad det \'e4r att Antikrist sitter i Guds tempel och ger sig sj\'e4lv ut f\'f6r att vara Gud, vad det betyder att f\'f6r\'f6delsens styggelse st\'e5r p\'e5 helig plats o.s.v. Allt detta kommer d\'e4rav, att det f\'f6rbannade skrymteriet icke vill r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom Guds v\'e4lsignelse och l\'e5ta sig formas av Gud, Skaparen, att det icke vill vara rent passivt material utan aktivt vill g\'f6ra det, som det skulle l\'e5ta sig vederfaras av Gud och mottaga av honom. D\'e4rf\'f6r g\'f6r skrymteriet sig sj\'e4lvt till Skapare och R\'e4ttf\'e4rdigg\'f6rare genom sina g\'e4rningar i f\'f6rakt f\'f6r den v\'e4lsignelse, som utlovades och gavs \'e5t Abraham och \'e5t hans troende barn. S\'e5 \'e4r varje skrymtare p\'e5 en g\'e5ng material och hantverkare, ehuru detta strider mot filosofin, eftersom en sak icke kan verka p\'e5 eller bearbeta sig sj\'e4lv. Skrymtaren \'e4r materia eller material, emedan han \'e4r syndare, och hantverkare eller g\'f6rare, emedan han if\'f6r sig k\'e5pa eller utv\'e4ljer n\'e5gon annan handling, genom vilken han hoppas kunna f\'f6rtj\'e4na n\'e5d och fr\'e4lsa sig sj\'e4lv och andra. Allts\'e5 \'e4r han p\'e5 en g\'e5ng n\'e5got skapat och Skapare. D\'e4rf\'f6r kan det icke med ord beskrivas, hur f\'f6rskr\'e4ckligt och avskyv\'e4rt det \'e4r att s\'f6ka r\'e4ttf\'e4rdigheten utanf\'f6r v\'e4lsignelsen i lag och g\'e4rningar. Det \'e4r f\'f6r\'f6delsens styggelse, som st\'e5r p\'e5 heligt rum, som f\'f6rnekar Gud och s\'e4tter det skapade i Skaparens st\'e4lle.\par \par D\'e5 Mose s\'e4ger: \'bbF\'f6rbannad \'e4r var och en\'bb o.s.v., talar han allts\'e5 om dem som \'e4ro lagens g\'f6rare. Men lagens g\'f6rare \'e4ro de som tro. Sedan de mottagit den helige Ande, uppfylla de lagen, \'e4lska Gud och n\'e4stan o.s.v. Lagens g\'f6rare \'e4r allts\'e5 icke den som genom g\'e4rningar blir en g\'f6rare, utan den vars person redan blivit till genom tron och som s\'e5 blir en g\'f6rare. Ty i teologin \'e4r det s\'e5, att de som gjorts r\'e4ttf\'e4rdiga g\'f6ra r\'e4ttf\'e4rdiga g\'e4rningar. I filosofin d\'e4remot bli de som g\'f6ra r\'e4ttf\'e4rdiga g\'e4rningar sj\'e4lva r\'e4ttf\'e4rdiga. R\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom tron g\'f6ra vi allts\'e5 goda g\'e4rningar, genom vilka vi enligt 2 Petr. 1, 10 \'bbg\'f6ra er kallelse och utkorelse fast.\'bb, s\'e5 att den blir vissare f\'f6r var dag. [408] Men emedan vi endast ha Andens f\'f6rstling, icke dess fullhet, och emedan rester av synd stanna kvar i oss, uppfylla vi icke lagen fullkomligt. Men detta tillr\'e4knas oss icke, d\'e5 vi tro p\'e5 Kristus, som utlovats \'e5t Abraham och som v\'e4lsignat oss. Ty f\'f6r Kristi skull omhuldas och fostras vi under tiden i den gudomliga l\'e5ngmodighetens sk\'f6te. Vi \'e4ro den s\'e5rade mannen, som r\'e5kat ut f\'f6r r\'f6vare, vars s\'e5r samariten g\'f6t olja och vin i och f\'f6rband och som han sedan lade p\'e5 sitt \'f6k och f\'f6rde till ett h\'e4rb\'e4rge, d\'e4r han sk\'f6tte honom. Och n\'e4r han drog vidare, anbefallde han honom \'e5t v\'e4rden, s\'e4gande: \'bbSk\'f6t honom!\'bb Allts\'e5 v\'e5rdas vi tillsvidare liksom p\'e5 ett sjukhus, tills Herren \'e4nnu en g\'e5ng r\'e4cker ut sin hand, s\'e5som Jesaja s\'e4ger (Jes. 11, 11) f\'f6r att befria oss.\par \par Som jag har sagt strider allts\'e5 Moses sats: \'bbUnder f\'f6rbannelse st\'e5r den som inte h\'e5ller fast vid allt\'bb o.s.v. icke mot Paulus, som uttalar f\'f6rbannelsen \'f6ver dem, som l\'e5ta det bero p\'e5 lagens g\'e4rningar. Ty Mose fordrar en g\'f6rare, som g\'f6r lagen fullkomligt. Men var skola vi f\'e5 tag i en s\'e5dan? Ingenst\'e4des. Paulus erk\'e4nner, att han icke varit n\'e5gon s\'e5dan, d\'e5 han s\'e4ger. Rom. 7, 19: \'bbJa, det goda som jag vill g\'f6r jag inte,\'bb o. s. v. Likas\'e5 David: \'bbG\'e5 ej till doms med din tj\'e4nare, ty inf\'f6r dig \'e4r ingen levande r\'e4ttf\'e4rdig.\'bb (Ps. 143, 2). D\'e4rf\'f6r \'e4r Mose enig med Paulus i att tvinga oss fram till Kristus, genom vilken vi bliva lagens g\'f6rare, utan skuld till n\'e5gon \'f6vertr\'e4delse. P\'e5 vilket s\'e4tt? F\'f6rst genom syndernas f\'f6rl\'e5telse och tillr\'e4knandet av r\'e4ttf\'e4rdighet p\'e5 grund av tron p\'e5 Kristus. Vidare genom g\'e5van och den helige Ande, som f\'f6der ett nytt liv, nya r\'f6relser m. m. i oss, s\'e5 att vi ocks\'e5 i handling g\'f6ra lagen. [409] Men det som uteblir av laguppfyllelsen f\'f6rl\'e5tes f\'f6r Kristi skull. Slutligen, den synd som alltj\'e4mt \'e4r kvar, tillr\'e4knas oss icke. a) S\'e5 \'f6verensst\'e4mmer Mose med Paulus och vill detsamma som han, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbUnder f\'f6rbannelse st\'e5r den\'bb o.s.v., ty han f\'f6rnekar, att de g\'f6ra lagen, som genom g\'e4rningar vilja r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra sig sj\'e4lva, och tillika med Paulus drager han den slutsatsen, att de \'e4ro under f\'f6rbannelse. Allts\'e5 fordrar Mose sanna g\'f6rare, som \'e4ro av tron, liksom Paulus f\'f6rd\'f6mer dem som icke \'e4ro sanna g\'f6rare, d.v.s. icke \'e4ro av tron. Om man blott r\'e4tt best\'e4mmer begreppet g\'f6ra, ligger det allts\'e5 ingen sv\'e5righet i att Mose har uttryckt sig nekande och Paulus jakande. B\'e5dadera \'e4r allts\'e5 sant, n\'e4mligen att alla de \'e4ro f\'f6rbannade, som icke f\'f6rbliva vid allt o.s.v., och att de \'e4ro f\'f6rbannade, som l\'e5ta det bero p\'e5 lagg\'e4rningar. - Detta om beviset \'bbfr\'e5n motsatsens orimlighet\'bb: Om hedningarna bliva v\'e4lsignade i den troende Abraham, m\'e5ste de allts\'e5 vara f\'f6rbannade.\par \par Eftersom detta st\'e4lle ger anledning d\'e4rtill, skall n\'e5got s\'e4gas om de bevis, som v\'e5ra motst\'e5ndare bruka anf\'f6ra mot v\'e5r l\'e4ra om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen av tron allena. Det finns ju m\'e5nga st\'e4llen b\'e5de i Gamla och Nya testamentet om g\'e4rningar och bel\'f6ningar, och p\'e5 dem st\'f6dja sig v\'e5ra motst\'e5ndare. Med hj\'e4lp av s\'e5dana st\'e4llen anse de sig \'f6verl\'e4gset kunna vederl\'e4gga l\'e4ran om tron, vilken vi l\'e4ra och f\'f6rf\'e4kta. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste vi vara rustade, s\'e5 att vi icke endast kunna undervisa v\'e5ra egna utan \'e4ven svara p\'e5 motst\'e5ndarnas inv\'e4ndningar.\par \par Sofisterna och alla de som icke f\'f6rst\'e5 artikeln om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen sakna kunskap om n\'e5gon annan r\'e4ttf\'e4rdighet \'e4n den borgerliga och lagens r\'e4ttf\'e4rdighet, vilka slag av r\'e4ttf\'e4rdighet i n\'e5gon m\'e5n \'e4ro k\'e4nda \'e4ven av hedningarna. [410] D\'e4rf\'f6r h\'e4mta de termer ur moralfilosofin och lagen, s\'e5som \'bbg\'f6ra\'bb, \'bbg\'f6ra g\'e4rningar\'bb och liknande, och \'f6verf\'f6ra dem till teologin, vilket \'e4r alldeles f\'f6rkastligt och mycket ogudaktigt. Filosofin och teologin skola noga skiljas. \'c4ven filosofin talar om god vilja och r\'e4tt insikt. Och sofisterna n\'f6dgas erk\'e4nna, att en handling icke \'e4r god i sedlig mening, om d\'e4r icke f\'f6rst finnes god vilja. Och likv\'e4l \'e4ro de s\'e5dana dumma \'e5snor, d\'e5 de komma klivande upp i teologin - de vilja s\'e4tta verket f\'f6re den goda viljan, fast\'e4n i filosofin personen m\'e5ste vara moraliskt r\'e4ttf\'e4rdig f\'f6re g\'e4rningen. Enligt naturens ordning g\'e5r tr\'e4det f\'f6re frukten, s\'e5som de sj\'e4lva erk\'e4nna och l\'e4ra: enligt naturens ordning g\'e5r varandet f\'f6re verkandet, och i moralen m\'e5ste den goda viljan finnas f\'f6re den goda g\'e4rningen. Endast i teologin v\'e4nda de upp och ned p\'e5 denna ordning och vilja s\'e4tta den goda g\'e4rningen f\'f6re den r\'e4tta insikten.\par \par Att \'bbg\'f6ra\'bb \'e4r allts\'e5 en sak i naturen, en annan i moralfilosofin och \'e5ter en annan i teologin. I naturen m\'e5ste tr\'e4det komma f\'f6rst och frukten sedan. I moralfilosofin betyder \'bbatt g\'f6ra\'bb att ha en riktig insikt och en god vilja till handling. Och d\'e4r stanna filosoferna. [411] S\'e5som teologer s\'e4ga vi d\'e4rf\'f6r, att moralfilosofin icke har Gud till f\'f6rem\'e5l eller till \'e4ndam\'e5lsorsak. b) Ty Aristoteles, en sadduc\'e9 eller en i borgerlig mening god m\'e4nniska kallar det f\'f6r riktig insikt och god vilja, om man s\'f6ker det helas gemensamma b\'e4sta, frid och \'e4rbarhet. H\'f6gre stiger icke filosofen och lagstiftaren, han menar icke, att man genom riktig insikt och god vilja ern\'e5r syndernas f\'f6rl\'e5telse och evigt liv, s\'e5som sofisten eller munken anser. D\'e4rf\'f6r \'e4r en hednisk filosof mycket b\'e4ttre \'e4n en s\'e5dan g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdig. Han stannar n\'e4mligen inom sina gr\'e4nser, tar endast h\'e4nsyn till anst\'e4ndigheten och samh\'e4llsfreden, han blandar icke ihop gudomligt och m\'e4nskligt. S\'e5 g\'f6r icke sofisten, ty han inbillar sig, att Gud med v\'e4lbehag ser till hans goda avsikt och hans g\'e4rningar. Han f\'f6rblandar allts\'e5 gudomligt och m\'e4nskligt och befl\'e4ckar Guds namn. Han h\'e4mtar utan vidare sina tankar fr\'e5n moralfilosofin, men han missbrukar dem v\'e4rre \'e4n en hedning.\par \par I teologin m\'e5ste vi d\'e4rf\'f6r f\'f6ra upp ordet g\'f6ra p\'e5 ett h\'f6gre plan, s\'e5 att det f\'e5r en helt ny inneb\'f6rd. Ty liksom ett begrepp som fr\'e5n det naturliga flyttas \'f6ver till det sedliga omr\'e5det f\'e5r en ny inneb\'f6rd, s\'e5 g\'e4ller detta s\'e5 mycket mer om ett fr\'e5n filosofin och lagen till teologin \'f6verflyttat begrepp. I teologin f\'e5r det en helt ny betydelse och fordrar \'e4ven riktig insikt och god vilja men i teologisk, icke i moralisk mening, vilket best\'e5r d\'e4ri, att jag genom evangelii ord l\'e4r mig inse och tror, att Gud har s\'e4nt sin Son i v\'e4rlden till att \'e5terl\'f6sa oss fr\'e5n synd och d\'f6d. Att g\'f6ra blir d\'e5 n\'e5got nytt, n\'e5got som \'e4r ok\'e4nt f\'f6r f\'f6rnuftet, filosoferna, lagstiftarna och alla m\'e4nniskor. [412] Det \'e4r n\'e4mligen en hemlig och f\'f6rdold visdom (1 Kor. 2, 7). Att g\'f6ra f\'f6ruts\'e4tter i teologin med n\'f6dv\'e4ndighet sj\'e4lva tron. N\'e4r allts\'e5 motst\'e5ndarna peka p\'e5 skriftst\'e4llen om g\'e4rningar och l\'e4gga tonvikten p\'e5 ord som handla och g\'f6ra, skall man allts\'e5 svara s\'e5 h\'e4r: Dessa ord ha teologisk, icke naturlig eller sedlig inneb\'f6rd. Om de tillh\'f6ra det naturliga eller sedliga omr\'e5det, ha de d\'e4r sin best\'e4mda betydelse. Men \'e4ro de teologiska, innesluta de \'e4ven riktig insikt och god vilja, vilket \'e4r ouppn\'e5eligt f\'f6r det m\'e4nskliga f\'f6rnuftet, som p\'e5 detta omr\'e5de \'e4r blint. H\'e4r f\'f6des ett annat f\'f6rnuft, som \'e4r trons. Att g\'f6ra fattas i teologin alltid s\'e5som g\'e4llande trons g\'f6rande, och trons g\'f6rande \'e4r ett annat omr\'e5de och liksom ett annat rike \'e4n det sedliga g\'f6randet. D\'e5 d\'e4rf\'f6r vi teologer tala om g\'f6rande, m\'e5ste vi med n\'f6dv\'e4ndighet avse ett trons g\'f6rande, ty i teologin ha vi ingen annan riktig insikt eller god vilja \'e4n tron.\par \par Denna regel anges klart och tydligt i Hebr\'e9erbrevets elfte kapitel, d\'e4r ur den heliga Skrift uppr\'e4knas m\'e5nga olika g\'e4rningar av helgon. S\'e5 ber\'e4ttas det om David, som slog lejonet och bj\'f6rnen och d\'f6dade Goliat. Dessa enfaldiga \'e5snor till sofister betrakta d\'e4r blott g\'e4rningarnas yttersida, liksom en ko stirrar p\'e5 en ny d\'f6rr. Men man skall se p\'e5 dessa g\'e4rningar p\'e5 det s\'e4ttet, att man f\'f6rst bet\'e4nker, vad David var f\'f6r en m\'e4nniska, innan han gjorde detta verk. [413] Han var ju en m\'e4nniska, vars hj\'e4rta f\'f6rtr\'f6stade p\'e5 Herren, Israels Gud, s\'e5som texten uttryckligen s\'e4ger: \'bbHERREN, som r\'e4ddade mig undan lejon och bj\'f6rn, han skall ocks\'e5 r\'e4dda mig fr\'e5n den d\'e4r filisteen.\'bb (1 Sam. 17, 37). Och vidare: \'bbDu kommer mot mig med sv\'e4rd och spjut och lans, jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn. Han \'e4r Gud f\'f6r Israels h\'e4r som du har h\'e5nat. 46 HERREN skall denna dag \'f6verl\'e4mna dig i min hand och jag skall sl\'e5 ner dig och ta huvudet av dig. ...f\'f6rst\'e5 att det inte \'e4r genom sv\'e4rd och spjut som HERREN r\'e4ddar.\'bb (1 Sam. 17, 45 ff.). Vi se allts\'e5, att han var r\'e4ttf\'e4rdig och Gud t\'e4ck, stark och st\'e5ndaktig i tron, innan han gjorde detta verk. Davids g\'f6rande h\'f6r allts\'e5 icke till det naturliga eller sedliga omr\'e5det utan till trons.\par \par S\'e5 s\'e4ger ocks\'e5 Hebr\'e9erbrevet om Abel, att han i tron frambar ett b\'e4ttre offer \'e5t Gud \'e4n Kain. N\'e4r solisterna st\'f6ta p\'e5 detta, s\'e5 som det framst\'e4lles i F\'f6rsta Mosebok, - d\'e4r det helt enkelt beskrives, hur b\'e5dadera, Kain och Abel, framburo offerg\'e5vor, och att Herren s\'e5g till Abel och hans offer - d\'e5 rycka de genast till sig s\'e5dana ord som dessa: De framburo offerg\'e5vor, Herren s\'e5g till Abels offer, och ropa: H\'e4r kunna ni h\'f6ra och se, att Gud s\'e5g till offerg\'e5vorna. Allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra g\'e4rningarna. - S\'e5 anse dessa orena svin, att r\'e4ttf\'e4rdigheten h\'f6r till sedlighetens omr\'e5de. De se blott till g\'e4rningens utseende, icke till hj\'e4rtat hos den som har gjort g\'e4rningen. Och likv\'e4l tvingas de t. o. m. i filosofin att icke ta h\'e4nsyn blott till den nakna g\'e4rningen utan \'e4ven till g\'f6rarens goda vilja. Men h\'e4r se de ingenting annat \'e4n orden om att de framburit offer och att Gud sett till offerg\'e5vorna. De m\'e4rka icke, att texten i F\'f6rsta Mosebok tydligt s\'e4ger, att Herren f\'f6rst sett till Abel, emedan personen behagade honom f\'f6r trons skull, och sedan till hans offer. D\'e4rf\'f6r tala vi i teologin om trons g\'e4rningar, offer och offerg\'e5vor, d.v.s. s\'e5dana som gjorts eller framburits i tro. S\'e5 utl\'e4gger ocks\'e5 Hebr\'e9erbrevet det ifr\'e5gavarande st\'e4llet: [414] \'bbGenom tron frambar Abel ett b\'e4ttre offer\'bb, \'bbGenom tron togs Enok bort\'bb, \'bbGenom tron var Abraham lydig\'bb. H\'e4r f\'e5 vi allts\'e5 anvisning p\'e5 huru vi enkelt skola kunna svara p\'e5 vad v\'e5ra motst\'e5ndare anf\'f6ra om g\'e4rningar, n\'e4mligen s\'e5 h\'e4r: Detta verk har den eller den gjort i tro. S\'e5 kan man vederl\'e4gga alla deras bevis.\par \par H\'e4rav \'e4r det uppenbart, att i teologin duger ingen g\'e4rning utan tro. Tron m\'e5ste komma f\'f6re g\'e4rningen. \'bbMen utan tro \'e4r det om\'f6jligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud m\'e5ste tro\'bb (Hebr. 11, 6). Och d\'e4rf\'f6r s\'e4ger Hebr\'e9erbrevets f\'f6rfattare, att Abels offer var b\'e4ttre, emedan han trodde. Men Kain, som var en ogudaktig skrymtare, gjorde en sedlig eller snarare en f\'f6rnuftets g\'e4rning, med vilken han hoppades behaga Gud. Kains g\'e4rning var allts\'e5 ett skrymteri utan tro, eftersom hos honom icke fanns n\'e5gon tro p\'e5 n\'e5den utan endast f\'f6rh\'e4velse \'f6ver hans egen r\'e4ttf\'e4rdighet. Abels g\'f6rande, g\'e5va och offrande sker i tro, Kains \'e5ter utan tro. S\'e5 tvingas v\'e5ra motst\'e5ndare medgiva, att i alla de heligas g\'e4rningar f\'f6rutsattes tron, f\'f6r vars skull g\'e4rningarna behaga Gud. Det g\'f6rande som man talar om i teologin \'e4r allts\'e5 ett nytt s\'e5dant, ett annat \'e4n det sedliga.\par \par Sedan g\'f6ra vi ocks\'e5 en distinktion i begreppet tro. Tron fattas ibland utan och ibland med sina g\'e4rningar. En hantverkare kan ju tala p\'e5 olika s\'e4tt om sitt material, och en tr\'e4dg\'e5rdsm\'e4stare kan tala om ett tr\'e4d antingen i och f\'f6r sig eller s\'e5som b\'e4rande frukt. S\'e5 talar ocks\'e5 den helige Ande i Skriften olika om tron, \'e4n om tron s\'e5 att s\'e4ga i abstrakt mening eller i och f\'f6r sig, [415] \'e4n om tron i konkret mening, s\'e5som sammansatt av olika best\'e5ndsdelar eller inkarnerad. Det f\'f6rh\'e5ller sig likadant som med Kristus, vilken om man ser till hans yttre gestalt f\'f6refaller att vara en blott m\'e4nniska. Och likv\'e4l talar Skriften ibland om Kristus s\'e5som Gud och ibland om honom s\'e5som sammansatt och inkarnerad. Begreppet tro i abstrakt mening eller i och f\'f6r sig f\'f6rekommer, n\'e4r Skriften talar om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen i och f\'f6r sig eller om de r\'e4ttf\'e4rdiggjorda, s\'e5som man kan se i breven till romarna och till galaterna. Men d\'e5 Skriften talar om l\'f6n f\'f6r g\'e4rningar, d\'e5 talar den om den sammansatta, konkreta eller inkarnerade tron. Vi skola anf\'f6ra n\'e5gra exempel p\'e5 detta senare begrepp: \'bbEn tro som \'e4r verksam genom k\'e4rlek\'bb (Gal. 5, 6); \'bbF\'f6r de rena \'e4r allting rent, \'bb (Tit. 1, 15); \'bbVill du g\'e5 in i livet, s\'e5 h\'e5ll buden\'bb (Matt. 19, 17); \'bbV\'e4nd dig bort fr\'e5n det onda och g\'f6r det goda.\'bb (Ps. 34, 15). P\'e5 dessa och liknande st\'e4llen - och det finns otaliga s\'e5dana i Skriften - d\'e4r det talas om g\'f6rande, menar Skriften alltid trons g\'f6rande. D\'e5 den s\'e4ger: \'bbG\'f6r det, s\'e5 f\'e5r du leva!\'bb (Luk. 10, 28), s\'e5 menar den: Se f\'f6rst till att du tror, att du har en r\'e4tt insikt och en god vilja, d.v.s. tron p\'e5 Kristus. N\'e4r du har den, m\'e5 du g\'f6ra g\'e4rningar.\par \par Det \'e4r allts\'e5 ingenting att f\'f6rv\'e5na sig \'f6ver, om den inkarnerade, det \'e4r, verksamma tron, den som Abel hade, eller om g\'e4rningar, som utf\'f6ras i tro, f\'e5 l\'f6fte om f\'f6rtj\'e4nst och bel\'f6ning. Varf\'f6r skulle icke Skriften tala p\'e5 olika s\'e4tt om tron, d\'e5 den ocks\'e5 talar p\'e5 olika s\'e4tt om Kristus s\'e5som Gud och m\'e4nniska, \'e4n om hela personen och \'e4n om hans b\'e5da naturer var f\'f6r sig, antingen den gudomliga eller den m\'e4nskliga? Om den talar om naturerna var f\'f6r sig, talar den om Kristus i och f\'f6r sig. Men om den talar om den gudomliga naturen s\'e5som med den m\'e4nskliga f\'f6renad i en person, talar den om Kristus s\'e5som sammansatt och inkarnerad. Under den senare synpunkten \'e4r det alldeles riktigt att s\'e4ga: [416] Detta barn, som ligger i sin moders sk\'f6te, har skapat himmel och jord, det \'e4r Herre \'f6ver \'e4nglarna. H\'e4r talas allts\'e5 om m\'e4nniskan, men i s\'e5dana satser har ordet m\'e4nniska en alldeles ny betydelse och kan, som sofisterna s\'e4ga, utbytas mot gudomen. D.v.s. den Gud, som blivit m\'e4nniska, har skapat allt. D\'e5 tillskrives skapelsen gudomen ensam, ty den m\'e4nskliga naturen skapar icke. Och likv\'e4l \'e4r det riktigt att s\'e4ga, att denna m\'e4nniska har skapat, ty den gudomliga naturen, som ensam skapar, \'e4r inkarnerad i den m\'e4nskliga naturen, och d\'e4rf\'f6r har den senare del i den f\'f6rras egenskaper. S\'e5 kan det s\'e4gas: M\'e4nniskan Jesus f\'f6rde Israel ut ur Egypten, slog Farao och gjorde allt som tillskrives Gud. I s\'e5dana satser tillskrives m\'e4nniskan allt, d\'e4rf\'f6r att denna m\'e4nniska har gudomlig natur.\par \par N\'e4r d\'e4rf\'f6r Skriften s\'e4ger: \'bbG\'f6r dig fri fr\'e5n dina synder genom att g\'f6ra gott.\'bb (Dan. 4, 24), eller \'bbG\'f6r det, s\'e5 f\'e5r du leva!\'bb g\'e4ller det att f\'f6rst se till, vad det \'e4r fr\'e5ga om f\'f6r ett g\'f6rande. Ty p\'e5 dessa st\'e4llen talar Skriften, som jag har sagt, om den konkreta, icke om den abstrakta tron, om den sammansatta, icke om den blotta eller enkla tron. Meningen i ett st\'e4lle som detta: \'bbG\'f6r det, s\'e5 f\'e5r du leva!\'bb \'e4r allts\'e5 den: Du skall leva genom detta troende g\'f6rande, eller: Detta g\'f6rande skall giva dig livet p\'e5 grund av tron allena. R\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen tillkommer allts\'e5 tron allena, liksom skapandet tillkommer gudomen. Och likv\'e4l, s\'e5som det med r\'e4tta s\'e4ges om m\'e4nniskan Kristus, att han skapat allt, s\'e5 kan ocks\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen tillskrivas den inkarnerade tron eller det troende handlandet. D\'e4rf\'f6r skall man icke mena, som sofister och skrymtare bruka g\'f6ra, att g\'e4rningarna i och f\'f6r sig och s\'e5som s\'e5dana r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra, eller att f\'f6rtj\'e4nst och bel\'f6ning utlovas \'e5t g\'e4rningar efter sedelagen, utan det g\'e4ller trons g\'e4rningar.\par \par [417] Vi skola allts\'e5 till\'e5ta den helige Ande att i Skriften tala antingen om den abstrakta, blotta tron i och f\'f6r sig eller om den konkreta, sammansatta, inkarnerade. Allt som tillskrives g\'e4rningarna h\'f6r tron till. Det duger n\'e4mligen icke att anl\'e4gga moralens synpunkt p\'e5 dem, utan de skola ses fr\'e5n teologins eller trons. I teologin betyder tron alltid handlingarnas gudomliga natur, och denna natur \'e4r utgjuten i handlingarna som den gudomliga naturen i Kristus genomtr\'e4nger den m\'e4nskliga. Den som i ett gl\'f6dgat j\'e4rn r\'f6r vid elden, r\'f6r vid j\'e4rnet. Och den som vidr\'f6r Kristi hud, r\'f6r verkligen vid Gud. Tron \'e4r allts\'e5 s\'e5 att s\'e4ga g\'e4rningarnas allt i allo. Abraham kallas troende, d\'e4rf\'f6r att tron har genomtr\'e4ngt Abraham hel och h\'e5llen, s\'e5 att d\'e5 jag ser honom verka, ser jag ingenting av den k\'f6ttslige eller verkande Abraham utan blott den troende.\par \par Jag \'e4r s\'e5 noggrann med att insk\'e4rpa detta f\'f6r att jag skall kunna ge en klar bild av trons l\'e4ra och vidare f\'f6r att mina \'e5h\'f6rare med l\'e4tthet skola kunna giva riktiga svar p\'e5 inv\'e4ndningarna fr\'e5n v\'e5ra motst\'e5ndare, vilka blanda samman filosofi och teologi och g\'f6ra de sedliga g\'e4rningarna till teologiska. En teologisk g\'e4rning \'e4r en troende g\'e4rning. En teologisk m\'e4nniska \'e4r en troende m\'e4nniska, och likas\'e5 \'e4r en r\'e4tt insikt och en god vilja en troende insikt och en troende vilja, \'f6ver huvud \'e4r tron den gudomliga naturen i g\'e4rning, person och lemmar, och den \'e4r den enda orsaken till r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, vilken sedan ocks\'e5 kan tillskrivas materien eller materialet f\'f6r formens eller gestaltens skull, d.v.s. tillskrivas g\'e4rningen f\'f6r trons skull. S\'e5lunda gives gudomlig makt \'e5t m\'e4nniskan Kristus icke f\'f6r hans m\'e4nskliga utan f\'f6r hans gudomliga naturs skull. Ty den gudomliga naturen ensam har skapat allting utan n\'e5gon som helst hj\'e4lp fr\'e5n den m\'e4nskliga naturen. Det var icke heller den m\'e4nskliga naturen som besegrade synd och d\'f6d, utan det var den krok, som var dold under masken, som dj\'e4vulen h\'f6gg in p\'e5, vilken besegrade och uppslukade dj\'e4vulen, d\'e5 han t\'e4nkte sluka masken. Den m\'e4nskliga naturen ensam hade icke kunnat utr\'e4tta n\'e5got, utan det var ensamt den gudomliga, med den m\'e4nskliga f\'f6renade naturen, som gjorde det, och g\'e4rningen kan sedan tillskrivas den m\'e4nskliga naturen f\'f6r den gudomligas skull. [418] P\'e5 samma s\'e4tt \'e4r det tron allena som r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r och utr\'e4ttar allt, och likv\'e4l kan detta samma tillskrivas g\'e4rningarna f\'f6r trons skull.\par \par Orden g\'f6ra och verka kunna allts\'e5 f\'f6rekomma i tre olika betydelser. Man kan dels tala om handlingen i och f\'f6r sig, med h\'e4nsyn till dess naturliga beskaffenhet, dels kan den betraktas under sedlighetens synpunkt, dels och slutligen fr\'e5n teologisk synpunkt. Sofisterna ha visserligen fantiserat ihop en fj\'e4rde betydelse, n\'e4mligen neutrala g\'e4rningar, som de p\'e5st\'e5 vara varken onda eller goda. P\'e5 det naturliga resp. det sedliga omr\'e5det ha dessa ord som sagt vissa best\'e4mda betydelser. Men i teologin bli de helt nya ord och f\'e5 en ny betydelse. Ordet g\'f6ra fattas s\'e5som h\'f6rande till det sedliga omr\'e5det av alla skrymtare, som vilja r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom lagen och ha falska meningar om Gud. Det \'e4r mot dem som Paulus h\'e4r v\'e4nder sig. De r\'e4kna n\'e4mligen med ett g\'f6rande, som h\'e4rflyter ur den i sedlig eller m\'e4nsklig mening r\'e4tta insikten och goda viljan. D\'e4rf\'f6r faller deras verk under den naturliga eller f\'f6rnuftiga sedligheten. Det \'e4r icke ett troende eller teologiskt verk, ty detta senare omfattar \'e4ven tron. D\'e5 man allts\'e5 l\'e4ser i Skriften om patriarker, profeter och konungar, att de utf\'f6rt r\'e4ttf\'e4rdighetsg\'e4rningar, uppv\'e4ckt d\'f6da, besegrat kungariken o.s.v., skall man komma ih\'e5g, att s\'e5dana och liknande uttalanden skola f\'f6rst\'e5s enligt den nya teologiska grammatiken, s\'e5 som Hebr\'e9erbrevets elfte kapitel utl\'e4gger dem: Genom tron \'f6vade de r\'e4ttf\'e4rdighet, genom tron uppv\'e4ckte de d\'f6da, genom tron besegrade de konungar och konungariken, s\'e5 att tron tager synlig gestalt i g\'f6randet och ger det dess v\'e4sentliga karakt\'e4r. Detta kunna motst\'e5ndarna icke rimligtvis f\'f6rneka, och icke heller ha de n\'e5got att anf\'f6ra som motsk\'e4l. De kunna visserligen skrika om att Skriften ofta n\'e4mner g\'f6rande och verkande. Men vi svara best\'e4ndigt, att den talar om det g\'f6rande som tror. Ty f\'f6rnuftet m\'e5ste vara upplyst genom tron, innan det verkar. D\'e5 det finnes en r\'e4tt mening och kunskap om Gud, fungerar denna som r\'e4tt insikt, och sedan inf\'f6rlivas handlingen med den, s\'e5 att allt som tillskrives tron sedan ocks\'e5 kan tillskrivas g\'e4rningarna, men uteslutande f\'f6r trons skull.\par \par [419] Jag har velat giva denna n\'e5got utf\'f6rliga framst\'e4llning av begreppet g\'f6ra, emedan det fr\'e5n Mose anf\'f6rda st\'e4llet (\'bboch icke g\'f6r d\'e4refter\'bb) fordrade det. Vidare har jag ansett det l\'f6na sig att undervisa de teologie studerande om denna sak, f\'f6r att de m\'e5 l\'e4ra sig att r\'e4tt skilja mellan det sanna och det skrymtade g\'f6randet, mellan det sedliga och det teologiska. Om de l\'e4rt sig den saken, skola de ha l\'e4tt f\'f6r att f\'f6rklara alla st\'e4llen, som f\'f6refalla att uppr\'e4tta g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdighet. Det sanna g\'f6randet \'e4r som sagt trons eller det teologiska g\'f6randet, vilket icke finnes hos den, som s\'f6ker r\'e4ttf\'e4rdighet genom g\'e4rningar. F\'f6rbannad \'e4r d\'e4rf\'f6r varje lagens g\'f6rare och varje den naturliga sedlighetens helgon, som vill bliva r\'e4ttf\'e4rdig genom den m\'e4nskliga viljan och f\'f6rnuftet. Han \'e4r n\'e4mligen en fiende till Gud i sitt h\'f6gmodiga anspr\'e5k p\'e5 att \'e4ga en egen r\'e4ttf\'e4rdighet. D\'e5 han g\'f6r lagen, g\'f6r han den allts\'e5 icke. Det \'e4r detta som Paulus kallar att vara under lagens g\'e4rningar. Han menar, att skrymtare g\'f6ra lagen och likv\'e4l icke g\'f6ra den, d\'e5 de g\'f6ra den, emedan de f\'f6rst\'e5 ordet g\'f6ra efter moralfilosofins grammatik, vilken icke g\'e4ller i teologin. De verka visserligen, men i sj\'e4lvgod inbillning, utan teologiskt r\'e4tt insikt och god vilja, d.v.s. utan gudsk\'e4nnedom och tro. D\'e4rf\'f6r \'e4ro de blinda och vilseg\'e5ngna och f\'f6rbliva under f\'f6rbannelsen.\par \par a) Hs: \'bbJag \'e4r n\'e4mligen genom syndernas f\'f6rl\'e5telse r\'e4ttf\'e4rdig: 1. Genom trons g\'e5va har r\'e4ttf\'e4rdigheten s\'e5som egenskap hos mig tagit sin b\'f6rjan. Vad som blivit kvar av synd, g\'e5r bort genom syndaf\'f6rl\'e5telsen. - 2. Genom tillr\'e4knandet.\'bb Tillbaka\par \par b) Hs: \'bbVi h\'e4vda, att moralfilosofin icke vet n\'e5got om Gud.\'bb Tillbaka\par \par } ppenbart, eftersom den r\'e4ttf\'e4rdige skall leva av tro.\par \par [420] H\'e4r kommer ett annat bevis, h\'e4mtat fr\'e5n profeten Habackuk (Hab. 2, 4). Det \'e4r ett tungt v\'e4gande och otvetydigt vittnesb\'f6rd, som Paulus s\'e4tter emot alla satser om lagar och g\'e4rningar Han vill s\'e4ga: Varf\'f6r en l\'e5ng utredning? H\'e4r framl\'e4gger jag profetens otvetydiga vittnesb\'f6rd, som ingen kan inv\'e4nda n\'e5got emot: \'bbDen r\'e4ttf\'e4rdige lever av tro.\'bb Om han lever av tro, [421] lever han icke av lag, ty lagen \'e4r icke av tron. Paulus fattar h\'e4r ordet tro i motsats till g\'e4rningarna och med uteslutande av dem.\par \par Sofisterna \'e4ro ju alltid f\'e4rdiga att vr\'e4nga Skriften, och detta st\'e4lle tolka de s\'e5: Den r\'e4ttf\'e4rdige lever av tro, n\'e4mligen den effektiva, den verkande eller genom k\'e4rleken formade tron. Saknar tron k\'e4rlekens form, r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r den icke. - Detta \'e4r en utl\'e4ggning som de ha kl\'e4ckt ut p\'e5 egen hand och varigenom de misshandla detta st\'e4lle. Om de ville kalla den formade tron f\'f6r sann eller teologisk tro, eller som Paulus s\'e4ger, oskrymtad tro, skulle jag icke taga anst\'f6t av deras utl\'e4ggning. Ty det \'e4r detta som Gud menar med tro. D\'e5 skulle skiljelinjen komma att g\'e5 icke mellan tro och k\'e4rlek utan mellan verklig tro och inbillad tro. Vi skilja ocks\'e5 mellan inbillad och verklig tro. Den inbillade tron \'e4r den som h\'f6r om Gud och Kristus, inkarnationens och \'e5terl\'f6sningens alla hemligheter, uppfattar vad den h\'f6r och vet att tala riktigt vackert om det men likv\'e4l f\'f6rblir en blott mening och ett kraftl\'f6st h\'f6rande, som i hj\'e4rtat endast efterl\'e4mnar ett surrande om evangelium. Den pratar mycket om detta men \'e4r i sj\'e4lva verket ingen tro, emedan den icke f\'f6rnyar eller f\'f6r\'e4ndrar hj\'e4rtat, icke f\'f6der n\'e5gon ny m\'e4nniska utan l\'e4mnar m\'e4nniskan kvar i hennes gamla t\'e4nkes\'e4tt och vandel. En s\'e5dan tro \'e4r mycket farlig, och det \'e4r b\'e4ttre att icke ha den. Till och med en moralfilosof \'e4r b\'e4ttre \'e4n en s\'e5dan skrymtare, som har en dylik tro.\par \par Om de allts\'e5 blott skilde den formade tron fr\'e5n den inbillade eller falska tron, skulle jag icke ha n\'e5got att inv\'e4nda mot deras distinktion. Men de tala om en genom k\'e4rleken formad tro och r\'e4kna s\'e5 med tv\'e5 slags tro, icke formad och formad. Denna farliga och sataniska utl\'e4ggning m\'e5ste jag h\'e4ftigt avsky. [422] \'c4ven om den ingjutna tron finns, s\'e4ga de, den tro som \'e4r den helige Andes g\'e5va, och den f\'f6rv\'e4rvade, som vi sj\'e4lva skaffa oss genom att utf\'f6ra m\'e5nga trosakter, \'e4ro likv\'e4l b\'e5dadera oformade och m\'e5ste formas genom k\'e4rleken. - S\'e5 blir tron i och f\'f6r sig enligt deras mening liksom en m\'e5lning eller n\'e5gon annan vacker sak i m\'f6rkret, som man icke kan se, f\'f6rr\'e4n ljuset, det \'e4r k\'e4rleken, kommer till. D\'e4rf\'f6r \'e4r k\'e4rleken trons form, och tron \'e4r blott forml\'f6st r\'e5material f\'f6r k\'e4rleken. P\'e5 detta s\'e4tt placera de k\'e4rleken framf\'f6r tron, och makten att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra tillskriva de k\'e4rleken och icke tron. Ty det som ger n\'e5got en viss best\'e4md karakt\'e4r eller en viss f\'f6rm\'e5ga, det har sj\'e4lvt i h\'f6gre grad denna karakt\'e4r eller denna f\'f6rm\'e5ga. D\'e5 de nu icke tillskriva tron r\'e4ttf\'e4rdighet utom f\'f6r k\'e4rlekens skull, tillskriva de icke tron n\'e5gonting alls.\par \par Vidare s\'e4ga dessa f\'f6rd\'e4rvare av Kristi evangelium, att t.o.m. den ingjutna tron, som icke mottages genom h\'f6rande eller f\'f6rv\'e4rvas genom n\'e5gon annan verksamhet utan som den helige Ande skapar i m\'e4nniskan, kan best\'e5 under d\'f6dssynd, s\'e5 att \'e4ven de s\'e4msta m\'e4nniskor kunna \'e4ga den. Om den \'e4r ensam, \'e4r den allts\'e5 overksam och onyttig, \'e4ven om den g\'f6r underverk. S\'e5 fr\'e5ntaga de tron hela dess uppgift och \'f6verl\'e4mna denna \'e5t k\'e4rleken. Tron \'e4r absolut ingenting v\'e4rd, om icke dess form, d. v. s. k\'e4rleken, kommer till. Enligt denna sofisternas f\'f6rd\'e4rvliga konstruktion skulle denna tro, denna ynkliga dygd, bli ett slags forml\'f6st stoff, som \'e4r livl\'f6st och utan varje f\'f6rm\'e5ga till verksamhet, uteslutande r\'e5material. Allt detta \'e4r h\'e4delse mot Gud, ett Satans verk, [423] som helt och h\'e5llet f\'f6r bort fr\'e5n den kristna l\'e4ran, fr\'e5n Medlaren Kristus och fr\'e5n tron, som omfattar Kristus. Ty om k\'e4rleken \'e4r det v\'e4sentliga i tron. tvingas jag genast t\'e4nka, att just k\'e4rleken \'e4r den f\'f6rn\'e4msta och st\'f6rsta delen av den kristna religionen. Och p\'e5 det s\'e4ttet f\'f6rlorar jag Kristus, blodet, s\'e5ren och alla hans v\'e4lg\'e4rningar och h\'e5ller mig i st\'e4llet till k\'e4rleken, beflitar mig om att \'e4lska och r\'e5kar s\'e5 in p\'e5 den naturliga sedlighetens v\'e4g liksom p\'e5ven, de hedniska filosoferna eller turkarna.\par \par Men den helige Ande saknar icke talf\'f6rm\'e5ga och skulle mycket v\'e4l ha kunnat s\'e4ga s\'e5 som de ogudaktiga sofisterna snacka: Den r\'e4ttf\'e4rdige lever av den formade tron. Men han har med avsikt l\'e5tit bli det och sagt helt enkelt: \'bbDen r\'e4ttf\'e4rdige lever av tro.\'bb \'c5t skogen allts\'e5 med sofisterna och deras ogudaktiga och f\'f6rd\'e4rvbringande utl\'e4ggning! Vi vilja beh\'e5lla och prisa den tro, som Gud kallar f\'f6r tro, den sanna och vissa tron, som icke tvivlar om Gud eller hans l\'f6ften eller syndernas f\'f6rl\'e5telse genom Kristus utan g\'f6r, att vi kunna f\'f6rbliva trygga och s\'e4kra i dess f\'f6rem\'e5l, Kristus, och beh\'e5lla f\'f6r \'f6gonen Medlarens lidande och blod och alla hans v\'e4lg\'e4rningar. Men tron allena, som fattar om Kristus, \'e4r det enda medel, som s\'e4tter oss i st\'e5nd att beh\'e5lla detta i v\'e5r \'e5syn. D\'e4rf\'f6r skall den el\'e4ndiga utl\'e4ggningen avvisas och st\'e4llet fattas om tron allena. Det visar Paulus sj\'e4lv, d\'e5 han p\'e5 f\'f6ljande s\'e4tt v\'e4nder sig mot den formade tron:\par \par } j;Q3:11{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:11\par \par Och att ingen i kraft av lag bliver r\'e4ttf\'e4rdig inf\'f6r Gud, det \'e4r uppenbart, eftersom det heter: \'bbDen r\'e4ttf\'e4rdige skall leva av tro.\'bb\par \tab\par \par Att ingen f\'f6rklaras r\'e4ttf\'e4rdig inf\'f6r Gud genom lagen \'e4r u] Jo, lagen f\'f6reskriver ingenting annat \'e4n k\'e4rlek; s\'e5som Skriften sj\'e4lv s\'e4ger: \'bbDu skall \'e4lska HERREN, din Gud, av hela ditt hj\'e4rta\'bb (5 Mos. 6, 5), likas\'e5: \'bbMen som visar n\'e5d mot tusen sl\'e4ktled, n\'e4r man \'e4lskar mig och h\'e5ller mina bud.\'bb (5 Mos. 5, 10), och: \'bbP\'e5 dessa tv\'e5 bud h\'e4nger hela lagen och profeterna\'bb (Matt. 22, 40). Om allts\'e5 lagen, som bjuder k\'e4rlek, strider mot tron, s\'e5 \'e4r icke heller k\'e4rleken av tron. S\'e5 avvisar Paulus klart sofisternas hemmagjorda utl\'e4ggning om den formade tron och talar om tron allena med undanskjutande av lagen. Men i och med att han skjuter lagen \'e5 sido, skjuter han ocks\'e5 k\'e4rleken och allt som h\'f6r till lagen \'e5 sido, och det blir tron ensam som r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r och levandeg\'f6r.\par \par Med st\'f6d av det otvetydiga vittnesb\'f6rdet fr\'e5n profeten h\'e4vdar allts\'e5 Paulus, att ingen utom den som tror ern\'e5r r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relse och liv inf\'f6r Gud, o ch han f\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet och liv utan lag och utan k\'e4rlek, av tro. Bevis: ty lagen \'e4r icke av tron, d.v.s. lagen \'e4r icke tron eller n\'e5got som h\'f6r till tron, det \'e4r, den tror icke, och icke heller \'e4ro lagens g\'e4rningar tron. Allts\'e5 \'e4r tron n\'e5got annat \'e4n lagen, liksom l\'f6ftet \'e4r n\'e5got annat \'e4n lagen. Men l\'f6ftet fattar man icke genom att verka utan genom att tro.\par \par P\'e5 samma s\'e4tt som man i filosofin f\'f6rst indelar det varande i substans eller ting och accidens eller egenskap, s\'e5 \'e4ro allts\'e5 i teologin l\'f6ftet och lagen lika vitt skilda fr\'e5n varandra som himlen och jorden. Men om l\'f6ftet och lagen \'e4ro tv\'e5 skilda saker, \'e4ro allts\'e5 \'e4ven tron och g\'e4rningarna skilda \'e5t. [425] Det \'e4r allts\'e5 om\'f6jligt att tron skulle komma av lagen, ty tron h\'e5ller sig till l\'f6ftet ensamt. Den best\'e5r allts\'e5 i att k\'e4nna Gud och att mottaga gott fr\'e5n honom. Lagen och g\'e4rningarna verka och giva \'e5 t Gud, s\'e5som den offrande Abel giver \'e5t Gud, men samme Abel mottager i tron av Gud. P\'e5 goda grunder drager allts\'e5 Paulus av profetordet den slutsatsen, att den r\'e4ttf\'e4rdige lever av tro, v\'e4l att m\'e4rka av tron allena, ty lagen har intet att g\'f6ra med tron. Ty lagen \'e4r icke l\'f6fte, men tron h\'e5ller sig till och st\'f6der sig p\'e5 l\'f6ftet. Liksom man har att skilja p\'e5 lagen och l\'f6ftet, f\'e5r man allts\'e5 skilja p\'e5 g\'e4rningarna och tron. F\'f6ljaktligen \'e4r sofisternas utl\'e4ggning falsk och ogudaktig, d\'e5 den f\'f6renar lagen med tron, ja, utpl\'e5nar tron och s\'e4tter lagen i trons st\'e4lle.\par \par Men Paulus talar st\'e4ndigt om dem, som vilja g\'f6ra lagen i den naturliga sedlighetens mening, icke om dem som vilja uppfylla den i teologisk mening. Men allt som s\'e4ges om i teologisk mening goda g\'e4rningar tillskrives helt enkelt tron allena.\par \par 3:12\par \par Tv\'e4rtom heter det: \'bbDen som g\'f6r efter dessa stadgar skall leva ge nom dem.\'bb\par \tab\par \par ... utan den som h\'e5ller dessa bud skall leva genom dem.\par \par Denna sats f\'f6rst\'e5r jag som ironi, ehuru den \'e4ven kan utl\'e4ggas moraliskt. Ty de som g\'f6ra lagen i den naturliga sedlighetens mening, d.v.s. utan tro, skola leva i den, d.v.s. de skola icke f\'e5 straff utan timliga bel\'f6ningar genom den. Men jag antager, att st\'e4llet har en mera allm\'e4n syftning, s\'e5som detta ord av Kristus: \'bbG\'f6r det, s\'e5 f\'e5r du leva!\'bb (Luk. 10, 28.) I s\'e5 fall inneb\'e4r det ett slags ironi och h\'e5n. G\'f6r det du bara! Men Paulus vill h\'e4r visa, vad lagens och evangeliets r\'e4ttf\'e4rdighet i egentlig mening \'e4r. [426] Lagens r\'e4ttf\'e4rdighet \'e4r att g\'f6ra lagen, enligt vad han h\'e4r s\'e4ger: \'bbDen m\'e4nniska som g\'f6r vad lagen bjuder\'bb o.s.v. Trons r\'e4ttf\'e4rdighet best\'e5r i att tro, enligt ordet: \'bbDen r\'e4ttf\'e4rdige skall leva av tro.\'bb Lagen fordrar allts\'e5, att vi skola utf\'f6ra n\'e5got \'e5t Gud. Men tro n fordrar icke n\'e5got v\'e5rt g\'f6rande utan att vi i tro p\'e5 Guds l\'f6fte skola taga emot av honom. Lagens \'e4mbete i dess h\'f6gsta form \'e4r allts\'e5 att \'e5stadkomma g\'e4rningar och trons att bifalla l\'f6ftena. Lagen s\'f6rjer f\'f6r g\'f6randet, tron f\'f6r mottagandet. Ty tron \'e4r l\'f6ftets tro och g\'e4rningen \'e4r lagens g\'e4rning. Paulus dr\'f6jer allts\'e5 vid ordet g\'f6ra, och f\'f6r att klart visa skillnaden mellan lagens och trons r\'e4ttf\'e4rdighet st\'e4ller han mot vartannat l\'f6ftet och lagen, tron och g\'e4rningarna. Och han s\'e4ger, att av lagen f\'f6ljer endast g\'f6rande, men tron \'e4r en helt annan sak, eftersom den best\'e5r i att h\'e5lla sig till l\'f6ftet.\par \par D\'e4rf\'f6r m\'e5ste man helt och h\'e5llet skilja p\'e5 dessa fyra. Ty liksom lagen har sitt s\'e4rskilda \'e4mbete, s\'e5 har ocks\'e5 l\'f6ftet sitt. Till lagen skall man h\'e4nf\'f6ra g\'f6randet, till l\'f6ftet tron. Tro och g\'e4rningar \'e4ro allts\'e5 lika himmelsvitt skilda fr\'e5n var andra som lag och l\'f6fte, \'e4ven om man fattar g\'e4rningarna teologiskt. Ty Paulus sysslar h\'e4r med ett annat \'e4mne. Han insk\'e4rper skillnaden mellan att g\'f6ra och att tro i avsikt att skilja k\'e4rleken fr\'e5n tron och f\'f6r att fastst\'e4lla, att tron allena r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r i den meningen, att lagen icke alls bidrager till r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, vare sig den uppfylles i moralisk eller teologisk mening eller icke alls uppfylles. Ty lagen h\'f6r till g\'f6randet, och dit f\'e5r tron icke alls h\'e4nf\'f6ras. Den \'e4r n\'e5got helt annat, som erfordras f\'f6r att lagen skall kunna uppfyllas. Tron m\'e5ste finnas f\'f6rst, sedan inkarneras den eller tar sig uttryck i g\'e4rningar. \par \par [427] Allts\'e5 \'e4r det alltid tron; som r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r och levandeg\'f6r; och likv\'e4l f\'f6rbliver den icke ensam, d.v.s. overksam. D\'e4rmed \'e4r icke sagt, att den icke skulle f\'f6rbliva ensam p\'e5 sitt omr\'e5de och i sin uppgift. Ty det \'e4r alltid tron ensam som r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r. Men den inkarneras och blir m\'e4nniska, det \'e4r, den \'e4r och f\'f6rbliver icke overksam eller utan k\'e4rlek. S\'e5 \'e4r Kristus till sin gudomliga natur ett gudomligt och evigt v\'e4sen utan begynnelse, men hans m\'e4nsklighet \'e4r skapad i tiden. Dessa b\'e5da naturer finnas i Kristus utan sammanblandning och f\'f6rvandling, och det g\'e4ller att noga h\'e5lla is\'e4r varderas egenskaper. Det \'e4r utm\'e4rkande f\'f6r mandomen att ha tagit sin b\'f6rjan i tiden liksom f\'f6r gudomen att vara evig och utan begynnelse. Och likv\'e4l f\'f6renas dessa b\'e5da. Gudomen, som \'e4r utan begynnelse, f\'f6rkroppsligas i mandomen, som har begynnelse. Liksom jag allts\'e5 tvingas skilja mellan mandomen och gudomen och s\'e4ga, att mandomen icke \'e4r gudomen, och likv\'e4l denna m\'e4nniska \'e4r Gud, s\'e5 g\'f6r jag ocks\'e5 h\'e4r en \'e5tskillnad: Lagen \'e4r icke tron, och likv\'e4l g\'f6r tron g\'e4rningar, likv\'e4l f\'f6renas tro och g\'e4rningar till en sammansatt helhet, och lika fullt har och beh\'e5ller vardera sin egen natur och sin speciella uppgift.\par \par Detta \'e4r allts\'e5 anledningen till att Paulus s\'e5 starkt framh\'e4ver denna l\'e4ropunkt. Han vill n\'e4mligen helt och h\'e5llet skilja tron fr\'e5n k\'e4rleken. Allts\'e5, ned med sofisterna och deras f\'f6rbannade utl\'e4ggning, och f\'f6rd\'f6mt vare talet om den formade tron! S\'e5dana uttryck som \'bbformad tro\'bb, \'bbforml\'f6s tro\'bb och \'bbf\'f6rv\'e4rvad tro\'bb b\'f6ra allts\'e5 anses vara dj\'e4vulens p\'e5hitt, uppfunna f\'f6r att f\'f6rd\'e4rva den kristna l\'e4ran och den kristna tron, f\'f6r att h\'e4da och f\'f6rtrampa Kristus och f\'f6r att uppr\'e4tta g\'e4rningarnas r\'e4ttf\'e4rdighet. De m\'e5ste avvisas, s\'e4ger jag, om man skall kunna beh\'e5lla tron allena sann och r\'e4tt utan g\'e4rningar. [428] Fast\'e4n g\'e4rningar f\'f6lja p\'e5 tron, f\'e5r likv\'e4l icke tron vara g\'e4rningar och icke g\'e4rningarna tro. De f\'e5 icke sammanblandas, utan man m\'e5ste draga de r\'e4tta gr\'e4nserna mellan de b\'e5da riken, som betecknas med \'e5 ena sidan lagen och g\'e4rningarna, \'e5 den andra tron.\par \par D\'e5 vi tro, ha vi liv uteslutande f\'f6r Kristi skull. Han \'e4r utan synd, han \'e4r v\'e5rt f\'f6rsoningsverk och v\'e5ra synders f\'f6rl\'e5telse. D\'e5 vi d\'e4remot uppfylla lagen, g\'f6ra vi visserligen g\'e4rningar, men vi ha icke r\'e4ttf\'e4rdighet och liv. Ty lagens verk \'e4r icke att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra och levandeg\'f6ra utan att bringa synden i dagen och d\'f6da. Visserligen s\'e4ger lagen: \'bbDen som g\'f6r efter dessa stadgar skall leva genom dem.\'bb Men var finns den som uppfyller dem? Var finns den som \'e4lskar Gud av allt hj\'e4rta och sin n\'e4sta s\'e5som sig sj\'e4lv? Allts\'e5 finns det ingen som uppfyller lagen, hur mycket han \'e4n m\'e5 f\'f6rs\'f6ka g\'f6ra det, utan n\'e4r man uppfyller den, uppfyller man den i sj\'e4lva verket icke och st\'e5r allts\'e5 kvar under f\'f6rbannelsen. Men tron g\'f6r icke utan tror p\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6raren Kristus, och s\'e5 lever m\'e4nniskan icke genom sitt g\'f6rande utan genom sin tro. Men den som tror uppfyller lagen. Och det som han icke uppfyller, tillgives honom genom syndernas f\'f6rl\'e5telse f\'f6r Kristi skull, och den \'e5terst\'e5ende synden tillr\'e4knas honom icke.\par \par Paulus j\'e4mf\'f6r allts\'e5 h\'e4r lagens och trons r\'e4ttf\'e4rdighet, liksom han g\'f6r Rom. 10. Han vill s\'e4ga: Det vore visserligen n\'e5got h\'e4rligt, om n\'e5gon uppfyllde lagen. Men emedan ingen g\'f6r det, m\'e5ste vi fly till Kristus, som st\'e4llts under lagen f\'f6r att frik\'f6pa oss, som voro under lagen. Om vi tro p\'e5 honom, undf\'e5 vi den helige Ande och b\'f6rja uppfylla lagen. Och det som fattas i v\'e5r laguppfyllelse tillr\'e4knas oss icke p\'e5 grund av tron p\'e5 Kristus. Men i det tillkommande livet skall tron upph\'f6ra, d\'e4r skola g\'f6randet och k\'e4rleken vara riktiga och fullkomliga. [429] D\'e5 tron upph\'f6r, skall h\'e4rlighetens klarhet komma i dess st\'e4lle, och i den skola vi sk\'e5da Gud s\'e5dan som han \'e4r. D\'e4r skall vara sann och fullkomlig gudskunskap, r\'e4tt insikt och god vilja, icke moralisk eller teologisk utan himmelsk, gudomlig och evig. Intill dess b\'f6ra vi h\'e4r framh\'e4rda i tron, som genom Kristus har syndernas f\'f6rl\'e5telse och r\'e4ttf\'e4rdighetens tillr\'e4knande. Allts\'e5 finnes det ingen av dem som l\'e5ta det bero p\'e5 lag som uppfyller lagen, ty de \'e4ro utan tro. Allts\'e5 st\'e5 de under f\'f6rbannelsen. S\'e5 skiljer Paulus tydligt mellan lagens g\'f6rare och den troende. Och han talar h\'e4r icke om den troende g\'f6raren utan om den lagens g\'f6rare, som icke har syndernas f\'f6rl\'e5telse genom Kristus utan vill bli r\'e4ttf\'e4rdiggjord direkt genom lagen.\par \par Men man b\'f6r noga l\'e4gga m\'e4rke till, att Paulus kallar endast dem r\'e4ttf\'e4rdiga, som r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras utan lag, genom l\'f6ftet eller genom tron p\'e5 l\'f6ftet. Att \'bbg\'f6ra lagen\'bb \'e4r allts\'e5 en inbillning eller ett tomt ord, som saknar all reell betydelse utanf\'f6r tron. D\'e4rav f\'f6ljer, att de som l\'e5ta det bero p\'e5 lagg\'e4rningar och vilja synas uppfylla lagen icke uppfylla den. Ty han drager utan tvekan den slutsatsen, att alla som l\'e5ta det bero p\'e5 lagens g\'e4rningar st\'e5 under f\'f6rbannelsen, och det skulle de icke g\'f6ra, om de verkligen uppfyllde lagen. Det \'e4r visserligen sant, att den m\'e4nniska som g\'f6r efter lagens stadgar skall leva genom dem, det \'e4r, skall vara v\'e4lsignad. Men var finnes en s\'e5dan m\'e4nniska? Ingenst\'e4des. D\'e4rf\'f6r har jag sagt, att detta st\'e4lle fr\'e5n Mose b\'f6r f\'f6rst\'e5s p\'e5 tv\'e5 s\'e4tt, borgerligt och teologiskt. Lagen \'e4r n\'e4mligen given att brukas p\'e5 tv\'e5 s\'e4tt. F\'f6r det f\'f6rsta skall den h\'e5lla r\'e5a och onda m\'e4nniskor i styr. [430] Satsen: \'bbDen som g\'f6r efter dessa stadgar skall leva genom dem\'bb, kommer d\'e5 att g\'e4lla den borgerliga r\'e4ttf\'e4rdigheten. Den betyder d\'e5, att om en m\'e4nniska lyder \'f6verheten utv\'e4rtes, i vad som g\'e4ller den borgerliga samlevnaden, s\'e5 g\'e5r hon fri fr\'e5n straff och d\'f6d. Den borgerliga \'f6verheten har d\'e5 ingen r\'e4tt att straffa eller d\'f6da henne utan l\'e5ter henne leva fri fr\'e5n straff. Detta \'e4r lagens borgerliga bruk eller nytta, n\'e4mligen att den h\'e5ller r\'e5a m\'e4nniskor i styr. Men det \'e4r icke detta bruk som Paulus h\'e4r behandlar, utan han behandlar st\'e4llet p\'e5 teologiskt eller andligt s\'e4tt, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbDen som g\'f6r efter dessa stadgar\'bb o.s.v. Ett villkor \'e4r underf\'f6rst\'e5tt: om m\'e4nniskorna kunde g\'f6ra lagen, skulle de bliva saliga. Men var finnas s\'e5dana g\'f6rare? Det finns allts\'e5 inga andra lagens g\'f6rare \'e4n de, som r\'e4ttf\'e4rdiggjorts f\'f6re och utan lagen genom tron.\par \par D\'e4rf\'f6r b\'f6r man noga observera, att Paulus h\'e4r icke talar om dem som \'e4ro r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom tron, n\'e4r han f\'f6rbannar och f\'f6rd\'f6mer dem som l\'e5ta det bero p\'e5 lagens g\'e4rningar. L\'e5t oss icke yra som Hieronymus, som f\'f6rvillats av sin k\'e4re Origenes, s\'e5 att han icke f\'f6rst\'e5r n\'e5gonting hos Paulus. B\'e5da dessa utl\'e4ggare betrakta Paulus som en borgerlig lagstiftare. Skulle v\'e4l alla patriarkerna vara f\'f6rbannade, fr\'e5gar Hieronymus, de som voro omskurna, som offrade och h\'f6llo lagen? S\'e5 h\'e4rjar han utan omd\'f6me i Pauli brev, utan att g\'f6ra n\'e5gon skillnad mellan verkliga lagens g\'f6rare, som \'e4ro r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom tron, och g\'f6rare som l\'e5ta det bero p\'e5 lagens g\'e4rningar.\par \par Men Paulus v\'e4nder sig h\'e4r icke alls mot de genom tron r\'e4ttf\'e4rdiggjorda, som \'e4ro verkliga g\'f6rare, ty de l\'e5ta det icke bero p\'e5 lagens g\'e4rningar. Utan han v\'e4nder sig mot dem, som icke blott icke h\'e5lla lagen utan \'e4ven handla tv\'e4rt emot den. [431] Ty lagen f\'f6reskriver, att de skola frukta och \'e4lska Gud och dyrka honom i tro. Men eftersom de icke k\'e4nna Gud, dyrka de honom icke och \'e4lska honom icke, utan de \'e4lska sig sj\'e4lva, fast\'e4n de bruka Guds namn som en f\'f6rev\'e4ndning. Skriften s\'e4ger ju: \'bbF\'f6r er skull sm\'e4das Guds namn bland hedningarna.\'bb (Rom. 2, 24) . De \'e4ro allts\'e5 or\'e4ttf\'e4rdiga helger\'e5nare och avgudadyrkare, som synda sv\'e5rare \'e4n alla andra mot f\'f6rsta budet. Vidare ha de v\'e5ldsamma beg\'e4relser, vrede och andra v\'e5ldsamma lidelser. Korteligen, det finns intet gott i dem, utom att de utv\'e4rtes och till skenet vilja synas vara r\'e4ttf\'e4rdiga och uppfylla lagen.\par \par Vi \'e5ter, som \'e4ro r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom tron, liksom patriarkerna, profeterna och alla helgon, l\'e5ta det icke bero p\'e5 lagens g\'e4rningar, n\'e4r det g\'e4ller r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen. Men i den m\'e5n vi \'e4ro i k\'f6ttet och alltj\'e4mt ha kvar en rest av synden, st\'e5 vi under lagen men icke under f\'f6rbannelsen, ty f\'f6r Kristi skull, som vi tro p\'e5, tillr\'e4knas oss icke detta. K\'f6ttet \'e4r n\'e4mligen fientligt mot Guds lag, och beg\'e4relsen icke blott underl\'e5ter att uppfylla lagen utan syndar ocks\'e5 mot den, ja. den strider mot oss och h\'e5ller oss i f\'e5ngenskap, Rom. 7. Det g\'e4ller alls\'e5 om helgonen, att de icke uppfylla lagen utan g\'f6ra mycket mot lagen. De ha n\'e4mligen alltj\'e4mt beg\'e4relse, och det finnes m\'e5nga syndarester och mycken dr\'e4gg kvar hos dem, som hindra dem fr\'e5n att fullkomligt frukta och \'e4lska Gud, fr\'e5n att \'e5kalla honom med fullviss f\'f6rtr\'f6stan och fr\'e5n att visa hans Ord tillb\'f6rlig v\'f6rdnad. Huru mycket mer skall d\'e5 icke detta g\'e4lla om en m\'e4nniska, som icke \'e4r r\'e4ttf\'e4rdiggjord, [432] som \'e4r avogt sinnad mot Gud och av allt hj\'e4rta v\'e5rdsl\'f6sar, f\'f6raktar och hatar Guds ord och Guds verk! H\'e4rav framg\'e5r allts\'e5, att Paulus talar om dem, som vilja uppfylla lagen och bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda utan tro, icke som Hieronymus menar om patriarkerna och helgonen, vilka redan \'e4ro r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom tron.\par \par } &&b=?3:13{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:13\par \par Kristus frik\'f6pte oss fr\'e5n lagens f\'f6rbannelse, n\'e4r han blev en f\'f6rbannelse f\'f6r v\'e5r skull. Det \'e4r ju skrivet: |<s3:12{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:12\par \par Men i lagen beror det icke p\'e5 tro.\par \tab\par \par Men lagen s\'e4ger inte "av tro", ...\par \par Sofisterna s\'e4ga: Den r\'e4ttf\'e4rdige lever, om tron \'e4r formad. Paulus d\'e4remot s\'e4ger: Lagen \'e4r icke av tron. Men vad \'e4r lagen? Inneh\'e5ller den icke ocks\'e5 k\'e4rleksbudet? [424\'bbF\'f6rbannad \'e4r var och en som \'e4r upph\'e4ngd p\'e5 tr\'e4.\'bb\par \tab\par \par Kristus frik\'f6pte oss fr\'e5n lagens f\'f6rbannelse, n\'e4r han blev en f\'f6rbannelse i v\'e5rt st\'e4lle. Det st\'e5r skrivet: F\'f6rbannad \'e4r var och en som \'e4r upph\'e4ngd p\'e5 tr\'e4.\par \par H\'e4r m\'f6da sig \'e5ter Hieronymus och sofisterna, som anslutit sig till honom, och misshandla j\'e4mmerligt detta tr\'f6sterika st\'e4lle. I ett efter deras mening fromt nit str\'e4va de \'e4ngsligt f\'f6r att icke den skymfen m\'e5 vederfaras Kristus, att han kallas en f\'f6rbannelse eller en styggelse. Deras s\'e4tt att undg\'e5 satsen \'e4r detta, att enligt deras p\'e5st\'e5ende Paulus h\'e4r icke talat allvar. Lika brottsligt som ogudaktigt s\'e4ga de, att bibelorden, n\'e4r de anf\'f6ras av Paulus, \'e4ro sj\'e4lvmots\'e4gande, ehuru de icke \'e4ro det d\'e4r de st\'e5 i Gamla testamentet. Det p\'e5visa de p\'e5 f\'f6ljande s\'e4tt: Den sats fr\'e5n Mose, som Paulus h\'e4r anf\'f6r, talar icke om Kristus. Vidare har Mose icke det alla omfattande uttrycket \'bbvar och en\'bb, som Paulus anv\'e4nder. \'c5 andra sidan utel\'e4mnar Paulus ordet \'bbGuds\'bb, som finns hos Mose. Slutligen \'e4r det alldeles tydligt, att Mose talar om en og\'e4rningsman eller r\'f6vare, som med sina g\'e4rningar f\'f6rtj\'e4nat korset, som klart framg\'e5r av skriftst\'e4llet, 5 Mos. 21, 22 f. D\'e4rf\'f6r fr\'e5ga de, hur detta st\'e4lle kan till\'e4mpas p\'e5 Kristus, n\'e4mligen att han skulle vara en Guds f\'f6rbannelse, upph\'e4ngd p\'e5 tr\'e4, d\'e5 han icke \'e4r n\'e5gon og\'e4rningsman eller r\'f6vare utan r\'e4ttf\'e4rdig och helig. S\'e5dant g\'f6r kanske intryck p\'e5 de oerfarna, som mena, att s\'e5dana uttalanden av sofisterna icke endast \'e4ro spetsfundiga utan \'e4ven fromma och avsedda till f\'f6rsvar f\'f6r Kristi \'e4ra, [433] en allvarlig f\'f6rmaning till de kristna att icke gudl\'f6st mena, att Kristus varit en f\'f6rbannelse. D\'e4rf\'f6r ha vi att tillse, vad Pauli avsikt och mening \'e4r.\par  \par Paulus har v\'e4l garderat sina ord och talat klart. Men h\'e4r skall p\'e5 nytt g\'f6ras en distinktion, s\'e5som nogsamt framg\'e5r av Pauli ord. Ty han s\'e4ger icke, att Kristus blivit en f\'f6rbannelse f\'f6r sin egen skull utan \'bbf\'f6r v\'e5r skull\'bb. Det ligger allts\'e5 tonvikt p\'e5 de orden \'bbi v\'e5rt st\'e4lle\'bb. Ty Kristus \'e4r oskyldig, vad honom sj\'e4lv ang\'e5r. Alls\'e5 hade han icke bort upph\'e4ngas p\'e5 tr\'e4. Men emedan varje r\'f6vare enligt lagen skulle korsf\'e4stas, var ocks\'e5 Kristus sj\'e4lv enligt Mose lag skyldig att korsf\'e4stas, emedan han ikl\'e4dde sig syndares och r\'f6vares person, men icke en endas utan alla syndares och r\'f6vares. Ty vi \'e4ro syndare och r\'f6vare, och d\'e4rf\'f6r \'e4ro vi hemfallna \'e5t d\'f6d och evig f\'f6rd\'f6melse. Men Kristus tog p\'e5 sig all v\'e5r synd och dog f\'f6r den p\'e5 korset. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste han bli en r\'f6vare, s\'e5som Jesaja s\'e4ger, Jes. 53, 12: \'bbHan blev, r\'e4knad bland f\'f6rbrytare.\'bb\par \par Alla profeter ha sett, att Kristus skulle vara den st\'f6rste r\'f6vare, m\'f6rdare, \'e4ktenskapsbrytare, tjuv, helger\'e5nare, h\'e4dare o. s. v., som n\'e5gonsin funnits i v\'e4rlden. Ty nu upptr\'e4der han icke i egen person, han \'e4r icke l\'e4ngre Guds Son, f\'f6dd av jungfrun, utan en syndare, som har och b\'e4r Pauli synd, h\'e4darens, f\'f6rf\'f6ljarens och v\'e5ldsverkarens, och Petri synd, hans som f\'f6rnekade Kristus, Davids, som var en \'e4ktenskapsbrytare och m\'f6rdare och som kom hedningarna att sm\'e4da Guds namn. Korteligen, han b\'e4r alla m\'e4nniskors alla synder i sin kropp. Icke som om han sj\'e4lv hade beg\'e5tt dem, men de synder som vi beg\'e5tt upptog han i sin kropp f\'f6r att g\'f6ra till fyllest f\'f6r dem med sitt eget blod. [434] D\'e4rf\'f6r hemf\'f6ll han, ehuru till sin egen person oskyldig, \'e5t Moses f\'f6r alla g\'e4llande lag, emedan han blev funnen bland syndare och r\'f6vare. \'d6verheten anser f\'f6r skyldig och straffar den som ertappas bland r\'f6vare, \'e4ven om han aldrig gjort n\'e5got ont eller n\'e5got, som vore v\'e4rt d\'f6den. Men Kristus icke endast ertappades bland syndare, utan han st\'e4llde sig frivilligt och enligt sin Faders vilja solidarisk med syndare, i det att han antog deras k\'f6tt och blod, som \'e4ro syndare och r\'f6vare, djupt sjunkna i allehanda synder. D\'e5 allts\'e5 lagen ertappade honom bland r\'f6vare, d\'f6mde och d\'f6dade den honom s\'e5som r\'f6vare.\par \par Denna kunskap om Kristus och denna ljuvliga tr\'f6st, att Kristus f\'f6r v\'e5r skull blivit gjord till en f\'f6rbannelse f\'f6r att frik\'f6pa oss fr\'e5n lagens f\'f6rbannelse, den ber\'f6va oss sofisterna, d\'e5 de skilja Kristus fr\'e5n synderna och syndarna och framst\'e4lla honom endast som ett efterf\'f6ljansv\'e4rt exempel. P\'e5 det s\'e4ttet \'e5stadkomma de icke endast, att Kristus blir oss till intet gagn, utan de g\'f6ra ocks\'e5 en domare och tyrann av honom, som vredgas p\'e5 synderna och f\'f6rd\'f6mer syndarna. Vi b\'f6ra tv\'e4rtom h\'f6lja in Kristus och l\'e4ra k\'e4nna honom som h\'f6ljd icke blott i k\'f6tt och blod utan tillika i v\'e5ra synder, v\'e5r f\'f6rbannelse, v\'e5r d\'f6d och allt v\'e5rt onda.\par \par Men det \'e4r ju b\'e5de orimligt och skymfligt att kalla Guds Son en syndare och en f\'f6rbannelse? - Vill man f\'f6rneka, att han \'e4r en syndare och en f\'f6rbannelse, b\'f6r man ocks\'e5 f\'f6rneka, att han lidit, korsf\'e4sts och d\'f6tt. Ty det \'e4r icke mindre orimligt att s\'e4ga, s\'e5som vi g\'f6ra i v\'e5r trosbek\'e4nnelse, att Guds Son blivit korsf\'e4st, och att han utst\'e5tt syndens och d\'f6dens straff, \'e4n det \'e4r att kalla honom en syndare och en f\'f6rbannelse. Men om det icke \'e4r orimligt att bek\'e4nna och tro, att Kristus korsf\'e4sts bland r\'f6vare, b\'f6r det icke heller vara orimligt att s\'e4ga, att han \'e4r en f\'f6rbannelse och syndaren framf\'f6r andra. Det \'e4r sannerligen inga tomma ord, n\'e4r Paulus skriver: [435] \'bbKristus blev en f\'f6rbannelse f\'f6r v\'e5r skull.\'bb - \'bbDen som icke visste av n\'e5gon synd, honom har Gud i v\'e5rt st\'e4lle gjort till synd, f\'f6rt att vi i honom skulle st\'e5 r\'e4ttf\'e4rdiga inf\'f6r Gud.\'bb (2 Kor. 5, 21).\par \par P\'e5 samma s\'e4tt kallar Johannes D\'f6paren honom Guds lamm (Joh. 1, 29). Sj\'e4lv \'e4r han visserligen oskyldig, emedan han \'e4r Guds rena och obesmittade lamm, men emedan han b\'e4r v\'e4rldens synder, tryckes hans oskuld av hela v\'e4rldens synder och skuld. Alla de synder, som jag, du och vi alla gjort och komma att g\'f6ra, \'e4ro Kristi egna synder, alldeles som om han sj\'e4lv hade beg\'e5tt dem. Korteligen, v\'e5r synd m\'e5ste bli Kristi egen synd, eller ocks\'e5 m\'e5ste vi f\'f6rg\'e5s till evig tid. Denna sanna Kristusk\'e4nnedom, som Paulus och profeterna l\'e4rt oss, ha de gudl\'f6sa sofisterna f\'f6rdunklat.\par \par P\'e5 samma s\'e4tt talar ocks\'e5 Jesaja i sitt femtiotredje kapitel om Kristus: \'bbGud l\'e4t allas v\'e5r missg\'e4rning drabba honom.\'bb Dessa ord f\'e5 icke f\'f6rringas eller b ortf\'f6rklaras, utan man skall l\'e5ta dem beh\'e5lla sin egentliga och fulla betydelse. Ty Gud sk\'e4mtar icke i dessa profetord, utan han talar allvar i stor k\'e4rlek. Han s\'e4ger n\'e4mligen, att Kristus, Guds lamm, skall b\'e4ra alla v\'e5ra missg\'e4rningar. Men vad betyder det att b\'e4ra? Sofisterna svara: att lida straffet. - Riktigt. Men varf\'f6r bestraffas Kristus? Sker det icke d\'e4rf\'f6r att han har och b\'e4r synden? Att Kristus har synd, det betygar ocks\'e5 den helige Ande i Psaltaren, t. ex. Ps. 40, 13: \'bbMina synder har hunnit ifatt mig.\'bb Och Ps. 41, 5: \'bbJag s\'e4ger: HERRE, var mig n\'e5dig, bota min sj\'e4l, ty jag har syndat mot dig.\'bb Och Ps. 69, 6: \'bbGud, du k\'e4nner min d\'e5rskap, och min syndaskuld \'e4r uppenbar f\'f6r dig.\'bb I dessa psalmer talar den helige Ande \'e5 Kristi v\'e4gnar och \'e5dagal\'e4gger med klara ord, [436] att Kristus har syndat eller att han har synd. Dessa uttalanden i psalmerna \'e4ro gjorda icke av den oskyldige utan av den lidande Kr!istus, som tr\'e4tt i alla syndares st\'e4lle och d\'e4rf\'f6r blivit skyldig till all v\'e4rldens synder.\par \par Kristus har allts\'e5 icke endast blivit korsf\'e4st och d\'f6tt, utan Guds k\'e4rlek har ocks\'e5 lagt synden p\'e5 honom. D\'e5 synden lagts p\'e5 honom, kommer lagen och s\'e4ger: Varje syndare skall d\'f6. Om allts\'e5 du, Kristus, vill g\'e5 i borgen, taga p\'e5 dig skulden och b\'e4ra straffet, skall du ocks\'e5 b\'e4ra synden och f\'f6rbannelsen. Det \'e4r allts\'e5 med r\'e4tta som Paulus till\'e4mpar det allm\'e4nna lagbudet fr\'e5n Mose p\'e5 Kristus: \'bbVar och en som h\'e4nger p\'e5 tr\'e4 \'e4r en f\'f6rbannelse f\'f6r Gud.\'bb Kristus h\'e4ngde p\'e5 tr\'e4, allts\'e5 \'e4r han en f\'f6rbannelse f\'f6r Gud.\par \par Och detta \'e4r v\'e5r h\'f6gsta tr\'f6st att s\'e5 kl\'e4da p\'e5 Kristus och h\'f6lja honom i mina, dina och hela v\'e4rldens synder och att se honom b\'e4ra alla v\'e5ra synder. Om man betraktar honom s\'e5, undanr\'f6jer han med l\'e4tthet alla v\'e5ra mots"t\'e5ndares sv\'e4rmiska \'e5sikter om g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdigheten. Papisterna fantisera n\'e4mligen ihop ett slags av k\'e4rleken formad tro, och genom den vilja de borttaga synderna och bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda. Det betyder att avkl\'e4da och befria Kristus fr\'e5n synderna, att g\'f6ra honom oskyldig och i st\'e4llet tynga ned och h\'f6lja oss sj\'e4lva i v\'e5ra synder, att se synderna icke hos Kristus utan hos oss. Det betyder i verkligheten att taga bort Kristus och g\'f6ra honom till intet nyttig. Ty om det \'e4r sant, att vi genom lagens g\'e4rningar och genom k\'e4rleken taga bort synderna, s\'e5 \'e4r det allts\'e5 icke Kristus som tager bort dem utan vi. [437] Men om han verkligen \'e4r Guds lamm, som tager bort v\'e4rldens synd, som blivit en f\'f6rbannelse f\'f6r v\'e5r skull och h\'f6ljts i v\'e5ra synder, d\'e5 f\'f6ljer d\'e4rav med n\'f6dv\'e4ndighet, att vi icke kunna r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras och borttaga synderna genom k\'e4rleken. Ty Gud har icke lagt v\'e5ra synder p\'e5 oss #utan p\'e5 Kristus, sin Son. Om de borttagas genom honom, kunna de icke borttagas genom oss. Detta intygar hela Skriften, och detsamma bek\'e4nna och bedja vi i trosbek\'e4nnelsen, d\'e5 vi s\'e4ga: Jag tror p\'e5 Jesus Kristus, Guds Son, som lidit, korsf\'e4sts och d\'f6tt f\'f6r v\'e5r skull.\par \par Detta \'e4r den ljuvligaste av alla l\'e4ror och br\'e4ddfull av tr\'f6st. Den l\'e4r, att Gud hyser en outs\'e4glig och \'f6versvinnlig barmh\'e4rtighet och k\'e4rlek mot oss. Den inneb\'e4r n\'e4mligen, att d\'e5 den barmh\'e4rtige Fadern s\'e5g oss f\'f6rtryckas av lagen och h\'e5llas under f\'f6rbannelsen utan n\'e5gon m\'f6jlighet att befrias d\'e4rifr\'e5n, s\'e4nde han sin Son i v\'e4rlden, lade alla m\'e4nniskors alla synder p\'e5 honom och sade till honom: Var Petrus, f\'f6rnekaren, var Paulus, f\'f6rf\'f6ljaren, h\'e4daren och v\'e5ldsverkaren, var David, \'e4ktenskapsbrytaren, var syndaren, som \'e5t \'e4pplet i paradiset, var r\'f6varen p\'e5 korset, med ett ord, var alla m\'e4nniskors person$, som gjort alla m\'e4nniskors synder och se sedan till, att du betalar och g\'f6r till fyllest f\'f6r dem! D\'e5 kommer lagen och s\'e4ger: Jag finner, att denne syndare tager p\'e5 sig alla m\'e4nniskors synder, [438] och jag ser ingen synd utom hos honom. Allts\'e5 skall han d\'f6 p\'e5 korset. - Och s\'e5 angriper lagen honom och d\'f6dar honom. D\'e5 detta skett, \'e4r hela v\'e4rlden renad och f\'f6rsonad fr\'e5n alla synder, och f\'f6ljaktligen \'e4r den ocks\'e5 befriad fr\'e5n d\'f6den och fr\'e5n allt ont. Men sedan synden och d\'f6den r\'f6jts ur v\'e4gen genom denna enda m\'e4nniska, skulle Gud icke se n\'e5got annat i hela v\'e4rlden, s\'e4rskilt om v\'e4rlden trodde, \'e4n idel renhet och r\'e4ttf\'e4rdighet. Och \'e4ven om vissa rester av synd stannade kvar, skulle Gud likv\'e4l icke kunna m\'e4rka dem f\'f6r solen Kristus.\par \par S\'e5 b\'f6ra vi f\'f6rh\'e4rliga artikeln om den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten mot lagens och g\'e4rningarnas r\'e4ttf\'e4rdighet, ehuru ingen v\'e4ltalare p%\'e5 n\'e5got spr\'e5k kan finna ett v\'e4rdigt uttryck f\'f6r eller \'f6ver huvud i ord framst\'e4lla dess storhet. Vad Paulus h\'e4r avhandlar \'e4r det m\'e4ktigaste och h\'f6gsta av alla bevis mot alla slag av k\'f6ttets r\'e4ttf\'e4rdighet. Det inneh\'e5ller n\'e4mligen detta tvingande och ovederl\'e4ggliga alternativ: Om hela v\'e4rldens synder \'e4ro i denna enda m\'e4nniska Jesus Kristus, \'e4ro de allts\'e5 icke i v\'e4rlden. Men om de icke \'e4ro i honom, \'e4ro de alltj\'e4mt kvar i v\'e4rlden. Likas\'e5: Om Kristus sj\'e4lv har blivit skyldig till alla de synder, som vi alla beg\'e5tt, \'e4ro allts\'e5 vi fria fr\'e5n alla synder, men icke genom oss sj\'e4lva, icke genom v\'e5ra g\'e4rningar eller f\'f6rtj\'e4nster utan genom honom. \'c4r han \'e5ter oskyldig och b\'e4r han icke v\'e5ra synder, b\'e4ra vi dem och skola d\'f6 och bliva f\'f6rd\'f6mda i dem. \'bbMen Gud vare tack, som ger oss segern genom v\'e5r Herre Jesus Kristus.\'bb (1 Kor. 15, 57.) Amen.\par \par Men l\'e5t oss nu betrakt&a, huru i denna person tv\'e5 ytterligare motsatser sammandrabba. Han angripes n\'e4mligen icke endast av mina och dina utan av hela v\'e4rldens synder, av dem som beg\'e5tts och beg\'e5s och komma att beg\'e5s. De f\'f6rs\'f6ka f\'f6rd\'f6ma honom och g\'f6ra det ocks\'e5. [439] Men emedan i denna samma person, som \'e4r den h\'f6gste, st\'f6rste och ende syndaren, \'e4ven finnes evig och o\'f6vervinnlig r\'e4ttf\'e4rdighet, m\'e5ste dessa b\'e5da drabba samman: den h\'f6gsta, st\'f6rsta och enda synden och den h\'f6gsta, st\'f6rsta och enda r\'e4ttf\'e4rdigheten. H\'e4r m\'e5ste med n\'f6dv\'e4ndighet endera vika och besegras, d\'e5 de med st\'f6rsta h\'e4ftighet drabba samman och r\'e4nna mot varandra. Hela v\'e4rldens synd kastar sig med rasande v\'e5ldsamhet mot r\'e4ttf\'e4rdigheten. Vad sker? R\'e4ttf\'e4rdigheten \'e4r evig, od\'f6dlig och o\'f6vervinnlig. \'c4ven synden \'e4r en mycket m\'e4ktig och grym tyrann, som h\'e4rskar och regerar \'f6ver hela v\'e4rlden, tager alla m\'e4nniskor till f\'e'5nga och tvingar dem till tr\'e4ltj\'e4nst. Kort sagt, synden \'e4r en stor och m\'e4ktig gud, som uppslukar hela m\'e4nniskosl\'e4ktet, alla l\'e4rda, heliga, m\'e4ktiga, visa, ol\'e4rda o. s. v. Denne gud, s\'e4ger jag, l\'f6per an mot Kristus och vill uppsluka honom liksom alla andra. Men han ser icke, att han \'e4r en person, som har evig och o\'f6vervinnlig r\'e4ttf\'e4rdighet. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste i detta envig synden besegras och d\'f6das och r\'e4ttf\'e4rdigheten segra och leva. I Kristus besegras, d\'f6das och begraves allts\'e5 all synd, och r\'e4ttf\'e4rdigheten utg\'e5r ur striden som segrare och h\'e4rskare till evig tid.\par \par D\'f6den, som \'e4r en allsm\'e4ktig h\'e4rskare \'f6ver hela v\'e4rlden, som d\'f6dar konungar, furstar och alla m\'e4nniskor utan undantag, sammandrabbar likaledes med v\'e5ldsam kraft med livet f\'f6r att besegra och uppsluka det. Och f\'f6retaget lyckas f\'f6rvisso. Men emedan livet var od\'f6dligt, blev dess nederlag en seger. Det besegrade och d\'f6dade d\'(f6den. Om denna underliga tvekamp sjunger kyrkan en vacker s\'e5ng:\par \par Liv och d\'f6d - vad under! -\par k\'e4mpa med varandra.\par Livets Furste, d\'f6dad,\par lever dock och h\'e4rskar.\par \par Genom Kristus \'e4r allts\'e5 d\'f6den \'f6vervunnen och tillintetgjord i hela v\'e4rlden, s\'e5 att den nu blott \'e4r en m\'e5lad d\'f6d. Den har f\'f6rlorat sin udd och kan icke mer skada dem som tro p\'e5 Kristus. [440] Han \'e4r en d\'f6d f\'f6r d\'f6den, som Hosea sjunger: \'bbJag skall vara din d\'f6d, o d\'f6d\'bb (Hos. 13, 14).\par \par Likas\'e5 har f\'f6rbannelsen, Guds vrede \'f6ver hela v\'e4rlden, samma strid med v\'e4lsignelsen, med Guds eviga n\'e5d och barmh\'e4rtighet i Kristus. F\'f6rbannelsen sammandrabbar med v\'e4lsignelsen och vill f\'f6rd\'f6ma och helt tillintetg\'f6ra den, men den kan det icke. Ty v\'e4lsignelsen \'e4r gudomlig och evig, d\'e4rf\'f6r m\'e5ste f\'f6rbannelsen vika f\'f6r den. T)y om v\'e4lsignelsen i Kristus kunde besegras, skulle Gud sj\'e4lv besegras. Men detta \'e4r om\'f6jligt. Kristus, som \'e4r gudomlig kraft, r\'e4ttf\'e4rdighet, v\'e4lsignelse, n\'e5d och liv, \'f6vervinner allts\'e5 och r\'f6jer ur v\'e4gen dessa vidunder, synden, d\'f6den och f\'f6rbannelsen, och det utan att strida med vapen, i sin kropp och i sig sj\'e4lv, som Paulus brukar uttrycka sig, i det att \'bbHan har kl\'e4tt av v\'e4ldena och makterna och f\'f6revisat dem offentligt, n\'e4r han p\'e5 korset triumferade \'f6ver dem.\'bb (Kol. 2, 15), s\'e5 att de icke vidare kunna g\'f6ra de trogna n\'e5got ont.\par \par Och denna best\'e4mning, \'bbn\'e4r han p\'e5 korset triumferade \'f6ver dem\'bb, g\'f6r striden \'e4nnu mera underbar och lysande. Den visar n\'e4mligen, att n\'e4r f\'f6rbannelse, synd och d\'f6d skola f\'f6rst\'f6ras och v\'e4lsignelse, r\'e4ttf\'e4rdighet och liv skola tr\'e4da i deras st\'e4lle, s\'e5 m\'e5ste denna v\'e4ldiga g\'e4rning utf\'f6ras uteslutande i en enda person, n\'e4m*ligen Kristus. S\'e5lunda f\'f6r\'e4ndras genom denna person hela skapelsen. Om man d\'e4rf\'f6r betraktar denna person, ser man synd, d\'f6d, Guds vrede, helvete, dj\'e4vul och allt ont besegrat och d\'f6dat. I den m\'e5n som Kristus genom sin n\'e5d regerar i de trognas hj\'e4rtan, finnes d\'e4r ingen synd, d\'f6d eller f\'f6rbannelse. Men d\'e4r Kristus icke \'e4r k\'e4nd, best\'e5 dessa makter alltj\'e4mt. Alla som icke tro sakna d\'e4rf\'f6r denna v\'e4lg\'e4rning och seger. \'bbdetta \'e4r den seger som har besegrat v\'e4rlden: v\'e5r tro.\'bb, s\'e4ger Johannes (1 Joh. 5, 4).\par \par [441] Detta \'e4r den kristna l\'e4rans f\'f6rn\'e4msta artikel. Den har genom sofisterna alldeles r\'e5kat i gl\'f6mska, och nu h\'e5lla sv\'e4rmarna p\'e5 att \'e5ter f\'f6rdunkla den. H\'e4r ser man, hur n\'f6dv\'e4ndigt det \'e4r att tro och bek\'e4nna artikeln om Kristi gudom. D\'e5 Arius f\'f6rnekade denna artikel, m\'e5ste han med n\'f6dv\'e4ndighet ocks\'e5 f\'f6rneka artikeln om \'e5terl\'f6sningen. Ty att +besegra v\'e4rldens synd, att besegra d\'f6d, f\'f6rbannelse och Guds vrede i sig sj\'e4lv, det tillkommer ingen skapad varelse, utan det \'e4r den gudomliga maktens verk. Allts\'e5 \'e4r det n\'f6dv\'e4ndigt, att han som i sig sj\'e4lv besegrat dessa makter, verkligen till sitt v\'e4sen \'e4r Gud. Ty mot denna v\'e4ldiga makt, mot synd, d\'f6d och f\'f6rbannelse, som genom sig sj\'e4lv h\'e4rskar i v\'e4rlden och i hela skapelsen, m\'e5ste s\'e4ttas en annan makt, som \'e4r den f\'f6rra \'f6verl\'e4gsen, och n\'e5gon s\'e5dan finnes icke och kan icke finnas utom den gudomliga makten. Att tillintetg\'f6ra synden, att f\'f6rst\'f6ra d\'f6den och borttaga f\'f6rbannelsen i och genom sig sj\'e4lv, att giva r\'e4ttf\'e4rdighet, att f\'f6ra livet fram i ljuset och giva v\'e4lsignelse i sig sj\'e4lv, d. v. s. att tillintetg\'f6ra de f\'f6rra makterna och skapa de senare, det \'e4r ett verk, som allts\'e5 tillkommer den gudomliga makten ensam. Och emedan Skriften tillskriver Kristus allt detta, \'e4r han sj\'e4l,v liv, r\'e4ttf\'e4rdighet och v\'e4lsignelse, d.v.s. han \'e4r till sin natur och sitt v\'e4sen Gud. De som f\'f6rneka Kristi gudom f\'f6rlora allts\'e5 hela kristendomen och bli alldeles som hedningar och turkar.\par \par Som jag ofta sagt g\'e4ller det allts\'e5 att noga l\'e4ra sig artikeln om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen. Ty i den innefattas alla andra trons artiklar, och om den bevaras, bevaras ocks\'e5 de \'f6vriga. D\'e5 vi d\'e4rf\'f6r l\'e4ra, att m\'e4nniskan blir r\'e4ttf\'e4rdiggjord genom Kristus, att Kristus \'f6vervunnit synd, d\'f6d och evig f\'f6rbannelse, vittna vi samtidigt om att han till sin natur \'e4r Gud.\par \par H\'e4rav framg\'e5r med all \'f6nskv\'e4rd tydlighet, huru f\'f6rf\'e4rligt blinda och gudl\'f6sa papisterna varit, d\'e5 de l\'e4rt, att dessa fruktans v\'e4rda och m\'e4ktiga tyranner, [442] synden, d\'f6den och f\'f6rbannelsen, som uppsluka hela m\'e4nniskosl\'e4ktet, skulle kunna \'f6vervinnas, icke genom den gudomliga lagens r\'e4ttf\'e4rdighet (och huru r\'e4ttf-\'e4rdig, god och helig den \'e4r, kan den dock intet annat \'e4n l\'e4gga under f\'f6rbannelsen) utan genom den r\'e4ttf\'e4rdighet, som best\'e5r i m\'e4nskliga g\'e4rningar, s\'e5som fasta, vallf\'e4rder, b\'f6ner efter rosenkransen, munkl\'f6ften o.s.v. Vem har v\'e4l n\'e5gonsin med denna rustning \'f6vervunnit synd, d\'f6d o.s.v.? I Ef. 6, 13 ff. beskriver Paulus en helt annan rustning, som skall anv\'e4ndas mot dessa gr\'e4sliga vilddjur. Just d\'e4rigenom allts\'e5, att dessa blinda ledare f\'f6r blinda skickat fram oss obev\'e4pnade, utan Guds vapenrustning, mot dessa o\'f6vervinnliga och allsm\'e4ktiga tyranner, ha de icke endast utl\'e4mnat oss till att uppslukas av dem utan ocks\'e5 gjort oss till tio g\'e5nger st\'f6rre och v\'e4rre syndare \'e4n m\'f6rdare och sk\'f6kor. Ty det tillkommer den gudomliga makten ensam att f\'f6rst\'f6ra synden, tillintetg\'f6ra d\'f6den, skapa r\'e4ttf\'e4rdighet och giva liv. Denna gudomliga kraft tillskrevo de v\'e5ra g\'e4rningar, d\'e5 de sade: Om ni g\'f6r.a den eller den g\'e4rningen, skola ni besegra synden, d\'f6den och Guds vrede. D\'e4rmed gjorde de oss faktiskt till Gud, tillskrevo oss gudomlig natur. a) Och d\'e4rigenom visade papisterna, att de trots sitt kristna namn voro sjufalt st\'f6rre avgudadyrkare \'e4n hedningarna. Det gick n\'e4mligen med dem som med svinet, som n\'e4r det tvagits, \'e5ter v\'e4ltrar sig i smutsen, och, s\'e5som Kristus s\'e4ger: Efter avfallet fr\'e5n tron \'e5terv\'e4nder den onde anden till det hus, fr\'e5n vilket han blivit utdriven, och \'bbtar med sig sju andra andar som \'e4r v\'e4rre \'e4n han sj\'e4lv, och de g\'e5r in och bor d\'e4r. F\'f6r den m\'e4nniskan blir det sista v\'e4rre \'e4n det f\'f6rsta.\'bb (Luk. 11, 24 ff.).\par \par L\'e5t oss allts\'e5 med tacks\'e4gelse och med fullviss f\'f6rtr\'f6stan h\'e5lla oss till denna ljuvliga och tr\'f6sterika l\'e4ra, att Kristus f\'f6r v\'e5r skull blivit en f\'f6rbannelse, det \'e4r, en syndare, hemfallen \'e5t Guds vrede, att han ikl\'e4der sig v\'e5r person och /l\'e4gger v\'e5ra synder p\'e5 sina axlar och s\'e4ger: [443] Jag har beg\'e5tt alla synder, som alla m\'e4nniskor beg\'e5tt. b) Allts\'e5 har han verkligen blivit en f\'f6rbannelse enligt lagen, icke f\'f6r sin egen skull utan, som Paulus s\'e4ger, f\'f6r v\'e5r skull. Ty om han icke hade tagit p\'e5 sig mina, dina och hela v\'e4rldens synder, hade lagen icke haft n\'e5gon r\'e4tt till honom. Ty det \'e4r endast syndare som lagen f\'f6rd\'f6mer och h\'e5ller under f\'f6rbannelse. I annat fall hade han s\'e5lunda varken kunnat bli en f\'f6rbannelse eller d\'f6, eftersom han var fri fr\'e5n synden, som \'e4r orsak till f\'f6rbannelse och d\'f6d. Men emedan han icke av tv\'e5ng utan av fri vilja tagit p\'e5 sig v\'e5ra synder, m\'e5ste han b\'e4ra straffet och Guds vrede, icke f\'f6r sin egen persons skull, ty den var r\'e4ttf\'e4rdig och o\'f6vervinnlig och kunde d\'e4rf\'f6r icke bliva skyldig, utan f\'f6r v\'e5r persons skull.\par \par S\'e5 gjorde han ett lyckligt byte med oss, i det han tog p\'e5 sig0 v\'e5r syndiga och gav oss sin oskyldiga och segrande person. If\'f6rda och ikl\'e4dda denna person befrias vi fr\'e5n lagens f\'f6rbannelse, emedan Kristus sj\'e4lv frivilligt blivit en f\'f6rbannelse f\'f6r v\'e5r skull. Han s\'e4ger: Vad ang\'e5r min egen person i m\'e4nsklig och gudomlig natur \'e4r jag v\'e4lsignad och icke i behov av n\'e5gonting, men jag skall utblotta mig och taga p\'e5 mig er dr\'e4kt och er mask, och if\'f6rd den skall jag vandra bland er och lida d\'f6den f\'f6r att befria er fr\'e5n d\'f6den. Och d\'e5 han s\'e5, if\'f6rd v\'e5r mask, bar hela v\'e4rldens synd, blev han gripen, led, korsf\'e4stes och dog och blev f\'f6r v\'e5r skull en f\'f6rbannelse. Men emedan han var en gudomlig och evig person, kunde d\'f6den om\'f6jligt beh\'e5lla honom. D\'e4rf\'f6r uppstod han p\'e5 tredje dagen fr\'e5n d\'f6den, och nu lever han till evig tid. Nu kan ingen l\'e4ngre i honom finna n\'e5gon synd, n\'e5gon d\'f6d eller v\'e5r mask utan idel r\'e4ttf\'e4rdighet, liv och evig v\'e4lsignels1e.\par \par Denna bild b\'f6ra vi betrakta och fatta med stadig tro. Den som g\'f6r det har Kristi oskuld och seger, hur stor syndare han \'e4n \'e4r. [444] Men den bilden kan man icke gripa om med en k\'e4rleksfull vilja utan endast med ett av tron upplyst f\'f6rnuft. Allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras vi genom tron allena, ty tron allena griper om denna Kristi seger. I den m\'e5n som du tror detta, i den m\'e5n har du det. Om du tror, att synden, d\'f6den och f\'f6rbannelsen \'e4ro r\'f6jda ur v\'e4gen, s\'e5 \'e4ro de borta. Ty Kristus har i sig sj\'e4lv besegrat och undanskaffat dem. Och han vill, att man skall tro, att liksom i hans person icke l\'e4ngre finnes n\'e5gon syndaremask, intet sp\'e5r av d\'f6d, s\'e5 finnes icke heller n\'e5got s\'e5dant hos oss, eftersom han har gjort allt detta f\'f6r oss.\par \par Om allts\'e5 synden \'e4ngslar dig, om d\'f6den f\'f6rskr\'e4cker dig, s\'e5 skall du t\'e4nka, att det blott \'e4r en kraftl\'f6s inbillning, ett dj\'e4vulens bl\'e4ndverk, som det f\'f26rvisso \'e4r. Ty i verkligheten finns det icke l\'e4ngre n\'e5gon synd, n\'e5gon f\'f6rbannelse, d\'f6d eller dj\'e4vul, eftersom Kristus besegrat och undanr\'f6jt allt s\'e5dant. Kristi seger \'e4r d\'e4rf\'f6r det vissaste av allt. P\'e5 den \'e4r det intet fel, eftersom den \'e4r fullt viss, utan felet ligger i v\'e5r otro. Det \'e4r n\'e4mligen sv\'e5rt f\'f6r f\'f6rnuftet att s\'e4tta tro till s\'e5 oskattbara f\'f6rm\'e5ner. D\'e4rtill komma ocks\'e5 dj\'e4vulen och sekteristerna, som \'e4ro eniga om att s\'f6ka f\'f6rdunkla denna l\'e4ra f\'f6r oss och ber\'f6va oss den, dj\'e4vulen genom sina gl\'f6dande pilar och sekteristerna genom sin f\'f6rv\'e4nda och gudl\'f6sa l\'e4ra. Och det \'e4r fr\'e4mst p\'e5 grund av denna artikel, som vi s\'e5 flitigt insk\'e4rpa, som vi m\'e5ste utst\'e5 Satans och v\'e4rldens hat och f\'f6rf\'f6ljelse. Ty Satan vet, vilken makt det ligger i denna artikel och vilka frukter den b\'e4r.\par \par Men att det nu, d\'e5 Kristus h\'e4rskar, i verkligheten icke l\'e4ng3re finnes n\'e5gon synd, d\'f6d och f\'f6rbannelse, det bek\'e4nna vi ocks\'e5 dagligen i den apostoliska trosbek\'e4nnelsen, d\'e5 vi s\'e4ga: Jag tror p\'e5 en helig kyrka. Det \'e4r alldeles detsamma som om vi sade: Jag tror, att det icke finnes n\'e5gon synd, n\'e5gon d\'f6d i kyrkan. Ty de som tro p\'e5 Kristus \'e4ro icke syndare, icke hemfallna \'e5t d\'f6den, utan de \'e4ro helt och h\'e5llet heliga och r\'e4ttf\'e4rdiga, herrar \'f6ver synd och d\'f6d och levande till evig tid. Men det \'e4r blott tron som ser detta, ty vi s\'e4ga: Jag tror p\'e5 en helig kyrka. [445] R\'e5dfr\'e5gar man \'e5ter f\'f6rnuftet och \'f6gonen, kommer man till ett annat resultat. D\'e5 ser man mycket anst\'f6tligt hos de fromma, man ser, att de icke s\'e4llan falla, att de synda, \'e4ro svaga i tron och hemfallna \'e5t vrede, avund och andra onda lidelser. Allts\'e5 \'e4r kyrkan icke helig? - Jag f\'f6rnekar slutsatsens riktighet. Om jag ser p\'e5 mig sj\'e4lv eller p\'e5 min n\'e4sta, \'e4r den icke helig och kommer 4aldrig att bli det. Men om jag ser p\'e5 Kristus, som f\'f6rsonar och renar kyrkan, \'e4r den hel och h\'e5llen helig. Ty han har borttagit hela v\'e4rldens synder.\par \par D\'e4rf\'f6r \'e4ro synderna i sj\'e4lva verket icke d\'e4r man ser och m\'e4rker dem. Ty enligt Pauli teologi finnes synd, d\'f6d och f\'f6rbannelse icke l\'e4ngre i v\'e4rlden utan i Kristus, vilken \'e4r Guds lamm, som borttager v\'e4rldens synder, som blivit en f\'f6rbannelse f\'f6r att befria oss fr\'e5n f\'f6rbannelsen. Enligt filosofin och f\'f6rnuftet d\'e4remot finnas synd, d\'f6d o.s.v. icke annorst\'e4des \'e4n i v\'e4rlden, i k\'f6ttet, i syndarna. Och den sofistiska teologin kan icke heller betrakta synden annat \'e4n p\'e5 filosofiskt, metafysiskt s\'e4tt, n\'e4mligen s\'e5: Egenskapen finnes i substansen eller underlaget, hos tinget. Liksom allts\'e5 f\'e4rgen finnes p\'e5 v\'e4ggen, finnes synden i v\'e4rlden, i k\'f6ttet eller i samvetet. Den m\'e5ste allts\'e5 avtv\'e5s genom motsatta krafter, n\'e4mligen genom k\'5e4rleken. Den sanna teologin \'e5ter l\'e4r, att det icke l\'e4ngre finnes n\'e5gon synd i v\'e4rlden, emedan Kristus, p\'e5 vilken Gud enligt Jes. 53, 6 lagt hela v\'e4rldens synder, besegrat, f\'f6rst\'f6rt och d\'f6dat dem i sin kropp. Han har en g\'e5ng d\'f6tt ifr\'e5n synden, men sedan han uppst\'e5tt fr\'e5n de d\'f6da, d\'f6r han icke mer. Varhelst det allts\'e5 finnes tro p\'e5 Kristus, d\'e4r \'e4r s\'e5lunda i verkligheten synden borttagen, d\'f6d och begraven. Men d\'e4r det icke finnes tro p\'e5 Kristus, d\'e4r finns synden kvar. Ehuru det alltj\'e4mt finns rester av synd hos helgonen, emedan de icke tro fullkomligt, s\'e5 \'e4ro dessa rester likv\'e4l d\'f6da, emedan de p\'e5 grund av tron p\'e5 Kristus icke tillr\'e4knas.\par \par [446] Vad Paulus h\'e4r f\'f6rf\'e4ktar \'e4r allts\'e5 det h\'f6gsta och f\'f6rn\'e4msta beviset mot g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdigheten: Icke lagen, icke g\'e4rningarna frik\'f6pa oss fr\'e5n f\'f6rbannelsen, utan Kristus. Jag besv\'e4r dig allts\'e5 vid Gud att 6skilja Kristus fr\'e5n lagen och noga ge akt p\'e5 vad Paulus s\'e4ger. Alla som icke uppfylla lagen, s\'e4ger han, \'e4ro med n\'f6dv\'e4ndighet under f\'f6rbannelsen. Men ingen uppfyller lagen. Allts\'e5 \'e4r den f\'f6rsta satsen sann, n\'e4mligen att alla m\'e4nniskor \'e4ro under f\'f6rbannelsen. Sedan till\'e4gger han en annan: Kristus frik\'f6pte oss fr\'e5n lagens f\'f6rbannelse, d\'e5 han blev en f\'f6rbannelse f\'f6r v\'e5r skull. Allts\'e5 kunna lagen och g\'e4rningarna icke frik\'f6pa oss fr\'e5n f\'f6rbannelsen, utan snarare dra de med oss och l\'e4gga oss under f\'f6rbannelsen. Med k\'e4rleken, som enligt sofisterna formar tron, f\'f6rh\'e5ller det sig allts\'e5 s\'e5, att den icke endast \'e4r of\'f6rm\'f6gen att frik\'f6pa fr\'e5n f\'f6rbannelsen, utan den tr\'e4nger oss snarare dit och invecklar oss i den.\par \par Men liksom Kristus \'e4r n\'e5got annat \'e4n lagen och dess g\'e4rningar, s\'e5 \'e4r ocks\'e5 Kristi f\'f6rlossning n\'e5got helt annat \'e4n min f\'f6rtj\'e4nst av lagens 7g\'e4rningar, eftersom Kristus sj\'e4lv m\'e5ste frik\'f6pa oss fr\'e5n lagens f\'f6rbannelse. De som icke i tro omfatta Kristus f\'f6rbliva allts\'e5 under f\'f6rbannelsen. Icke ens sofisterna \'e4ro s\'e5 dumma, att de p\'e5st\'e5, att Kristus skulle vara v\'e5r g\'e4rning eller v\'e5r k\'e4rlek. Ty Kristus \'e4r n\'e5got helt annat \'e4n n\'e5gon g\'e4rning, som vi g\'f6ra. Icke ens den galnaste papist skall v\'e5ga s\'e4ga, att den allmosa, som han sj\'e4lv giver \'e5t en beh\'f6vande, eller den lydnad, som munken presterar, \'e4r Kristus. Ty Kristus \'e4r Gud och m\'e4nniska, avlad av den helige Ande, f\'f6dd av jungfru Maria o.s.v. Och om denne s\'e4ger Paulus, att han blivit en f\'f6rbannelse f\'f6r v\'e5r skull f\'f6r att frik\'f6pa oss fr\'e5n lagens f\'f6rbannelse. [447] Allts\'e5 kunna icke lag, g\'e4rningar, k\'e4rlek, munkl\'f6ften m.m. frik\'f6pa oss, utan snarare s\'e4nka de oss \'e4nnu djupare i f\'f6rbannelse. Ju fler g\'e4rningar vi ha gjort, desto mindre kunna vi allts\'e5 f\'f6rst\'e5 8och gripa om Kristus.\par \par Men Kristus fattar man icke med lagen och icke heller med g\'e4rningar utan med ett f\'f6rnuft eller f\'f6rst\'e5nd, som \'e4r upplyst av tron. Och att genom tron s\'e5 gripa Kristus, det \'e4r i egentlig mening det liv i betraktelse, om vilket sofisterna prata s\'e5 mycket utan att veta vad de s\'e4ga. Och den betraktelse, genom vilken man griper om Kristus, \'e4r icke detsamma som sofisternas och munkarnas d\'e5raktiga inbillningsflykt till underbara ting, som \'e4ro dem f\'f6r h\'f6ga, utan det \'e4r ett trons andliga och gudomliga betraktande av kopparormen, upph\'e4ngd p\'e5 p\'e5len, det \'e4r, av Kristus, d\'e4r han h\'e4nger p\'e5 korset f\'f6r mina, dina och hela v\'e4rldens synder. Allts\'e5 \'e4r det uppenbart, att tron allena r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r. Men sedan vi blivit r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom tron, tr\'e4da vi ut i handlingslivet. Sofisterna skulle i enlighet h\'e4rmed ha kunnat g\'f6ra en r\'e4tt \'e5tskillnad mellan det betraktande livet och handlingsliv9et (vita contemplativa - vita activa), om de hade kallat det f\'f6rra evangelium och det senare lag. De skulle ha l\'e4rt, att det betraktande livet skall inneslutas i och riktas p\'e5 Guds ord, att det icke skall betrakta n\'e5got annat \'e4n evangelii ord, och vidare, att handlingslivet skall h\'e4mta sin ledning fr\'e5n lagen, som icke omfattar Kristus utan \'f6var sig i k\'e4rleksg\'e4rningar mot n\'e4stan.\par \par Denna text s\'e4ger allts\'e5 tydligt, att alla m\'e4nniskor, \'e4ven apostlar, profeter och patriarker, skulle ha f\'f6rblivit under f\'f6rbannelsen, om icke Kristus hade satt sig till motv\'e4rn mot synden, d\'f6den, lagens f\'f6rbannelse och Guds vredesdom och besegrat dem i sin kropp. Ty dessa f\'f6rf\'e4rliga vidunder kunde icke \'f6vervinnas av n\'e5gon m\'e4nsklig makt. Men nu \'e4r Kristus icke lag, icke lagens g\'e4rning, [448] icke n\'e5gon framlockad handling utan en person av gudomlig och m\'e4nsklig natur, som tagit p\'e5 sig synden, lagens f\'f6rd\'f6melse och d\'f6den, ick:e f\'f6r sin egen skull utan f\'f6r v\'e5r. S\'e5 ligger allts\'e5 hela tonvikten p\'e5 orden \'bbf\'f6r v\'e5r skull\'bb.\par \par Vi b\'f6ra allts\'e5 icke s\'e5som sofisterna och n\'e4stan alla kyrkof\'e4der, Hieronymus och andra, t\'e4nka oss Kristus som en oskyldig person, som sk\'f6ter blott sina egna angel\'e4genheter, som \'e4r helig och r\'e4ttf\'e4rdig blott f\'f6r egen r\'e4kning. Det \'e4r visserligen sant, att Kristus \'e4r den renaste person, men d\'e4r f\'e5r man icke stanna. Ty du har \'e4nnu icke fattat Kristus, om du vet, att han \'e4r Gud och m\'e4nniska. Men du har honom verkligen, d\'e5 du tror, att denna rena och oskyldiga person givits dig av Fadern till att vara din pr\'e4st och \'e5terl\'f6sare, ja din slav, som avkl\'e4der sig sin oskuld och helighet och tager p\'e5 sig din syndiga person, b\'e4r din synd, din d\'f6d och f\'f6rbannelse och blir ett offer och en f\'f6rbannelse f\'f6r din skull f\'f6r att p\'e5 det s\'e4ttet befria dig fr\'e5n lagens f\'f6rbannelse.\par \par H\;'e4r framg\'e5r allts\'e5, med vilken sant apostolisk anda Paulus behandlat detta viktiga \'e4mne om v\'e4lsignelsen och f\'f6rbannelsen, d\'e5 han icke endast l\'e4gger Kristus sj\'e4lv under f\'f6rbannelsen utan ocks\'e5 s\'e4ger, att han blivit en f\'f6rbannelse. P\'e5 samma s\'e4tt kallar han honom i 2 Kor. 5, 21 f\'f6r synd, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbDen som inte visste av synd, honom har Gud i v\'e5rt st\'e4lle gjort till synd.\'bb Visserligen \'e4r det icke oriktigt att utl\'e4gga dessa satser s\'e5: Kristus har blivit en f\'f6rbannelse, det \'e4r, ett offer f\'f6r f\'f6rbannelsen, och han har blivit synd, det \'e4r, ett syndoffer, men det \'e4r likv\'e4l b\'e4ttre att bibeh\'e5lla ordens egentliga betydelse f\'f6r att erh\'e5lla st\'f6rre eftertryck. Ty n\'e4r syndaren kommer till verklig sj\'e4lvk\'e4nnedom, k\'e4nner han sig som syndare icke blott s\'e5, [449] att syndigheten \'e4r en honom tillkommande egenskap, utan ocks\'e5 s\'e5, att han till sitt v\'e4sen \'e4r syndare. Han tycker sig icke enalla Skriftens l\'f6ften och s\'e4ga, att de samtliga f\'e5tt sin uppfyllelse i Kristus. D\'e4rf\'f6r \'e4r detta ett apostoliskt och grundmurat bevis, som icke bygger p\'e5 ett enstaka st\'e4lle i lagen utan p\'e5 alla lagar. Ocks\'e5 st\'f6der sig Paulus frimodigt p\'e5 det.\par \par H\'e4rav framg\'e5r, med vilken noggrannhet Paulus l\'e4st Skriften, och hur ivrigt han genomt\'e4nkt och \'f6verv\'e4gt varje enskilt ord i det f\'f6rut behandlade st\'e4llet: \'bbI dig skall alla folk bli v\'e4lsignade.\'bb F\'f6rst drager han av ordet v\'e4lsignelse denna slutsats: Om v\'e4lsignelse skall komma \'f6ver alla folk, f\'f6ljer d\'e4rav, att alla folk st\'e5 under f\'f6rbannelse, \'e4ven judarna, som hava Mose lag. Och han anf\'f6r Skriftens vittnesb\'f6rd, med vilket han bevisar, att judarna st\'e5 under f\'f6rbannelsen, emedan de st\'e5 under lagen: \'bbUnder f\'f6rbannelse st\'e5r den som inte h\'e5ller fast vid allt som \'e4r skrivet i lagens bok.\'bb\par \par Sedan \'f6verv\'e4ger han noggrant orden ?\'bballa folk\'bb, och av detta uttryck sluter han, att v\'e4lsignelsen icke allenast g\'e4ller judarna utan alla folk p\'e5 hela jorden. Och d\'e5 den g\'e4ller alla folk, \'e4r det om\'f6jligt att den skulle uppn\'e5s genom Mose lag, eftersom inga andra folk \'e4n judarna haft denna lag. Och ehuru dessa haft lagen, \'e4r det likv\'e4l s\'e5 l\'e5ngt ifr\'e5n att v\'e4lsignelsen skulle kommit dem till del genom den, att de tv\'e4rtom endast blivit desto mera hemfallna \'e5t lagens f\'f6rbannelse, ju mera de str\'e4vat att uppfylla lagen. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste det finnas en annan r\'e4ttf\'e4rdighet, som vida \'f6vertr\'e4ffar lagens r\'e4ttf\'e4rdighet, och genom vilken v\'e4lsignelsen kommer icke endast judarna utan all v\'e4rldens folk till del.\par \par Slutligen f\'f6rklarar han uttrycket \'bbi din s\'e4d\'bb p\'e5 det s\'e4ttet, att en m\'e4nniska skulle f\'f6das av Abrahams s\'e4d, n\'e4mligen Kristus, genom vilken v\'e4lsignelsen skulle komma alla folk till del. [451] D\'e5 allts\'e5 Kristus sku@lle v\'e4lsigna alla folk, som han f\'f6refann f\'f6rbannade, m\'e5ste han borttaga f\'f6rbannelsen fr\'e5n dem. Men han kunde icke borttaga den genom lagen, ty genom den endast \'f6kades f\'f6rbannelsen. Vad gjorde han d\'e5? Han sl\'f6t sig till de f\'f6rbannade, i det att han antog deras k\'f6tt och blod, och st\'e4llde sig s\'e5 som medlare mellan Gud och m\'e4nniskor. Ehuru jag \'e4r k\'f6tt och blod, sade han, och ehuru jag g\'f6r gemensam sak med de f\'f6rbannade, \'e4r jag likv\'e4l den v\'e4lsignade, genom vilken alla m\'e4nniskor skola bliva v\'e4lsignade. S\'e5 f\'f6renade han Gud och m\'e4nniska i en person. Emedan han f\'f6renat sig med oss f\'f6rbannade, blev han f\'f6r v\'e5r skull en f\'f6rbannelse. Han dolde sin v\'e4lsignelse i v\'e5r synd, d\'f6d och f\'f6rbannelse, vilka f\'f6rd\'f6mde och d\'f6dade honom. Men emedan han var Guds Son, kunde han icke kvarh\'e5llas av dem, utan han besegrade dem och triumferade \'f6ver dem, och allt som h\'f6rde till det k\'f6tt han f\'f6r v\'e5r skull aAntagit f\'f6rde han med sig som byte. Alla de som h\'e5lla sig till detta k\'f6tt bliva d\'e4rf\'f6r v\'e4lsignade och befrias fr\'e5n f\'f6rbannelsen.\par \par Detta har Paulus utan tvivel utf\'f6rligt behandlat hos galaterna. Ty apostlarnas egentliga \'e4mbete \'e4r att f\'f6rklara Kristi \'e4mbete och \'e4ra och att uppr\'e4tta och tr\'f6sta bedr\'f6vade samveten. Men d\'e5 de som endast k\'e4nna lagens r\'e4ttf\'e4rdighet icke f\'e5 h\'f6ra n\'e5got om vad man skall g\'f6ra eller l\'e5ta utan endast f\'e5 h\'f6ra, att Kristus, Guds Son, [452] tagit mandom och slutit sig till de f\'f6rbannade f\'f6r att d\'e4rigenom v\'e4lsigna alla folk, f\'f6rst\'e5 de ingenting av detta, eller ocks\'e5 f\'f6rst\'e5 de det endast p\'e5 ett k\'f6ttsligt s\'e4tt. Ty de \'e4ro upptagna av andra tankar och sv\'e4rmiska fantasier. D\'e4rf\'f6r \'e4r detta tal f\'f6r dem idel g\'e5tor. Ja, \'e4ven f\'f6r oss, som dock hava Andens f\'f6rstling, \'e4r det om\'f6jligt att f\'f6rst\'e5 och tro det fullt ut, eftersom det s\'eB5 fullst\'e4ndigt strider mot det m\'e4nskliga f\'f6rnuftet.\par \par F\'f6r att sammanfatta: Allt ont stod i begrepp att \'f6versv\'e4mma oss, liksom det skall \'f6versv\'e4mma de ogudaktiga till evig tid. Men Kristus, som f\'f6r v\'e5r skull stod som skyldig inf\'f6r alla lagar och f\'f6rbannelser, skyldig till alla v\'e5ra synder och allt v\'e5rt onda, tr\'e4dde emellan. Han tog sig an oss arma och f\'f6rlorade syndare, han tog p\'e5 sig och bar allt v\'e5rt onda, som skulle ha tryckt och pl\'e5gat oss i evighet. En g\'e5ng och f\'f6r en kort tid st\'f6rtade det \'f6ver honom och sk\'f6ljde \'f6ver hans huvud, s\'e5som profeten \'e5 Kristi v\'e4gnar klagar i Ps. 88, 8.17: \'bbDin vrede ligger tung p\'e5 mig. Din vredes l\'e5gor g\'e5r \'f6ver mig, dina fasor f\'f6rg\'f6r mig.\'bb Sedan vi p\'e5 detta s\'e4tt befriats fr\'e5n denna eviga skr\'e4ck och pl\'e5ga, skola vi genom Kristus \'e5tnjuta en evig och outs\'e4glig frid och salighet, om vi blott s\'e4tta tro till detta.\par \par Detta \'e4r Skriftens tillbedjansv\'e4rda hemligheter, den r\'e4tta kabbala,38 vilken ocks\'e5 Mose p\'e5 n\'e5gra st\'e4llen dunkelt antytt och vilken profeter och apostlar k\'e4nde till och l\'e4mnade i arv \'e5t kommande sl\'e4kten. Profeterna gladde sig mer \'f6ver att detta skulle ske \'e4n vi \'f6ver att det har skett.\par \par a) Hs: \'bbDe f\'f6rst\'e5 absolut ingenting och g\'f6ra oss till tio g\'e5nger v\'e4rre syndare \'e4n sk\'f6korna, eftersom de tillskriva min g\'e4rning gudomligt majest\'e4t. Ty det gudomliga majest\'e4tet ensamt tillkommer det att f\'f6rst\'f6ra synden och skapa r\'e4ttf\'e4rdighet, giva liv. Det \'e4r ju att skapa, och det tillskriva de min g\'e4rning! Om jag g\'f6r denna g\'e4rning, besegrar jag vreden. Det \'e4r att 's\'e4tta i Guds st\'e4lle' och g\'f6ra mig till en avgud, och g\'e4rningarna giva det som det i egentligaste mening tillkommer den gudomliga naturen att giva.\'bb Tillbaka\par \par b) Hs: \'bbJag har beg\'e5tt den synd som Martin beg\'e5tt.\'bb Tillbaka\par \par } Dse Abraham f\'e5tt skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna ...\par \par [453] Paulus har st\'e4ndigt i sikte detta st\'e4lle: \'bbI din s\'e4d\'bb o. s. v. Ty den \'e5t Abraham utlovade v\'e4lsignelsen kunde endast genom Abrahams s\'e4d, Kristus, komma hedningarna till del. P\'e5 vilket s\'e4tt? Han m\'e5ste sj\'e4lv bli f\'f6rbannad, f\'f6r att l\'f6ftet \'e5t Abraham: \'bbI din s\'e4d skola alla folk bliva v\'e4lsignade\'bb, s\'e5 skulle uppfyllas. Ty det som h\'e4r utlovats kunde icke uppfyllas p\'e5 annat s\'e4tt \'e4n att Jesus Kristus blev en f\'f6rbannelse och f\'f6renade sig med de f\'f6rbannade folken f\'f6r att s\'e5 borttaga f\'f6rbannelsen fr\'e5n dem och v\'e4lsigna dem med sin v\'e4lsignelse.\par \par H\'e4r blir det tydligt, i vilken mening vi f\'f6rtj\'e4na v\'e5r fr\'e4lsning, hur det st\'e5r till med v\'e5r billighetsf\'f6rtj\'e4nst och v\'e5r fullgiltiga f\'f6rtj\'e4nst. Man b\'f6r komma ih\'e5g, som jag f\'f6rut sagt, att ordet v\'e4lsignelse icke \'e4r ett kraftl\'f6st ord, Es\'e5som judarna mena, vilka med v\'e4lsignelse f\'f6rst\'e5 en muntlig eller skriftlig h\'e4lsning. Utan h\'e4r talar Paulus om synd och r\'e4ttf\'e4rdighet, om d\'f6d och liv inf\'f6r Gud. Han talar allts\'e5 om ov\'e4rderliga och \'f6versvinnliga ting, s\'e5som jag ovan utf\'f6rligt har f\'f6rklarat, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbF\'f6r att den v\'e4lsignelse, som hade givits \'e5t Abraham, skulle i Jesus Kristus komma ocks\'e5 hedningarna till del.\'bb\par \par Man ser ocks\'e5, p\'e5 vilket s\'e4tt vi f\'f6rv\'e4rva denna v\'e4lsignelse. F\'f6rberedelsen, billighetsf\'f6rtj\'e4nsten och den fullgiltiga f\'f6rtj\'e4nsten, [454] g\'e4rningarna, genom vilka denna r\'e4ttf\'e4rdighet \'e5stadkommes, allt detta best\'e5r i - att Kristus Jesus f\'f6r v\'e5r skull blivit en f\'f6rbannelse. Ty vi k\'e4nna icke Gud, vi \'e4ro hans fiender, vi \'e4ro d\'f6da i v\'e5ra synder och f\'f6rbannade. N\'e5gon v\'e5r f\'f6rtj\'e4nst kan man allts\'e5 icke tala om. Ty vad skulle v\'e4l den kunna f\'f6rtj\'e4na, som \'e4r eFn f\'f6rbannad syndare, som icke k\'e4nner Gud, som \'e4r d\'f6d i synden, hemfallen \'e5t Guds vrede och dom? D\'e5 p\'e5ven exkommunicerat n\'e5gon, var allt vad denne gjorde f\'f6rbannat. S\'e5 mycket mer m\'e5ste det g\'e4lla h\'e4r, att den som \'e4r f\'f6rbannad f\'f6re och utan Kristus icke kan g\'f6ra annat \'e4n f\'f6rbannade g\'e4rningar. D\'e4rf\'f6r finns det blott en enda v\'e4g att undg\'e5 f\'f6rbannelsen, n\'e4mligen att tro och att s\'e4ga i viss f\'f6rtr\'f6stan: Du Kristus \'e4r min synd och min f\'f6rbannelse - eller snarare: Jag \'e4r din synd, din f\'f6rbannelse, din d\'f6d, Guds vrede \'f6ver dig, ditt helvete. Och du d\'e4remot \'e4r min r\'e4ttf\'e4rdighet, min v\'e4lsignelse, mitt liv, Guds n\'e5d mot mig, min himmel. Ty Skriften s\'e4ger tydligt: \'bbKristus blev en f\'f6rbannelse f\'f6r v\'e5r skull.\'bb Allts\'e5 \'e4ro vi orsaken till att han blev en f\'f6rbannelse, ja, vi \'e4ro hans f\'f6rbannelse.\par \par Detta \'e4r ett m\'e4ktigt och tr\'f6sterikt st\'e4lle. VisserligGen \'f6vertygar det icke de f\'f6rblindade och f\'f6rh\'e4rdade judarna, men f\'f6r oss kristna, som \'e4ro d\'f6pta och hava antagit den kristna l\'e4ran, \'e4r det \'f6vertygande. F\'f6r oss l\'e4mnar det icke rum f\'f6r n\'e5gon tvekan om att genom Kristi f\'f6rbannelse, synd och d\'f6d vi \'e4ro v\'e4lsignade, d. v. s. r\'e4ttf\'e4rdiggjorda och levandegjorda. S\'e5 l\'e4nge synden, d\'f6den och f\'f6rbannelsen f\'f6rbliva i oss, s\'e5 l\'e4nge f\'f6rd\'f6mer synden, d\'f6dar d\'f6den och f\'f6rbannar f\'f6rbannelsen oss. Men d\'e5 de \'f6verf\'f6ras p\'e5 Kristus, blir detta som var v\'e5rt hans eget, och det som var hans blir v\'e5rt. Vi b\'f6ra allts\'e5 l\'e4ra oss att i all anf\'e4ktelse flytta \'f6ver synd, d\'f6d, f\'f6rbannelse och allt ont, som trycker oss, [455] fr\'e5n oss till Kristus och i st\'e4llet i utbyte r\'e4ttf\'e4rdighet, liv och v\'e4lsignelse fr\'e5n honom till oss. Ty han b\'e4r verkligen allt v\'e5rt onda, i det att Gud Fadern, s\'e5som Jesaja s\'e4ger, lagt allas v\'e5ra missHg\'e4rningar p\'e5 HONOM. Och han tog dem villigt p\'e5 sig. Han var n\'e4mligen icke skyldig, men han ville h\'e4rutinnan uppfylla Faderns vilja, genom vilken vi bliva helgade till evig tid.\par \par Detta \'e4r den outs\'e4gliga och o\'e4ndliga Guds barmh\'e4rtighet, som Paulus g\'e4rna skulle vilja utbreda sig \'f6ver i m\'e5nga och \'f6versvallande ord. Men m\'e4nniskohj\'e4rtat \'e4r f\'f6r tr\'e5ngt f\'f6r att fatta och \'e4n mer f\'f6r att beskriva denna den gudomliga k\'e4rlekens djupa avgrund och dess gl\'f6dande nit\'e4lskan gentemot oss. Ja, sj\'e4lva djupet i den gudomliga barmh\'e4rtigheten icke endast v\'e5llar sv\'e5righeter f\'f6r tron utan g\'f6r ocks\'e5, att m\'e5nga icke tro. Ty jag f\'e5r h\'f6ra, icke endast att den allsm\'e4ktige Guden, alltings Skapare, \'e4r god och barmh\'e4rtig, utan \'e4ven att han, det h\'f6gsta Majest\'e4tet, varit s\'e5 angel\'e4gen om mig, f\'f6rtappade syndare, vredens och den eviga d\'f6dens son, att han icke skonat sin egen Son utan utgivit honom i denI skymfligaste d\'f6d. Han h\'e4ngdes bland r\'f6vare och blev f\'f6r mig, f\'f6rbannade syndare, synd och f\'f6rbannelse f\'f6r att jag skulle bliva r\'e4ttf\'e4rdig, v\'e4lsignad, Guds barn och arvinge. Vem kan v\'e4l tillr\'e4ckligt prisa denna Guds godhet? Icke ens alla \'e4nglar. Allts\'e5 talar den heliga Skrift om helt andra ting \'e4n andra b\'f6cker, som handla om statskonst, filosofi eller Mose lagar, n\'e4mligen om de outs\'e4gliga och gudomliga g\'e5vor, som g\'e5 ut\'f6ver m\'e4nniskors och \'e4nglars fattningsf\'f6rm\'e5ga, ja, \'f6vertr\'e4ffa allt som kan t\'e4nkas.\par \par 3:14\par \par S\'e5 att vi genom tron skulle undf\'e5 den utlovade Anden.\par \tab\par \par ... och f\'f6r att vi genom tron skulle f\'e5 den utlovade Anden.\par \par \'bbAndens l\'f6fte\'bb, som det egentligen st\'e5r, \'e4r ett hebreiskt uttryckss\'e4tt och betyder \'bbden utlovade Anden\'bb. Men Anden inneb\'e4r frihet fr\'e5n lag, synd, d\'f6d, f\'f6rbannelse, helvete, Guds vrede och dom. H\'e4r finnes Jingen v\'e5r f\'f6rtj\'e4nst, vare sig billighetsf\'f6rtj\'e4nst eller fullgod f\'f6rtj\'e4nst, [456] utan ett of\'f6rtj\'e4nt l\'f6fte och en genom Abrahams s\'e4d given g\'e5va, varigenom vi befrias fr\'e5n allt ont och undf\'e5 allt gott. Vi kunna icke f\'e5 denna frihet och denna Andens g\'e5va genom n\'e5gon annan f\'f6rtj\'e4nst \'e4n tron. Ty tron allena griper om l\'f6ftet, s\'e5som Paulus h\'e4r tydligt s\'e4ger: \'bb f\'f6r att vi genom tron skulle f\'e5 den utlovade Anden.\'bb\par \par Detta \'e4r en ljuvlig och \'e4kta apostolisk undervisning, som f\'f6rkunnar, att det som \'bbm\'e5nga profeter och konungar ville se och h\'f6ra\'bb (Luk. 10, 24) nu \'e4r uppfyllt och redan givet. Och s\'e5dana st\'e4llen som det anf\'f6rda \'e4ro samlade fr\'e5n olika uttalanden av profeterna, som l\'e5ngt i f\'f6rv\'e4g i Anden s\'e5go, att allt skulle f\'f6r\'e4ndras, f\'f6rnyas och ordnas av den mannen Kristus. Judarna, som hade Guds lag, f\'f6rbidade ut\'f6ver den likv\'e4l Kristus. Inga Guds folks profeKter och styresm\'e4n stiftade n\'e5gon ny lag, utan Elia, Samuel, David och alla de andra f\'f6rblevo under Mose lag. De stiftade icke n\'e5gon ny dekalog, n\'e5got nytt v\'e4lde eller pr\'e4stad\'f6me, ty nydaningen av v\'e4ldet, pr\'e4stad\'f6met, lagen och gudstj\'e4nsten f\'f6rbeh\'f6lls denne ende, om vilken Mose l\'e5ngt i f\'f6rv\'e4g hade f\'f6rutsagt: \'bbHERREN, din Gud, skall l\'e5ta uppst\'e5 \'e5t dig en profet bland ditt folk, av dina br\'f6der, en som \'e4r lik mig. Honom skall ni lyssna till.\'bb (5 Mos. 18, 15) - som om han sade: Honom ensam och ingen annan.\par \par Detta f\'f6rstodo f\'e4derna v\'e4l, ty ingen kunde l\'e4ra st\'f6rre och h\'f6gre ting \'e4n Mose sj\'e4lv, som hade stiftat de h\'f6gsta lagar om de h\'f6gsta och st\'f6rsta ting, s\'e5som dekalogen och s\'e4rskilt det f\'f6rsta budet: \'bbJag \'e4r HERREN, din Gud. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.\'bb (2 Mos. 20, 2. 3). \'bbDu skall \'e4lska Herren, din Gud, av allt ditt hj\'e4rta\'bb o. s. v. (5 Mos. 6, 5)L. Denna lag om k\'e4rlek till Gud g\'e4ller ocks\'e5 \'e4nglarna. D\'e4rf\'f6r \'e4r den k\'e4llan till all gudomlig visdom. Och likv\'e4l m\'e5ste det komma en annan l\'e4rare, [457] Kristus, som skulle l\'e4ra n\'e5got vida st\'f6rre och b\'e4ttre \'e4n dessa h\'f6gsta lagar, n\'e4mligen n\'e5den och syndaf\'f6rl\'e5telsen. Detta textst\'e4lle \'e4r allts\'e5 v\'e4ldigt till sin inneb\'f6rd, eftersom med de korta orden: \'bbS\'e5 att vi genom tron skulle undf\'e5 den utlovade Anden\'bb, Paulus p\'e5 en g\'e5ng uts\'e4ger det hela. Eftersom han s\'e5lunda icke kunde komma l\'e4ngre, d\'e5 han icke hade n\'e5got st\'f6rre eller h\'f6gre att s\'e4ga, stannade han h\'e4r.\par \par Ovan har jag angivit, hur man skall vederl\'e4gga de spr\'e5k, som av v\'e5ra motst\'e5ndare anf\'f6ras ur Skriften om l\'f6n f\'f6r g\'e4rningar. Dessa st\'e4llen b\'f6ra alltid utl\'e4ggas p\'e5 teologiskt eller andligt s\'e4tt. Om de t. ex. anf\'f6ra Dan. 4, 24: \'bbG\'f6r dig fri fr\'e5n dina synder genom att g\'f6ra gott\'bMb, skall man genast r\'e5dfr\'e5ga icke sedlighetens utan trons grammatik. Den skall visa, att detta \'bbfrik\'f6pa\'bb icke skall f\'f6rst\'e5s i den naturliga sedlighetens utan i trons mening, d. v. s. att det innesluter tron. Ty de g\'e4rningar, som den heliga Skrift talar om, f\'f6ruts\'e4tta god vilja och r\'e4tt insikt, icke den naturliga utan den andliga, som \'e4r tron. P\'e5 detta s\'e4tt \'e4r det l\'e4tt att stoppa till munnen p\'e5 sofisterna. Ty emedan de sj\'e4lva enligt Aristoteles l\'e4ra s\'e5, tvingas de erk\'e4nna, att varje gott verk framg\'e5r ur ett val. Om detta g\'e4ller i filosofin, b\'f6r s\'e5 mycket mer i teologin trons goda vilja och r\'e4tta insikt f\'f6reg\'e5 g\'e4rningen. Detta ligger i alla befallningar och i alla bibelst\'e4llen, som l\'e4ra lagen, s\'e5som Hebr. 11 tydligt utl\'e4gger dem: \'bbGenom tron frambar Abel ett b\'e4ttre offer\'bb o. s. v.\par \par Och skulle denna f\'f6rklaring vara otillr\'e4cklig, ehuru den \'e4r fullt s\'e4ker, s\'e5 finnes det ett annatN bevis \'f6ver alla bevis, ett huvudbevis, som de kristna st\'e4ndigt skola ha f\'f6r \'f6gonen och h\'e5lla sig till i alla anf\'e4ktelser och inv\'e4ndningar, [458] icke endast fr\'e5n v\'e5ra motst\'e5ndare utan ock fr\'e5n sj\'e4lve dj\'e4vulen, och detta bevis \'e4r att omfatta huvudet Kristus. Sedan m\'e5 sofisterna vara skarpare \'e4n jag och \'f6verhopa och sn\'e4rja mig med sina bevis f\'f6r g\'e4rningar och mot tron, s\'e5 att jag icke kan reda mig - fast\'e4n n\'e5got s\'e5dant kunna de ingalunda -, s\'e5 vill jag dock hellre giva Kristus \'e4ran och tro p\'e5 honom ensam \'e4n taga intryck av alla de st\'e4llen, som de anf\'f6ra mot mig f\'f6r att uppr\'e4tta g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdighet.\par \par Allts\'e5 skall man helt enkelt svara dem s\'e5: H\'e4r \'e4r Kristus, d\'e4r Skriftens vittnesb\'f6rd om g\'e4rningar. Men Kristus \'e4r Skriftens och alla g\'e4rningars Herre. Han \'e4r ocks\'e5 Herre \'f6ver himlen, jorden, sabbaten, templet, r\'e4ttf\'e4rdigheten, liv, vrede, synd, d\'f6d ochO allting. Och om denne f\'f6rkunnar Paulus, hans egen apostel, att han f\'f6r min skull blivit synd och f\'f6rbannelse. Jag f\'e5r allts\'e5 h\'f6ra, att jag icke p\'e5 n\'e5got annat s\'e4tt kunnat befrias fr\'e5n min synd, d\'f6d och f\'f6rbannelse \'e4n genom hans d\'f6d och blod. D\'e4rav drager jag med st\'f6rsta visshet och full \'f6vertygelse den slutsatsen, att det \'e4r Kristus och icke mina g\'e4rningar som skola besegra min synd, d\'f6d och f\'f6rbannelse. Och f\'f6rnuftet kan p\'e5 naturlig v\'e4g tvingas erk\'e4nna, att Kristus icke \'e4r min g\'e4rning, att hans blod och d\'f6d icke \'e4r en k\'e5pa, en rakad skalle, fasta eller munkl\'f6fte, att hans seger, som han givit mig, icke \'e4r n\'e5gon kartusian. Om allts\'e5 han \'e4r priset f\'f6r min \'e5terl\'f6sning, om han gjorts till synd och till f\'f6rbannelse f\'f6r att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra och v\'e4lsigna mig, s\'e5 bryr jag mig icke om skriftst\'e4llen, om man ocks\'e5 anf\'f6r sexhundra f\'f6r g\'e4rningarnas mot trons r\'e4ttf\'e4Prdighet och s\'e4ger, att Skriften mots\'e4ger sig sj\'e4lv. Jag har Skriftens upphovsman och Herre, och jag vill hellre h\'e5lla mig p\'e5 hans sida \'e4n tro p\'e5 s\'e5dant. - Men Skriften kan om\'f6jligt vara sj\'e4lvmots\'e4gande, utom f\'f6r of\'f6rnuftiga och f\'f6rh\'e4rdade skrymtare. F\'f6r de fromma och insiktsfulla vittnar den f\'f6r sin Herre. D\'e4rf\'f6r m\'e5 v\'e5ra motst\'e5ndare se till, hur de f\'e5 den enligt deras utsago sj\'e4lvmots\'e4gande Skriften att st\'e4mma. Jag stannar hos Skriftens upphovsman.\par \par [459] Om d\'e4rf\'f6r n\'e5gon, som icke har tillr\'e4cklig insikt f\'f6r att med Skriftens \'f6vriga inneh\'e5ll f\'f6rena eller avvisa s\'e5dana st\'e4llen om g\'e4rningar men likv\'e4l m\'e5ste h\'f6ra, huru v\'e5ra motst\'e5ndare v\'e5ldsamt rida upp sig p\'e5 s\'e5dana st\'e4llen, skall han i all enfald svara s\'e5: Du yrkar p\'e5 tj\'e4naren, det \'e4r Skriften, och icke ens hela Skriften eller st\'f6rre delen av den utan endast n\'e5gra st\'e4llen om g\'e4rningar. Den tj\'e4naren l\'e4mnar jag \'e5t dig. Jag h\'e5ller p\'e5 Herren, som \'e4r Skriftens konung och som har blivit min f\'f6rtj\'e4nst, det pris, f\'f6r vilket jag undf\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet och salighet. Till honom h\'e5ller jag mig och vid honom f\'f6rbliver jag och l\'e4mnar \'e5t dig de g\'e4rningar, som du i alla fall aldrig gjort. - Denna vederl\'e4ggning skall varken dj\'e4vulen eller n\'e5got verkhelgon kunna taga ifr\'e5n dig eller v\'e4nda upp och ned p\'e5. Med en s\'e5dan st\'e4llning \'e4r du trygg ocks\'e5 inf\'f6r Gud. Ty hj\'e4rtat f\'f6rbliver f\'e4st vid det f\'f6rem\'e5l, som heter Kristus, vilken blivit korsf\'e4st och f\'f6rbannad, icke f\'f6r sin egen r\'e4kning utan f\'f6r v\'e5r skull, s\'e5som texten lyder: \'bbHan blev en f\'f6rbannelse f\'f6r v\'e5r skull.\'bb Detta st\'e4lle skall du trycka p\'e5 och kasta fram mot alla st\'e4llen om g\'e4rningar och s\'e4ga: H\'f6r du icke detta, du Satan? - D\'e5 m\'e5ste han vika, ty han vet, att Kristus \'e4r Herre \'f6ver honom.\par } $?}3:15{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkindR>53:14{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:14\par \par Vi frik\'f6ptes, f\'f6r att den v\'e4lsignelse, som hade givits \'e5t Abraham, skulle i Jesus Kristus komma ocks\'e5 hedningarna till del.\par \tab\par \par Vi frik\'f6ptes, f\'f6r att den v\'e4lsignelCS4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:15\par \par Mina br\'f6der, jag vill taga ett exempel fr\'e5n vad som g\'e4ller bland m\'e4nniskor. Icke ens n\'e4r det \'e4r fr\'e5ga om en m\'e4nniskas testaments-f\'f6rordnande, kan n\'e5gon upph\'e4va det eller l\'e4gga n\'e5got d\'e4rtill.\par \tab\par \par Br\'f6der, jag vill ta ett exempel fr\'e5n vardagen: inte ens en m\'e4nniskas testamente som har vunnit laga kraft kan g\'f6ras ogiltigt eller f\'e5 n\'e5got till\'e4gg.\par \par Efter det f\'f6rn\'e4msta och viktigaste argumentet till\'e4gger Paulus ett annat, en j\'e4mf\'f6relse med ett m\'e4nskligt testamente, som snarare tycks vara en retorisk utsmyckning av framst\'e4llningen \'e4n ett bevis. F\'f6rnuftet kan sk\'e4mta bort det p\'e5 detta s\'e4tt: Men Paulus, vill du nu \'f6verf\'f6ra vad som g\'e4ller bland m\'e4nniskor till att g\'e4lla \'e4ven f\'f6r Gud? Cicero s\'e4ger ju om Homerus: Han tillskriver gudarna m\'e4nskliga egenskaper, d\'eT5 han hellre borde till\'e4mpa p\'e5 oss vad som g\'e4ller om gudarna. Och det \'e4r f\'f6rvisso sant, att det \'e4r de svagaste av alla bevis, n\'e4r man drager slutsatser ang\'e5ende det gudomliga fr\'e5n vad som g\'e4ller bland m\'e4nniskor, som Duns Scotus brukar g\'f6ra. M\'e4nniskan kan, s\'e4ger han, \'e4lska Gud \'f6ver allting, ty hon \'e4lskar sig sj\'e4lv \'f6ver allting, och f\'f6ljaktligen \'e4lskar hon Gud s\'e5 mycket mer. [460] Ty ett st\'f6rre gott \'e4r v\'e4rt en st\'f6rre k\'e4rlek. Och h\'e4rav sluter han, att m\'e4nniskan med sina naturliga krafter utan sv\'e5righet kan uppfylla det h\'f6gsta av alla bud: \'bbDu skall \'e4lska Herren, din Gud, av allt ditt hj\'e4rta.\'bb M\'e4nniskan kan n\'e4mligen, s\'e4ger han, \'e4lska ett mycket litet gott \'f6ver allting, ja, hon kan ge det k\'e4raste av allt, sitt liv, f\'f6r en futtig penningsumma. Allts\'e5 kan hon enligt Scotus s\'e5 mycket mer g\'f6ra detta f\'f6r Guds skull.39\par \par Jag har ofta sagt, att det borgerliga och husliga lUivets ordningar \'e4ro gudomliga, emedan Gud sj\'e4lv har inr\'e4ttat och godk\'e4nt dem, liksom han har ordnat med solen, m\'e5nen och annat skapat. D\'e4rf\'f6r kan man draga beviskraftiga slutsatser fr\'e5n Guds ordning eller fr\'e5n skapelsen, om man blott g\'f6r det p\'e5 r\'e4tt s\'e4tt. Profeterna h\'e4mta s\'e5lunda ofta liknelser fr\'e5n skapelsen, i det att de kalla Kristus sol, kyrkan m\'e5ne och dess l\'e4rare stj\'e4rnor. Likas\'e5 finnas hos profeterna otaliga liknelser om markens tr\'e4d, t\'f6rnen, blommor och frukter. \'c4ven Nya testamentet \'e4r fullt av s\'e5dant. Varhelst det allts\'e5 i skapelsen f\'f6religger en gudomlig ordning, kan man mycket v\'e4l fr\'e5n den draga slutsatser ang\'e5ende gudomliga ting.\par \par S\'e5 sluter Kristus i Matt. 7, 11 fr\'e5n m\'e4nskligt till gudomligt, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbOm ni som \'e4r onda f\'f6rst\'e5r att ge era barn goda g\'e5vor, hur mycket mer skall d\'e5 inte er Fader i himlen ge det som \'e4r gott \'e5t dem som ber honom.\'bb Likas\V'e5 Paulus: \'bbMan m\'e5ste lyda m\'e4nniskor och f\'f6ljaktligen \'e4nnu mera Gud.\'bb (Jfr Apg. 5, 29. \'bbMan m\'e5ste lyda Gud mer \'e4n m\'e4nniskor.\'bb) Och Jeremia 35, 14: Rekabiterna lydde sin fader. [461] Desto mer borden I lyda Gud, men I haven icke lytt honom. - H\'e4r g\'e4ller det gudomliga ordningar, att f\'e4der giva sina barn g\'e5vor och att barn lyda sina f\'f6r\'e4ldrar. S\'e5dana slutledningar \'e4ro beviskraftiga, d\'e4rf\'f6r att de h\'e4mtas fr\'e5n gudomliga ordningar. Men om man h\'e4mtar sina bevis fr\'e5n m\'e4nniskans f\'f6rd\'e4rvade inst\'e4llning, \'e4ro de d\'e5liga och sakna all giltighet. Det \'e4r s\'e5 Scotus g\'f6r: Jag \'e4lskar ett mindre gott, allts\'e5 \'e4lskar jag ett st\'f6rre gott \'e4nnu mera. D\'e4r f\'f6rnekar jag, att slutsatsen f\'f6ljer av f\'f6ruts\'e4ttningen, ty min k\'e4rlek \'e4r ingen gudomlig ordning utan ett dj\'e4vulskt f\'f6rd\'e4rv. Det borde visserligen vara s\'e5, att d\'e5 jag \'e4lskar mig sj\'e4lv eller n\'e5got annat skapat, skulle jag W\'e4lska Gud \'e4nnu mer. Men det \'e4r icke s\'e5, ty den k\'e4rlek, med vilken jag \'e4lskar mig sj\'e4lv, \'e4r syndig och h\'e4vdar mitt jag mot Gud. a)\par \par Detta s\'e4ger jag f\'f6r att ingen skall anf\'e4kta giltigheten av argumentering fr\'e5n m\'e4nskliga till gudomliga ting. Jag inl\'e5ter mig icke p\'e5 fr\'e5gan, huruvida detta bevis blott bidrager att belysa framst\'e4llningen eller har verklig beviskraft, utan jag h\'e4vdar endast, att bevisf\'f6ringen fr\'e5n m\'e4nskliga till gudomliga ting \'e4r ganska tillf\'f6rlitlig, om den blott h\'e4mtas fr\'e5n gudomlig ordning, s\'e5som h\'e4r \'e4r fallet. Ty enligt den borgerliga lagen, som \'e4r en gudomlig ordning, f\'e5r en m\'e4nniskas testamente icke rubbas. S\'e5 l\'e4nge testater lever, har det icke g\'e4llande kraft, men d\'e5 han \'e4r d\'f6d, f\'e5r det icke \'e4ndras. Detta g\'e4ller likv\'e4l icke vad som faktiskt sker utan vad som \'e4r r\'e4tt, d.v.s. vad som b\'f6r ske och vad som sker med r\'e4tta. Ty enligt r\'e4tten f\'e5rX ett testamente icke \'e4ndras. Ja, lagarna f\'f6reskriva, att en m\'e4nniskas yttersta vilja skall samvetsgrant uppfyllas. Den yttersta viljan h\'f6r till det som h\'e5lles i helgd bland m\'e4nniskor.\par \par Med utg\'e5ngspunkt i detta bruk r\'f6rande m\'e4nskliga testamenten resonerar Paulus s\'e5. Hur kommer det sig, att man lyder m\'e4nniskor men icke Gud? Statliga och borgerliga ordningar iakttagas samvetsgrant. D\'e4r \'e4ndras ingenting, d\'e4r varken l\'e4gges till eller drag\'e9s ifr\'e5n. Det \'e4r blott v\'e5r teologi, som dock f\'e5r vittnesb\'f6rd av hela skapelsen, som skall finna sig i \'e4ndringar och till\'e4gg. - Och det \'e4r \'f6vertygande, n\'e4r Paulus s\'e5 h\'e4mtar sitt bevis fr\'e5n m\'e4nniskors exempel och lagar. Han s\'e4ger ju ocks\'e5: Jag talar p\'e5 m\'e4nniskos\'e4tt, som om han ville s\'e4ga: N\'e4r det g\'e4ller testamenten och andra m\'e4nskliga ting f\'f6ljer uppfyllelse och iakttages vad lagen f\'f6reskriver. Varf\'f6r skulle icke detsamma snarare ske med Guds testamente, med det l\'f6fte, som Gud sj\'e4lv givit Abraham och hans s\'e4d? Beviset \'e4r allts\'e5 tillfredsst\'e4llande, eftersom det h\'e4mtats fr\'e5n en gudomlig ordning.\par \par a) Hs: \'bbJag borde \'e4lska - s\'e5 skall det heta. Om jag \'e4lskar det skapade, [borde jag \'e4lska Gud] mer. Men jag \'e4lskar mig sj\'e4lv mot Gud, och budet befaller motsatsen. En tapper man kan d\'f6 f\'f6r en klen karl, s\'e4ga de, s\'e5som romare och greker. Men vad s\'f6kte de? Icke den andres b\'e4sta utan \'e4ran. Annars skulle de icke ha \'f6verv\'e4gt s\'e5dana pl\'e5gor. Att s\'f6ka \'e4ran \'e4r att \'e4lska sig sj\'e4lv som Gud. En sk\'f6ka g\'f6r b\'e4ttre, som \'e4lskar sig sj\'e4lv i k\'f6ttets njutning \'e4n [den som \'e4lskar sin egen] \'e4ra. D\'e4rf\'f6r \'e4r Scotus d\'e5raktig med sitt p\'e5fund. Man s\'e4ger: Slutledningen fr\'e5n m\'e4nskliga till gudomliga f\'f6rh\'e5llanden \'e4r svag. Men de gudomliga lagarna s\'e4ga. att man icke f\'e5r [\'e4ndra] ett l\'f6fte.\'bb Tillbaka\par \par } Zente \'e4r heller icke n\'e5got annat \'e4n ett l\'f6fte, fast\'e4n det \'e4nnu icke \'e4r k\'e4nt utan tills vidare f\'f6rseglat. Men ett testamente inneb\'e4r icke en lag utan en g\'e5va. Arvingarna v\'e4nta sig icke en lag eller ett krav utan ett arv av testamentet. F\'f6rst utl\'e4gger han allts\'e5 orden, sedan till\'e4mpar han liknelsen och betonar ordet s\'e4d. \'c5t Abraham gavs l\'f6ftet, s\'e4ger han, d.v.s. ett testamente uppr\'e4ttades \'e5t honom. Allts\'e5 har han f\'e5tt ett l\'f6fte om en g\'e5va. Det \'e4r icke lagar som blivit honom givna utan ett testamente om andlig v\'e4lsignelse. Om vi respektera m\'e4nskliga testamenten eller l\'f6ften, varf\'f6r respektera vi d\'e5 icke gudomliga l\'f6ften, Guds testamente? [464] En m\'e4nniskas testamente \'e4r ju blott en bild eller ett efterliknande av det gudomliga testamentet. Och om vi respektera bilden, varf\'f6r respektera vi d\'e5 icke s\'e5 mycket mer vad den avbildar? Ty det testamente, som gavs \'e5t Abraham, var icke m\'e4nskligt utan gudomligt. Och icke ens ett m\'e4nskligt testamente kr\'e4nkes.\par \par Men det l\'f6fte, som blev honom givet, g\'e4llde icke alla judar eller m\'e5nga avkomlingar av hans s\'e4d, utan det g\'e4llde en enda \'bbs\'e4d\'bb, n\'e4mligen Kristus. Denna Pauli tolkning godk\'e4nna icke judarna. De p\'e5st\'e5 n\'e4mligen, att h\'e4r f\'f6religger en omkastning av uttryck, att singularen \'bbs\'e4d\'bb syftar p\'e5 m\'e5nga personer. Men vi h\'e5lla oss till den apostoliska andan, som har best\'e4md anledning att betona ordet s\'e4d och l\'e5ta det syfta p\'e5 Kristus. Tolkningen \'e4r sant apostolisk. \'c4ven om judarna f\'f6rneka detta, ha vi dock tillr\'e4ckligt m\'e5nga och kraftiga bevis, som Paulus ovan anf\'f6rt. Dem kunna de icke f\'f6rneka, och de bestyrka detta. - Hittills har han givit en liknelse eller en bildlig framst\'e4llning av den gudomliga ordningen genom att h\'e4nvisa till m\'e4nniskors testamenten. Nu \'f6verg\'e5r han till att utl\'e4gga och till\'e4mpa denna liknelse.\par \par } ~rA_3:17{\rtf1\ansi\ansicpg1252\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\r\s@c3:16{\rtf1\ansi\ansicpg1252\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:16\par \par Nu g\'e5vos l\'f6ftena \'e5t Abraham, s\'e5 ock \'e5t hans \'bbs\'e4d\'bb. Det heter icke: \'bboch \'e5t dem som komma av din s\'e4d\'bb, s\'e5som n\'e4r det talas om m\'e5nga; utan det heter, s\'e5som n\'e4r det talas om en enda: \'bboch \'e5t din s\'e4d\'bb, vilken \'e4r Kristus.\par \tab\par \par Nu gavs l\'f6ftena \'e5t Abraham och hans avkomma. Det heter inte: "och \'e5t dina avkomlingar", som n\'e4r man talar om m\'e5nga, utan som n\'e4r det talas om en enda: och \'e5t din avkomling som \'e4r Kristus.\par \par [463] H\'e4r kallar han med ett nytt ord Guds l\'f6ften f\'f6r testamente. Ett testamY]ed0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:17\par \par Vad jag allts\'e5 vill s\'e4ga \'e4r detta: Ett f\'f6rordnande om Kristus, som Gud redan hade givit g\'e4llande kraft, kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio \'e5r d\'e4refter, hava blivit ogiltigt, s\'e5 att l\'f6ftet d\'e4rmed har gjorts om intet.\par \tab\par \par Vad jag menar \'e4r detta: ett testamente som Gud sj\'e4lv i f\'f6rv\'e4g har gett laga kraft, kan inte upph\'e4vas av lagen som gavs fyrahundratrettio \'e5r senare, s\'e5 att l\'f6ftet skulle s\'e4ttas ur kraft.\par \par Judarna kunde h\'e4r inv\'e4nda: Gud var icke n\'f6jd med att giva l\'f6ftena \'e5t Abraham, utan efter fyra hundra trettio \'e5r stiftade han ocks\'e5 lagen. Gud misstr\'f6stade allts\'e5 om att hans l\'f6ften kunde r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra, [465] och d\'e4rf\'f6r gav han ytterligare n\'e5got b\'e4ttre, n\'e4mligen lagen, f\'f6r att ^m\'e4nniskorna vid denna b\'e4ttre efterf\'f6ljares ankomst icke skulle r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras i overksamhet utan genom att uppfylla lagen. Lagen som f\'f6ljde efter l\'f6ftet avskaffade allts\'e5 detta. - S\'e5dana undanflykter ha judarna m\'e5nga. Men Paulus vederl\'e4gger denna inv\'e4ndning klart och kraftigt, i det han s\'e4ger, att lagen icke kunde g\'f6ra l\'f6ftena ogiltiga utan snarare tv\'e4rtom. Testamentet med dess l\'f6fte, som gavs \'e5t Abraham i och med orden: I din s\'e4d o.s.v., var Guds testamente, s\'e4ger han, och det hade tr\'e4tt i kraft f\'f6re omsk\'e4relsen av hela det judiska folket. De l\'f6ften, som Skriften inneh\'f6ll, voro sj\'e4lva texten. Till dem lades sedan sigillen, omsk\'e4relsen och andra lagens ceremonier. Lagen, som kom fyra hundra trettio \'e5r efter l\'f6ftet, upph\'e4vde det allts\'e5 icke, och icke heller skulle den kunnat taga n\'e5got d\'e4rifr\'e5n, om den hade kommit tidigare. Men d\'e5 nu lagen givits s\'e5 m\'e5nga hundra \'e5r efter l\'f6ftet, ber\'f6v_ade den det icke dess giltighet.\par \par Men l\'e5t oss f\'f6ruts\'e4tta, att de b\'e5da strida mot varandra, och l\'e5t oss se efter, vilketdera som \'e4r starkast, om allts\'e5 l\'f6ftet upph\'e4ver lagen eller lagen l\'f6ftet. [466] Om lagen upph\'e4ver l\'f6ftet, f\'f6ljer d\'e4rav, att vi genom v\'e5ra g\'e4rningar g\'f6ra Gud till en l\'f6gnare och upph\'e4va hans l\'f6fte. Ty om lagen r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r, befriar fr\'e5n synd och d\'f6d, och om f\'f6ljaktligen v\'e5ra g\'e4rningar, v\'e5ra m\'e4nskliga krafter, som uppfylla lagen, g\'f6ra detsamma, s\'e5 \'e4r l\'f6ftet till Abraham obeh\'f6vligt och meningsl\'f6st. D\'e5 skulle Gud vara en l\'f6gnare, som pratar i v\'e4dret. Ty att icke vilja h\'e5lla vad man lovat utan i st\'e4llet taga det, vad \'e4r det annat \'e4n att ljuga och prata i v\'e4dret? Men det \'e4r om\'f6jligt att lagen skulle kunna g\'f6ra Gud till en l\'f6gnare och att v\'e5ra g\'e4rningar skulle kunna g\'f6ra l\'f6ftet om intet. Gud lovar icke utan att h\'e5lla, och d\'e`4rf\'f6r m\'e5ste l\'f6ftet g\'e4lla och st\'e5 fast, \'e4ven om vi kunde h\'e5lla och uppfylla lagen. \'c4ven om s\'e5 vore, att alla m\'e4nniskor vore lika heliga som \'e4nglarna - vilket \'e4r orimligt -, s\'e5 att de icke alls beh\'f6vde l\'f6ftet, skulle man lika fullt vara n\'f6dsakad h\'e5lla f\'f6re, att l\'f6ftet vore det fastaste och vissaste av allt. Ty annars skulle Gud befinnas op\'e5litlig eller l\'f6gnaktig, eftersom han g\'e5ve meningsl\'f6sa l\'f6ften eller icke ville h\'e5lla vad han lovat. Liksom l\'f6ftet var f\'f6re lagen, st\'e5r det allts\'e5 \'e4ven \'f6ver lagen.\par \par Och Gud har gjort mycket vist i att giva l\'f6ftet s\'e5 l\'e5ng tid f\'f6re lagen, just f\'f6r att ingen skall kunna s\'e4ga, att r\'e4ttf\'e4rdigheten gives genom lagen, icke genom l\'f6ftet. Det var allts\'e5 med avsikt som han gav l\'f6ftena f\'f6re lagen. Ty om han hade velat, att vi skulle r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom lagen, hade han givit den fyra hundra trettio \'e5r f\'f6re l\'f6ftet eller \'e5tminstaone samtidigt med l\'f6ftet. [467] Men nu s\'e4ger han till en b\'f6rjan ingenting alls om lagen och utgiver den f\'f6rst efter fyra hundra trettio \'e5r. Under hela den mellanliggande tiden talar han om sina l\'f6ften. Allts\'e5 gavs v\'e4lsignelsen och r\'e4ttf\'e4rdigheten genom l\'f6ftet f\'f6re lagen. Allts\'e5 st\'e5r l\'f6ftet \'f6ver lagen. Och f\'f6ljaktligen upph\'e4ver icke lagen l\'f6ftet, utan tron p\'e5 l\'f6ftet, genom vilken de som trodde blevo fr\'e4lsta, \'e4ven innan Kristus uppenbarats, och som nu genom evangelium f\'f6rkunnas f\'f6r alla folk i hela v\'e4rlden, f\'f6rst\'f6r lagen, s\'e5 att den icke l\'e4ngre kan f\'f6r\'f6ka synden eller f\'f6rskr\'e4cka och driva till f\'f6rtvivlan de syndare, som i tro omfatta l\'f6ftet.\par \par Och det ligger en djupare mening eller snarare ironi i att han s\'e4tter ut talet, fyra hundra trettio \'e5r, som om han ville s\'e4ga: Om ni kunna r\'e4kna, s\'e5 r\'e4kna p\'e5 fingrarna, hur l\'e5ng tid som f\'f6rflutit mellan l\'f6ftet och lagen. F\b'f6r visso fanns l\'f6ftet sedan l\'e4nge, d\'e5 det \'e4nnu inte p\'e5 l\'e5nga tider, n\'e4rmare best\'e4mt fyra hundra trettio \'e5r, var tal om n\'e5gon lag. Detta bevis, som best\'e5r i en sammanst\'e4llning av v\'e4lk\'e4nda \'e5rtal, \'e4r ju ganska drastiskt.\par \par Emellertid talar han h\'e4r icke om lagen \'f6ver huvud utan endast om den skrivna lagen. Han vill s\'e4ga: Gud kunde icke taga n\'e5gon h\'e4nsyn till v\'e5r gudstj\'e4nst, v\'e5ra g\'e4rningar och f\'f6rtj\'e4nster, eftersom de \'e4nnu icke funnos. Lagen fanns ju \'e4nnu icke, som f\'f6reskriver gudstj\'e4nstbruk, kr\'e4ver g\'e4rningar och utlovar livet \'e5t dem som g\'f6ra dem, i det den s\'e4ger: Den som g\'f6r efter dessa bud skall ha liv genom dem. [468] Om jag utan tv\'e5ng, av god vilja g\'e5ve en m\'e4nniska, som jag icke vore skyldig n\'e5got, en \'e5ker eller ett hus, och sedan tjugo eller \'e4nnu fler \'e5r efter det jag bevisat henne denna v\'e4lg\'e4rning genom en lag \'e5lade henne att g\'f6ra det eller det, s\'e5 cskulle den m\'e4nniskan icke kunna s\'e4ga, att hon genom sina g\'e4rningar f\'f6rtj\'e4nat den bevisade v\'e4lg\'e4rningen, eftersom hon f\'e5tt den s\'e5 m\'e5nga \'e5r tidigare utan att bedja om den, p\'e5 grund av min blotta n\'e5d. S\'e5 kunde icke heller Gud taga h\'e4nsyn till n\'e5gra f\'f6rtj\'e4nstfulla g\'e4rningar f\'f6re r\'e4ttf\'e4rdigheten, eftersom l\'f6ftet om att den helige Ande skulle givas meddelades fyra hundra trettio \'e5r f\'f6re lagen. Man m\'e4rker ironin i Pauli resonemang.\par \par P\'e5 samma s\'e4tt kunna vi s\'e4ga, att kristendomen fanns fyra hundra trettio \'e5r innan vi b\'f6rjade med v\'e5rt munkv\'e4sen. V\'e5ra synder f\'f6rsonades genom Kristi d\'f6d f\'f6r halvtannat \'e5rtusende sedan, innan n\'e5gon munkorden, n\'e5gon biktregel, n\'e5gon billighetsf\'f6rtj\'e4nst eller fullgiltig f\'f6rtj\'e4nst var uppfunnen. Hur skulle vi d\'e5 f\'f6rst nu kunna g\'f6ra till fyllest f\'f6r v\'e5ra synder med v\'e5ra f\'f6rtj\'e4nstfulla g\'e4rningar?\par \par Om allts\'e5 jdudarna f\'f6rv\'e4rva r\'e4ttf\'e4rdighet genom lagen, s\'e4ger han, varigenom f\'f6rv\'e4rvade d\'e5 Abraham den? Genom lagen kanske? Nej, ty lagen fanns \'e4nnu icke. Om lagen icke fanns, fanns det icke heller n\'e5gra f\'f6rtj\'e4nstfulla g\'e4rningar. Vad fanns det d\'e5? Intet utom l\'f6ftet. Allts\'e5 \'e4r det l\'f6ftet och icke lagen som r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r. [469] S\'e5 h\'e4mtar Paulus fr\'e5n alla h\'e5ll, fr\'e5n liknelser, fr\'e5n v\'e4lk\'e4nda \'e5rtal och personer s\'e4kra bevis, som ingen f\'f6rnuftig m\'e4nniska kan sl\'e5 i v\'e4dret. L\'e5t oss allts\'e5 bef\'e4sta v\'e5ra samveten med dylika bevis, ty det \'e4r till underbar hj\'e4lp att noga ha t\'e4nkt igenom s\'e5dant, n\'e4r anf\'e4ktelsen kommer. Dessa bevis f\'f6ra oss n\'e4mligen fr\'e5n lagen och g\'e4rningarna till l\'f6ftet och tron, fr\'e5n vreden till n\'e5den, fr\'e5n synderna till r\'e4ttf\'e4rdigheten, fr\'e5n d\'f6den till livet.\par \par Det g\'e4ller d\'e4rf\'f6r, s\'e5som jag ofta inpr\'e4ntar, att med st\'f6rstea omsorg h\'e5lla is\'e4r dessa b\'e5da, lagen och l\'f6ftet. Ty i fr\'e5ga om tid, rum, person och alla m\'f6jliga andra omst\'e4ndigheter \'e4ro de lika vitt skilda som himmel och jord, som v\'e4rldens b\'f6rjan och slut. De \'e4ro visserligen n\'e4ra varandra, emedan de \'e4ro f\'f6renade i samma m\'e4nniskas sj\'e4l, men till den inst\'e4llning de framkalla, till sitt \'e4mbete eller uppgift b\'f6ra de vara himmelsvitt skilda fr\'e5n varandra. Lagen skall h\'e4rska \'f6ver k\'f6ttet, och l\'f6ftet skall f\'f6ra ett milt regemente \'f6ver samvetet. D\'e5 man p\'e5 detta s\'e4tt anvisat vardera dess best\'e4mda plats, kan man vandra trygg mitt emellan dem, i l\'f6ftets himmel och p\'e5 lagens jord, med anden i n\'e5dens och fridens paradis och med k\'f6ttet p\'e5 g\'e4rningarnas och korsb\'e4randets jord. De besv\'e4rligheter, som k\'f6ttet m\'e5ste utst\'e5, bli d\'e5 icke sv\'e5ra, p\'e5 grund av l\'f6ftets ljuvlighet, som p\'e5 ett underbart s\'e4tt gl\'e4der hj\'e4rtat. Men om man f\'f6rblandar dessfa b\'e5da, om man f\'f6rl\'e4gger lagen till samvetet och l\'f6ftet om frihet till k\'f6ttet, \'e5stadkommes den f\'f6rvirring, som r\'e5dde i p\'e5ved\'f6met. D\'e5 vet man icke, vad som \'e4r lag och vad som \'e4r l\'f6fte eller vad som \'e4r synd och vad som \'e4r r\'e4ttf\'e4rdighet.\par \par Om man allts\'e5 vill r\'e4tt dela sanningens ord, skall man med h\'e4nsyn till den hos m\'e4nniskan verkade inst\'e4llningen och hela livet skilja l\'f6ftet s\'e5 l\'e5ngt som m\'f6jligt fr\'e5n lagen. Det \'e4r icke utan anledning som Paulus s\'e5 noggrant behandlar detta \'e4mne. Han f\'f6ruts\'e5g n\'e4mligen, att denna f\'f6rd\'e4rvliga sammanblandning av Guds ord skulle f\'f6rekomma i kyrkan, att l\'f6ftet skulle blandas med lagen och s\'e5 helt g\'e5 f\'f6rlorat. [470] Ty d\'e5 l\'f6ftet blandas med lagen, blir det bara lag av alltsammans. D\'e4rf\'f6r skall man v\'e4nja sig att \'e4ven till tiden skilja lagen fr\'e5n l\'f6ftet, s\'e5 att man d\'e5 lagen kommer och anklagar samvetet kan s\'e4ga: Herr Lagg, du kommer icke i r\'e4tt tid utan f\'f6r tidigt. Var s\'e5 god och v\'e4nta i fyra hundra trettio \'e5r till. D\'e5 de ha g\'e5tt, kan du komma. Men d\'e5 kommer du f\'f6r sent, ty l\'f6ftet har kommit fyra hundra trettio \'e5r f\'f6re dig. Detta l\'f6fte omfattar jag, och vid det vilar jag lugnt och stilla. D\'e4rf\'f6r har jag ingenting att g\'f6ra med dig och bryr mig icke om att h\'f6ra p\'e5 dig. Ty nu lever jag med den troende Abraham, eller snarare, jag lever efter Kristi framtr\'e4dande, och han har avskaffat och upph\'e4vt dig, du Lag. - S\'e5 skall Kristus alltid framst\'e5 f\'f6r hj\'e4rtat som en sammanfattning av alla bevis f\'f6r tron, mot k\'f6ttets r\'e4ttf\'e4rdighet, mot lagen och de f\'f6rtj\'e4nstfulla g\'e4rningarna.\par \par Nu har jag anf\'f6rt n\'e4stan alla de huvudbevis, som Paulus i detta brev framl\'e4gger f\'f6r att styrka l\'e4ran om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen. Det f\'f6rn\'e4msta och verksammaste bland dem \'e4r det, som han s\'e4rskilt insk\'e4rper h\'e4r och i Romarbrhevet, h\'e4nvisningen till l\'f6ftet. Ty var och en m\'e5ste h\'e5lla med om att l\'f6ftet icke \'e4r lag. Vidare upptar han till behandling l\'f6ftets formulering: \'bbI din s\'e4d skola v\'e4lsignas\'bb o.s.v., och utl\'e4gger den med st\'f6rsta omsorg. D\'e4refter behandlar han \'e5rtal och personer, liksom sj\'e4lva ordet s\'e4d, vilket han tolkar s\'e5som \'e5syftande Kristus. Slutligen skaffar han sig den r\'e4tta bakgrunden genom att f\'f6rklara, vad lagen \'e5stadkommer, n\'e4mligen att den innesluter under f\'f6rbannelse. [471] Och p\'e5 detta s\'e4tt v\'e4nder han om de bevis, som de falska apostlarna anv\'e4nt f\'f6r att f\'f6rsvara lagens r\'e4ttf\'e4rdighet, och riktar dem mot dessa senare sj\'e4lva. Ni f\'f6rf\'e4kta, s\'e4ger han, att lagen \'e4r n\'f6dv\'e4ndig till fr\'e4lsningen. Ha ni d\'e5 icke l\'e4st, vad lagen s\'e4ger: \'bbJa, ni skall h\'e5lla fast vid mina stadgar och lagar, ty den m\'e4nniska som f\'f6ljer dem skall leva genom dem.\'bb (3 Mos. 18, 5)? Men vem g\'f6r det? S\'e5 m\'e5nga som l\'e5ta det bero p\'e5 lagens g\'e4rningar \'e4ro allts\'e5 under f\'f6rbannelsen. N\'e4r allts\'e5 de falska apostlarna vilja fr\'e5n lagen sluta till r\'e4ttf\'e4rdighet och liv, v\'e4nder Paulus p\'e5 deras ord och sluter till f\'f6rbannelse och d\'f6d. S\'e5 \'e5stadkommer han ett starkt f\'f6rsvar f\'f6r artikeln om den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten, i det att han l\'e5ter den bekr\'e4ftas av l\'f6ftet, i vilket han st\'e4ller fram Kristus, sj\'e4lve Abrahams s\'e4d, och hans d\'f6d, hans uppst\'e5ndelse, hans v\'e4lsignelse och hans seger till fromma f\'f6r alla folk. Han vederl\'e4gger motst\'e5ndarnas bevisf\'f6ring med ord ur sj\'e4lva lagen, med vilkas hj\'e4lp han kan p\'e5st\'e5, att lagen \'e4r s\'e5 l\'e5ngt ifr\'e5n att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra, att den i st\'e4llet har rakt motsatt verkan, n\'e4mligen att den innesluter under f\'f6rbannelse. - Nu f\'f6ljer den slutsats, som kan dragas ur dessa bevis.\par \par } jt. Det naturliga f\'f6rnuftet, hur blint det \'e4n \'e4r, m\'e5ste medgiva, att det \'e4r en sak att lova och en annan att fordra, [472] en sak att giva och en annan att mottaga. Om en h\'e4st kunde tala, skulle han vara tvungen att s\'e4ga, att det \'e4r en sak, n\'e4r stalldr\'e4ngen l\'e4gger f\'f6r honom havre att \'e4ta och en helt annan sak, n\'e4r han skall g\'e5 och b\'e4ra samme stalldr\'e4ng p\'e5 sin rygg. Allts\'e5 \'e4ro lagen och l\'f6ftet lika vitt skilda som himmel och jord. Ty lagen kr\'e4ver: G\'f6r detta! L\'f6ftet giver: Tag emot detta!\par \par Paulus sluter allts\'e5 p\'e5 f\'f6ljande s\'e4tt: V\'e4lsignelsen gavs genom l\'f6ftet. Allts\'e5 gives den icke genom lagen. Ty l\'f6ftet s\'e4ger: \'bbI din s\'e4d skola v\'e4lsignas\'bb o.s.v. Den som har lagen har allts\'e5 icke nog, ty han har \'e4nnu icke v\'e4lsignelsen. Allts\'e5 st\'e5r han kvar under f\'f6rbannelsen. Allts\'e5 kan icke lagen r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra, ty till den \'e4r icke v\'e4lsignelsen knuten. Vidare, om arvet kokmme av lagen, skulle Gud befinnas vara en l\'f6gnare, l\'f6ftet vore omintetgjort. Likas\'e5, om lagen kunde utverka v\'e4lsignelsen, varf\'f6r skulle Gud d\'e5 lova att sk\'e4nka den? \'bbI din s\'e4d\'bb o.s.v. Varf\'f6r sade han icke hellre: G\'f6r detta, s\'e5 skall du f\'e5 v\'e4lsignelse, eller: Du kan f\'f6rtj\'e4na det eviga livet genom att uppfylla lagen. - Bevisf\'f6ringen utg\'e5r allts\'e5 fr\'e5n motsatsens orimlighet: Arvet gives genom l\'f6ftet, allts\'e5 icke genom lagen.\par \par 3:18\par \par Men \'e5t Abraham har Gud sk\'e4nkt det genom ett l\'f6fte.\par \tab\par \par Men \'e5t Abraham har Gud gett arvet genom ett l\'f6fte.\par \par Det kan icke f\'f6rnekas, att Gud innan lagen fanns genom l\'f6fte gav Abraham v\'e4lsignelsen eller arvet, d.v.s. syndernas f\'f6rl\'e5telse, r\'e4ttf\'e4rdighet, salighet, evigt liv, att vi skulle vara Guds barn och arvingar och Kristi medarvingar. I 1 Mos. 22, 18 s\'e4ges det tydligt: \'bbI din avkomma skall alla jordens folk bli v\'e4lsignade.\'bb [473] D\'e4r gives v\'e4lsignelsen utan h\'e4nsyn till lagen och g\'e4rningarna. Ty Gud gav arvet, innan Mose var f\'f6dd och innan n\'e5gon t\'e4nkt p\'e5 lagen. Varf\'f6r p\'e5st\'e5 ni d\'e5, att r\'e4ttf\'e4rdighet kommer genom lagen, n\'e4r er fader Abraham f\'e5tt sig given r\'e4ttf\'e4rdighet, liv och salighet utan och f\'f6re lagen, ja, innan det fanns n\'e5gon som kunde uppfylla lagen?\par \par Den som icke l\'e5ter \'f6vertyga sig av detta \'e4r blind och f\'f6rh\'e4rdad. Men eftersom jag f\'f6rut noggrant och utf\'f6rligt avhandlat l\'f6ftet, ber\'f6r jag det nu blott i f\'f6rbig\'e5ende.\par \par Vad som hittills behandlats \'e4r den f\'f6rn\'e4msta delen av brevet. Nu f\'f6lja liknelserna om uppfostraren, om den minder\'e5rige arvingen, likas\'e5 allegorin om Abrahams tv\'e5 s\'f6ner, Isak och Ismael o. s. v. Slutligen f\'f6lja sederegler, I denna senare del av brevet kan Paulus snarare s\'e4gas utveckla och belysa vad han redan sagt \'e4n komma med nya l\'e4rdomar.\par \par } RB!3:18{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:18\par \par Om det n\'e4mligen vore p\'e5 grund av lag som arvet skulle undf\'e5s, s\'e5 vore det icke p\'e5 grund av l\'f6fte.\par \tab\par \par Ty om arvet beror p\'e5 lagen, beror det inte p\'e5 l\'f6ftet.\par \par P\'e5 samma s\'e4tt s\'e4ger han i Rom. 4, 14: \'bbOm de som h\'e5ller sig till lagen blir arvingar, d\'e5 \'e4r tron utan inneh\'e5ll och l\'f6ftet satt ur kraft.\'bb Och det m\'e5ste s\'e5 vara, ty det \'e4r ju klart som dagen, att lagen icke \'e4r l\'f6fteinar det till att vi drillas och pl\'e5gas s\'e5 h\'e5rt med den, om de som arbetat en enda timme bli j\'e4mst\'e4llda med oss, som burit dagens tunga och hetta? D\'e5 n\'e5den, som evangeliet f\'f6rkunnar, kommer, uppst\'e5r strax detta myckna kn\'f6lande, som alltid m\'e5ste \'e5tf\'f6lja evangelii predikan. Judarna ans\'e5go, att om de h\'f6llo lagen, skulle de bli r\'e4ttf\'e4rdiggjorda. D\'e5 de d\'e4rf\'f6r h\'f6rde evangelium l\'e4ra, att Kristus kommit i v\'e4rlden f\'f6r att fr\'e4lsa icke r\'e4ttf\'e4rdiga utan syndare, [474] och att de senare skulle f\'f6re de f\'f6rra ing\'e5 i Guds rike, blevo de mycket harmsna och klagade \'f6ver att de under s\'e5 m\'e5nga hundra \'e5r med stora besv\'e4rligheter och stor vederm\'f6da burit lagens tunga ok, att de blivit j\'e4mmerligen pl\'e5gade och f\'f6rtryckta under lagens tyranni utan att f\'e5 n\'e5got f\'f6r det, ja, rent av till sin egen nackdel, medan de hedniska avgudadyrkarna finge mottaga n\'e5den utan vare sig m\'f6da eller besv\'e4r. S\'e5 knorroa nu f\'f6r tiden v\'e5ra papister och s\'e4ga: Vad gagnar det oss att vi levat tjugo, trettio, fyrtio \'e5r som munkar, lovat kyskhet, fattigdom och lydnad, l\'e4st tideg\'e4rd, m\'e4ssat och pl\'e5gat kroppen med fastor, b\'f6ner, sp\'e4kningar o. s. v., om en gift man eller kvinna, en furste, en r\'e5dman, en l\'e4rare eller en skolpojke, en k\'f6pman eller en tj\'e4nare, som b\'e4r s\'e4ckar, eller en tj\'e4nsteflicka, som sopar huset, icke endast \'e4ro v\'e5ra j\'e4mlikar utan till p\'e5 k\'f6pet b\'e4ttre och v\'e4rdigare \'e4n vi?\par \par Det \'e4r allts\'e5 en sv\'e5r fr\'e5ga, denna om lagen. F\'f6rnuftet sitter fast i den utan att kunna l\'f6sa den och tager v\'e5ldsam anst\'f6t. F\'f6rnuftet k\'e4nner ingenting annat \'e4n lagen, och d\'e4rf\'f6r arbetar det n\'f6dv\'e4ndigtvis med den och menar, att r\'e4ttf\'e4rdighet kommer av den. D\'e5 d\'e4rf\'f6r f\'f6rnuftet h\'f6r denna Pauli nya och f\'f6r v\'e4rlden ok\'e4nda sats, att lagen kom till f\'f6r \'f6vertr\'e4delsernas skull, d\'f6mer pdet s\'e5: Paulus upph\'e4ver lagen, eftersom han s\'e4ger, att vi icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom den. Ja, han h\'e4dar Gud, som givit lagen, eftersom han s\'e4ger, att den givits f\'f6r \'f6vertr\'e4delsernas skull. L\'e5t oss allts\'e5 leva som hedningarna, som icke ha n\'e5gon lag! L\'e5t oss synda och f\'f6rbliva i synden, p\'e5 det att n\'e5den m\'e5 \'f6verfl\'f6da! Ja, l\'e5t oss g\'f6ra ont, f\'f6r att gott m\'e5 komma d\'e4rav. - Detta h\'e4nde Paulus, och det h\'e4nder ocks\'e5 oss nu. Ty d\'e5 hopen h\'f6r evangelium, att r\'e4ttf\'e4rdigheten kommer oss till del av Guds blotta n\'e5d och genom tron allena, utan lagen och dess g\'e4rningar, sluter den p\'e5 samma s\'e4tt som judarna gjorde: D\'e5 beh\'f6va vi allts\'e5 ingenting g\'f6ra! Och denna insikt f\'f6rst\'e5 de utm\'e4rkt att oms\'e4tta i praktiken.\par \par [475] Vad skola vi d\'e5 g\'f6ra? Visst \'e4r detta n\'e5got ont, som v\'e5llar oss stor pl\'e5ga, men vi kunna icke f\'f6rhindra det. D\'e5 Kristus predikade, fick han h\'fq6ra, att han var en h\'e4dare och upprorsstiftare, att hans l\'e4ra f\'f6rf\'f6rde m\'e4nniskorna och gjorde dem upproriska mot kejsaren. Samma sak h\'e4nde Paulus och alla de andra apostlarna. Vad under, om v\'e4rlden nu anklagar oss p\'e5 samma s\'e4tt? Den m\'e5 sm\'e4da och f\'f6rf\'f6lja oss. F\'f6r de bedr\'f6vade samvetenas skull f\'e5 vi likv\'e4l icke tiga, utan vi m\'e5ste tala fritt, f\'f6r att de skola ryckas ur dj\'e4vulens snara. Vi f\'e5 icke taga n\'e5gon h\'e4nsyn till att den farliga och ondskefulla hopen missbrukar v\'e5r f\'f6rkunnelse, ty den blir icke b\'e4ttre, vare sig den har eller icke har lagen. Det \'e4r b\'e4ttre att se till att de arma samvetena bli tr\'f6stade, s\'e5 att de icke g\'e5 under tillika med den gudl\'f6sa hopen. Om vi tege, skulle det icke finnas n\'e5gon tr\'f6st f\'f6r dessa samveten, som \'e4ro s\'e5 f\'e5ngade och insn\'e4rjda i lagar och m\'e4nskliga stadgar, att de icke p\'e5 n\'e5got s\'e4tt kunna frig\'f6ra sig.\par \par D\'e5 Paulus s\'e5g, att somligar upptr\'e4dde mot hans f\'f6rkunnelse, att andra s\'f6kte den k\'f6ttsliga friheten och blevo v\'e4rre, tr\'f6stade han sig med att han var Jesu Kristi apostel, som skulle predika om tron f\'f6r Guds utkorade. F\'f6r de utkorades skull m\'e5ste han uth\'e4rda allt, f\'f6r att \'e4ven de skulle bliva fr\'e4lsta. P\'e5 samma s\'e4tt \'e4r det nu med oss. Vi g\'f6ra vad vi g\'f6ra f\'f6r de utvaldas skull, som vi veta ha nytta av v\'e5r f\'f6rkunnelse. Dessa hundar och svin, av vilka somliga f\'f6rf\'f6lja v\'e5r l\'e4ra och andra f\'f6rtrampa v\'e5r frihet, hatar jag s\'e5, att jag f\'f6r deras skull icke skulle vilja s\'e4ga ett enda ord i hela mitt liv. Jag skulle hellre vilja, att v\'e5ra svin tillika med v\'e5ra hundar till motst\'e5ndare alltj\'e4mt l\'e5ge under p\'e5vens tyranni \'e4n att Guds heliga namn skall s\'e5 sm\'e4das f\'f6r deras skull.\par \par Man knotar allts\'e5 och s\'e4ger: Om lagen icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r, s\'e5 \'e4r den ingenting. [476] Men denna slutsats \'e4r icke riktig, tsy lika litet som man kan sluta s\'e5 h\'e4r: Penningar r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra icke, allts\'e5 \'e4ro de ingenting; mina \'f6gon r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra icke, allts\'e5 skall jag riva ut dem; mina h\'e4nder r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra icke, allts\'e5 skall jag hugga av dem, lika litet \'e4r det r\'e4tt att s\'e4ga: Lagen r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r icke, allts\'e5 \'e4r den ingenting. Man m\'e5ste tillerk\'e4nna varje sak dess uppgift och dess betydelse. Om vi s\'e4ga, att lagen icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r, s\'e5 betyder detta icke, att vi f\'f6rst\'f6ra eller f\'f6rd\'f6ma lagen. Men p\'e5 den fr\'e5gan: Vartill tj\'e4nar d\'e5 lagen? svara vi annorlunda \'e4n motst\'e5ndarna, som ut ifr\'e5n sin f\'f6rv\'e4nda \'e5sk\'e5dning inbilla sig, att lagen har en uppgift och en betydelse, som den faktiskt icke har.\par \par Mot detta missbruk av lagen och mot denna falska f\'f6rest\'e4llning om dess uppgift g\'f6ra vi inv\'e4ndningar och svara med Paulus, att lagen icke har med r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen att g\'f6ra.t Men d\'e4rmed ha vi icke sagt, att lagen ingenting \'e4r, som dessa m\'e4nniskor genast sluta sig till: Om lagen icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r, har det ingen mening att den givits. Nej, lagen har sin best\'e4mda uppgift och betydelse, men icke den som v\'e5ra motst\'e5ndare tillskriva den, n\'e4mligen att den skulle r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra. R\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen har icke med lagen att g\'f6ra. D\'e4rf\'f6r l\'e4ra vi, att den skall skiljas himmelsvitt fr\'e5n lagen. Med Paulus s\'e4ga vi: \'bbMen vi vet att lagen \'e4r god, om man brukar den r\'e4tt.\'bb (1 Tim. 1, 8), d.v.s. om man brukar lagen som lag. Om jag beskriver lagen s\'e5 som den skall beskrivas och beh\'e5ller den i dess speciella uppgift och betydelse, \'e4r den n\'e5got utm\'e4rkt. Men om jag giver den en annan anv\'e4ndning och tillskriver den vad man icke f\'e5r tillskriva den, f\'f6rv\'e4nder jag icke endast lagen utan hela teologin.\par \par [477] Paulus v\'e4nder sig allts\'e5 h\'e4r mot de giftspridande skrymtare, som s\'e4ga: Vuartill tj\'e4nar d\'e5 lagen? De st\'e5 icke ut med att h\'f6ra, vad Paulus h\'e4r s\'e4ger: Lagen gavs f\'f6r att \'f6vertr\'e4delserna skulle komma i dagen. De anse n\'e4mligen, att lagen har till uppgift att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra. Och detta \'e4r det m\'e4nskliga f\'f6rnuftets vanliga uppfattning, som man finner hos alla sofister och i hela v\'e4rlden, n\'e4mligen att fromhet och r\'e4ttf\'e4rdighet vinnes genom lagens g\'e4rningar. F\'f6rnuftet t\'e5l icke p\'e5 n\'e5got s\'e4tt att ber\'f6vas denna f\'f6rd\'e4rvliga mening, ty det f\'f6rst\'e5r icke trons r\'e4ttf\'e4rdighet. D\'e4rf\'f6r br\'e4ka papisterna, dumt visserligen men \'e4n mer gudl\'f6st: Kyrkan har Guds lag, den har kyrkom\'f6tenas beslut och de heliga f\'e4dernas skrifter. Om den lever efter dem, \'e4r den helig. - Dem skall ingen kunna \'f6vertyga om att de med sin sj\'e4lvvalda gudstj\'e4nst och sina sj\'e4lvvalda fromhets\'f6vningar icke behaga Gud utan endast utmana hans vrede. Intet verkhelgon tror n\'e5got s\'e5dant utan har env rakt motsatt \'e5sikt. D\'e4rf\'f6r \'e4r vanf\'f6rest\'e4llningen om r\'e4ttf\'e4rdigheten ett sammanfl\'f6de av allt ont och synden framf\'f6r andra i v\'e4rlden. Ty fr\'e5n alla andra synder och laster kan man b\'e4ttra sig, eller \'e5tminstone kunna de f\'f6rhindras genom \'f6verhetens straff. Men denna synd, var enskild m\'e4nniskas vanf\'f6rest\'e4llning om r\'e4ttf\'e4rdigheten, utger sig f\'f6r att vara den h\'f6gsta fromhet och helighet, ty f\'f6r en k\'f6ttslig m\'e4nniska \'e4r det om\'f6jligt att bed\'f6ma denna sak. D\'e4rf\'f6r inneb\'e4r detta gift sj\'e4lva k\'e4rnan i dj\'e4vulens herrav\'e4lde \'f6ver v\'e4rlden. Det \'e4r sannerligen ormens huvud och den snara, med vilken dj\'e4vulen f\'e5ngar alla m\'e4nniskor och h\'e5ller dem i f\'e5ngenskap. Ty av naturen anse alla m\'e4nniskor, att lagen r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r. P\'e5 detta inkast: Vartill tj\'e4nar d\'e5 lagen, om den icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r? a) svarar allts\'e5 Paulus p\'e5 detta s\'e4tt: Icke f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relswens skull utan\par \par 3:19\par \par F\'f6r \'f6vertr\'e4delsernas skull blev den efter\'e5t given.\par \tab\par \par Den blev tillagd f\'f6r \'f6vertr\'e4delsernas skull ...\par \par Liksom det finns ting av skilda slag, skola de ocks\'e5 anv\'e4ndas p\'e5 olika s\'e4tt. Man f\'e5r icke f\'f6rblanda tingens \'e4ndam\'e5l. \'bbEn kvinna skall inte b\'e4ra manskl\'e4der, och en man skall inte kl\'e4 sig i kvinnoplagg.\'bb (5 Mos. 22, 5). Om man icke l\'e5ter var sak tj\'e4na sitt speciella \'e4ndam\'e5l, blir alltsammans en enda r\'f6ra. Mannen \'e4r icke skapad till att sy, kvinnan icke till att f\'f6ra krig. \'c5t var och en skall givas den rang och det \'e4mbete, som tillh\'f6r honom. En pr\'e4st eller biskop skall undervisa, en konung eller en furste skall regera, hopen skall lyda \'f6verheten o. s. v. P\'e5 samma s\'e4tt skall allt skapat tj\'e4na p\'e5 sin plats och i sin ordning. Solen skall lysa om dagen, m\'e5nen och stj\'e4rnorna om natten. Havet skall giva fisk, jorden gr\'f6da, skxogen vilt, tr\'e4 o. s. v.\par \par S\'e5 f\'e5r lagen icke g\'f6ra intr\'e5ng p\'e5 en annans \'e4mbete och f\'f6rr\'e4ttning, n\'e4mligen r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsens, utan denna skall l\'e4mnas \'e5t n\'e5den allena, \'e5t l\'f6ftet, \'e5t tron. Munkarna m\'e5 g\'e4rna fasta, bedja och b\'e4ra en annan dr\'e4kt \'e4n den \'f6vriga hopen av kristna. De f\'e5 g\'e4rna g\'f6ra detta och mer till f\'f6r att kuva och d\'f6da k\'f6ttet, men de f\'e5 icke tillskriva dessa \'f6vningar uppgiften att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra inf\'f6r Gud. Ty det \'e4r en annans \'e4mbete, som icke tillkommer dem. [479] Vad \'e4r d\'e5 lagens \'e4mbete? \'d6vertr\'e4delsen. Sannerligen ett snyggt \'e4mbete! \'bbLagen tillades f\'f6r \'f6vertr\'e4delsernas skull\'bb, s\'e4ger Paulus, d. v. s. ut\'f6ver och efter l\'f6ftet blev ocks\'e5 lagen given, till dess att s\'e4den skulle komma o. s. v. S\'e5 heter det ocks\'e5 i Rom. 5, 20: \'bbMen dessutom kom lagen in\'bb, n\'e4mligen efter l\'f6ftena om n\'e5den, f\'f6r att g\'e4lla intyill Kristus, som skulle uppfylla l\'f6ftena.\par \par H\'e4r \'e4r att m\'e4rka, att lagen har tv\'e5 uppgifter. Den ena \'e4r den borgerliga. Gud har f\'f6rordnat de borgerliga, ja, alla lagar f\'f6r att f\'f6rhindra \'f6vertr\'e4delser. Allts\'e5 \'e4r all lag given f\'f6r att f\'f6rhindra synder. R\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r allts\'e5 lagen, d\'e5 den hindrar fr\'e5n synd? Ingalunda. Ty att jag icke m\'f6rdar, icke beg\'e5r \'e4ktenskapsbrott, icke stj\'e4l, att jag avh\'e5ller mig fr\'e5n andra synder, det g\'f6r jag icke frivilligt eller av k\'e4rlek till dygden utan av fruktan f\'f6r b\'f6deln och hans sv\'e4rd. Han h\'e5ller mig i styr, liksom bojor och band hindra ett lejon eller en bj\'f6rn fr\'e5n att s\'f6nderslita allt som kommer i deras v\'e4g. Detta h\'e5llande fr\'e5n synden \'e4r s\'e5ledes icke r\'e4ttf\'e4rdighet utan vittnar snarare om or\'e4ttf\'e4rdighet. Liksom man binder ett rasande och ot\'e4mt djur, f\'f6r att det icke skall kunna g\'e5 l\'f6st p\'e5 allt som kommer i v\'e4gen f\'f6rz det, s\'e5 hindrar lagen en galen och rasande m\'e4nniska fr\'e5n att beg\'e5 ytterligare synder. Detta tv\'e5ng visar till fyllest, att alla som beh\'f6va det - och det g\'e4ller alla utanf\'f6r Kristus - icke \'e4ro r\'e4ttf\'e4rdiga utan snarare gudl\'f6sa och rasande, som m\'e5ste t\'e4mjas med lagens bojor och fj\'e4ttrar f\'f6r att icke synda. Allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r icke lagen.\par \par Lagens f\'f6rsta \'e4ndam\'e5l och uppgift \'e4r allts\'e5 att h\'e5lla de gudl\'f6sa i styr. Ty dj\'e4vulen regerar i hela v\'e4rlden och driver m\'e4nniskor till alla slags og\'e4rningar. [480] D\'e4rf\'f6r har Gud f\'f6rordnat \'f6verhet, f\'f6r\'e4ldrar, l\'e4rare, lagar, f\'e4ngelser och alla borgerliga inr\'e4ttningar till att \'e5tminstone binda dj\'e4vulens h\'e4nder, om de icke kunna g\'f6ra mer, s\'e5 att han icke kan rasa efter gottfinnande. Liksom man allts\'e5 s\'e4tter bojor och kedjor p\'e5 besatta m\'e4nniskor, i vilka dj\'e4vulen regerar med makt, f\'f6r att de icke skola g\'f6ra n\'e5go{n illa, s\'e5 m\'e5ste hela v\'e4rlden, som \'e4r besatt av dj\'e4vulen och kastar sig huvudstupa i alla slags brott, tyglas av \'f6verhetens bojor och band, d.v.s. av dess lagar, som binda v\'e4rlden till h\'e4nder och f\'f6tter f\'f6r att den icke blint skall h\'e4nge sig \'e5t all slags ondska. Om den icke p\'e5 detta s\'e4tt l\'e5ter sig tyglas, f\'e5r den plikta med livets f\'f6rlust. Denna borgerliga tukt \'e4r i h\'f6gsta grad av n\'f6den och av Gud instiftad f\'f6r den allm\'e4nna fridens skull och f\'f6r att bevara allt annat, men mest f\'f6r att icke evangelium skall f\'f6rhindras genom h\'e4nsynsl\'f6sa m\'e4nniskors oroligheter och uppror. Detta borgerliga bruk av lagen avhandlar Paulus icke h\'e4r. Det \'e4r visserligen h\'f6gst n\'f6dv\'e4ndigt, men det r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r icke. Ty liksom den besatte icke \'e4r fri och vid sina sinnen, d\'e4rf\'f6r att han \'e4r bunden till h\'e4nder och f\'f6tter, s\'e5 \'e4r v\'e4rlden icke heller r\'e4ttf\'e4rdig, hur mycket den \'e4n genom lagen avh\'|e5lles fr\'e5n yttre brott, utan den f\'f6rbliver ogudaktig. Ja, denna tuktan visar, att v\'e4rlden \'e4r gudl\'f6s, att den \'e4r rasande och drives av sin furste dj\'e4vulen, annars skulle den icke genom lagar beh\'f6va hindras fr\'e5n att synda.\par \par Lagens andra uppgift \'e4r teologisk eller andlig och g\'e5r ut p\'e5 att \'f6ka \'f6vertr\'e4delserna. Mose lag har sin st\'f6rsta betydelse genom att f\'f6r\'f6ka och m\'e5ngfaldiga synden, s\'e4rskilt i samvetet. D\'e4rom talar Paulus f\'f6rtr\'e4ffligt i Rom. 7, 7. [481] Lagens verkliga \'e4mbete och f\'f6rn\'e4msta och egentliga uppgift \'e4r allts\'e5 att f\'f6r m\'e4nniskan avsl\'f6ja hennes synd. blindhet, el\'e4nde, ogudaktighet, okunnighet, hat och f\'f6rakt f\'f6r Gud, d\'f6d, helvete, dom och den vrede, som hon f\'f6rtj\'e4nat hos Gud. Detta bruk av lagen \'e4r alldeles ok\'e4nt f\'f6r skrymtame, f\'f6r sofisterna vid universiteten och f\'f6r alla m\'e4nniskor, som h\'e4nge sig \'e5t vanf\'f6rest\'e4llningen om lagens eller den egna r\'e4}ttf\'e4rdigheten. F\'f6r att t\'e4mja och nedsl\'e5 detta vidunder och rasande vilddjur, n\'e4mligen den inbillade andligheten, m\'e5ste Gud p\'e5 berget Sinai giva en ny lag under s\'e5 h\'f6gtidliga och f\'f6rf\'e4rliga former, att hela folket betogs av fruktan. Ty emedan det m\'e4nskliga f\'f6rnuftet blir h\'f6gf\'e4rdigt genom vanf\'f6rest\'e4llningen om r\'e4ttf\'e4rdigheten och anser sig genom den behaga Gud, m\'e5ste Gud s\'e4nda en Herkules, n\'e4mligen lagen, som med all kraft kan angripa detta vidunder och sl\'e5 det till marken och d\'f6da det. Lagen anfaller allts\'e5 endast detta vidunder, icke n\'e5got annat.\par \par Detta bruk av lagen \'e4r d\'e4rf\'f6r synnerligen nyttigt och h\'f6geligen n\'f6dv\'e4ndigt. Ty om n\'e5gon icke \'e4r m\'f6rdare, \'e4ktenskapsbrytare eller tjuv utan avh\'e5ller sig fr\'e5n utv\'e4rtes synder, liksom faris\'e9en i evangeliet, vill han, eftersom han \'e4r besatt av dj\'e4vulen, sv\'e4ra p\'e5 att han \'e4r r\'e4ttf\'e4rdig. S\'e5 inbillar han sig ha en egen~ r\'e4ttf\'e4rdighet och br\'f6star sig \'f6ver sina goda g\'e4rningar. [482] En s\'e5dan kan Gud icke p\'e5 n\'e5got annat s\'e4tt \'e4n genom lagen b\'f6ja och g\'f6ra \'f6dmjuk, s\'e5 att han l\'e4r k\'e4nna sitt el\'e4nde och sin f\'f6rd\'f6melse. D\'e4rf\'f6r \'e4r lagens egentliga och r\'e4tta uppgift att, liksom p\'e5 Sinai berg, med blixt och dunder och basunljud f\'f6rskr\'e4cka, att med sin blixt br\'e4nna och krossa detta vilddjur, som kallas vanf\'f6rest\'e4llningen om egen r\'e4ttf\'e4rdighet. D\'e4rf\'f6r s\'e4ger Gud genom Jeremia 23, 29: \'bb\'c4r inte mitt ord som en eld, s\'e4ger HERREN, och likt en sl\'e4gga som krossar klippan?\'bb Ty s\'e5 l\'e4nge vanf\'f6rest\'e4llningen om egen r\'e4ttf\'e4rdighet kvarst\'e5r hos m\'e4nniskan, kvarst\'e5r ocks\'e5 obegriplig uppbl\'e5sthet, h\'f6gf\'e4rd, s\'e4kerhet, hat emot Gud, f\'f6rakt f\'f6r n\'e5den och barmh\'e4rtigheten, okunnighet om l\'f6ftet och Kristus. Hj\'e4rtat har ingen smak f\'f6r och tar icke till sig f\'f6rkunnelsen om den fria n\'e5den och syndernas f\'f6rl\'e5telse. En v\'e4ldig klippa, en diamanth\'e5rd mur, n\'e4mligen f\'f6rest\'e4llningen om den egna r\'e4ttf\'e4rdigheten, som omgiver hj\'e4rtat, f\'f6rhindrar n\'e4mligen detta.\par \par D\'e4rf\'f6r \'e4r inbillningen om egen r\'e4ttf\'e4rdighet ett stort och fruktansv\'e4rt vidunder. F\'f6r att sl\'e5 och krossa det beh\'f6ver Gud d\'e4rf\'f6r en v\'e4ldig och stark hammare, n\'e4mligen lagen, som \'e4r d\'f6dens hammare, helvetets gny och den gudomliga vredens blixt. Vartill? Till att sl\'e5 s\'f6nder f\'f6rest\'e4llningen om egen r\'e4ttf\'e4rdighet, som \'e4r ett upproriskt, envist och h\'e5rdnackat vilddjur. N\'e4r allts\'e5 lagen anklagar och skr\'e4mmer samvetet: Detta och detta skall du g\'f6ra! Men du har icke gjort det! Allts\'e5 \'e4r du hemfallen \'e5t Guds vrede och den eviga d\'f6den! - d\'e5 sk\'f6ter den sin egentliga uppgift och fyller sitt \'e4ndam\'e5l. [483] D\'e5 krossas hj\'e4rtat \'e4nda till f\'f6rtvivlan. Denna lagens uppgift och verkan \'e4r v\'e4lk\'e4nd f\'f6r de f\'f6rskr\'e4ckta och f\'f6rtvivlande samvetena, som \'f6nska sig d\'f6den eller sj\'e4lva vilja ber\'f6va sig livet f\'f6r att komma ifr\'e5n sin samvets\'e5ngest.\par \par Lagen \'e4r s\'e5lunda en hammare, som krossar klippor, den \'e4r eld, den \'e4r den stora och starka stormen och jordb\'e4vningen, som l\'f6srycker berg. Elia kunde icke uth\'e4rda de lagens f\'f6rskr\'e4ckligheter, som angivas med dessa ord, utan dolde sitt ansikte med sin mantel (1 Kon. 19, 11 ff.). Men d\'e5 detta ov\'e4der upph\'f6rde, som han stod d\'e4r och s\'e5g p\'e5, kom en sakta susning, och i den var Herren. Men ov\'e4dret med eld, virvelstorm och jordb\'e4vning m\'e5ste g\'e5 f\'f6re, innan Herren sj\'e4lv kunde f\'f6lja efter i den sakta susningen.\par \par Denna lagens verkan f\'f6rebildas av den fruktansv\'e4rda st\'e5t, med vilken Gud gav lagen p\'e5 Sinai berg. Israels folk, som hade utt\'e5gat ur Egypten, var i h\'f6gsta grad heligt. Vi \'e4ro Guds folk, skr\'f6to de. Allt vad Herren, v\'e5r Gud, har talat till oss, skola vi g\'f6ra. D\'e4rut\'f6ver helgade Mose folket, i det att han befallde dem att tv\'e4tta sina kl\'e4der och h\'e5lla sig ifr\'e5n sina hustrur och g\'f6ra sig redo till den tredje dagen. D\'e4r fanns ingen som icke var synnerligen helig. P\'e5 tredje dagen f\'f6r Mose ut folket ur l\'e4gret, fram till berget inf\'f6r Herren, s\'e5 att de skulle f\'e5 h\'f6ra hans r\'f6st. Vad h\'e4nder? D\'e5 Israels barn se denna fruktansv\'e4rda syn av ett rykande och brinnande berg, h\'f6ljt i svarta moln, d\'e4r blixtar ljunga i det t\'e4ta m\'f6rkret, och h\'f6ra basunljudet bli allt starkare och breda ut sig allt vidare och h\'f6ra \'e5skans d\'e5n och blixtarnas fr\'e4sande, draga de sig f\'f6rskr\'e4ckta och ropa p\'e5 l\'e5ngt h\'e5ll till Mose: \'bbVi skola g\'e4rna g\'f6ra allt, blott icke Herren talar till oss, att vi icke m\'e5 d\'f6, uppslukade av denna v\'e4ldiga eld. [484] Tala du till oss, s\'e5 skola vi h\'f6ra.\'bb Vad gagnade v\'e4l h\'e4r renhet, vita kl\'e4der, avh\'e5llsamhet fr\'e5n kvinnor, helighet? Icke alls. Ingen kunde uth\'e4rda denna Guds n\'e4rhet i hans majest\'e4t och h\'e4rlighet, utan alla veko i skr\'e4ck och b\'e4van, liksom drivna av dj\'e4vulen. Ty Gud \'e4r en f\'f6rt\'e4rande eld, inf\'f6r vars \'e5syn absolut intet k\'f6tt kan best\'e5.\par \par Lagen har allts\'e5 den uppgift, som den hade p\'e5 Sinai berg, d\'e5 den f\'f6rst instiftades och \'e5h\'f6rdes av dessa tvagna, r\'e4ttf\'e4rdiga, renade och kyska. Trots deras helighet drev den dem till att inse sitt el\'e4nde, ja, \'e4nda till f\'f6rtvivlan och d\'f6d. D\'e5 hj\'e4lpte ingen renhet, utan allt vad de f\'f6rnummo var orenhet, ov\'e4rdighet, synd, Guds vrede och dom, s\'e5 att de flydde fr\'e5n Guds \'e5syn och icke kunde st\'e5 ut med att h\'f6ra hans r\'f6st. Vad \'e4r v\'e4l allt k\'f6tt, sade de, att det skulle kunna h\'f6ra den levande Herren Guds r\'f6st och leva? Nu se vi, att d\'e5 Gud talar med en m\'e4nniska, kan hon icke uth\'e4rda det. - Nu l\'e5ter det annorlunda \'e4n strax f\'f6rut, d\'e5 de sade: Vi \'e4ro Guds heliga folk, som Herren har utvalt till sin egendom framf\'f6r alla andra folk i v\'e4rlden. Allt vad Herren har talat skola vi g\'f6ra. - S\'e5 g\'e5r det till slut med alla verkhelgon, som \'e4ro berusade av f\'f6rest\'e4llningen om sin egen r\'e4ttf\'e4rdighet S\'e5 l\'e4nge de icke anf\'e4ktas, anse de, att Gud h\'f6geligen \'e4lskar dem, att han ser till deras munkl\'f6ften, fastor, b\'f6ner och allmosor, f\'f6r vilka han skall giva dem en s\'e4rskild krona i himmelen. Men d\'e5 det pl\'f6tsligt kommer dunder, blixt, eld och den d\'e4r hammaren, som krossar klippor, det \'e4r, d\'e5 Guds lag uppenbarar synden och visar p\'e5 Guds vredesdom, tvingas de till f\'f6rtvivlan.\par \par Jag besv\'e4r er, som skola bli l\'e4rare f\'f6r andra, att noga l\'e4ra er denna artikel om lagens sanna och egentliga uppgift, Ty efter v\'e5r tid kommer den \'e5ter att f\'f6rdunklas och helt skymmas undan. Redan nu, medan vi \'e4nnu \'e4ro i livet och med all flit driva denna l\'e4ra, \'e4r det sannerligen mycket f\'e5 \'e4ven bland dem som vilja kallas evangeliska och tillsammans med oss bek\'e4nna evangelium, som r\'e4tt fattat lagens uppgift. Hur mena ni d\'e5 det skall bli, sedan vi g\'e5tt bort? F\'f6r att nu icke n\'e4mna vederd\'f6parna, de nya arianerna och sv\'e4rmeandarna, som sm\'e4da Kristi lekamens och blods sakrament - de \'e4ro lika okunniga om denna lagens egentliga verkan och uppgift som papisterna. De ha n\'e4mligen f\'f6r l\'e4nge sedan avfallit fr\'e5n evangelii rena l\'e4ra till lagarna, och d\'e4rf\'f6r f\'f6rkunna de icke Kristus. Visserligen bedyra de skrytsamt, att de endast s\'f6ka Guds \'e4ra och br\'f6dernas fr\'e4lsning och att de l\'e4ra Guds ord rent, men i sj\'e4lva verket f\'f6rv\'e4nda de Guds ord och giva det en annan mening, s\'e5 att det kommer att ljuda i samklang med deras fantasier. Det \'e4r sina egna fantasier som de f\'f6rkunna i Kristi namn, och det \'e4r bara lagar och ceremonier som de ge ut f\'f6r att vara evangelium; De \'e4ro och f\'f6rbliva sig alltid lika, de f\'f6rbliva munkar, verkhelgon, lag- och ceremonil\'e4rare, blott att de t\'e4nka ut nya namn p\'e5 det och uppfinna nya g\'e4rningar.\par \par D\'e4rf\'f6r \'e4r det mycket viktigt att man r\'e4tt f\'f6rst\'e5r, vad lagen \'e4r och vad dess nytta och \'e4mbete \'e4r, Det st\'e5r ju fast, att vi icke f\'f6rkasta lag och g\'e4rningar, som v\'e5ra motst\'e5ndare falskeligen beskylla oss f\'f6r att g\'f6ra. Vi g\'f6ra i h\'f6gsta grad lag g\'e4llande, vi kr\'e4va g\'e4rningar och s\'e4ga, att lagen \'e4r god och nyttig, men att den skall brukas p\'e5 r\'e4tt s\'e4tt, n\'e4mligen, som ovan sagts, f\'f6rst f\'f6r att f\'f6rhindra f\'f6rbrytelser mot borgerlig lag och vidare f\'f6r att avsl\'f6ja andliga \'f6vertr\'e4delser. Lagen \'e4r s\'e5lunda ocks\'e5 ett ljus, som lyser och uppenbarar, icke Guds n\'e5d, icke r\'e4ttf\'e4rdighet och liv, [486] men Guds vrede, synden, d\'f6den, att vi \'e4ro f\'f6rd\'f6mda inf\'f6r Gud, helvetet. P\'e5 Sinai berg hade dundret, blixten, det m\'f6rka molnet, det rykande och brinnande berget och allt detta f\'f6rf\'e4rliga icke den verkan, att det upplivade Israels barn och gjorde dem glada, utan det n\'e4stan skr\'e4mde livet ur dem och visade, hur f\'f6ga de med all sin helighet och renhet f\'f6rm\'e5dde uth\'e4rda Guds n\'e4rvaro, d\'e5 han talade till dem ur molnet. P\'e5 samma s\'e4tt \'e4r det med lagen. I sitt egentliga \'e4mbete g\'f6r den intet annat \'e4n avsl\'f6jar synden, verkar vrede, anklagar, f\'f6rskr\'e4cker och driver sinnena n\'e4ra nog till f\'f6rtvivlan. D\'e4r slutar lagen.\par \par Evangelium d\'e4remot \'e4r ett ljus, som upplyser och levandeg\'f6r hj\'e4rtana. Det visar n\'e4mligen, vad Guds n\'e5d och barmh\'e4rtighet \'e4r, vad syndernas f\'f6rl\'e5telse, v\'e4lsignelse, r\'e4ttf\'e4rdighet, liv och evig salighet \'e4r och hur vi skola uppn\'e5 dem. I det att vi p\'e5 detta s\'e4tt skilja lagen fr\'e5n evangelium, tillskriva vi vardera dess best\'e4mda uppgift och verkan. Om denna skillnad mellan lag och evangelium finner man ingenting i munkarnas, kyrkor\'e4ttsl\'e4rarnas eller \'e4ldre och nyare teologers b\'f6cker. Augustinus har i n\'e5gon m\'e5n fattat och framst\'e4llt denna skillnad. Hieronymus och hans gelikar \'e4ro helt okunniga om den. Kort sagt, det har i m\'e5nga hundra \'e5r r\'e5tt en m\'e4rklig tystnad om den i alla skolor och kyrkor. Detta f\'f6rh\'e5llande har f\'f6rt samvetena i den st\'f6rsta v\'e5da. Ty om icke evangelium klart skiljes fr\'e5n lagen, kan den kristna l\'e4ran icke uppr\'e4tth\'e5llas. K\'e4nner man \'e5ter denna skillnad, k\'e4nner man ocks\'e5 det r\'e4tta s\'e4ttet att bli r\'e4ttf\'e4rdiggjord. [487] D\'e5 \'e4r det l\'e4tt att skilja tro fr\'e5n g\'e4rningar, Kristus fr\'e5n Mose, fr\'e5n \'f6verheten och alla borgerliga lagar. Ty allting utom Kristus \'e4r d\'f6dens \'e4mbete och h\'e4mnd f\'f6r og\'e4rningar. Paulus besvarar allts\'e5 sin fr\'e5ga p\'e5 f\'f6ljande s\'e4tt:\par \par a) Hs (tillskrivet nedtill): \'bbLagens tredje bruk.\'bb Tillbaka\par \par } LLDC3:19a{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:19a\par \par Vartill tj\'e4nade d\'e5 lagen?\par \tab\par \par Varf\'f6r gavs d\'e5 lagen?\par \par D\'e5 vi l\'e4ra, att m\'e4nniskan r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6res utan lag och g\'e4rningar, inst\'e4ller sig med n\'f6dv\'e4ndighet den fr\'e5gan: Om lagen icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r, varf\'f6r blev den d\'e5 given? Likas\'e5: Varf\'f6r skall Gud driva p\'e5 oss och betunga oss med lagen, om den icke g\'f6r levande? Vad tj\'e4nmt hata och h\'e4da Gud. F\'f6re anf\'e4ktelsen var hon ett stort helgon, som dyrkade och prisade Gud, som b\'f6jde kn\'e4 och tackade honom liksom faris\'e9en hos Lukas. Men sedan synden och d\'f6den avsl\'f6jats, skulle hon helst vilja, att Gud icke funnes till. Och s\'e5 verkar lagen h\'e4ftigt hat mot Gud. Detta inneb\'e4r, att lagen icke endast visar p\'e5 synden och bringar den till k\'e4nnedom, utan genom detta p\'e5visande \'f6kas synden, den underbl\'e5ses, sl\'e5r ut i full l\'e5ga och f\'f6rstoras. Det \'e4r detta som Paulus syftar p\'e5 i Rom. 7, 13: \'bbMen synden har blivit det, f\'f6r att den skulle framst\'e5 som synd. Genom det som \'e4r gott \'e5stadkom den min d\'f6d. S\'e5 skulle synden genom budordet framst\'e5 som i h\'f6gsta grad syndig.\'bb P\'e5 detta st\'e4lle behandlar han utf\'f6rligt denna verkan av lagen.\par \par P\'e5 fr\'e5gan: Om lagen icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r, vad duger den d\'e5 till? har Paulus allts\'e5 verkligen ett svar. Ehuru den icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r, \'e4r den likv\'e4l h\'f6geligen nyttig och n\'f6dv\'e4ndig. F\'f6r det f\'f6rsta hindrar den p\'e5 det borgerliga omr\'e5det de k\'f6ttsliga och r\'e5a m\'e4nniskorna i deras framfart. [488] F\'f6r det andra f\'f6r den m\'e4nniskan till sj\'e4lvk\'e4nnedom, till insikt om att hon \'e4r syndare och f\'f6ljaktligen skyldig till d\'f6den och v\'e4rd den eviga vreden. Men vartill gagnar d\'e5 detta, denna f\'f6r\'f6dmjukelse, att hammaren sl\'e5r s\'f6nder och krossar? Det tj\'e4nar till att bereda n\'e5den ing\'e5ng hos oss. S\'e5 \'e4r lagen en tj\'e4nare, som f\'f6rbereder till n\'e5den. Ty Gud \'e4r de \'f6dmjukas, de el\'e4ndas, de bedr\'f6vades, de f\'f6rtrycktas och f\'f6rtvivlades och tillintetgjordas Gud. Guds v\'e4sen \'e4r att upph\'f6ja de ringa, att m\'e4tta de hungrade, giva de blinda ljus, tr\'f6sta de el\'e4nda och bedr\'f6vade, r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra syndare, g\'f6ra d\'f6da levande, fr\'e4lsa f\'f6rtvivlade och f\'f6rd\'f6mda o.s.v. Ty han \'e4r den allsm\'e4ktige Skaparen, som g\'f6r allt av ingenting. Men han hindras fr\'e5n att utf\'f6ra detta sitt naturliga och f\'f6r honom utm\'e4rkande verk av den f\'f6rd\'e4rvliga inbillningen om egen r\'e4ttf\'e4rdighet, som icke vill vara syndare, oren, el\'e4ndig och f\'f6rd\'f6md utan r\'e4ttf\'e4rdig, helig o.s.v. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste Gud anv\'e4nda sin hammare lagen, som s\'f6nderbryter, sl\'e5r, krossar och tillintetg\'f6r detta vilddjur med dess falska f\'f6rtr\'f6stan, vishet, r\'e4ttf\'e4rdighet och f\'f6rm\'e5ga, s\'e5 att m\'e4nniskan \'e4ntligen av sin olycka l\'e4r sig, att hon \'e4r f\'f6rlorad och f\'f6rd\'f6md. N\'e4r samvetet s\'e5 blivit f\'f6rskr\'e4ckt av lagen, finns det plats f\'f6r f\'f6rkunnelsen av evangelium och n\'e5d, som \'e5ter uppr\'e4ttar och tr\'f6star, i det den s\'e4ger, att Kristus icke kommit i v\'e4rlden f\'f6r att s\'f6nderbryta ett krossat r\'f6 eller utsl\'e4cka en rykande veke utan f\'f6r att f\'f6rkunna gl\'e4djens budskap f\'f6r de fattiga, f\'f6r att l\'e4ka de i hj\'e4rtat f\'f6rkrossade och predika frihet f\'f6r de f\'e5ngna.\par \par Men h\'e4r fordras arbete och anstr\'e4ngning f\'f6r att den som s\'e5 f\'f6rskr\'e4ckts och krossats av lagen \'e5ter m\'e5 kunna resa sig och s\'e4ga: Nu \'e4r jag tillr\'e4ckligt f\'f6rkrossad och bragt i f\'f6rl\'e4genhet, lagen har pl\'e5gat mig nog, den har haft sin tid. Nu \'e4r det tid f\'f6r n\'e5den, [489] till att h\'f6ra Kristus, av vars mun utg\'e5 n\'e5dens ord. Nu \'e4r det tid att sk\'e5da upp, icke till berget Sinai med dess r\'f6k och eld utan till Moria berg, d\'e4r Gud har sin tron, sitt tempel och sin n\'e5dastol, d.v.s. Kristus, som \'e4r r\'e4ttf\'e4rdighetens och fridens konung. D\'e4r vill jag h\'f6ra, vad Herren s\'e4ger till mig, d\'e5 han tills\'e4ger sitt folk frid. - S\'e5 stor \'e4r m\'e4nniskohj\'e4rtats d\'e5rskap, att det icke endast \'e4r of\'f6rm\'f6get att i denna samvetsstrid. d\'e4r lagen fyllt sin uppgift och ut\'f6vat sin egentliga verkan, till\'e4gna sig l\'e4ran om n\'e5den, som ger de vissaste l\'f6ften och erbjuder syndernas f\'f6rl\'e5telse f\'f6r Kristi skull, utan s\'f6ker \'e4nnu mer lagar, med vilkas hj\'e4lp det vill s\'f6rja f\'f6r sig sj\'e4lvt. F\'e5r jag bara leva l\'e4ngre, s\'e4ger hj\'e4rtat, skall jag b\'e4ttra mitt leverne, jag skall g\'f6ra det eller det. eller jag skall g\'e5 i kloster, jag skall leva i armod, n\'f6jd med vatten och br\'f6d, jag skall g\'e5 barfota o.s.v. Om man h\'e4r icke g\'f6r alldeles tv\'e4rtom, d.v.s. skickar bort Mose med hans lag till de s\'e4kra och f\'f6rh\'e4rdade och i st\'e4llet i denna skr\'e4ck och \'e5ngest fattar om Kristus, som lidit, korsf\'e4sts och d\'f6tt f\'f6r v\'e5ra synder, s\'e5 \'e4r det helt ute med v\'e5r fr\'e4lsning.\par \par F\'f6ljaktligen har ocks\'e5 lagen med sitt \'e4mbete betydelse f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, icke s\'e5 att den r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r, men den driver oss till l\'f6ftet om n\'e5den och g\'f6r det ljuvligt och \'e5tr\'e5v\'e4rt. Allts\'e5 upph\'e4va vi icke lagen, utan vi uppvisa dess r\'e4tta \'e4mbete och verkan, visa p\'e5 den som en nyttig tj\'e4nare, vilken driver till Kristus. Sedan lagen \'f6dmjukat, f\'f6rskr\'e4ckt och krossat m\'e4nniskan, s\'e5 att hon \'e4r n\'e4ra f\'f6rtvivlan, [490] m\'e5 hon allts\'e5 se till, att hon f\'f6rst\'e5r att r\'e4tt anv\'e4nda lagen. Ty dess uppgift och nytta \'e4r icke endast att visa synden och Guds vrede utan \'e4ven att driva till Kristus. Denna verkan av lagen s\'f6ker endast den helige Ande och l\'e4r endast evangelium, ty evangelium ensamt s\'e4ger, att Gud \'e4r n\'e4ra de i hj\'e4rtat f\'f6rkrossade. Den som krossats av lagens hammare f\'e5r allts\'e5 icke m\'f6ta denna f\'f6rkrosselse p\'e5 f\'f6rv\'e4nt s\'e4tt, genom att lasta p\'e5 sig \'e4nnu flera lagar, utan han skall lyssna till huru Kristus s\'e4ger: \'bbKom till mig, alla ni som arbetar och b\'e4r p\'e5 tunga b\'f6rdor s\'e5 skall jag ge er vila.\'bb (Matt. 11, 28). N\'e4r lagen s\'e5 kommit m\'e4nniskan att f\'f6rtvivla om alla sina egna m\'f6jligheter och d\'e4rigenom driver henne till att s\'f6ka hj\'e4lp och tr\'f6st hos Kristus, d\'e5 \'e4r den i sitt r\'e4tta bruk, och s\'e5 tj\'e4nar den genom evangelium till r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relse. Och detta \'e4r lagens yppersta och fullkomligaste bruk.\par \par H\'e4r b\'f6rjar Paulus allts\'e5 en ny avdelning i sin behandling av lagen och s\'e4ger vad den \'e4r, med anledning av att han sagt, att den icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r. Ty n\'e4r f\'f6rnuftet h\'f6r detta, drager det genast den slutsatsen: Allts\'e5 duger den ingenting till. Det var allts\'e5 n\'f6dv\'e4ndigt att taga upp denna fr\'e5ga och att svara med en riktig beskrivning av vad lagen \'e4r och hur den skall uppfattas, s\'e5 att man icke l\'e5ter den omfatta mer eller mindre \'e4n som riktigt \'e4r. Till r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen \'e4r \'f6ver huvud ingen lag n\'f6dv\'e4ndig, s\'e4ger han. D\'e5 man skall avhandla r\'e4ttf\'e4rdighet, liv och evig salighet, b\'f6r man d\'e4rf\'f6r bortse fr\'e5n lagen, som om den aldrig funnits eller skulle komma att finnas, som om den vore en ren obetydlighet. Ty d\'e5 det g\'e4ller r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen kan ingen tillr\'e4ckligt fullst\'e4ndigt se bort ifr\'e5n lagen f\'f6r att uteslutande f\'e4sta blicken p\'e5 l\'f6ftet D\'e4rf\'f6r har jag sagt, att lagen och l\'f6ftet med h\'e4nsyn till sin verkan p\'e5 oss skola skiljas himmelsvitt fr\'e5n varandra. I realiteten st\'e5 de varandra annars mycket n\'e4ra.\par \par 3:19\par \par Till dess att \'bbs\'e4den\'bb skulle komma, han \'e5t vilken l\'f6ftet hade blivit givet.\par \tab\par \par ... f\'f6r att g\'e4lla tills avkomlingen skulle tr\'e4da fram, han som l\'f6ftet g\'e4llde.\par \par [491] Paulus framst\'e4ller icke lagen som evig utan s\'e4ger, att den blivit lagd till l\'f6ftena f\'f6r \'f6vertr\'e4delsernas skull, n\'e4mligen f\'f6r att i borgerligt avseende hindra dem men fr\'e4mst f\'f6r att i andligt avseende avsl\'f6ja dem. Och den skall icke fullf\'f6lja denna uppgift f\'f6r evigt utan endast till en viss tid. H\'e4r m\'e5ste man l\'e4gga m\'e4rke till tidsbegr\'e4nsningen, hur l\'e4nge lagens v\'e4lde eller tyranni skall r\'e4cka, vilket avsl\'f6jar synden, visar oss hurudana vi \'e4ro och att Gud \'e4r vred p\'e5 oss. Den som p\'e5 allvar k\'e4nner detta, skulle genast g\'e5 under, om han icke finge tr\'f6st. Om d\'e4rf\'f6r icke lagens dagar f\'f6rkortades, skulle ingen bliva fr\'e4lst. Det skall allts\'e5 best\'e4mmas en viss tid, ut\'f6ver vilken den icke f\'e5r h\'e4rska. Hur l\'e4nge skall allts\'e5 lagens herrav\'e4lde r\'e4cka? Tills S\'e4den kommer, den om vilken det \'e4r skrivet: \'bbI din s\'e4d skola alla folk v\'e4lsignas.\'bb Lagen \'e4r allts\'e5 n\'f6dv\'e4ndig, intill dess tidens fullbordan och v\'e4lsignelsens s\'e4d kommer. Icke som om sj\'e4lva lagen skulle f\'f6ra med sig S\'e4den eller giva r\'e4ttf\'e4rdighet. Men den skall p\'e5 det borgerliga omr\'e5det h\'e5lla i styr och liksom l\'e4gga band p\'e5 de tygell\'f6sa, och p\'e5 det andliga omr\'e5det \'e5ter skall den anklaga, f\'f6r\'f6dmjuka och f\'f6rskr\'e4cka, och de s\'e5 f\'f6r\'f6dmjukade och f\'f6rskr\'e4ckta skall den tvinga att s\'e4tta sitt hopp till v\'e4lsignelsens s\'e4d.\par \par [492] Den f\'f6r lagen best\'e4mda tidrymden kan f\'f6rst\'e5s antingen bokstavligt eller andligt. Bokstavligt fattad betyder den, att lagen varade intill Kristus. \'bbLagen och alla profeterna hava profeterat intill Johannes\'bb, s\'e4ger Kristus. \'bbFr\'e5n Johannes d\'f6parens dagar intill denna stund tr\'e4nger himmelriket fram med storm, och m\'e4nniskor storma fram och rycka det till sig.\'bb (Matt. 11, 12 f.). [Och fr\'e5n Johannes D\'f6parens dagar \'e4nda till nu \'e4r himmelriket utsatt f\'f6r v\'e5ld, och v\'e5ldsm\'e4n f\'f6rtrycker det. Matt. 11:12 Svenska Folkbibeln] Detta sades i de dagar, d\'e5 Kristus blev d\'f6pt och b\'f6rjade predika. D\'e5 upph\'f6rde \'e4ven efter bokstaven lagen och hela det mosaiska gudstj\'e4nstv\'e4sendet.\par \par I andlig mening betyder tidsbegr\'e4nsningen f\'f6r lagen, att den icke f\'e5r h\'e4rska i samvetet l\'e4ngre \'e4n intill den f\'f6r den v\'e4lsignade s\'e4den f\'f6rutbest\'e4mda tiden. D\'e5 allts\'e5 lagen har visat mig mina missg\'e4rningar, f\'f6rskr\'e4ckt mig och uppenbarat Guds vrede och dom, s\'e5 att jag b\'f6rjar blekna och f\'f6rtvivla, har den fyllt sitt f\'f6reskrivna tidsm\'e5tt. D\'e5 skall den sluta med att ut\'f6va sitt tyranni, ty den har fullgjort sin uppgift, den har till fyllest uppenbarat Guds vrede och v\'e5llat f\'f6rskr\'e4ckelse. D\'e5 skall man s\'e4ga: Sluta, du lag, du har f\'f6rskr\'e4ckt och f\'f6rkrossat mig tillr\'e4ckligt. \'bbDin vrede vilar tung p\'e5 mig, och alla dina b\'f6ljors svall l\'e5ter du g\'e5 \'f6ver mig.\'bb (Ps. 88, 8). \'bbHerre, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din f\'f6rt\'f6rnelse.\'bb (Ps. 6, 2). D\'e5 s\'e5dan \'e5ngest och klagan kommer, \'e4r tiden och stunden inne f\'f6r den v\'e4lsignade S\'e4den. D\'e5 skall lagen vika, eftersom den visserligen blivit tillagd f\'f6r att uppenbara och f\'f6r\'f6ka \'f6vertr\'e4delserna men endast till dess S\'e4den kommer. D\'e5 han \'e4r kommen, skall lagen upph\'f6ra med att uppenbara \'f6vertr\'e4delserna och f\'f6rskr\'e4cka. Den skall l\'e4mna v\'e4ldet \'e5t en annan, \'e5t den v\'e4lsignade S\'e4den, d.v.s. Kristus, som har n\'e5derika l\'e4ppar, med vilka han icke anklagar och f\'f6rskr\'e4cker utan kung\'f6r n\'e5got b\'e4ttre \'e4n lagen, n\'e4mligen n\'e5d, frid, syndernas f\'f6rl\'e5telse, seger \'f6ver synd och d\'f6d. [493] Med orden: \'bbTills avkomlingen skulle tr\'e4da fram, han som l\'f6ftet g\'e4llde\'bb, anger allts\'e5 Paulus, huru l\'e5ng tid lagen skulle ha. i bokstavlig och andlig mening. Men lagens tid i andlig mening h\'e5ller sig envist kvar i samvetet. D\'e4rf\'f6r \'e4r det mycket sv\'e5rt f\'f6r en m\'e4nniska, som st\'e5r under lagens andliga verkan, att f\'e5 slut p\'e5 lagens tid. Ty d\'e5 sj\'e4len \'e4r s\'e5 f\'f6rskr\'e4ckt i k\'e4nslan av sin synd, f\'f6rm\'e5r den icke tro, att Gud \'e4r barmh\'e4rtig, att han vill f\'f6rl\'e5ta synderna f\'f6r Kristi skull. Utan den anser, att Gud \'e4r vred p\'e5 syndare, att han anklagar och f\'f6rd\'f6mer dem. D\'e5 m\'e5ste f\'f6rtvivlan och d\'f6d f\'f6lja, om icke tron kommer till och uppr\'e4ttar, eller om icke n\'e5gon broder \'e4r till hands att tr\'f6sta den genom lagen betungade och f\'f6rkrossade, enligt Kristi ord: \'bbTy d\'e4r tv\'e5 eller tre \'e4r samlade i mitt namn, d\'e4r \'e4r jag mitt ibland dem.\'bb (Matt. 18, 20). Det \'e4r ytterligt farligt f\'f6r en m\'e4nniska, s\'e4rskilt i anf\'e4ktelse, att vara ensam. \'bbMen ve den ensamme!\'bb s\'e4ger Predikaren (4, 10). \'bbOm han faller, finns det inte n\'e5gon som kan resa upp honom.\'bb D\'e4rf\'f6r har den som instiftat klosterv\'e4sendet med dess enst\'f6ringsliv givit otaliga m\'e4nniskor anledning till f\'f6rtvivlan. Det vore ingen fara, om man en eller annan dag skilde sig fr\'e5n umg\'e4nget med m\'e4nniskor f\'f6r att bedja. S\'e5 l\'e4sa vi om Kristus, att han d\'e5 och d\'e5 gick avsides upp p\'e5 ett berg och stannade d\'e4r \'f6ver natten i b\'f6n. Men att man fordrade ensamhet hela livet igenom, det var dj\'e4vulens p\'e5fund. Ty om en anf\'e4ktad m\'e4nniska \'e4r ensam, kan hon varken \'f6vervinna k\'f6ttets eller andens frestelser.\par \par 3:19\par \par Och den utgavs genom \'e4nglar och \'f6verl\'e4mnades i en medlares hand.\par \tab\par \par Den utf\'e4rdades genom \'e4nglar och lades i en medlares hand.\par \par Detta \'e4r en liten utvikning, som Paulus icke fullf\'f6ljer utan endast vidr\'f6r i f\'f6rbig\'e5ende. Han \'e5terv\'e4nder n\'e4mligen strax till sitt \'e4mne, med orden: \'bb\'c4r d\'e5 lagen emot Guds l\'f6ften?\'bb [494] Anledningen till utvikningen var den, att han kommit att t\'e4nka p\'e5 ytterligare en skillnad mellan lag och evangelium. Lagen, som lagts till l\'f6ftena, skiljer sig icke blott ifr\'e5ga om tiden fr\'e5n evangeliet utan \'e4ven i fr\'e5ga om upphovsman eller orsak. Ty lagen gavs genom \'e4nglar men evangeliet genom Herren sj\'e4lv, enligt Hebr. 2, 2 f. D\'e4rf\'f6r \'f6vertr\'e4ffar den evangeliska f\'f6rkunnelsen lagen, i det att lagen \'e4r tj\'e4narnas ord och evangelium Herrens ord. F\'f6r att allts\'e5 f\'f6rklena lagen och f\'f6rh\'e4rliga evangeliet s\'e4ger han, att lagen \'e4r en l\'e4ra, som varat endast en kort tid, n\'e4mligen endast till l\'f6ftets uppfyllelse, intill den v\'e4lsignade S\'e4den, som uppfyllde l\'f6ftet, medan evangeliet varar till evig tid. Lagen \'e4r allts\'e5 vida underl\'e4gsen evangeliet, eftersom den instiftats genom tj\'e4nande \'e4nglar, evangeliet \'e5ter genom Herren sj\'e4lv, s\'e5som det heter Hebr. 1, 2: \'bbGud har nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son (som \'e4r den v\'e4lsignade S\'e4den). Honom har han insatt till att \'e4rva allting, och genom honom har han ocks\'e5 skapat v\'e4rlden.\'bb Husbonden talar ju helt annorlunda \'e4n tj\'e4narna.\par \par Vidare blev lagens ord oss givet icke endast genom Guds tj\'e4nare \'e4nglarna, utan ocks\'e5 genom en tj\'e4nare, som st\'e5r under \'e4nglarna i rang, n\'e4mligen genom en m\'e4nniska, d.v.s. som Paulus h\'e4r s\'e4ger, genom en medlares hand, det \'e4r genom Moses hand. Men Kristus \'e4r ingen tj\'e4nare utan Herren sj\'e4lv. Han \'e4r icke medlare mellan Gud och m\'e4nniskor enligt lagen s\'e5som Mose, [495] utan han \'e4r medlare f\'f6r ett b\'e4ttre f\'f6rbund. Detta vidr\'f6r Paulus som sagt endast i f\'f6rbig\'e5ende, han f\'f6rklarar det icke. Lagen blev allts\'e5 given genom \'e4nglarna som tj\'e4nare, ty p\'e5 Sinai berg h\'f6rde Mose och folket Gud tala, d.v.s. de h\'f6rde \'e4nglar tala i Guds st\'e4lle. D\'e4rf\'f6r s\'e4ger Stefanus; Apg. 7, 53: \'bbNi som har f\'e5tt lagen f\'f6rmedlad av \'e4nglar\'bb, det \'e4r, genom \'e4nglar, som ombes\'f6rjde och \'f6verl\'e4mnade den, \'bbmen inte h\'e5llit den.\'bb Likas\'e5 heter det uttryckligen i 2 Mos. 3, 2; att en \'e4ngel visade sig f\'f6r Mose i en eldsl\'e5ga och talade till honom ur en buske. D\'e4r \'e4r den latinska texten f\'f6rd\'e4rvad, ty den talar icke om en \'e4ngel utan om Herren. Och p\'e5 grund av okunnighet i hebreiska spr\'e5ket har detta st\'e4lle givit anledning till den omstridda fr\'e5gan, huruvida det var Herren sj\'e4lv eller en \'e4ngel som talade till Mose.\par \par H\'e4r finnas allts\'e5 tv\'e5 medlare, Mose och Kristus. Och h\'e4r snuddar Paulus vid ber\'e4ttelsen i Andra Mosebok om lagens givande, d\'e4r det s\'e4ges, att Mose f\'f6rde ut folket ur dess t\'e4lt Gud till m\'f6tes och l\'e4t dem st\'e4lla sig vid foten av Sinai berg. D\'e4r hade de en hemsk och f\'f6rf\'e4rlig syn, hela berget brann o.s.v. D\'e5 folket fick se detta, b\'f6rjade de b\'e4va, ty de trodde, att de omedelbart skulle g\'e5 under i detta f\'f6rf\'e4rliga ov\'e4der. Folket kunde s\'e5lunda icke uth\'e4rda att h\'f6ra lagen ljuda skr\'e4mmande fr\'e5n Sinai berg. Lagens f\'f6rskr\'e4ckande r\'f6st skulle ha d\'f6dat folket. Och d\'e4rf\'f6r sade de till Mose: G\'e5 du dit och h\'f6r, vad Herren s\'e4ger, och tala du sedan till oss! Och Mose s\'e4ger sj\'e4lv, 5 Mos. 5, 5: \'bbJag stod d\'e5 mellan HERREN och er.\'bb H\'e4rav framg\'e5r, att Mose stod som medlare mellan folket och lagen, d\'e5 den talade till dem.\par \par [496] Man ser allts\'e5, att Paulus med denna ber\'e4ttelse of\'f6rm\'e4rkt vill ifr\'e5gas\'e4tta, hur lagen skulle kunna r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra, d\'e5 hela det helgade israelitiska folket greps av fruktan och d\'e4rtill Mose sj\'e4lv enligt Hebr. 12, 21 blev f\'f6rskr\'e4ckt och b\'e4vade f\'f6r lagens r\'f6st. H\'e4r var ingenting annat \'e4n skr\'e4ck och b\'e4van. Men vad \'e4r det f\'f6r en r\'e4ttf\'e4rdighet och helighet, som icke kan uth\'e4rda lagen, ja, som varken kan eller vill h\'f6ra den utan flyr och hatar den och hatar den mer \'e4n n\'e5got annat p\'e5 jorden? Ber\'e4ttelsen ger ju tydligt vid handen, att i samma stund som folket h\'f6rde lagen, avskydde de den mer \'e4n n\'e5got annat, s\'e5 att de hellre ville d\'f6 \'e4n h\'f6ra lagen. S\'e5 \'e4r ocks\'e5, d\'e5 synden uppenbaras genom de str\'e5lar, som lagen kastar in i hj\'e4rtat, ingenting mera f\'f6rhatligt och outh\'e4rdligt f\'f6r m\'e4nniskan \'e4n lagen. Hon vill hellre d\'f6 \'e4n blott f\'f6r en kort stund n\'f6dgas uth\'e4rda lagens f\'f6rskr\'e4ckelse. Detta \'e4r ett s\'e4kert tecken p\'e5 att lagen icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r. Ty om den gjorde det, skulle m\'e4nniskorna s\'e4kert \'e4lska den, ha sin lust i den och omfatta den icke med ovillig utan med villig h\'e5g. Men var finnes s\'e5dan h\'e5g eller vilja? Ingenst\'e4des, icke hos Mose och icke hos folket, ty alla flydde skr\'e4ckslagna och darrande. Men det som man undflyr, det \'e4lskar man icke, utan det avskyr man. Man har icke sin lust i det, utan det \'e4r en i h\'f6gsta grad f\'f6rhatligt.\par \par Denna flykt avsl\'f6jar m\'e4nniskohj\'e4rtats o\'e4ndliga hat mot lagen och f\'f6ljaktligen mot Gud sj\'e4lv. \'c4ven om det icke funnes n\'e5got annat bevis p\'e5 att r\'e4ttf\'e4rdigheten icke kommer genom lagen, skulle det vara nog med denna enda ber\'e4ttelse, [497] som Paulus i st\'f6rsta korthet h\'e4nvisar till genom dessa ord: \'bbI en medlares hand\'bb, som om han sade: Komma ni icke ih\'e5g, att edra f\'e4der s\'e5 litet uth\'e4rdade att h\'f6ra lagen, att de m\'e5ste ha Mose till medlare? Och d\'e5 den redan var instiftad, var det s\'e5 l\'e5ngt ifr\'e5n att de \'e4lskade den, att de tv\'e4rtom tillsammans med sin medlare, som Hebr\'e9erbrevet s\'e4ger, genom br\'e5dst\'f6rtad flykt visade sin avsky f\'f6r den. Om de hade kunnat, skulle de ha g\'e5tt genom berg av j\'e4rn f\'f6r att komma till Egypten. Men de voro inst\'e4ngda, s\'e5 att de icke kunde komma undan. D\'e4rf\'f6r ropa de till Mose: \'bbTala du till oss s\'e5 skall vi h\'f6ra, men l\'e5t inte Gud tala till oss, f\'f6r d\'e5 kommer vi att d\'f6.\'bb (2 Mos. 20, 19). Om de allts\'e5 icke stodo ut med att h\'f6ra lagen, hur skulle de d\'e5 kunna uppfylla den?\par \par Om allts\'e5 lagens folk var tvunget att ha en medlare, kan man om\'f6jligt undandraga sig slutsatsen, att lagen icke r\'e4ttf\'e4rdiggjorde dem. Vad gjorde den d\'e5? Detta som Paulus s\'e4ger: \'bbMen dessutom kom lagen in f\'f6r att fallet skulle bli s\'e5 mycket st\'f6rre.\'bb (Rom. 5, 20). Lagen var allts\'e5 en lysande sol, som s\'e4nde sina str\'e5lar i Israels barns hj\'e4rtan. Detta f\'f6rskr\'e4ckte dem och injagade hos dem en s\'e5dan fruktan och avsky f\'f6r Gud, att de avskydde lagen och dess upphovsman, vilket \'e4r den st\'f6rsta synd. Kan man kalla s\'e5dana m\'e4nniskor r\'e4ttf\'e4rdiga? S\'e4kert icke. Ty r\'e4ttf\'e4rdiga \'e4ro de, som h\'f6ra och med villigt sinne omfatta lagen och ha sin lust i den. Ber\'e4ttelsen om lagstiftningen visar emellertid, att alla m\'e4nniskor i hela v\'e4rlden, hur heliga de \'e4n \'e4ro, mots\'e4tta sig och avsky lagen och fly f\'f6r den och \'f6nska att den icke funnes till. D\'e4r ber\'e4ttas ju n\'e4mligen om s\'e5dana som voro renade och helgade och likv\'e4l icke t\'e5lde att h\'f6ra lagen. Allts\'e5 kan icke lagen r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra utan har en rakt motsatt verkan.\par \par [498] Detta vidr\'f6r Paulus som sagt endast i f\'f6rbig\'e5ende, utan att utl\'e4gga det eller giva det n\'e5gon avslutande behandling. \'c4mnet \'e4r n\'e4mligen mycket stort. Hade han velat behandla det utf\'f6rligare, hade han m\'e5st tala om de b\'e5da medlarna, Mose och Kristus, och j\'e4mf\'f6ra dem inb\'f6rdes. D\'e5 skulle detta enda st\'e4lle ha givit honom rikligt stoff f\'f6r ett brev till. Ber\'e4ttelsen i 2 Mos. 19 och 20 om huru lagen gives skulle giva \'e4mnen nog f\'f6r att skriva en stor bok, om man ocks\'e5 blott l\'e4ste kapitlen flyktigt och utan djupare inlevelse. F\'f6r dem som icke k\'e4nna lagens r\'e4tta \'e4mbete och nytta kunna dessa kapitel annars tyckas vara mycket likgiltiga i j\'e4mf\'f6relse med andra heliga ber\'e4ttelser.\par \par H\'e4rav \'e4r uppenbart, att om ocks\'e5 hela v\'e4rlden st\'e5tt vid Sinai berg liksom Israels folk, s\'e5 skulle den ha gripits av f\'f6rskr\'e4ckelse och flytt f\'f6r lagen. Allts\'e5 \'e4r hela v\'e4rlden en h\'e4tsk fiende till lagen. Men lagen \'e4r helig, r\'e4ttf\'e4rdig och god och inneh\'e5ller Guds r\'e4ttf\'e4rdiga vilja. Hur skall d\'e5 den kunna vara r\'e4ttf\'e4rdig, som icke endast avskyr lagen och flyr f\'f6r den utan ocks\'e5 \'e4r fientlig mot Gud, som \'e4r lagens upphovsman? Men k\'f6ttet kan icke g\'f6ra annorlunda, enligt Rom. 8. 7: \'bbK\'f6ttets sinne \'e4r fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.\'bb D\'e4rf\'f6r \'e4r det rena vansinnet, n\'e4r man s\'e5 hatar Gud och hans lag, att man icke ens t\'e5l h\'f6ra den, och likv\'e4l vill p\'e5st\'e5, att vi r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom lagen.\par \par Allts\'e5 \'e4ro sofisterna blinda och f\'f6rst\'e5 icke ett sp\'e5r av hela denna fr\'e5ga. De se blott till lagens yttre gestalt och mena sig uppfylla den genom att iakttaga borgerlig anst\'e4ndighet. [499] De mena, att de som lyda lagen i utv\'e4rtes mening \'e4ro r\'e4ttf\'e4rdiga inf\'f6r Gud, utan att draga i bet\'e4nkande dess r\'e4tta andliga verkan, som icke \'e4r att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra och lugna samvetena utan att \'f6ka synden, att verka f\'f6rskr\'e4ckelse och vrede. Eftersom de \'e4ro okunniga om detta, kunna de mena, att m\'e4nniskan har god vilja och r\'e4tt insikt i f\'f6rh\'e5llande till Guds lag. Men hur pass sant detta \'e4r, det kan man fr\'e5ga lagens folk och dess medlare om, som h\'f6rde lagens r\'f6st p\'e5 Sinai. Fr\'e5ga David sj\'e4lv, som s\'e5 ofta i Psalmerna klagar \'f6ver att han \'e4r f\'f6rkastad fr\'e5n Guds ansikte, att han \'e4r i helvetet, att han \'e4r f\'f6rskr\'e4ckt \'f6ver sin stora synd, \'f6ver Guds vrede och dom. Han v\'e5gar icke \'e5beropa sina offer, icke ens lagen sj\'e4lv mot dessa o\'f6vervinnliga tyranner utan endast Guds fria barmh\'e4rtighet. Allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r icke lagen.\par \par Om lagen vore mina tycken till behag, om den stadf\'e4ste mitt skrymteri och min h\'f6gf\'e4rd, min f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 min egen inbillade r\'e4ttf\'e4rdighet, om den medg\'e5ve, att jag kunde r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras inf\'f6r Gud utan Guds barmh\'e4rtighet och utan tro p\'e5 Kristus, blott med lagens hj\'e4lp - s\'e5 t\'e4nker ju hela v\'e4rlden av naturen om lagen -, om den vidare sade, att Gud kunde bevekas och besegras med g\'e4rningar, att Gud vore skyldig att bel\'f6na g\'e4rningarna i och f\'f6r sig, s\'e5 att jag utan att beh\'f6va n\'e5gon Gud kunde vara min egen gud och med mina egna g\'e4rningar f\'f6rtj\'e4na n\'e5d och utan Fr\'e4lsaren Kristus fr\'e4lsa mig sj\'e4lv med min f\'f6rtj\'e4nst - om lagen p\'e5 detta s\'e4tt dansade efter min pipa, d\'e5 skulle den vara ljuvlig, mild och k\'e4rkommen. S\'e5 utm\'e4rkt f\'f6rst\'e5r f\'f6rnuftet att smickra sig sj\'e4lvt. Men detta skulle r\'e4cka endast tills lagen komme till sin egentliga uppgift och verkan. D\'e5 skulle det bli tydligt, att f\'f6rnuftet icke kunde f\'f6rdraga dessa lagens str\'e5lar. D\'e5 skulle n\'e5gon Mose beh\'f6va komma och bli medlare.\par \par Hit h\'f6r 2 Kor. 3, 13 om t\'e4ckelset \'f6ver Moses ansikte, d\'e4r Paulus enligt 2 Mos. 34 antyder, att Israels barn icke endast f\'f6rlorat utan icke heller kunnat uth\'e4rda lagens r\'e4tta, andliga verkan. [500] F\'f6r det f\'f6rsta kunde de icke blicka in i lagens \'e4ndam\'e5l, s\'e4ger Paulus, p\'e5 grund av det t\'e4ckelse, som Mose hade h\'e4ngt \'f6ver sitt ansikte. Vidare kunde de icke se in i Moses blottade ansikte f\'f6r hans ansiktes h\'e4rlighets skull. D\'e5 Mose skulle tala med dem, h\'e4ngde han ett t\'e4ckelse \'f6ver sitt ansikte, ty utan det kunde de icke uth\'e4rda hans tal, d.v.s. de t\'e5lde icke ens att h\'f6ra sin medlare Mose, om han icke anv\'e4nde \'e4nnu en medlare, n\'e4mligen t\'e4ckelset. Hur skulle de allts\'e5 kunna h\'f6ra Guds eller en \'e4ngels r\'f6st, d\'e5 de icke kunde h\'f6ra m\'e4nniskan Mose, deras egen medlare, om han icke h\'f6ljde sitt ansikte? Om allts\'e5 icke den v\'e4lsignade S\'e4den kommer och uppr\'e4ttar och tr\'f6star den som f\'e5tt h\'f6ra lagen, f\'f6rg\'e5s en s\'e5dan m\'e4nniska med s\'e4kerhet i f\'f6rtvivlan, i avsky f\'f6r lagen, i hat och h\'e4delse mot Gud, Hon kommer att dag f\'f6r dag synda allt v\'e4rre mot Gud, ty ju djupare samvetets skr\'e4ck och f\'f6rvirring sitter och ju l\'e4ngre den varar, desto mer v\'e4xer hatet och h\'e4delsen mot Gud.\par \par Denna ber\'e4ttelse l\'e4r oss \'e4ven, vad den fria viljan f\'f6rm\'e5r. Folket \'e4r f\'f6rskr\'e4ckt och darrar. Var \'e4r d\'e5 den fria viljan, var den goda viljan och den r\'e4tta insikten? Vad \'e5stadkommer den fria viljan hos dessa renade och helgade m\'e4nniskor? Den vet sig ingen r\'e5d, den f\'f6rm\'f6rkar f\'f6rnuftet och f\'f6rv\'e4nder den goda avsikten. Den f\'f6rm\'e5r icke att med gl\'e4dje mottaga, h\'e4lsa och omfatta Herren, d\'e5 han kommer p\'e5 Sinai berg med dunder, blixt och eld. Den st\'e5r icke ut med att h\'f6ra Herrens r\'f6st. Utan tv\'e4rtom s\'e4ger den: \'bbL\'e5t inte Gud tala till oss, f\'f6r d\'e5 kommer vi att d\'f6.\'bb Vi se allts\'e5, vilken makt den fria viljan har i Israels barn, som trots att de \'e4ro helgade varken vilja eller kunna lyssna till en enda stavelse eller bokstav ur lagen. Det \'e4r allts\'e5 tomt prat, d\'e5 man prisar den fria viljan.\par \par } {{D3:19b{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:19b\par \par F\'f6r \'f6vertr\'e4delsernas skull blev lagen efter\'e5t given.\par \tab\par \par Den blev tillagd f\'f6r \'f6vertr\'e4delsernas skull ...\par \par Det \'e4r, f\'f6r att \'f6vertr\'e4delserna skulle v\'e4xa, bliva k\'e4nda och mera synliga. Och s\'e5 g\'e5r det verkligen ocks\'e5. Ty d\'e5 genom lagen synd, d\'f6d, helvete. Guds vrede och dom avsl\'f6jas f\'f6r m\'e4nniskan, m\'e5ste hon med n\'f6dv\'e4ndighet bliva ot\'e5lig, knorra, hata Gud och hans vilja. Ty hon kan icke uth\'e4rda Guds dom, att han d\'f6dar och f\'f6rd\'f6mer, och likv\'e4l kan hon icke komma undan. Med n\'f6dv\'e4ndighet kommer hon d\'e5 at en\'bb, mellan Gud och Gud kan icke finnas n\'e5gon medlare, utan sj\'e4lva ordet f\'f6ruts\'e4tter med n\'f6dv\'e4ndighet tv\'e5 personer, av vilka den ene beh\'f6ver medling, den andre icke. Medlaren \'e4r allts\'e5 icke medlare f\'f6r en enda utan f\'f6r tvenne, n\'e4rmare best\'e4mt f\'f6r tvenne sinsemellan oeniga. Allts\'e5 \'e4r Mose en medlare enligt denna allm\'e4nna beskrivning, eftersom han medlar mellan lagen och folket, vilket senare icke kan uth\'e4rda lagens andliga bruk. Lagen m\'e5ste allts\'e5 f\'e5 ett nytt ansikte och l\'e4gga om sin r\'f6st, det \'e4r, lagens andliga r\'f6st, som g\'f6r den till en levande kraft i v\'e5ra hj\'e4rtan, m\'e5ste if\'f6ra sig en mask genom att tala med Moses m\'e4nskliga r\'f6st, s\'e5 att vi kunna uth\'e4rda att h\'f6ra den.\par \par Den s\'e5 maskerade lagen talar icke l\'e4ngre i sitt majest\'e4t utan skrymtare, eller utf\'f6r den sitt verk utan t\'e4ckelse, men d\'e5 d\'f6dar den, eftersom m\'e4nniskohj\'e4rtat icke kan uth\'e4rda lagen obesl\'f6jad i dess egentliga verkan. Skall man allts\'e5 utan t\'e4ckelse kunna sk\'e5da lagens syfte, [502] m\'e5ste man antingen ha Mose med hans t\'e4ckelse som medlare, eller ocks\'e5 m\'e5ste man i tro omfatta den v\'e4lsignade S\'e4den, d.v.s. man m\'e5ste se ut\'f6ver lagens syfte till Kristus, som \'e4r lagens uppfyllelse och som s\'e4ger: Lagen har f\'f6rskr\'e4ckt dig nog. \'bbVar vid gott mod, mitt barn. Dina synder \'e4r f\'f6rl\'e5tna.\'bb (Matt. 9, 2). D\'e4rom strax utf\'f6rligare.\par \par H\'e4rp\'e5 beror det att Paulus formulerar en allm\'e4n regel: \'bbDen som \'e4r medlare \'e4r icke medlare f\'f6r en enda.\'bb Mose kunde n\'e4mligen om\'f6jligt vara medlare f\'f6r Gud ensam, ty Gud beh\'f6ver icke n\'e5gon medlare. Icke heller \'e4r han medlare f\'f6r folket ensamt utan mellan Gud och detta folk, som icke var \'f6verens med Gud. En medlares uppgift \'e4r n\'e4mligen att f\'f6rsona den f\'f6ror\'e4ttade parten med den som f\'f6ror\'e4ttar. En s\'e5dan medlare \'e4r som sagt Mose, som endast f\'f6r\'e4ndrar lagens r\'f6st och g\'f6r den m\'f6jlig att h\'f6ra, icke giver kraft att fylla lagen. Han \'e4r med ett ord en medlare med t\'e4ckelse, och d\'e4rf\'f6r giver han icke lagens kraft utan h\'f6ljer den endast i t\'e4ckelset. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste hans l\'e4rjungar f\'f6rbli skrymtare.\par \par Men t\'e4nk efter, vad f\'f6ljden skulle blivit, om lagen hade givits utan Mose, f\'f6re eller efter Mose, och d\'e4r allts\'e5 icke hade funnits n\'e5gon medlare, s\'e5 att folket varken kunnat fly eller f\'e5 n\'e5gon medlare! D\'e5 skulle folket ha gripits av \'f6verm\'e4ktig f\'f6rskr\'e4ckelse och omkommit, eller ocks\'e5, f\'f6r att det skulle ha kunnat \'f6verleva, hade n\'e5gon annan medlare m\'e5st komma, som skulle medlat mellan lagen och folket p\'e5 det s\'e4ttet, [503] att folket f\'f6rblivit oskatt och likv\'e4l lagen best\'e5tt i sin fulla kraft. Folket m\'e5ste allts\'e5 ha blivit enigt med lagen. Visserligen kommer Mose och blir medlare, maskerar lagen och l\'e4gger ett t\'e4ckelse \'f6ver den, men han kan icke befria samvetena fr\'e5n skr\'e4cken f\'f6r lagen. D\'e5 d\'e4rf\'f6r Mose med sitt t\'e4ckelse \'e4r borta, n\'e4r m\'e4nniskan i samvetsn\'f6d eller i sin d\'f6dsstund k\'e4nner Guds vredesdom \'f6ver synden, vilken lagen uppenbarar och f\'f6r\'f6kar, beh\'f6ver hon f\'f6r att icke f\'f6rtvivla, att en annan medlare kommer och s\'e4ger: Du syndare, fast\'e4n lagen och dess vrede f\'f6rbliver, skall ocks\'e5 du f\'f6rbliva, du skall icke d\'f6.\par \par Den medlaren \'e4r Jesus Kristus. Han f\'f6r\'e4ndrar icke lagens r\'f6st som Mose, han h\'f6ljer den icke med ett t\'e4ckelse, och icke heller f\'f6r han mig ut ur lagens \'e5syn, men han s\'e4tter sig till motv\'e4rn mot lagens vrede och upph\'e4ver den, i det att han g\'f6r lagen till fyllest i sin kropp genom sig sj\'e4lv. Och sedan s\'e4ger han i evangelium till mig: Lagen \'e4r visserligen vred och f\'f6rfarlig, men bliv icke r\'e4dd och fly utan h\'e5ll st\'e5nd! Jag tr\'e4der i ditt st\'e4lle och uppfyller lagen f\'f6r dig. - Detta \'e4r en helt annan medlare \'e4n Mose, ty denne medlar mellan den vredgade Guden och syndaren. H\'e4r duger icke Moses medling, ty han har redan f\'f6rsvunnit, sedan han fyllt sin uppgift med sitt t\'e4ckelse. H\'e4r m\'f6tas utan vidare den f\'f6rtvivlade syndaren eller den d\'f6ende m\'e4nniskan och den f\'f6ror\'e4ttade och vredgade Guden. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste det komma en annan medlare \'e4n Mose, en som kan tillfredsst\'e4lla lagen, upph\'e4va dess vrede och f\'f6rsona mig, f\'f6rlorade och \'e5t evig d\'f6d hemfallne syndare, med den vredgade Guden.\par \par Denne Medlare ber\'f6r Paulus i f\'f6rbig\'e5ende, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbDenne medlare f\'f6retr\'e4der inte bara en part.\'bb, ty ordet medlare betyder egentligen en som medlar mellan den f\'f6ror\'e4ttade och den som f\'f6ror\'e4ttat honom. Det \'e4r vi som f\'f6ror\'e4ttat, Gud med sin lag \'e4r f\'f6ror\'e4ttad. [504] Och of\'f6rr\'e4tten \'e4r s\'e5dan, att Gud icke kan f\'f6rl\'e5ta den och vi icke kunna betala b\'f6terna f\'f6r den. D\'e4rf\'f6r r\'e5der den skarpaste mots\'e4ttning mellan Gud, som ju \'e4r en, och oss. Gud kan icke \'e5terkalla sin lag, utan han vill att den skall best\'e5. Icke heller kunna vi, som \'f6vertr\'e4tt Guds lag, fly ur Guds \'e5syn. H\'e4r tr\'e4dde allts\'e5 Kristus emellan s\'e5som medlare mellan dessa b\'e5da ytterligt olika och genom en o\'e4ndlig och evig skilsm\'e4ssa \'e5tskilda parter och f\'f6rsonade dem. P\'e5 vilket s\'e4tt? \'bbHan har f\'f6rl\'e5tit oss alla \'f6vertr\'e4delser\'bb, s\'e4ger Paulus p\'e5 ett annat st\'e4lle, \'bboch strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det p\'e5 korset. Han har kl\'e4tt av v\'e4ldena och makterna och f\'f6revisat dem offentligt, n\'e4r han p\'e5 korset triumferade \'f6ver dem.\'bb (Kol. 2, 14 f.). Han \'e4r allts\'e5 icke medlare f\'f6r en enda utan f\'f6r tv\'e5 parter, som \'e4ro i h\'f6gsta grad s\'f6ndrade sinsemellan.\par \par \'c4ven detta st\'e4lle \'e4r m\'e4ktigt och verksamt, d\'e5 det g\'e4ller att vederl\'e4gga lagens r\'e4ttf\'e4rdighet och att l\'e4ra oss, att d\'e5 det r\'f6r sig om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen skall lagen f\'f6ras undan s\'e5 l\'e5ngt bort som m\'f6jligt. Redan sj\'e4lva ordet medlare ger ett nog s\'e5 h\'e5llbart bevis f\'f6r att lagen icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r. Vartill skulle annars medlaren beh\'f6vas? D\'e5 allts\'e5 den m\'e4nskliga naturen icke kan h\'f6ra lagen, \'e4r det uppenbart, att den l\'e5ngt mindre kan uppfylla den och bli ense med lagen. Allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r icke lagen.\par \par Detta \'e4r, s\'e5som jag ofta och n\'e4stan till leda insk\'e4rper, den sanna l\'e4ran om lagen, vilken varje kristen med all flit b\'f6r str\'e4va efter att l\'e4ra sig, s\'e5 att han klart och exakt kan s\'e4ga, vad lagen \'e4r, huru och vad den verkar och vilken makt den har, vilken tidsbegr\'e4nsning som \'e4r den \'e5lagd. Man skall veta, att den har en rakt motsatt verkan mot vad alla m\'e4nniskor mena. Ty hos dem \'e4r den f\'f6rd\'e4rvliga meningen om lagen medf\'f6dd, att den skulle r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra. [505] D\'e4rf\'f6r \'e4r jag r\'e4dd att efter v\'e5r bortg\'e5ng denna l\'e4ra f\'f6r andra g\'e5ngen skall g\'e5 under. Ty v\'e4rlden m\'e5ste uppfyllas av f\'f6rskr\'e4ckligt m\'f6rker och f\'f6rf\'e4rliga villfarelser f\'f6re yttersta dagen.\par \par Den som allts\'e5 kan fatta, han fatte det, att lagen i den kristna teologin och efter sin r\'e4tta beskrivning icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r utan har en rakt motsatt verkan. Den visar oss n\'e4mligen oss sj\'e4lva, den visar oss en vredgad Gud, uppenbarar vreden, f\'f6rskr\'e4cker oss och icke endast avsl\'f6jar synden utan kommer den att \'f6verfl\'f6da, s\'e5 att d\'e4r det f\'f6rut fanns en liten synd, blir den stor genom lagens upplysning, s\'e5 att m\'e4nniskan b\'f6rjar hata lagen och fly f\'f6r den och hatar och avskyr Gud, dess upphovsman. Detta \'e4r s\'e4kerligen icke att vara r\'e4ttf\'e4rdig genom lagen, det m\'e5ste sj\'e4lva f\'f6rnuftet ocks\'e5 erk\'e4nna, utan det \'e4r att i dubbel m\'e5tto synda mot lagen, dels att ha en mot lagen fientlig vilja, s\'e5 att man icke t\'e5l att h\'f6ra den utan bryter mot den, dels ocks\'e5 hata den till den grad, att man \'f6nskar, att den vore borta tillika med Gud, den i h\'f6gsta mening gode, som \'e4r lagens stiftare.\par \par Men kan man t\'e4nka sig en st\'f6rre h\'e4delse eller en f\'f6rskr\'e4ckligare synd \'e4n att hata Gud, att avsky och icke t\'e5la att h\'f6ra hans lag, som dock \'e4r i h\'f6gsta grad god och helig? Ber\'e4ttelsen ger n\'e4mligen tydligt vid handen, att Israels folk v\'e4grade h\'f6ra den b\'e4sta lag, de heligaste och i och f\'f6r sig ljuvligaste ord, s\'e5dana som: \'bbJag \'e4r Herren, din Gud, som har f\'f6rt dig ut ur Egyptens land\'bb; \'bbDu skall inga andra gudar hava j\'e4mte mig\'bb; \'bbSom g\'f6r n\'e5d med tusenden\'bb o. s. v.; \'bbHedra din far och din mor\'bb, \'bbs\'e5 att du f\'e5r leva l\'e4nge i det land som HERREN, din Gud, ger dig.\'bb o.s.v., och att det beh\'f6vde en medlare. [506] Denna h\'f6ga, fullkomliga och gudomliga vishet, denna sk\'f6na, goda och ljuvliga l\'e4ra kunde de icke uth\'e4rda. \'bbL\'e5t icke Gud tala till oss, p\'e5 det att vi icke m\'e5 d\'f6. Tala du\'bb, s\'e4ga de. Det \'e4r sannerligen underligt, att m\'e4nniskan icke kan h\'f6ra talas om det som \'e4r hennes h\'f6gsta och ljuvligaste goda, n\'e4mligen att hon har en Gud, en barmh\'e4rtig Gud, som vill g\'f6ra n\'e5d med tusenden, underligt att hon icke kan h\'f6ra det som \'e4r hennes eget f\'f6rsvar: \'bbDu skall inte m\'f6rda.\'bb; \'bbDu skall inte beg\'e5 \'e4ktenskapsbrott.\'bb; \'bbDu skall inte stj\'e4la.\'bb Ty med dessa ord omgiver Gud liksom med en mur v\'e5rt liv, v\'e5r hustru och v\'e5r egendom till skydd mot allt v\'e5ld och all f\'f6rol\'e4mpning fr\'e5n onda m\'e4nniskor.\par \par Lagen f\'f6rm\'e5r allts\'e5 ingenting annat \'e4n upplysa samvetet r\'f6rande synd, d\'f6d, Guds dom, hat och vrede. Innan lagen kommer, \'e4r jag s\'e4ker och bryr mig icke om synden. Men d\'e5 lagen kommer, f\'e5r jag syn p\'e5 synden, d\'f6den och helvetet. Detta \'e4r f\'f6rvisso icke att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras utan att bli skyldig, att bli Guds fiende, att d\'f6mas till d\'f6d och helvete. I andlig mening \'e4r allts\'e5 lagens fr\'e4msta uppgift icke att g\'f6ra m\'e4nniskorna b\'e4ttre utan att g\'f6ra dem s\'e4mre. Den visar dem synden, s\'e5 att de genom syndak\'e4nnedomen f\'f6r\'f6dmjukas, f\'f6rskr\'e4ckas, f\'f6rkrossas och s\'e5 b\'f6rja hoppas p\'e5 n\'e5den och den v\'e4lsignade S\'e4den. Detta \'e4r sammanfattningen av vad Paulus i sin utvikning h\'e4mtat ur ordet medlare.\par \par 3:20\par \par Men Gud \'e4r en.\par \tab\par \par Men Gud \'e4r en.\par \par Gud f\'f6ror\'e4ttar ingen, allts\'e5 beh\'f6ver han ingen medlare. Men vi f\'f6ror\'e4tta Gud, och d\'e4rf\'f6r beh\'f6va vi en medlare, icke Mose utan Kristus, som talar f\'f6r oss b\'e4ttre \'e4n lagen. D\'e4rmed \'e4r utvikningen slut. Nu \'e5terv\'e4nder Paulus till sin huvudtankeg\'e5ng.\par \par }  z ~Fw3:21{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\bSE!3:20{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:20\par \par Men den som \'e4r medlare \'e4r icke medlare f\'f6r allenast en enda.\par \tab\par \par Denne medlare f\'f6retr\'e4der inte bara en part.\par \par [501] Nu b\'f6rjar han j\'e4mf\'f6ra dessa b\'e5da medlare, Mose och Kristus. Han talar i allm\'e4nhet, eftersom ordet medlare har en allm\'e4n betydelse. \'bbDenne medlare f\'f6retr\'e4der inte bara en part. Men Gud \'e4rlue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:21\par \par \'c4r d\'e5 lagen emot Guds l\'f6ften?\par \tab\par \par Strider d\'e5 lagen mot Guds l\'f6ften?\par \par Ovan har Paulus sagt, att lagen icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r. Allts\'e5 bort med den! Nej, ty \'e4ven den har sin best\'e4mda nytta. Vilken? [507] Den f\'f6r m\'e4nniskor till sj\'e4lvk\'e4nnedom, den p\'e5visar och f\'f6r\'f6kar synden o.s.v. Men d\'e5 uppst\'e5r genast en annan fr\'e5ga: Om lagen endast g\'f6r m\'e4nniskorna s\'e4mre genom att visa dem deras synd, s\'e5 strider den ju mot Guds l\'f6ften. Det f\'f6refaller som om genom lagen Gud endast bleve f\'f6ror\'e4ttad och retad till att icke h\'e5lla och uppfylla sina l\'f6ften. Vi judar ha en motsatt mening, n\'e4mligen att vi genom lagen h\'e5llas till yttre tukt, s\'e5 att Gud genom detta v\'e4lf\'f6rh\'e5llande f\'f6rm\'e5s att p\'e5skynda l\'f6ftets uppfyllelse, och s\'e5 att vi med v\'e5rt tuktiga levnadss\'e4tt kunna f\'f6rtj\'e4na att f\'e5 l\'f6ftet uppfyllt. - Paulus svarar: Nej, tv\'e4rtom, lagen snarare hindrar l\'f6ftet. Ty det m\'e4nskliga f\'f6rnuftet f\'f6ror\'e4ttar Gud, som ger l\'f6ftet, d\'e5 det icke vill lyssna till hans goda och heliga lag. Det s\'e4ger n\'e4mligen: \'bbL\'e5t icke Herren tala till oss\'bb o. s. v. Skulle d\'e5 Gud h\'e5lla vad han lovat dessa, som icke endast v\'e4gra att mottaga hans lag och ordning utan \'e4ven av hj\'e4rtat hata den och fly undan f\'f6r den? - H\'e4r uppst\'e5r som sagt genast den fr\'e5gan: D\'e5 tycks ju lagen st\'e5 i v\'e4gen f\'f6r Guds l\'f6ften? \'c4ven denna fr\'e5ga g\'e5r Paulus hastigt f\'f6rbi, men han svarar likv\'e4l i korthet, s\'e4gande:\par \par 3:21\par \par Bort det!\par \tab\par \par Nej, inte alls.\par \par Hur s\'e5? F\'f6r det f\'f6rsta emedan Gud icke givit l\'f6ftet p\'e5 grund av v\'e5r v\'e4rdighet, v\'e5ra f\'f6rtj\'e4nster eller goda g\'e4rningar utan p\'e5 grund av sin blotta outt\'f6mliga och eviga godhet och barmh\'e4rtighet. Han s\'e4ger icke till Abraham: Emedan du har h\'e5llit lagen, skola alla folk bliva v\'e4lsignade i dig. Utan det \'e4r till den oomskurne Abraham, som icke har n\'e5gon lag och som enligt Jos. 24, 2 alltj\'e4mt \'e4r avgudadyrkare, [508] som han s\'e4ger: \'bbG\'e5 ut ur ditt land ... Jag skall v\'e4lsigna dig ... I dig\'bb o.s.v. (1 Mos. 12, 1 ff.). Detta \'e4r l\'f6ften utan varje villkor, som Gud f\'f6r intet giver Abraham, utan n\'e5gra betingelser eller n\'e5gon h\'e4nsyn till f\'f6rtj\'e4nstfulla g\'e4rningar, vare sig f\'f6reg\'e5ende eller efterf\'f6ljande.\par \par Detta strider direkt mot judarnas uppfattning, eftersom de mena, att de gudomliga l\'f6ftenas uppfyllelse hindras genom deras synder. Gud f\'f6rdr\'f6jer icke uppfyllelsen av sina l\'f6ften f\'f6r v\'e5ra synders skull, s\'e4ger Paulus, och icke heller p\'e5skyndar han den p\'e5 grund av v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet och v\'e5ra f\'f6rtj\'e4nster. Han tar icke h\'e4nsyn till n\'e5gondera. \'c4ven om vi allts\'e5 bliva s\'e4mre genom lagen och komma att hata Gud mera, f\'f6ranleder honom detta likv\'e4l icke att uppskjuta uppfyllelsen. Ty den vilar icke p\'e5 v\'e5r v\'e4rdighet och r\'e4ttf\'e4rdighet utan p\'e5 hans godhet och barmh\'e4rtighet. D\'e4rf\'f6r \'e4r det fria fantasier, d\'e5 judarna s\'e4ga: Messias kommer icke, ty v\'e5ra synder uppskjuta hans ankomst. Liksom Gud skulle bli or\'e4ttf\'e4rdig f\'f6r v\'e5ra synders skull eller l\'f6gnaktig p\'e5 grund av v\'e5r l\'f6gn. Han f\'f6rbliver alltid r\'e4ttf\'e4rdig och sannf\'e4rdig, vare sig vi synda eller icke synda. Allts\'e5 \'e4r hans sannf\'e4rdighet enda orsaken till att han h\'e5ller och uppfyller sina l\'f6ften.\par \par Vidare, fast\'e4n lagen avsl\'f6jar och f\'f6r\'f6kar synden, \'e4r den dock icke mot Guds l\'f6ften utan snarare f\'f6r dem. I sin sanna, fullkomliga och slutgiltiga verkan \'f6dmjukar och f\'f6rbereder den m\'e4nniskan, om hon blott begagnar den r\'e4tt, till att sucka efter och s\'f6ka n\'e5den. Ty f\'f6rst d\'e5 lagen visar p\'e5 och f\'f6r\'f6kar synden, ser m\'e4nniskan riktigt m\'e4nniskohj\'e4rtats ogudaktighet och fiendskap mot lagen och Gud, dess stiftare. D\'e5 m\'e4rker hon p\'e5 allvar, att hon icke blott saknar k\'e4rlek till Gud utan \'e4ven hatar och h\'e4dar den gode Guden och hans heliga lag. D\'e5 n\'f6dgas hon erk\'e4nna, att hos henne finnes intet gott. [509] D\'e5 hon s\'e5 blivit f\'f6rkrossad och bragt till \'f6dmjukhet genom lagen, inser hon, att hon verkligen \'e4r el\'e4ndig och f\'f6rd\'f6md. D\'e5 lagen p\'e5 detta s\'e4tt tvingat henne att l\'e4ra k\'e4nna sin ondska och av hj\'e4rtat bek\'e4nna sin synd, har den fullgjort sin uppgift. Dess tid \'e4r ute, och n\'e5dens tid \'e4r inne, d\'e5 den v\'e4lsignade S\'e4den kommer f\'f6r att \'e5ter uppr\'e4tta och tr\'f6sta den genom lagen f\'f6rskr\'e4ckte och f\'f6rkrossade.\par \par I denna mening \'e4r allts\'e5 lagen icke emot Guds l\'f6ften, f\'f6rst emedan l\'f6ftet icke st\'f6der sig p\'e5 lagen utan p\'e5 Guds sannf\'e4rdighet, och d\'e4rn\'e4st emedan lagen i sin f\'f6rn\'e4msta och st\'f6rsta verksamhet driver m\'e4nniskor till \'f6dmjukhet och d\'e4rigenom kommer dem att sucka, l\'e4ngta och s\'f6ka efter Medlarens hand. Lagen g\'f6r Medlarens n\'e5d och barmh\'e4rtighet ljuvlig (s\'e5som det heter i Ps. 109, 21: \'bbR\'e4dda mig, ty din n\'e5d \'e4r god.\'bb) och hans g\'e5va outs\'e4gligt dyrbar, och s\'e5 g\'f6r han oss skickade att mottaga Kristus. Den som icke smakat n\'e5got bittert, uppskattar icke det s\'f6ta. Hungern \'e4r den b\'e4ste kocken. Liksom allts\'e5 en torr jord t\'f6rstar efter regn, s\'e5 kommer lagen de r\'e5dvilla hj\'e4rtana att t\'f6rsta efter Kristus. F\'f6r dem smakar Kristus ljuvligt, f\'f6r dem \'e4r han gl\'e4dje, tr\'f6st och liv. F\'f6rst i detta tillst\'e5nd l\'e4r man r\'e4tt k\'e4nna Kristus och hans \'e4mbete.\par \par Detta \'e4r allts\'e5 lagens f\'f6rn\'e4msta bruk, att kunna nyttja den s\'e5, att den g\'f6r \'f6dmjuk och framkallar t\'f6rst efter Kristus. Han s\'f6ker sj\'e4lv t\'f6rstiga sj\'e4lar, som han lockar till sig med ljuvliga ord, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbKom till mig, alla ni som arbetar och b\'e4r p\'e5 tunga b\'f6rdor s\'e5 skall jag ge er vila.\'bb (Matt. 11, 28). S\'e5dan torr jord vattnar han g\'e4rna. Men \'f6ver den jord, som \'e4r fet och tung och icke \'e5tr\'e5r vatten, utgjuter han icke sitt regn. Hans g\'e5vor \'e4ro oskattbara. D\'e4rf\'f6r giver han dem endast \'e5t dem som ha behov av dem. [510] F\'f6r de fattiga f\'f6rkunnar han evangelium, och de t\'f6rstiga giver han att dricka. \'bbOm n\'e5gon t\'f6rstar, s\'e5 kom till mig och drick!\'bb, s\'e4ger han i Joh. 7, 37. \'bbHERREN reser upp de nerb\'f6jda\'bb (Ps. 146, 8), det \'e4r, han tr\'f6star och fr\'e4lsar de av lagen ansatta och pl\'e5gade. Allts\'e5 \'e4r icke lagen emot Guds l\'f6ften.\par \par 3:21\par \par Om en lag hade blivit given, som kunde g\'f6ra levande, d\'e5 skulle r\'e4ttf\'e4rdigheten verkligen komma av lagen.\par \tab\par \par Om vi hade f\'e5tt en lag som kunde ge liv, d\'e5 hade verkligen r\'e4ttf\'e4rdigheten kommit av lagen.\par \par Paulus s\'e4ger med dessa ord, att \'f6ver huvud ingen lag kan g\'f6ra levande utan blott d\'f6da. Mina g\'e4rningar, som jag icke g\'f6r enligt p\'e5vens lagar eller m\'e4nskliga stadgar utan enligt Guds lag, r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra mig allts\'e5 icke inf\'f6r Gud utan g\'f6ra mig till syndare. De blidka icke Guds vrede utan reta den. De f\'f6rv\'e4rva icke r\'e4ttf\'e4rdighet utan g\'f6ra den om intet. De g\'f6ra mig icke levande utan d\'f6da mig. D\'e5 han allts\'e5 s\'e4ger: \'bbOm vi hade f\'e5tt en lag\'bb o.s.v., l\'e4r han med de tydligaste ord, att icke ens den gudomliga lagen g\'f6r levande utan har en rakt motsatt verkan. Ehuru dessa Pauli ord \'e4ro klara nog, \'e4ro de likv\'e4l f\'f6r papisterna mycket dunkla och obegripliga. Ty om de f\'f6rstode dem, skulle de icke skryta s\'e5 mycket med den fria viljan, m\'e4nniskans krafter, \'f6verloppsg\'e4rningar o.s.v. Men f\'f6r att icke synas vara uppenbart gudl\'f6sa och hedningar, som skaml\'f6st f\'f6rneka Kristi apostels ord, ha de en f\'f6rd\'e4rvlig utl\'e4ggning till hands, med vilken de s\'f6ka taga kraften ur s\'e5dana st\'e4llen hos Paulus, enligt vilka lagen - och d\'e4rmed menas tio Guds bud - avsl\'f6jar synden och kommer vrede \'e5stad. De s\'e4ga n\'e4mligen, att Paulus endast talar om ceremoniallagen, icke om sedelagen. Men Paulus talar tydligt och klart, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbOm vi hade f\'e5tt en lag\'bb o.s.v. Han g\'f6r icke undantag f\'f6r n\'e5gon lag. D\'e4rf\'f6r duger icke sofisternas utl\'e4ggning. Ty ceremoniallagen var Guds bud lika mycket som morallagen och h\'f6lls lika str\'e4ngt. Judarna iakttogo icke omsk\'e4relsen mindre samvetsgrant \'e4n sabbaten. Allts\'e5 talar aposteln om hela lagen.\par \par Dessa Pauli ord m\'e4ssas och l\'e4sas i alla kyrkor i p\'e5ved\'f6met, [511] och likv\'e4l l\'e4r och lever man tv\'e4rt emot dem. Paulus s\'e4ger utan inskr\'e4nkning, att ingen lag \'e4r given som kan g\'f6ra levande. Sofisterna d\'e4remot l\'e4ra motsatsen och fastsl\'e5, att o\'e4ndligt m\'e5nga lagar givits, som kunna g\'f6ra levande. Visserligen s\'e4ga de det icke rent ut, men i sj\'e4lva verket t\'e4nka de s\'e5. Det bevisas tillr\'e4ckligt tydligt av munkv\'e4sendet, av de otaliga m\'e4nskliga lagarna, stadgarna och ceremonierna, av l\'e4ran om billighetsf\'f6rtj\'e4nst och fullgiltig f\'f6rtj\'e4nst och av otaliga andra gudl\'f6sa gudstj\'e4nstformer, som de inr\'e4ttat och som de f\'f6rkunnat med undertryckande av evangeliet. De utlova, att de som iakttaga s\'e5dana former f\'f6r det fromma livet med s\'e4kerhet skola ern\'e5 n\'e5d, syndernas f\'f6rl\'e5telse och det eviga livet. De kunna icke neka till vad jag h\'e4r s\'e4ger, ty alltj\'e4mt finnas deras egna b\'f6cker som oveders\'e4gliga vittnen p\'e5 denna sak.\par \par Vi d\'e4remot h\'e4vda med Paulus, att absolut ingen lag, vare sig m\'e4nsklig eller gudomlig, kan r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra eller levandeg\'f6ra. D\'e4rf\'f6r skilja vi lagen s\'e5 l\'e5ngt fr\'e5n r\'e4ttf\'e4rdigheten som d\'f6den fr\'e5n livet, helvetet fr\'e5n himlen. Till att h\'e4vda detta tvingar oss detta otvetydiga st\'e4lle hos Paulus: Lagen \'e4r icke given till att g\'f6ra r\'e4ttf\'e4rdig eller levande eller till att fr\'e4lsa utan blott till att f\'f6rd\'f6ma, d\'f6da och f\'f6rg\'f6ra, tv\'e4rt emot alla m\'e4nniskors \'e5sikt, vilka av naturen anse, att lagen \'e4r given till att vinna r\'e4ttf\'e4rdighet, liv och salighet.\par \par Detta r\'e4tta skiljande mellan lagens och evangeliets uppgifter bevarar hela den rena teologin i dess r\'e4tta bruk. Det g\'f6r oss som tro till domare \'f6ver alla st\'e5nd, \'f6ver alla m\'e4nniskors alla lagar och beslut, och det ger oss slutligen f\'f6rm\'e5ga att pr\'f6va alla andar. Papisterna d\'e4remot, som alldeles blandat samman och r\'f6rt ihop lagens och evangeliets l\'e4ra, kunde icke giva n\'e5gon tillf\'f6rlitlig undervisning om vare sig tro eller g\'e4rningar eller st\'e5nd eller om skiljandet mellan andar. [512] Samma sak sker nu med sekteristerna.\par \par Efter dessa vederl\'e4ggningar och denna bevisf\'f6ring l\'e4r allts\'e5 Paulus ganska utf\'f6rligt och tr\'e4ffande, att lagen, om man ser till dess egentliga och f\'f6rn\'e4msta verkan, icke \'e4r n\'e5got annat \'e4n en uppfostran till r\'e4ttf\'e4rdighet. Den g\'f6r n\'e4mligen m\'e4nniskor \'f6dmjuka och mottagliga f\'f6r Kristi r\'e4ttf\'e4rdighet, d\'e5 den fullg\'f6r sitt egentliga \'e4mbete, d.v.s. d\'e5 den anklagar och f\'f6rskr\'e4cker dem och driver dem till att l\'e4ra k\'e4nna synden, vreden, d\'f6den, och helvetet. Ty d\'e5 detta skett, f\'f6rsvinner inbillningen om den egna r\'e4ttf\'e4rdigheten och heligheten, och Kristus och hans v\'e4lg\'e4rningar b\'f6rja f\'e5 en ljuvlig smak. Allts\'e5 \'e4r icke lagen mot Guds l\'f6ften utan snarare f\'f6r dem. Visserligen uppfyller den icke l\'f6ftet, och visserligen sk\'e4nker den icke r\'e4ttf\'e4rdighet, men enligt sitt \'e4mbete och sin uppgift verkar den \'f6dmjukhet hos oss och g\'f6r oss s\'e5 mottagliga f\'f6r Kristi n\'e5d och v\'e4lg\'e4rning.\par \par Om allts\'e5, s\'e4ger han, n\'e5gon lag hade blivit given, som kunde giva sj\'e4lva livet (om s\'e5 vore, m\'e5ste denna lag f\'f6rst sk\'e4nka r\'e4ttf\'e4rdighet, eftersom vi icke kunna vinna livet utan att f\'f6rst \'e4ga r\'e4ttf\'e4rdighet), [513] d\'e5 skulle verkligen r\'e4ttf\'e4rdigheten och f\'f6ljaktligen \'e4ven livet komma av lagen. P\'e5 samma s\'e4tt, om det funnes n\'e5gon munkorden, n\'e5got st\'e5nd, n\'e5gon g\'e4rning eller n\'e5gon from \'f6vning, som kunde vinna syndernas f\'f6rl\'e5telse, r\'e4ttf\'e4rdighet och liv, d\'e5 skulle verkligen denna orden o.s.v. kunna r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra och levandeg\'f6ra. Men detta \'e4r mot Skriften, som innesluter allt under synd, det m\'e5 st\'e5 under lagen eller vara utan lag. D\'e4rf\'f6r kan det om\'f6jligen finnas n\'e5gon lag eller n\'e5gon g\'e4rning, som skulle kunna r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra och levandeg\'f6ra. Ty Paulus s\'e4ger:\par \par } d, ...\par \par \'c5terigen s\'e4ger Paulus med de tydligaste ord, att lagen icke levandeg\'f6r. Och h\'e4r \'e4ro v\'e5ra motst\'e5ndare blinda och d\'f6va med \'f6ppna \'f6gon och \'f6ron. Skriften, s\'e4ger Paulus, har inneslutit allt under synd. Var? Ingenst\'e4des starkare \'e4n i l\'f6ftena, s\'e5som 1 Mos. 3, 15: \'bbHan skall krossa ditt huvud.\'bb, och 1 Mos. 22, 18: \'bbI din avkomma\'bb o.s.v. Varhelst det i Skriften finnes ett l\'f6fte om Kristus, d\'e4r utlovas r\'e4ttf\'e4rdighet, v\'e4lsignelse, fr\'e4lsning och liv. D\'e5 kan man sluta sig till, att hos dessa som f\'e5 l\'f6ftena finns ingen r\'e4ttf\'e4rdighet, v\'e4lsignelse, fr\'e4lsning eller liv utan synd, f\'f6rbannelse, d\'f6d, dj\'e4vul och evigt f\'f6rd\'e4rv.\par \par I sj\'e4lva l\'f6ftena innesluter allts\'e5 Skriften alla m\'e4nniskor under synd och f\'f6rbannelse, f\'f6r att nu icke tala om alla st\'e4llen i lagen, som s\'e4ga det direkt. [514] Dit h\'f6r det st\'e4lle, 5 Mos. 27, 26, som ovan anf\'f6rts av Paulus: \'bbF\'f6rbannad \'e4r den som inte uppr\'e4tth\'e5ller alla ord i denna lag genom att f\'f6lja dem.\'bb Detta st\'e4lle innesluter med klara ord under synd och f\'f6rbannelse icke endast dem som uppenbart bryta mot lagen eller icke uppfylla den i yttre mening utan \'e4ven dem som st\'e5 under lagen och med all kraft str\'e4va efter att uppfylla den s\'e5som judarna, i enlighet med vad jag ovan sagt. Detta st\'e4lle innesluter ocks\'e5 under synd alla munkar, eremiter och kartusianer med deras enligt eget f\'f6rmenande h\'f6gheliga bek\'e4nnelser och andakts\'f6vningar. De snacka ju om att om n\'e5gon d\'f6r efter att just hava avlagt sitt munkl\'f6fte, flyger han direkt till himlen. Men h\'e4r s\'e4ges otvetydigt, att \'f6ver huvud taget allt \'e4r inneslutet under synd. Allts\'e5 \'e4r icke heller de str\'e4nga kartusianernas l\'f6fte eller andakts\'f6vningar n\'e5gon r\'e4ttf\'e4rdighet, utan allt utd\'f6mes. Genom vilket Skriftens ord? Jo. genom detta l\'f6fte: \'bbI din avkomma\'bb o.s.v., j\'e4mte liknande l\'f6ften, och likas\'e5 genom denna lag: \'bbF\'f6rbannad \'e4r den\'bb o.s.v., och andra liknande lagar. Allts\'e5 finns det inga munkar, inga kartusianer eller celestiner, som kunna s\'f6ndertrampa ormens huvud, utan de ligga krossade under ormens huvud, det \'e4r, under dj\'e4vulens makt. Men vem tror p\'e5 detta?\par \par Kort sagt, allt som \'e4r utanf\'f6r Kristus och l\'f6ftet \'e4r utan undantag inneslutet under synd, det m\'e5 nu vara ceremoniallag eller sedelag eller tio Guds bud, gudomligt eller m\'e4nskligt. Den som s\'e4ger \'bballt\'bb undantager ingenting. Vi draga allts\'e5 med Paulus den slutsatsen, att alla folks statsv\'e4sen och lagar, hur goda och n\'f6dv\'e4ndiga de \'e4n m\'e5 vara, att all gudstj\'e4nst och fromhet utanf\'f6r tron p\'e5 Kristus ligger under synd, d\'f6d och evig f\'f6rd\'f6melse, s\'e5vida icke l\'f6ftet kommer till av tro p\'e5 Kristus Jesus, s\'e5som nedan skall utf\'f6ras. H\'e4rom har ovan talats r\'e4tt utf\'f6rligt.\par \par Satsen att tron allena r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r \'e4r allts\'e5 sann, [515] fast\'e4n v\'e5ra motst\'e5ndare p\'e5 intet s\'e4tt kunna t\'e5la den. Paulus drager ju h\'e4r den oveders\'e4gliga slutsatsen, att lagen icke levandeg\'f6r, emedan den icke \'e4r given f\'f6r detta \'e4ndam\'e5l. Om s\'e5lunda icke lagen r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r och levandeg\'f6r, r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra icke heller g\'e4rningarna. Detta att icke heller g\'e4rningarna r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra vill n\'e4mligen Paulus att man skall underf\'f6rst\'e5, d\'e5 han s\'e4ger, att lagen icke g\'f6r levande, ty satsen: Lagen g\'f6r icke levande, s\'e4ger mer \'e4n satsen: G\'e4rningarna g\'f6ra icke levande. Ty om icke lagen r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r, ens om den uppfylles, vilket dock \'e4r om\'f6jligt, s\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra g\'e4rningarna \'e4nnu mindre. Allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r tron allena utan g\'e4rningar. Paulus t\'e5l icke till\'e4gget: Tron r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r tillika med g\'e4rningarna, utan han avvisar allt s\'e5dant genom vad han s\'e4ger Rom. 3, 20 och ovan Gal. 2, 16: \'bbAv lagg\'e4rningar bliver intet k\'f6tt r\'e4ttf\'e4rdigt\'bb, liksom ocks\'e5 h\'e4r: Lagen \'e4r icke given till att g\'f6ra levande.\par \par 3:22\par \par F\'f6r att l\'f6ftet skulle, av tro p\'e5 Jesus Kristus, komma dem till del som tro.\par \tab\par \par ... f\'f6r att det som var utlovat skulle ges genom tron p\'e5 Jesus Kristus \'e5t dem som tror.\par \par Ovan har han sagt, att Skriften inneslutit allt under synd. M\'e5nne till evig tid? Nej, men till dess l\'f6ftet blev givet. Och l\'f6ftet \'e4r sj\'e4lva arvet eller den v\'e4lsignelse, som Abraham fick l\'f6fte om, det \'e4r, befrielse fr\'e5n lag, synd, d\'f6d och dj\'e4vul och sk\'e4nkande av n\'e5d, r\'e4ttf\'e4rdighet, salighet och evigt liv. Detta l\'f6fte, s\'e4ger han, utverkas icke genom n\'e5gon f\'f6rtj\'e4nst, n\'e5gon lag eller n\'e5gra g\'e4rningar, utan det \'e4r en g\'e5va. \'c5t vem? \'c5t dem som tro. P\'e5 vem? P\'e5 Jesus Kristus, som \'e4r den v\'e4lsignade S\'e4den, vilken l\'f6sk\'f6pt de troende fr\'e5n f\'f6rbannelsen f\'f6r att de skulle undf\'e5 v\'e4lsignelsen. I dessa ord finnes intet oklart, de \'e4ro fullst\'e4ndigt otvetydiga. Men man m\'e5ste bem\'f6da sig om att noga ge akt p\'e5 dem och \'f6verv\'e4ga deras inneb\'f6rd och betydelse. Ty om allt \'e4r inneslutet under synd, f\'f6ljer d\'e4rav, att alla folk \'e4ro f\'f6rbannade och sakna ber\'f6mmelse inf\'f6r Gud, [516] att de st\'e5 under Guds vrede och under Satans v\'e4lde. Och ingen kan befrias fr\'e5n dem genom n\'e5got annat \'e4n genom tro p\'e5 Kristus Jesus. H\'e4r talar Paulus allts\'e5 rakt i strid med alla sofisters och verkhelgons sv\'e4rmaretankar om lagens och g\'e4rningarnas r\'e4ttf\'e4rdighet, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbF\'f6r att det som var utlovat skulle, av tro p\'e5 Jesus Kristus, komma dem till del som tro.\'bb\par \par Jag har ovan ganska utf\'f6rligt redogjort f\'f6r vad man skall svara till de st\'e4llen, som tala om l\'f6n f\'f6r g\'e4rningar. Och den text vi nu ha framf\'f6r oss kr\'e4ver icke heller, att vi h\'e4r uttala oss om g\'e4rningar, ty h\'e4r avhandlas icke g\'e4rningar utan r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, om vilken det s\'e4ges, att den icke ern\'e5s genom lag och g\'e4rningar, eftersom allt ligger under synd och f\'f6rbannelse, utan genom tron p\'e5 Kristus. Men d\'e5 det icke \'e4r fr\'e5ga om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen kan ingen s\'e4tta de goda g\'e4rningarna nog h\'f6gt. Ty vem kan v\'e4l utt\'f6mmande redog\'f6ra f\'f6r nyttan och frukten av en enda av de g\'e4rningar, som den kristne g\'f6r av tro och i tro? Varje s\'e5dan g\'e4rning \'e4r mer v\'e4rd \'e4n himmel och jord. D\'e4rf\'f6r kan icke ens hela v\'e4rlden i detta livet giva tillr\'e4cklig l\'f6n f\'f6r en enda verkligt god g\'e4rning. Icke heller \'e4r v\'e4rlden s\'e5 tacksam, att den prisar de frommas goda g\'e4rningar, \'e4n mindre s\'e5 att den bel\'f6nar dem, ty v\'e4rlden ser dem icke, och om den ser dem, h\'e5ller den dem icke f\'f6r goda g\'e4rningar utan f\'f6r de v\'e4rsta og\'e4rningar, och dem som g\'f6ra s\'e5dant utrotar den fr\'e5n v\'e4rlden s\'e5som i h\'f6gsta grad v\'e5dliga f\'f6r m\'e4nniskosl\'e4ktet. S\'e5 bel\'f6nades Kristus, v\'e4rldens Fr\'e4lsare, f\'f6r sina outs\'e4gligt stora v\'e4lg\'e4rningar med den skymfliga d\'f6den p\'e5 korset. Apostlarna, som g\'e5vo v\'e4rlden n\'e5dens och det eviga livets ord, blevo v\'e4rldens avskum, var mans avskrap (1 Kor. 4, 13). Det \'e4r i sanning v\'e4rdig bel\'f6ning f\'f6r s\'e5 stora v\'e4lg\'e4rningar! Men de g\'e4rningar, som g\'f6ras utanf\'f6r tron, \'e4ro under synden och f\'f6rbannelsen, hur heliga de \'e4n till det yttre m\'e5 synas vara. De som g\'f6ra s\'e5dana g\'e4rningar \'e4ro s\'e5 l\'e5ngt ifr\'e5n att f\'f6rtj\'e4na n\'e5d, r\'e4ttf\'e4rdighet och evigt liv att de snarare l\'e4gga synd till synd. S\'e5dant g\'f6r p\'e5ven, \'bb'Lagl\'f6shetens m\'e4nniska', f\'f6rd\'e4rvets son\'bb (2 Tess. 2, 3), och alla som ansluta sig till honom. Och s\'e5dant g\'f6ra alla verkhelgon och k\'e4ttare, som avfallit fr\'e5n tron.\par \par } 6w6~Hu3:23a{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:23a\par \par Men f\'f6rr\'e4n tron kom.\par \tab\par \par Innan tron kom.\par \par [517] Aposteln forts\'e4tter med att f\'f6rklara lagens betydelse och n\'f6dv\'e4ndighet. F\'f6rut har han sagt, att den blivit tillagd f\'f6r \'f6vertr\'e4delsernas skull. Icke som om det skulle vara Guds f\'f6rn\'e4msta meningbG?3:22{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:22\par \par Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd.\par \tab\par \par Men nu har Skriften inneslutit allt under syn med lagen, att den skulle f\'f6ra till d\'f6d och f\'f6rd\'f6melse. Aposteln s\'e4ger ju Rom. 7, 13: \'bbHar d\'e5 det som \'e4r gott blivit min d\'f6d? Nej, visst inte!\'bb Ty lagen \'e4r ett ord, som visar p\'e5 livet och driver till livet. Allts\'e5 \'e4r den icke given endast till d\'f6d. Men dess f\'f6rn\'e4msta betydelse och \'e4ndam\'e5l \'e4r, att den skall uppenbara d\'f6den, f\'f6r att p\'e5 det s\'e4ttet det m\'e5 framg\'e5, hurudan synden \'e4r och hur allvarlig den \'e4r. Men den uppenbarar icke d\'f6den i den meningen, att den skulle ha sin gl\'e4dje i den eller icke s\'f6ka n\'e5got annat \'e4n att d\'f6da oss, utan den uppenbarar d\'f6den f\'f6r att m\'e4nniskor i sin f\'f6rskr\'e4ckelse och f\'f6r\'f6dmjukelse skola frukta Gud. Detta s\'e4ger ocks\'e5 Skriften tydligt, 2 Mos. 20, 20: \'bbVar inte r\'e4dda, ty Gud har kommit f\'f6r att s\'e4tta er p\'e5 prov och f\'f6r att ni skall frukta honom, s\'e5 att ni inte syndar.\'bb Lagens uppgift \'e4r allts\'e5 endast att d\'f6da men likv\'e4l s\'e5, att Gud skall kunna g\'f6ra levande. D\'e4rf\'f6r \'e4r icke lagen given blott till d\'f6d, men emedan m\'e4nniskan \'e4r h\'f6gmodig och tror sig vis, r\'e4ttf\'e4rdig och helig, m\'e5ste hon f\'f6r\'f6dmjukas av lagen, s\'e5 att det vilddjur, som heter inbillningen om egen r\'e4ttf\'e4rdighet, d\'f6das, ty m\'e4nniskan kan icke leva, f\'f6rr\'e4n detta odjur d\'f6dats.\par \par Ehuru allts\'e5 lagen d\'f6dar, s\'e5 begagnar dock Gud denna verkan av lagen, denna d\'f6d, till ett gott \'e4ndam\'e5l, n\'e4mligen till liv. Ty d\'e5 Gud s\'e5g, att intet annat kunde tygla och krossa den mest utbredda farsot p\'e5 jorden, skrymteriet och f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 den egna heligheten, [518] ville han d\'f6da den genom lagen, icke f\'f6r best\'e4ndigt utan f\'f6r att m\'e4nniskan efter dess dr\'e4pande \'e5ter skulle uppr\'e4ttas och ut\'f6ver lagen f\'e5 h\'f6ra ett annat ord: Frukta icke! Jag har icke givit lagen och d\'f6dat dig genom den f\'f6r att du skulle f\'f6rbliva i denna d\'f6d utan f\'f6r att du skulle frukta mig och leva. - Ty den falska f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 goda g\'e4rningar och egen r\'e4ttf\'e4rdighet l\'e4mnar icke rum f\'f6r n\'e5gon gudsfruktan. Och d\'e4r det icke finnes n\'e5gon gudsfruktan; kan det icke heller finnas n\'e5gon t\'f6rst efter n\'e5d och liv. Gud m\'e5ste allts\'e5 ha en kraftig hammare till att krossa klipporna och en eld, som brinner \'e4nda upp till himlen (5 Mos. 4; 11) f\'f6r att omst\'f6rta bergen, det \'e4r, f\'f6r att sl\'e5 ned detta h\'e5rdnackade och envisa odjur, f\'f6rm\'e4tenheten. Tillintetgjord genom detta slag skall m\'e4nniskan f\'f6rtvivla om sina egna krafter, sin r\'e4ttf\'e4rdighet och sina g\'e4rningar, och gripas av fruktan inf\'f6r Gud, s\'e5 att hon t\'f6rstar efter barmh\'e4rtighet och syndernas f\'f6rl\'e5telse.\par \par 3:23\par \par Men f\'f6rr\'e4n tron kom, voro vi inneslutna under lagen och h\'f6llos i f\'f6rvar under den, i f\'f6rbidan p\'e5 den tro som en g\'e5ng skulle uppenbaras.\par \tab\par \par Innan tron kom h\'f6lls vi i f\'e4ngsligt f\'f6rvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras.\par \par Det \'e4r, innan evangeliets och n\'e5dens tid kom, var lagens uppgift att h\'e5lla oss inneslutna och bevakade liksom i ett f\'e4ngelse.\par \par Detta \'e4r en fyndig och tr\'e4ffande liknelse, som visar vilken verkan lagen har och hur den g\'f6r m\'e4nniskor r\'e4ttskaffens. Den skall allts\'e5 noga \'f6verv\'e4gas. Ingen ertappad tjuv, m\'f6rdare eller r\'f6vare tycker om sina bojor och det dystra f\'e4ngelse, d\'e4r han h\'e5lles bunden. Ja, om han kunde, skulle han f\'f6rst\'f6ra och l\'e4gga i aska b\'e5de f\'e4ngelset och bojorna. I f\'e4ngelset avh\'e5ller han sig visserligen fr\'e5n sina og\'e4rningar men icke av god vilja eller av k\'e4rlek till r\'e4ttf\'e4rdigheten, utan emedan f\'e4ngelset hindrar honom fr\'e5n s\'e5dant. Och d\'e5 han sitter d\'e4r inst\'e4ngd, avskyr och hatar han icke sin synd och sitt brott, [519] utan det sm\'e4rtar honom djupt, att han icke \'e4r fri och kan stj\'e4la. Men f\'e4ngelset hatar han, och om han bara finge komma ut, skulle han stj\'e4la som f\'f6rut. S\'e5dan \'e4r ocks\'e5 lagen och den r\'e4ttf\'e4rdighet, som kommer av lagen. Den tvingar oss att utv\'e4rtes vara goda, i det att den hotar \'f6vertr\'e4dare med straff och d\'f6d. Vi lyda visserligen lagen av fruktan f\'f6r straff, men vi g\'f6ra det motvilligt och under mycket knorrande. Men vad \'e4r det f\'f6r en r\'e4ttf\'e4rdighet, som best\'e5r i att man underl\'e5ter det onda av fruktan f\'f6r straff? S\'e5ledes \'e4r g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdigheten ingenting annat \'e4n k\'e4rlek till synden, hat till r\'e4ttf\'e4rdigheten, avsky f\'f6r Gud och hans lag och dyrkan av den h\'f6gsta ondska. Lika varmt som tjuven \'e4lskar f\'e4ngelset och hatar sin st\'f6ld, lika g\'e4rna lyda vi lagen, g\'f6ra vad den bjuder och underl\'e5ta vad den f\'f6rbjuder.\par \par Lagen medf\'f6r emellertid den f\'f6rdelen, att fast\'e4n hj\'e4rtana f\'f6rbliva ogudaktiga, tyglar den dock i n\'e5gon m\'e5n tjuvar, m\'f6rdare och uppenbart or\'e4ttf\'e4rdiga i vad g\'e4ller det yttre, borgerliga livet. Ty hade icke s\'e5dana m\'e4nniskor \'e5tminstone den tron, att synden straffas i detta livet med sv\'e4rd, stegel och hjul och efter detta livet med evig d\'f6d och helvete, skulle ingen \'f6verhet, ingen husbonde och ingen l\'e4rare kunna styra m\'e4nniskors raseri med vare sig v\'e5ld, lagar eller f\'e4ngelsestraff. Genom lagens hotelser, som injaga fruktan i sj\'e4larna, avskr\'e4ckas dock de ogudaktiga i n\'e5gon m\'e5n fr\'e5n att huvudstupa st\'f6rta sig i alla slags brott. Samtidigt skune de likv\'e4l hellre vilja, att det icke funnes n\'e5gon lag, n\'e5got straff, n\'e5got helvete eller n\'e5gon Gud. Om Gud icke hade helvetet och icke straffade de onda, skulle alla \'e4lska och prisa honom. Men emedan han straffar de onda. och emedan alla \'e4ro onda, kunna de icke annat \'e4n hata och till det yttersta h\'e4da Gud, i den m\'e5n de \'e4ro inneslutna under lagen.\par \par Vidare innesluter lagen m\'e4nniskorna icke endast i borgerlig utan ocks\'e5 i andlig mening. Den \'e4r ocks\'e5 ett andligt f\'e4ngelse och ett verkligt helvete. [520] Ty d\'e5 den uppenbarar synden och hotar med d\'f6den och Guds eviga vrede, kan m\'e4nniskan icke komma undan och icke finna tr\'f6st. a) Ty det st\'e5r icke i m\'e4nniskomakt att frig\'f6ra sig fr\'e5n den f\'f6rf\'e4rliga skr\'e4ck, som lagen verkar, eller fr\'e5n annat hj\'e4rtats sv\'e5rmod. D\'e4rav kommer helgonens j\'e4mmerliga klagan, som man finner \'f6verallt i Psaltaren: \'bbVem tackar dig i d\'f6dsriket?\'bb (Ps. 6, 6.) Ty d\'e5 \'e4r m\'e4nniskan innest\'e4ngd i ett f\'e4ngelse, ur vilket hon icke kan komma ut, och hon kan icke se, hur hon skulle kunna l\'f6sas ur dessa bojor, det \'e4r, befrias fr\'e5n denna skr\'e4ck. S\'e5 \'e4r lagen ett f\'e4ngelse i b\'e5de borgerlig och andlig mening. Ty f\'f6r det f\'f6rsta innesluter den de ogudaktiga i borgerlig mening och hindrar dem fr\'e5n att efter behag och utan bet\'e4nkande h\'e4nge sig \'e5t alla slag av brott. F\'f6r det andra visar den oss i andlig mening v\'e5r synd, f\'f6rskr\'e4cker oss och \'f6dmjukar oss, s\'e5 att vi genom denna fruktan l\'e4ra k\'e4nna v\'e5rt el\'e4nde och v\'e5r f\'f6rd\'f6melse. Och detta senare \'e4r lagens r\'e4tta och egentliga verkan, om den blott icke f\'e5r r\'e4cka f\'f6r alltid. Ty denna f\'e4ngelsevistelse under lagen b\'f6r icke r\'e4cka l\'e4ngre \'e4n till dess tron kommer. N\'e4r den kommer, skall det vara slut med detta andliga f\'e4ngelse.\par \par H\'e4r se vi \'e5terigen, att lag och evangelium, som sinsemellan \'e4ro himmelsvitt skilda och mer \'e4n motsatser, likv\'e4l \'e4ro n\'e4ra f\'f6renade. Detta antyder Paulus, d\'e5 han s\'e4ger: Vi voro inneslutna under lagen och h\'f6llos i f\'f6rvar under den f\'f6r den tro, som skulle komma. D\'e4rf\'f6r \'e4r det icke tillr\'e4ckligt att vi \'e4ro inneslutna under lagen, ty om intet annat f\'f6ljde, skulle vi tvingas till f\'f6rtvivlan, till att d\'f6 i v\'e5ra synder. Men Paulus till\'e4gger, att vi inneslutas och tyglas av tuktom\'e4staren lagen, icke till evig tid utan till Kristus, som \'e4r lagens \'e4nde och m\'e5l. Denna f\'f6rskr\'e4ckelse, denna f\'f6r\'f6dmjukelse och f\'e5ngenskap skall allts\'e5 icke r\'e4cka till evig tid utan tills tron kommer, det \'e4r, den skall l\'e4nda oss till fr\'e4lsning och till v\'e5rt b\'e4sta. F\'f6rskr\'e4ckelsen genom lagen skall komma oss att finna behag i n\'e5d, syndaf\'f6rl\'e5telse och befrielse fr\'e5n lag, synd och d\'f6d, detta som icke kan f\'f6rv\'e4rvas med g\'e4rningar utan endast fattas i tro.\par \par [521] Den som i anf\'e4ktelsen kan f\'e5 dessa b\'e5da ytterliga motsatser att m\'f6tas, det \'e4r, den som i sin djupaste f\'f6rskr\'e4ckelse f\'f6r lagen vet, att lagens slut och n\'e5dens eller den kommande trons b\'f6rjan \'e4r n\'e4ra, han anv\'e4nder lagen r\'e4tt. Alla ogudaktiga \'e4ro okunniga i denna konst Kain k\'e4nde icke till den, d\'e5 han var innesluten i lagens f\'e4ngelse och p\'e5 allvar k\'e4nde sin synd; Till en b\'f6rjan var han icke i f\'e4ngelse, d. v. s. han k\'e4nde ingen fruktan, fast\'e4n han beg\'e5tt brodermord, utan han l\'e5tsade om ingenting och trodde, att icke ens Gud visste om det. \'bbSkall jag h\'e5lla reda p\'e5 min bror?\'bb s\'e4ger han. Men n\'e4r han fick h\'f6ra: \'bbVad har du gjort? H\'f6r, din brors blod ropar till mig fr\'e5n marken!\'bb - d\'e5 b\'f6rjade han riktigt k\'e4nna av f\'e4ngelset. Vad gjorde han d\'e5? Han stannade kvar i f\'e4ngelset, han f\'f6renade icke evangelium med lagen utan sade: \'bbMitt brott \'e4r f\'f6r stort f\'f6r att f\'f6rl\'e5tas.\'bb Han s\'e5g endast f\'e4ngelset och bet\'e4nkte icke, att hans synd blivit honom uppenbarad f\'f6r att han skulle s\'f6ka n\'e5d hos Gud. Han f\'f6rtvivlade allts\'e5 och f\'f6rnekade, att han hade n\'e5gon Gud. Han trodde att han h\'f6lls i f\'f6rvar, icke f\'f6r n\'e5den och tron utan endast f\'f6r lagen.\par \par Men dessa ord \'bbi f\'e4ngsligt f\'f6rvar och var bevakade av lagen\'bb ge icke uttryck \'e5t n\'e5gon ober\'f6rd sofistisk spekulation utan \'e4ro sanna och allvarliga. Denna bevakning eller detta f\'e4ngelse betecknar de verkliga och andliga f\'f6rskr\'e4ckelser, i vilka samvetet inneslutes, s\'e5 att det p\'e5 hela den vida jorden icke kan finna n\'e5gon plats, d\'e4r det kan k\'e4nna trygghet. Ja, s\'e5 l\'e4nge denna skr\'e4ck varar, k\'e4nner samvetet en s\'e5dan \'e5ngest, att det finner himmel och jord, \'e4ven om de vore tio g\'e5nger st\'f6rre och vidstr\'e4cktare \'e4n de verkligen \'e4ro, tr\'e5nga som ett h\'e5l i en mur. D\'e5 \'f6vergives m\'e4nniskan av all sin vishet, sina krafter, sin r\'e4ttf\'e4rdighet, utan att kunna finna utv\'e4g eller hj\'e4lp. Samvetet \'e4r n\'e4mligen n\'e5got mycket k\'e4nsligt. D\'e5 det allts\'e5 p\'e5 detta s\'e4tt inneslutes i lagens f\'e4ngelse, ser det ingen utv\'e4g, utan tr\'e5ngm\'e5let tycks \'f6kas undan f\'f6r undan i o\'e4ndlighet. [522] Ty d\'e5 k\'e4nner det Guds vrede, och han \'e4r o\'e4ndlig, hans hand kan det icke undkomma, s\'e5som det heter i Ps. 139, 7: \'bbVart skall jag g\'e5 f\'f6r din Ande?\'bb\par \par Liksom insp\'e4rrning eller f\'e4ngelse i borgerlig mening \'e4r ett kroppsligt straff, varigenom den insp\'e4rrade ber\'f6vas sin r\'f6relsefrihet, s\'e5 \'e4r f\'e4ngelse i andlig mening den \'e4ngslan och f\'f6rvirring i sj\'e4len, som ber\'f6var f\'e5ngen samvetsfrid och hj\'e4rtero, dock icke f\'f6r best\'e4ndigt, som f\'f6rnuftet menar, d\'e5 det k\'e4nner sig p\'e5 detta s\'e4tt insp\'e4rrat, utan \'bbi f\'f6rbidan p\'e5 den tro, som en g\'e5ng skall uppenbaras.\'bb Man skall allts\'e5 uppr\'e4tta och tr\'f6sta en under lagen insp\'e4rrad ande p\'e5 detta s\'e4tt: Broder du \'e4r visserligen i f\'e4ngelse, men det \'e4r icke meningen att du f\'f6r best\'e4ndigt skall h\'e5llas insp\'e4rrad p\'e5 detta s\'e4tt, ty det \'e4r skrivet, att vi h\'e5llas i f\'f6rvar f\'f6r den tro, som skall uppenbaras. Detta f\'e4ngelsestraff p\'e5l\'e4gges dig allts\'e5 icke till ditt f\'f6rd\'e4rv utan f\'f6r att du skall f\'e5 nytt liv genom den v\'e4lsignade S\'e4den. Du d\'f6das av lagen f\'f6r att g\'f6ras levande genom Kristus. D\'e4rf\'f6r skall du icke f\'f6rtvivla s\'e5som Kain, Saul och Judas. D\'e5 de voro inneslutna i detta f\'e4ngelse, kunde de icke t\'e4nka sig n\'e5got d\'e4rut\'f6ver utan stannade med sina tankar vid f\'e5ngenskapen, och d\'e4rf\'f6r m\'e5ste de f\'f6rtvivla. Du skall uppf\'f6ra dig annorlunda i denna samvets\'e5ngest \'e4n de gjorde. Kom ih\'e5g, att insp\'e4rrningen och r\'e5dvillheten \'e4r en v\'e4lg\'e4rning. Men se till att du begagnar den p\'e5 r\'e4tt s\'e4tt, n\'e4mligen f\'f6r den kommande tron. Ty Gud vill icke f\'f6rvirra dig f\'f6r att l\'e5ta dig f\'f6rbliva i detta tillst\'e5nd. Han vill icke d\'f6da dig f\'f6r att du skall f\'f6rbli i d\'f6dens v\'e5ld. Han s\'e4ger ju genom profeten: \'bbJag gl\'e4der mig inte \'e5t den ogudaktiges d\'f6d.\'bb (Hes. 33, 11). Men han vill st\'e4lla dig r\'e5dl\'f6s f\'f6r att du skall bli \'f6dmjuk och f\'f6rst\'e5, att du beh\'f6ver Guds barmh\'e4rtighet och Kristi v\'e4lg\'e4rning.\par \par D\'e4rf\'f6r b\'f6r denna f\'e5ngenskap under lagen icke vara best\'e4ndig, utan den skall r\'e4cka endast tills tron kommer. Det framg\'e5r \'e4ven av Ps. 147,11: \'bbHERREN gl\'e4der sig \'e5t dem som fruktar honom\'bb, [523] d.v.s. till dem som \'e4ro underkastade tv\'e5nget i detta lagens f\'e4ngelse. Men han till\'e4gger genast: \'bb\'e5t dem som hoppas p\'e5 hans n\'e5d.\'bb Dessa b\'e5da satser, som faktiskt direkt strida mot varandra, b\'f6ra allts\'e5 sammanh\'e5llas. Kan man t\'e4nka sig en skarpare motsats \'e4n att frukta och b\'e4va f\'f6r Guds vrede och samtidigt hoppas p\'e5 hans barmh\'e4rtighet? Det ena \'e4r helvetet, det andra himmelen, och likv\'e4l m\'e5ste i hj\'e4rtat r\'e5da den innerligaste f\'f6rening mellan b\'e5da. Att i tankarna f\'f6rena dem bjuder ingen sv\'e5righet, men att i praktiken h\'e5lla dem samman \'e4r det sv\'e5raste av allt. Det har erfarenheten ofta l\'e4rt mig. Papister och sekterister veta ingenting om detta. D\'e5 de l\'e4sa eller h\'f6ra dessa Pauli ord, te de sig alltigenom dunkla och obegripliga. Och d\'e5 lagen visar dem deras synd, d\'e5 den anklagar och f\'f6rskr\'e4cker dem, veta de sig ingen r\'e5d eller hj\'e4lp utan hemfalla \'e5t f\'f6rtvivlan liksom Kain och Saul.\par \par Eftersom allts\'e5 lagen, som sagt, \'e4r v\'e5r b\'f6del och v\'e5rt f\'e4ngelse, \'e4r det s\'e4kert att vi icke \'e4lska utan hj\'e4rtligt hata den. Den som s\'e4ger sig \'e4lska lagen ljuger allts\'e5 och vet icke vad han talar om. Det vore ju en vettl\'f6s och vansinnig tjuv eller r\'f6vare, som \'e4lskade f\'e4ngelset eller bojorna. Men d\'e5 lagen, s\'e5som jag sagt, h\'e5ller oss insp\'e4rrade, \'e4r det s\'e4kert att vi \'e4ro dess argaste fiender. Med ett ord: Vi \'e4lska lagen och dess r\'e4ttf\'e4rdighet precis lika mycket som m\'f6rdaren \'e4lskar sitt f\'e4ngelse. Huru skulle vi d\'e5 kunna r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom lagen?\par \par a) Hs: \'bbD\'e5 lagen uppenbarar Guds vrede, s\'e5 kan jag icke undkomma. Tauler: Man kan icke sl\'e5 bort den.\'bb Tillbaka\par \par } revskommentaren\par \par 3:23b\par \par Vi h\'f6llos i f\'f6rvar under den, i f\'f6rbidan p\'e5 den tro som en g\'e5ng skulle uppenbaras.\par \tab\par \par Innan tron kom h\'f6lls vi i f\'e4ngsligt f\'f6rvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras.\par \par Detta s\'e4ger Paulus med syftning p\'e5 tidens fullbordan, d\'e5 Kristus kom. Men du b\'f6r till\'e4mpa det icke endast p\'e5 denna tid utan ocks\'e5 p\'e5 dig sj\'e4lv. [524] Ty det som historiskt sett skedde vid Kristi ankomst, att han avskaffade lagen och f\'f6rde frihet och evigt liv fram i ljuset, det sker dagligen i andlig bem\'e4rkelse hos varje kristen. D\'e4r skiftar lagens tid och n\'e5dens tid. Ty den kristne har en kropp, i vars lemmar lagen och synden strida, som Paulus s\'e4ger (Rom. 7, 23). Men med synd f\'f6rst\'e5r jag icke endast beg\'e4relsen utan hela synden, s\'e5 som Paulus fattar ordet. Den icke endast finns kvar i k\'f6ttet hos dem som \'e4ro kristna och d\'f6pta, utan den k\'e4mpar och tager k\'f6ttet till f\'e5nga. Om den icke vinner dess bifall till handling, \'e5stadkommer den dock en kraftig ansats. Ehuru den kristne icke h\'e4ngiver sig \'e5t grova synder, s\'e5som mord, \'e4ktenskapsbrott, st\'f6ld o. s. v., \'e4r han icke d\'e4rf\'f6r fri fr\'e5n ot\'e5lighet, knorrande, hat och h\'e4delse mot Gud. Det \'e4r synder som f\'f6r det m\'e4nskliga f\'f6rnuftet \'e4ro alldeles ok\'e4nda. De tvinga m\'e4nniskan att \'e4ven mot sin vilja avsky lagen, de tvinga henne att fly ur Guds \'e5syn, att hata och h\'e4da Gud. a) Ty liksom frestelsen till otukt \'e4r stark hos den unge, beg\'e4ret efter \'e4ra och makt hos den mogne mannen och girigheten hos \'e5ldringen, s\'e5 \'e4ro ot\'e5ligheten, knorrandet, hatet och h\'e4delsen mot Gud starka hos heliga m\'e4nniskor. Det finner man exempel p\'e5 \'f6verallt i Psalmerna, hos Job och Jeremia och i hela Skriften. D\'e4rf\'f6r anv\'e4nder ocks\'e5 Paulus synnerligen kraftiga och betecknande ord, n\'e4r han beskriver denna andliga kamp, ord som \'bbligga i strid\'bb och \'bbtillf\'e5ngataga\'bb.\par \par I den kristna erfarenheten finnes allts\'e5 b\'e5de lagens och n\'e5dens tid. Lagens tid \'e4r den, d\'e5 lagen driver p\'e5, pl\'e5gar och bedr\'f6var mig, driver mig till syndak\'e4nnedom, ja, \'f6kar synden. Det \'e4r lagens r\'e4tta bruk, som den kristne f\'e5r k\'e4nna av, s\'e5 l\'e4nge han lever. [525] S\'e5 hade Paulus f\'e5tt \'bben t\'f6rntagg i k\'f6ttet, en Satans \'e4ngel, som sl\'e5r mig i ansiktet\'bb (2 Kor. 12,7). G\'e4rna skulle han i varje \'f6gonblick velat k\'e4nna gl\'e4dje i samvetet, fr\'f6jd i hj\'e4rtat och en f\'f6rsmak av det eviga livet. Han skulle ocks\'e5 g\'e4rna ha varit utan all andens oro. Och d\'e4rf\'f6r \'f6nskade han, att denna pr\'f6vning skulle tagas ifr\'e5n honom. Men det sker icke, utan han f\'e5r h\'f6ra av Herren: \'bbMin n\'e5d \'e4r nog f\'f6r dig, ty kraften fullkomnas i svaghet.\'bb (2 Kor. 12, 9). Samma strid f\'e5r varje kristen utst\'e5. Det f\'f6rekommer ofta, att jag tr\'e4ter med Gud och ot\'e5ligt g\'f6r motst\'e5nd mot honom. Jag tycker icke om Guds vrede och dom. Han \'e5 sin sida finner icke behag i min ot\'e5lighet och mitt knorrande. Detta \'e4r allts\'e5 lagens tid, i vilken den kristne efter k\'f6ttet alltid befinner sig. \'bbTy k\'f6ttet s\'f6ker det som \'e4r emot Anden och Anden s\'f6ker det som \'e4r emot k\'f6ttet. De tv\'e5 strider mot varandra.\'bb (Gal. 5, 17).\par \par N\'e5dens tid \'e5ter \'e4r inne, d\'e5 hj\'e4rtat p\'e5 nytt uppr\'e4ttas genom l\'f6ftet om Guds of\'f6rtj\'e4nta barmh\'e4rtighet och s\'e4ger: \'bbVarf\'f6r \'e4r du s\'e5 bedr\'f6vad, min sj\'e4l, och s\'e5 orolig i mig?\'bb (Ps. 42, 6.) Ser du ingenting annat \'e4n lag, synd, skr\'e4ck, sorg, f\'f6rtvivlan, d\'f6d, helvete och dj\'e4vul? Finns det inte ocks\'e5 n\'e5d, syndaf\'f6rl\'e5telse, r\'e4ttf\'e4rdighet, tr\'f6st, gl\'e4dje, frid, liv, himmel, finns inte Gud och Kristus? b) Min sj\'e4l, sluta att oroa mig! Vad betyda lag, synd och allt ont mot detta? Hoppas p\'e5 Gud, som icke har skonat sin egen Son utan utgivit honom i korsets d\'f6d f\'f6r dina synder! Detta \'e4r allts\'e5 att vara innesluten under lagen efter k\'f6ttet, icke till evig tid utan tills Kristus kommer. D\'e5 du f\'f6rskr\'e4ckes av lagen, skall du allts\'e5 s\'e4ga: Herr Lag, du \'e4r icke den ende och icke heller allt, utan j\'e4mte dig finnes n\'e5got annat, som \'e4r st\'f6rre och b\'e4ttre, n\'e4mligen n\'e5den, tron, v\'e4lsignelsen o.s.v. De varken anklaga, f\'f6rskr\'e4cka eller f\'f6rd\'f6ma, utan de tr\'f6sta, [526] ingiva gott hopp och utlova s\'e4ker seger och fr\'e4lsning i Kristus. Jag har allts\'e5 ingen anledning att f\'f6rtvivla.\par \par Den som riktigt kunde denna konst skulle verkligen f\'f6rtj\'e4na kallas teolog. V\'e5ra nutida sv\'e4rmare och deras l\'e4rjungar, som st\'e4ndigt skryta med Anden, de kunna den utm\'e4rkt, om de f\'e5 s\'e4ga det sj\'e4lva. Men jag och mina gelikar ha knappast inh\'e4mtat de f\'f6rsta grunderna i denna konst. Och likv\'e4l \'e4ro vi flitiga l\'e4rjungar i den skola, d\'e4r man l\'e4r sig den. Vi l\'e4ra oss visserligen mer och mer, men s\'e5 l\'e4nge k\'f6ttet och synden finnas kvar, blir man icke full\'e4rd.\par \par S\'e5 \'e4r allts\'e5 den kristne delad i tvenne tider. I den m\'e5n han \'e4r k\'f6tt, \'e4r han under lagen, och i den m\'e5n han \'e4r ande, \'e4r han under evangeliet. I k\'f6ttet finns alltid beg\'e4relse, girighet, \'e4relystnad, h\'f6gmod o.s.v. D\'e4r finnes okunnighet om och f\'f6rakt f\'f6r Gud, ot\'e5lighet, knorrande och vrede mot Gud, d\'e4rf\'f6r att han f\'f6rhindrar v\'e5ra planer och str\'e4vanden, d\'e4rf\'f6r att han icke genast straffar ogudaktiga och gudsf\'f6raktare o. s. v. S\'e5dana synder finnas kvar i de heligas k\'f6tt. Om man endast tager h\'e4nsyn till k\'f6ttet, f\'f6rbliver man d\'e4rf\'f6r alltid under lagen. Men \'bbom inte den tiden f\'f6rkortades, skulle ingen m\'e4nniska bli fr\'e4lst.\'bb (Matt. 24, 22). Det m\'e5ste s\'e4ttas en gr\'e4ns f\'f6r lagen, d\'e4r den skall upph\'f6ra. D\'e4rf\'f6r \'e4r lagens tid icke best\'e4ndig, utan den har ett slut, och detta slut \'e4r Kristus. Men n\'e5dens tid \'e4r evig. Ty sedan Kristus en g\'e5ng d\'f6tt, d\'f6r han icke mer. Han \'e4r evig, allts\'e5 \'e4r \'e4ven n\'e5dens tid evig.\par \par S\'e5dana h\'e4rliga st\'e4llen hos Paulus f\'e5 vi icke halka \'f6ver med en g\'e4spning, som papisterna och sekteristerna bruka g\'f6ra. Ty de inneh\'e5lla livets ord, som p\'e5 ett underbart s\'e4tt tr\'f6sta och styrka bedr\'f6vade samveten. c) [527] Och de som riktigt inh\'e4mtat s\'e5dana spr\'e5k, de ha ett riktigt omd\'f6me om vad tro \'e4r och vad falsk och \'e4kta fruktan \'e4r. De kunna d\'f6ma om alla sinnestillst\'e5nd och skilja p\'e5 alla andar. Fruktan f\'f6r Gud \'e4r n\'e5got heligt och dyrbart, men den f\'e5r icke vara evig. Den b\'f6r visserligen alltid finnas hos den kristne, eftersom det alltid finnes synd hos honom. Men fruktan f\'e5r icke vara det enda, ty i s\'e5 fall \'e4r den en fruktan av det slag, som fanns hos Kain, Saul och Judas, en tr\'e4ldomens och f\'f6rtvivlans fruktan. Den kristne b\'f6r genom tron p\'e5 n\'e5desordet \'f6vervinna sin fruktan, v\'e4nda bort \'f6gonen fr\'e5n lagens tid och betrakta Kristus och den kommande tron. D\'e5 blir fruktan ljuv och blandas med nektar, s\'e5 att m\'e4nniskan b\'f6rjar icke endast frukta utan \'e4ven \'e4lska Gud. I annat fall, om m\'e4nniskan ser blott p\'e5 lagen och synden och l\'e4mnar tron \'e5sido, kan hon icke skaka av sig fruktan utan kommer till slut att f\'f6rtvivla.\par \par Paulus g\'f6r allts\'e5 en tr\'e4ffande \'e5tskillnad mellan lagens och n\'e5dens tid. \'c4ven vi b\'f6ra l\'e4ra oss att g\'f6ra en riktig \'e5tskillnad mellan de b\'e5da tiderna, icke i teorin utan i praktiken, vilket \'e4r det sv\'e5raste av allt. Ty ehuru de \'e4ro himmelsvitt skilda, ligga de samtidigt t\'e4tt intill varandra i samma hj\'e4rta. Intet h\'f6r n\'e4rmare samman \'e4n fruktan och f\'f6rtr\'f6stan, lag och evangelium, synd och n\'e5d. De h\'f6ra s\'e5 n\'e4ra samman, att det ena uppslukas av det andra. Det finns intet matematiskt f\'f6rh\'e5llande mellan storheter som liknar detta.\par \par Med orden: \'bbVarf\'f6r gavs d\'e5 lagen?\'bb b\'f6rjade Paulus tala om lagen, om dess bruk och missbruk. Han fick anledning d\'e4rtill, en\'e4r han f\'f6rf\'e4ktade, att r\'e4ttf\'e4rdighet kommer dem till del som tro, icke genom lagen utan genom n\'e5den och l\'f6ftet. Det var i detta sammanhang han fick anledning att fr\'e5ga: \'bbVarf\'f6r gavs d\'e5 lagen?\'bb Ty d\'e5 f\'f6rnuftet f\'e5r h\'f6ra, att r\'e4ttf\'e4rdigheten eller v\'e4lsignelsen kommer av n\'e5den eller l\'f6ftet, drager det genast den slutsatsen: Allts\'e5 \'e4r lagen till intet nyttig. D\'e4rf\'f6r b\'f6r man \'e4gna mycken uppm\'e4rksamhet \'e5t l\'e4ran om lagen, vad och hur man skall t\'e4nka om den, s\'e5 att man \'e5 ena sidan icke helt f\'f6rkastar den, s\'e5som sv\'e4rmeandarna gjorde, vilka f\'f6r tio \'e5r sedan g\'e5vo upphov till bondeupproret genom att s\'e4ga, [528] att den evangeliska friheten l\'f6ser m\'e4nniskan fr\'e5n alla lagar. \'c5 andra sidan f\'e5r man icke tillskriva lagen f\'f6rm\'e5gan att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra. Ty i b\'e5da fallen felar man mot lagen. De som vilja bli r\'e4ttf\'e4rdiga genom lagen g\'e5 f\'f6r l\'e5ngt \'e5t h\'f6ger, och de som vilja vara helt fria fr\'e5n lagen komma f\'f6r l\'e5ngt \'e5t v\'e4nster. I st\'e4llet skall man h\'e5lla sig p\'e5 den kungsv\'e4gen, att man \'e5 ena sidan icke helt f\'f6rkastar lagen och \'e5 den andra icke tillskriver den mer \'e4n tillb\'f6rligt.\par \par Vad jag tidigare s\'e5 m\'e5nga g\'e5nger insk\'e4rpt om lagens tv\'e5faldiga bruk, dess borgerliga eller civila och dess andliga bruk, ger tydligt vid handen, att lagen icke \'e4r till f\'f6r de r\'e4ttf\'e4rdiga utan, som Paulus l\'e4r 1 Tim. 1, 9, f\'f6r de or\'e4ttf\'e4rdiga. Men det finns tv\'e5 slags or\'e4ttf\'e4rdiga, de som vilja bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda och de som icke vilja. De som icke vilja bliva r\'e4ttf\'e4rdiga h\'e5llas i styr genom lagens borgerliga bruk. De m\'e5ste n\'e4mligen bindas med lagarnas band, liksom vilda och oregerliga djur bindas med t\'e5g och kedjor. Detta bruk upph\'f6r aldrig. Men det \'e4r icke det som Paulus h\'e4r i fr\'e4msta rummet avser. De \'e5ter som vilja r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras \'f6vas genom lagens andliga bruk, till en tid, ty detta bruk p\'e5g\'e5r icke best\'e4ndigt s\'e5som det borgerliga, utan det riktar blicken p\'e5 den tro, som skall komma, och d\'e5 Kristus kommer, upph\'f6r det. H\'e4rav framg\'e5r tydligt, att alla de st\'e4llen, d\'e4r Paulus talar om lagens andliga bruk, b\'f6ra f\'f6rst\'e5s om dem som skola r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras, icke om de redan r\'e4ttf\'e4rdiggjorda. De senare \'e4ro n\'e4mligen, som redan ofta framh\'e5llits, l\'e5ngt utanf\'f6r och \'f6ver alla lagar. Allts\'e5 skall lagen l\'e4ggas p\'e5 dem som skola r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras f\'f6r att de m\'e5 f\'f6rvaras under den, tills trons r\'e4ttf\'e4rdighet kommer. Icke som om de skulle ern\'e5 denna r\'e4ttf\'e4rdighet genom lagen, ty det vore missbruk och icke r\'e4tt bruk av lagen, utan meningen \'e4r, att de skola fly till Kristus, sedan de blivit f\'f6rskr\'e4ckta och f\'f6r\'f6dmjukade genom lagen. Ty Kristus \'e4r lagens \'e4nde till r\'e4ttf\'e4rdighet f\'f6r var och en som tror.\par \par Lagen missbrukas allts\'e5 f\'f6r det f\'f6rsta av alla verkhelgon och skrymtare, som dr\'f6mma om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relse genom lagen. Ett s\'e5dant bruk av lagen \'f6var och driver icke h\'e4n emot den kommande tron. utan det g\'f6r dem till m\'e4tta, s\'e4kra och \'f6vermodiga skrymtare, som \'e4ro uppbl\'e5sta \'f6ver sin inbillade lag- och g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdighet, och d\'e4rmed f\'f6rhindrar det trons r\'e4ttf\'e4rdighet. Lagen brukas f\'f6r det andra icke r\'e4tt av dem, som helt och h\'e5llet vilja befria de kristna fr\'e5n den. Den v\'e4gen f\'f6rs\'f6kte sv\'e4rmeandarna, och d\'e4rmed g\'e5vo de anledning till bondeupproret. Ocks\'e5 nu finnes det m\'e5nga av de v\'e5ra, som beg\'e5 samma fel. De ha genom evangelii l\'e4ra l\'f6sslitits fr\'e5n p\'e5vens tyranni, och s\'e5 dr\'f6mma de om att den kristna friheten skulle vara en k\'f6ttslig frihet att g\'f6ra vad man vill. S\'e5dana bruka andens frihet till att \'f6verskyla sin ondska, s\'e5som Petrus s\'e4ger (1 Petr. 2, 16). F\'f6r deras skull sm\'e4das nu Guds namn och Kristi evangelium \'f6verallt. De skola i sinom tid f\'e5 tillb\'f6rligt straff f\'f6r denna sin ogudaktighet. F\'f6r det tredje missbrukas lagen ocks\'e5 av s\'e5dana som k\'e4nna den skr\'e4ck, som den ingiver, men icke f\'f6rst\'e5, att densamma b\'f6r r\'e4cka endast tills Kristus kommer. Hos dessa sistn\'e4mnda blir missbruket anledning till f\'f6rtvivlan, liksom det hos skrymtare \'e4r orsak till \'f6vermod och f\'f6rh\'e4velse.\par \par Det r\'e4tta bruket av lagen d\'e4remot \'e4r ov\'e4rderligt. Det f\'f6religger, d\'e5 det under lagen inneslutna samvetet icke f\'f6rtvivlar utan genom Andens vishet mitt i f\'f6rskr\'e4ckelsen s\'e4ger s\'e5: [529] Jag \'e4r visserligen innesluten under lagen men icke till evig tid. Tv\'e4rtom, denna insp\'e4rrning skall l\'e4nda mig till godo. Huru? S\'e5 att jag i detta f\'e4ngelse suckar och s\'f6ker hj\'e4lparens hand. - P\'e5 detta s\'e4tt \'e4r lagen liksom en p\'e5drivare, som driver de hungrande till Kristus f\'f6r att han skall f\'e5 m\'e4tta dem med sitt goda. D\'e4rf\'f6r \'e4r icke lagens egentliga uppgift att f\'e5 oss f\'e4llda som brottslingar, att f\'f6r\'f6dmjuka oss, att d\'f6da oss, att f\'f6ra oss till helvetet och ber\'f6va oss allt, utan den g\'f6r detta i den avsikten, att vi skola r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras, upph\'f6jas, levandeg\'f6ras, f\'f6rs\'e4ttas i himmelriket och vinna allt. Den d\'f6dar allts\'e5 icke utan vidare, utan den d\'f6dar f\'f6r att bereda rum f\'f6r liv.\par \par a) Hs: i \'bbTy du finner i dig din kropp, s\'e5som Paulus: 'Lagen strider i lemmarna.' Icke endast talat om (den sexuella) beg\'e4relsen, utan han tager hela synden, som \'e4r i den kristnes f\'e5ngade k\'f6tt, icke s\'e5 att den g\'e5r till handling, men en kraftig retelse k\'e4nner jag. Om d\'e4r icke finnes frestelse till otukt, finnes d\'e4r dock vrede och knorrande mot Gud. D\'e5 f\'e5ngar (k\'f6ttet) mig, s\'e5 att jag blir fientlig mot Gud, antingen jag vill eller icke, ty jag avskyr sj\'e4lva lagen, som anklagar mig och kommer mig att blekna o. s. v. S\'e5 l\'e5ngt tager det mig f\'e5ngen. Liksom det driver en annan till st\'f6ld, s\'e5 mig till h\'e4delse.\'bb - Luther synes h\'e4r i polemiskt syfte ha anv\'e4nt ordet concupiscentia (beg\'e4relse) i munkarnas mening, uteslutande om det sexuella beg\'e4ret. Dr har ej uppfattat detta och d\'e4rigenom f\'e5tt d\'e5ligt sammanhang. CDE r\'e4ttar orden \'bbicke endast beg\'e4relsen utan hela synden\'bb till \'bbicke endast den yttre handlingen utan roten och tr\'e4det tillika med frukterna.\'bb D\'e4rmed vinnes begriplig mening, men den blir en annan \'e4n Luthers. Tillbaka\par \par b) Hs: \'bb\'c4r icke Kristus k\'f6tt, synd?\'bb Tillbaka\par \par c) Hs: \'bbDe \'e4ro livets ord, men vi h\'f6ra dem med \'f6ronen och icke med \'f6gonen.\'bb Tillbaka\par \par } ggJ 3:24{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:24\par \par S\'e5 har lagen blivit v\'e5r uppfostrare till Kristus.\par \tab\par \par S\'e5 blev lagen v\'e5r \'f6vervakare fram till Kristus, ...\par \par P\'e5 nytt f\'f6renar han lag och evangelium med avseende p\'e5 deras verkan, ehuru de i och f\'f6r sig \'e4ro himmelsvitt skilda, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbS\'e5 blev lagen v\'e5r \'f6vervakare fram till Kristus.\'bb Denna j\'e4mf\'f6relse med en uppfostrare \'e4r synnerligeI73:23b{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbn talande, och d\'e4rf\'f6r b\'f6r den noga begrundas. Ehuru uppfostraren \'e4r mycket nyttig och alldeles n\'f6dv\'e4ndig f\'f6r barn, som skola uppfostras och undervisas, torde det dock vara sv\'e5rt att finna en enda pojke eller l\'e4rjunge, som \'e4lskar sin uppfostrare. Judarna hyste f\'f6rst\'e5s en v\'e5ldsam k\'e4rlek till sin Mose, s\'e5 att de g\'e4rna gjorde vad han befallde? Deras k\'e4rlek och lydnad f\'f6r Mose var s\'e5 stor, att de enligt historiens vittnesb\'f6rd i varje stund voro f\'e4rdiga att stena honom. Det \'e4r allts\'e5 om\'f6jligt att l\'e4rjungen skulle \'e4lska sin uppfostrare. Ty hur skulle han kunna \'e4lska den, som h\'e5ller honom i f\'e4ngelse, d.v.s. icke till\'e5ter honom att g\'f6ra vad han helst skulle vilja? Och om han bryter mot n\'e5got hans bud, uts\'e4tter han sig genast f\'f6r hans tillr\'e4ttavisning och bestraffning och tvingas till p\'e5 k\'f6pet att kyssa riset. Det \'e4r f\'f6rst\'e5s l\'e4rjungens enast\'e5ende r\'e4ttf\'e4rdighet, som kommer honom att lyda sin hotfulle och str\'e4nge uppfostrare och att kyssa riset! G\'f6r han det verkligen frivilligt och med gl\'e4dje? D\'e5 uppfostraren \'e4r fr\'e5nvarande, bryter han s\'f6nder riset eller kastar det i elden. Och om han r\'e5dde \'f6ver uppfostraren, skulle han icke finna sig i att f\'e5 stryk av honom, utan han skulle l\'e5ta piska uppfostraren i st\'e4llet. Likv\'e4l beh\'f6ver gossen sin uppfostrare, som undervisar och bestraffar honom, ty utan denna undervisning, goda \'f6vning och tukt skulle gossen g\'e5 under.\par \par [530] Gossen m\'e5ste allts\'e5 ha sin uppfostrare, som \'e4r hans pl\'e5gare och b\'f6del och h\'e5ller honom i f\'e4ngelse. Vartill och huru l\'e4nge? \'c4r det meningen att uppfostrarens str\'e4nga och f\'f6rhatliga herrav\'e4lde och gossens slaveri skall r\'e4cka f\'f6r alltid? Ingalunda, endast intill en best\'e4md tidpunkt, f\'f6r att denna lydnad, f\'e5ngenskap och tuktan m\'e5 l\'e4nda honom till godo, s\'e5 att han kan tilltr\'e4da sitt arv och bli konung. Ty det \'e4r icke faderns vilja, att gossen st\'e4ndigt skall st\'e5 under uppfostrare och f\'e5 stryk av honom, utan att han genom den senares undervisning och tuktan skall bli \'e4gnad att tilltr\'e4da sitt arv.\par \par [531] S\'e5 \'e4r lagen endast en tuktom\'e4stare, s\'e4ger Paulus. Men han till\'e4gger: \'bbtill Kristus\'bb, alldeles som han ovan sade: \'bbP\'e5 det att \'f6vertr\'e4delserna skulle komma i dagen, blev lagen efter\'e5t given, f\'f6r att g\'e4lla till dess 's\'e4den' skulle komma\'bb; \'bbSkriften har inneslutit alltsammans under synd, f\'f6r att det som var utlovat skulle komma dem till del som tro.\'bb Vidare: \'bbVi voro inneslutna under lagen och h\'f6llos i f\'f6rvar under den, i f\'f6rbidan p\'e5 den tro som en g\'e5ng skulle uppenbaras.\'bb D\'e4rf\'f6r \'e4r icke lagen en uppfostrare r\'e4tt och sl\'e4tt utan en uppfostrare till Kristus. Ty vad skulle det vara f\'f6r en uppfostrare, som endast misshandlade och sloge sin elev utan att l\'e4ra honom n\'e5got? S\'e5dana l\'e4rare fanns det i f\'f6rra \'e5rhundradet. [532] D\'e5 var sannerligen skolan ett f\'e4ngelse och ett helvete, och l\'e4rarna voro tyranner och b\'f6dlar. Pojkarna fingo stryk ideligen. De fingo arbeta of\'f6rtrutet f\'f6r att l\'e4ra sig n\'e5got, men endast f\'e5 n\'e5dde n\'e5gra resultat. a) En s\'e5dan uppfostrare \'e4r icke lagen, ty den icke endast skr\'e4mmer och pl\'e5gar, s\'e5som en okunnig och t\'f6lpaktig l\'e4rare, som blott piskar pojkarna utan att l\'e4ra dem n\'e5got. Nej, lagen driver med sitt ris till Kristus, liksom en god uppfostrare sl\'e5r, undervisar och \'f6var sina elever med l\'e4sning och skrivning i den avsikten att de skola bliva f\'f6rtrogna med den klassiska litteraturen och l\'e4ra sig annat av v\'e4rde, s\'e5 att de sedan skola kunna g\'f6ra med gl\'e4dje det som de gjorde ovilligt, d\'e5 de tvingades av uppfostraren.\par \par Med denna tr\'e4ffande liknelse \'e5sk\'e5dligg\'f6r Paulus lagens r\'e4tta bruk. Han visar, att den icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r skrymtare, emedan de stanna utanf\'f6r Kristus i inbilsk s\'e4kerhet. Och \'e5 andra sidan l\'e4mnar den icke de f\'f6rskr\'e4ckta i d\'f6d och f\'f6rd\'f6melse, om de bruka den s\'e5 som Paulus l\'e4r, utan den driver dem till Kristus. Men de som i denna f\'f6rskr\'e4ckelse framh\'e4rda i sin f\'f6rsagdhet och icke med tron gripa om Kristus, sluta i f\'f6rtvivlan. Genom j\'e4mf\'f6relse med uppfostraren ger allts\'e5 Paulus en klar bild av lagens r\'e4tta bruk. Ty uppfostraren g\'f6r barnen ledsna genom att klandra och driva p\'e5 dem, men han g\'f6r det icke f\'f6r att detta tillst\'e5nd skall vara best\'e4ndigt utan f\'f6r att det skall upph\'f6ra, d\'e5 deras uppfostran och undervisning \'e4r avslutad, och f\'f6r att de sedermera, utan uppfostrarens tv\'e5ng, med liv och lust skola f\'e5 njuta friheten och sin faders \'e4godelar. De som f\'f6rskr\'e4ckas och f\'f6rkrossas av lagen skola allts\'e5 komma ih\'e5g, att denna skr\'e4ck och f\'f6rkrosselse icke skall vara f\'f6r alltid utan \'e4r till f\'f6r att g\'f6ra dem skickade f\'f6r den kommande Kristus och Andens frihet.\par \par 3:24\par \par F\'f6r att vi skola bliva r\'e4ttf\'e4rdiga av tro.\par \tab\par \par ... f\'f6r att vi skall f\'f6rklaras r\'e4ttf\'e4rdiga av tro.\par \par Lagen uppfostrar oss n\'e4mligen icke f\'f6r att \'f6verl\'e4mna oss till en annan lagstiftare, som kr\'e4ver goda g\'e4rningar, utan den uppfostrar oss till r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6raren och fr\'e4lsaren Kristus f\'f6r att vi m\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom tro p\'e5 honom, icke genom g\'e4rningar. Men d\'e5 m\'e4nniskan k\'e4nner lagens kraft, kan hon varken f\'f6rst\'e5 eller tro detta. D\'e4rf\'f6r pl\'e4gar hon s\'e4ga: Jag har levt som en f\'f6rtappad, ty jag har \'f6vertr\'e4tt alla Guds bud, och d\'e4rf\'f6r \'e4r jag skyldig till den eviga d\'f6den. Om Gud f\'f6rl\'e4ngde mitt liv med n\'e5gra \'e5r eller \'e5tminstone n\'e5gra m\'e5nader, skulle jag b\'e4ttra mitt leverne och sedan f\'f6r alltid leva heligt. - Det betyder, att m\'e4nniskan i st\'e4llet f\'f6r att bruka lagen r\'e4tt g\'f6r ett felaktigt bruk av den. Hon f\'f6rlorar Kristus ur sikte och f\'e4ster i st\'e4llet sin blick p\'e5 en ny lagstiftare. Ty ehuru f\'f6rnuftet ertappas i detta f\'f6rf\'e4rliga tr\'e5ngm\'e5l, dj\'e4rves det lova Gud att fullg\'f6ra alla de g\'e4rningar, som p\'e5bjudas i hela lagen. Och h\'e4rav har uppkommit hela m\'e4ngden av munkordnar, alla dessa gudstj\'e4nstbruk och g\'e4rningar, som utt\'e4nkts f\'f6r att f\'f6rtj\'e4na n\'e5d och syndernas f\'f6rl\'e5telse. De som ha uppfunnit s\'e5dant ha fattat lagens fostran s\'e5som ledande icke till Kristus utan till en ny lag eller till Kristus s\'e5som lagstiftare, icke s\'e5som den som upph\'e4vt lagen.\par \par Lagen brukar jag r\'e4tt, d\'e5 jag minnes, att lagen f\'f6r mig till syndak\'e4nnedom och \'f6dmjukhet f\'f6r att jag m\'e5 komma till Kristus och r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom tron. Tron i sin tur \'e4r varken lag eller g\'e4rning utan en fast f\'f6rtr\'f6stan, som griper om Kristus s\'e5som \'bblagens \'e4nde\'bb (Rom. 10, 4). I vilken mening \'e4r han lagens \'e4nde? [534] Icke s\'e5 att han avskaffar den gamla lagen och stiftar en ny eller \'e4r en domare, som m\'e5ste blidkas med g\'e4rningar, s\'e5som papisterna l\'e4rt. Utan \'bbtill r\'e4ttf\'e4rdighet f\'f6r var och en som tror\'bb, d.v.s. var och en som tror p\'e5 Kristus \'e4r r\'e4ttf\'e4rdig, lagen kan icke anklaga honom. Detta \'e4r lagens r\'e4tta kraft och bruk. Den \'e4r allts\'e5 god, helig, nyttig och n\'f6dv\'e4ndig, om man blott nyttjar den p\'e5 r\'e4tt s\'e4tt. Dess borgerliga bruk \'e4r gott och n\'f6dv\'e4ndigt, men dess andliga bruk \'e4r det f\'f6rn\'e4mligaste och h\'f6gsta. P\'e5 or\'e4tt s\'e4tt brukas lagen dels av skrymtare, som tillskriva den f\'f6rm\'e5ga att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra, och dels av f\'f6rtvivlade m\'e4nniskor, som icke veta, att lagen \'e4r en tuktom\'e4stare till Kristus, d.v.s. att lagen icke f\'f6r\'f6dmjukar till f\'f6rd\'e4rv utan till fr\'e4lsning. Ty Gud sl\'e5r f\'f6r att hela och d\'f6dar f\'f6r att g\'f6ra levande.\par \par Men Paulus talar, s\'e5som jag ovan sagt, om dem som skola r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras, icke om de r\'e4ttf\'e4rdiggjorda. Vill man avhandla fr\'e5gan om lagen, b\'f6r man d\'e4rf\'f6r g\'f6ra klart f\'f6r sig, vilka lagen g\'e4ller, n\'e4mligen syndaren och den ogudaktige. Lagen r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r icke denne utan visar honom hans synd, f\'f6rkrossar honom och f\'f6r honom till sj\'e4lvk\'e4nnedom, visar honom helvetet och Guds vrede och dom. Detta \'e4r lagens egentliga \'e4mbete. Sedan g\'e4ller det att g\'f6ra ett r\'e4tt bruk av dess verk. Syndaren m\'e5ste komma ih\'e5g, att lagen icke avsl\'f6jar synderna och f\'f6r\'f6dmjukar honom f\'f6r att driva honom till f\'f6rtvivlan, utan att den \'e4r f\'f6rordnad av Gud till att genom sin anklagelse verka f\'f6rkrosselse och s\'e5 driva honom till Kristus. Fr\'e4lsaren och Tr\'f6staren. N\'e4r detta skett, \'e4r han icke l\'e4ngre under uppfostrare. Men de som redan hava tron \'e4ro icke under lagen utan \'e4ro fria fr\'e5n densamma, s\'e5som Paulus strax s\'e4ger i de f\'f6ljande versarna. Ty lagen driver endast p\'e5 de ogudaktiga, som \'e4nnu icke \'e4ro r\'e4ttf\'e4rdiggjorda. Och detta lagens verk \'e4r alldeles n\'f6dv\'e4ndigt. Emedan hela v\'e4rlden ligger i synd, beh\'f6ves detta lagens \'e4mbete till att avsl\'f6ja synden, ty utan detsamma skulle ingen kunna ern\'e5 r\'e4ttf\'e4rdighet, s\'e5som vi ovan utf\'f6rligt framh\'e5llit; - Men vad g\'f6r lagen med dem som \'e4ro r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom Kristus? Paulus svarar med f\'f6ljande ord, vilka utg\'f6ra ett slags till\'e4gg:\par \par a) Hs bevarar ett uttalande av Luther om hans skoltid, vilket i den tryckta texten generaliserats: \'bbVad vore det f\'f6r en uppfostrare som endast sloge och pl\'e5gade utan att l\'e4ra n\'e5got? S\'e5dana hade vi. D\'e4r var f\'e4ngelse, inst\'e4ngning och helvete. Man studerade och tog emot stryk, och likv\'e4l f\'f6rv\'e4rvade jag aldrig n\'e5gon kunskap. Det \'e4r uppfostrare till martyrium och kors, icke till vetande.\'bb Tillbaka\par \par } natur och kom en g\'e5ng f\'f6r alla, upph\'e4vde lagen med alla dess verkningar och befriade genom sin d\'f6d hela m\'e4nniskosl\'e4ktet fr\'e5n synden och den eviga d\'f6den. Om man allts\'e5 ser p\'e5 Kristus och hans g\'e4rning, finns icke mera n\'e5gon lag. Ty d\'e5 han kom i tidens fullbordan, tog han i egentligaste mening bort hela lagen. Och d\'e5 lagen \'e4r r\'f6jd ur v\'e4gen, h\'e5llas vi icke l\'e4ngre i f\'f6rvar under dess tyranni, utan vi leva trygga och glada under Kristus, som nu genom sin Ande f\'f6r ett milt regemente i oss. Och d\'e4r Herren \'e4r, d\'e4r \'e4r frihet (2 Kor. 3, 17). Om vi d\'e4rf\'f6r kunde helt och h\'e5llet taga till oss Kristus, som avskaffat lagen och genom sin d\'f6d f\'f6rsonat oss syndare med Fadern, skulle denne uppfostrare icke ha n\'e5gon som helst r\'e4tt \'f6ver oss. Men lagen i lemmarna, som \'e4r upprorisk mot lagen i v\'e5r h\'e5g, hindrar oss fr\'e5n att fullkomligt taga honom till oss. Bristen ligger allts\'e5 icke i Kristus utan i oss, som \'e4nnu icke avkl\'e4tt oss k\'f6ttet, i vilket synden finnes kvar, s\'e5 l\'e4nge vi leva. [536] Vad oss sj\'e4lva vidkommer \'e4ro vi allts\'e5 till en del fria fr\'e5n lagen och till en del under lagen. a) Liksom Paulus tj\'e4na vi med v\'e5r h\'e5g Guds lag och med k\'f6ttet syndens lag, Rom. 7:25.\par \par H\'e4rav f\'f6ljer, att vi vad samvetet ang\'e5r \'e4ro helt fria fr\'e5n lagen. D\'e4rf\'f6r f\'e5r icke uppfostraren h\'e4rska i samvetet, det \'e4r, han f\'e5r icke besv\'e4ra det med sina f\'f6rskr\'e4ckliga hotelser och sin f\'e5ngenskap. Hur mycket han \'e4n f\'f6rs\'f6ker det, tager dock samvetet intet intryck d\'e4rav, ty det har f\'f6r \'f6gonen den korsf\'e4ste Kristus, som upph\'e4vt lagens \'e4mbete i vad samvetet vidkommer, Kol. 2, 14: \'bboch strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss.\'bb Liksom en jungfru icke skall veta av n\'e5gon man, s\'e5 skall samvetet icke blott vara okunnigt om lagen utan vara helt d\'f6tt f\'f6r den, och omv\'e4nt skall lagen vara d\'f6d f\'f6r samvetet. Detta \'e5stadkommes icke genom g\'e4rningar eller genom n\'e5gon lagens r\'e4ttf\'e4rdighet utan genom tron, som omfattar Kristus. I k\'f6ttet finnes dock synden \'e4nnu kvar s\'e5som lust, och den anklagar och oroar g\'e5ng efter annan samvetet. I samma m\'e5n som k\'f6ttet f\'f6rbliver, finnes allts\'e5 lagen kvar som uppfostrare, och den brukar f\'f6rskr\'e4cka och bedr\'f6va samvetet genom att avsl\'f6ja synden och hota med d\'f6den. Men samvetet uppr\'e4ttas st\'e4ndigt p\'e5 nytt genom Kristi dagliga ankomst. Liksom han en g\'e5ng p\'e5 en best\'e4md tidpunkt kom i v\'e4rlden f\'f6r att frik\'f6pa oss fr\'e5n v\'e5r tuktom\'e4stares str\'e4nga herrav\'e4lde, s\'e5 kommer han i andlig bem\'e4rkelse dagligen till oss och verkar, att vi tillv\'e4xa i tro p\'e5 och k\'e4nnedom om honom, f\'f6r att samvetet dag f\'f6r dag m\'e5 allt fullkomligare fatta honom och f\'f6r att dag f\'f6r dag k\'f6ttets och syndens lag mer och mer m\'e5 avtaga, tillika med d\'f6dsfruktan och allt ont, som lagen f\'f6r med sig. [537] S\'e5 l\'e4nge vi allts\'e5 leva i k\'f6ttet, som aldrig \'e4r utan synd, kommer allts\'e5 lagen st\'e4ndigt p\'e5 nytt och fullg\'f6r sin skyldighet, hos den ene mer och hos den andre mindre, men icke till f\'f6rd\'e4rv utan till fr\'e4lsning. Detta lagens verk \'e4r n\'e4mligen det dagliga d\'f6dandet av k\'f6ttet, f\'f6rnuftet och v\'e5ra krafter och samtidigt v\'e5rt sinnes f\'f6rnyelse, 2 Kor. 4, 16.\par \par Vi hava allts\'e5 f\'e5tt Andens f\'f6rstling, och surdegen \'e4r blandad i degen, men hela degen \'e4r \'e4nnu icke genomsyrad, fast\'e4n den b\'f6rjat genomsyras. Om jag ser p\'e5 surdegen, ser jag blott surdeg, men ser jag p\'e5 hela degen, \'e4r den \'e4nnu icke idel surdeg. P\'e5 samma s\'e4tt, om jag ser p\'e5 Kristus, \'e4r jag hel och h\'e5llen helig och ren och vet alldeles intet om lagen. Ty Kristus \'e4r min surdeg. Men om jag ser p\'e5 mitt k\'f6tt, m\'e4rker jag girighet, k\'f6ttslig lusta, vrede, \'f6vermod o.s.v., d\'f6dsfruktan, bedr\'f6velse, skr\'e4ck, hat, knorrande och ot\'e5lighet mot Gud. I samma m\'e5n som detta finnes, \'e4r Kristus icke d\'e4r, eller om han \'e4r d\'e4r, \'e4r det i svaghet. D\'e4r beh\'f6ves \'e4nnu uppfostraren, som driver p\'e5 och pl\'e5gar den starka \'e5snan k\'f6ttet, s\'e5 att genom denna tuktan synderna avtaga och v\'e4g beredes f\'f6r Kristus. Ty liksom Kristus en g\'e5ng kommit kroppsligen, i timlig mening, och avskaffat hela lagen, undanr\'f6jt synden och tillintetgjort d\'f6den och helvetet, s\'e5 kommer han i andlig mening utan avbrott till oss och utsl\'e4cker och d\'f6dar st\'e4ndigt dessa makter i oss.\par \par Detta s\'e4ger jag f\'f6r att man skall ha n\'e5got att svara, n\'e4r det inv\'e4ndes: Kristus har likv\'e4l kommit i v\'e4rlden och en g\'e5ng f\'f6r alla borttagit alla v\'e5ra synder, i det han renade oss med sitt blod. Varf\'f6r skola vi d\'e5 h\'f6ra evangelium, [538] vartill beh\'f6va vi sakramenten och avl\'f6sningen? - Det \'e4r sant, s\'e5 l\'e4nge som man ser p\'e5 Kristus, \'e4ro verkligen lag och synd borttagna. Men Kristus har \'e4nnu icke kommit f\'f6r dig, eller om han kommit, s\'e5 finnas likv\'e4l syndarester i dig, du \'e4r \'e4nnu icke helt genomsyrad. Ty d\'e4r det finnes beg\'e4relse, andligt sv\'e5rmod, d\'f6dsfruktan o.s.v., d\'e4r finnes \'e4nnu lagen och synden. D\'e4r \'e4r Kristus \'e4nnu icke i sanning, ty n\'e4r han kommer, driver han ut fruktan och sorgen och f\'f6r med sig frid och trygghet f\'f6r samvetet. I samma m\'e5n som jag i tron griper om Kristus, i samma m\'e5n \'e4r f\'f6r min del lagen upph\'e4vd. Men mitt k\'f6tt, v\'e4rlden och dj\'e4vulen till\'e5ta icke tron att vara fullkomlig. Jag skulle visserligen vilja, att den lilla trosgnistan i hj\'e4rtat bredde ut sig genom hela kroppen och i alla lemmar. Men s\'e5 g\'e5r det icke, den utbreder sig icke genast, men den har b\'f6rjat att utbreda sig. Under tiden \'e4r det v\'e5r tr\'f6st, att vi ha Andens f\'f6rstling och ha b\'f6rjat genomsyras. Helt genomsyrade skola vi bli, d\'e5 denna syndakropp uppl\'f6ses och vi uppst\'e5 med Kristus s\'e5som nya m\'e4nniskor. Amen.\par \par Ehuru allts\'e5 \'bbKristus \'e4r densamme i g\'e5r och i dag, s\'e5 ock i evighet\'bb (Hebr. 13, 8), och ehuru Adam och alla fromma f\'f6re Kristus haft evangeliet och tron, kom dock Kristus en g\'e5ng vid den tid, som f\'f6rut var best\'e4md, och en g\'e5ng kom \'e4ven tron, d\'e5 apostlarna predikade evangeliet \'f6ver hela v\'e4rlden. Sedan kommer Kristus ocks\'e5 dagligen i andlig bem\'e4rkelse, och tron kommer ocks\'e5 dagligen genom evangeliets ord. Och n\'e4r tron \'e4r d\'e4r, m\'e5ste uppfostraren vika med sitt dystra och besv\'e4rande \'e4mbete. Och Kristus kommer andligen, d\'e5 vi undan f\'f6r undan mer och mer l\'e4ra oss inse, vad som \'e4r oss givet av honom, enligt 2 Petr. 3, 18: \'bbV\'e4x i st\'e4llet till i n\'e5d och kunskap om v\'e5r Herre och Fr\'e4lsare Jesus Kristus.\'bb\par \par a) Hs: \'bbOm jag ser p\'e5 mig sj\'e4lv, \'e4r jag delvis r\'e4ttf\'e4rdiggjord, jag har Andens f\'f6rstling.\'bb Tillbaka\par \par } aK?3:25{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:25\par \par Men sedan tron har kommit, st\'e5 vi icke mer under uppfostrare.\par \tab\par \par Men sedan tron har kommit, st\'e5r vi inte l\'e4ngre under n\'e5gon \'f6vervakare.\par \par Det \'e4r, vi \'e4ro fria fr\'e5n lagen, v\'e5rt f\'e4ngelse och v\'e5r uppfostrare, emedan den icke l\'e4ngre f\'f6rskr\'e4cker och pl\'e5gar oss, sedan tron har uppenbarats. [535] H\'e4r talar Paulus om tron s\'e5som av Kristus vid en viss tidpunkt f\'f6rkunnad. Ty vid en best\'e4md tidpunkt antog Kristus m\'e4nsklig ds barn genom tron, i Kristus Jesus.\par \tab\par \par Alla \'e4r ni Guds barn genom tron p\'e5 Kristus Jesus.\par \par [539] S\'e5som varande en utomordentlig l\'e4rare om tron f\'f6r Paulus alltid p\'e5 tungan s\'e5dana ord som \'bbgenom tron\'bb, \'bbi tron\'bb, \'bbav den tro som \'e4r i Kristus Jesus\'bb o.s.v. Han s\'e4ger icke: Ni \'e4ro Guds barn, emedan ni \'e4ro omskurna, emedan ni hava h\'f6rt lagen och gjort dess g\'e4rningar, s\'e5 som judarna t\'e4nkte sig och papisterna l\'e4rde, utan: genom tron p\'e5 Jesus Kristus. Lagen g\'f6r allts\'e5 ingen till Guds barn, l\'e5ngt mindre d\'e5 m\'e4nskliga stadgar. Den kan icke p\'e5nyttf\'f6da till ett nytt v\'e4sende. Men den st\'e4ller den gamla f\'f6delsen, varigenom vi f\'f6das in i dj\'e4vulens rike, fram f\'f6r v\'e5ra \'f6gon. Och d\'e4rigenom f\'f6rbereder den oss f\'f6r den nya f\'f6delse, som sker genom tro p\'e5 Kristus Jesus, icke genom lagen, s\'e5som Paulus otvetydigt vittnar: \'bbAlla \'e4r ni Guds barn genom tron p\'e5 Kristus Jesus.\'bb Han vill s\'e4ga: Fast\'e4n ni ha blivit pl\'e5gade, f\'f6r\'f6dmjukade och d\'f6dade genom lagen, har lagen lika fullt icke gjort er r\'e4ttf\'e4rdiga, det \'e4r icke den som gjort er till Guds barn, utan det har tron gjort. Vilken tro? Tron p\'e5 Kristus. Det \'e4r allts\'e5 tron p\'e5 Kristus som kan g\'f6ra m\'e4nniskor till Guds barn, icke lagen. Detsamma st\'e5r ocks\'e5 skrivet Joh. 1, 12: \'bbMen \'e5t alla som tog emot honom gav han r\'e4tt att bli Guds barn, \'e5t dem som tror p\'e5 hans namn.\'bb\par \par Jag \'f6verl\'e4mnar \'e5t v\'e4ltalare att utl\'e4gga och f\'f6rh\'e4rliga den outs\'e4gliga n\'e5d och h\'e4rlighet, som vi hava i Kristus Jesus, n\'e4mligen att vi arma syndare, som av naturen \'e4ro vredens barn, skola komma till s\'e5dan \'e4ra, att vi genom tron p\'e5 Kristus bli Guds barn och arvingar och Kristi medarvingar, herrar \'f6ver himmel och jord. Dock - ingen tunga, vare sig m\'e4nniskors eller \'e4nglars, kan nog storslaget prisa denna h\'e4rlighet.\par \par } O3:29{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\view +NQ3:28{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:28\par \par H\'e4r \'e4r icke jude eller grek, h\'e4r \'e4r icke tr\'e4l eller fri, h\'e4r.MY3:27{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 MartinL3:26{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:26\par \par Alla \'e4ren I Gu Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:27\par \par Ty I alla, som haven blivit d\'f6pta till Kristus, haven ikl\'e4tt eder Kristus.\par \tab\par \par Alla ni som har blivit d\'f6pta till Kristus har blivit ikl\'e4dda Kristus.\par \par Detta att ikl\'e4da sig Kristus kan f\'f6rst\'e5s p\'e5 tv\'e5 s\'e4tt, s\'e5som lag och som evangelium. Det har lagisk betydelse i Rom. 13, 14: \'bbIkl\'e4d er Herren Jesus Kristus\'bb, det \'e4r, efterliknen Kristi f\'f6red\'f6me och hans dygder, g\'f6ren och liden vad han sj\'e4lv gjorde och led. [540] S\'e5 heter det ocks\'e5 1 Petr. 2, 21: \'bbKristus led ju i ert st\'e4lle och efterl\'e4mnade ett exempel \'e5t er, f\'f6r att ni skulle f\'f6lja i hans fotsp\'e5r.\'bb I Kristus se vi det st\'f6rsta t\'e5lamod, den st\'f6rsta mildhet och k\'e4rlek och en beundransv\'e4rd m\'e5ttfullhet i allting. Denna Kristi prydnad b\'f6ra ocks\'e5 vi ikl\'e4da oss, d.v.s. vi b\'f6ra efterlikna hans dygder. P\'e5 samma s\'e4tt kunna vi ocks\'e5 efterlikna andra helgon. a)\par \par Men att ikl\'e4da sig Kristus i evangelisk mening inneb\'e4r icke efterliknande utan nyf\'f6delse och nyskapelse, n\'e4mligen att jag ikl\'e4der mig Kristus sj\'e4lv, hans oskuld, r\'e4ttf\'e4rdighet, vishet, makt, fr\'e4lsning, liv, Ande o.s.v. Vi \'e4ro kl\'e4dda i Adams skinnkl\'e4der (1 Mos. 3, 21), som \'e4ro en d\'f6dens och syndens dr\'e4kt, det \'e4r, vi \'e4ro alla synden underd\'e5niga och s\'e5lda under henne. I oss r\'e5der en f\'f6rf\'e4rlig blindhet, okunnighet, f\'f6rakt och hat mot Gud. Vidare \'e4r vi fulla av ond beg\'e4relse, av orenhet, girighet m. m. Denna dr\'e4kt, denna f\'f6rd\'e4rvade och syndiga natur ha vi genom fortplantning \'e5dragit oss fr\'e5n Adam. Paulus brukar kalla den f\'f6r den gamla m\'e4nniskan. Den m\'e4nniskan med alla hennes g\'e4rningar m\'e5ste vi avkl\'e4da oss, Kol. 3, 9 och Ef. 4, 22, f\'f6r att vi fr\'e5n att ha varit Adams barn m\'e5 bliva Guds barn. Detta sker icke genom att byta kl\'e4der, icke genom n\'e5gra lagar eller g\'e4rningar utan genom den p\'e5nyttf\'f6delse och f\'f6rnyelse, som sker i dopet, s\'e5som Paulus s\'e4ger: \'bbAlla ni som har blivit d\'f6pta till Kristus har blivit ikl\'e4dda Kristus.\'bb, vidare Tit. 3, 5: \'bbav sin barmh\'e4rtighet, genom ett bad till ny f\'f6delse och f\'f6rnyelse i den helige Ande.\'bb I de d\'f6pta uppstiger n\'e4mligen ett nytt ljus och en ny eld, d\'e4r uppst\'e5 nya, fromma k\'e4nslor, gudsfruktan och gudsf\'f6rtr\'f6stan och hopp. D\'e4r uppst\'e5r en ny vilja. Detta \'e4r att i egentlig och evangelisk mening ikl\'e4da sig Kristus.\par \par I dopet gives d\'e4rf\'f6r icke en dr\'e4kt av lagr\'e4ttf\'e4rdighet eller v\'e5ra g\'e4rningar, utan Kristus blir v\'e5r kl\'e4dnad. Och han \'e4r icke n\'e5gon lag, [541] ingen lagstiftare, ingen g\'e4rning utan en gudomlig och outs\'e4glig g\'e5va. Fadern har givit oss denna g\'e5va, f\'f6r att han skall vara v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6rare, levandeg\'f6rare och \'e5terl\'f6sare. Att i evangelisk mening ikl\'e4da sig Kristus \'e4r allts\'e5 icke att ikl\'e4da sig lag och g\'e4rningar utan att if\'f6ra sig en oskattbar g\'e5va, syndernas f\'f6rl\'e5telse, r\'e4ttf\'e4rdighet, frid, tr\'f6st, gl\'e4dje i helig Ande, salighet, liv och Kristus sj\'e4lv.\par \par Detta st\'e4lle b\'f6r noga observeras mot sv\'e4rmeandarna, som f\'f6rringa dopets majest\'e4t och tala om det p\'e5 ett brottsligt s\'e4tt. Paulus d\'e4remot ger dopet st\'e5tliga namn, i det att han kallar det \'bbett bad till ny f\'f6delse och f\'f6rnyelse i den helige Ande\'bb, Tit. 3, 5. Och h\'e4r s\'e4ger han, att alla som \'e4ro d\'f6pta ha ikl\'e4tt sig Kristus. Och Paulus talar som sagt icke om efterliknandets ikl\'e4dande utan om p\'e5nyttf\'f6delsens. Han s\'e4ger icke: Genom dopet ha ni f\'e5tt ett yttre tecken p\'e5 att ni tillh\'f6ra de kristnas skara. S\'e5 fantisera sekteristerna, vilka av dopet endast g\'f6ra ett yttre kraftl\'f6st tecken. Utan han s\'e4ger: \'bbI alla som haven blivit d\'f6pta haven ikl\'e4tt eder Kristus\'bb, det \'e4r, ni ha f\'f6rflyttats utanf\'f6r lagen till en ny f\'f6delse, som skett i dopet. D\'e4rf\'f6r \'e4ro ni icke l\'e4ngre under lagen, utan ni ha blivit if\'f6rda en ny kl\'e4dnad, Kristi r\'e4ttf\'e4rdighet. Paulus l\'e4r allts\'e5, icke att dopet \'e4r ett tecken, utan att det \'e4r ett ikl\'e4dande av Kristus, ja, att Kristus sj\'e4lv \'e4r v\'e5r kl\'e4dnad. D\'e4rf\'f6r \'e4r dopet h\'f6gst m\'e4ktigt och verksamt. Men d\'e5 vi ikl\'e4tt oss Kristus s\'e5som v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighets och salighets kl\'e4dnad, skola vi ocks\'e5 ikl\'e4da oss Kristus s\'e5som efterf\'f6ljelsens kl\'e4dnad.\par \par a) Hs: \'bb'S\'e5 m\'e5nga som' o. s. v. H\'e4r kommer en fin text. D\'e5 kommer Hieronymus med sitt dubbla ikl\'e4dande. Att ikl\'e4da sig Kristus, det \'e4r efterlikna Kristus, s\'e5som Paulus i Romarbrevet: 'Ikl\'e4den eder Jesus Kristus'. Ikl\'e4da sig Kristus, efterlikna honom, \'e4r lagbud, att g\'f6ra och lida det samma som Kristus. S\'e5som Petrus: 'P\'e5 det att I skullen vandra i hans fotsp\'e5r.'\'bb Tillbaka\par \par }  \'e4r icke man och kvinna.\par \tab\par \par H\'e4r \'e4r inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna.\par \par [542] H\'e4r kunde till\'e4ggas m\'e5nga andra namn p\'e5 st\'e5nd, som Gud inr\'e4ttat, s\'e5som: H\'e4r \'e4r icke \'f6verhet eller unders\'e5te, icke l\'e4rare eller \'e5h\'f6rare, icke uppfostrare eller l\'e4rjunge, icke matmoder eller tj\'e4nstekvinna o.s.v. Ty i Kristus bli alla st\'e5nd, \'e4ven de som Gud f\'f6rordnat, till intet. Man, kvinna, slav, fri, jude, hedning, konung, unders\'e5te m.m. \'e4ro visserligen goda Guds skapelser, men i Kristus, d.v.s. i fr\'e4lsningssaken, \'e4ro de ingenting, trots all sin vishet, r\'e4ttf\'e4rdighet, fromhet och makt.\par \par Med dessa ord: \'bbH\'e4r \'e4r inte jude\'bb, upph\'e4ver Paulus lagen p\'e5 det kraftigast t\'e4nkbara s\'e4tt. Ty d\'e5 fr\'e5ga \'e4r om den nya m\'e4nniskan, som bliver till i dopet, d\'e4r man ikl\'e4der sig Kristus, d\'e5 finnes icke jude eller grek. Men han talar icke h\'e4r om juden p\'e5 naturl\'e4rans vis, s\'e5som tillh\'f6rande en viss ras, utan han menar med jude den som \'e4r Moses l\'e4rjunge, som \'e4r underkastad hans lagar, som \'e4r omskuren och som iakttager de i lagen f\'f6reskrivna gudstj\'e4nstbruken. N\'e4r man ikl\'e4der sig Kristus, s\'e4ger han, d\'e5 finnes icke l\'e4ngre n\'e5gon jude, ingen omsk\'e4relse, ingen tempeltj\'e4nst, inga s\'e5dana lagar som judarna stifta. Ty Kristus har upph\'e4vt allt vad lagar heter hos Mose och i hela v\'e4rlden. Det samvete som tror p\'e5 Kristus b\'f6r d\'e4rf\'f6r vara s\'e5 visst om att lagen med dess f\'f6rf\'e4rliga hotelser \'e4r avskaffad, att det helt och h\'e5llet \'e4r okunnigt om huruvida det n\'e5gonsin funnits n\'e5gon Mose, n\'e5gon lag eller n\'e5gon jude. Ty Kristus och Mose passa icke ihop. Mose kommer med sin lag, med allehanda g\'e4rningar och gudstj\'e4nstbruk. Kristus \'e5ter kommer alldeles utan lag, utan att kr\'e4va n\'e5gra g\'e4rningar, och sk\'e4nker n\'e5d, r\'e4ttf\'e4rdighet o.s.v., Joh. 1, 17: \'bbTy lagen gavs genom Mose, n\'e5den och sanningen kom genom Jesus Kristus.\'bb\par \par [543] D\'e5 han sedan forts\'e4tter: \'bbeller grek\'bb, f\'f6rkastar och f\'f6rd\'f6mer han d\'e4rmed \'e4ven hedningarnas vishet och r\'e4ttf\'e4rdighet. Bland hedningarna ha funnits m\'e5nga stora och framst\'e5ende m\'e4n, s\'e5som Xenofon, Themistokles, Marcus Fabius, Atilius Regulus, Cicero, Pomponius Atticus 40 och m\'e5nga andra, som varit utrustade med lysande, verkligt utomordentliga egenskaper och p\'e5 ett utm\'e4rkt s\'e4tt styrt stater och utf\'f6rt stord\'e5d till samh\'e4llets b\'e4sta. Vi b\'f6ra icke f\'f6rest\'e4lla oss, att hedningarna helt f\'f6raktat moral och religion. Alla folk \'f6ver hela jorden ha haft sina lagar, sina gudstj\'e4nstbruk och sina religioner. Ty utan s\'e5dant kan intet m\'e4nskligt samh\'e4lle \'e4ga best\'e5nd. Och likv\'e4l \'e4ro alla dessa med sin vishet och makt, sina sedligt h\'f6gtst\'e5ende g\'e4rningar, lysande dygder, lagar och f\'f6rest\'e4llningar om r\'e4ttf\'e4rdighet, sin gudstj\'e4nst och fromhet ingenting inf\'f6r Gud. All slags r\'e4ttf\'e4rdighet i familjeliv, samh\'e4llsliv och religion, s\'e5som t ex. den judiska lagr\'e4ttf\'e4rdigheten, med lydnad till det yttersta, med fullg\'f6rande av r\'e4ttens krav och med helighet, g\'e4ller absolut ingenting inf\'f6r Gud. Vad \'e4r det d\'e5 som g\'e4ller n\'e5got? Kl\'e4dnaden Kristus, som vi ikl\'e4da oss i dopet\par \par Tj\'e4naren m\'e5 allts\'e5 aldrig s\'e5 mycket beflita sig om sina plikter, lyda sin husbonde och tj\'e4na troget; den frie mannen m\'e5 med ber\'f6mmelse styra staten eller sk\'f6ta sina egna angel\'e4genheter; likas\'e5, vad helst mannen g\'f6r s\'e5som man, i det han gifter sig, v\'e4l f\'f6rest\'e5r sitt hus, lyder \'f6verheten, f\'f6rh\'e5ller sig hederligt och anst\'e4ndigt mot var man; om en hustru lever kyskt, lyder sin man, med flit best\'e4ller om sitt hush\'e5ll, uppfostrar sina barn v\'e4l - s\'e5 \'e4r v\'e4l allt detta stora och utomordentliga g\'e5vor och g\'e4rningar, men intet av alltsammans bidrager till r\'e4ttf\'e4rdigheten inf\'f6r Gud. Kort sagt, allt som finns p\'e5 jorden av lagar, ceremonier, gudstj\'e4nstformer och yttre r\'e4ttf\'e4rdighet, \'e4ven judarnas inr\'e4knat, vilka voro de f\'f6rsta som hade ett av Gud f\'f6rordnat och inr\'e4ttat stats och kyrkov\'e4sen med dess lagar, [544] fromhet och gudstj\'e4nstformer - intet av allt detta kan borttaga synden, befria fr\'e5n d\'f6den eller fr\'e4lsa.\par \par D\'e4rf\'f6r, ni galater, f\'f6rs\'f6ka edra falska apostlar f\'f6rf\'f6ra er, d\'e5 de l\'e4ra, att lagen \'e4r n\'f6dv\'e4ndig till fr\'e4lsning, och p\'e5 det s\'e4ttet draga de er bort ifr\'e5n den stora h\'e4rlighet, som ni \'e4ga i er p\'e5nyttf\'f6delse och ert barnaskap och \'e5terf\'f6ra er till er gamla f\'f6delse och ert erbarmliga slaveri under lagen. Av er, som \'e4ro Guds fria barn, g\'f6ra de lagtr\'e4lar, d\'e5 de vilja g\'f6ra skillnad mellan personer enligt lagen. F\'f6rvisso finns det skillnad mellan personer enligt lagen och inf\'f6r v\'e4rlden, och d\'e4r b\'f6r denna olikhet best\'e5. Men den f\'e5r icke finnas inf\'f6r Gud, ty d\'e4r \'e4ro alla m\'e4nniskor j\'e4mlikar. \'bbAlla hava ju syndat och \'e4ro i saknad av h\'e4rligheten fr\'e5n Gud\'bb (Rom. 3, 23). Inf\'f6r Guds anlete m\'e5ste judar och hedningar och hela v\'e4rlden tiga. Gud har visserligen olika ordningar, lagar, st\'e5nd och gudstj\'e4nstformer i v\'e4rlden, men s\'e5dant kan icke f\'f6rtj\'e4na n\'e5d och ern\'e5 evigt liv. De som bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda bliva det icke d\'e4rf\'f6r att de iakttaga m\'e4nskliga eller gudomliga lagar utan f\'f6r Kristi skull, som upph\'e4vt alla lagar \'f6ver huvud. Evangeliet st\'e4ller fram f\'f6r oss denne ende s\'e5som F\'f6rsonaren av Guds vrede genom sitt eget blod och s\'e5som Fr\'e4lsaren, och om man icke tror p\'e5 honom, blir icke juden fr\'e4lst genom sin lag, icke munken genom sin orden, icke hedningen genom sin vishet, icke \'f6verheten eller husbonden genom sin r\'e4ttf\'e4rdighet i samh\'e4lls- eller privatliv och icke heller tj\'e4naren eller tj\'e4narinnan genom sin lydnad.\par \par 3:28\par \par Alla \'e4ren I ett i Kristus Jesus.\par \tab\par \par Alla \'e4r ni ett i Kristus Jesus.\par \par Detta \'e4r h\'e4rliga ord av den st\'f6rsta r\'e4ckvidd. I v\'e4rlden och efter k\'f6ttet finnes en utpr\'e4glad olikhet och skillnad i rang mellan olika personer, och den skall med all flit uppr\'e4tth\'e5llas. [545] Ty om kvinnan ville vara man, sonen fader, l\'e4rjungen l\'e4rare, tj\'e4naren herre och unders\'e5ten \'f6verhet, skulle hela samh\'e4llsordningen r\'e5ka i oerh\'f6rd f\'f6rvirring. I Kristus d\'e4remot, d\'e4r det icke finns n\'e5gon lag, finnes heller icke n\'e5gon \'e5tskillnad mellan personer, d\'e4r finnes icke jude eller grek, utan alla \'e4ro ett. Alla ha en kropp, en ande, ett kallelsens hopp, ett och samma evangelium, en tro, ett dop, en Gud, som \'e4r allas Fader, och en Kristus, som \'e4r allas Herre. Vi hava samme Kristus som Petrus, Paulus och alla helgon, b\'e5de jag och du och alla som tro, och samme Kristus ha ock alla d\'f6pta barn. P\'e5 detta omr\'e5de vet samvetet icke av n\'e5gon lag utan ser framf\'f6r sig Kristus allena. D\'e4rf\'f6r brukar Paulus alltid till\'e4gga: \'bbi Kristus Jesus\'bb, ty om han f\'f6rloras ur sikte, \'e4r allt hopp ute.\par \par De nutida sv\'e4rmeandarna tala p\'e5 sofisternas vis om tro p\'e5 Kristus och f\'f6rest\'e4lla sig denna tro som en egenskap i hj\'e4rtat, utan Kristus. Det \'e4r en farlig villfarelse. Kristus skall framst\'e4llas s\'e5, att man icke ser n\'e5got annat \'e4n honom, s\'e5 att man tror, att ingenting \'e4r n\'e4rmare och innerligare f\'f6renat med en sj\'e4lv. Ty han sitter icke overksam i himlen utan \'e4r oss o\'e4ndligt n\'e4ra, i det han verkar och lever i oss, enligt Gal. 2, 20: \'bbOch nu lever inte l\'e4ngre jag, utan Kristus lever i mig.\'bb Likas\'e5 h\'e4r: \'bbAlla ni som har blivit d\'f6pta till Kristus har blivit ikl\'e4dda Kristus.\'bb Tron \'e4r d\'e4rf\'f6r ett envist blickande, som icke ser n\'e5got annat \'e4n Kristus, segervinnaren \'f6ver synd och d\'f6d och givaren av r\'e4ttf\'e4rdighet, salighet och evigt liv. D\'e4rav kommer det sig, att Paulus i sina brev n\'e4stan i varje vers st\'e4ller fram och driver Jesus Kristus. Och han framst\'e4ller honom genom Ordet, eftersom han endast kan st\'e4llas fram genom Ordet och endast gripas i tron. a)\par \par Detta tillk\'e4nnages tr\'e4ffande genom bilden med kopparormen, [546] vilken f\'f6rebildar Kristus (4 Mos. 21, 8 f.). D\'e5 judarna blivit bitna av de giftiga ormarna, befallde Mose dem icke att g\'f6ra n\'e5got annat \'e4n oavv\'e4nt betrakta denna kopparorm. De som gjorde detta blevo botade enbart genom detta oavv\'e4nda betraktande av ormen. Andra \'e5ter, som icke lydde Mose, s\'e5go p\'e5 sina s\'e5r och icke p\'e5 ormen och dogo. P\'e5 samma s\'e4tt, om jag skall kunna h\'e4mta tr\'f6st i samvetsn\'f6d eller d\'f6ds\'e5ngest, m\'e5ste jag med min tro omfatta Kristus och ingenting annat och s\'e4ga: Jag tror p\'e5 Jesus Kristus, Guds Son, som lidit, korsf\'e4sts o ch d\'f6tt f\'f6r mig. I hans s\'e5r och hans d\'f6d ser jag min synd, och i hans uppst\'e5ndelse ser jag segern \'f6ver synden, d\'f6den och dj\'e4vulen och dessutom min r\'e4ttf\'e4rdighet och mitt liv. Utom honom varken h\'f6r eller ser jag n\'e5got. Detta \'e4r Kristi sanna tro, den sanna tron p\'e5 Kristus, genom vilken vi bliva lemmar i hans kropp, bli k\'f6tt av hans k\'f6tt och ben av hans ben.34 I honom \'e4r det allts\'e5 som vi leva, r\'f6ra oss och \'e4ro till (Apg. 17, 28). Sekteristerna ha s\'e5lunda en kraftl\'f6s tanke om tron, d\'e5 de fantisera om att Kristus \'e4r i oss andligen - vilket f\'f6r dem \'e4r detsamma som att vi ha en f\'f6rest\'e4llning om honom -, men att han i verkligheten \'e4r i himmelen. Kristus och tron m\'e5ste vara helt och h\'e5llet ett, vi m\'e5ste helt enkelt vara i himlen och Kristus m\'e5ste vara, leva och verka i oss. Men vad som lever och verkar i oss \'e4r icke v\'e5r f\'f6rest\'e4llning om Kristus utan han sj\'e4lv s\'e5som i egentligaste mening verksamt n\'e4rvarande. b)\par \par a) Hs: \'bbSv\'e4rmarna tala om tron s\'e5som en i hj\'e4rtat f\'f6refintlig egenskap, utan att Kristus \'e4r f\'f6renad med densamma. Men Kristus skall st\'e4llas fram f\'f6r mina \'f6gon, s\'e5 att jag utom honom ingenting ser, Kristus mig n\'e4rmare \'e4n v\'e4ggen. Tron skall vara ett ytterligt envist blickande, s\'e5 att jag d\'e4rut\'f6ver ingenting ser. I honom min synd, i honom lever jag. S\'e5 att det icke blir en tom f\'f6rest\'e4llning. D\'e4rf\'f6r st\'e4ller [Paulus] st\'e4ndigt fram honom f\'f6r v\'e5ra \'f6gon, och likv\'e4l kan han icke st\'e4llas fram f\'f6r v\'e5ra \'f6gon utom genom Ordet, och gripas i tron.\'bb Tillbaka\par \par b) Hs: \'bbSv\'e4rmarna s\'e4ga: andligen i oss, det \'e4r, s\'e5som f\'f6rest\'e4llning, i verkligheten \'e4r han d\'e4rovan, s\'e4ga de. Men Kristus och tron m\'e5ste f\'f6renas. Och vi b\'f6ra vistas i himlen och Kristus i hj\'e4rtat. Det f\'f6rsigg\'e5r icke i f\'f6rest\'e4llningen utan i hj\'e4rtat.\'bb Tillbaka\par \par }  kind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 3:29\par \par H\'f6ren I nu Kristus till, s\'e5 \'e4ren I d\'e4rmed ock Abrahams s\'e4d, arvingar enligt l\'f6ftet.\par \tab\par \par Om ni nu tillh\'f6r honom \'e4r ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt l\'f6ftet.\par \par Med ett kort ord f\'f6r Paulus h\'e4r hela Libanons h\'e4rlighet ut i \'f6knen. Han g\'f6r alla hedningar till Abrahams r\'e4tta barn. Det faderskap och den v\'e4lsignelse, [547] som lovats Abraham, \'f6verf\'f6r han p\'e5 hedningarna. Och att detta skulle ske hade Skriften l\'e5ngt i f\'f6rv\'e4g f\'f6rutsagt med dessa ord: \'bbI din avkomma skall alla jordens folk bli v\'e4lsignade.\'bb (1 Mos. 22, 18). Emedan allts\'e5 vi hedningar tro och i tron mottaga v\'e4lsignelsen \'f6ver Abrahams s\'e4d, d\'e4rf\'f6r kallar Skriften oss Abrahams s\'e4d, allts\'e5 ocks\'e5 arvingar. Och s\'e5 \'e4ro vi alla en enda i Kristus, Abrahams s\'e4d. Allts\'e5 g\'e4ller ocks\'e5 l\'f6ftet: \'bbI din s\'e4d\'bb o.s.v., \'e4ven oss hedningar, och enligt detta l\'f6fte h\'f6r Kristus oss till. L\'f6ftet gavs visserligen endast \'e5t judarna, icke \'e5t hedningarna, enligt Ps. 147, 19 f.: \'bbHan har f\'f6rkunnat sitt ord f\'f6r Jakob... S\'e5 har han inte gjort f\'f6r n\'e5got hednafolk.\'bb Men det som utlovats har kommit oss till del genom tron, som \'e4r det enda s\'e4ttet att mottaga Guds l\'f6fte. \'c4ven om allts\'e5 l\'f6ftet icke riktats till oss, g\'e4ller det likv\'e4l oss. Ty vi \'e4ro n\'e4mnda i l\'f6ftet: \'bbI din avkomma\'bb o.s.v. Ty l\'f6ftet visar klart, att Abraham icke endast skulle bli fader till det judiska folket utan till m\'e5nga folk, och att han skulle \'e4rva icke ett rike utan hela v\'e4rlden, Rom. 4, 13. S\'e5 har Kristi rikes hela h\'e4rlighet \'f6verf\'f6rts till oss. D\'e4rf\'f6r \'e4ro \'f6ver huvud taget alla lagar upph\'e4vda i den kristnes hj\'e4rta och samvete, fast\'e4n de g\'e4lla utv\'e4rtes, i k\'f6ttet. D\'e4rom har ovan utf\'f6rligt talats.\par \par }  ;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther\par Stora galaterbrevskommentaren\par \par I \'f6vers\'e4ttning av Martin Lindstr\'f6m\par \par Kapitel 4\par \par Kap. 1 | Kap. 2 | Kap. 3 | Kap. 4 | Kap. 5 | Kap. 6\par Vers\par \tab Text\par 1-2\par \tab Vad jag vill s\'e4ga \'e4r detta: S\'e5 l\'e4nge arvingen \'e4r barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en tr\'e4l, fast\'e4n han \'e4r herre \'f6ver alla \'e4godelarna; ty han st\'e5r under f\'f6rmyndare och f\'f6rvaltare, intill den tid som fadern har best\'e4mt.\par 3\par \tab Sammalunda h\'f6llos ock vi, n\'e4r vi voro barn, i tr\'e4ldom under v\'e4rldens elementer.\par 4-5\par \tab Men n\'e4r tiden var fullbordad, s\'e4nde Gud sin Son, f\'f6dd av kvinna och st\'e4lld under lagen, f\'f6r att han skulle frik\'f6pa dem som stodo under lagen.\par 5b\par \tab S\'e5 att vi skulle f\'e5 s\'f6ners r\'e4tt.\par 6a\par \tab Och eftersom I nu \'e4ren s\'f6ner, har han s\'e4nt i edra hj\'e4rtan sin Sons Ande.\par 6b\par \tab Som ropar: \'bbAbba! Fader!\'bb\par 7\par \tab S\'e5 \'e4r du nu icke mer tr\'e4l, utan son.\par Och \'e4r du son, s\'e5 \'e4r du ock Guds arvinge genom Kristus.\par 8-9\par \tab F\'f6rut, innan I \'e4nnu k\'e4nden Gud, voren I tr\'e4lar under gudar som till sitt v\'e4sende icke voro gudar. Men nu, sedan I haven l\'e4rt k\'e4nna Gud, och, vad mer \'e4r, haven blivit k\'e4nda av Gud, huru kunnen I nu v\'e4nda till de svaga och arma elementer, under vilka I \'e5ter p\'e5 nytt viljen bliva tr\'e4lar?\par 9b\par \tab Men nu, sedan I haven l\'e4rt k\'e4nna Gud.\par Och vad mer \'e4r, I haven blivit k\'e4nda av Gud.\par Under vilka I \'e5ter p\'e5 nytt viljen bliva tr\'e4lar?\par 10\par \tab I akten ju p\'e5 dagar och p\'e5 m\'e5nader och p\'e5 s\'e4rskilda tider och \'e5r.\par 11\par \tab Jag \'e4r bekymrad f\'f6r eder och fruktar, att jag till \'e4ventyrs har arbetat f\'f6rg\'e4ves f\'f6r eder.\par 12\par \tab Jag beder eder, mina br\'f6der: Bliven s\'e5som jag \'e4r, eftersom jag har blivit s\'e5som I voren.\par Jag beder eder, mina br\'f6der: I haven icke gjort mig n\'e5got f\'f6r n\'e4r\par 13-14\par \tab\par \par I veten ju, att det var under k\'f6ttets svaghet som jag f\'f6rsta g\'e5ngen kom att f\'f6rkunna evangelium f\'f6r eder.\par Och fast\'e4n mitt k\'f6ttsliga tillst\'e5nd d\'e5 v\'e4l hade kunnat inneb\'e4ra en frestelse f\'f6r eder, s\'e5 s\'e5gen I det \'e4nd\'e5 icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig s\'e5som en Gud \'e4ngel, ja, s\'e5som Kristus Jesus sj\'e4lv.\par 15\par \tab Huru stor var icke d\'e5 eder salighet!\par Det vittnesb\'f6rdet kan jag n\'e4mligen giva eder, att I d\'e5, om s\'e5 hade varit m\'f6jligt, skullen hava rivit ut edra \'f6gon och givit dem \'e5t mig.\par 16\par \tab S\'e5 har jag d\'e5 blivit eder ov\'e4n d\'e4rigenom att jag s\'e4ger eder sanningen!\par 17\par \tab Man s\'f6ker med iver att vinna eder f\'f6r sig, men icke med en god iver.\par 18\par \tab Och det \'e4r gott att nit\'e4lska f\'f6r en god sak, alltid, och icke allenast n\'e4r jag \'e4r tillst\'e4des hos eder.\par 19\par \tab I mina barn, som jag nu \'e5ter med v\'e5nda m\'e5ste f\'f6da till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.\par 20\par \tab Jag skulle \'f6nska, att jag just nu vore hos eder och kunde f\'f6rvandla min r\'f6st.\par Ty jag vet mig knappt n\'e5gon r\'e5d med eder.\par 21\par \tab S\'e4gen mig, I som viljen st\'e5 under lagen: haven I icke h\'f6rt vad lagen s\'e4ger?\par 22-23\par \tab\par \par Det \'e4r ju skrivet att Abraham fick tv\'e5 s\'f6ner, en med sin tj\'e4nstekvinna, och en med sin fria hustru.\par Men tj\'e4nstekvinnans son \'e4r f\'f6dd efter k\'f6ttet, d\'e5 d\'e4remot den fria hustruns son \'e4r f\'f6dd i kraft av l\'f6ftet.\par 24-25\par \tab Dessa ord inneh\'e5lla en allegori.\par Ty de b\'e5da kvinnorna beteckna tv\'e5 f\'f6rbund. Av dessa kommer det ena fr\'e5n berget Sina och f\'f6der sina barn till tr\'e4ldom, och detta har sin f\'f6rebild i Agar. Berget Sina kallas n\'e4mligen i Arabien f\'f6r Agar.\par Och str\'e4cker sig mot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i tr\'e4ldom.\par 26\par \tab Men det Jerusalem som \'e4r d\'e4rovan, det \'e4r fritt, och det \'e4r allas v\'e5r moder.\par 27\par \tab S\'e5 \'e4r ju skrivet: "Jubla, du ofruktsamma, du som icke f\'f6der barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder. Ty den ensamma skall hava m\'e5nga barn, flera \'e4n den som har man."\par 28\par \tab Och vi, mina br\'f6der, \'e4ro l\'f6ftets barn, likasom Isak var.\par 29\par \tab Men likasom f\'f6rr i tiden den son som var f\'f6dd efter k\'f6ttet f\'f6rf\'f6ljde den som var f\'f6dd efter Anden, s\'e5 r\'e4 det ock nu.\par 30\par \tab Dock, vad s\'e4ger skriften? "Driv ut tj\'e4nstekvinnan och hennes son; ty tj\'e4nstekvinnans son skall f\'f6rvisso icke \'e4rva med den fria hustruns son."\par 31\par \tab Allts\'e5, mina br\'f6der, vi \'e4ro icke barn av en tj\'e4nstekvinna utan av den fria hustrun.\par } kkQ4: 1-2{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:1-2\par \par Vad jag vill s\'e4ga @P4{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0 \'e4r detta: S\'e5 l\'e4nge arvingen \'e4r barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en tr\'e4l, fast\'e4n han \'e4r herre \'f6ver alla \'e4godelarna; ty han st\'e5r under f\'f6rmyndare och f\'f6rvaltare, intill den tid som fadern har best\'e4mt.\par \tab\par \par Jag menar: s\'e5 l\'e4nge arvingen \'e4r omyndig, \'e4r det ingen skillnad alls mellan honom och en slav, fast han \'e4ger allt. Han st\'e5r under f\'f6rmyndare och f\'f6rvaltare fram till den dag som hans far har best\'e4mt.\par \par [548] L\'e4gg m\'e4rke till huru Paulus brinner av iver att f\'f6ra galaterna till r\'e4tta, och huru han f\'f6r detta syfte anv\'e4nder de starkaste sk\'e4l, h\'e4mtade fr\'e5n erfarenheten, fr\'e5n Abrahams f\'f6red\'f6me, fr\'e5n Skriften, fr\'e5n h\'e4nvisningen till lagens och evangeliets tid och slutligen fr\'e5n liknelser. Detta f\'f6rfaringss\'e4tt ger intryck av att han g\'e5ng p\'e5 g\'e5ng tager upp hela saken p\'e5 nytt. Ty ovan hade han liksom avslutat sin framst\'e4llning av r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relse, i det att han drog den slutsatsen, att m\'e4nniskan r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6res inf\'f6r Gud genom tron allena. Men emedan han ytterligare kommer att t\'e4nka p\'e5 det fr\'e5n det borgerliga livet h\'e4mtade exemplet med den minder\'e5rige arvingen, anf\'f6r han ocks\'e5 det f\'f6r att om m\'f6jligt d\'e4rigenom lirka de of\'f6rst\'e5ndiga galaterna in p\'e5 sin tankeg\'e5ng. I ett slags helig illfundighet l\'e4gger han f\'f6rs\'e5t f\'f6r dem och f\'f6rs\'f6ker f\'e5nga dem, s\'e5som han p\'e5 ett annat st\'e4lle s\'e4ger: "L\'e5t vara att jag inte har betungat er, men slug som jag \'e4r, har jag f\'e5ngat er med list." (2 Kor. 12:16). Det \'e4r n\'e4mligen l\'e4ttare att vinna den gemena hopen genom liknelser och exempel \'e4n genom abstrakta och sv\'e5rtillg\'e4ngliga bevisf\'f6ringar. Hopen ser hellre en v\'e4l m\'e5lad bild \'e4n en v\'e4lskriven bok. F\'f6r att g\'f6ra intryck p\'e5 dem upptager han d\'e4rf\'f6r efter liknelserna om en m\'e4nniskas testamente, om f\'e4ngelset och om uppfostraren ocks\'e5 denna om arvingen, som st\'e5r deras egen f\'f6rest\'e4llningsv\'e4rld allra n\'e4rmast. N\'e4r man skall undervisa \'e4r det nyttigt att kunna ge en m\'e5ngfald liknelser och exempel. [549] Icke blott Paulus utan \'e4ven profeterna och Kristus ha synnerligen ofta anv\'e4nt s\'e5dana. Han anv\'e4nder s\'e5dana v\'e4ltalighetens konstgrepp h\'e4rifr\'e5n och till brevets slut.\par \par \'c4ven i de borgerliga lagarna kunna ni se, s\'e4ger han, att ehuru arvingen \'e4r herre \'f6ver hela sitt arv, \'e4r han lika fullt en slav. Han har visserligen l\'f6fte om arvets v\'e4lsignelse, men till dess myndighets\'e5ldern (som juristerna s\'e4ga) kommer, h\'e5lles han likv\'e4l i f\'e5ngenskap av f\'f6rmyndare och f\'f6rvaltare liksom eleven av sin uppfostrare. De anf\'f6rtro honom icke besittningsr\'e4tten till och f\'f6rvaltningen av hans egendom, utan de tvinga honom att leva i tj\'e4narest\'e4llning. Han lever p\'e5 och har sin utkomst av sin egen egendom, men s\'e5som en slav. Det \'e4r allts\'e5 ingen skillnad mellan honom och en slav, s\'e5 l\'e4nge f\'e4ngelse- och f\'e5ngenskapstiden varar, s\'e5 l\'e4nge han st\'e5r under sina p\'e5drivare och f\'f6rmyndare. Och denna underkastelse och denna f\'e5ngenskap \'e4r honom mycket nyttig, ty annars skulle han genom sitt of\'f6rst\'e5nd f\'f6rskingra sin egendom. Likv\'e4l best\'e5r icke denna f\'e5ngenskap f\'f6r all framtid, utan den tar slut vid den tidpunkt, som hans fader fastst\'e4llt.Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:1-2\par \par Vad jag vill s\'e4ga \'e4r detta: S\'e5 l\'e4nge arvingen \'e4r barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en tr\'e4l, fast\'e4n han \'e4r herre \'f6ver alla \'e4godelarna; ty han st\'e5r under f\'f6rmyndare och f\'f6rvaltare, intill den tid som fadern har best\'e4mt.\par \tab\par \par Jag menar: s\'e5 l\'e4nge arvingen \'e4r omyndig, \'e4r det ingen skillnad alls mellan honom och en slav, fast han \'e4ger allt. Han st\'e5r under f\'f6rmyndare och f\'f6rvaltare fram till den dag som hans far har best\'e4mt.\par \par [548] L\'e4gg m\'e4rke till huru Paulus brinner av iver att f\'f6ra galaterna till r\'e4tta, och huru han f\'f6r detta syfte anv\'e4nder de starkaste sk\'e4l, h\'e4mtade fr\'e5n erfarenheten, fr\'e5n Abrahams f\'f6red\'f6me, fr\'e5n Skriften, fr\'e5n h\'e4nvisningen till lagens och evangeliets tid och slutligen fr\'e5n liknelser. Detta f\'f6rfaringss\'e4tt ger intryck av att han g\'e5ng p\'e5 g\'e5ng tager upp hela saken p\'e5 nytt. Ty ovan hade han liksom avslutat sin framst\'e4llning av r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relse, i det att han drog den slutsatsen, att m\'e4nniskan r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6res inf\'f6r Gud genom tron allena. Men emedan han ytterligare kommer att t\'e4nka p\'e5 det fr\'e5n det borgerliga livet h\'e4mtade exemplet med den minder\'e5rige arvingen, anf\'f6r han ocks\'e5 det f\'f6r att om m\'f6jligt d\'e4rigenom lirka de of\'f6rst\'e5ndiga galaterna in p\'e5 sin tankeg\'e5ng. I ett slags helig illfundighet l\'e4gger han f\'f6rs\'e5t f\'f6r dem och f\'f6rs\'f6ker f\'e5nga dem, s\'e5som han p\'e5 ett annat st\'e4lle s\'e4ger: "L\'e5t vara att jag inte har betungat er, men slug som jag \'e4r, har jag f\'e5ngat er med list." (2 Kor. 12:16). Det \'e4r n\'e4mligen l\'e4ttare att vinna den gemena hopen genom liknelser och exempel \'e4n genom abstrakta och sv\'e5rtillg\'e4ngliga bevisf\'f6ringar. Hopen ser hellre en v\'e4l m\'e5lad bild \'e4n en v\'e4lskriven bok. F\'f6r att g\'f6ra intryck p\'e5 dem upptager han d\'e4rf\'f6r efter liknelserna om en m\'e4nniskas testamente, om f\'e4ngelset och om uppfostraren ocks\'e5 denna om arvingen, som st\'e5r deras egen f\'f6rest\'e4llningsv\'e4rld allra n\'e4rmast. N\'e4r man skall undervisa \'e4r det nyttigt att kunna ge en m\'e5ngfald liknelser och exempel. [549] Icke blott Paulus utan \'e4ven profeterna och Kristus ha synnerligen ofta anv\'e4nt s\'e5dana. Han anv\'e4nder s\'e5dana v\'e4ltalighetens konstgrepp h\'e4rifr\'e5n och till brevets slut.\par \par \'c4ven i de borgerliga lagarna kunna ni se, s\'e4ger han, att ehuru arvingen \'e4r herre \'f6ver hela sitt arv, \'e4r han lika fullt en slav. Han har visserligen l\'f6fte om arvets v\'e4lsignelse, men till dess myndighets\'e5ldern (som juristerna s\'e4ga) kommer, h\'e5lles han likv\'e4l i f\'e5ngenskap av f\'f6rmyndare och f\'f6rvaltare liksom eleven av sin uppfostrare. De anf\'f6rtro honom icke besittningsr\'e4tten till och f\'f6rvaltningen av hans egendom, utan de tvinga honom att leva i tj\'e4narest\'e4llning. Han lever p\'e5 och har sin utkomst av sin egen egendom, men s\'e5som en slav. Det \'e4r allts\'e5 ingen skillnad mellan honom och en slav, s\'e5 l\'e4nge f\'e4ngelse- och f\'e5ngenskapstiden varar, s\'e5 l\'e4nge han st\'e5r under sina p\'e5drivare och f\'f6rmyndare. Och denna underkastelse och denna f\'e5ngenskap \'e4r honom mycket nyttig, ty annars skulle han genom sitt of\'f6rst\'e5nd f\'f6rskingra sin egendom. Likv\'e4l best\'e5r icke denna f\'e5ngenskap f\'f6r all framtid, utan den tar slut vid den tidpunkt, som hans fader fastst\'e4llt.\par \par }  och uppfostrare Mose och h\'f6ll oss inst\'e4ngda som f\'e5ngar, s\'e5 att v\'e5ra h\'e4nder voro bundna och vi icke kunde ut\'f6va v\'e5r besittningsr\'e4tt till arvet. Och liksom arvingen uppeh\'e5lles av hoppet om den kommande friheten, s\'e5 uppeh\'f6ll likv\'e4l Mose oss under tiden genom hoppet om den utlovade g\'e5va, som i sinom tid skulle uppenbaras, n\'e4mligen d\'e5 Kristus skulle komma. F\'f6re hans ankomst var lagens tid. D\'e5 han kommit, \'e4r den tiden slut och n\'e5dens tid \'e4r inne.\par \par Men lagens tid tager slut p\'e5 tv\'e5 s\'e4tt. F\'f6rst slutar den, d\'e5 Kristus kommer i k\'f6ttet vid den tidpunkt, som Fadern f\'f6rut best\'e4mt. Kristus har n\'e4mligen en g\'e5ng blivit m\'e4nniska i tiden, "f\'f6dd av kvinna och st\'e4lld under lagen, f\'f6r att han skulle frik\'f6pa dem som stod under lagen" (Gal. 4:4). "gick han en g\'e5ng f\'f6r alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig \'e5terl\'f6sning." (Hebr. 9:12). Vidare kommer samme Kristus, som en g\'e5ng f\'f6r alla kom i tiden, dagligen och stundligen till oss i anden. Visserligen har han en g\'e5ng med sitt eget blod l\'f6sk\'f6pt och helgat alla. Men emedan vi \'e4nnu icke \'e4ro fullkomligt rena, emedan syndarester \'e4nnu finnas kvar i v\'e5rt k\'f6tt, och emedan k\'f6ttet strider mot anden, s\'e5 kommer han dagligen i andlig bem\'e4rkelse och f\'f6rkortar dag f\'f6r dag mer och mer den av Fadern best\'e4mda omyndighetstiden, avskaffar och upph\'e4ver lagen.\par \par P\'e5 samma s\'e4tt kom han ocks\'e5 andligen varje dag till f\'e4derna i Gamla testamentet, innan han \'e4nnu kommit i tiden. I anden hade de Kristus, och de trodde p\'e5 honom s\'e5som den d\'e4r skulle uppenbaras, [551] liksom vi tro p\'e5 honom s\'e5som den d\'e4r redan \'e4r uppenbarad, och de blevo fr\'e4lsta genom honom, de lika v\'e4l som vi, enligt Hebr. 13:8: "Jesus Kristus \'e4r densamme i g\'e5r och i dag och i evighet." I g\'e5r, f\'f6re hans ankomst i k\'f6ttet, i dag, d\'e5 han \'e4r uppenbarad i tiden, nu och i evighet \'e4r han den samme Kristus. Alla som hava trott, nu tro och komma att tro befrias fr\'e5n lagen, r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras och fr\'e4lsas allts\'e5 genom en och samme Jesus Kristus.\par \par Paulus s\'e4ger allts\'e5: "Sammalunda h\'f6llos ock vi, n\'e4r vi voro barn, i tr\'e4ldom under v\'e4rldens elementer", d.v.s. lagen h\'e4rskade \'f6ver oss och f\'f6rtryckte oss s\'e5som tr\'e4lar och f\'e5ngar i h\'e5rd tr\'e4ldom. Ty f\'f6r det f\'f6rsta h\'f6ll den r\'e5a och k\'f6ttsliga m\'e4nniskor i styr i borgerlig mening, s\'e5 att de icke huvudstupa st\'f6rtade sig i allehanda laster. Ty lagen hotar \'f6vertr\'e4darna med straff. Om de icke avh\'f6lles genom fruktan f\'f6r detta straff, skulle de icke f\'f6rsumma n\'e5gon og\'e4rning. \'d6ver dem som p\'e5 detta s\'e4tt h\'e5llas i tukt av lagen, h\'e4rskar tydligen lagen. F\'f6r det andra: Lagen anklagade. f\'f6rskr\'e4ckte, d\'f6dade och f\'f6rd\'f6mde oss i andlig eller teologisk mening, inf\'f6r Gud. Och detta var lagens f\'f6rn\'e4msta myndighet gentemot oss. Liksom allts\'e5 den under f\'f6rmyndare st\'e4llde arvingen tuktas, tvingas att lyda f\'f6rmyndarnas lagar och att till punkt och pricka utf\'f6ra vad han blivit \'e5lagd, s\'e5 tryckas samvetena f\'f6re Kristus av lagens h\'e5rda tyranni, d.v.s. de anklagas, f\'f6rskr\'e4ckas och f\'f6rd\'f6mas av lagen. Men detta lagens herrav\'e4lde eller snarare tyranni r\'e4cker icke f\'f6r alltid; det f\'e5r icke vara l\'e4ngre \'e4n tills n\'e5dens tid kommer. Lagens uppgift \'e4r allts\'e5 visserligen att anklaga f\'f6r synd och f\'f6r\'f6ka synden \emdash men till r\'e4ttf\'e4rdighet, [552] att d\'f6da, \emdash men till liv. Ty lagen \'e4r en uppfostrare till Kristus.\par \par Liksom allts\'e5 f\'f6rmyndarna behandla den omyndige arvingen h\'e5rt, h\'e4rska och befalla \'f6ver honom som \'f6ver en slav, och han tvingas vara dem underd\'e5nig, s\'e5 anklagar lagen oss, f\'f6r\'f6dmjukar oss och tr\'e4lbinder oss, d\'e4rf\'f6r att vi \'e4ro tr\'e4lar under synden, d\'f6den och Guds vrede, vilket f\'f6rvisso \'e4r den j\'e4mmerligaste och v\'e4rsta tr\'e4ldom som kan t\'e4nkas. Men liksom f\'f6rmyndarnas herrav\'e4lde och den minder\'e5rige arvingens underkastelse och tr\'e4ldom icke varar best\'e4ndigt utan r\'e4cker endast intill den av hans far fastst\'e4llda tiden, vid vars utg\'e5ng han icke beh\'f6ver f\'f6rvaltarnas v\'e5rd, icke l\'e4ngre \'e4r dem underd\'e5nig utan efter gottfinnande nyttjar sitt arv \emdash p\'e5 samma s\'e4tt h\'e4rskar lagen \'f6ver oss, och vi tvingas vara tr\'e4lar och f\'e5ngar under dess v\'e4lde, men icke f\'f6r best\'e4ndigt; man f\'e5r n\'e4mligen icke gl\'f6mma till\'e4gget: "intill den tid som fadern har best\'e4mt." Ty Kristus kom enligt l\'f6ftet och frik\'f6pte oss, som l\'e5go under lagens tyranni.\par \par Men f\'f6r s\'e4kra skrymtare och f\'f6r gudsf\'f6raktare, som leva i uppenbar ogudaktighet, vidare f\'f6r de f\'f6rtvivlade, som tro att intet annat \'e5terst\'e5r \'e4n den lagens f\'f6rskr\'e4ckelse, som de k\'e4nna, f\'f6r dem har Kristus icke kommit. \'c5t dem \'e4r han icke given. F\'f6r b\'e5da dessa grupper av m\'e4nniskor \'e4r han till intet gagn. Men till gagn \'e4r han f\'f6r de av lagen till en tid pl\'e5gade och f\'f6rskr\'e4ckta, f\'f6r dem som i den av lagen verkade allvarliga f\'f6rskr\'e4ckelsen icke f\'f6rtvivla utan med tillf\'f6rsikt v\'e4nda sig till Kristus, n\'e5dastolen, [553] som frik\'f6pt dem fr\'e5n lagens f\'f6rbannelse, d\'e5 han sj\'e4lv blev en f\'f6rbannelse f\'f6r dem. De f\'e5 barmh\'e4rtighet och finna n\'e5d.\par \par Det ligger allts\'e5 tonvikt p\'e5 ordet "h\'f6llos i tr\'e4ldom". Aposteln vill s\'e4ga: V\'e5rt samvete var underkastat lagen, som av alla krafter tyranniserade oss, gisslade oss som en tyrann sin i krig tagne tr\'e4l och h\'f6ll oss insp\'e4rrade i f\'e5ngenskap. Det \'e4r, lagen hotade oss med evig d\'f6d och f\'f6rd\'f6melse och gjorde oss d\'e4rigenom b\'e4vande, sorgsna, bleka och f\'f6rtvivlade. Detta \'e4r den oerh\'f6rt h\'e5rda andliga tr\'e4ld omen, men den varar icke best\'e4ndigt. Den r\'e4cker endast s\'e5 l\'e4nge som vi \'e4ro omyndiga, det \'e4r, s\'e5 l\'e4nge icke Kristus har kommit. I hans fr\'e5nvaro \'e4ro vi tr\'e4lar, insp\'e4rrade under lagen, i avsaknad av n\'e5d, tro och alla den helige Andes g\'e5vor. Men d\'e5 Kristus kommer, upph\'f6r lagens f\'e4ngelse och tr\'e4ldom. \par \par \par \par under denna v\'e4rldens elementer.\par \tab\par \par under v\'e4rldens stadgar.\par \par N\'e5gra utl\'e4ggare ha menat, att Paulus h\'e4r talar om elementen i naturen, eld, luft, vatten och jord. Men Paulus har sitt speciella uttryckss\'e4tt och talar h\'e4r om sj\'e4lva Guds lag, vilken han neds\'e4ttande betecknar som "denna v\'e4rldens elementer" eller grund\'e4mnen. Hans ord l\'e5ta v\'e5ldsamt k\'e4tterska. \'c4ven p\'e5 andra st\'e4llen brukar Paulus tala neds\'e4ttande om lagen, i det han kallar den f\'f6r d\'f6dande bokstav, d\'f6dens och f\'f6rd\'f6melsens \'e4mbete (2 Kor. 3:6 ff.), syndens lag (Rom. 8:2). Och dessa f\'!f6rf\'e4rliga beteckningar, [554] som exakt och rakt p\'e5 sak visa, vad lagen \'e4r och vad den duger till, v\'e4ljer han med avsikt f\'f6r att avskr\'e4cka oss fr\'e5n att lita till lagen, d\'e5 det g\'e4ller r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen. Ty d\'e5 lagen \'e4r som mest framg\'e5ngsrik, kan den icke \'e5stadkomma mer \'e4n att den avsl\'f6jar samvetet som brottsligt, f\'f6r\'f6kar synden och hotar med d\'f6d och evig f\'f6rd\'f6melse.\par \par Han kallar lagen f\'f6r v\'e4rldens elementer, det \'e4r, yttre bokst\'e4ver och stadgar, upptecknade i n\'e5gon bok. Ty ehuru lagen i borgerlig mening avh\'e5ller fr\'e5n det onda och driver till att g\'f6ra det goda, s\'e5 kan den dock icke d\'e4rf\'f6r befria fr\'e5n synderna, icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra, icke f\'f6ra till himlen, \'e4ven om man h\'e5ller den i angiven mening, utan den l\'e4mnar oss kvar i v\'e4rlden. Ty jag vinner icke r\'e4ttf\'e4rdighet och evigt liv genom att icke m\'f6rda, icke beg\'e5 \'e4ktenskapsbrott eller st\'f6ld o.s.v. S\'e5dana utv"\'e4rtes dygder, s\'e5dan hederlig vandel \'e4r icke Kristi rike och icke heller himmelsk r\'e4ttf\'e4rdighet, utan det \'e4r k\'f6ttets och v\'e4rldens r\'e4ttf\'e4rdighet, vilken man finner icke endast hos de g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdiga, s\'e5som faris\'e9en i templet (Luk. 18:11) utan \'e4ven hos hedningar. N\'e5gra fullg\'f6ra denna v\'e4rldens r\'e4ttf\'e4rdighet f\'f6r att undg\'e5 lagens straff, andra f\'f6r att f\'e5 ord om sig att vara st\'e5ndaktiga, r\'e4ttf\'e4rdiga, t\'e5lmodiga o.s.v. D\'e4rf\'f6r b\'f6r allt detta snarare kallas f\'f6rst\'e4llning och skrymteri \'e4n r\'e4ttf\'e4rdighet.\par \par D\'e5 lagen n\'e5r som l\'e4ngst och verkar som starkast, kan den icke utr\'e4tta annat \'e4n anklaga, f\'f6rskr\'e4cka, f\'f6rd\'f6ma och d\'f6da. [555] Men d\'e4r det finns f\'f6rskr\'e4ckelse och medvetande om synd, d\'f6d och Guds vrede, d\'e4r \'e4r s\'e4kerligen ingen r\'e4ttf\'e4rdighet, ingenting himmelskt, ingen Gud utan idel v\'e4rldsliga ting. Och v\'e4rlden \'e4r ingenting annat \'e4#n ett virrvarr av synd, d\'f6d, Guds vrede, helvete och allt ont, som de b\'e4vande och sorgsna k\'e4nna, och som de s\'e4kra gudsf\'f6raktarna icke k\'e4nna. D\'e4rf\'f6r kan lagen, \'e4ven d\'e5 den \'e4r som mest framg\'e5ngsrik, endast f\'f6ra till syndak\'e4nnedom och d\'f6dsfruktan. Men synden, d\'f6den och allt annat ont \'e4r s\'e5dant, som h\'f6r till v\'e4rlden. Lagen kan allts\'e5 icke \'e5stadkomma n\'e5got livgivande, fr\'e4lsningsbringande, himmelskt eller gudomligt utan endast v\'e4rldsliga ting. D\'e4rf\'f6r kallar Paulus den med r\'e4tta f\'f6r "v\'e4rldens elementer".\par \par Och ehuru det \'e4r hela lagen som Paulus betecknar som v\'e4rldens elementer, vilket framg\'e5r klart nog av det redan sagda, s\'e5 \'e4r det dock i fr\'e4msta rummet om ceremoniallagen, om lagar f\'f6r det yttre uppf\'f6randet, som han uttalar sig s\'e5 f\'f6raktfullt. Ty om de \'e4n \'e4ro synnerligen nyttiga, s\'e5 g\'e4lla dock deras best\'e4mmelser, s\'e4ger han, endast vissa yttre ting, s\'e5som mat, dryck$, kl\'e4der, st\'e4llen och tider, tempel och h\'f6gtider, tvagningar och offer m.m., vilket allt \'e4r rent v\'e4rldsliga ting, som av Gud f\'f6rordnats endast f\'f6r detta livets behov, icke till att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra och fr\'e4lsa inf\'f6r Gud. Med orden "v\'e4rldens elementer" f\'f6rkastar och f\'f6rd\'f6mer han allts\'e5 hela lagr\'e4ttf\'e4rdigheten, vilken bestod i iakttagandet av just s\'e5dana yttre f\'f6rh\'e5llningsregler, vilka visserligen f\'f6rordnats och p\'e5bjudits av Gud men endast f\'f6r att iakttagas till en tid. [556] Det \'e4r denna r\'e4ttf\'e4rdighet som Paulus ger det neds\'e4ttande namnet "v\'e4rldens elementer". P\'e5 samma s\'e4tt \'e4ro kejsarens lagar v\'e4rldens elementer, eftersom de avse v\'e4rldsliga f\'f6rh\'e5llanden, s\'e5dant som h\'f6r till detta livet, s\'e5som penningar, egendomsf\'f6rh\'e5llanden, arv, mord, \'e4ktenskapsbrott, rofferi etc. Det \'e4r om s\'e5dant som lagens andra tavla handlar. Men p\'e5vens beslut och lagar, som f\'f6rbjuda \'e4ktenskap och% vissa f\'f6do\'e4mnen, kallar Paulus i annat sammanhang f\'f6r onda andars l\'e4ror (1 Tim. 4:1). De \'e4ro ocks\'e5 v\'e4rldens elementer, blott att de p\'e5 det mest gudl\'f6sa s\'e4tt uppst\'e4lla f\'f6reskrifter om utv\'e4rtes ting, som strida mot Guds ord och tron.\par \par Vad Mose lag utr\'e4ttar \'e4r allts\'e5 endast s\'e5dant som h\'f6r denna v\'e4rlden till. Den endast avsl\'f6jar det onda, som finns i v\'e4rlden, i borgerlig och i andlig mening. Likv\'e4l kan den genom att injaga skr\'e4ck, driva samvetet till att t\'f6rsta efter och s\'f6ka Guds l\'f6fte och att rikta blickarna p\'e5 Kristus. Men d\'e4rtill erfordras, att den helige Ande s\'e4ger i hj\'e4rtat: Sedan lagen har gjort sitt verk i dig, \'e4r det icke Guds vilja, att du endast skall skr\'e4mmas och d\'f6das. Gud vill endast, att du genom lagen skall f\'f6rm\'e5s inse ditt el\'e4nde och ditt f\'f6rd\'e4rv, icke att du skall f\'f6rtvivla, utan att du skall tro p\'e5 Kristus, som \'e4r lagens \'e4nde till r\'e4ttf\'e4rdighet f\'f6&r var och en som tror. H\'e4r gives intet av det som h\'f6r v\'e4rlden till, utan h\'e4r upph\'f6r allt v\'e4rldsligt, alla lagar, och b\'f6rjar det gudomliga. S\'e5 l\'e4nge vi st\'e5 under v\'e4rldens elementer, d.v.s. s\'e5 l\'e4nge vi \'e4ro under lagen, som icke s\'e4ger n\'e5got om Kristus utan endast avsl\'f6jar och f\'f6r\'f6kar synden och kommer vrede \'e5stad, \'e4ro vi allts\'e5 tr\'e4lar under lagen, ehuru vi hava l\'f6ftet om den kommande v\'e4lsignelsen. [557] Lagen s\'e4ger visserligen, att jag skall \'e4lska Herren, min Gud, men den kan icke \'e5stadkomma, att jag g\'f6r detta eller vinner Kristus.\par \par Detta s\'e4ger jag icke f\'f6r att inge f\'f6rakt f\'f6r lagen. Det vill icke heller Paulus, utan den skall aktas mycket dyrbar. Men emedan Paulus h\'e4r sysslar med fr\'e5gan om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen \emdash och det \'e4r n\'e5got helt annat att tala om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen \'e4n att tala om lagen \emdash var han n\'f6dsakad att tala om lagen som n\'e5got ytterligt f\''f6raktligt. Vi kunna icke tala tillr\'e4ckligt ringaktande eller illa om den, d\'e5 det g\'e4ller denna fr\'e5ga. Ty h\'e4r f\'e5r samvetet icke taga h\'e4nsyn till eller veta av n\'e5got som helst annat \'e4n Kristus allena. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste man p\'e5 allt s\'e4tt str\'e4va efter att, d\'e5 det g\'e4ller r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, s\'e5 fullst\'e4ndigt som m\'f6jligt avl\'e4gsna lagen ur synf\'e4ltet och icke h\'e5lla sig till n\'e5got annat \'e4n l\'f6ftet om Kristus. Detta \'e4r visserligen l\'e4tt sagt, men i anf\'e4ktelsen, d\'e5 samvetet har att g\'f6ra med Gud, \'e4r det det sv\'e5raste av allt att verkligen g\'f6ra s\'e5, n\'e4mligen att ocks\'e5 d\'e5 lagen f\'f6rskr\'e4cker med sina anklagelser, avsl\'f6jar synden och hotar med Guds vrede och d\'f6den, vara s\'e5 till sinnes, som om det aldrig funnits n\'e5gon lag eller synd utan endast Kristus, idel n\'e5d och \'e5terl\'f6sning. Eller att s\'e4ga, just d\'e5 man k\'e4nner f\'f6rskr\'e4ckelsen inf\'f6r lagen: Du lag, jag bryr mig icke om (att h\'f6ra p\'e5 dig, ty du \'e4r ful i mun. Och vidare, tidens fullbordan \'e4r inne, och d\'e4rf\'f6r \'e4r jag fri. Jag finner mig icke l\'e4ngre i ditt v\'e4lde. \emdash I s\'e5dana situationer blir det tydligt, hur utomordentligt sv\'e5rt det \'e4r att skilja lagen fr\'e5n n\'e5den, vilken rent gudomlig och himmelsk g\'e5va det \'e4r att h\'e4r kunna hoppas, d\'e4r ingen f\'f6rhoppning finnes, och vilken djup sanning det ligger i Pauli sats, att vi r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom tron allena.\par \par [558] H\'e4rav b\'f6r man allts\'e5 l\'e4ra sig att s\'e5 snart det g\'e4ller r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen tala s\'e5 neds\'e4ttande som m\'f6jligt om lagen, enligt apostelns f\'f6red\'f6me, som kallar lagen f\'f6r "v\'e4rldens elementer", "d\'f6dsbringande stadgar", "syndens lag" o.s.v. Ty om man tilll\'e5ter lagen att h\'e4rska i samvetet i n\'e5dens st\'e4lle, n\'e4r det g\'e4ller att \'f6vervinna synd och d\'f6d, inf\'f6r Gud, s\'e5 \'e4r lagen ingenting annat \'e4n sj\'e4lva bottensatsen av allt )ont, alla k\'e4tterier och h\'e4delser, ty den endast kommer synden att v\'e4xa. Den anklagar och f\'f6rskr\'e4cker genom att hota med d\'f6den och visa p\'e5 Gud som den vrede domaren, vilken f\'f6rd\'f6mer syndare. \'c4r du f\'f6rst\'e5ndig, skall du h\'e4r be den stammande och l\'e4spande Mose med sin lag dra s\'e5 l\'e5ngt v\'e4gen r\'e4cker och icke p\'e5 n\'e5got s\'e4tt l\'e5ta dig p\'e5verkas av hans f\'f6rf\'e4rliga hotelser. H\'e4r skall han f\'f6r dig vara lika misst\'e4nkt som en utst\'f6tt och f\'f6rd\'f6md k\'e4ttare, v\'e4rre \'e4n p\'e5ven och dj\'e4vulen och d\'e4rf\'f6r icke alls v\'e4rd att lyssna till.\par \par Men d\'e5 det icke \'e4r fr\'e5ga om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, b\'f6ra vi med Paulus t\'e4nka med v\'f6rdnad p\'e5 lagen och giva den de h\'f6gsta \'e4retitlar, kalla den helig, r\'e4ttf\'e4rdig, god, andlig, gudomlig o.s.v. Utanf\'f6r samvetet b\'f6ra vi g\'f6ra lagen till Gud, men i samvetet \'e4r den i sanning en dj\'e4vul, ty den kan icke uppr\'e4tta eller tr\'f6sta sam*vetet i den minsta anf\'e4ktelse. Ja, den g\'f6r raka motsatsen, den f\'f6rf\'e4rar och bedr\'f6var samvetet och ber\'f6var det dess tillf\'f6rsikt om r\'e4ttf\'e4rdighet, liv och allt gott. D\'e4rf\'f6r kallar Paulus l\'e4ngre fram i detta kapitel lagen f\'f6r "svaga och arma elementer". D\'e4rf\'f6r skola vi icke p\'e5 n\'e5got s\'e4tt l\'e5ta den h\'e4rska i samvetet, s\'e4rskilt som det stod Kristus s\'e5 dyrt att befria samvetet fr\'e5n lagens tyranni. Ty han blev en f\'f6rbannelse f\'f6r v\'e5r skull f\'f6r att frik\'f6pa oss fr\'e5n lagens f\'f6rbannelse (Gal. 3:13). [559] Den gudfruktige b\'f6r allts\'e5 l\'e4ra sig, att lagen och Kristus \'e4ro tv\'e5 motsatser, som absolut icke kunna f\'f6renas. D\'e5 Kristus \'e4r n\'e4rvarande, f\'e5r lagen icke p\'e5 n\'e5got s\'e4tt h\'e4rska, utan den skall vika ur samvetet och l\'e4mna denna s\'e4ng \'e5t Kristus ensam. Den \'e4r n\'e4mligen f\'f6r tr\'e5ng f\'f6r att kunna rymma tv\'e5. Jes. 28:20. Han skall h\'e4rska ensam i r\'e4ttf\'e4rdighet, trygghet+, gl\'e4dje och liv, s\'e5 att samvetet glatt kan somna i Kristus utan n\'e5gon k\'e4nsla av lag, synd och d\'f6d.\par \par Och det \'e4r med flit som Paulus begagnar detta uttryck, "v\'e4rldens elementer", genom vilket han som sagt kraftigt f\'f6rklenar lagens myndighet och h\'e4rlighet. Han g\'f6r det f\'f6r att v\'e4cka v\'e5r uppm\'e4rksamhet. Ty d\'e5 en uppm\'e4rksam l\'e4sare h\'f6r Paulus kalla lagen f\'f6r "d\'f6dens \'e4mbete", "d\'f6dande bokstav" m.m., fr\'e5gar han sig genast varf\'f6r Paulus ger lagen s\'e5dana fula och, efter f\'f6rnuftets s\'e4tt att se, h\'e4diska ben\'e4mningar. Den \'e4r ju dock en gudomlig l\'e4ra, som uppenbarats fr\'e5n himlen. Den som s\'e5 m\'f6dar sig med att finna anledningen till dessa ben\'e4mningar svarar Paulus, att lagen \'e4r b\'e5dadera. Den \'e4r helig, r\'e4ttf\'e4rdig och god, och den \'e4r syndens och d\'f6dens \'e4mbete, fast\'e4n i olika l\'e4gen. F\'f6re Kristus \'e4r den helig, efter Kristus \'e4r den d\'f6den. D\'e5 Kristus har kommit, b\'f6ra vi d\'e4rf\'f6r icke alls veta av lagen, utom i den m\'e5n den h\'e4rskar \'f6ver k\'f6ttet, som den h\'e5ller i styr och kuvar. D\'e4r sammandrabba lagen och k\'f6ttet \emdash f\'f6r vilket lagens herrav\'e4lde \'e4r h\'e5rt \emdash tills vi d\'f6.\par \par Paulus \'e4r ensam om att kalla Guds lag f\'f6r "v\'e4rldens elementer", "svaga och arma elementer", "syndens lag", "d\'f6dande bokstav" o.s.v. De andra apostlarna tala icke s\'e5 om lagen. Var och en som studerar den kristna teologin b\'f6r allts\'e5 noggrant l\'e4gga m\'e4rke till detta Pauli uttryckss\'e4tt. Kristus kallar honom sitt "ett redskap som jag utvalt" (Apg. 9:15). [560] D\'e4rf\'f6r har han ocks\'e5 givit honom en uts\'f6kt mun, ett s\'e4rskilt s\'e4tt att uttrycka sig, som skiljer honom fr\'e5n de andra apostlarna, f\'f6r att han som det utkorade redskapet skulle i samvetsgrann trohet mot sin uppgift l\'e4gga grunden till l\'e4ran om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen och bevara den till efterv\'e4rlden i of\'f6rtydbara ord.\par \par } ER4: 3{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:3\par \par Sammalunda h\'f6llos ock vi, n\'e4r vi voro barn, i tr\'e4ldom under v\'e4rldens elementer.41\par \tab\par \par P\'e5 samma s\'e4tt var det med oss. S\'e5 l\'e4nge vi var omyndiga var vi slavar under v\'e4rldens stadgar.\par \par N\'e4r vi voro sm\'e5, voro vi visserligen likaledes arvingar, eftersom vi hade l\'f6ftet om det arv, som vi skulle f\'e5 ut genom Abrahams s\'e4d, Kristus, vilken skulle v\'e4lsigna alla folk. Men emedan tidens fullbordan \'e4nnu icke var inne, [550] kom v\'e5r f\'f6rmyndare, husbonde.Kristus. Kristus, s\'e4ger han, \'e4r Guds och en kvinnas son, vilken f\'f6r v\'e5r skull, f\'f6r syndares skull st\'e4llts under lagen f\'f6r att frik\'f6pa oss, som voro under lagen. Med dessa ord omfattar han p\'e5 en g\'e5ng b\'e5de Kristi person och hans \'e4mbete. Personen best\'e5r av gudomlig och m\'e4nsklig natur. Det framg\'e5r tydligt av hans ord: "Gud s\'e4nde sin Son, f\'f6dd av kvinna." Kristus \'e4r allts\'e5 sann Gud och sann m\'e4nniska. Hans \'e4mbete \'e5ter beskriver Paulus med orden: "St\'e4lld under lagen, f\'f6r att han skulle frik\'f6pa dem som stodo under lagen."\par \par [561] Det verkar som om Paulus talade utan tillb\'f6rlig v\'f6rdnad om jungfrun, Guds Sons moder, eftersom han talar om henne som "kvinnan". N\'e5gra av de gamla kyrkof\'e4derna ha ocks\'e5 tagit illa upp. De hade hellre sett, att han p\'e5 detta st\'e4lle anv\'e4nt ordet jungfru och icke ordet kvinna. Men Paulus avhandlar i detta brev det h\'f6gsta och st\'f6rsta av alla \'e4mnen, n\'e4mligen evangeliet, tron,/ den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten, likas\'e5 den fr\'e5gan, vem Kristus \'e4r, vad hans \'e4mbete \'e4r, vad han f\'f6r v\'e5r skull underkastat sig och utr\'e4ttat och vilka v\'e4lg\'e4rningar han bevisat oss arma syndare. Detta \'f6versvinnligt h\'f6ga \'e4mne f\'f6ranledde, att han icke tog h\'e4nsyn till Marias jungfrudom. Det var f\'f6r honom nog att f\'f6rkunna Guds oskattbara och o\'e4ndliga barmh\'e4rtighet, att han v\'e4rdigades l\'e5ta sin Son f\'f6das av detta k\'f6n. D\'e4rf\'f6r n\'e4mner han icke den f\'f6r henne utm\'e4rkande v\'e4rdigheten utan endast hennes k\'f6n. Och genom att n\'e4mna k\'f6net giver han till k\'e4nna, att Kristus f\'f6tts som sann m\'e4nniska av en kvinna. Han s\'e4ger d\'e4rmed: Kristus f\'f6ddes icke av en man och en kvinna utan endast av en kvinna. Eftersom han endast angiver k\'f6net, \'e4r det samma sak d\'e5 han s\'e4ger att Kristus f\'f6tts av en kvinna, som om han sagt, att han f\'f6tts av en jungfru.\par \par Detta st\'e4lle ger ocks\'e5 vid handen, att Kri0stus icke, d\'e5 lagens tid var ute, stiftade en ny lag i st\'e4llet f\'f6r Moses gamla, [562] utan att han upph\'e4vt den och frik\'f6pt dem, som h\'f6llos underkuvade av lagen. D\'e4rf\'f6r \'e4r det en arg villfarelse av munkar och sofister, d\'e5 de framst\'e4lla Kristus som en ny lagstiftare efter Mose. Denna villfarelse \'e4r icke olik turkarnas, vilka f\'f6rkunna sin Mohammed som en ny lagstiftare efter Kristus. Genom att framst\'e4lla Kristus p\'e5 detta s\'e4tt g\'f6ra de honom den st\'f6rsta or\'e4tt. Han kom n\'e4mligen icke f\'f6r att avskaffa den gamla lagen och stifta en ny, utan som Paulus h\'e4r s\'e4ger: Han s\'e4ndes av Fadern i v\'e4rlden f\'f6r att frik\'f6pa dem, som h\'f6llos f\'e5ngna under lagen. Dessa ord giva en sann bild av Kristus. De tillskriva honom icke uppgiften att stifta en ny lag utan att frik\'f6pa dem som stodo under lagen. Och Kristus s\'e4ger sj\'e4lv, Joh. 8:15: "Jag d\'f6mer ingen." Och p\'e5 ett annat st\'e4lle (Joh. 12:47) s\'e4ger han: "Jag har inte kommit f\'f61r att d\'f6ma v\'e4rlden utan f\'f6r att fr\'e4lsa v\'e4rlden." Det vill s\'e4ga: Jag har icke kommit f\'f6r att stifta lag och d\'f6ma m\'e4nniskorna efter den liksom Mose och andra lagstiftare, utan jag har ett h\'f6gre och f\'f6rn\'e4mligare \'e4mbete. Jag d\'f6mer och f\'f6rd\'f6mer lagen. Lagen d\'f6dar eder, men jag d\'f6dar lagen och borttager s\'e5 d\'f6den genom d\'f6d.\par \par P\'e5 oss vuxna har papisternas f\'f6rd\'e4rvliga l\'e4ra g\'e5tt i blodet Vi ha f\'e5tt en helt annan f\'f6rest\'e4llning om Kristus \'e4n den som Paulus h\'e4r framst\'e4ller. Huru mycket vi \'e4n med munnen bek\'e4nde, att Kristus frik\'f6pt oss fr\'e5n lagens tyranni och tr\'e4ldom, stod han dock i sj\'e4lva verket f\'f6r v\'e5rt hj\'e4rta som en lagstiftare, tyrann och domare, mera fruktansv\'e4rd \'e4n sj\'e4lve Mose. Och denna f\'f6rd\'e4rvliga mening kunna vi icke ens nu, d\'e5 sanningens ljus skiner s\'e5 klart, helt frig\'f6ra oss ifr\'e5n. S\'e5 seg \'e4r den \'e5sk\'e5dning, som vi vant oss vid fr\'e5n barns2ben. F\'f6r er unga, som \'e4ro att j\'e4mf\'f6ra med nya fat, [563] \'e4nnu icke genompyrda av denna gudl\'f6sa \'f6vertygelse, g\'e5r det mycket l\'e4ttare att till\'e4gna sig en ren l\'e4ra om Kristus \'e4n f\'f6r oss \'e4ldre att frig\'f6ra v\'e5ra sinnen fr\'e5n dessa h\'e4diska tankar om honom. Men ni ha icke d\'e4rf\'f6r helt undg\'e5tt dj\'e4vulens listiga anslag. Ty ehuru ni \'e4nnu icke blivit genomdr\'e4nkta med den ogudaktiga \'e5sikten, att Kristus skulle vara en lagstiftare, ha ni dock sj\'e4lva underlaget f\'f6r s\'e5dana tankar, n\'e4mligen k\'f6tt, f\'f6rnuft och naturens ondska, som icke kan fatta Kristus p\'e5 annat s\'e4tt \'e4n som lagstiftare. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste ni med all kraft bem\'f6da er om att l\'e4ra k\'e4nna och betrakta Kristus s\'e5, som Paulus h\'e4r m\'e5lar honom. Men om till denna naturens ondska komma ogudaktiga l\'e4rare \emdash och av gamla och nya s\'e5dana \'e4r v\'e4rlden f\'f6r n\'e4rvarande full \emdash s\'e5 underbl\'e5sa de naturens ondska, s\'e5 att det o3nda blir dubbelt s\'e5 stort. Ty om till den redan i och f\'f6r sig f\'f6rd\'e4rvade naturen kommer ogudaktig undervisning, m\'e5ste resultatet med n\'f6dv\'e4ndighet bli en falsk bild av Kristus. F\'f6rnuftet t\'e4nker sig honom, som sagt, av sig sj\'e4lvt s\'e5dan, och sedan sk\'e4rper den oriktiga undervisningen denna karikatyr och inpr\'e4ntar den i sj\'e4larna, s\'e5 att den icke utan stor m\'f6da och anstr\'e4ngning kan avl\'e4gsnas.\par \par D\'e4rf\'f6r \'e4r det mycket nyttigt att h\'e5lla i minnet denna ljuvliga och tr\'f6sterika sats och andra liknande, som giva en klar och riktig beskrivning av Kristus, och att alltid betrakta dem, s\'e5 att man hela livet igenom, i alla faror, d\'e5 det g\'e4ller att bek\'e4nna sin tro inf\'f6r tyranner och slutligen inf\'f6r d\'f6den, kan s\'e4ga i viss och orubblig f\'f6rtr\'f6stan: Lag, du har ingen befogenhet \'f6ver mig. Det tj\'e4nar ingenting till att du anklagar och f\'f6rd\'f6mer mig. Ty jag tror p\'e5 Jesus Kristus, Guds Son, vilken Fadern s\'e4nd4e i v\'e4rlden till att frik\'f6pa oss fattiga syndare, som ledo f\'f6rtryck under lagens tyranni. Han gav med sl\'f6sande frikostighet sitt liv f\'f6r mig. [564] D\'e5 jag d\'e4rf\'f6r k\'e4nner dina skr\'e4mmande hotelser, o lag, s\'e4nker jag mitt samvete i Kristi s\'e5r, i hans blod, d\'f6d, uppst\'e5ndelse och seger. Jag vill varken se eller h\'f6ra n\'e5got annat \'e4n honom. a)\par \par Denna tro \'e4r v\'e5r seger, genom vilken vi \'f6vervinna lagens, syndens, d\'f6dens och allt det ondas skr\'e4ck, \'e4ven om det kostar h\'e4ftig kamp. De verkligt fromma, som dagligen pr\'f6vas i sv\'e5ra anf\'e4ktelser, ha h\'e4r ett h\'e5rt arbete. Det ter sig f\'f6r dem ofta som om Kristus ville g\'e5 till r\'e4tta med oss, som om han ville avkr\'e4va oss r\'e4kenskap f\'f6r v\'e5rt f\'f6rflutna liv, som om han ville anklaga och f\'f6rd\'f6ma oss. De f\'f6rm\'e5 icke fasth\'e5lla vissheten, att han s\'e4nts av Fadern f\'f6r att frik\'f6pa oss fr\'e5n lagens tyranniska f\'f6rtryck. Det beror p\'e5 att helgone5n \'e4nnu icke helt avlagt k\'f6ttet, och k\'f6ttet g\'f6r motst\'e5nd mot anden. D\'e4rf\'f6r \'e5terv\'e4nder st\'e4ndigt p\'e5 nytt skr\'e4cken f\'f6r lagen och d\'f6den och andra dystra sp\'f6ken, som st\'e5 i v\'e4gen f\'f6r tron och hindra oss fr\'e5n att med erforderlig tillf\'f6rsikt omfatta den Kristi v\'e4lg\'e4rning, genom vilken han frik\'f6pt oss fr\'e5n tr\'e4ldomen under lagen.\par \par Men p\'e5 vilket s\'e4tt har Kristus frik\'f6pt oss? Jo, p\'e5 det s\'e4ttet, att han st\'e4lldes under lagen. D\'e5 Kristus kom, fann han oss alla vara f\'e5ngar under uppfostrare och f\'f6rmyndare, d.v.s. han fann oss insp\'e4rrade och h\'e5llna i f\'f6rvar under lagen. Vad gjorde han? Han \'e4r lagens herre. D\'e4rf\'f6r har lagen ingen r\'e4tt \'f6ver honom, den kan icke anklaga honom, ty han \'e4r Guds Son. Men han, som icke var under lagen, underkastade sig den sj\'e4lvmant. Nu gjorde lagen med honom allt det som den gjort med oss. [565] Den anklagade och f\'f6rskr\'e4ckte oss, lade oss under synd, d6\'f6d och Guds vrede och f\'f6rd\'f6mde oss med sin dom. Och det hade den r\'e4tt till att g\'f6ra, emedan vi alla syndat. Men Kristus "Han hade inte beg\'e5tt n\'e5gon synd, och svek fanns inte i hans mun." (1 Petr. 2:22). D\'e4rf\'f6r var han icke skyldig lagen n\'e5got. Likv\'e4l rasade lagen mot honom, den helige, r\'e4ttf\'e4rdige och v\'e4lsignade, lika mycket som mot oss, f\'f6rbannade och f\'f6rd\'f6mda syndare, ja, mycket v\'e4rre. Den anklagade honom f\'f6r att vara h\'e4disk och upprorisk och l\'e4t honom inf\'f6r Gud st\'e5 s\'e5som skyldig till hela v\'e4rldens synd. Den gjorde honom s\'e5 bedr\'f6vad och \'e4ngslig, att han svettades blod, och slutligen d\'f6mde den honom till d\'f6den, ja, till d\'f6den p\'e5 korset.\par \par F\'f6r visso \'e4r detta en underlig tvekamp, d\'e4r den skapade lagen p\'e5 detta s\'e4tt sammandrabbar med sin Skapare och utan allt ber\'e4ttigande mot Guds Son ut\'f6var hela det tyranni, som den ut\'f6vat mot oss, vredens barn. Emedan allts\'e5 lagen p\'e5 detta7 f\'f6rf\'e4rligt gudl\'f6sa s\'e4tt f\'f6rbrutit sig mot sin Gud, st\'e4lles den inf\'f6r r\'e4tta och anklagas. Kristus s\'e4ger: Herr Lag, du m\'e4ktige och grymme kejsare och tyrann \'f6ver hela m\'e4nniskosl\'e4ktet, vad har jag v\'e4l gjort, eftersom du anklagar, f\'f6rskr\'e4cker och f\'f6rd\'f6mer mig oskyldige? \emdash Lagen, som f\'f6rut f\'f6rd\'f6mt och d\'f6dat alla m\'e4nniskor, har nu ingenting att anf\'f6ra till sitt f\'f6rsvar eller sin urs\'e4kt, och d\'e4rf\'f6r d\'f6mes och d\'f6das den i sin tur p\'e5 det s\'e4ttet, att den f\'f6rlorar sin r\'e4tt, icke endast mot Kristus \emdash som den dock i r\'e4ttsvidrigt raseri d\'f6dat \emdash utan \'e4ven gentemot alla, som tro p\'e5 honom. Kristus s\'e4ger: Kommen till mig, I alle, som \'e4ren betungade av lagens ok. Jag hade kunnat besegra lagen med full r\'e4tt, utan att underkasta mig n\'e5got lidande, ty jag \'e4r lagens herre, och d\'e4rf\'f6r har den ingen r\'e4tt gentemot mig. Men f\'f6r er skull, som voro under lagen, [566] antog j8ag edert k\'f6tt och underkastade mig lagen, d.v.s. till r\'e5ga p\'e5 allt det anf\'f6rda underkastade jag mig samma lagens f\'e4ngelse, tyranni och slaveri, under vilket ni tr\'e4lade som f\'e5ngar. Jag l\'e4t lagen h\'e4rska \'f6ver mig, dess herre, f\'f6rskr\'e4cka mig och l\'e4gga mig under synden, d\'f6den och Guds vrede, vilket icke ingick i dess skyldigheter. S\'e5 har jag med dubbel r\'e4tt besegrat, slagit till marken och d\'f6dat lagen: f\'f6rst i egenskap av Guds Son, lagens herre, och d\'e4rn\'e4st s\'e5som en av er, vilket \'e4r detsamma som om ni hade besegrat lagen.\par \par P\'e5 detta s\'e4tt talar Paulus flerst\'e4des om denna underliga tvekamp. Och f\'f6r att g\'f6ra framst\'e4llningen ljuvligare och klarare brukar han framst\'e4lla lagen som en person, som en m\'e4ktig h\'e4rskare, vilken f\'f6rd\'f6mt och d\'f6dat Kristus, men vilken han i sin tur besegrat, f\'f6rd\'f6mt och d\'f6dat genom att \'f6vervinna d\'f6den. "S\'e5 skulle han i en enda kropp f\'f6rsona de b\'e5da med Gud ge9nom korset, sedan han d\'e4r hade d\'f6dat fiendskapen.", heter det i Ef. 2:16. Och i Ef. 4:8 s\'e4ger han, i anslutning till Ps. 68:19: "Han steg upp i h\'f6jden, han tog f\'e5ngar" Samma personifiering anv\'e4nder han ocks\'e5 i breven till romarne, korintierna och kolosserna: "i hans kropp f\'f6rd\'f6mde Gud synden" (Rom. 8:3). Genom denna sin seger f\'f6rjagade Kristus lagen ur v\'e5rt samvete, s\'e5 att den icke l\'e4ngre skall kunna komma oss p\'e5 skam inf\'f6r Gud, driva oss till f\'f6rtvivlan och f\'f6rd\'f6ma oss. Den upph\'f6r visserligen icke med att utpeka synden och f\'f6rskr\'e4cka med sina anklagelser, men det samvete som h\'e5ller sig till dessa ord av aposteln: "Kristus har frik\'f6pt oss fr\'e5n lagen", uppr\'e4ttas genom tron och fattar tr\'f6st. Det g\'e5r s\'e5 l\'e5ngt, att det i ett slags heligt \'f6vermod sm\'e4dar lagen, s\'e4gande: Jag bryr mig icke om dina f\'f6rskr\'e4ckliga hotelser, ty du har korsf\'e4st Guds Son, och det har du gjort mot all r\'e4ttvisa. D\'e4rf\'f6r kan al:drig den synd f\'f6rl\'e5tas, som du har beg\'e5tt mot honom. Du har f\'f6rlorat din r\'e4tt, och h\'e4danefter \'e4r du besegrad och h\'e4ngd, icke endast vad ang\'e5r Kristus utan \'e4ven vad ang\'e5r mig, som tror p\'e5 honom. Ty han har givit oss sin seger. \emdash S\'e5 \'e4r lagen f\'f6r evigt d\'f6d f\'f6r oss, [567] om vi blott f\'f6rbliva i Kristus. Allts\'e5, "Gud vare tack, som ger oss segern genom v\'e5r Herre Jesus Kristus." (1 Kor. 15:57).\par \par \'c4ven detta har att g\'f6ra med satsen, att vi r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom tron allena. Ty d\'e5 denna strid utk\'e4mpades mellan lagen och Kristus, fanns det inga v\'e5ra g\'e4rningar eller f\'f6rtj\'e4nster, som kunde tr\'e4da emellan, utan Kristus st\'e5r d\'e4r ensam. Han ikl\'e4der sig v\'e5r person och tr\'e4lar under lagen och lider, trots sin oskuld, hela dess tyranni. D\'e4rf\'f6r f\'f6rlorar lagen sin r\'e4tt s\'e5som en r\'f6vare och helger\'e5nare, s\'e5som Guds Sons m\'f6rdare. Den \'e5drager sig f\'f6rd\'f6melse, s\'e5 att va;rhelst Kristus \'e4r, ja, varhelst blott hans namn n\'e4mnes, m\'e5ste den vika fj\'e4rran och fly f\'f6r detta namn som dj\'e4vulen flyr f\'f6r korset. Vi som tro \'e4ro d\'e4rf\'f6r fria fr\'e5n lagen genom Kristus, som i sig sj\'e4lv har vunnit en h\'e4rlig seger \'f6ver den. Och denna h\'e4rliga seger genom Kristus har f\'f6rv\'e4rvats \'e5t oss utan n\'e5gra g\'e4rningar. Den till\'e4gnas endast i tro. Allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r tron allena.\par \par Dessa ord: "Kristus st\'e4lldes under lagen", rymma allts\'e5 ett rikt inneh\'e5ll och f\'f6rtj\'e4na d\'e4rf\'f6r en motsvarande uppm\'e4rksamhet. De giva n\'e4mligen vid handen, att d\'e5 Guds Son var st\'e4lld under lagen, utf\'f6rde han icke endast en eller annan av de g\'e4rningar, som lagen kr\'e4ver, och icke heller stod han under lagen endast i borgerlig mening, utan han utstod lagens hela tyranni. Lagen gjorde n\'e4mligen sitt b\'e4sta f\'f6r att ans\'e4tta honom. Den injagade s\'e5dan skr\'e4ck och \'e5ngest hos honom, att ingen m\'e4nn, utan det \'e4r n\'e5got tillf\'e4lligt, j\'e4mf\'f6rligt med att han botade sjuka, uppv\'e4ckte d\'f6da, gjorde v\'e4l mot ov\'e4rdiga och tr\'f6stade de bedr\'f6vade. Detta \'e4r visserligen h\'e4rliga och gudomliga verk och v\'e4lg\'e4rningar, [560] men de \'e4ro icke n\'e5got f\'f6r Kristus ensam utm\'e4rkande. Ty \'e4ven profeterna undervisade om lagen och gjorde underverk. Kristus \'e5ter \'e4r gudam\'e4nskan, som under sin strid med lagen utstod dess yttersta och grymmaste tyranni. Och just d\'e4rigenom att han fullgjorde lagen och underkastade sig den, besegrade han den i sig sj\'e4lv. Och i det han d\'e4refter uppstod fr\'e5n d\'f6den, f\'f6rd\'f6mde han lagen, v\'e5r v\'e4rste fiende, och r\'f6jde den ur v\'e4gen, s\'e5 att den icke mer kan f\'f6rd\'f6ma och d\'f6da oss. Allts\'e5 \'e4r det Kristi sanna och egentliga \'e4mbete att k\'e4mpa med hela v\'e4rldens lag, synd och d\'f6d och k\'e4mpa p\'e5 det s\'e4ttet, att han underkastar sig dem och genom denna underkastelse i sin person besegrar o?ch undanr\'f6jer dem och p\'e5 det s\'e4ttet befriar oss fr\'e5n lagen och allt ont. D\'e5 Kristus undervisar om lagen och g\'f6r underverk, \'e4r det allts\'e5 speciella v\'e4lg\'e4rningar, men icke vad han i fr\'e4msta rummet kommit f\'f6r att g\'f6ra. Ty profeterna och s\'e4rskilt apostlarna ha gjort st\'f6rre under \'e4n Kristus sj\'e4lv, Joh. 14:12.\par \par Och eftersom Kristus i sin egen person besegrat lagen, f\'f6ljer d\'e4rav med n\'f6dv\'e4ndighet, att han till sitt v\'e4sen \'e4r Gud. Ty ingen, vare sig m\'e4nniska eller \'e4ngel, st\'e5r \'f6ver lagen, utom Gud allena. Men Kristus st\'e5r tydligen \'f6ver lagen, eftersom han kunde besegra och halshugga den. Allts\'e5 \'e4r han Guds Son och till sitt v\'e4sen Gud. Den som fattar Kristus s\'e5 som han h\'e4r framst\'e4lles av Paulus, han tager icke miste och kommer icke p\'e5 skam. Vidare \'e4r det honom en l\'e4tt sak att r\'e4tt bed\'f6ma alla st\'e5nd, all religion och alla gudstj\'e4nstformer i v\'e4rlden. Men om denna riktiga bild av Kri@stus borttages eller endast f\'f6rdunklas, f\'f6ljer med s\'e4kerhet allm\'e4n f\'f6rvirring. Ty en naturlig m\'e4nniska kan icke d\'f6ma om Guds lag. H\'e4r kommer filosofers, juristers och alla m\'e4nniskors konst till korta. Ty lagen h\'e4rskar \'f6ver m\'e4nniskan. [570] Allts\'e5 d\'f6mer lagen m\'e4nniskan, icke m\'e4nniskan lagen. Endast de kristna f\'e4lla det r\'e4tta omd\'f6met om lagen. Och vilket \'e4r det? Jo, att den icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r. Vartill tj\'e4nar det d\'e5 att lyda den, om den icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r? Avsikten med de r\'e4ttf\'e4rdigas laglydnad \'e4r icke att vinna r\'e4ttf\'e4rdighet inf\'f6r Gud, ty den kan endast mottagas i tro. De r\'e4ttf\'e4rdigas laglydnad syftar till frid i v\'e4rlden, till att visa tacksamhet gentemot Gud och till att giva ett gott f\'f6red\'f6me, varigenom de kunna f\'f6ra andra till tro p\'e5 evangeliet o.s.v. P\'e5ven blandade samman lagar om yttre sedv\'e4njor, sedliga lagar och tron, s\'e5 att han upph\'e4vde all \'e5tskillnad dem emellan, tills han slutligen satte ceremoniallagarna \'f6ver sedelagen och sedelagen \'f6ver tron.\par \par a) Hs: "Jag betraktade alltid Kristus som en domare, jag h\'f6rde icke att han var s\'e5dan som Paulus [s\'e4ger] ... Jag kan icke driva den falske Kristus ur hj\'e4rtat. Jag \'e4r alltid r\'e4dd f\'f6r Kristus, f\'f6r att han vill d\'f6da mig och g\'e5 till r\'e4tta med mig. Detta har du icke gjort! Precis s\'e5dan, s\'e5 str\'e4ng f\'f6rest\'e4llde jag mig honom, och jag h\'f6ll mig till Maria och helgonen. Det vill till, om jag i d\'f6dsstunden, i andlig anf\'e4ktelse, i bek\'e4nnelsen skall kunna s\'e4ga: Jag vet intet om lagen, synden, utan detta f\'f6rst och fr\'e4mst, att Gud s\'e4nt sin Son till att frik\'f6pa oss, att han givit, sl\'f6sande givit sitt liv f\'f6r mig, och jag s\'e4nker mitt samvete i hans s\'e5r, d\'f6d, liv och blod, s\'e5 att jag icke vet av n\'e5got annat." - Tillbaka\par \par b) Hs: \'abMen att han giver bud, s\'e4tt det i ett annat l\'e4rostycke." - Tillbaka\par \par } S4: 4-5{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:4-5\par \par Men n\'e4r tiden var fullbordad, s\'e4nde Gud sin Son, f\'f6dd av kvinna och st\'e4lld under lagen, f\'f6r att han skulle frik\'f6pa dem som stodo under lagen.\par \tab\par \par Men n\'e4r tiden var fullbordad s\'e4nde Gud sin Son, f\'f6dd av kvinna och st\'e4lld under lagen, f\'f6r att han skulle frik\'f6pa dem som stod under lagen.\par \par \par \par Det vill s\'e4ga: D\'e5 lagens tid var fullbordad och Kristus var uppenbarad och hade befriat oss fr\'e5n lagen och l\'f6ftet hade blivit kungjort f\'f6r alla folk.\par \par L\'e4gg noga m\'e4rke till, huru Paulus h\'e4r beskriver -C\'e5 att vi skulle f\'e5 s\'f6ners r\'e4tt.\par \tab\par \par S\'e5 att vi skulle f\'e5 s\'f6ners r\'e4tt.\par \par Det \'e4r: barnaskap hos Gud. Paulus ger en rik utl\'e4ggning av orden i 1 Mos. 22:18: \'bb I din avkomma\'bb o.s.v. F\'f6rut har han n\'e4mligen givit denna v\'e4lsignelse \'f6ver Abrahams s\'e4d ben\'e4mningarna r\'e4ttf\'e4rdighet, liv, l\'f6ftet om Anden, befrielse fr\'e5n lagen, testamente, l\'f6fte m.m. H\'e4r kallar han den barnaskap och arvsr\'e4tt till det eviga livet. Ty allt detta h\'e4rflyter av v\'e4lsignelsen. Ty sedan genom denna v\'e4lsignade s\'e4d f\'f6rbannelsen undanr\'f6jts, vilken betyder synd, d\'f6d o.s.v., tr\'e4der i dess st\'e4lle v\'e4lsignelsen, d.v.s. r\'e4ttf\'e4rdighet, liv och allt gott. L\'e4gg allts\'e5 m\'e4rke till att ocks\'e5 Paulus kan giva en fyllig och rik framst\'e4llning, n\'e4r han vill.\par \par [571] Men p\'e5 vilket s\'e4tt ha vi f\'f6rtj\'e4nat denna r\'e4ttf\'e4rdighet, detta barnaskap och denna arvsr\'e4tt till det eviga livet? Vi ha Dicke alls f\'f6rtj\'e4nat det. Ty hur skulle m\'e4nniskor, som voro inneslutna under synden, hemfallna \'e5t lagens f\'f6rbannelse och skyldiga till evig d\'f6d, kunna f\'f6rv\'e4rva n\'e5gon f\'f6rtj\'e4nst? Vi ha allts\'e5 f\'e5tt det f\'f6r intet och utan n\'e5gon v\'e5r v\'e4rdighet, och likv\'e4l icke utan f\'f6rtj\'e4nst. Vad var det f\'f6r en f\'f6rtj\'e4nst? Den var icke v\'e5r utan Jesu Kristi, Guds Sons, som st\'e4lldes under lagen, icke f\'f6r sin egen skull utan f\'f6r v\'e5r. Paulus sade ju tidigare: \'bbhan blev en f\'f6rbannelse i v\'e5rt st\'e4lle\'bb (Gal. 3:13). D\'e4rigenom frik\'f6pte han oss, som stodo under lagen. Allts\'e5 ha vi f\'e5tt detta barnaskap uteslutande genom Jesu Kristi, Guds Sons, \'e5terl\'f6sning. Han \'e4r v\'e5r \'f6verfl\'f6dande och eviga f\'f6rtj\'e4nst, vare sig man nu vill fr\'e5ga efter billighetsf\'f6rtj\'e4nst eller fullgiltig f\'f6rtj\'e4nst. Men tillika med detta f\'f6r intet sk\'e4nkta barnaskap ha vi ocks\'e5 mottagit den helige Ande, vilken Gud genom ordet s\'e4nt i v\'e5ra hj\'e4rtan och vilken ropar: \'bbAbba, Fader\'bb s\'e5som nu f\'f6ljer:a)\par \par a) Styckets motsvarighet i Hs: \'bbDetta barnaskap ha vi f\'e5tt f\'f6r intet, utan n\'e5gon f\'f6rtj\'e4nst, men genom Guds Sons \'e5terl\'f6sning, vilken st\'e4lldes under lagen f\'f6r v\'e5r skull; vi ha f\'e5tt denna arvsr\'e4tt till det eviga livet, r\'e4ttf\'e4rdighet, barnaskap, emedan icke f\'f6r sin skull utan f\'f6r v\'e5r, s\'e5som ovan: 'F\'f6r v\'e5r skull blev han en f\'f6rbannelse.' 'F\'f6r v\'e5r skull', d\'e4rp\'e5 h\'e4nger det (das thuts). D\'e4r \'e4r v\'e5r f\'f6rtj\'e4nst, b\'e5de billighets- och fullgiltig f\'f6rtj\'e4nst och mer till, ty Guds Son \'e4r v\'e5r f\'f6rtj\'e4nst, emedan han gjorde det f\'f6r v\'e5r skull. S\'e5 ha vi genom honom s\'e5som en \'f6verfl\'f6dande och evig f\'f6rtj\'e4nst undf\'e5tt barnaskapet. Sedan detta fritt sk\'e4nkta barnaskap mottagits, har d\'e4rf\'f6r Gud med denna n\'e5d, med Ordet, s\'e4nt Anden i v\'e5rt hj\'e4rta, som ropar.\'bb\par } 8Vi4: 6b{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\W"U=4: 6a{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:6a\par \par Och eftersom I nu \'e4ren s\'f6ner, har han s\'e4nt i edra hj\'e4rtan sin Sons Ande.\par \tF~Tw4: 5b{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:5b\par \par SBGab\par \par Och eftersom ni \'e4r s\'f6ner, har Gud s\'e4nt i v\'e5ra hj\'e4rtan sin Sons Ande.\par \par \par \par Den helige Ande s\'e4ndes p\'e5 tv\'e5 s\'e4tt. I den f\'f6rsta f\'f6rsamlingen s\'e4ndes han uppenbart och i synlig gestalt. P\'e5 det s\'e4ttet s\'e4nkte han sig \'f6ver Kristus vid Jordan i skepnaden av en duva, \'f6ver apostlarna och andra troende i skepnaden av eldstungor. Detta var det f\'f6rsta s\'e4ttet f\'f6r den helige Andes s\'e4ndande. Det var n\'f6dv\'e4ndigt i den f\'f6rsta f\'f6rsamlingen, vars grundval f\'f6r de otrognas skull m\'e5ste l\'e4ggas genom synliga tecken, [572] enligt Paulus i 1 Kor. 14:22: "S\'e5 \'e4r tungom\'e5lstalen ett tecken, inte f\'f6r dem som tror utan f\'f6r de otroende." Men sedan kyrkan bildats och stadf\'e4sts genom dessa tecken, beh\'f6vde icke detta synliga s\'e4ndande av den helige Ande forts\'e4tta.\par \par Enligt det andra s\'e4ttet s\'e4ndes den helige Ande genom Ordet i de troendes hj\'e4rtan, s\'e5som h\'e4r s\'e4ges: "Gud har s\'e4nHt sin Sons Ande i edra hj\'e4rtan." Detta s\'e4ndande sker utan synlig gestalt, n\'e4mligen d\'e5 vi genom det talade Ordet f\'e5 den eld och det ljus, varigenom vi bliva andra, nya m\'e4nniskor, och varigenom en ny syn p\'e5 tingen, ett nytt sinne och nya r\'f6relser uppst\'e5 hos oss. Denna f\'f6r\'e4ndring, denna nya \'e5sk\'e5dning \'e4r icke ett verk av det m\'e4nskliga f\'f6rnuftet eller av n\'e5gra m\'e4nskliga krafter, utan den \'e4r den helige Andes g\'e5va och verkan. Han kommer med det predikade Ordet, han renar hj\'e4rtana genom tron och f\'f6der nya r\'f6relser i oss. D\'e4rf\'f6r \'e4r det stor skillnad mellan oss och Ordets fiender och f\'f6rvanskare. Genom Guds n\'e5d kunna vi ur Ordet bilda oss en s\'e4ker uppfattning och ett s\'e4kert omd\'f6me om hur Gud \'e4r sinnad mot oss, om alla lagar och l\'e4ror, om v\'e5rt liv och andras. Papister och sv\'e4rmeandar d\'e4remot ha intet s\'e4kert omd\'f6me om n\'e5gonting. Ty de sistn\'e4mnda f\'f6rvanska och f\'f6rv\'e4nda Ordet, och de f\'f6rraI f\'f6rf\'f6lja och h\'e4da det. Men utan Ordet kan man icke ha n\'e5got s\'e4kert omd\'f6me om n\'e5gonting.\par \par Visserligen kan man icke se, att v\'e5rt sinne \'e4r f\'f6rnyat och att vi ha den helige Ande. Men v\'e5rt omd\'f6me, v\'e5rt tal och v\'e5r bek\'e4nnelse visa tillr\'e4ckligt, att den helige Ande \'e4r i oss med sina g\'e5vor. Ty dessf\'f6rinnan kunde vi icke f\'e4lla ett riktigt omd\'f6me om n\'e5gonting. Vi sade och bek\'e4nde icke, s\'e5som vi nu g\'f6ra, d\'e5 sanningens sol lyser, [573] att allt vi ha \'e4r f\'f6rd\'f6mda synder och att Kristus ensam \'e4r all v\'e5r f\'f6rtj\'e4nst, b\'e5de billighets- och fullgiltig f\'f6rtj\'e4nst. D\'e4rf\'f6r b\'f6r det icke g\'f6ra n\'e5got intryck p\'e5 oss, att v\'e4rlden, vars g\'e4rningar enligt v\'e5rt vittnesb\'f6rd \'e4ro onda, anser oss vara \'e4rkek\'e4ttare och upproriska m\'e4nniskor, som omst\'f6rta religionen och samh\'e4llsfriden, besatta av dj\'e4vulen, som talar genom oss och regerar alla v\'e5ra handlingar. Mot detta v\'e4rlJdens f\'f6rv\'e4nda s\'e4tt att d\'f6ma m\'e5 vi n\'f6ja oss med att genom v\'e5rt samvetes vittnesb\'f6rd vara vissa om att det \'e4r genom en Guds g\'e5va som vi icke endast tro p\'e5 Jesus Kristus utan ocks\'e5 \'f6ppet predika och bek\'e4nna honom inf\'f6r v\'e4rlden. Som v\'e5rt hj\'e4rta tror, s\'e5 talar v\'e5r mun, enligt ordet i Ps. 116:10: "Jag tror, d\'e4rf\'f6r talar jag, jag som pl\'e5gades sv\'e5rt"\par \par Vidare \'f6va vi oss i gudaktighet och undvika synder, s\'e5 l\'e5ngt vi kunna. Om vi synda, sker det icke avsiktligt, utan vi synda genom okunnighet och s\'f6rja \'f6ver det. Vi kunna falla, ty dj\'e4vulen st\'e4ller sina f\'f6rs\'e5t f\'f6r oss dag och natt. Likas\'e5 finnas syndarester kvar i v\'e5rt k\'f6tt. Vad allts\'e5 k\'f6ttet betr\'e4ffar; \'e4ro vi syndare, \'e4ven sedan vi undf\'e5tt den helige Ande.a) Och utv\'e4rtes sett \'e4r det icke stor skillnad mellan en kristen och en i borgerlig mening god m\'e4nniska. Ty de g\'e4rningar, som den kristne g\'f6r, se obetydliga ut: HKan fullg\'f6r sin plikt enligt sin kallelse, styr staten, f\'f6rest\'e5r sitt hus, pl\'f6jer sin \'e5ker, r\'e5der och tj\'e4nar sin n\'e4sta med frikostiga g\'e5vor.b) En k\'f6ttslig m\'e4nniska s\'e4tter icke stort pris p\'e5 s\'e5dana g\'e4rningar utan anser dem vara simpla och v\'e4rdel\'f6sa, eftersom \'e4ven lekm\'e4n, ja, hedningar g\'f6ra s\'e5dana. Ty v\'e4rlden fattar icke det som tillh\'f6r Guds Ande, d\'e4rf\'f6r felbed\'f6mer den de frommas g\'e4rningar. V\'e4rlden icke blott beundrar skrymtares vidunderliga vidskepelse och deras sj\'e4lvvalda g\'e4rningar, utan den t\'e4nker p\'e5 dem med v\'f6rdnad och befordrar dem med stora kostnader. [574] De frommas g\'e4rningar \'e4ro visserligen, utv\'e4rtes sett, tarvliga och obetydliga, men de \'e4ro i verklig mening goda och Gud v\'e4lbehagliga, om de g\'f6ras i tro, av ett glatt hj\'e4rta, i lydnad och tacksamhet gentemot Gud. Men l\'e5ngt ifr\'e5n att erk\'e4nna dem som goda tadlar v\'e4rlden dem och f\'f6rd\'f6mer dem s\'e5som den st\'f6rsta gudLl\'f6shet och or\'e4ttf\'e4rdighet. Ingenting synes v\'e4rlden mera orimligt \'e4n att vi skulle ha den helige Ande. Dock, n\'e4r lidandets eller korsets tid kommer och det g\'e4ller att bek\'e4nna sin tro, vilket \'e4r de troendes f\'f6rn\'e4msta, f\'f6r dem utm\'e4rkande g\'e4rning (Rom. 10:10), d\'e5 antingen hustru och barn, liv och gods m\'e5ste l\'e4mnas eller Kristus f\'f6rnekas, d\'e5 blir det uppenbart, att det \'e4r i den helige Andes kraft som vi bek\'e4nna tron, Kristus och hans ord.\par \par Vi b\'f6ra allts\'e5 icke tvivla p\'e5 att den helige Ande bor i oss, utan vi skola veta och vara vissa om att vi, s\'e5som Paulus s\'e4ger, \'e4ro den helige Andes tempel (1 Kor. 6:19). Ty om n\'e5gon k\'e4nner k\'e4rlek till Ordet och g\'e4rna h\'f6r, talar, t\'e4nker och skriver om Kristus, s\'e5 m\'e5 han veta, att detta icke \'e4r den m\'e4nskliga viljans eller f\'f6rnuftets verk utan en g\'e5va av den helige Ande. Ty s\'e5dant kan om\'f6jligt ske utan den helige Ande. D\'e4r d\'e4remot Ordet hatasM och f\'f6raktas, d\'e4r regerar dj\'e4vulen, denna tids\'e5lders gud. D\'e4r \'e4r det han som f\'f6rblindar m\'e4nniskors hj\'e4rtan och h\'e5ller dem i f\'e5ngenskap, p\'e5 det att icke evangeliets och Kristi h\'e4rlighets ljus m\'e5 lysa fram f\'f6r dem. Det kunna vi nu till dags iakttaga i fr\'e5ga om den stora hopen, som icke tager n\'e5got intryck av Ordet utan i sin s\'e4kerhet f\'f6raktar det, som om det icke alls anginge dem. De d\'e4remot, som k\'e4nna sig v\'e4rmda av och sucka efter Ordet, de m\'e5 med tacksamhet besinna, att detta sinnelag ingivits dem av den helige Ande. Ty vi f\'f6das icke med ett s\'e5dant sinnelag, och inga lagar kunna driva oss till att f\'f6rv\'e4rva det. Endast och allenast den H\'f6gstes h\'f6gra hand kan \'e5stadkomma denna f\'f6r\'e4ndring. D\'e5 vi allts\'e5 g\'e4rna h\'f6ra predikan om Kristus, Guds Son, som f\'f6r v\'e5r skull blev m\'e4nniska och underkastade sig lagen f\'f6r att frik\'f6pa oss, [575] d\'e5 s\'e4nder Gud f\'f6rvisso genom och med denna predikanN den helige Ande i v\'e5ra hj\'e4rtan. D\'e4rf\'f6r \'e4r det av st\'f6rsta gagn f\'f6r de fromma att veta sig hava den helige Ande.\par \par Detta s\'e4ger jag f\'f6r att vederl\'e4gga solisternas och munkarnas f\'f6rd\'e4rvliga l\'e4ra, enligt vilken ingen med s\'e4kerhet kan veta, huruvida han st\'e5r i n\'e5den, \'e4ven om han arbetar v\'e4l efter sin f\'f6rm\'e5ga och lever ostraffligt. Och denna \'f6verallt antagna sats var i hela p\'e5ved\'f6met ett slags trons grundprincip. Genom denna sin ogudaktiga \'e5sikt undertryckte de helt trons l\'e4ra, utrotade tron, f\'f6rvirrade samvetena, togo bort Kristus ur kyrkan, skymde bort och f\'f6rnekade alla den helige Andes v\'e4lg\'e4rningar och g\'e5vor, avskaffade den sanna gudstj\'e4nsten och uppr\'e4ttade i st\'e4llet avgudadyrkan, f\'f6rakt och h\'e4delse mot Gud i m\'e4nniskors hj\'e4rtan. Ty den som tvivlar om Guds vilja gentemot sig och icke \'e4r viss om att st\'e5 i n\'e5den, han kan icke tro, att han har syndernas f\'f6rl\'e5telse, att han \'e4rO f\'f6rem\'e5l f\'f6r Guds omsorg, att han kan bli fr\'e4lst.\par \par Augustinus s\'e4ger, skriftenligt och med r\'e4tta, att var och en med st\'f6rsta s\'e4kerhet kan se sin tro, om han har n\'e5gon. Detta f\'f6rneka papisterna. Bort det, s\'e4ga de, att jag skulle vara viss om att st\'e5 i n\'e5den, om att jag \'e4r helig, om att jag har den helige Ande, \'e4ven om jag lever heligt och g\'f6r allt som \'e4r mig befallt. Ni yngre b\'f6ra undfly och frukta som pesten denna ogudaktiga \'e5sikt, p\'e5 vilken hela p\'e5ved\'f6met vilar. Ni \'e4ro ju n\'e4mligen \'e4nnu icke indr\'e4nkta med den. Vi \'e4ldre \'e4ro fr\'e5n barnsben uppfostrade i den och ha insupit den s\'e5, att den vuxit samman med v\'e5ra hj\'e4rter\'f6tter. D\'e4rf\'f6r \'e4r det f\'f6r oss lika sv\'e5rt att avl\'e4gga den meningen som att l\'e4ra sig den r\'e4tta tron. Men vi m\'e5ste under alla omst\'e4ndigheter vara vissa om att vi st\'e5 i n\'e5den, att vi \'e4ro Gud v\'e4lbehagliga f\'f6r Kristi skull och att vi hava den helige AndPe. [576] "Den som inte har Kristi Ande tillh\'f6r inte honom." (Rom. 8:9) . Vidare, allt som den tvivlande t\'e4nker, talar och g\'f6r \'e4r synd. "Ty allt som inte sker av tro \'e4r synd." (Rom. 14:23) .c)\par \par Den som har ett \'e4mbete i kyrkan eller i det borgerliga samh\'e4llet b\'f6r allts\'e5 vara fullt viss om att hans tj\'e4nst behagar Gud. Men det kan han icke vara viss om, s\'e5vida han icke har den helige Ande. Nu inv\'e4nder n\'e5gon: Jag tvivlar icke p\'e5 att mitt \'e4mbete behagar Gud, ty det \'e4r en gudomlig ordning. D\'e4remot \'e4r jag icke s\'e4ker p\'e5 att personen \'e4r Gudi behaglig. \emdash H\'e4r m\'e5ste man r\'e5dfr\'e5ga teologin, vars f\'f6rn\'e4msta uppgift \'e4r att g\'f6ra oss vissa om att icke endast personens \'e4mbete utan \'e4ven personen sj\'e4lv \'e4r Gud t\'e4ck. Ty personen \'e4r d\'f6pt, tror p\'e5 Kristus, \'e4r genom hans blod renad fr\'e5n alla synder och lever i kyrkans gemenskap. Och d\'e4rtill icke endast \'e4lskar han Ordets rena l\'e4ra, utan han glQ\'e4der sig \'e4ven storligen \'f6ver att den utbredes och \'f6ver att de troendes antal tillv\'e4xer. \'c5 andra sidan avskyr denna person p\'e5ven och sv\'e4rmeandarna med deras ogudaktiga l\'e4ra, enligt ordet i Ps. 119:113: "Jag hatar dem som vacklar hit och dit, men din undervisning \'e4lskar jag."\par \par D\'e4rf\'f6r b\'f6ra vi vara vissa om att icke endast v\'e5rt \'e4mbete behagar Gud utan ocks\'e5 om att v\'e5r person g\'f6r det: vad helst denna person rent privat sagt, gjort eller t\'e4nkt, det behagar Gud, icke f\'f6r v\'e5r skull visserligen utan f\'f6r Kristi skull, om vilken vi tro, att han f\'f6r v\'e5r skull st\'e4llts under lagen. Och vi \'e4ro ju fullt vissa om att Kristus behagar Gud, att han \'e4r helig o.s.v. I den m\'e5n allts\'e5 som Kristus \'e4r Gud t\'e4ck och vi h\'e5lla oss till honom, i samma m\'e5n \'e4ro ocks\'e5 vi Gud behagliga och heliga. Och fast\'e4n synden \'e4nnu dr\'f6jer kvar i k\'f6ttet och vi dessutom falla dagligen, [577] s\'e5 \'e4r likv\'e4l n\'e5den rikareR och m\'e4ktigare \'e4n synden.d) Ty Herrens barmh\'e4rtighet och sanning regerar \'f6ver oss till evig tid. D\'e4rf\'f6r kan icke synden skr\'e4mma oss eller komma oss att tvivla om Guds n\'e5d mot oss. Ty Kristus, v\'e5r starke hj\'e4lte, har undanr\'f6jt lagen, f\'f6rd\'f6mt synden och avskaffat d\'f6den och allt ont. S\'e5 l\'e4nge han sitter p\'e5 Guds h\'f6gra sida och manar gott f\'f6r oss, kunna vi icke tvivla om Guds n\'e5d mot oss.\par \par Vidare har Gud ocks\'e5 s\'e4nt sin Sons Ande i v\'e5ra hj\'e4rtan, s\'e5som Paulus h\'e4r s\'e4ger. Men Kristus \'e4r fullt viss i sin Ande om att han behagar Gud. Eftersom vi ha samme Kristi Ande, b\'f6ra ocks\'e5 vi vara vissa om att st\'e5 i n\'e5den f\'f6r hans skull, som \'e4r viss d\'e4rom. Detta g\'e4ller det inre vittnesb\'f6rd, genom vilket hj\'e4rtat b\'f6r vara fullt s\'e4kert om att st\'e5 i n\'e5den och hava den helige Ande. Men de yttre tecknen p\'e5 denna st\'e4llning \'e4ro, som ovan anf\'f6rts, att g\'e4rna h\'f6ra och l\'e4ra om Kristus, Stacka, lova och bek\'e4nna honom, \'e4ven om det skulle kosta liv och gods, vidare att enligt sin kallelse efter f\'f6rm\'e5ga fullg\'f6ra sin plikt i tro, gl\'e4dje o.s.v.,att icke ha sin lust i synder, att icke tr\'e4nga sig in i en annans kallelse utan sk\'f6ta sin egen, att hj\'e4lpa sin beh\'f6vande broder, att tr\'f6sta den bedr\'f6vade o.s.v. Genom s\'e5dana tecken f\'e5 vi visshet och bekr\'e4ftelse i efterhand p\'e5 att vi st\'e5 i n\'e5den. \'c4ven de ogudaktiga ha s\'e5dana tecken, men icke i renhet. \emdash H\'e4rav framg\'e5r, [578] att p\'e5ven med sin l\'e4ra endast f\'f6rvirrar samvetena och slutligen driver dem till f\'f6rtvivlan, emedan ovissheten icke endast f\'f6ljer av hans l\'e4ra utan rent av f\'f6reskrives av honom. "Ty vad deras mun talar kan ingen lita p\'e5, deras inre \'e4r f\'f6rd\'e4rv" som psalmen s\'e4ger (5:10). Och i Ps. 10:7 heter det: "Hans mun \'e4r full av f\'f6rbannelse, av svek och f\'f6rtryck, under hans tunga finns olycka och el\'e4nde."\par \par H\'e4r se vi oTcks\'e5, huru svag tron alltj\'e4mt \'e4r \'e4ven hos de fromma. Ty vore vi fullt vissa om att st\'e5 i n\'e5den, att synderna \'e4ro oss f\'f6rl\'e5tna, att vi ha Kristi Ande och att vi \'e4ro Guds barn, s\'e5 skulle vi s\'e4kert vara glada och tacksamma mot Gud f\'f6r denna outs\'e4gliga g\'e5va. Men emedan vi hos oss m\'e4rka rent motsatta k\'e4nslor, fruktan, tvivel, sorg o.s.v., s\'e5 v\'e5ga vi icke vara vissa om detta. Ja, samvetet anser det vara stor f\'f6rh\'e4velse och h\'f6gf\'e4rd att g\'f6ra anspr\'e5k p\'e5 en s\'e5dan \'e4ra. D\'e4rf\'f6r f\'f6rst\'e5r man detta f\'f6rst d\'e5 man \'f6var det, ty utan erfarenhet kan man aldrig l\'e4ra sig det.\par \par D\'e4rf\'f6r m\'e5 var och en v\'e4nja sig vid att vara fullt viss om sitt n\'e5dast\'e5nd, om att hans person behagar tillika med g\'e4rningarna. Men om han m\'e4rker, att han tvivlar, b\'f6r han \'f6va tron och k\'e4mpa mot tvivlet och str\'e4va efter visshet, s\'e5 att han kan s\'e4ga: Jag vet att jag \'e4r antagen av Gud, att jag har deUn helige Ande, icke p\'e5 grund av min v\'e4rdighet eller mina dygder utan f\'f6r Kristi skull, som f\'f6r oss underkastat sig lagen och burit v\'e4rldens synd. P\'e5 honom tror jag. Om jag \'e4r en syndare och far vilse, s\'e5 \'e4r han r\'e4ttf\'e4rdig och kan icke fara vilse. Vidare h\'f6r, l\'e4ser, sjunger och skriver jag g\'e4rna om honom, och det \'e4r min h\'f6gsta \'f6nskan att hans evangelium skall bliva k\'e4nt f\'f6r v\'e4rlden och m\'e5nga bliva omv\'e4nda.\par \par Detta \'e4r s\'e4kra tecken p\'e5 Andens n\'e4rvaro. Ty s\'e5dant sker icke i hj\'e4rtat genom m\'e4nskliga krafter, [579] och icke heller kan det f\'f6rv\'e4rvas genom n\'e5gra \'e4n s\'e5 m\'f6dosamma \'f6vningar. Det kommer oss till del genom Kristus, som f\'f6rst r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r oss genom kunskap om sig och sedan skapar ett rent hj\'e4rta, frambringar nya r\'f6relser och giver denna visshet, i kraft av vilken vi \'e4ro s\'e4kra om att behaga Fadern f\'f6r Kristi skull.e) Han giver ocks\'e5 ett s\'e4kert omd\'f6me, s\'Ve5 att vi gilla det som vi f\'f6rut icke k\'e4nde till eller rent av f\'f6raktade. Vi b\'f6ra allts\'e5 dag f\'f6r dag mer och mer k\'e4mpa oss fram fr\'e5n ovisshet till visshet och bem\'f6da oss om att helt utrota den f\'f6rd\'e4rvliga meningen, att m\'e4nniskan icke vet, huruvida hon st\'e5r i n\'e5den. Den har ju uppslukat hela v\'e4rlden. Ty om vi tvivla p\'e5 att vi st\'e5 i n\'e5den, att vi \'e4ro Gud behagliga f\'f6r Kristi skull, s\'e5 f\'f6rneka vi, att Kristus har \'e5terl\'f6st oss, f\'f6rneka \'f6ver huvud alla hans v\'e4lg\'e4rningar. Ni yngre, som \'e4nnu icke blivit smittade av denna \'e5sikt, kunna l\'e4tt undvika den och fatta den rena evangelii l\'e4ra.\par \par a) Hs: "Den kristne skall f\'f6rbliva syndare (sol peccator bleiben)." -Tillbaka\par \par b) Hs: \'abDen kristne odlar sin \'e5ker i tro, en annan icke." -Tillbaka\par \par c) Hs: \'abAkta er noga f\'f6r denna f\'f6rd\'e4rvliga mening! Den \'e4r p\'e5vens rike, och den meningen har jag insupit, s\'e5 uppfostrad, och denna f\'f6rd\'e4rvliga \'e5sikt v\'e4xte samman med mina innersta hj\'e4rter\'f6tter: Jag skall g\'f6ra allt, men huruvida det behagar Gud, vet jag icke, icke huruvida i den helige Ande, i n\'e5den. \emdash Den som s\'e5 s\'e4ger, b\'f6r s\'e4ga: Jag vet med full s\'e4kerhet, att jag icke \'e4r [Gud behaglig etc.], ty 'allt som icke sker av tro' Rom. 14." -Tillbaka\par \par d) Hs: "I den m\'e5n som jag h\'e5ller mig till honom, \'e4r jag i n\'e5den, och den helige Ande \'e4r i mig. Allts\'e5 (har Gud behag till) icke endast mitt \'e4mbete utan till hela min vandel, alla mina handlingar och tankar, \'e4ven om de \'e4ro synder, i enskilda samtal, heter det: Din synd \'e4r dig f\'f6rl\'e5ten." -Tillbaka\par \par e) Hs: "0m jag k\'e4nner detta, d\'e5 \'e4r den helige Ande n\'e4rvarande, ty s\'e5dant verkas icke i det m\'e4nskliga hj\'e4rtat genom f\'f6rnuftet och icke genom n\'e5gra som helst anstr\'e4ngningar, utan det \'e4r n\'e4rvarande genom Kristus, som gav ett annat t\'e4nkes\'e4tt." -Tillbaka\par } Xpard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:6b\par \par Som ropar: "Abba! Fader!"\par \tab\par \par Som ropar: "Abba! Fader!"\par \par Paulus hade kunnat s\'e4ga: Gud har s\'e4nt sin Sons Ande i v\'e5ra hj\'e4rtan, som beder: Abba! Fader!, men han s\'e4ger med avsikt "som ropar", f\'f6r att antyda frestelsen f\'f6r den kristne, som \'e4nnu \'e4r svag och har en svag tro. Rom. 8:26 talar om detta ropande som "outs\'e4gliga suckar": "S\'e5 kommer ock Anden v\'e5r svaghet till hj\'e4lp; ty vad vi r\'e4tteligen b\'f6ra bedja om, det veta vi icke, men Anden sj\'e4lv manar gott f\'f6r oss med outs\'e4gliga suckar."\par \par Det \'e4r o\'e4ndligt tr\'f6sterikt att Paulus h\'e4r s\'e4ger, att Kristi Ande, som s\'e4nts av Gud i v\'e5ra hj\'e4rtan, ropar "Abba! Fader!", och likas\'e5 i Rom. 8:26, att Anden kommer v\'e5r svaghet till hj\'e4lp och manar gott f\'f6r oss med outs\'e4gliga suckar. [580] Den som riktigt s\'e4kert trodde detta, skulle icke bringas till Yavfall genom \'e4n s\'e5 sv\'e5ra anf\'e4ktelser. Men det finns m\'e5nga hinder f\'f6r denna tro. F\'f6rst detta, att v\'e5rt hj\'e4rta \'e4r f\'f6tt i synd, vidare, att detta onda \'e4r oss medf\'f6tt, att vi tvivla om Guds n\'e5diga sinnelag mot oss, att vi icke kunna med full visshet tro, att vi behaga Gud. D\'e4rtill "g\'e5r v\'e5r vedersakare, dj\'e4vulen, omkring s\'e5som ett rytande lejon" (1 Petr. 5:8) och s\'e4ger: Du \'e4r en syndare. D\'e4rf\'f6r \'e4r Gud vred p\'e5 dig och skall f\'f6r evigt f\'f6rg\'f6ra dig. \emdash Mot detta h\'f6gljudda och outh\'e4rdliga ropande ha vi absolut ingenting, som kan uppr\'e4tta och st\'f6dja oss, utom det nakna Ordet, som framst\'e4ller Kristus s\'e5som segerherre \'f6ver synd, d\'f6d och allt ont. Men att i anf\'e4ktelse och strid h\'e5lla sig fast till detta ord, det \'e4r just sv\'e5righeten. Kristus visar sig i s\'e5dan bel\'e4genhet icke f\'f6r n\'e5got av v\'e5ra sinnen. Vi se honom icke, hj\'e4rtat kan icke i anf\'e4ktelsen k\'e4nna hans hj\'e4lpande Zn\'e4rvaro. Nej, Kristus rent av synes vara vred p\'e5 oss och \'f6vergiva oss. Och i anf\'e4ktelsen k\'e4nner m\'e4nniskan vidare syndens makt, k\'f6ttets svaghet och tvivlet, det k\'e4nner dj\'e4vulens brinnande pilar och skr\'e4cken inf\'f6r d\'f6den, det k\'e4nner Guds vrede och dom. Allt detta uppgiver h\'f6ga och f\'f6rf\'e4rliga rop mot oss, s\'e5 att f\'f6r oss intet annat synes st\'e5 \'e5ter \'e4n f\'f6rtvivlan och evig d\'f6d.\par \par Men mitt i denna f\'f6rskr\'e4ckelse f\'f6r lagen, under detta syndens \'e5skdunder, under d\'f6dsfruktans slag och dj\'e4vulens rytande b\'f6rjar, s\'e4ger Paulus, Anden ropa i v\'e5rt hj\'e4rta: Abba! Fader! [581] Och hans rop h\'f6rs igenom och \'f6verr\'f6star vida lagens, syndens, d\'f6dens och dj\'e4vulens starka och fruktansv\'e4rda rop. Andens ropande genomtr\'e4nger molnen och himlen och n\'e5r \'e4nda fram till Guds \'f6ron.\par \par Paulus vill allts\'e5 med dessa ord antyda den svaghet, som \'e4nnu finnes hos de fromma, liksom han g\'f6r p\'e5 det[ anf\'f6rda st\'e4llet, Rom. 8:26: "S\'e5 hj\'e4lper ocks\'e5 Anden oss i v\'e5r svaghet." Ty emedan den motsatta k\'e4nslan \'e4r stark hos oss, emedan vi snarare k\'e4nna Guds vrede \'e4n hans n\'e5d emot oss, just d\'e4rf\'f6r s\'e4ndes den helige Ande i v\'e5ra hj\'e4rtan, vilken icke suckar, icke beder utan ropar \'f6verljutt: Abba! Fader! och manar gott f\'f6r oss enligt Guds vilja med outs\'e4gliga suckar. Men hur g\'e5r det till?\par \par N\'e4r samvetet \'e4r f\'f6rskr\'e4ckt och har att utst\'e5 allvarlig kamp, gripa vi visserligen om Kristus och tro p\'e5 honom som v\'e5r Fr\'e4lsare. Men just d\'e5 f\'f6rskr\'e4cker lagen oss som mest, synden f\'f6rvirrar oss och dj\'e4vulen strider mot oss med alla sina listiga konster och gl\'f6dande pilar, i det han med all kraft f\'f6rs\'f6ker rycka ifr\'e5n oss Kristus och ber\'f6va oss all tr\'f6st. D\'e5 fattas det f\'f6ga i att vi skulle duka under f\'f6r f\'f6rtvivlan, ty d\'e5 \'e4ro vi ett brutet r\'f6r och en rykande veke (Matt. 12:20). Men under\ tiden kommer Anden v\'e5r svaghet till hj\'e4lp, manar gott f\'f6r oss med outs\'e4gliga suckar och giver v\'e5r ande vittnesb\'f6rd, att vi \'e4ro Guds barn. P\'e5 detta s\'e4tt reser sig sj\'e4len ur denna f\'f6rskr\'e4ckelse, suckar till sin fr\'e4lsare och \'f6verstepr\'e4st, Jesus Kristus, \'f6vervinner k\'f6ttets svaghet, fattar \'e5ter tr\'f6st och s\'e4ger: Abba! Fader! Denna suck allts\'e5, som vi knappast m\'e4rka, kallar Paulus ett rop och en outs\'e4glig suck, vilken uppfyller himmel och jord. Och han kallar det f\'f6r Andens rop och suck, emedan Anden framkallar detta rop i v\'e5rt hj\'e4rta, d\'e5 vi \'e4ro svaga och anf\'e4ktade.\par \par [582] Lagen, synden och dj\'e4vulen m\'e5 allts\'e5 aldrig s\'e5 mycket h\'f6ja sina h\'f6ga och fruktansv\'e4rda rop mot oss, vilka tyckas fylla himmel och jord och alldeles \'f6verr\'f6sta v\'e5rt hj\'e4rtas suckan \emdash s\'e5 kunna de likv\'e4l icke skada oss. Ty ju mer dessa v\'e5ra fiender tr\'e4nga p\'e5, anklaga och pl\'e5ga oss med sitt ropan]de, desto mer gripa vi med v\'e5ra suckar om Kristus, \'e5kalla honom med hj\'e4rta och mun, h\'e4nga vid honom och tro, att han f\'f6r v\'e5r skull st\'e4llts under lagen f\'f6r att frik\'f6pa oss fr\'e5n lagens f\'f6rbannelse och tillintetg\'f6ra synden och d\'f6den. Och d\'e5 vi s\'e5 fatta om Kristus, ropa vi i tron genom honom: Abba! Fader! Detta v\'e5rt rop \'f6verrr\'f6star vida dj\'e4vulens ropande.\par \par Men det \'e4r s\'e5 l\'e5ngt ifr\'e5n att vi skulle anse den suck, som vi i s\'e5dan f\'f6rskr\'e4ckelse, i denna v\'e5r svaghet upps\'e4nda, vara ett rop, att vi med knapp n\'f6d uppfatta den som en suck. Ty v\'e5r tro, som i anf\'e4ktelsen suckar s\'e5 till Kristus, \'e4r ytterligt svag f\'f6r v\'e5r f\'f6rnimmelse. D\'e4rf\'f6r kunna vi icke h\'f6ra dess rop. Vi ha endast Ordet. N\'e4r vi i v\'e5r kamp gripa om det, f\'e5 vi ett \'f6gonblicks andrum och upps\'e4nda v\'e5ra suckar, och detta v\'e5rt suckande ha vi v\'e4l en viss f\'f6rnimmelse av, men n\'e5got rop h\'f6ra vi icke. Men han ^som rannsakar hj\'e4rtan, s\'e4ger Paulus, han vet vad Anden menar (Rom. 8:27), F\'f6r denne hj\'e4rtanas utrannsakare \'e4r den efter k\'f6ttets s\'e4tt att se n\'e4stan om\'e4rkliga sucken ett h\'f6gt rop, en outs\'e4glig suck, i j\'e4mf\'f6relse med vilken lagens, syndens, d\'f6dens, dj\'e4vulens och helvetets h\'f6gljudda och fruktansv\'e4rda rytanden \'e4ro ingenting, icke ens h\'f6rbara. Det \'e4r allts\'e5 icke utan anledning som Paulus kallar det fromma och anf\'e4ktade hj\'e4rtats suck f\'f6r ett rop, en Andens outs\'e4gliga suckan. Den fyller ju n\'e4mligen hela himlen och ropar s\'e5 starkt, att \'e4nglarna mena sig icke n\'e5gonst\'e4des kunna h\'f6ra n\'e5got annat \'e4n detta rop.\par \par Vi d\'e4remot ha intryck av att f\'f6rh\'e5llandet \'e4r det rakt motsatta. [583] F\'f6r oss synes det icke som om v\'e5r ynkliga suck kunde genomtr\'e4nga molnen, s\'e5 att den vore det enda som Gud och \'e4nglarna kunde h\'f6ra i himlen. S\'e4rskilt medan anf\'e4ktelsen varar anse vi tv\'e4rtom, att dj_\'e4vulen ryter fruktansv\'e4rt mot oss, att himlen dundrar och jorden darrar, att allt h\'e5ller p\'e5 att st\'f6rta samman, att hela skapelsen \'e4r full av onda hotelser mot oss, att helvetet \'f6ppnas och vill uppsluka oss. S\'e5 k\'e4nna vi det i v\'e5rt hj\'e4rta, dessa f\'f6rf\'e4rliga r\'f6ster h\'f6ra vi och denna skr\'e4ckinjagande syn se vi. Det \'e4r detta som Paulus syftar p\'e5 i 2 Kor. 12:9, d\'e5 han s\'e4ger, att Kristi kraft fullkomnas i v\'e5r svaghet. Ty d\'e5 f\'f6rst \'e4r Kristus i sanning allsm\'e4ktig, d\'e5 f\'f6rst regerar och triumferar han verkligen i oss, n\'e4r vi \'e4ro s\'e5 att s\'e4ga "allsvaga", s\'e5 att vi knappast kunna ge en suck ifr\'e5n oss. Men Paulus s\'e4ger, att denna suck i Guds \'f6ron \'e4r det starkaste rop, som uppfyller himmel och jord.\par \par P\'e5 samma s\'e4tt kallar Kristus i liknelsen om den or\'e4ttf\'e4rdige domaren i Luk. 18 det fromma hj\'e4rtats suck f\'f6r ett rop, och ett rop som oupph\'f6rligt, dag och natt stiger upp till Gud: "H\'f6r v`ad den or\'e4ttf\'e4rdige domaren s\'e4ger. Skulle d\'e5 inte Gud skaffa r\'e4tt \'e5t sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, d\'e5 han ju lyssnar t\'e5ligt till dem? Jag s\'e4ger er: Han kommer snart att skaffa dem r\'e4tt." (Luk. 18:6 ff.). \emdash N\'e4r vi nu f\'f6rf\'f6ljas och r\'f6na mots\'e4gelse fr\'e5n p\'e5ven, fr\'e5n tyranner och fr\'e5n sv\'e4rmeandarna, som ans\'e4tta oss fr\'e5n alla h\'e5ll, kunna vi endast upps\'e4nda s\'e5dana suckar. Men dessa suckar ha ocks\'e5 varit v\'e5ra kanoner och v\'e5r krigsmateriel, med vars hj\'e4lp vi under alla dessa \'e5r gjort v\'e5ra motst\'e5ndares anslag om intet och b\'f6rjat nedbryta Antikrists rike. Och dessa suckar skola f\'f6rm\'e5 Kristus att p\'e5skynda sin ankomst i h\'e4rlighet, d\'e5 han skall nedsl\'e5 alla herrad\'f6men, makter och v\'e4ldigheter och l\'e4gga sina fiender under sina f\'f6tter. Amen.\par \par Likas\'e5 s\'e4ger Herren i Exodus till Mose vid R\'f6da havet: "Varf\'f6r ropar du till mig?" (2 Mos. 14:15.) Mose ropaade icke alls, [584] utan han var ytterligt r\'e5dvill. Han darrade och hade s\'e5 n\'e4r f\'f6rtvivlat. Otron syntes h\'e4rska i honom, icke tron. Ty Israel var inneslutet av berg, egyptiernas h\'e4r och havet, s\'e5 att det icke kunde undkomma \'e5t n\'e5got h\'e5ll. Mose v\'e5gade icke giva ett ljud ifr\'e5n sig, \'e4n mindre ropa. D\'e4rf\'f6r b\'f6ra vi icke d\'f6ma efter vad v\'e5rt hj\'e4rta k\'e4nner utan efter Guds ord, som l\'e4r, att den helige Ande gives \'e5t de anf\'e4ktade, f\'f6rskr\'e4ckta och f\'f6rtvivlande f\'f6r att uppr\'e4tta och tr\'f6sta dem, s\'e5 att de icke duka under i anf\'e4ktelser och alla sv\'e5righeter utan \'f6vervinna dem, visserligen icke utan mycken f\'f6rskr\'e4ckelse och vederm\'f6da.\par \par Papisterna fantiserade om att helgonen hade den helige Ande i den meningen, att de aldrig k\'e4nde eller hade n\'e5gon frestelse. De tala uteslutande teoretiskt om Anden, liksom nu f\'f6r tiden sv\'e4rmeandarna g\'f6ra. Men Paulus s\'e4ger, att Kristi kraft fullkomnas i v\'e5br svaghet och likas\'e5 att den helige Ande kommer v\'e5r svaghet till hj\'e4lp och manar gott f\'f6r oss med outs\'e4gliga suckar. Vi hava allts\'e5 st\'f6rst behov av den helige Andes hj\'e4lp och tr\'f6st, och han \'e4r oss allra n\'e4rmast, n\'e4r vi \'e4ro som mest vanm\'e4ktiga och st\'e5 f\'f6rtvivlan allra n\'e4rmast. Om n\'e5gon med modigt och glatt sinne uth\'e4rdar sv\'e5righeter, s\'e5 har ju den helige Ande redan fullgjort sitt verk i honom. Men detta verk \'f6var han just i dem, som \'e4ro gripna av en v\'e5ldsam skr\'e4ck och st\'e5 inf\'f6r d\'f6dens portar, som det heter i psalmen (9:14). S\'e5 var det ju, som sagt, med Mose, som s\'e5g d\'f6den hota i v\'e5gorna och vart han v\'e4nde sig. [585] Han var allts\'e5 i st\'f6rsta tr\'e5ngm\'e5l och f\'f6rtvivlan, och utan tvivel f\'f6rnam han i sitt hj\'e4rta dj\'e4vulens \'f6verljudda rop: Hela ditt folk skall f\'f6rg\'e5s i dag, ty det har ingen m\'f6jlighet att komma undan. Och till denna stora olycka \'e4r du ensam skuld, eftersom det \'ec4r du som har f\'f6rt folket ut ur Egypten. \emdash D\'e4rtill kom folkets rop: "Fanns det inga gravar i Egypten, eftersom du har f\'f6rt oss hit f\'f6r att d\'f6 i \'f6knen? ...Det hade varit b\'e4ttre f\'f6r oss att tj\'e4na egyptierna \'e4n att d\'f6 h\'e4r i \'f6knen." (2 Mos. 14:11.) D\'e5 var den helige Ande verkligen i Mose, icke blott i hans f\'f6rest\'e4llning. Och Anden manade gott f\'f6r honom med en outs\'e4glig suck, s\'e5 att Mose suckade till Gud och sade: Herre, p\'e5 din befallning har jag f\'f6rt ut folket. Hj\'e4lp mig allts\'e5 nu! \emdash En s\'e5dan suck kallar Gud ett rop.\par \par Jag har varit s\'e5 utf\'f6rlig p\'e5 denna punkt f\'f6r att tydligt visa, vad den helige Andes verk \'e4r och n\'e4r han s\'e4rskilt ut\'f6var det. D\'e5 vi befinna oss i anf\'e4ktelse, b\'f6ra vi allts\'e5 ingalunda bed\'f6ma den efter hur vi k\'e4nna det eller efter lagens, syndens och dj\'e4vulens ropande. Om vi i s\'e5dan bel\'e4genhet skulle r\'e4tta oss efter sinnenas vittnesb\'f6rd och tro p\'de5 dessa rop, skulle vi tvingas draga den slutsatsen, att vi icke f\'e5 n\'e5gon hj\'e4lp av Anden och att vi \'e4ro helt f\'f6rkastade fr\'e5n Guds ansikte. Nej, d\'e5 \'e4r det b\'e4ttre att minnas, vad Paulus s\'e4ger om att Anden kommer v\'e5r svaghet till hj\'e4lp, om att Anden ropar: Abba! Fader! Och det inneb\'e4r att utst\'f6ta vad som f\'f6r oss synes vara en hj\'e4rtats svaga snyftning eller suck. Inf\'f6r Gud \'e4r likv\'e4l just detta ett h\'f6gt rop, en outs\'e4glig suck. D\'e4rf\'f6r skall man i alla anf\'e4ktelser och all svaghet h\'e5lla sig intill Kristus och sucka. Han giver den helige Ande, som ropar: Abba! Fader! D\'e5 s\'e4ger Fadern: I hela v\'e4rlden h\'f6r jag intet annat \'e4n denna enda suck. I mina \'f6ron \'e4r den ett s\'e5 starkt rop, att den uppfyller himmel och jord och kv\'e4ver alla andra rop.\par \par L\'e4gg ocks\'e5 m\'e4rke till att Paulus h\'e4r s\'e4ger, [586] att Anden icke manar gott f\'f6r oss i v\'e5r anf\'e4ktelse med en l\'e5ng b\'f6n utan endast med en sucke, som visserligen \'e4r outs\'e4glig. Icke heller ropar han h\'f6gt och under t\'e5rar: F\'f6rbarma dig \'f6ver mig, o Gud, utan han l\'e5ter h\'f6ra endast sj\'e4lva ljudet av ropet eller sucken, som \'e4r: O, Fader! Det \'e4r visserligen ett litet ord, men det innefattar allt. Det \'e4r icke munnen utan hj\'e4rtat som talar, och det s\'e4ger: Ehuru jag icke ser n\'e5gon utv\'e4g \'e5t n\'e5got h\'e5ll och tycks vara \'f6vergiven och rent av f\'f6rkastad fr\'e5n ditt ansikte, \'e4r jag likv\'e4l ditt barn f\'f6r Kristi skull, jag \'e4r \'e4lskad f\'f6r den \'e4lskades skull. N\'e4r d\'e4rf\'f6r det lilla ordet "Fader!" s\'e4ges med hj\'e4rtat, rymmer det en v\'e4ltalighet, som Demostenes, Cicero och all v\'e4rldens fr\'e4msta v\'e4ltalare icke kunna bringa till uttryck. Ty vad det h\'e4r g\'e4ller uttryckes icke med ord utan med suckar, vilka alla v\'e4ltalares ord icke rymma, eftersom de \'e4ro outs\'e4gliga.\par \par Jag har utf\'f6rligt p\'e5visat, att den kristne b\'f6r vara viss om att st\'e5 i Gufds n\'e5d och om att hava Andens rop i sitt hj\'e4rta, s\'e4rskilt d\'e5 han \'e4r stadd i sitt egentliga \'e4mbete, som \'e4r att bek\'e4nna Kristus eller lida f\'f6r denna bek\'e4nnelse. Och detta har jag gjort f\'f6r att s\'e4tta eder i st\'e5nd att helt och h\'e5llet avvisa hela p\'e5ved\'f6mets f\'f6rd\'e4rvliga mening, [587] att den kristne b\'f6r vara oviss om Guds n\'e5d gentemot honom. D\'e4r denna mening r\'e5der \'e4r Kristus till intet nyttig. Ty den som tvivlar p\'e5 att Gud \'e4r honom n\'e5dig, han m\'e5ste ocks\'e5 tvivla p\'e5 Guds l\'f6ften och f\'f6ljaktligen \'e4ven vara os\'e4ker r\'f6rande Guds vilja, Kristi f\'f6delse, lidande, d\'f6d och uppst\'e5ndelse. Men det finnes ingen st\'f6rre h\'e4delse mot Gud \'e4n att f\'f6rneka Guds l\'f6ften, Gud sj\'e4lv, Kristus o.s.v. D\'e4rf\'f6r var det icke endast det st\'f6rsta vanvett utan ocks\'e5 den v\'e4rsta gudl\'f6shet, att munkarna med s\'e5dan iver lockade ungdom av b\'e5da k\'f6nen till sina kloster, till sina fromhets\'f6vningar och gsina "heliga" ordnar, som de kallade dem, under f\'f6regivande att munkst\'e5ndet var den s\'e4kraste v\'e4gen till salighet, medan de likv\'e4l efter\'e5t tillh\'f6llo dem som de p\'e5 detta s\'e4tt lockat till sig att tvivla p\'e5 Guds n\'e5d. P\'e5 det s\'e4ttet kallade p\'e5ven hela m\'e4nniskosl\'e4ktet till lydnad under den heliga romerska kyrkan och betecknade denna underkastelse som ett heligt st\'e5nd, i vilket man kunde vara viss om att vinna saligheten, och likv\'e4l befallde han sedan dem som lydde hans lagar att tvivla. S\'e5 g\'e5r det till i Antikrists rike. F\'f6rst prisar och upph\'f6jer man lagarnas, ordnarnas och ordensreglernas helighet och utlovar evigt liv \'e5t dem som h\'e5lla dem. N\'e4r sedan de olyckliga m\'e4nniskorna l\'e4nge ha pl\'e5gat sina kroppar med vakor och fasta enligt m\'e4nskostadgarnas f\'f6reskrifter, ha de d\'e4rav den vinningen, att de icke veta, om denna deras lydnad behagar Gud eller icke. S\'e5 har Satan f\'f6rt sitt f\'f6rf\'e4rliga spel till sj\'e4larnas d\h'f6d genom papisterna. Och d\'e4rf\'f6r \'e4r p\'e5ved\'f6met en sannskyldig tortyrkammare f\'f6r samvetena och i egentlig mening dj\'e4vulens rike.\par \par Och f\'f6r att bevisa och stadf\'e4sta sin \'f6desdigra villfarelse ha de \'e5beropat Salomos ord i Pred. 9:1: "Att de r\'e4ttf\'e4rdiga och visa och deras g\'e4rningar \'e4r i Guds hand. K\'e4rlek eller hat - ingen m\'e4nniska vet vad som ligger framf\'f6r henne." [588] Detta ord fatta n\'e5gra s\'e5som \'e5syftande Guds kommande och andra hans nuvarande vrede, men ingendera parten f\'f6rst\'e5r Salomo, som p\'e5 detta st\'e4lle s\'e4ger n\'e5got helt annat \'e4n vad de fantisera om. Dessutom \'e4r ju hela Skriftens huvudsyfte, att vi icke skola tvivla utan med visshet hoppas, f\'f6rtr\'f6sta p\'e5 och tro, att Gud \'e4r barmh\'e4rtig, god, l\'e5ngmodig, att han icke ljuger och bedrager utan \'e4r trofast och sannf\'e4rdig, s\'e5 att han h\'e5ller sina l\'f6ften, ja att han redan uppfyllt vad han lovat genom att giva sin enf\'f6dde Son i d\'f6den if\'f6r v\'e5ra synders skull, p\'e5 det att var och en som tror p\'e5 Sonen icke skall f\'f6rg\'e5s utan hava evigt liv (Joh. 3:16). Under s\'e5dana omst\'e4ndigheter kan det f\'f6rvisso icke finnas n\'e5got tvivel om att Gud \'e4r f\'f6rsonad och \'e4r oss av hj\'e4rtat huld, att Guds hat och vrede \'e4ro borttagna. Han l\'e5ter ju sin Son d\'f6 f\'f6r oss syndare. Men det har icke varit till n\'e5gon nytta att hela evangeliet \'f6verallt framh\'e5ller och st\'e4ndigt p\'e5 nytt insk\'e4rper detta. Detta enda missf\'f6rst\'e5dda st\'e4lle fr\'e5n Salomo, som man icke r\'e4tt f\'f6rstod, har g\'e4llt mera \'e4n alla tr\'f6sterika l\'f6ften i hela Skriften och mera \'e4n Kristus sj\'e4lv, s\'e4rskilt hos alla fromhetsivrande munkar i de str\'e4ngare ordnarna. De ha allts\'e5 missbrukat Skriften till sitt eget f\'f6rd\'e4rv. De ha ocks\'e5 f\'e5tt lida det v\'e4lf\'f6rtj\'e4nta straffet f\'f6r sitt f\'f6rakt mot Skriften och sitt v\'e5rdsl\'f6sande av evangeliet.\par \par Det \'e4r bra att veta detta, f\'jf6rst emedan papisterna nu st\'e4lla sig som om de aldrig hade gjort n\'e5got ont. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste de \'f6verbevisas med sina egna styggelser, som de str\'f6tt ut \'f6ver hela v\'e4rlden. D\'e4rom vittna deras egna b\'f6cker. Det finns alltj\'e4mt kvar otaliga s\'e5dana om denna sak. F\'f6r det andra \'e4r det bra att veta f\'f6r att vi m\'e5 f\'f6rvissas om att vi ha evangelii sanna och rena l\'e4ra, en visshet, som p\'e5ved\'f6met om\'f6jligt kan skryta med. Om allt annat d\'e4r stode r\'e4tt till, skulle likv\'e4l detta ovisshetens vidunder \'f6vertr\'e4ffa alla andra vidunder. [589] Och ehuru det \'e4r uppenbart, att dessa Kristi fiender l\'e4ra ovisshet, eftersom de befalla samvetena att tvivla, \'e4ro de likv\'e4l s\'e5 uppfyllda av Satans raseri, att de f\'f6rd\'f6ma oss f\'f6r v\'e5r fr\'e5n deras avvikande l\'e4ra och i sin s\'e4kerhet d\'f6da oss s\'e5som k\'e4ttare, liksom om de vore fullt vissa om sin l\'e4ra.\par \par M\'e5 vi allts\'e5 tacka Gud f\'f6r att vi befriats fr\'e5n detta okvisshetens vidunder och nu kunna vara vissa om att den helige Ande ropar och uts\'e4nder sin outs\'e4gliga suck i v\'e5ra hj\'e4rtan. Och detta \'e4r v\'e5r grund: Evangelium befaller oss att betrakta, icke v\'e5ra goda g\'e4rningar och v\'e5r fullkomlighet, utan Gud sj\'e4lv, som giver l\'f6ftena, och Kristus sj\'e4lv, Medlaren. P\'e5ven d\'e4remot vill att man skall rikta \'f6gonen, icke p\'e5 Gud i hans l\'f6ften, icke p\'e5 \'f6verstepr\'e4sten Kristus utan p\'e5 v\'e5ra g\'e4rningar och v\'e5r f\'f6rtj\'e4nst. D\'e5 f\'f6ljer med n\'f6dv\'e4ndighet os\'e4kerhet och f\'f6rtvivlan, medan i det f\'f6rra fallet f\'f6ljer visshet och gl\'e4dje i Anden, d\'e4rf\'f6r att man h\'e5ller sig till Gud, som icke kan ljuga. Han s\'e4ger ju: Se, jag giver min Son i d\'f6den f\'f6r att han med sitt blod m\'e5 \'e5terl\'f6sa dig fr\'e5n synderna och d\'f6den. \emdash Inf\'f6r s\'e5dana ord \'e4r det om\'f6jligt att tvivla, s\'e5vida man icke rent ut vill f\'f6rneka Gud. Och detta \'e4r anledningen till att v\'e5r tleologi \'e4r viss: Den rycker oss fr\'e5n oss sj\'e4lva och st\'e4ller oss utanf\'f6r oss sj\'e4lva, s\'e5 att vi icke f\'f6rlita oss p\'e5 v\'e5ra egna krafter, v\'e5rt samvete, v\'e5r erfarenhet, v\'e5r person eller v\'e5ra g\'e4rningar utan p\'e5 det som \'e4r utanf\'f6r oss, n\'e4mligen Guds l\'f6fte och Guds sanning, som icke kan svika. Detta begriper icke p\'e5ven, och d\'e4rf\'f6r f\'f6r han med sina galna anh\'e4ngare detta gudl\'f6sa tal om att ingen, icke ens de r\'e4ttf\'e4rdiga och visa, kan veta, om han \'e4r v\'e4rd k\'e4rlek eller hat. \emdash Sannerligen, om de \'e4ro r\'e4ttf\'e4rdiga och visa, \'e4ro de ocks\'e5 vissa om att Gud \'e4lskar dem, ty annars \'e4ro de icke r\'e4ttf\'e4rdiga och visa.\par \par [590] Vidare talar st\'e4llet fr\'e5n Salomo icke alls om Guds hat eller ynnest mot m\'e4nniskor, utan satsen r\'f6r den m\'e4nskliga sammanlevnaden. Den tadlar m\'e4nniskors otacksamhet. Ty s\'e5 stor \'e4r v\'e4rldens f\'f6rv\'e4ndhet och otacksamhet, att den ofta illa l\'f6nar dem msom gjort sig v\'e4l f\'f6rtj\'e4nta av henne, och ibland f\'e5 de r\'f6na den ov\'e4rdigaste behandling. \'c5 andra sidan upph\'f6jer den och hedrar de or\'e4ttr\'e5diga. David, som var en helig man och en utm\'e4rkt konung, blev t.ex. f\'f6rdriven fr\'e5n sitt rike. Profeterna, Kristus, apostlarna blevo d\'f6dade. Ja, alla folks historia vittnar om att m\'e5nga om sitt f\'e4dernesland ytterligt v\'e4l f\'f6rtj\'e4nta m\'e4n av sina egna landsm\'e4n drivits i landsflykt och d\'e4r f\'e5tt leva i armod, och om att andra sk\'e4ndligen omkommit i f\'e4ngelse. D\'e4rf\'f6r talar Salomo h\'e4r icke om samvetet inf\'f6r Gud eller om Guds ynnest och Guds dom utan om m\'e4nniskors domar och det inb\'f6rdes f\'f6rh\'e5llandet mellan m\'e4nskliga viljor. Han vill s\'e4ga: Det finns m\'e5nga r\'e4ttf\'e4rdiga och visa m\'e4nniskor, genom vilka Gud verkar mycket gott och skaffar fred \'e5t m\'e4nniskorna, men det \'e4r s\'e5 l\'e5ngt ifr\'e5n att de skulle inse detta, att de ofta mycket illa l\'f6na s\'e5dana m\'e4nnniskor f\'f6r deras utomordentliga v\'e4lg\'e4rningar. Man m\'e5 aldrig s\'e5 mycket ha gjort idel goda g\'e4rningar, man vet likv\'e4l icke, om man med s\'e5dan flit och trohet \'e5dragit sig hat eller bev\'e5genhet hos m\'e4nniskor.\par \par P\'e5 samma s\'e4tt g\'e5r det nu med oss. D\'e5 vi trodde oss skola m\'f6ta tacksamhet bland v\'e5ra landsm\'e4n, d\'e4rf\'f6r att vi f\'f6r dem predika fridens, livets och den eviga salighetens evangelium, finna vi i st\'e4llet det bittraste hat.a) F\'f6r m\'e5nga tedde sig v\'e5r l\'e4ra till en b\'f6rjan tilltalande, och de togo den till sig med iver. Dessa trodde vi skulle bliva br\'f6der och v\'e4nner, som tillsammans med oss endr\'e4ktigt skulle fortplanta och utbreda denna l\'e4ra till andra. Men nu f\'e5 vi m\'e4rka, att de \'e4ro falska br\'f6der och v\'e5ra argaste fiender, som uts\'e5 villfarelser. De f\'f6rfalska och f\'f6rd\'e4rva det som vi l\'e4rt r\'e4tt och i \'f6verensst\'e4mmelse med Skriften och giva d\'e4rmed upphov till den v\'e4rsta anst\'fo6t i f\'f6rsamlingarna. [591] Den som allts\'e5 i gudsfruktan och trohet g\'f6r sin plikt, han m\'e5 tillh\'f6ra vilket st\'e5nd som helst, och f\'f6r sina goda g\'e4rningar sk\'f6rda m\'e4nniskors otack och hat, han b\'f6r icke pl\'e5ga sig till d\'f6ds \'f6ver detta f\'f6rh\'e5llande utan s\'e4ga med Kristus: "De har hatat mig utan anledning." (Joh. 15:25), och: "Som svar p\'e5 min k\'e4rlek anklagar de mig, men jag ber f\'f6r dem." (Ps. 109:4).\par \par P\'e5ven har allts\'e5 genom denna sin ogudaktiga l\'e4rosats, enligt vilken han befallt m\'e4nniskor att tvivla om Guds n\'e5d mot dem, ber\'f6vat f\'f6rsamlingen b\'e5de Gud och alla hans l\'f6ften, f\'f6rdunklat Kristi v\'e4lg\'e4rningar och avskaffat hela evangeliet. Dessa olyckliga f\'f6ljder \'e4ro oundvikliga, eftersom m\'e4nniskor icke lita p\'e5 Gud och hans l\'f6ften utan p\'e5 sina egna f\'f6rtj\'e4nstfulla g\'e4rningar. Under s\'e5dana omst\'e4ndigheter kan m\'e4nniskan aldrig vara viss om Guds vilja, utan hon m\'e5ste med n\'f6dv\'e4ndighpet st\'e4ndigt vara i os\'e4kerhet och till sist hemfalla \'e5t f\'f6rtvivlan. Ty ingenst\'e4des kan man f\'e5 veta, vad Gud vill och vad som behagar honom, utom i hans Ord. Detta Ord f\'f6rvissar oss om att Gud lagt av all vrede och allt hat gentemot oss, eftersom han utgivit sin enf\'f6dde Son f\'f6r v\'e5ra synder. Samma visshet ge oss ocks\'e5 sakramenten, nyckel\'e4mbetet o.s.v., ty om Gud icke \'e4lskade oss, skulle han ej ha givit oss dem. Vi \'e4ro \'f6verh\'f6ljda med tall\'f6sa s\'e5dana vittnesb\'f6rd om Guds ynnest gentemot oss. D\'e4rf\'f6r avvisa vi denna ovisshetens kr\'e4ftskada, med vilken hela p\'e5vekyrkan \'e4r besmittad, och h\'e5lla det f\'f6r alldeles s\'e4kert, att Gud \'e4r oss bev\'e5gen, att vi \'e4ro honom v\'e4lbehagliga och ligga honom om hj\'e4rtat f\'f6r Kristi skull, liksom \'e4ven att vi hava den helige Ande, som manar gott f\'f6r oss med sitt ropande och sina outs\'e4gliga suckar.\par \par Detta ropande och suckande best\'e5r i att man i anf\'e4ktelsen icke kallar Gud qf\'f6r en tyrann, en vredgad domare eller en b\'f6del utan v\'e5r Fader, l\'e5t vara att denna suck \'e4r s\'e5 svag, att den knappast h\'f6rs. [592] Det andra ropet d\'e4remot, d\'e5 vi i allvarlig samvets\'e5ngest kalla Gud or\'e4ttf\'e4rdig, grym, en vredgad tyrann och domare, \'e4r mycket h\'f6gljutt och g\'f6r sig starkt f\'f6rnummet. Ty det verkar d\'e5 som om Gud \'f6vergivit oss och ville nedst\'f6ta oss till helvetet. S\'e5 klaga helgonen ofta i Psalmerna: "Jag \'e4r bortdriven fr\'e5n dina \'f6gon."; och: "Jag har blivit som ett krossat k\'e4rl." (Ps. 31:23 och 13). Det \'e4r f\'f6rvisso icke en suck, som s\'e4ger: Fader, utan ett rytande av hat mot Gud, ett h\'f6gljutt rop: Du str\'e4nge domare, du grymme b\'f6del! D\'e5 \'e4r det tid att v\'e4nda sina \'f6gon fr\'e5n lagen, g\'e4rningarna, erfarenheten och samvetet f\'f6r att rycka till sig evangeliet och f\'f6rtr\'f6sta uteslutande p\'e5 Guds l\'f6fte. D\'e5 uppgives en liten suck, som bed\'f6var och kv\'e4ver det h\'f6gljudda rytandet. Ingenting blir kvar i hj\'e4rtat utom denna suck, som s\'e4ger: Abba! Fader! Hur mycket \'e4n lagen anklagar mig och synden och d\'f6den f\'f6rskr\'e4cker mig, s\'e5 lovar dock du, Gud, n\'e5d, r\'e4ttf\'e4rdighet och evigt liv genom Kristus. S\'e5 f\'f6r l\'f6ftet med sig denna suck, som ropar: Fader!\par \par Det f\'f6rh\'e5llandet, att det ena ordet \'e4r grekiskt (pat\'e4r, fader) och det andra (abba, fader) hebreiskt, hava n\'e5gra, enligt min mening icke med or\'e4tt, utlagt s\'e5, att Paulus avsiktligt begagnat b\'e5da orden, emedan f\'f6rsamlingen bestod b\'e5de av hedningar och judar. Hedningar och judar anv\'e4nda visserligen olika spr\'e5k, [593] d\'e5 de kalla Gud sin Fader, men sucken \'e4r en och densamma hos b\'e5dadera, d\'e5 b\'e5dadera ropa: Fader!\par \par a) Hs: \'abD\'e5 jag menade, att jag skulle finna k\'e4rlek hos Zwingli, fann jag hat. Vi b\'f6ra upptaga sakramenterarna i v\'e5r gemenskap, och d\'e5 de till\'e4gnat sig v\'e5r l\'e4ra, ber\'f6va de oss o.s.v.\'ab -Tillbaka\par } s Han vill s\'e4ga: N\'e4r nu detta st\'e5r fast, att vi f\'e5tt Anden genom att h\'f6ra Ordet och kunna ropa i v\'e5rt hj\'e4rta: Abba! Fader!, s\'e5 \'e4r det s\'e4kert avgjort i himlen, att det icke l\'e4ngre finnes n\'e5gon tr\'e4ldom utan idel frihet och barnaskap. Varav kommer d\'e5 detta? Av denna suck. Huru sker det? Fadern giver l\'f6ftet. Men han \'e4r \'e4nnu icke min Fader, f\'f6rr\'e4n jag svarat honom som son. F\'f6rst erbjuder allts\'e5 Fadern mig genom sina l\'f6ften sin n\'e5d och att han vill vara min Fader. Det \'e5terst\'e5r allts\'e5, att jag tager emot detta erbjudande. Det sker, d\'e5 jag med denna suck ropar och svarar av hj\'e4rtat, s\'e5som en son b\'f6r svara p\'e5 detta ord: Fader! D\'e5 komma Fader och son samman och trolovningen ing\'e5s, utan all yttre tillrustning och st\'e5t. Det vill s\'e4ga, intet som helst f\'e5r tr\'e4da emellan, h\'e4r fordras varken lag eller g\'e4rningar (ty vad skulle m\'e4nniskan kunna g\'f6ra i anf\'e4ktelsens f\'f6rskr\'e4ckelse och f\'f6rf\'e4rltiga m\'f6rker?). H\'e4r \'e4r endast Fadern, som giver sitt l\'f6fte och kallar mig sin son genom Kristus, som st\'e4llts under lagen. Jag \'e5 min sida tager emot och svarar med min suck: Fader! H\'e4r finnes allts\'e5 intet krav utan endast denna sonens suck, [594] som fattar tillf\'f6rsikt i sin \'e5ngest och s\'e4ger: Du ger mig ditt l\'f6fte och kallar mig din son f\'f6r Kristi skull, och jag tager emot och kallar dig Fader. Detta kan f\'f6rvisso kallas att utan n\'e5gra som helst g\'e4rningar bliva Guds barn. Utan erfarenhet kan man dock icke fatta detta skeende.\par \par Ordet tr\'e4l tar Paulus h\'e4r icke i samma mening som i kap. 3:28, d\'e5 han s\'e4ger: "H\'e4r \'e4r inte jude eller grek, slav eller fri" o.s.v. Utan h\'e4r menar han "tr\'e4l under lagen", den som \'e4r lagen underkastad, alldeles som d\'e5 han i vers 3 s\'e4ger: "S\'e5 l\'e4nge vi var omyndiga var vi slavar under v\'e4rldens stadgar." Att vara tr\'e4l betyder allts\'e5 h\'e4r enligt Paulus att vara en brottsling, f\'e5ngen uunder lagen, under Guds vrede och d\'f6den, att k\'e4nna Gud icke som Gud eller Fader utan som b\'f6del, fiende, tyrann. Detta \'e4r i sanning att leva i babylonisk f\'e5ngenskap och grymt pl\'e5gas i den. Ty ju mer man arbetar i lagen, desto h\'e5rdare tryckes man av dess tr\'e4ldom. Denna tr\'e4ldom, s\'e4ger han, \'e4r slut, den driver och f\'f6rtrycker oss icke l\'e4ngre, Paulus uttrycker sig personligt: S\'e5 \'e4r du nu icke mer tr\'e4l. Men meningen blir tydligare, om vi anv\'e4nda ordet f\'f6r sj\'e4lva tillst\'e5ndet: Det finns ingen tr\'e4ldom i Kristus utan idel barnaskap. Ty d\'e5 tron kommer, upph\'f6r tr\'e4ldomen, s\'e5som han sagt i f\'f6reg\'e5ende kapitel.\par \par H\'e4r s\'e4ger Paulus tydligt, att ingen skr\'e4ck, vrede, f\'f6rvirring eller d\'f6d. d.v.s. intet av det, som lagen verkar inom sin domv\'e4rjo, f\'e5r sl\'e4ppas in i den kristnes samvete. [595] \'c4nnu mindre skall man allts\'e5 l\'e4mna tilltr\'e4de \'e5t de m\'e4nskliga stadgarnas helger\'e5nande vidunder. Ty om jag, dv\'e5 det g\'e4ller r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, icke b\'f6r veta av den gudomliga lagen och icke p\'e5 n\'e5gra villkor b\'f6r t\'e5la dess herrav\'e4lde i samvetet, s\'e5 skall jag l\'e5ngt mindre lida, att p\'e5vens smuts h\'e4rskar i samvetet, han m\'e5 aldrig s\'e5 mycket "ryta som ett lejon" (Upp. 10:3) och hota mig med att jag skall hemfalla \'e5t den allsm\'e4ktige Gudens vrede. I detta l\'e4ge b\'f6r jag s\'e4ga: Lag, din lydnad f\'e5r icke betr\'e4da den tron, d\'e4r Kristus, min Herre, sitter. Nu h\'f6r jag icke p\'e5 dig \emdash och \'e4nnu mindre lyssnar jag till dina vidunder, du Antikrist! \emdash , ty jag \'e4r fri, jag \'e4r son och som s\'e5dan b\'f6r jag icke underkasta mig n\'e5gon tr\'e4ldom eller n\'e5gon lag f\'f6r tr\'e4lar. \emdash Allts\'e5 f\'e5r icke Mose och l\'e5ngt mindre p\'e5ven med sina lagar stiga upp i bruds\'e4ngen f\'f6r att ligga d\'e4r, d.v.s. f\'f6r att h\'e4rska i samvetet, vilket Kristus befriat fr\'e5n lagen f\'f6r att det m\'e5 vara alldeles fritt fr\'e5n all wtr\'e4ldom. Tj\'e4narna med \'e5snan skola stanna i dalen, Isak skall ensam stiga upp p\'e5 berget tillsammans med sin fader Abraham, det \'e4r, lagen m\'e5 g\'e4rna h\'e4rska \'f6ver kroppen och \'f6ver den gamla m\'e4nniskan. Hon skall vara under lagen, hon f\'e5r finna sig i att dess b\'f6rda l\'e4gges p\'e5 henne, att lagen driver och pl\'e5gar henne. Henne m\'e5 lagen f\'f6reskriva vad hon skall g\'f6ra och lida, huru hon skall umg\'e5s med m\'e4nniskor. Men bruds\'e4ngen, i vilken Kristus ensam skall vila och sova, f\'e5r lagen icke befl\'e4cka, d.v.s. den f\'e5r icke oroa samvetet. Ty samvetet b\'f6r leva ensamt med sin brudgum Kristus i frihetens och barnaskapets rike.\par \par Om ni allts\'e5 ropa Abba, Fader, s\'e4ger Paulus, [596] d\'e5 \'e4ro ni f\'f6rvisso icke l\'e4ngre tr\'e4lar utan fria s\'f6ner. Allts\'e5 \'e4ro ni utan lag, utan synd, utan d\'f6d, det \'e4r, ni \'e4ro fr\'e4lsta och fria fr\'e5n allt ont. Barnaskapet f\'f6r d\'e4rf\'f6r med sig det eviga riket och hela det himmelska axrvet. Men huru stor och h\'e4rlig denna g\'e5va \'e4r, det kan ett m\'e4nskligt sinne i detta livet icke ens t\'e4nka sig, l\'e5ngt mindre uts\'e4ga. Tills vidare se vi detta p\'e5 ett dunkelt s\'e4tt. Vi \'e4ga den svaga sucken och den obetydliga tron, som st\'f6der sig endast p\'e5 Kristi r\'f6st, d\'e5 han f\'f6rkunnar sitt l\'f6fte. F\'f6r v\'e5r f\'f6rnimmelse \'e4r allt detta endast den lilla medelpunkten, men i sig sj\'e4lvt \'e4r det ett o\'e4ndligt stort klot. Den kristne har n\'e5got som i sig sj\'e4lvt \'e4r o\'e4ndligt stort, men f\'f6r hans iakttagelse och uppfattning \'e4r det begr\'e4nsat, ja, o\'e4ndligt litet. D\'e4rf\'f6r b\'f6ra vi icke m\'e4ta denna sak med m\'e4nskligt f\'f6rnuft eller m\'e4nsklig iakttagelse utan med en helt annan passare, n\'e4mligen med Guds l\'f6fte. Liksom Gud \'e4r o\'e4ndlig, s\'e5 \'e4r ocks\'e5 hans l\'f6fte o\'e4ndligt stort, \'e4ven om det i detta livet \'e4r inneslutet i v\'e5ra tr\'e5nga f\'f6rh\'e5llanden och s\'e5 att s\'e4ga i Ordet s\'e5som medelpunktyen i klotet. Nu se vi allts\'e5 medelpunkten, men en g\'e5ng skola vi ocks\'e5 se omkretsen. D\'e4rf\'f6r \'e4r nu ingenting kvar, som skulle kunna anklaga, f\'f6rskr\'e4cka och binda samvetet. Ty det finnes icke l\'e4ngre n\'e5gon tr\'e4ldom, endast barnaskap, vilket icke endast medf\'f6r frihet fr\'e5n lagen, synden och d\'f6den utan \'e4ven arvsr\'e4tt till det eviga livet, s\'e5som nu f\'f6ljer.\par \par \par \par Och \'e4r du son, s\'e5 \'e4r du ock Guds arvinge genom Kristus.\par \tab\par \par Och \'e4r du son \'e4r du ocks\'e5 arvinge, insatt av Gud.\par \par [597] Ty den som \'e4r son \'e4r rimligtvis ocks\'e5 arvinge. I och med att han \'e4r f\'f6dd f\'f6rtj\'e4nar han n\'e4mligen att vara arvinge. Intet verk, ingen f\'f6rtj\'e4nst ger honom arvsr\'e4tten, utan det g\'f6r f\'f6delsen ensam. Och s\'e5 f\'e5r han arvet endast genom ett passivt mottagande, icke aktivt genom att sj\'e4lv g\'f6ra n\'e5got. Sj\'e4lva detta att han f\'f6des, icke att han avlar, icke att han arbetar eller har ozmsorg g\'f6r honom till arvinge. Han kan ju icke g\'f6ra n\'e5got f\'f6r att bli f\'f6dd, utan det \'e4r n\'e5got som sker med honom. Det \'e4r passivt och icke aktivt, genom n\'e5got som sker med oss och icke genom n\'e5got som vi g\'f6ra, som vi uppn\'e5 detta eviga goda, syndernas f\'f6rl\'e5telse, r\'e4ttf\'e4rdighet, uppst\'e5ndelsens h\'e4rlighet och evigt liv. Absolut intet kommer h\'e4r emellan, tron allena fattar det tillbjudna l\'f6ftet. Liksom allts\'e5 i det borgerliga livet sonen blir arvinge endast genom att f\'f6das, s\'e5 \'e4r det h\'e4r tron allena som g\'f6r oss till Guds barn, f\'f6dda av Ordet, som \'e4r den gudomliga livmoder, i vilken vi avlas, b\'e4ras, f\'f6das, uppf\'f6das o.s.v. Genom denna f\'f6delse, genom att finna oss i detta, varigenom vi bli kristna, bli vi allts\'e5 \'e4ven barn och arvingar. Men d\'e5 vi \'e4ro arvingar, \'e4ro vi fria fr\'e5n d\'f6den och dj\'e4vulen, hava r\'e4ttf\'e4rdighet och evigt liv. Och under allt detta f\'f6rh\'e5lla vi oss rent passivt, vi g\'{f6ra ju ingenting utan finna oss i att bli till, att en ny skapelse tar gestalt genom tron p\'e5 Ordet.\par \par Men det g\'e5r \'f6ver all m\'e4nsklig fattningsf\'f6rm\'e5ga, n\'e4r han s\'e4ger: Arvingar, icke till n\'e5gon rik och m\'e4ktig konung, [598] icke till kejsaren, icke v\'e4rldens arvingar utan den allsm\'e4ktige Gudens, hans som skapat allt. Detta v\'e5rt arv \'e4r allts\'e5, som ocks\'e5 Paulus p\'e5 ett annat st\'e4lle s\'e4ger, "outs\'e4gligt rikt" (2 Kor. 9:15). Och kunde n\'e5gon med viss och stadig tro fasth\'e5lla detta och fatta dess h\'e4rlighet, att han \'e4r Guds son och arvinge, skulle han akta all makt och rikedom i all v\'e4rldens riken f\'f6r smuts och avskr\'e4de i j\'e4mf\'f6relse med sitt himmelska arv. Han skulle v\'e4mjas vid allt som \'e4r h\'f6gt och h\'e4rligt i v\'e4rlden. Och ju st\'f6rre v\'e4rldens prakt och h\'e4rlighet vore, desto mera f\'f6rhatlig skulle den vara f\'f6r honom. Kort sagt, allt som v\'e4rlden mest beundrar och prisar, det skulle i hans \'f6gon v|ara avskyv\'e4rt och intigt. Ty vad \'e4r v\'e4l hela v\'e4rlden med dess makt och rikedom och h\'e4rlighet i j\'e4mf\'f6relse med Gud, vars son och arvinge han \'e4r? Han skulle med Paulus ivrigt "vilja bryta upp och vara hos Kristus" (Fil. 1:23), och intet skulle vara honom mera v\'e4lkommet \'e4n en f\'f6r tidig d\'f6d. Den skulle han v\'e4lkomna som den ljuvligaste frid. Han skulle n\'e4mligen vara viss om att den skulle inneb\'e4ra slutet p\'e5 allt hans onda och om att han genom den skulle komma i besittning av sitt arv. Ja, en m\'e4nniska, som fullkomligt trodde detta, skulle icke leva l\'e4nge. Hon skulle d\'f6 av gl\'e4djens \'f6verm\'e5tt.\par \par Men lagen i lemmarna, som strider mot h\'e5gens lag, till\'e5ter icke tron att vara fullkomlig. Vi beh\'f6va allts\'e5 den helige Andes hj\'e4lp och tr\'f6st, att han manar gott f\'f6r oss i v\'e5rt betryck med sina outs\'e4gliga suckar, s\'e5som ovan sagts. I k\'f6ttet dr\'f6jer \'e4nnu synden kvar, och den oroar samvetet och hindrar d\'e4rigenom t}ron att med fullkomlig gl\'e4dje betrakta och l\'e4ngta efter de himmelska rikedomar, som Gud giver oss genom Kristus. I k\'e4nslan av denna k\'f6ttets strid emot Anden utropar Paulus sj\'e4lv: "Jag arma m\'e4nniska! Vem skall fr\'e4lsa mig fr\'e5n denna d\'f6dens kropp?" (Rom. 7:24.) Han anklagar sin "kropp", som han likv\'e4l borde \'e4lska, och ger den det v\'e4rsta namn, i det han kallar den sin "d\'f6d", som om han ville s\'e4ga: Min kropp pl\'e5gar och besv\'e4rar mig mer \'e4n sj\'e4lva d\'f6den. [599] Ty den st\'f6rde \'e4ven hos honom denna gl\'e4dje i Anden. Han hade icke alltid behagliga och ljuvliga tankar p\'e5 det tillkommande himmelska arvet, utan dessemellan k\'e4nde han ocks\'e5 sorg i anden och b\'e4van.\par \par H\'e4rav framg\'e5r nogsamt, vilken sv\'e5r sak tron \'e4r. Det g\'e5r icke s\'e5 l\'e4tt och fort att l\'e4ra sig fatta den, som de d\'e4sta och \'f6verm\'e4tta sv\'e4rmeandarna inbilla sig. De tro, att de i ett enda drag kunna dricka Skriftens b\'e4gare i botten. Helgonens s~vaghet och striden i dem mellan k\'f6tt och ande visar nog, hur svag deras tro alltj\'e4mt \'e4r. Ty en fullkomlig tro skulle snart medf\'f6ra fullkomligt f\'f6rakt f\'f6r och leda vid detta livet. Om vi kunde fatta och med visshet tro, att Gud \'e4r v\'e5r Fader och vi hans barn och arvingar, skulle s\'e4kert v\'e4rlden synas oss ringa med allt vad den har b\'e4st, s\'e5som r\'e4ttf\'e4rdighet, vishet, riken, makt och kronor, guld, \'e4ra, rikedom och njutning. Vi skulle icke vara s\'e5 angel\'e4gna om v\'e5r utkomst, vi skulle icke s\'e5 med hj\'e4rtat h\'e4nga fast vid timliga ting och f\'f6rtr\'f6sta p\'e5 deras f\'f6rhandenvaro, icke f\'e4lla modet och vara n\'e4ra f\'f6rtvivlan, d\'e5 de ber\'f6vas oss. Utan vi skulle g\'f6ra allt i renaste k\'e4rlek, \'f6dmjukhet och t\'e5lamod (k\'e4ttare skryta visserligen med att ha det s\'e5, men i verkligheten \'e4r ingen grymmare, h\'f6gf\'e4rdigare och ot\'e5ligare \'e4n de). Nu g\'f6ra vi raka motsatsen, ty k\'f6ttet \'e4r alltj\'e4mt starkt, men tron och anden \'e4ro svaga. D\'e4rf\'f6r s\'e4ger Paulus med r\'e4tta, att vi i detta livet endast hava Andens f\'f6rstlingsg\'e5va (Rom. 8:23), medan vi skola f\'e5 fullheten i det eviga livet.\par \par \par \par genom Kristus.\par \tab\par \par insatt av Gud.\par \par [600] Paulus har alltid Kristus p\'e5 l\'e4pparna. Han kan icke gl\'f6mma honom. Han f\'f6ruts\'e5g n\'e4mligen, att intet skulle vara mera ok\'e4nt i v\'e4rlden, \'e4ven hos dem som skulle bek\'e4nna sig vara kristna, \'e4n Kristus och hans evangelium. D\'e4rf\'f6r st\'e4ller han st\'e4ndigt fram honom f\'f6r v\'e5ra \'f6gon. Och s\'e5 ofta han talar om n\'e5d, r\'e4ttf\'e4rdighet, l\'f6fte, barnaskap eller arvsr\'e4tt, brukar han till\'e4gga "i" eller "genom Kristus", d\'e4rmed ocks\'e5 givande ett sidohugg \'e5t lagen, som om han sade: Detta kommer oss till del varken genom lagen eller dess g\'e4rningar, l\'e5ngt mindre genom v\'e5ra krafter eller genom de m\'e4nskliga stadgarnas g\'e4rningar, utan genom Kristus allena.\par \par } PPuWe4: 7{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:7\par \par S\'e5 \'e4r du nu icke mer tr\'e4l, utan son.\par \tab\par \par S\'e5 \'e4r du inte l\'e4ngre slav utan son.\par \par Detta \'e4r ett utrop och en slutsats.r mer, har blivit k\'e4nda av Gud, hur kan ni d\'e5 v\'e4nda till dessa svaga och ynkliga m\'e4nniskostadgar som ni p\'e5 nytt vill bli slavar under?\par \par Detta \'e4r slutet p\'e5 Pauli bevisf\'f6ring. Fr\'e5n detta st\'e4lle till slutet av brevet sysslar han icke s\'e5 mycket med bevisf\'f6ring utan meddelar sedliga f\'f6reskrifter. Men f\'f6rst riktar han en f\'f6rebr\'e5else till galaterna, emedan han h\'f6geligen harmas \'f6ver att deras hj\'e4rtan s\'e5 fort och l\'e4tt kunnat \'f6vergiva denna gudomliga och himmelska l\'e4ra. Han vill s\'e4ga: Ni ha l\'e4rare, som vilja tr\'e4lbinda er under lagen. S\'e5 gjorde icke jag, utan med min l\'e4ra kallade jag er fr\'e5n m\'f6rker till ett underbart ljus. Jag befriade eder fr\'e5n tr\'e4ldomen och f\'f6rsatte eder i Guds barns frihet. Jag predikade icke f\'f6r eder lagens g\'e4rningar och m\'e4nniskors f\'f6rtj\'e4nster utan den r\'e4ttf\'e4rdighet, [601] som kommer oss till del genom Kristus, och det himmelska och eviga goda, som gives oss genom honom. N\'e4r saken ligger s\'e5 till, hur kan det d\'e5 komma sig, att ni s\'e5 fort l\'e4mna ljuset och \'e5terv\'e4nda till m\'f6rkret? Varf\'f6r l\'e5ta ni eder s\'e5 l\'e4tt f\'f6ras fr\'e5n n\'e5den till lagen, fr\'e5n frihet till tr\'e4ldom?\par \par H\'e4r se vi \'e5ter, s\'e5som jag ocks\'e5 f\'f6rut p\'e5pekat, hur ytterligt l\'e4tt det g\'e5r att falla ur tron. Det visar galaternas exempel. Samma sak visar i v\'e5ra dagar sakramenterarnas och vederd\'f6parnas exempel. St\'e4ndigt och of\'f6rtrutet inpr\'e4nta, driva och insk\'e4rpa vi genom predikningar, f\'f6rel\'e4sningar och b\'f6cker l\'e4ran om tron, vi skilja evangelium fr\'e5n lag s\'e5 rent som m\'f6jligt \'e4r \emdash och likv\'e4l utr\'e4tta vi f\'f6ga. Felet \'e4r dj\'e4vulens, ty han \'e4r en m\'e4rklig m\'e4stare, n\'e4r det g\'e4ller att f\'f6rf\'f6ra m\'e4nniskor. Det finns ingenting som han har sv\'e5rare att t\'e5la \'e4n en r\'e4tt kunskap om n\'e5den och tro p\'e5 Kristus. F\'f6r att taga bort Kristus ur v\'e5r \'e5syn och ur hj\'e4rtat, st\'e4ller han d\'e4rf\'f6r fram andra bilder, med vilka han sm\'e5ningom f\'f6r m\'e4nniskor fr\'e5n tron och kunskapen om n\'e5den till att tvista om lagen. D\'e5 han kommit s\'e5 l\'e5ngt, \'e4r Kristus borttagen. Det \'e4r allts\'e5 icke utan anledning som Paulus h\'e4r n\'e4stan i varje vers inpr\'e4ntar Kristus, det \'e4r icke utan anledning som han s\'e5 rent framst\'e4ller l\'e4ran om tron, som allena tillskrives makten att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra, och \'e5 andra sidan neds\'e4tter lagen genom att visa, att den har en rakt motsatt verkan, i det att den verkar vrede, f\'f6r\'f6kar synden o.s.v. Ty han skulle g\'e4rna vilja \'f6vertala oss att icke p\'e5 n\'e5got s\'e4tt l\'e5ta Kristus ryckas ur v\'e5rt hj\'e4rta, att bruden aldrig m\'e5tte sl\'e4ppa brudgummen ur sin famn utan alltid h\'e5lla sig till honom. S\'e5 l\'e4nge han finns d\'e4r \'e4r det ingen fara. D\'e5 finnes den barnsliga sucken, Fadern, barnaskapet och arvet.\par \par Men varf\'f6r s\'e4ger Paulus, att galaterna \'e5terv\'e4nda "till de svaga och arma elementerna", det vill allts\'e5 s\'e4ga till lagen? De hade ju aldrig haft n\'e5gon lag, eftersom de voro hedningar (att han skriver detta \'e4ven med tanke p\'e5 judarna skola vi senare se). Varf\'f6r s\'e4ger han icke hellre s\'e5: F\'f6rr, d\'e5 ni icke k\'e4nde Gud, tr\'e4lade ni under s\'e5dana som till sitt v\'e4sende icke voro gudar. Men d\'e5 ni nu k\'e4nna Gud, varf\'f6r \'f6vergiva ni d\'e5 den sanne Guden f\'f6r att \'e5terv\'e4nda till eder avgudadyrkan? Kanske det f\'f6r Paulus kommer p\'e5 ett ut, att avfalla fr\'e5n l\'f6ftet till lagen, fr\'e5n tro till g\'e4rningar, [602] och att tj\'e4na gudar, som till sitt v\'e4sende icke \'e4ro gudar? \emdash Jag svarar: Var och en som avfaller fr\'e5n artikeln om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen saknar k\'e4nnedom om Gud och \'e4r en avgudadyrkare. D\'e4rf\'f6r \'e4r det sak samma, om han sedan \'e5terv\'e4nder till lagen eller till avgudadyrkan. Det \'e4r sak samma om han kallas munk, turk, jude eller vederd\'f6pare. Ty sedan denna artikel uppgivits, \'e5terst\'e5r intet annat \'e4n idel villfarelse, skrymteri, ogudaktighet och avgudadyrkan, \'e4ven om det till synes \'e4r den h\'f6gsta helighet.\par \par Sk\'e4let \'e4r det, att Gud icke vill (och icke heller kan, Joh. 1:18) bliva k\'e4nd p\'e5 annat s\'e4tt \'e4n genom Kristus. Han \'e4r den utlovade Abrahams s\'e4d, p\'e5 vilken Gud har grundat alla sina l\'f6ften. D\'e4rf\'f6r \'e4r Kristus ensam det medel, det liv och den spegel, i vilken vi se Gud och l\'e4ra k\'e4nna hans vilja.\par \par Genom Kristus f\'f6rkunnar Gud f\'f6r oss sin ynnest och barmh\'e4rtighet. I Kristus se vi, att Gud icke \'e4r en vredgad p\'e5drivare och domare utan en huld och mild Fader, som v\'e4lsignar oss, d.v.s. befriar oss fr\'e5n lagen, synden, d\'f6den och allt ont och giver oss r\'e4ttf\'e4rdighet och evigt liv genom Kristus. [603] Detta \'e4r en s\'e4ker och riktig k\'e4nnedom om Gud, en gudagiven \'f6vertygelse, som icke bedrager utan giver en s\'e4ker bild av Gud sj\'e4lv. Utanf\'f6r denna bild finna vi icke Gud.\par \par Den som f\'f6rlorar denna kunskap m\'e5ste med n\'f6dv\'e4ndighet g\'f6ra sig f\'f6ljande inbillning: Jag skall inr\'e4tta denna gudstj\'e4nst, g\'e5 in i den eller den orden, utv\'e4lja den eller den g\'e4rningen f\'f6r att tj\'e4na Gud. Och det \'e4r intet tvivel om att Gud skall se till detta, godtaga det och l\'f6na mig f\'f6r det med det eviga livet. Ty han \'e4r barmh\'e4rtig och v\'e4lsinnad, och eftersom han ger allt gott \'e4ven \'e5t ov\'e4rdiga och otacksamma, skall han s\'e5 mycket hellre som l\'f6n f\'f6r mina talrika och stora v\'e4lg\'e4rningar och f\'f6rtj\'e4nster sk\'e4nka mig sin n\'e5d och evigt liv. Detta \'e4r den h\'f6gsta vishet, r\'e4ttf\'e4rdighet eller fromhet, som f\'f6rnuftet kan t\'e4nka sig, och den ha hedningar, papister, judar, mohammedaner och sekterister som gemensam egendom. De kunna icke stiga h\'f6gre \'e4n faris\'e9en hos Lukas. De k\'e4nna icke trons r\'e4ttf\'e4rdighet, den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten. Ty "en oandlig m\'e4nniska tar inte emot det som tillh\'f6r Guds Ande" (1 Kor. 2:14), likas\'e5: "Ingen f\'f6rst\'e5ndig finnes, ingen finnes som s\'f6ker Gud" (Rom. 3:11). D\'e4rf\'f6r \'e4r det ingen som helst skillnad mellan papisten, juden, turken, sekteristen o.s.v. Personer, platser, ritual, fromhets\'f6vningar, g\'e4rningar och gudstj\'e4nstformer \'e4ro visserligen olika, men d\'e4r \'e4r samma f\'f6rnuft, samma hj\'e4rta, samma mening och samma tanke hos dem alla. Turken t\'e4nker precis detsamma som kartusianerbrodern, n\'e4mligen: Om jag g\'f6r det eller det, har jag en n\'e5dig Gud, om icke, har jag en vredgad Gud. \emdash Det finnes ingen medelv\'e4g mellan m\'e4nskliga g\'e4rningar och k\'e4nnedomen om Kristus. N\'e4r v\'e4l den senare f\'f6rdunklats, g\'f6r det alldeles detsamma, om man sedan blir munk eller hedning eller n\'e5got annat.\par \par [604] D\'e4rf\'f6r \'e4r det ren d\'e5rskap, d\'e5 papister och turkar strida med varandra om religion och gudsdyrkan, d\'e5 b\'e5dadera h\'e4vda, att de \'e4ga den sanna religionen och gudsdyrkan. Icke ens munkarna \'e4ro eniga sinsemellan, den ene vill anses f\'f6r heligare \'e4n den andre, endast p\'e5 grund av vissa yttre, d\'e5raktiga ceremonier, medan hj\'e4rtats mening \'e4r s\'e5 lika hos dem alla, att det ena \'e4gget icke \'e4r mera likt det andra. Ty alla t\'e4nka de s\'e5 h\'e4r: Om jag g\'f6r denna g\'e4rning, skall Gud f\'f6rbarma sig \'f6ver mig, om icke, blir han vred. Varje m\'e4nniska som glider bort fr\'e5n Kristusk\'e4nnedomen hemfaller d\'e4rf\'f6r med n\'f6dv\'e4ndighet \'e5t avgudadyrkan. Hon m\'e5ste med n\'f6dv\'e4ndighet g\'f6ra sig en f\'f6rest\'e4llning om Gud, vars motsvarighet icke finnes i verkligheten. S\'e5 t.ex. \'e4r kartusianen viss om att han behagar Gud och att han av honom skall f\'e5 l\'f6n f\'f6r sin m\'f6da, d\'e4rf\'f6r att han iakttager sin regel, och turken grundar samma visshet p\'e5 iakttagandet av sin Koran.\par \par Ingenst\'e4des finnes en s\'e5dan Gud, som p\'e5 dessa villkor f\'f6rl\'e5ter synder och r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r. D\'e4rf\'f6r \'e4r detta en f\'e5f\'e4ng tanke, en dr\'f6m, en avgudabild i hj\'e4rtat. Ty ingenst\'e4des har Gud lovat r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra och fr\'e4lsa m\'e4nniskor p\'e5 grund av fromhets\'f6vningar, iakttagande av regler och gudstj\'e4nstformer, som utt\'e4nkts och inr\'e4ttats av m\'e4nniskor. Tv\'e4rtom, det finns intet som Gud avskyr mera \'e4n s\'e5dana sj\'e4lvvalda g\'e4rningar och gudstj\'e4nstformer. [605] Det vittnar hela Skriften om, och p\'e5 grund av s\'e5dant har han t.o.m. omst\'f6rtat riken och v\'e4lden. Alla som f\'f6rtr\'f6sta p\'e5 egna krafter och egen r\'e4ttf\'e4rdighet tj\'e4na allts\'e5 en gud, som \'e4r gud endast i deras f\'f6rest\'e4llning, icke till sitt v\'e4sende eller i verkligheten. Ty den sanne och verklige Guden talar s\'e5: Ingen r\'e4ttf\'e4rdighet, vishet eller fromhet behagar mig utom den enda, i vilken Fadern f\'f6rh\'e4rligas genom Sonen. Den som i tron griper om denne Son och i honom om mig eller mitt l\'f6fte, f\'f6r honom \'e4r jag Gud, f\'f6r honom \'e4r jag Fader, honom upptager jag, honom r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r och fr\'e4lsar jag. Alla andra f\'f6rbliva under vreden, emedan de dyrka den som icke till sitt v\'e4sende \'e4r Gud.\par \par Var och en som \'f6verger denna l\'e4ra, hemfaller med n\'f6dv\'e4ndighet \'e5t okunnighet om Gud, om r\'e4ttf\'e4rdighet, vishet och sann gudstj\'e4nst. Han blir en avgudadyrkare, som st\'e5r kvar under lagen, synden, d\'f6den och dj\'e4vulens v\'e4lde, och allt vad han g\'f6r \'e4r f\'f6rtappat och f\'f6rd\'f6mt. D\'e5 d\'e4rf\'f6r t.ex. en vederd\'f6pare f\'f6rest\'e4ller sig, att han behagar Gud, om han d\'f6per om sig, om han \'f6verger hem, hustru och barn, om han sp\'e4ker sitt k\'f6tt och utst\'e5r m\'e5nga vederv\'e4rdigheter intill sj\'e4lva d\'f6den, s\'e5 finnes i honom icke l\'e4ngre en gnista Kristusk\'e4nnedom, utan han har st\'e4ngt Kristus ute och \'e4r f\'e5ngen i sina dr\'f6mmar om g\'e4rningar, f\'f6rsakelser och sp\'e4kningar, och i anden eller hj\'e4rtat finns det icke l\'e4ngre n\'e5gon skillnad mellan honom och en turk, en jude eller en papist. Skillnaden ligger uteslutande i det yttre v\'e4sende, den ritual eller de g\'e4rningar, som han f\'f6r sig utv\'e4ljer.a) Likas\'e5 hysa alla munkar samma f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 g\'e4rningar, fast\'e4n de skilja sig genom dr\'e4kt och andra yttre ting.\par \par P\'e5 samma s\'e4tt g\'f6ra nu f\'f6r tiden \'e5tskilliga andra, som vilja r\'e4knas f\'f6r evangeliska l\'e4rare och som ocks\'e5, om man ser till ordalydelsen, l\'e4ra, att m\'e4nniskorna genom Kristi d\'f6d befrias fr\'e5n sina synder. Samtidigt tillfoga de emellertid Kristus den st\'f6rsta skymf, [606] i det att de p\'e5 ett brottsligt och gudl\'f6st s\'e4tt f\'f6rvrida och f\'f6rd\'e4rva hans ord. De l\'e4ra p\'e5 det s\'e4ttet om tron, att de tillskriva k\'e4rleken mera \'e4n tron. Ty de dr\'f6mma om att Gud ser till oss och upptager oss f\'f6r den k\'e4rleks skull, med vilken vi \'e4lska Gud och n\'e4stan, sedan vi redan blivit f\'f6rsonade. Om detta \'e4r sant, ha vi icke alls n\'e5got behov av Kristus. P\'e5 det s\'e4ttet tj\'e4na de icke den sanne Guden utan sitt hj\'e4rtas avgud, som de sj\'e4lva funderat ihop \'e5t sig. Ty den sanne Guden ser icke till oss, tager sig icke an oss f\'f6r v\'e5r k\'e4rleks, v\'e5ra dygders eller v\'e5r f\'f6rnyelses skull utan f\'f6r Kristi skull. Men de inv\'e4nda: Gud befaller dock, att vi skola \'e4lska honom av allt hj\'e4rta. \emdash Riktigt. Men det g\'e5r icke att d\'e4rav draga f\'f6ljande slutsats: Gud befaller, allts\'e5 g\'f6ra vi. Om vi \'e4lskade Gud av allt hj\'e4rta, skulle vi f\'f6rvisso bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda och levandegjorda p\'e5 grund av denna lydnad, enligt detta ord: "den m\'e4nniska som f\'f6ljer dem skall leva genom dem" (3 Mos. 18:5). Men evangeliet s\'e4ger: Du g\'f6r icke efter dem, allts\'e5 skall du icke leva genom dem. Ty detta bud: Du skall \'e4lska Herren o.s.v., fordrar fullkomlig lydnad, fullkomlig gudsfruktan, fulkomlig f\'f6rtr\'f6stan och k\'e4rlek till Gud. S\'e5dana krav uppfyller icke m\'e4nniskan, och hon kan icke uppfylla dem i detta sitt f\'f6rd\'e4rvade tillst\'e5nd. D\'e4rf\'f6r r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r icke denna lag, utan den anklagar och f\'f6rd\'f6mer alla m\'e4nniskor, enligt Pauli ord: "Lagen \'e5stadkommer ju vrede" (Rom. 4:15). Men Kristus \'e4r lagens \'e4nde till r\'e4ttf\'e4rdighet f\'f6r var och en som tror.\par \par En jude, som h\'e5ller lagen i den tron, att han genom denna lydnad f\'f6r lagen skall behaga Gud, dyrkar allts\'e5 icke sina f\'e4ders Gud utan \'e4r en avgudadyrkare, som tillbeder sitt hj\'e4rtas dr\'f6mbild och avgud, som icke finnes n\'e5gonst\'e4des. Ty hans f\'e4ders Gud, som han ber\'f6mmer sig av att dyrka, har givit l\'f6ftet om Abrahams s\'e4d, som skulle v\'e4lsigna alla folk. D\'e4rf\'f6r \'e4r det icke genom lagen utan genom evangeliet om Kristus som man l\'e4r k\'e4nna Gud och undf\'e5r v\'e4lsignelse.\par \par Ehuru Paulus egentligen riktar dessa sina ord: "Tidigare, d\'e5 ni inte k\'e4nde Gud, var ni slavar" o.s.v., till galaterna, som voro hedningar, [607] bestraffar han med samma ord \'e4ven judarna, vilka visserligen utv\'e4rtes sett hade f\'f6rkastat avgudarna men inv\'e4rtes dyrkade dem mera \'e4n hedningarna gjorde. I Rom. 2:22 s\'e4ger han om dem: "Du som avskyr avgudarna, du plundrar templen." Hedningarna voro icke Guds folk, eftersom de icke hade Ordet, och d\'e4rf\'f6r var deras avguderi grovt och p\'e5tagligt. Men judarna, som ocks\'e5 voro avgudadyrkare, smyckade sin gudl\'f6sa gudstj\'e4nst med Guds namn och Guds ord, som alla verkhelgon bruka g\'f6ra, och vilsef\'f6rde m\'e5nga med detta sken av gudaktighet. Ju heligare och andligare avgudadyrkan \'e4r, desto farligare \'e4r den d\'e4rf\'f6r.\par \par Men hur skall man kunna f\'f6rena de b\'e5da till synes mot varandra stridande satser, som Paulus h\'e4r uppst\'e4ller ("I k\'e4nden icke Gud", och: "I dyrkaden Gud")? Svar: Alla m\'e4nniskor ha av naturen den allm\'e4nna insikten, att det finnes en Gud, enligt Rom. 1:19 f.: "Det man kan veta om Gud \'e4r uppenbart bland dem ... \'c4nda fr\'e5n v\'e4rldens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat." Vidare omvittna ocks\'e5 de gudstj\'e4nstbruk och religioner, som funnits och alltj\'e4mt finnas hos alla hedningar, att alla m\'e4nniskor haft ett slags allm\'e4n gudskunskap. Huruvida de \'e4ga den av naturen eller genom tradition fr\'e5n sina f\'f6rf\'e4der, det vill jag icke nu avg\'f6ra.\par \par Men h\'e4r inv\'e4nder \'e5ter n\'e5gon: Om alla m\'e4nniskor k\'e4nna Gud, varf\'f6r s\'e4ger d\'e5 Paulus, att galaterna icke k\'e4nde Gud, innan evangelium predikats f\'f6r dem. Svar: Det finns tv\'e5 slags gudskunskap, allm\'e4n och s\'e4rskild. Den allm\'e4nna ha alla m\'e4nniskor. De veta, att det finns en Gud, att han skapat himmel och jord, att han \'e4r r\'e4ttf\'e4rdig, att han straffar de ogudaktiga o.s.v. Men vad Gud t\'e4nker om oss, vad han vill giva och g\'f6ra att vi m\'e5 befrias fr\'e5n synd och d\'f6d och bliva saliga \emdash vilket \'e4r den egentliga och sanna gudskunskapen \emdash , det veta m\'e4nniskor icke. P\'e5 samma s\'e4tt kan det ju h\'e4nda, att jag k\'e4nner n\'e5gon till utseendet och likv\'e4l icke i egentlig mening k\'e4nner honom, [608] eftersom jag icke vet, huru han \'e4r sinnad mot mig. Likas\'e5 veta m\'e4nniskor av naturen, att det finnes en Gud, men vad han vill och icke vill veta de icke, ty det \'e4r skrivet: "ingen finnes som s\'f6ker Gud." (Rom. 3:11), och p\'e5 ett annat st\'e4lle: "Ingen har n\'e5gonsin sett Gud" (Joh. 1:18), d.v.s. ingen k\'e4nner Guds vilja. Men vad gagnar det att veta, att det finnes en Gud, om man icke vet, huru han \'e4r sinnad emot en? N\'e4r det g\'e4ller denna fr\'e5ga, g\'f6ra sig m\'e4nniskor olika f\'f6rest\'e4llningar. Judarna inbilla sig g\'f6ra Guds vilja, om de dyrka honom enligt f\'f6reskrifterna i Mose lag, turkarna om de lyda Koranen, munken om han handlar efter b\'e4sta f\'f6rst\'e5nd och insikt. Men alla fara de vilse och "f\'f6rblindades av sina falska f\'f6rest\'e4llningar", s\'e5som Paulus s\'e4ger i Rom. 1:21, eftersom de icke veta, vad som behagar och vad som misshagar Gud och i st\'e4llet f\'f6r den sanne och verklige Guden tillbedja sitt hj\'e4rtas dr\'f6mmar, som till sitt v\'e4sen \'e4ro ingenting.\par \par Det \'e4r detta som Paulus syftar p\'e5, d\'e5 han s\'e4ger: "D\'e5 ni icke k\'e4nde Gud", d.v.s. d\'e5 ni icke visste, vad som var Guds vilja, "var ni slavar under gudar som egentligen inte \'e4r n\'e5gra gudar", d.v.s. ni tj\'e4nade edra hj\'e4rtans dr\'f6mmar och tankar, i det att ni inbillade er att Gud skulle dyrkas med vissa g\'e4rningar, efter viss ritual. Ty d\'e4rav att m\'e4nniskor k\'e4nde denna \'f6versats: Det finnes en Gud, uppkom all slags avgudadyrkan, vilken utan denna kunskap om gudomen skulle varit ok\'e4nd i v\'e4rlden. Men emedan m\'e4nniskorna hade denna naturliga gudskunskap, gjorde de sig utan Ordet och i strid mot det f\'e5f\'e4ngliga och gudl\'f6sa tankar om Gud, och till dessa tankar h\'f6llo de sig som till sanningen sj\'e4lv. I dessa sina tankar f\'f6rest\'e4llde de sig Gud annorlunda \'e4n han i verkligheten \'e4r. S\'e5 t ex. t\'e4nker sig munken Gud s\'e5dan, [609] att han f\'f6rl\'e5ter honom hans synder, giver honom n\'e5d och evigt liv, om han f\'f6ljer f\'f6reskrifterna i sin klosterregel. N\'e5gon s\'e5dan Gud finns icke. Allts\'e5 tj\'e4nar och tillbeder han icke den sanne Guden utan en, som till sitt v\'e4sen icke \'e4r Gud, n\'e4mligen sitt hj\'e4rtas diktade avgud, sin falska och intiga mening om Gud, vilken han tror vara den vissaste sanning. Men nu tvingas sj\'e4lva f\'f6rnuftet att medgiva, att en m\'e4nsklig mening icke \'e4r Gud. Om allts\'e5 n\'e5gon f\'f6rs\'f6ker dyrka eller tj\'e4na Gud utan Ordet, s\'e5 \'e4r det, som Paulus s\'e4ger, icke den sanne Guden utan en som till sitt v\'e4sen icke \'e4r Gud, som han tj\'e4nar.\par \par Det g\'f6r allts\'e5 f\'f6ga skillnad, om han h\'e4r f\'f6rst\'e5r "stadgar" om Mose lag eller om vilka hedniska stadgar som helst (egentligen och i fr\'e4msta rummet syftas dock h\'e4r p\'e5 elementerna eller bokst\'e4verna i den mosaiska lagen). Ty den som faller fr\'e5n n\'e5den till lagen faller icke mjukare \'e4n den, som faller fr\'e5n n\'e5den till avgudadyrkan. Utanf\'f6r Kristus finnes n\'e4mligen ingenting annat \'e4n idel avgudadyrkan, en falsk inbillning om Gud, vilken inbillning \'e4r en avgud, vare sig den kallas Mose lag eller p\'e5vens lag eller turkens Koran. D\'e4rf\'f6r s\'e4ger aposteln nu med en viss f\'f6rv\'e5ning: [forts.]\par \par a) Hs: "Allts\'e5 g\'e5r vederd\'f6paren och funderar: Om vi d\'f6pa om oss och \'f6vergiva v\'e5ra hem; Luther intet om korset; man m\'e5ste gjuta sitt blod och \'f6vergiva allt \emdash han har avfallit fr\'e5n Kristus. Och d\'e5 han tvistar om sitt kors och sin f\'f6rsakelse, skiljer han sig i intet avseende fr\'e5n en turk i anden och hj\'e4rtat, utom att han utv\'e4ljer andra g\'e4rningar och yttre \'e5th\'e4vor \emdash det har ingen betydelse, men i hj\'e4rtat \'e4r han densamme [som turken]." -Tillbaka\par } .XS4: 8-9{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:8-9\par \par F\'f6rut, innan I \'e4nnu k\'e4nden Gud, voren I tr\'e4lar under gudar som till sitt v\'e4sende icke voro gudar. Men nu, sedan I haven l\'e4rt k\'e4nna Gud, och, vad mer \'e4r, haven blivit k\'e4nda av Gud, huru kunnen I nu v\'e4nda till de svaga och arma elementer, under vilka I \'e5ter p\'e5 nytt viljen bliva tr\'e4lar?\par \tab\par \par Tidigare, d\'e5 ni inte k\'e4nde Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte \'e4r n\'e5gra gudar. Men nu, d\'e5 ni k\'e4nner Gud, ja, \'e4nds vilja. Jag trodde, att ni hade fattat denna kunskap s\'e5 s\'e4kert och fast, att jag minst av allt fruktade f\'f6r att den s\'e5 l\'e4tt skulle kunna g\'f6ras om intet. Men p\'e5 de falska apostlarnas uppviglande ord v\'e4nde ni er \'e5ter till dessa svaga och arma elementer f\'f6r att \'e5nyo tj\'e4na dem. Genom min predikan ha ni dock f\'e5tt veta, att Guds vilja \'e4r att v\'e4lsigna alla folk, icke genom omsk\'e4relse eller laguppfyllelse utan genom den \'e5t Abraham utlovade Kristus. De som tro p\'e5 honom skola v\'e4lsignas tillika med den troende Abraham, de \'e4ro Guds barn och arvingar. S\'e5 ha ni l\'e4rt k\'e4nna Gud.\par \par \par \par Och vad mer \'e4r, I haven blivit k\'e4nda av Gud.\par \tab\par \par ja, \'e4n mer, har blivit k\'e4nda av Gud,\par \par Detta \'e4r en fintlig tillr\'e4ttavisning. Han r\'e4ttar n\'e4mligen eller snarare v\'e4nder p\'e5 sin f\'f6rsta sats [610] ("Men nu, d\'e5 ni k\'e4nner Gud") p\'e5 detta s\'e4tt: "ja, \'e4n mer, har blivit k\'e4nda av Gud" Han fruktar n\'e4mligen, att de helt f\'f6rlorat Gud. Han vill s\'e4ga: O ve, det har redan g\'e5tt s\'e5 l\'e5ngt, att ni icke ha n\'e5gon r\'e4tt kunskap om Gud, ty ni \'e5terv\'e4nda fr\'e5n n\'e5den till lagen. Gud k\'e4nner er dock alltj\'e4mt. Och i sj\'e4lva verket \'e4r v\'e5r kunskap snarare passiv \'e4n aktiv, snarare att vara k\'e4nd \'e4n att k\'e4nna. V\'e5rt handlande \'e4r att l\'e5ta Gud verka i oss. Han giver Ordet, och d\'e5 vi i tro omfatta det, f\'f6das vi till Guds barn. Meningen \'e4r allts\'e5 denna: "harblivit k\'e4nda av Gud", d.v.s. ni ha blivit s\'f6kta av honom genom Ordet, ni ha undf\'e5tt tron och den helige Ande, genom vilken ni ha blivit f\'f6rnyade o.s.v. Med dessa sina ord: "I \'e4ren k\'e4nda av Gud", fr\'e5nk\'e4nner han dessutom lagen makten att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra och s\'e4ger, att kunskapen om Gud icke kommer oss till del p\'e5 grund av v\'e5ra g\'e4rningars v\'e4rde. "Inte heller k\'e4nner n\'e5gon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom f\'f6r." (Matt. 11:27). Och vidare: "Genom sin kunskap f\'f6rklarar min r\'e4ttf\'e4rdige tj\'e4nare de m\'e5nga r\'e4ttf\'e4rdiga, och deras skulder \'e4r det han som b\'e4r." (Jes. 53:11). Allts\'e5 \'e4r v\'e5r kunskap om Gud endast passiv.\par \par Han f\'f6rundrar sig allts\'e5 storligen \'f6ver att galaterna, som redan genom evangelium l\'e4rt k\'e4nna Gud, s\'e5 snabbt l\'e5tit sig f\'f6rf\'f6ras av de falska apostlarna till att \'e5terv\'e4nda till de svaga och arma elementerna. S\'e5 skulle det f\'f6rvisso ocks\'e5 synas mig underligt, om v\'e5r f\'f6rsamling, som genom Guds n\'e5d \'e4r utm\'e4rkt v\'e4l undervisad i den rena och sunda l\'e4ran om tron, genom en eller annan predikan av n\'e5gon sv\'e4rmeande l\'e4te sig f\'f6rvillas d\'e4rh\'e4n, att den icke l\'e4ngre ville erk\'e4nna mig som sin l\'e4rare. [611] Det kommer v\'e4l att ske en g\'e5ng, om icke i min livstid s\'e5 dock sedan jag g\'e5tt h\'e4dan. Ty d\'e5 skola m\'e5nga upptr\'e4da och vilja vara l\'e4rare, som under gudsfruktans f\'f6rev\'e4ndning skola f\'f6rkunna sina villol\'e4ror och p\'e5 kort tid bryta ned allt vad vi under l\'e5ng tid och med mycken m\'f6da byggt upp. Vi \'e4ro icke b\'e4ttre \'e4n apostlarna, som redan under sin livstid icke utan sm\'e4rta s\'e5go de f\'f6rsamlingar f\'f6rd\'e4rvas, som de hade planterat genom sin \'e4mbetsut\'f6vning. Det \'e4r allts\'e5 icke \'e4gnat att f\'f6rv\'e5na, om vi i v\'e5ra dagar n\'f6dgas bevittna samma onda i f\'f6rsamlingar, d\'e4r sekteristerna h\'e4rska. Efter v\'e5r d\'f6d skola de inn\'e4stla sig \'e4ven i andra f\'f6rsamlingar, smitta dem med sitt gift och f\'f6rd\'e4rva dem. Lika fullt skall Kristus beh\'e5lla herrav\'e4ldet till v\'e4rldens slut, men p\'e5 ett underligt s\'e4tt, s\'e5som under p\'e5ved\'f6met.a)\par \par Paulus talar verkligt neds\'e4ttande om lagen, d\'e5 han kallar den "elementer", liksom i b\'f6rjan p\'e5 fj\'e4rde kapitlet, och till p\'e5 k\'f6pet icke elementer r\'e4tt och sl\'e4tt utan "svaga och arma elementer". \'c4r det icke h\'e4delse att giva Guds lag s\'e5dana sk\'e4ndliga namn? I sitt r\'e4tta bruk b\'f6r lagen verka f\'f6r l\'f6ftena och n\'e5den. Strider den emot dem, \'e4r den icke l\'e4ngre Guds heliga lag utan en falsk dj\'e4vulsl\'e4ra, som endast driver till f\'f6rtvivlan. D\'e4rf\'f6r skall den f\'f6rkastas och utst\'f6tas. D\'e5 han talar om lagen s\'e5som svaga och arma elementer, talar han allts\'e5 om lagen enligt de \'f6vermodiga och inbilska skrymtarnas uppfattning, vilka s\'f6ka bli r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom den, [612] icke om lagen i andlig mening, som verkar vredesdom. Ty som vi redan m\'e5nga g\'e5nger framh\'e5llit, i sitt r\'e4tta bruk h\'e5ller lagen de or\'e4ttr\'e5diga i styr och f\'f6rskr\'e4cker och f\'f6r\'f6dmjukar de \'f6vermodiga. I denna funktion \'e4r den icke endast ett kraftigt och rikt element utan den \'e4r allsm\'e4ktig och allrik, ja, den \'e4r o\'f6vervinnelig allmakt och rikedom. Ty om man vill j\'e4mf\'f6ra lagen med samvetet, s\'e5 \'e4r samvetet svagt och fattigt men lagen \'e4r oerh\'f6rt stark och rik. Den har st\'f6rre kraft och rikedom \'e4n himmel och jord rymma, s\'e5 att t.o.m. en enda prick eller en enda bokstav i lagen kan d\'f6da hela m\'e4nniskosl\'e4ktet, s\'e5som ber\'e4ttelsen om laggivningen ger vid handen, 2 Mos. 19 och 20. Ty samvetet \'e4r s\'e5 \'f6mt\'e5ligt, att det b\'e4var och bleknar ocks\'e5 f\'f6r den ringaste synd. Och detta \'e4r lagens sanna, andliga bruk, men d\'e4rom talar Paulus icke h\'e4r.\par \par Utan h\'e4r talar han om skrymtarna, som missbruka lagen, [613] som ha fallit ur n\'e5den eller som \'e4nnu icke kommit fram till n\'e5den utan efterstr\'e4va r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relse genom lagen och m\'f6da och tr\'f6tta sig dag och natt med sina lagg\'e4rningar, s\'e5som Paulus vittnar om judarna i Rom. 10:2 f.: "Jag kan vittna om att de h\'e4ngivet tj\'e4nar Gud, men de saknar den r\'e4tta insikten. De k\'e4nner inte r\'e4ttf\'e4rdigheten fr\'e5n Gud utan str\'e4var efter att uppr\'e4tta sin egen r\'e4ttf\'e4rdighet." S\'e5dana m\'e4nniskor lita p\'e5 att de genom lagen skola kunna vinna kraft och rikedom f\'f6r att kunna s\'e4tta den r\'e4ttf\'e4rdighetens makt och rikedom, som de vunnit genom lagen, mot Guds vredesdom. De tro sig om att med s\'e5dant kunna f\'f6rsona Gud och bliva fr\'e4lsta. N\'e4r lagen anv\'e4ndes p\'e5 det s\'e4ttet \'e4r det riktigt att beteckna den som "svaga och arma elementer", s\'e5dana som icke kunna hj\'e4lpa, som varken ha r\'e5d eller tillg\'e5ngar.\par \par Och den som h\'e4r ville \'f6va sin v\'e4ltalighet skulle kunna utl\'e4gga dessa ord vitt och brett under \'e5tminstone tre av v\'e4ltalighetsl\'e4rans vanliga synpunkter: aktivt, passivt och neutralt. Aktivt sett \'e4r lagen ett svagt och armt element, emedan den g\'f6r m\'e4nniskorna svagare och fattigare. Passivt \'e4r den det, emedan den icke sj\'e4lv har n\'e5gra r\'e4ttf\'e4rdighetens krafter eller skatter att giva eller meddela. Och neutralt eller i och f\'f6r sig betraktad \'e4r den sj\'e4lva svagheten och fattigdomen, eftersom den mer och mer bedr\'f6var och pl\'e5gar svaga och fattiga m\'e4nniskor. Att vilja bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjord genom lagen \'e4r d\'e4rf\'f6r detsamma som om n\'e5gon redan f\'f6rut svag och sjuk m\'e4nniska ut\'f6ver vad hon redan hade f\'f6rs\'f6kte skaffa sig en \'e4nnu v\'e4rre sjukdom, [614] som riktigt kunde taga livet av honom, och likv\'e4l menade sig d\'e4rigenom skola bota sin sjukdom. Det \'e4r som om en fallandesjuk till p\'e5 k\'f6pet skaffade sig pest, eller som om den spet\'e4lske ginge till en annan spet\'e4lsk och tiggaren till en annan tiggare f\'f6r att den ene skulle hj\'e4lpa den andre och g\'f6ra honom rik. Det vore ju att riktigt handla efter ordspr\'e5ket: Den ene mj\'f6lkar bocken och den andre h\'e5ller ett s\'e5ll under.\par \par Denna f\'f6raktliga bild av lagen \'e4r synnerligen tr\'e4ffande. Paulus vill med den \'e5sk\'e5dligg\'f6ra, att de som s\'f6ka bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom lagen d\'e4rav sk\'f6rda den vinningen, att de fr\'e5n dag till dag bliva allt svagare och fattigare. Ty i sig sj\'e4lva \'e4ro de svaga och fattiga: de \'e4ro av naturen vredens barn, hemfallna \'e5t d\'f6d och evig f\'f6rd\'f6melse, och de gripa efter det som \'e4r rena svagheten och tiggeriet f\'f6r att d\'e4r h\'e4mta kraft och rikedom. Varje m\'e4nniska som avfaller fr\'e5n l\'f6ftet till lagen, fr\'e5n tron till g\'e4rningarna, utr\'e4ttar d\'e4rmed ingenting annat \'e4n att hon l\'e4gger p\'e5 sig, svage och arme stackare, ett outh\'e4rdligt ok, enligt Apg. 15:10. Och genom att b\'e4ra detta ok blir hon tio g\'e5nger svagare och fattigare, tills hon slutligen f\'f6rtvivlar, s\'e5vida icke Kristus kommer och befriar henne.\par \par Detsamma l\'e4r oss ocks\'e5 evangeliets ber\'e4ttelse om kvinnan, som haft blodg\'e5ng i tolv \'e5r och lidit mycket hos m\'e5nga l\'e4kare, till vilka hon f\'e5tt betala ut hela sin f\'f6rm\'f6genhet utan att bliva botad. Tv\'e4rtom, ju l\'e4ngre hon var under deras v\'e5rd, desto v\'e4rre blev det med henne (Mark. 5:25 f.). Alla som g\'f6ra lagens g\'e4rningar i avsikt att bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom dem, de icke endast f\'f6rfela sitt m\'e5l, utan de bliva i dubbel m\'e5tto or\'e4ttf\'e4rdiga. De bliva, som sagt, svagare, fattigare och mindre skickade till allt gott verk genom lagen. [615] Det har jag f\'e5tt m\'e4rka hos mig sj\'e4lv och hos m\'e5nga andra. Ty under p\'e5ved\'f6met s\'e5g jag \'e5tskilliga munkar, som med brinnande iver gjorde m\'e5nga och stora g\'e4rningar f\'f6r att f\'f6rv\'e4rva r\'e4ttf\'e4rdighet och fr\'e4lsning, och likv\'e4l kunde ingen m\'e4nniska vara mera ot\'e5lig, svag och el\'e4ndig, ingen mera klentrogen, b\'e4vande och f\'f6rtvivlad \'e4n de. \'d6verhetspersoner, som hade de viktigaste och tyngsta uppdrag att sk\'f6ta, voro icke s\'e5 ot\'e5liga, s\'e5 kvinnligt obeh\'e4rskade, de voro icke s\'e5 vidskepliga, klentrogna, r\'e4ddh\'e5gade o.s.v. som s\'e5dana verkhelgon.\par \par Var och en som s\'f6ker r\'e4ttf\'e4rdighet genom lagen uppn\'e5r allts\'e5 endast, att han genom st\'e4ndigt upprepade handlingar hos sig bef\'e4ster den inst\'e4llning,42) i vilken han f\'f6retog den f\'f6rsta av dessa handlingar. Och denna inst\'e4llning inneb\'e4r, att den vredgade och f\'f6rf\'e4rlige Guden skall f\'f6rsonas genom g\'e4rningar! Med denna tanke b\'f6rjar m\'e4nniskan med sina g\'e4rningar. Men hon kan aldrig uppfinna s\'e5 m\'e5nga g\'e4rningar, att samvetet f\'e5r frid, utan hon \'e5tr\'e5r st\'e4ndigt fler, ja, i sj\'e4lva de g\'e4rningar hon utf\'f6r finner hon synder. D\'e4rf\'f6r kan hennes samvete aldrig bli visst, utan hon m\'e5ste alltid tvivla och t\'e4nka s\'e5: Du har icke h\'e5llit m\'e4ssa r\'e4tt, icke bedit r\'e4tt, du har underl\'e5tit n\'e5got, du har beg\'e5tt den eller den synden. D\'e5 darrar hj\'e4rtat och finner sig alltid betungat med m\'e5nga vagnslaster synder, som oavbrutet v\'e4xa i antal. S\'e5 kommer m\'e4nniskan allt l\'e4ngre bort fr\'e5n r\'e4ttf\'e4rdigheten, tills hon slutligen \'e5dragit sig en best\'e4ndig f\'f6rtvivlan. I d\'f6dskampen ha d\'e4rf\'f6r m\'e5nga i f\'f6rtvivlan j\'e4mrat sig: Jag el\'e4ndige, jag har icke h\'e5llit min ordensregel! Vart skall jag fly f\'f6r den vredgade domaren Kristus? O, om jag hade varit en svinaherde eller den ringaste av alla m\'e4nniskor! \emdash S\'e5 \'e4r munken vid slutet av sitt liv svagare och fattigare, mera klentrogen och r\'e4ddh\'e5gad \'e4n i b\'f6rjan, [616] d\'e5 han intr\'e4dde i orden. Och sk\'e4let \'e4r detta, att han f\'f6rs\'f6kte st\'e4rka sig med svagheten och bliva rik genom fattigdomen. Han var sjuk och fattig, och lagen eller de m\'e4nskliga stadgarna eller hans ordensregel skulle sk\'e4nka honom h\'e4lsa och rikedom, men i st\'e4llet blev han svagare och fattigare \'e4n publikaner och sk\'f6kor. Ty de ha icke denna olyckliga g\'e4rningsvana eller g\'e4rningsinst\'e4llning att st\'f6dja sig p\'e5, utan hur mycket de \'e4n k\'e4nna sina synder, kunna de likv\'e4l s\'e4ga med publikanen: "Gud, var n\'e5dig mot mig, syndare." (Luk. 18:13). Munken d\'e4remot har genom \'f6vning i de svaga och arma elementerna skaffat sig denna inst\'e4llning: Om du h\'e5ller regeln, blir du fr\'e4lst. Han \'e4r s\'e5 d\'e5rad och f\'e5ngad av denna falska \'f6vertygelse, att den icke blott hindrar honom fr\'e5n att gripa om n\'e5den utan \'e4ven kommer honom att gl\'f6mma, att det finns n\'e5gon n\'e5d. D\'e4rf\'f6r r\'e4cka hans g\'e4rningar icke till f\'f6r honom, vare sig de han gjort eller de han g\'f6r, hur m\'e5nga och stora de \'e4n \'e4ro, utan han spejar och s\'f6ker efter st\'e4ndigt nya och \'e5ter nya g\'e4rningar, med vilka han f\'f6rs\'f6ker f\'f6rsona Guds vrede och g\'f6ra sig r\'e4ttf\'e4rdig, tills han slutligen m\'e5ste f\'f6rtvivla. Den som faller fr\'e5n tron och far efter lagen f\'f6rlorar allts\'e5, liksom hunden i Aesopus' fabel,43) sitt k\'f6ttstycke, i det han gapar efter dess spegelbild.\par \par D\'e4rf\'f6r \'e4r det om\'f6jligt f\'f6r de m\'e4nniskor, som genom lagen s\'f6ka s\'f6rja f\'f6r sin fr\'e4lsning \emdash och den inst\'e4llningen ha alla av naturen \emdash att n\'e5gonsin f\'e5 frid. De \'e5stadkomma endast, att de l\'e4gga lag till lag och pl\'e5ga sig sj\'e4lva och andra med den. De tilltyga sig sj\'e4lv och andra och sina samveten s\'e5 illa, att m\'e5nga av dem d\'f6 en f\'f6r tidig d\'f6d, emedan sorgen blir dem \'f6verm\'e4ktig. Ty varje lag f\'f6der alltid tio andra, och s\'e5 v\'e4xa de i o\'e4ndlighet. Det framg\'e5r tydligt av de or\'e4kneliga lagsamlingarna, s\'e4rskilt "Summa angelica", som hellre borde kallas "Summa diabolica".44)\par \par Kort sagt, den som str\'e4var efter att bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjord genom lagen ger sig in p\'e5 ett f\'f6retag, som han aldrig kan genomf\'f6ra. H\'e4r kan man, s\'e5som kyrkof\'e4derna gjort, till\'e4mpa yttranden av forntidens l\'e4rde och vise m\'e4n om ett f\'e5f\'e4ngt arbete, s\'e5som att v\'e4ltra en rund sten uppf\'f6r en brant, att b\'e4ra vatten i ett s\'e5ll o.s.v. [617] Jag antar, att kyrkof\'e4derna genom s\'e5dana diktade liknelser velat hos sina l\'e4rjungar insk\'e4rpa skillnaden mellan lag och evangelium. De ville \'e5sk\'e5dligg\'f6ra, att de som fallit ur n\'e5den visserligen m\'f6da och tr\'f6tta sig med tr\'e4get och besv\'e4rligt arbete, men att all deras m\'f6da \'e4r f\'e5f\'e4ng. Om s\'e5dana kan man med full r\'e4tt s\'e4ga, att de v\'e4ltra en rund sten uppf\'f6r en brant och s\'e5 m\'f6da sig f\'f6rg\'e4ves, s\'e5som skalderna ber\'e4tta i sagan om Sisyfus. F\'f6r varje g\'e5ng som han i underjorden v\'e4ltrat upp sin sten till toppen av berget, rullade den igen. Att \'f6sa vatten i ett s\'e5ll inneb\'e4r ocks\'e5 att tr\'f6tta sig med ett \'e4ndl\'f6st och onyttigt arbete. S\'e5 f\'f6rest\'e4llde sig skalderna, att Danaos' d\'f6ttrar i underjorden fingo b\'e4ra vatten i s\'e5ll f\'f6r att fylla en s\'e5 utan botten.45)\par \par Och jag skulle vilja f\'f6rse er, som studera den heliga Skrift, med m\'e5nga s\'e5dana liknelser, f\'f6r att ni desto b\'e4ttre m\'e5 kunna fatta skillnaden mellan lag och evangelium. Att vilja r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom lagen \'e4r att r\'e4kna upp pengar ur ett tomt skrin, att \'e4ta av ett tomt fat och dricka ur en tom b\'e4gare. Det \'e4r att s\'f6ka kraft och rikedom d\'e4r det icke finnes annat \'e4n svaghet och armod. Det \'e4r att l\'e4gga sten p\'e5 b\'f6rda, att vilja betala hundra riksdaler utan att \'e4ga en skilling, att taga kl\'e4derna av en naken, att st\'f6rta en sjuk och beh\'f6vande i \'e4n st\'f6rre svaghet och brist.\par \par Men vem skulle v\'e4l trott, att galaterna, som med den store aposteln som l\'e4rare inh\'e4mtat den rena och vissa l\'e4ran, s\'e5 fort skulle l\'e5ta sig f\'f6ras bort fr\'e5n den av de falska apostlarna och helt f\'f6rd\'e4rvas. Det \'e4r allts\'e5 icke utan sk\'e4l som jag st\'e4ndigt inpr\'e4ntar, att avfallet fr\'e5n evangeliet kan g\'e5 l\'e4tt. Ty icke ens fromma m\'e4nniskor besinna tillr\'e4ckligt, vilken dyrbar och oumb\'e4rlig skatt den sanna Kristusk\'e4nnedomen \'e4r. [618] D\'e4rf\'f6r anv\'e4nda de icke tillr\'e4cklig omsorg och flit f\'f6r att s\'e4kert inh\'e4mta och fasth\'e5lla den. Och st\'f6rre delen av dem som h\'f6ra Ordet \'f6va sig icke genom korset, strida icke mot synden, d\'f6den och dj\'e4vulen utan leva s\'e4kra, utan all strid. Emedan s\'e5dana icke \'e4ro rustade med Guds ord mot dj\'e4vulens illfundighet, och emedan de icke \'f6vas och bepr\'f6vas i anf\'e4ktelser, f\'e5 de aldrig n\'e5gon erfarenhet av Ordets nytta och kraft. I skrifttrogna l\'e4rares n\'e4rvaro h\'e4rma de visserligen efter deras ordas\'e4tt, och sj\'e4lva \'e4ro de fullt och fast \'f6vertygade om att de utm\'e4rkt fattat r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen. Men d\'e5 de goda l\'e4rarna \'e4ro borta och vargar i f\'e5rakl\'e4der komma i deras st\'e4lle, s\'e5 g\'e5r det dem som galaterna. De l\'e5ta sig fort och l\'e4tt f\'f6rf\'f6ras och f\'f6rd\'e4rvas.\par \par Men Paulus har sitt s\'e4rskilda uttryckss\'e4tt, som de andra apostlarna icke anv\'e4nda. Ty ingen av dem ger lagen s\'e5dana namn, ingen s\'e4ger, att den \'e4r svag och fattig, d.v.s. ett element, som \'e4r mer \'e4n onyttigt till r\'e4ttf\'e4rdighet. S\'e5dant \'e4r Paulus ensam om. Och jag skulle icke v\'e5ga s\'e4ga s\'e5dant om lagen, utan jag skulle anse det som den v\'e4rsta h\'e4delse mot Gud, om Paulus icke hade gjort det f\'f6rut. \emdash N\'e4r lagen \'e4r svag och fattig och n\'e4r den \'e4r stark och rik, det har jag ovan utf\'f6rligt redogjort f\'f6r.\par \par Men om Guds lag \'e4r svag och oduglig till r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, g\'e4ller detta \'e4nnu mycket mer om p\'e5vens lagar. Icke som om jag utan vidare och \'f6ver huvud f\'f6rd\'f6mde hans lagar. Flera av dem anser jag nyttiga f\'f6r yttre tukt, f\'f6r att allt i kyrkan m\'e5 ske med ordning, [619] s\'e5 att d\'e4r icke uppst\'e5r tvedr\'e4kt, hat o.s.v. De \'e4ro nyttiga p\'e5 samma s\'e4tt som kejsarens lagar \'e4ro nyttiga f\'f6r en god statsstyrelse. Men p\'e5ven \'e4r icke n\'f6jd med ett s\'e5dant erk\'e4nnande av hans lagars betydelse, utan han fordrar att vi skola tro, att vi r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras och vinna fr\'e4lsning genom att lyda dem. Detta f\'f6rneka vi, och med samma f\'f6rtr\'f6stansfulla visshet som Paulus talar mot Guds lag f\'e4lla vi \'f6ver p\'e5vens dekret, stadgar och lagar den domen, att de icke endast \'e4ro svaga, fattiga och till r\'e4ttf\'e4rdighetens ern\'e5ende odugliga elementer utan \'e4ven avskyv\'e4rda, f\'f6rbannade och dj\'e4vulska, emedan de h\'e4da n\'e5den, f\'f6rd\'e4rva evangeliet, avskaffa tron och taga bort Kristus.\par \par I samma m\'e5n allts\'e5 som p\'e5ven fordrar deras iakttagande s\'e5som n\'f6dv\'e4ndigt f\'f6r saligheten, \'e4r han Antikrist och Satans st\'e5th\'e5llare. Och alla hans anh\'e4ngare, som bekr\'e4fta dessa hans styggelser och h\'e4delser eller h\'e5lla hans stadgar i den meningen, att de genom dem avse att f\'f6rtj\'e4na syndernas f\'f6rl\'e5telse, \'e4ro Antikrists och dj\'e4vulens tr\'e4lar. Men hela p\'e5vekyrkan har redan under m\'e5nga \'e5rhundraden l\'e4rt och h\'e5llit dem s\'e5som n\'f6dv\'e4ndiga till fr\'e4lsning. Detta visar, att p\'e5ven sitter i Guds tempel och sj\'e4lv ger sig ut f\'f6r att vara Gud. Han \'e4r "motst\'e5ndaren som f\'f6rh\'e4ver sig \'f6ver allt som kallas gud eller heligt" (2 Tess. 2:4). Ty m\'e4nniskor ha mer fruktat och v\'f6rdat p\'e5vens lagar och f\'f6rordningar \'e4n Guds ord och f\'f6rordningar. D\'e4rf\'f6r har han blivit himmelens, jordens och helvetets herre med tredubbel krona. D\'e4rf\'f6r ha hans verktyg, kardinaler och biskopar, blivit v\'e4rldsliga konungar och furstar. Om han icke med sina lagar betungade samvetena, skulle han d\'e4rf\'f6r icke l\'e4nge kunna bibeh\'e5lla sin fruktansv\'e4rda makt, sin v\'e4rdighet och sina rikedomar, utan hela hans v\'e4lde skulle st\'f6rta samman.\par \par Den l\'e4ra, som Paulus h\'e4r behandlar, \'e4r synnerligen betydelsefull, och d\'e4rf\'f6r b\'f6r den noga \'f6verv\'e4gas. Han s\'e4ger ju, att detta att falla ur Guds n\'e5d \'e4r detsamma som att f\'f6rlora all kunskap om sanningen. De som falla ur n\'e5den sakna d\'e4rf\'f6r all kunskap om sin synd, om den lag som de lyda, om sig sj\'e4lva och om allting \'f6ver huvud. [620] De vilja visserligen vara l\'e4rare i lagen, s\'e4ger Paulus, men "f\'f6rst\'e5r varken vad de s\'e4ger eller vad de s\'e5 s\'e4kert uttalar sig om" (1 Tim. 1:7). Ty utan k\'e4nnedom om n\'e5den, d.v.s. evangeliet om Kristus, kan m\'e4nniskan om\'f6jligt f\'f6rst\'e5, att lagen \'e4r ett svagt och armt element, odugligt till r\'e4ttf\'e4rdigheten, utan hon har en rakt motsatt \'e5sikt om lagen, n\'e4mligen att den icke endast \'e4r n\'f6dv\'e4ndig f\'f6r fr\'e4lsningen utan att den till p\'e5 k\'f6pet g\'f6r de svaga och arma starka och rika, d.v.s. att de genom att g\'f6ra lagen f\'f6rtj\'e4na r\'e4ttf\'e4rdighet och evig salighet. Genom en s\'e5dan \'e5sikt f\'f6rnekas Guds l\'f6fte och borttages Kristus men uppr\'e4ttas l\'f6gn, gudl\'f6shet och avgudadyrkan. Men p\'e5ven har med alla sina biskopar och universitet och hela sin synagoga l\'e4rt, att hans lagar \'e4ro n\'f6dv\'e4ndiga f\'f6r ern\'e5ende av r\'e4ttf\'e4rdighet. D\'e4rf\'f6r har han varit en l\'e4rare i de svaga och fattiga elementer, genom vilka han gjort Kristi kyrka \'f6ver hela jorden s\'e5 ytterligt sjuk och arm, d.v.s. han har betungat och j\'e4mmerligen pl\'e5gat henne med sina ogudaktiga lagar, sedan han f\'f6rdunklat Kristus och stenat och begravt hans evangelium. Den som vill h\'e5lla p\'e5vens lagar utan att v\'e5ldf\'f6ra sig p\'e5 sitt samvete b\'f6r allts\'e5 h\'e5lla dem utan tanke p\'e5 att d\'e4rigenom ern\'e5 r\'e4ttf\'e4rdighet, ty den sk\'e4nkes av Kristus ensam.\par \par \par \par Under vilka I \'e5ter p\'e5 nytt viljen bliva tr\'e4lar?\par \tab\par \par som ni p\'e5 nytt vill bli slavar under?\par \par Detta till\'e4gger han f\'f6r att visa, att han talar om de h\'f6gmodiga och anspr\'e5ksfulla, s\'e5som jag \'e4ven ovan antytt. Ty i annat fall talar han om lagen s\'e5som helig och god, s\'e5som t.ex. 1 Tim. 1:8: "Men vi vet att lagen \'e4r god, om man brukar den r\'e4tt", d.v.s. till att i borgerlig mening h\'e5lla onda m\'e4nniskor i styr och i andlig mening till att f\'f6rskr\'e4cka och kuva de \'f6vermodiga. Men den som brukar lagen till att ern\'e5 r\'e4ttf\'e4rdighet inf\'f6r Gud, [621] han vet icke vad han sj\'e4lv talar eller vad det \'e4r som han med s\'e5dan s\'e4kerhet ordar om. Han \'e4r sj\'e4lv skuld till att den goda lagen f\'f6r honom blir skadlig och f\'f6rd\'f6mlig.\par \par Han f\'f6rebr\'e5r allts\'e5 galaterna f\'f6r att p\'e5 nytt vilja bliva tr\'e4lar. Denna tr\'e4ldom f\'f6rd\'f6mer han. Ty f\'f6r den som vill tr\'e4la under lagen och s\'e5lunda redan sj\'e4lv \'e4r svag och fattig, f\'f6r honom blir lagen till svaghet och armod. Ty h\'e4r m\'f6tas tv\'e5 sjuka tiggare, av vilka ingendera kan hj\'e4lpa den andre. En enda stark man kan f\'f6rdraga tio svaga, men tio svaga kunna icke f\'f6rdraga en stark. En t\'e5lmodig man kan uth\'e4rda m\'e5nga, ja, ett helt kungarike, men en ot\'e5lig kan icke uth\'e4rda en enda. S\'e5som starka vilja vi allts\'e5 g\'e4rna t\'e5la lagen, men vi vilja ha den stark och rik, d.v.s. s\'e5som ut\'f6vande sin makt mot kroppen. I denna mening, s\'e4ger jag, skulle vi g\'e4rna h\'e5lla alla lagar, som p\'e5ven och juristerna stiftat, ty d\'e5 skulle vi tj\'e4na lagen endast med kroppen och lemmarna, icke med samvetet. Men p\'e5ven fordrar, att hans lagar skola h\'e5llas ut ifr\'e5n denna uppfattning: Om du g\'f6r efter lagen, \'e4r du r\'e4ttf\'e4rdig, om icke, \'e4r du f\'f6rd\'f6md. D\'e5 \'e4r lagen ett svagt och armt element. Och d\'e4r samvetet ligger i s\'e5dan tr\'e4ldom, d\'e4r kan icke finnas annat \'e4n svaghet och armod. D\'e4rf\'f6r ligger hela tonvikten p\'e5 ordet tj\'e4na. Vad Paulus vill avv\'e4rja \'e4r, att samvetet skulle tr\'e4la i f\'e5ngenskap under lagen. Det skall vara fritt, skall vara lagens h\'e4rskarinna, icke dess slavinna. Ty f\'f6r samvetet \'e4r lagen d\'f6d, och samvetet \'e4r d\'f6tt f\'f6r lagen. Den saken ha vi utf\'f6rligare behandlat i andra kapitlet ovan.\par \par \par \par a) Hs endast: "Fallet \'e4r l\'e4tt, d\'e5 en sv\'e4rmare kommer, som \'e4ven han b\'e4r Kristi, l\'f6ftets namn, tills han kommer i samtal med oss; sedan kommer han med den kristna k\'e4rleken, till slut gl\'f6mmes Kristus helt och det blir idel k\'e4rlek, som i v\'e5r tid skett med sv\'e4rmarna. Nu ha de intet annat f\'f6r \'f6gonen \'e4n artikeln om nattvarden o. s. v." -Tillbaka\par \par 42) "Inst\'e4llning" \'f6vers\'e4tter h\'e4r det grekiska ordet h\'e9xis, som betyder "tillst\'e5nd, f\'e4rdighet, skicklighet", lat. h\'e1bitus. Skolastikerna l\'e4rde i anslutning till Aristoteles, att dygden och allts\'e5 \'e4ven r\'e4ttf\'e4rdigheten f\'f6rv\'e4rvades genom \'f6vning, genom att man ofta g\'f6r dygdiga g\'e4rningar. Luther visar h\'e4r, att m\'e4nniskan icke kan skapa om sitt hj\'e4rta och g\'f6ra det r\'e4tt inf\'f6r Gud. Hennes r\'e4ttf\'e4rdighetsg\'e4rningar bef\'e4sta endast den egenr\'e4ttf\'e4rdiga inst\'e4llningen, i vilken de f\'f6retagas. Den f\'e4rdighet eller habitus som vinnes \'e4r allts\'e5 icke en dygd utan synd. -Tillbaka\par \par 43) Aes\'f3pus, grekisk fabeldiktare i sj\'e4tte \'e5rh. f. Kr. Med sin h\'f6ga uppskattning av all folklig vishet intresserade Luther sig mycket f\'f6r Aes\'f3pus. Han gjorde f\'f6rarbeten till en tysk upplaga av fablerna, vilken dock icke fullbordades. -Tillbaka\par \par 44) Huvudsakligen s\'e5som handledning f\'f6r biktf\'e4der f\'f6rfattades under medeltiden talrika s.k. summae casuum conscientiae, sammanst\'e4llningar av r\'e5d i samvetskonflikter. Dessa kasuistiska verk inneh\'f6llo \'e4ven \'e5tskilligt kyrkor\'e4ttsligt stoff. Summa angelica betyder "den \'e4nglalika summan", Summa diabolica d\'e4remot "den dj\'e4vulska summan". -Tillbaka\par \par 45) Enligt den grekiska sagan var Sisyfus konung i Korint. Han hade genom en m\'e4ngd brott utmanat gudarnas vrede, varf\'f6r han till straff i d\'f6dsriket m\'e5ste rulla ett klippblock uppf\'f6r en h\'f6g brant, endast f\'f6r att se det rulla , d\'e5 han n\'e5tt toppen. \emdash D\'e1naos' femtio d\'f6ttrar (utom en) hade under br\'f6llopsnatten p\'e5 faderns anstiftan m\'f6rdat sina m\'e4n, varf\'f6r de i d\'f6dsriket fingo det straff, som skildras i texten. -Tillbaka\par \par } /YW4: 9b{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:9b\par \par Men nu, sedan I haven l\'e4rt k\'e4nna Gud.\par \tab\par \par Men nu, d\'e5 ni k\'e4nner Gud,\par \par Han vill s\'e4ga: Det synes mig mycket underligt, att d\'e5 ni nu k\'e4nde Gud genom trons predikan, ni s\'e5 snart ha avfallit fr\'e5n den sanna kunskapen om Gud angiver han tydligt, vad det var de falska apostlarna hade l\'e4rt, n\'e4mligen att man skulle h\'e5lla vissa dagar, m\'e5nader, tider och \'e5r. Detta st\'e4lle ha n\'e4stan alla l\'e4rare f\'f6rst\'e5tt s\'e5som syftande p\'e5 de kaldeiska stj\'e4rntydarnas dagv\'e4ljeri, n\'e4mligen att hedningarna g\'e5vo akt p\'e5 vissa best\'e4mda dagar och m\'e5nader, d\'e5 de skulle f\'f6retaga sig n\'e5got viktigt eller utr\'f6na framtida h\'e4ndelser. Detta samma skulle galaterna ha gjort p\'e5 de falska apostlarnas inr\'e5dan. Augustinus, till vilken senare utl\'e4ggare ansluta sig, utlade dessa Pauli ord s\'e5som \'e5syftande denna hedniska sedv\'e4nja, fast\'e4n han sedan ocks\'e5 tolkar dem s\'e5som g\'e4llande judarnas dagar och m\'e5nader. D\'e4rom f\'f6res en ganska f\'f6rvirrad strid i p\'e5vedekreten.\par \par Men Paulus undervisar samvetet. D\'e4rf\'f6r talar han icke om denna hedniska sed att skilja p\'e5 dagar o.s.v., vilken endast ang\'e5r kroppen, utan han talar om Guds lag och om att skilja p\'e5 dagar och m\'e5nader enligt Mose lag, d.v.s. dagar, m\'e5nader och tider, som h\'f6rde till gudsdyrkan och som galaterna enligt de falska apostlarnas undervisning iakttogo f\'f6r sin r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relse. Ty Mose hade befallt judarna att h\'e5lla i helgd sabbatsdagen, nym\'e5nadsdagarna, den f\'f6rsta och den sjunde m\'e5naden samt \'e5rets tre stora tider eller fester, n\'e4mligen p\'e5sken, veckoh\'f6gtiden och l\'f6vhyddoh\'f6gtiden, slutligen sabbats\'e5ret och jubel\'e5ret. Denna festkalender iakttogo ocks\'e5 galaterna under de falska apostlarnas tv\'e5ng s\'e5som n\'f6dv\'e4ndig f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdigheten. D\'e4rf\'f6r s\'e4ger han, att de f\'f6rlorat den kristna n\'e5den och friheten och \'e5terv\'e4nt till tr\'e4ldom under svaga och arma elementer. Ty de hade av de falska apostlarna l\'e5tit sig \'f6vertygas om att dessa lagar n\'f6dv\'e4ndigt m\'e5ste h\'e5llas, och att de medf\'f6rde r\'e4ttf\'e4rdighet, om de h\'f6llos, men f\'f6rd\'f6melse, om de f\'f6rsummades. [623] Men Paulus till\'e5ter icke p\'e5 n\'e5gra villkor, att samvetena bindas vid Mose lag, utan han befriar dem \'f6verallt. Han s\'e4ger nedan, kap. 5, 2: "Se, jag Paulus s\'e4ger er att om ni l\'e5ter omsk\'e4ra er, kommer Kristus inte att vara till n\'e5gon hj\'e4lp f\'f6r er." Och i Kol. 2, 16: "L\'e5t d\'e4rf\'f6r ingen d\'f6ma er f\'f6r vad ni \'e4ter och dricker eller ifr\'e5ga om h\'f6gtid eller nym\'e5nad eller sabbat." Likas\'e5 s\'e4ger Kristus, Luk. 17, 20: "Guds rike kommer inte s\'e5 att man kan se det med \'f6gonen." L\'e5ngt mindre skola d\'e5 samvetena betungas och sn\'e4rjas med m\'e4nskliga stadgar.a)\par \par Nu inv\'e4nder n\'e5gon: Om galaterna syndade med att h\'e5lla dagar och h\'f6gtider, hur kunna d\'e5 ni g\'f6ra detsamma utan att synda? Svar: Vi fira s\'f6ndag, jul, p\'e5sk och liknande fester utan n\'e5got som helst tv\'e5ng. Med s\'e5dana f\'f6reskrifter f\'f6r gudstj\'e4nstfirandet betunga vi icke samvetena, och icke heller l\'e4ra vi som de falska apostlarna eller som papisterna, att iakttagandet av dessa tider \'e4r n\'f6dv\'e4ndigt f\'f6r att vinna r\'e4ttf\'e4rdighet eller att man d\'e4rigenom kan g\'f6ra till fyllest f\'f6r sina synder. Men vi h\'e5lla dem f\'f6r att i kyrkan allt m\'e5 tillg\'e5 med ordning och utan villervalla och f\'f6r att den utv\'e4rtes endr\'e4kten (ty i anden ha vi en annan endr\'e4kt) icke m\'e5 brytas, s\'e5som en g\'e5ng skedde, d\'e5 den romerske p\'e5ven Viktor exkommunicerade alla f\'f6rsamlingar i Mindre Asien, utan annan orsak \'e4n att de firade p\'e5sk p\'e5 annan tid \'e4n den romerska kyrkan. Ireneus klandrar Viktor f\'f6r detta, och f\'f6rvisso var det klanderv\'e4rt. Ty det var den st\'f6rsta d\'e5rskap att f\'f6r en s\'e5 obetydlig sak \'f6verl\'e4mna f\'f6rsamlingarna i \'d6sterlandet \'e5t dj\'e4vulen. Den r\'e4tta insikten om iakttagandet av dagar och h\'f6gtider har tydligen varit s\'e4llsynt \'e4ven hos de mest framst\'e5ende m\'e4n. Hieronymus hade den icke, och icke heller Augustinus hade fattat den, om han icke hade ansatts och pressats av pelagianerna.46)\par \par [624] Men den fr\'e4msta orsaken till att vi fira s\'e5dana h\'f6gtider \'e4r att Ordets \'e4mbete m\'e5 \'e4ga best\'e5nd, att folket p\'e5 vissa dagar och tider m\'e5 komma tillsammans f\'f6r att h\'f6ra Ordet, f\'f6r att l\'e4ra k\'e4nna Gud, f\'f6r att bruka nattvarden, f\'f6r att gemensamt bedja om allt som g\'f6res oss behov, vidare f\'f6r att tacka Gud f\'f6r hans andliga och lekamliga v\'e4lg\'e4rningar. Jag tror, att detta \'e4r den f\'f6rn\'e4msta orsaken till att kyrkof\'e4derna f\'f6rordnade firandet av s\'f6ndagen, p\'e5sk och pingst m.m.\par \par \par \par a) Hs: \'abTill en b\'f6rjan voro sv\'e4rmarna med oss i n\'e5den och h\'f6llo med om, att yttre ting icke betydde n\'e5got f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdigheten. Nu [\'e5ter b\'e4r Karlstadt] en gr\'e5 rock.14) De f\'f6rd\'f6mde p\'e5ven med hans yttre r\'e4ttf\'e4rdighetsg\'e4rningar, men sj\'e4lva hittade de p\'e5 nya. Att f\'f6rd\'f6ma en annans utv\'e4rtes r\'e4ttf\'e4rdighetsstadgar och sj\'e4lv uppst\'e4lla nya, vad \'e4r det?" -Tillbaka\par \par 14) Anspelning p\'e5 Andreas Karlstadt, Luthers kollega som professor i Wittenberg. Till en b\'f6rjan Luthers anh\'e4ngare, avl\'e4gsnade han sig fr\'e5n b\'f6rjan av 1520-talet alltmera fr\'e5n denne. Karlstadts reformer i Wittenberg under Luthers fr\'e5nvaro p\'e5 Wartburg f\'f6ranledde den senare att framh\'e5lla, att den evangeliska friheten icke finge g\'f6ras till lag. I sin isolering gled d\'e4refter K. i riktning mot mystiken. N\'e5got s\'e4rskilt andligt st\'e5nd borde icke finnas varf\'f6r K. utbytte sin pr\'e4stdr\'e4kt mot gr\'e5 bondekl\'e4der och v\'e4grade att i forts\'e4ttningen promovera teologie doktorer.\par \par 46) Den romerske biskopen Viktor uppfordrade omkr. \'e5r 190 mindreasiaterna att f\'f6lja det romerska bruket vid p\'e5skfirandet. D\'e5 de v\'e4grade, utesl\'f6t han dem ur kyrkans gemenskap. Bland dem som f\'f6rs\'f6kte f\'f6rm\'e5 honom till ett mildare f\'f6rfarande var kyrkofadern Iren\'e9us, biskop i Lyon. -Tillbaka\par } S$SQ\4:12{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\bL[4:11{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:11\par \par Jag \'e4r bekymrad f\'f6r eder och fruktar, att jag till \'e4ventyrs har arbetat f\'=Zw4:10{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:10\par \par I akten ju p\'e5 dagar och p\'e5 m\'e5nader och p\'e5 s\'e4rskilda tider och \'e5r.\par \tab\par \par Ni iakttar noga dagar och m\'e5nader och s\'e4rskilda tider och \'e5r.\par \par [622] Med dessa orf6rg\'e4ves f\'f6r eder.\par \tab\par \par Jag \'e4r r\'e4dd att jag har anstr\'e4ngt mig f\'f6rg\'e4ves bland er.\par \par Med dessa ord visar aposteln, att han varit mycket orolig p\'e5 grund av galaternas fall. Han skulle g\'e4rna vilja tala str\'e4ngare till dem, men han \'e4r r\'e4dd att han genom alltf\'f6r str\'e4nga f\'f6rebr\'e5elser snarare skall reta dem och helt och h\'e5llet driva dem ifr\'e5n sig \'e4n f\'e5 dem att b\'e4ttra sig. D\'e4rf\'f6r \'e4ndrar och mildrar han sitt uttryckss\'e4tt, medan han skriver, och framst\'e4ller det n\'e4stan som om det blott vore han som lidit skada, i det han skriver: "Jag \'e4r r\'e4dd att jag har anstr\'e4ngt mig f\'f6rg\'e4ves bland er." Det \'e4r, det g\'f6r mig ont att jag med s\'e5dan flit och trohet predikat evangelium hos eder utan n\'e5gon frukt. Han behandlar dem allts\'e5 med den st\'f6rsta mildhet och med verkligt faderlig omsorg, men samtidigt riktar han str\'e4nga f\'f6rebr\'e5elser till dem, fast\'e4n det sker f\'f6rstucket. [625] Ty d\'e5 han s\'e4ger, att han arbetat f\'f6rg\'e4ves, att han utan frukt predikat evangelium hos dem, antyder han d\'e4rmed, att de antingen varit h\'e5rdnackat otrogna eller avfallit fr\'e5n trons l\'e4ra. Men s\'e5v\'e4l de otrogna som de fr\'e5n trons l\'e4ra avfallna \'e4ro alltj\'e4mt syndare, ogudaktiga, or\'e4ttf\'e4rdiga och f\'f6rd\'f6mda. D\'e4rf\'f6r \'e4r det helt f\'f6rg\'e4ves, n\'e4r s\'e5dana m\'e4nniskor lyda lagen eller iakttaga dagar och m\'e5nader m. m. Detta \'e4r en f\'f6rstucken bannlysning eller uteslutning ur f\'f6rsamlingen, ty med dessa ord ger han till k\'e4nna, att de icke h\'f6ra Kristus till, om de icke \'e5terv\'e4nda till den sunda l\'e4ran. Men han s\'e4ger det icke rent ut. Han visste n\'e4mligen med sig, att han icke skulle kunna utr\'e4tta n\'e5got med en alltf\'f6r str\'e4ng bestraffning. D\'e4rf\'f6r \'e4ndrar han sitt uttryckss\'e4tt och tilltalar dem milt, i det han s\'e4ger: [forts]Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:11\par \par Jag \'e4r bekymrad f\'f6r eder och fruktar, att jag till \'e4ventyrs har arbetat f\'f6rg\'e4ves f\'f6r eder.\par \tab\par \par Jag \'e4r r\'e4dd att jag har anstr\'e4ngt mig f\'f6rg\'e4ves bland er.\par \par Med dessa ord visar aposteln, att han varit mycket orolig p\'e5 grund av galaternas fall. Han skulle g\'e4rna vilja tala str\'e4ngare till dem, men han \'e4r r\'e4dd att han genom alltf\'f6r str\'e4nga f\'f6rebr\'e5elser snarare skall reta dem och helt och h\'e5llet driva dem ifr\'e5n sig \'e4n f\'e5 dem att b\'e4ttra sig. D\'e4rf\'f6r \'e4ndrar och mildrar han sitt uttryckss\'e4tt, medan han skriver, och framst\'e4ller det n\'e4stan som om det blott vore han som lidit skada, i det han skriver: "Jag \'e4r r\'e4dd att jag har anstr\'e4ngt mig f\'f6rg\'e4ves bland er." Det \'e4r, det g\'f6r mig ont att jag med s\'e5dan flit och trohet predikat evangelium hos eder utan n\'e5gon frukt. Han behandlar dem allts\'e5 med den st\'f6rsta mildhet och med verkligt faderlig omsorg, men samtidigt riktar han str\'e4nga f\'f6rebr\'e5elser till dem, fast\'e4n det sker f\'f6rstucket. [625] Ty d\'e5 han s\'e4ger, att han arbetat f\'f6rg\'e4ves, att han utan frukt predikat evangelium hos dem, antyder han d\'e4rmed, att de antingen varit h\'e5rdnackat otrogna eller avfallit fr\'e5n trons l\'e4ra. Men s\'e5v\'e4l de otrogna som de fr\'e5n trons l\'e4ra avfallna \'e4ro alltj\'e4mt syndare, ogudaktiga, or\'e4ttf\'e4rdiga och f\'f6rd\'f6mda. D\'e4rf\'f6r \'e4r det helt f\'f6rg\'e4ves, n\'e4r s\'e5dana m\'e4nniskor lyda lagen eller iakttaga dagar och m\'e5nader m. m. Detta \'e4r en f\'f6rstucken bannlysning eller uteslutning ur f\'f6rsamlingen, ty med dessa ord ger han till k\'e4nna, att de icke h\'f6ra Kristus till, om de icke \'e5terv\'e4nda till den sunda l\'e4ran. Men han s\'e4ger det icke rent ut. Han visste n\'e4mligen med sig, att han icke skulle kunna utr\'e4tta n\'e5got med en alltf\'f6r str\'e4ng bestraffning. D\'e4rf\'f6r \'e4ndrar han sitt uttryckss\'e4tt och tilltalar dem milt, i det han s\'e4ger: [forts]\par \par } lue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:12\par \par Jag beder eder, mina br\'f6der: Bliven s\'e5som jag \'e4r, eftersom jag har blivit s\'e5som I voren.\par \tab\par \par Jag ber er, br\'f6der: bli som jag, eftersom jag har blivit som ni.\par \par Detta st\'e4lle \'e4r icke skrivet i undervisande syfte, utan det \'e4r fyllt av faderliga k\'e4nslor, som fordra en v\'e4ltalares konst f\'f6r att komma till uttryck. Hittills har Paulus undervisat, och d\'e4runder har han p\'e5 grund av hela detta bedr\'f6vliga fall blivit h\'e4ftigt uppr\'f6rd \'f6ver galaterna, s\'e5 att han f\'f6rebr\'e5tt dem i synnerligen h\'e4ftiga ordalag, i det att han talat om dem s\'e5som of\'f6rst\'e5ndiga, f\'f6rh\'e4xade, olydiga mot sanningen och Kristi korsf\'e4stare. Men d\'e5 nu den viktigaste delen av brevet \'e4r n\'e4stan slut, b\'f6rjar han f\'f6rst\'e5, att han behandlat galaterna alltf\'f6r str\'e4ngt. Orolig f\'f6r att genom denna sin str\'e4nghet ha mera skadat \'e4n gagnat vill han nu visa, att denna h\'e5rda bestraffning utg\'e5tt fr\'e5n ett faderligt och i sann mening apostoliskt sinnelag. Nu visar han riktigt sin konst som brevskrivare. Han fl\'f6dar \'f6ver av milda och goda ord f\'f6r att genom dessa k\'e4rleksfulla uttryck f\'f6rsona dem, som han kunde ha s\'e5rat genom sin str\'e4nga bestraffning \emdash och det var s\'e4kert m\'e5nga.\par \par Samtidigt l\'e4r han h\'e4r genom sitt f\'f6red\'f6me, att pr\'e4ster och biskopar m\'e5ste vara sinnade som f\'e4der och m\'f6drar, [626] eftersom de icke ha att g\'f6ra med glupande ulvar utan med arma, f\'f6rf\'f6rda och vilseg\'e5ngna f\'e5r. De m\'e5ste b\'e4ra deras svaghet och deras fall med t\'e5lamod och behandla dem med den st\'f6rsta mildhet. P\'e5 annat s\'e4tt kunna de n\'e4mligen icke \'e5terf\'f6ras till den r\'e4tta v\'e4gen, eftersom de genom alltf\'f6r str\'e4ng bestraffning snarare drivas till vrede \'e4n till b\'e4ttring.\par \par Och f\'f6r att i f\'f6rbig\'e5ende erinra \'e4ven om den saken: Den sunda l\'e4rans art och verkan \'e4r s\'e5dan, att d\'e5 den l\'e4res och fattas r\'e4tt, f\'f6renar den sinnena i den sk\'f6naste endr\'e4kt. Men d\'e5 m\'e4nniskor \'e5sidos\'e4tta gudaktighetens l\'e4ra och omfatta villfarelser, spr\'e4nges denna sinnenas endr\'e4kt. S\'e5 snart som v\'e5ra br\'f6der eller l\'e4rjungar l\'e5tit sig av sv\'e4rmeandar f\'f6rf\'f6ras till avfall fr\'e5n l\'e4ran om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, b\'f6rja de genast med det bittraste hat f\'f6rf\'f6lja de fromma, som de f\'f6rut \'e4lskade s\'e5 h\'f6gt.\par \par Vi ha nu f\'f6r tiden tillf\'e4lle att g\'f6ra den erfarenheten med v\'e5ra falska br\'f6der, sakramenterare och vederd\'f6pare, som d\'e5 evangelium f\'f6rst b\'f6rjade predikas, g\'e4rna h\'f6rde oss eller \'e5tminstone l\'e4ste, vad vi skrevo. De erk\'e4nde, att vi hade den helige Andes g\'e5va, och d\'e4rf\'f6r h\'f6llo de oss i v\'f6rdnad. N\'e5gra av dem levde i f\'f6rtroligt umg\'e4nge med oss och uppf\'f6rde sig synnerligen blygsamt i v\'e5r krets. Men s\'e5 snart de l\'e4mnat oss och blivit f\'f6rvillade av sv\'e4rmare, kan ingen vara mer fientlig mot v\'e5r l\'e4ra och mot oss sj\'e4lva \'e4n de. De hata \'e4ven papisterna men icke s\'e5 h\'e4ftigt som oss. [627] D\'e4rf\'f6r fr\'e5gar jag mig st\'e4ndigt p\'e5 nytt, huru ett s\'e5 vilt och bittert hat s\'e5 pl\'f6tsligt kunnat uppst\'e5 hos dessa m\'e4nniskor, som tidigare omfattade oss med s\'e5dan k\'e4rlek. Vi ha ju icke ens i den minsta sak s\'e5rat dem eller givit dem anledning till att hata oss. Ja, de tvingas erk\'e4nna, att v\'e5r str\'e4van fr\'e4mst g\'e5r ut p\'e5 att Kristi v\'e4lg\'e4rningar och Kristi h\'e4rlighet m\'e5 vinna erk\'e4nnande, att evangelii sanning m\'e5 l\'e4ras rent, vilken Gud i denna yttersta tid genom oss p\'e5 nytt uppenbarat f\'f6r den otacksamma v\'e4rlden. Varf\'f6r hata de oss d\'e5 s\'e5 bittert? Det finns ingen annan orsak \'e4n att de f\'e5tt nya l\'e4rare. Deras smittosamma gift har uppt\'e4nt dem s\'e5, att de brinna av ett f\'f6r dem sj\'e4lva p\'e5kostande, oblidkeligt hat mot oss.\par \par Och jag f\'f6rst\'e5r, att detta \'e4r apostlarnas och alla fromma l\'e4rares \'f6de (apostlarna betyga det ju i alla sina brev), att deras \'e5h\'f6rare och l\'e4rjungar visa dem sin tacksamhet p\'e5 detta s\'e4tt, sedan de blivit besmittade av sv\'e4rmares ogudaktiga \'e5sikter och f\'f6rf\'f6rts av dem. Bland galaterna var det f\'e5 som stodo fast vid Pauli undervisning. Alla de andra l\'e4to sig f\'f6rf\'f6ras av de falska apostlarna och erk\'e4nde icke l\'e4ngre Paulus som sin l\'e4rare, ja, intet var dem mera f\'f6rhatligt \'e4n Paulus och hans l\'e4ra. Och jag \'e4r r\'e4dd f\'f6r att det endast var f\'e5 som han med detta sitt brev lyckades \'e5terf\'f6ra fr\'e5n villfarelsen. Om n\'e5got liknande h\'e4nde oss, om under v\'e5r fr\'e5nvaro v\'e5r f\'f6rsamling f\'f6rvillades av sv\'e4rmare och vi skulle skriva hit, icke ett utan m\'e5nga brev, s\'e5 skulle vi d\'e4rmed f\'f6ga eller intet utr\'e4tta. Utom n\'e5gra f\'e5 mera st\'e5ndaktiga skulle de v\'e5ra icke uppf\'f6ra sig annorlunda mot oss \'e4n de av sekteristerna f\'f6rf\'f6rda nu g\'f6ra, vilka hellre skulle tillbedja p\'e5ven \'e4n lyda v\'e5ra tills\'e4gelser eller godtaga v\'e5r l\'e4ra. Dem skall ingen kunna \'f6vertyga om att de f\'f6rlorat Kristus och nu p\'e5 nytt giva sig i tr\'e4ldom under svaga och arma elementer, under gudar, som till sitt v\'e4sende icke \'e4ro gudar. [628] Ingenting \'e4ro de ovilligare till att h\'f6ra \'e4n att deras l\'e4rare f\'f6rd\'e4rva Kristi evangelium och v\'e5lla oro och f\'f6rvirring b\'e5de i samvetena och i f\'f6rsamlingarna. Lutheranerna, s\'e4ga de, \'e4ro de enda som icke \'e4ro visa, de enda som icke predika Kristus, de enda som icke ha den helige Ande, profetians g\'e5va och den r\'e4tta skrifttolkningen. V\'e5ra l\'e4rare st\'e5 icke i n\'e5got avseende f\'f6r dem, ja, de \'f6vertr\'e4ffa dem p\'e5 m\'e5nga punkter, ty de fara efter Anden och l\'e4ra andliga ting. De d\'e4remot ha \'e4nnu icke hunnit fram till n\'e5gon verklig teologi. De ha fastnat vid bokstaven och l\'e4ra ingenting annat \'e4n katekesen, tro och k\'e4rlek o.s.v.\par \par Som jag ofta brukar s\'e4ga: Lika l\'e4tt som det g\'e5r att falla i tron, lika allvarligt \'e4r detta fall. Det f\'f6r ju fr\'e5n himmelens h\'f6gsta h\'f6jd ned i helvetets djup. Det \'e4r icke ett m\'e4nskligt fall, s\'e5som n\'e4r man faller i mord eller \'e4ktenskapsbrott, utan det \'e4r sataniskt. Ty de som falla p\'e5 detta s\'e4tt kunna icke l\'e4tt bliva botade, och om de envist framh\'e4rda i sin villfarelse, blir deras sista v\'e4rre \'e4n det f\'f6rsta, s\'e5som Kristus s\'e4ger: N\'e4r en oren ande har farit ut ur en m\'e4nniska, vandrar han genom \'f6kentrakter f\'f6r att leta efter en viloplats. Men om han inte finner n\'e5gon t\'e4nker han: Jag vill v\'e4nda till mitt hus som jag l\'e4mnade. N\'e4r han s\'e5 kommer och finner det st\'e4dat och pyntat, ger han sig av och tar med sig sju andra andar, som \'e4ro v\'e4rre \'e4n han sj\'e4lv, och de g\'e5r in och bor d\'e4r. (Luk. 11:24 ff.).\par \par Genom Andens ingivelse b\'f6rjar allts\'e5 Paulus inse och frukta, att galaterna, som han i fromt nit hade kallat of\'f6rst\'e5ndiga m.m., genom denna skarpa tillr\'e4ttavisning skola snarare ytterligare f\'f6rbittras \'e4n f\'f6rb\'e4ttras. Han hade god anledning till dessa farh\'e5gor, eftersom han visste, [629] att de falska apostlarna voro verksamma bland dem, och att de skulle tyda denna faderliga tillr\'e4ttavisning till det v\'e4rsta och ropa: Nu visar Paulus, som n\'e5gra bland eder s\'e4tta s\'e5 h\'f6gt, riktigt vad andas barn han \'e4r. D\'e5 han var h\'e4r, ville han synas vara er fader, men de brev, som han skriver, n\'e4r han \'e4r borta h\'e4rifr\'e5n, visa, att han \'e4r en tyrann. \emdash D\'e4rf\'f6r \'e4r han s\'e5 gripen av kristlig k\'e4rlek och faderlig omsorg, att han icke vet, vad eller huru han skall skriva till dem. Ty det \'e4r en mycket vansklig sak att brevledes f\'f6rsvara sig inf\'f6r fr\'e5nvarande, vilka redan fattat hat till en och genom andra ha intalats, att man icke \'e4r v\'e4lsinnad. D\'e4rf\'f6r s\'e4ger han litet l\'e4ngre fram i sin f\'f6rvirring: "Jag vet mig ingen r\'e5d med er", d.v.s. jag vet icke vad jag skall g\'f6ra med er.\par \par Dessa ord: "Bli som jag, eftersom jag har blivit som ni.", f\'e5 icke fattas s\'e5som undervisning utan uteslutande s\'e5som angivande Pauli hj\'e4rtelag gentemot galaterna. Meningen \'e4r allts\'e5 icke: Varen s\'e5som jag, det \'e4r, t\'e4nken i l\'e4rofr\'e5gor som jag, utan: Varen s\'e5 sinnade mot mig som jag \'e4r mot er. Han vill s\'e4ga: Kanske har jag varit alltf\'f6r skarp i mina f\'f6rebr\'e5elser mot er, men f\'f6rl\'e5t mig denna str\'e4nghet, [630] och d\'f6m icke hj\'e4rtat efter orden utan orden efter mitt hj\'e4rtelag! Orden tyckas visserligen h\'e5rda och k\'e4ppen grov, men hj\'e4rtat \'e4r milt och faderligt. D\'e4rf\'f6r, k\'e4ra galater, skola ni upptaga denna min bestraffning i samma anda som jag har utdelat den. Ty l\'e4get kr\'e4vde, att jag visade mig s\'e5 h\'e5rd mot er. \emdash\par \par \'c4ven v\'e5r tuktan \'e4r h\'e5rd och v\'e5r penna \'e4r grov, men sannerligen, hj\'e4rtat \'e4r icke bittert eller avundsamt, det t\'f6rstar icke efter h\'e4mnd p\'e5 motst\'e5ndarna, utan d\'e4r r\'e5der faderlig oro och sm\'e4rta. Jag hatar icke papister och andra villoandar p\'e5 det s\'e4ttet, att jag skulle nedbedja olyckor \'f6ver dem eller \'f6nska deras underg\'e5ng, utan jag skulle hellre vilja, att de \'e5terv\'e4nde till den r\'e4tta v\'e4gen och bleve saliga tillsammans med oss.\par \par Tuktom\'e4staren straffar icke sin l\'e4rjunge i ond avsikt utan till hans eget b\'e4sta. Riset \'e4r visserligen h\'e5rt, men tukten \'e4r alldeles n\'f6dv\'e4ndig f\'f6r gossen, och den bestraffande besj\'e4las av uppriktig k\'e4rlek. Likas\'e5 tuktar en fader sin son, icke f\'f6r att f\'f6rd\'e4rva utan f\'f6r att f\'f6rb\'e4ttra honom. Slagen falla visserligen h\'e5rt och g\'f6ra ont ("F\'f6r stunden tycks ingen tuktan vara till gl\'e4dje utan till sorg, men f\'f6r dem som fostrats genom tuktan ger den l\'e4ngre fram frid och r\'e4ttf\'e4rdighet som frukt.", Hebr. 12:11), men faderns sinnelag \'e4r uppriktigt och milt. Och om han icke \'e4lskade sonen, skulle han icke tukta honom utan driva bort honom, uppge hoppet om hans r\'e4ddning och l\'e5ta honom g\'e5 f\'f6rlorad. [631] Att han tuktar honom \'e4r allts\'e5 ett tecken p\'e5 hans faderliga k\'e4rlek till sin son och l\'e4nder sonen till det st\'f6rsta gagn. S\'e5 b\'f6ra ocks\'e5 ni t\'e4nka om min bestraffning. I s\'e5 fall skola ni icke anse den f\'f6r h\'e5rd utan finna den h\'e4lsosam. Jag \'e4r v\'e4nligt sinnad mot er, och detsamma beg\'e4r jag att ni skola vara mot mig.\par \par P\'e5 detta s\'e4tt talar han v\'e4nligt till galaterna, och han understryker kraftigt denna sin v\'e4nliga inst\'e4llning f\'f6r att d\'e4rigenom \'e5ter blidka och hela dem, som blivit uppretade genom hans str\'e4nga tillr\'e4ttavisning. Likv\'e4l \'e5terkallar han icke sj\'e4lva tillr\'e4ttavisningen. Han erk\'e4nner visserligen, att den varit h\'e5rd och k\'e4rv, men jag var tvungen, s\'e4ger han, att g\'e5 str\'e4ngt fram emot er. Men jag mildrar min tillr\'e4ttavisning genom att \'e5dagal\'e4gga, att den givits i b\'e4sta v\'e4lmening. L\'e4karen ger den sjuke en bitter dryck, icke d\'e4rf\'f6r att han vill honom ont, utan han vill hj\'e4lpa honom p\'e5 det s\'e4ttet. Om allts\'e5 den sjuke f\'e5r n\'e5got bittert, f\'e5r det icke tillskrivas l\'e4karen utan l\'e4kemedlet och sjukdomen. S\'e5 skola ni ocks\'e5 t\'e4nka om min h\'e5rda tillr\'e4ttavisning.\par \par \par \par Jag beder eder, mina br\'f6der: I haven icke gjort mig n\'e5got f\'f6r n\'e4r\par \tab\par \par Ni har inte gjort mig n\'e5got ont.\par \par Kallar Paulus det att "bedja", n\'e4r han kallar galaterna "f\'f6rh\'e4xade", "olydiga mot sanningen" och "Kristi korsf\'e4stare"? Jag skulle snarare kalla det f\'f6r ovett. Sj\'e4lv f\'f6rklarar han, att det icke \'e4r ovett utan en b\'f6n, och s\'e5 f\'f6rh\'e5ller det sig verkligen. Han vill s\'e4ga: Det \'e4r sant, jag har tillr\'e4ttavisat er ganska str\'e4ngt. [632] Men f\'f6rst\'e5 det blott r\'e4tt, s\'e5 skola ni inse, att mina f\'f6rebr\'e5elser icke \'e4ro f\'f6rebr\'e5elser utan en b\'f6n. N\'e4r en fader ger sin son stryk, \'e4r det detsamma som om han sade till honom: Min son, jag ber dig, var ordentlig! Skenbart \'e4r det en bestraffning, men om man ser till faderns hj\'e4rta, \'e4r det den v\'e4nligaste b\'f6n.\par \par "Ni har inte gjort mig n\'e5got ont." \emdash liksom ville han s\'e4ga: Vad har jag f\'f6r anledning att vara ond p\'e5 er eller att k\'e4nna mig s\'e5rad, s\'e5 att jag d\'e4rf\'f6r skulle tala illa om er, d\'e5 ni icke ha gjort mig n\'e5got ont? \emdash Varf\'f6r s\'e4ger du d\'e5, att vi \'e4ro f\'f6rvillade, att vi hava \'f6vergivit din l\'e4ra, att vi \'e4ro fr\'e5n v\'e5ra sinnen, f\'f6rh\'e4xade o.s.v.? S\'e5dana ord visa nog, att vi s\'e5rat dig. \emdash Icke mig utan er sj\'e4lva ha ni s\'e5rat. Och d\'e4rf\'f6r \'e4r det icke f\'f6r min skull utan f\'f6r er skull, som jag \'e4r s\'e5 bekymrad. Tro d\'e4rf\'f6r icke, att min tillr\'e4ttavisning h\'e4rflyter ur vrede, hat eller n\'e5gon annan d\'e5lig bevekelsegrund. Jag tar Gud till vittne p\'e5 att ni icke gjort mig n\'e5gon or\'e4tt utan att ni tv\'e4rtom bevisat mig mycket gott.\par \par Genom att s\'e5 tala v\'e4l till galaterna s\'f6ker han mjuka upp deras sinnen f\'f6r att de s\'e5som verkliga s\'f6ner m\'e5 b\'e4ra dessa hans faderliga tillr\'e4ttavisningar. Detta \'e4r att med honung och socker f\'f6rs\'e4tta den bittra mal\'f6rtsdrycken, s\'e5 att den blir s\'f6t igen. P\'e5 samma s\'e4tt tala f\'f6r\'e4ldrarna v\'e4l med sina barn, n\'e4r de straffat dem ordentligt. De giva dem kakor och bakelser, p\'e4ron och \'e4pplen och liknande sm\'e5 g\'e5vor f\'f6r att barnen skola f\'f6rst\'e5, att f\'f6r\'e4ldrarna vilja dem innerligt v\'e4l, hur h\'e5rd bestraffningen \'e4n varit.\par } e f\'f6r er, s\'e5 f\'f6raktade ni mig inte eller avskydde mig, utan ni tog emot mig som en Guds \'e4ngel, ja, som Kristus Jesus.\par \par [633] Han utvecklar, vad slags v\'e4lg\'e4rningar galaterna bevisat honom. Den f\'f6rsta v\'e4lg\'e4rningen, s\'e4ger han, som jag r\'e4knar f\'f6r den st\'f6rsta av alla, var denna: D\'e5 jag f\'f6rst b\'f6rjade predika evangelium bland eder och gjorde det under k\'f6ttets svaghet och stora frestelser, s\'e5 togo ni likv\'e4l icke anst\'f6t av detta mitt kors. Ni voro s\'e5 goda, s\'e5 milda, s\'e5 v\'e4nligt inst\'e4llda och s\'e5 k\'e4rleksfulla mot mig, att ni alldeles icke togo anst\'f6t av denna k\'f6ttets svaghet, dessa frestelser och faror, som s\'e5 n\'e4r blivit mig \'f6verm\'e4ktiga. Tv\'e4rtom, ni \'e4gnade mig den st\'f6rsta k\'e4rlek och mottogo mig som en Guds \'e4ngel, ja, som Kristus Jesus sj\'e4lv.\par \par Detta \'e4r s\'e4kerligen ett mycket h\'f6gt betyg \'e5t galaterna, att de anammat evangelium av en s\'e5 f\'f6raktlig och illa ansatt man, som Paulus var. Han predikade n\'e4mligen evangelium hos dem under oroligheter fr\'e5n de rasande judarnas och hedningarnas sida. Ty allt vad makt, vishet, l\'e4rdom och fromhet hette hatade, f\'f6rf\'f6ljde, bespottade, f\'f6rtrampade och sm\'e4dade Paulus. Galaterna togo ingen anst\'f6t av allt detta, utan de v\'e4nde sina blickar fr\'e5n detta sk\'e5despel av svaghet, frestelser och faror och lyssnade till den fattige, f\'f6raktade, el\'e4ndige och h\'e5rt ansatte Paulus och erk\'e4nde sig vara hans l\'e4rjungar. [634] Ja, de gingo \'e4nnu l\'e4ngre, i det att de mottogo och h\'f6rde honom som en Guds \'e4ngel, ja, s\'e5som Kristus Jesus. Detta l\'e4nder galaterna till h\'f6gt ber\'f6m och stor f\'f6rtj\'e4nst. Paulus har f\'f6rvisso aldrig givit ett s\'e5dant ber\'f6m \'e5t n\'e5gon f\'f6rsamling, som han skrivit till.\par \par Hieronymus och n\'e5gra andra bland de gamla f\'e4derna f\'f6rst\'e5 k\'f6ttets svaghet hos Paulus s\'e5som syftande p\'e5 sjukdom eller frestelse till okyskhet. Dessa goda f\'e4der levde i en tid, d\'e5 kyrkan hade timlig framg\'e5ng, och de saknade d\'e4rf\'f6r erfarenhet av kors och f\'f6rf\'f6ljelse. Biskoparna hade n\'e4mligen redan d\'e5 b\'f6rjat v\'e4xa och tilltaga i v\'e4rldslig rikedom, anseende och \'e4ra. Flera av dem tyranniserade de f\'f6rsamlingar, som de f\'f6restodo, s\'e5som framg\'e5r av kyrkohistorien. F\'e5 gjorde sin plikt, och de som ville synas fylla den, \'e5sidosatte evangelii l\'e4ra och f\'f6rkunnade sina egna stadgar. Men d\'e5 kunskap, pr\'f6vningar och ren skriftutl\'e4ggning fattas hos pr\'e4ster och biskopar, m\'e5ste de hemfalla \'e5t s\'e4kerhet, eftersom de icke pr\'f6vas i frestelser, kors och f\'f6rf\'f6ljelser, vilka ofelbart bruka f\'f6lja p\'e5 en ren f\'f6rkunnelse av Ordet. D\'e4rf\'f6r kunde de om\'f6jligt f\'f6rst\'e5 Paulus. Men vi ha genom Guds n\'e5d trons rena l\'e4ra, och vi f\'f6rkunna den ocks\'e5 \'f6ppet. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste vi ocks\'e5 utst\'e5 det grymmaste hat och f\'f6rf\'f6ljelse fr\'e5n dj\'e4vulen och v\'e4rlden. Och om vi icke h\'f6lles i \'f6vning genom tyranners och k\'e4ttares v\'e5ld och list, om vi icke i hj\'e4rtat k\'e4nde skr\'e4cken f\'f6r Satans brinnande pilar, s\'e5 skulle Paulus vara lika dunkel och obegriplig f\'f6r oss som han under de f\'f6rflutna seklerna varit f\'f6r hela v\'e4rlden och alltj\'e4mt \'e4r f\'f6r v\'e5ra motst\'e5ndare, papister och sv\'e4rmare. Det \'e4r profetians g\'e5va och v\'e5ra studier i f\'f6rening med inre och yttre anf\'e4ktelser som giva oss nyckeln till Paulus och till hela Skriften.\par \par Vad Paulus kallar k\'f6ttets svaghet \'e4r icke sjukdom eller syndig lidelse utan det lidande och betryck, som han kroppsligen f\'e5tt utst\'e5, [635] och det skall f\'f6rst\'e5s som motsats till kraft eller makt. Och f\'f6r att det icke m\'e5 se ut som om vi v\'e5ldf\'f6rde oss p\'e5 texten, skola vi l\'e5ta Paulus sj\'e4lv f\'f6rklara uttrycket. "D\'e4rf\'f6r vill jag hellre", s\'e4ger han 2 Kor. 12:9 f., "ber\'f6mma mig av min svaghet, f\'f6r att Kristi kraft skall vila \'f6ver mig. S\'e5 gl\'e4der jag mig \'f6ver svaghet, misshandel och n\'f6d, \'f6ver f\'f6rf\'f6ljelser och \'e5ngest, eftersom det sker f\'f6r Kristus. Ty n\'e4r jag \'e4r svag, d\'e5 \'e4r jag stark." Och i samma brev, kap. 11:23 ff., s\'e4ger han: "Jag har arbetat mer, suttit i f\'e4ngelse mer, f\'e5tt hugg och slag i \'f6verfl\'f6d och ofta sv\'e4vat i livsfara. Av judarna har jag fem g\'e5nger f\'e5tt fyrtio gisselslag, s\'e5 n\'e4r som p\'e5 ett, tre g\'e5nger har jag blivit piskad med sp\'f6, en g\'e5ng har jag blivit stenad, tre g\'e5nger har jag lidit skeppsbrott," o.s.v. Det \'e4r dessa kroppsliga lidanden, som han f\'e5tt utst\'e5, som han kallar f\'f6r k\'f6ttets svaghet, icke n\'e5gon sjukdom. Han vill s\'e4ga: D\'e5 jag predikade evangelium hos er, var jag ansatt av allt m\'f6jligt ont. F\'f6rs\'e5t lurade p\'e5 mig fr\'e5n alla sidor, faror fr\'e5n judar, faror fr\'e5n hedningar och faror fr\'e5n falska br\'f6der. Jag led av hunger och brist p\'e5 allting, jag var s\'e5som v\'e4rldens avskum, s\'e5som var mans avskrap. \emdash S\'e5dan svaghet n\'e4mner han ofta, s\'e5som i 1 Kor. 4, i 2 Kor. 4, 6, 11 och 12 och annorst\'e4des.\par \par Det \'e4r allts\'e5 tydligt, att Paulus med "k\'f6ttets svaghet" menar lidanden, som icke blott han utan \'e4ven de \'f6vriga apostlarna f\'e5tt utst\'e5 i k\'f6ttet. Ehuru de voro svaga i k\'f6ttet, voro de dock starka i anden. Ty i dem bodde Kristi kraft, som st\'e4ndigt h\'e4rskade och triumferade genom dem. Det antyder Paulus sj\'e4lv p\'e5 det anf\'f6rda st\'e4llet genom orden: "N\'e4r jag \'e4r svag, d\'e5 \'e4r jag stark", likas\'e5: "Jag vill med gl\'e4dje ber\'f6mma mig av min svaghet, p\'e5 det att Kristi kraft m\'e5 bo i mig." Och i 2 Kor. 2:14 s\'e4ger han: "Men vi tackar Gud, som alltid f\'f6r oss fram i Kristi segert\'e5g och genom oss \'f6verallt sprider sin kunskaps v\'e4ldoft." Han menar: Hur mycket \'e4n dj\'e4vulen, de otrogna judarna och hedningarna rasa emot oss, framh\'e4rda vi likv\'e4l utan att l\'e5ta oss \'f6vervinnas av alla deras anfall, [636] och med eller mot deras vilja bryter v\'e5r l\'e4ra igenom och triumferar. \emdash S\'e5 stor var den Andens styrka och kraft hos apostlarna, mot vilken han h\'e4r kontrasterar k\'f6ttets svaghet och tr\'e4ldom.\par \par Denna k\'f6ttets svaghet hos de fromma \'e4r mycket anst\'f6tlig f\'f6r f\'f6rnuftet. D\'e4rf\'f6r s\'e4ger Kristus sj\'e4lv: "Och salig \'e4r den som inte tar anst\'f6t av mig." (Matt. 11:6). Och Paulus s\'e4ger, 1 Kor. 1:23: "Men vi predikar Kristus som korsf\'e4st, f\'f6r judarna en st\'f6testen och f\'f6r hedningarna en d\'e5rskap." D\'e4rf\'f6r \'e4r det n\'e5got stort att som alltings Herre och v\'e4rldens Fr\'e4lsare kunna erk\'e4nna den, om vilken man h\'f6r, att han varit den el\'e4ndigaste och siste bland m\'e4n, "h\'e5nad av m\'e4nniskor, f\'f6raktad av folket." (Ps. 22:7), kort sagt, f\'f6rhatlig f\'f6r alla och till slut d\'f6md till korsets d\'f6d av sitt eget folk och s\'e4rskilt av dem, som voro de f\'f6rn\'e4msta, visaste och heligaste. Det \'e4r n\'e5got stort att icke taga intryck av s\'e5 mycken anst\'f6t och icke blott kunna bortse fr\'e5n det utan d\'e4rtill ocks\'e5 s\'e4tta den bespottade, gisslade och skymfligt korsf\'e4ste Kristus h\'f6gre \'e4n de rikes alla rikedomar, de m\'e4ktiges hela makt, alla l\'e4rares hela vishet, alla kungars kronor och alla helgons fromhet.\par \par S\'e5 var det ocks\'e5 n\'e5got stort, att icke galaterna togo anst\'f6t av den ytterligt anst\'f6tliga svaghet och den korsets ringhet som de s\'e5go hos Paulus, utan mottogo honom som en \'e4ngel och som Kristus Jesus. Liksom Kristus s\'e4ger, att hans l\'e4rjungar f\'f6rblivit hos honom i hans frestelser, s\'e5 s\'e4ger ocks\'e5 Paulus, att galaterna icke f\'f6raktat den frestelse, som han bar i sitt k\'f6tt. Det \'e4r allts\'e5 med r\'e4tta som han giver dem ett s\'e5 h\'f6gt ber\'f6m.\par \par [637] Men apostlarna och s\'e4rskilt Paulus k\'e4nde icke blott yttre frestelser, s\'e5dana som vi nu talat om, utan \'e4ven inre och andliga, s\'e5dana som Kristus utstod i \'f6rtag\'e5rden. N\'e5got s\'e5dant klagar han \'f6ver 2 Kor. 12:7, d\'e4r han talar om en t\'f6rntagg i k\'f6ttet, en Satans \'e4ngel, som slog honom i ansiktet. Den som ansattes av s\'e5dana h\'f6ga anf\'e4ktelser kan om\'f6jligt ha att g\'f6ra med k\'f6ttsliga lidelser. Jag erinrar i f\'f6rbig\'e5ende om detta, emedan papisterna, d\'e5 de s\'e5go den latinska \'f6vers\'e4ttningens uttryck "stimulus carnis", k\'f6ttets udd, tolkade denna udd som k\'f6ttslig drift. Men i grekiskan st\'e5r "skolops", vilket betyder en v\'e4ssad p\'e5le. Det var allts\'e5 fr\'e5ga om en andlig anf\'e4ktelse. Och denna tolkning f\'f6rbjudes icke d\'e4rf\'f6r, att han anv\'e4nder ordet k\'f6tt, i det han s\'e4ger: "Jag har f\'e5tt en t\'f6rntagg i k\'f6ttet." Han anv\'e4nder med avsikt uttrycket p\'e5le i k\'f6ttet, emedan galaterna och andra, med vilka Paulus varit tillsammans, ofta sett honom nedtryckt av djup sorg, sett honom darra, f\'f6rskr\'e4ckas och \'e4ngslas i outs\'e4glig sm\'e4rta och bedr\'f6velse.\par \par Allts\'e5 hade apostlarna icke endast kroppsliga utan \'e4ven andliga anf\'e4ktelser. Detta omvittnar Paulus f\'f6r egen del i 2 Kor. 7:5: "N\'e4r vi kom till Makedonien, fick vi ingen ro utan var p\'e5 allt s\'e4tt tr\'e4ngda, utifr\'e5n av strider och inifr\'e5n av oro." Och Lukas ber\'e4ttar i Apostlag\'e4rningarnas sista kapitel om Paulus, att d\'e5 han l\'e4nge k\'e4mpat med stormarna p\'e5 havet, s\'e5 att hans ande blivit bedr\'f6vad, blev han upplivad och fattade nytt mod, d\'e5 han tr\'e4ffade br\'f6derna, som kommit honom till m\'f6tes fr\'e5n Rom \'e4nda till Forum Appii och Tres Tabernae. Likas\'e5 bek\'e4nner han i Fil. 2:27, att Gud f\'f6rbarmat sig \'f6ver honom genom att till h\'e4lsan \'e5terst\'e4lla Epafroditus, som varit sjuk och n\'e4ra d\'f6den, f\'f6r att han "inte skulle f\'e5 sorg p\'e5 sorg." Utom de yttre, kroppsliga anf\'e4ktelserna hade apostlarna allts\'e5 \'e4ven att utst\'e5 andlig bedr\'f6velse.\par \par [698] Men varf\'f6r s\'e4ger Paulus, att galaterna icke f\'f6raktade honom? F\'f6rvisso f\'f6raktade de honom, eftersom de avfallit fr\'e5n hans evangelium. Paulus f\'f6rklarar sj\'e4lv sina ord: D\'e5 jag f\'f6rst predikade evangelium f\'f6r er, s\'e4ger han, gjorde ni icke som \'e5tskilliga andra folk, vilka togo anst\'f6t av denna min svaghet och mitt k\'f6tts frestelse, s\'e5 att de f\'f6raktade mig och st\'f6tte mig ifr\'e5n sig. \emdash Det m\'e4nskliga f\'f6rnuftet har n\'e4mligen l\'e4tt f\'f6r att taga anst\'f6t av den ringa, korsm\'e4rkta gestalten och h\'e5ller s\'e5dana f\'f6r d\'e5rar, d\'e5 de vilja tr\'f6sta, hj\'e4lpa och bota andra och ber\'f6mma sig av stor rikedom, r\'e4ttf\'e4rdighet, styrka, seger \'f6ver synden, d\'f6den och allt ont, gl\'e4dje, salighet och evigt liv, medan de sj\'e4lva \'e4ro fattiga, svaga, bedr\'f6vade och f\'f6raktade, behandlas skymfligt och d\'f6das som en farlig smitta f\'f6r samh\'e4llsliv och religion, helst som denna behandling vederfares dem, icke av hopen utan av de f\'f6rn\'e4ma, som styra stat och kyrka. De som d\'f6da dem, mena sig g\'f6ra Gud en tj\'e4nst. Eftersom de lova andra en salig evighet, medan de sj\'e4lva s\'e5 j\'e4mmerligt g\'e5 under inf\'f6r v\'e4rlden, bliva de beledda och tvingas h\'f6ra det ordet: "L\'e4kare, bota dig sj\'e4lv" (Luk. 4:23). D\'e4rav den ofta \'e5terkommande klagan i Psalmerna: "Men jag \'e4r en mask och inte en m\'e4nniska", och: "Var inte l\'e5ngt ifr\'e5n mig, ty n\'f6d \'e4r n\'e4ra, och ingen finns som hj\'e4lper." (Ps. 22:7, 12).\par \par Det l\'e4nder allts\'e5 galaterna till stort lov och stor ber\'f6mmelse, att de icke togo anst\'f6t av Pauli svaghet och anf\'e4ktelse utan mottogo honom som en guds \'e4ngel, ja, s\'e5som Kristus Jesus. Det \'e4r f\'f6rvisso en stor och utomordentlig dygd att lyssna till en apostel, men det \'e4r en \'e4nnu st\'f6rre, en verkligt utomordentlig dygd att lyssna till en s\'e5 el\'e4ndig, svag och f\'f6raktad apostel, som Paulus h\'e4r s\'e4ger sig ha varit hos galaterna, och mottaga honom som en \'e4ngel fr\'e5n himmelen, ja, bevisa honom s\'e5dan heder som om han vore Kristus Jesus, utan att taga anst\'f6t av hans stora svaghet och hans kors. D\'e4rf\'f6r framh\'e5ller han med dessa ord starkt galaternas dygd, om vilken han s\'e4ger, att han evigt skall minnas den, och att den \'e4r honom s\'e5 k\'e4r, att han \'f6nskar kung\'f6ra den f\'f6r alla m\'e4nniskor.\par \par [639] Men samtidigt som han s\'e5 kraftigt framh\'e5ller deras v\'e4lg\'e4rningar och deras ber\'f6mmelse, ger han ocks\'e5 en f\'f6rstucken antydan om hur mycket de \'e4lskat honom f\'f6re de falska apostlarnas ankomst och uppfordrar dem att \'e4ven framgent omfatta sin apostel med samma k\'e4rlek och v\'f6rdnad som tidigare. \'c4ven h\'e4rav kan man sluta sig till, att de falska apostlarna hade ett st\'f6rre utv\'e4rtes anseende hos galaterna \'e4n sj\'e4lve Paulus. Ty detta anseende hade f\'f6ranlett galaterna att s\'e4tta dessa apostlar l\'e5ngt f\'f6re Paulus, vilken de tidigare icke endast hade \'e4lskat h\'f6gt utan \'e4ven mottagit som en Guds \'e4ngel.\par \par } ;]k4:13-14{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:13-14\par \par I veten ju, att det var under k\'f6ttets svaghet som jag f\'f6rsta g\'e5ngen kom att f\'f6rkunna evangelium f\'f6r eder.\par \par Och fast\'e4n mitt k\'f6ttsliga tillst\'e5nd d\'e5 v\'e4l hade kunnat inneb\'e4ra en frestelse f\'f6r eder, s\'e5 s\'e5gen I det \'e4nd\'e5 icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig s\'e5som en Gud \'e4ngel, ja, s\'e5som Kristus Jesus sj\'e4lv.\par \tab\par \par Ni vet att det var p\'e5 grund av kroppslig svaghet som jag f\'f6rsta g\'e5ngen fick tillf\'e4lle att predika evangeliet f\'f6r er.\par \par Fast\'e4n min svaga kropp kunde ha inneburit en frestels er i allt.\par \par P\'e5 detta s\'e4tt str\'e4var han efter att mildra och f\'f6rs\'e4tta den bittra drycken, d.v.s. den str\'e4nga f\'f6rebr\'e5elsen, emedan han \'e4r r\'e4dd f\'f6r att galaterna skola taga anst\'f6t av den, helst som han vet, att de falska apostlarna komma att angripa den och utl\'e4gga den illvilligt. Ty den l\'e4ggningen ha dylika huggormar av naturen, att de lasta ord, som sprungit ur ett v\'e4lvilligt och svekl\'f6st hj\'e4rta, v\'e4nda och vrida dem listigt och f\'f6rs\'e5tligt, tills de f\'e5 en rakt motsatt mening mot den \'e5syftade. I s\'e5dant \'e4ro de verkliga m\'e4stare och i st\'e5nd att \'f6vertr\'e4ffa alla v\'e4ltalares snille och konstgrepp. De drivas n\'e4mligen av en illvillig ande, som d\'e5rar dem till den grad, att de av sataniskt agg mot de fromma n\'f6dv\'e4ndigt m\'e5ste giva en illvillig tolkning \'e5t deras ord, talade eller skrivna. [640] De g\'f6ra allts\'e5 alldeles som spindlarna, vilka suga gift ur de vackraste och \'e4dlaste blommor. Att det blir gift \'e4r spindlarnas och icke blommornas fel. Aposteln vill d\'e4rf\'f6r f\'f6rekomma de falska apostlarna med sin honung och mildhet, f\'f6r att de icke skola f\'e5 tillf\'e4lle att kritisera och bedr\'e4gligt vrida och vr\'e4nga hans ord, ungef\'e4r s\'e5 h\'e4r: Paulus behandlar er of\'f6rsk\'e4mt, d\'e5 han kallar er of\'f6rst\'e5ndiga, f\'f6rh\'e4xade och mot sanningen olydiga. Det \'e4r ett s\'e4kert tecken p\'e5 att han icke s\'f6ker er fr\'e4lsning utan h\'e5ller er f\'f6r att vara f\'f6rd\'f6mda och av Kristus f\'f6rkastade. -\par \par \par \par Det vittnesb\'f6rdet kan jag n\'e4mligen giva eder, att I d\'e5, om s\'e5 hade varit m\'f6jligt, skullen hava rivit ut edra \'f6gon och givit dem \'e5t mig.\par \tab\par \par Jag kan vittna om att ni d\'e5 hade rivit ut era \'f6gon och gett dem \'e5t mig, om det varit m\'f6jligt.\par \par Han h\'f6jer galaterna till skyarna. Ni behandlade mig icke endast, s\'e4ger han, med den st\'f6rsta v\'e4nlighet och v\'f6rdnad, i det att ni mottogo mig som en Guds \'e4ngel, men om det hade varit n\'f6dv\'e4ndigt, skulle ni ha rivit ut edra \'f6gon och givit mig, ja, ni skulle till och med ha offrat livet f\'f6r mig. Och f\'f6rvisso skulle galaterna ha offrat sitt liv f\'f6r honom. Ty genom att v\'e4lvilligt upptaga Paulus, den farligaste och mest f\'f6rbannade och avskyv\'e4rda m\'e4nniska, som v\'e4rlden d\'e5 kunde t\'e4nka sig, \'e5drogo de \'e4ven sig sj\'e4lva s\'e5som Pauli gynnare och f\'f6rsvarare hedningars och judars harm och hat. S\'e5 \'e4r nu namnet Luther det mest f\'f6rhatliga som v\'e4rlden vet. Den som prisar mig, felar d\'e4rf\'f6r v\'e4rre \'e4n n\'e5gon avgudadyrkare, h\'e4dare, menedare, horkarl, \'e4ktenskapsbrytare, m\'f6rdare eller tjuv. Galaterna m\'e5ste allts\'e5 ha varit v\'e4l bef\'e4sta i l\'e4ran om och tron p\'e5 Kristus, d\'e5 de med s\'e5dan risk f\'f6r egen v\'e4lf\'e4rd mottogo och gynnade den f\'f6r hela v\'e4rlden f\'f6rhatlige Paulus. Annars skulle de icke hava \'e5dragit sig alla m\'e4nniskors ovilja.\par \par }  ^4:15{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:15\par \par Huru stor var icke d\'e5 eder salighet!\par \tab\par \par Var h\'f6r man nu er lovprisning?\par \par Han menar: T\'e4nk, huru ni d\'e5 prisades saliga, hur man ber\'f6mde och v\'e4lsignade er! Ett liknande uttryck f\'f6rekommer i Marias lovs\'e5ng: "Och se, h\'e4refter skall alla sl\'e4kten prisa mig salig." (Luk. 1:48), det \'e4r, de skola prisa mig. Och det ligger eftertryck p\'e5 dessa ord: Huru stor var icke d\'e5 er salighet! Han menar: Ni voro icke blott i allm\'e4nhet prisade, utan man prisade och ber\'f6mdet jag s\'e4ger eder sanningen!\par \tab\par \par Har jag nu blivit er fiende, d\'e4rf\'f6r att jag s\'e4ger er sanningen? (SFB)\par \par [641] H\'e4r angiver han orsaken till att han talar s\'e5 v\'e4l med galaterna. Han misst\'e4nker, att de anse honom f\'f6r sin ov\'e4n, d\'e4rf\'f6r att han riktat s\'e5 skarpa f\'f6rebr\'e5elser till dem. Skilj dessa h\'e5rda ord fr\'e5n min undervisning, s\'e4ger han, s\'e5 skola ni bli varse, att jag icke gjort detta f\'f6r att lasta er utan f\'f6r att l\'e4ra er sanningen. Jag medger visserligen, att brevet \'e4r str\'e4ngt, men med denna str\'e4nghet \'e5syftar jag att \'e5terf\'f6ra er till evangelii sanning, fr\'e5n vilken ni lockats bort, och h\'e5lla er kvar d\'e4r. Str\'e4ngheten och den bittra drycken f\'e5 ni icke fatta s\'e5som riktade mot er sj\'e4lva utan blott mot er sjukdom. Ni f\'e5 icke anse mig f\'f6r er fiende, d\'e4rf\'f6r att jag talat lite str\'e4ngt till er, utan som er far. Ty om jag icke \'e4lskade er innerligt som mina barn, och om jag icke visste, hur k\'e4r jag varit f\'f6r er, skulle jag icke tala s\'e5 str\'e4ngt till er.\par \par Det \'e4r v\'e4nnens privilegium att kunna tala rent ut med en vilsefarande v\'e4n, och den tillr\'e4ttavisade tar icke illa upp den v\'e4nliga f\'f6rmaningen eller att sanningen p\'e5pekas f\'f6r honom, utan han \'e4r tacksam och visar sin tacksamhet. I v\'e4rlden \'e4r det visserligen mycket vanligt, att sanningss\'e4gande f\'f6der hat, och att den anses f\'f6r en fiende, som s\'e4ger sanningen. Men s\'e5 g\'e5r det icke till v\'e4nner emellan, l\'e5ngt mindre kristna emellan. Eftersom jag allts\'e5 tillr\'e4ttavisat er av idel k\'e4rlek, f\'f6r att h\'e5lla er kvar vid sanningen, b\'f6ra ni icke vredgas p\'e5 mig och icke heller l\'e5ta sanningen fara f\'f6r den faderliga bestraffningens skull eller misst\'e4nka mig f\'f6r att vara er ov\'e4n. \emdash Allt detta s\'e4ger Paulus f\'f6r att bekr\'e4fta sina ord: "bli som jag, eftersom jag har blivit som ni. Ni har inte gjort mig n\'e5got ont."\par } /`Y4:17{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par ݒ7_k4:16{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:16\par \par S\'e5 har jag d\'e5 blivit eder ov\'e4n d\'e4rigenom at\par 4:17\par \par Man s\'f6ker med iver att vinna eder f\'f6r sig, men icke med en god iver.\par \tab\par \par Dessa m\'e4nniskor \'e4r ivriga att vinna er men har inte r\'e4tt iver,\par \par Detta \'e4r en sn\'e4rt \'e5t de falska apostlarnas inst\'e4llsamhet. Ty Satan brukar anv\'e4nda alla m\'f6jliga listiga konstgrepp f\'f6r att genom sina tj\'e4nare, [642] som Paulus s\'e4ger Rom. 16:18, "med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna m\'e4nniskor." F\'f6rst sv\'e4ra de vid allt vad heligt \'e4r, att de icke st\'e5 efter n\'e5got annat \'e4n att befordra Guds \'e4ra, att de drivas av Anden, d\'e5 de se det arma folket f\'f6rsummas eller f\'e5 en oriktig undervisning i Ordet av andra. De drivas till att l\'e4ra det den osvikliga sanningen, f\'f6r att de utvalda p\'e5 detta s\'e4tt m\'e5 befrias fr\'e5n villfarelser och komma fram till det r\'e4tta ljuset och sanningens r\'e4tta k\'e4nnedom. Vidare utlova de s\'e4ker fr\'e4lsning \'e5t dem, som taga till sig deras undervisning. Om icke vaksamma och trogna herdar st\'e5 dem emot, kunna dessa glupande ulvar med s\'e5dana fromma f\'f6rev\'e4ndningar och i s\'e5dana f\'e5rakl\'e4der g\'f6ra stor skada p\'e5 f\'f6rsamlingarna.\par \par Paulus s\'f6ker h\'e4r i f\'f6rv\'e4g bem\'f6ta en v\'e4ntad inv\'e4ndning. Ty galaterna kunde s\'e4ga: Varf\'f6r anfaller du s\'e5 h\'e4ftigt v\'e5ra l\'e4rare f\'f6r att de str\'e4va efter att vinna oss? De g\'f6ra det av gudomlig nit\'e4lskan och idel k\'e4rlek. S\'e5dant borde v\'e4l icke f\'f6rarga dig. \emdash De ivra visserligen f\'f6r att vinna er, svarar Paulus, men icke med en god iver. \emdash P\'e5 samma s\'e4tt m\'e5ste vi nu f\'f6r tiden h\'f6ra av sakramenterarna, att vi med v\'e5r envishet spr\'e4nga k\'e4rlekens endr\'e4kt i f\'f6rsamlingarna, d\'e4rf\'f6r att vi ogilla deras l\'e4ra om Herrens nattvard. Det vore b\'e4ttre, s\'e4ga de, att vi s\'e5ge genom fingrarna med en del (s\'e4rskilt som det p\'e5 denna punkt kan ske utan risk), \'e4n att vi f\'f6r denna enda icke s\'e4rskilt viktiga fr\'e5ga skola st\'e4lla till s\'e5dan oenighet och strid i kyrkan, detta s\'e5 mycket mer som de icke avvika fr\'e5n oss i n\'e5gon annan punkt av den kristna l\'e4ran utom denna enda om Herrens nattvard. D\'e4rtill svarar jag: F\'f6rbannad vare den k\'e4rlek och endr\'e4kt, f\'f6r vars bevarande man m\'e5ste s\'e4tta Guds ord p\'e5 spel.\par \par De falska apostlarna f\'f6reg\'e5vo sig allts\'e5 hysa en innerlig k\'e4rlek till galaterna och st\'e4llde sig s\'e5som gripna av en gudomlig nit\'e4lskan gentemot dem. Nit\'e4lskan \'e4r egentligen en vredgad k\'e4rlek eller, s\'e5 att s\'e4ga, en from avund. [643] 1 Kon. 19:14 s\'e4ger Elia: "Jag har verkligen nit\'e4lskat f\'f6r HERREN," S\'e5 nit\'e4lskar mannen f\'f6r sin hustru, fadern f\'f6r sin son och v\'e4nnen f\'f6r sin v\'e4n, d.v.s. han \'e4lskar honom h\'e4ftigt men p\'e5 det s\'e4ttet, att han avskyr hans fel och s\'f6ker r\'e4tta dem. S\'e5dan nit\'e4lskan l\'e5tsade sig de falska apostlarna ha gentemot galaterna. Paulus medger visserligen, att de voro uppt\'e4nda av mycket stor k\'e4rlek till galaterna, att de s\'f6kte vinna dem och hade omsorg om dem, men deras iver var icke god. Genom s\'e5dant sken och s\'e5dan f\'f6rst\'e4llning bedragas de enfaldiga, d\'e5 bedragare f\'f6reb\'e4ra brinnande k\'e4rlek och omsorg om andra. Paulus erinrar oss allts\'e5 h\'e4r om vikten av att skilja mellan god och ond iver eller nit\'e4lskan. Den goda ivern \'e4r f\'f6rvisso ber\'f6mv\'e4rd, men icke s\'e5 den onda. Jag \'e4r lika ivrig att vinna er som de, s\'e4ger Paulus. D\'f6m nu, vems nit\'e4lskan som \'e4r den b\'e4sta, min eller deras, vilken som \'e4r god och k\'e4rleksfull och vilken som \'e4r ond och k\'f6ttslig. L\'e5t icke deras iver alltf\'f6r l\'e4tt g\'f6ra intryck p\'e5 er, ty\par \par \par \par De vilja avsp\'e4rra eder fr\'e5n andra, f\'f6r att I med s\'e5 mycket st\'f6rre iver skolen h\'e5lla eder till dem.\par \tab\par \par utan vill skilja er fr\'e5n oss f\'f6r att ni med s\'e5 mycket st\'f6rre iver skall h\'e5lla er till dem.\par \par Han menar: De brinna visserligen av \'f6verm\'e5ttan stor nit\'e4lskan och k\'e4rlek till er, men d\'e4rmed \'e5syfta de, att ni i er tur skola nit\'e4lska f\'f6r dem och \'f6verge mig. Om deras iver vore kristlig och uppriktig, skulle de s\'e4kert finna sig i att \'e4ven vi vore inneslutna i er k\'e4rlek. Men de hata v\'e5r l\'e4ra, och d\'e4rf\'f6r vilja de till varje pris utrota den ibland er och sprida sin egen. Och f\'f6r att detta skall g\'e5 desto l\'e4ttare, f\'f6rs\'f6ka de genom sin inst\'e4llsamhet draga er ifr\'e5n oss och g\'f6ra er till v\'e5ra fiender, p\'e5 det att ni m\'e5 hata oss tillika med v\'e5r l\'e4ra och v\'e4nda all er nit\'e4lskan och iver till dem, \'e4lska endast dem och antaga deras l\'e4ra. [644] S\'e5 st\'e4ller han de falska apostlarna i en misst\'e4nkt dager hos galaterna genom att s\'e4ga, att de under fagert sken l\'e4gga f\'f6rs\'e5t f\'f6r dem och bedraga dem. D\'e4rf\'f6r manar Kristus oss: "Akta er f\'f6r de falska profeterna, som kommer till er kl\'e4dda som f\'e5r men i sitt inre \'e4r rovlystna vargar." (Matt. 7:15).\par \par Paulus har haft samma anf\'e4ktelse, som vi nu m\'e5ste utst\'e5. Det uppr\'f6rde och pl\'e5gade honom mycket, d\'e5 han s\'e5g, att hans goda l\'e4ra gav upphov till s\'e5 m\'e5nga sekter, oroligheter, splittring och regimf\'f6r\'e4ndringar \'e4ven i det borgerliga livet, vilket allt medf\'f6r otaliga olyckor och anledningar till anst\'f6t.a) Av judarna anklagas han, Apg. 24:5, f\'f6r att vara "en pestb\'f6ld och st\'e4ller till oroligheter bland alla judar runt om i v\'e4rlden, och att han \'e4r ledare f\'f6r nasareernas sekt." De mena: Han \'e4r en upprorisk och h\'e4disk man, vars f\'f6rkunnelse icke endast omst\'f6rtar det judiska samh\'e4llet, utm\'e4rkt grundat som det \'e4r p\'e5 gudomliga lagar, utan den upph\'e4ver ocks\'e5 sj\'e4lva tio Guds bud, gudsfruktan, gudstj\'e4nsten och pr\'e4st\'e4mbetet. Och han utsprider i v\'e4rlden sitt evangelium, som han kallar det, av vilket komma otaliga olyckor, uppror, anst\'f6tligheter och sekter. \emdash Detta samma m\'e5ste han ocks\'e5 h\'f6ra av hedningarna, vilka i Filippi anklagade honom f\'f6r att uppv\'e4cka stor oro i staden och f\'f6r att l\'e4ra stadgar, som det f\'f6r dem icke var lovligt att antaga (Apg. 16:20 f.).\par \par S\'e5dana samh\'e4llsoroligheter och andra olyckor, hungersn\'f6d, krig, tvedr\'e4kt och partiv\'e4sen tillskrevo b\'e5de judar och hedningar Pauli och de andra apostlarnas l\'e4ra. Och d\'e4rf\'f6r f\'f6rf\'f6ljde de dem s\'e5som v\'e5dliga f\'f6r den allm\'e4nna s\'e4kerheten och f\'f6r religionen. Men apostlarna \'f6verg\'e5vo icke d\'e4rf\'f6r sitt \'e4mbete utan fullgjorde det of\'f6rtrutet, i det de f\'f6rkunnade och bek\'e4nde Kristus. Ty de visste, att man m\'e5ste lyda Gud mer \'e4n m\'e4nniskor, [645] och att det \'e4r b\'e4ttre att hela v\'e4rlden r\'e5kar i uppror eller f\'f6rg\'e5s \'e4n att Kristus icke f\'f6rkunnas eller att en enda sj\'e4l g\'e5r f\'f6rlorad.b)\par \par Likv\'e4l kunde detta, att de v\'e5llade s\'e5 mycken f\'f6rargelse, icke undg\'e5 att tillfoga apostlarna den st\'f6rsta sm\'e4rta, ty de voro f\'f6rvisso icke av sten. Det gjorde djupt intryck p\'e5 dem, att det folk, f\'f6r vars skull Paulus \'f6nskade att vara f\'f6rbannad och bortkastad fr\'e5n Kristus, skulle f\'f6rg\'e5s med all sin h\'e4rlighet. De s\'e5go, att av deras l\'e4ra skulle f\'f6lja stor oro och omst\'f6rtningar i alla riken. Och vad som f\'f6r dem, s\'e4rskilt f\'f6r Paulus, var bittrare \'e4n d\'f6den: de fingo se otaliga sekter uppst\'e5, medan de sj\'e4lva \'e4nnu voro kvar i livet. Det var f\'f6r Paulus ett sorgligt budskap, n\'e4r han fick veta, att korintierna f\'f6rnekade de d\'f6das uppst\'e5ndelse, annat att f\'f6rtiga, n\'e4r han h\'f6rde, att f\'f6rsamlingar, som han grundat genom sin f\'f6rkunnelse, f\'f6rvillades, att evangelium f\'f6rd\'e4rvades genom de falska apostlarna, att hela Mindre Asien med m\'e5nga utm\'e4rkta m\'e4n avf\'f6ll fr\'e5n honom. Men han visste, att det icke var hans l\'e4ra, som var orsak till denna f\'f6rargelse och denna splittring. D\'e4rf\'f6r f\'e4llde han icke modet, han \'f6vergav icke sin kallelse utan arbetade vidare i medvetandet, att det evangelium, som han predikade, var "en Guds kraft som fr\'e4lser var och en som tror" (Rom. 1:16), hur mycket \'e4n hedningar och judar funno det vara en d\'e5raktig och anst\'f6tlig l\'e4ra. Han visste, att de som icke togo anst\'f6t av ordet om korset voro saliga, antingen de voro l\'e4rare eller \'e5h\'f6rare, s\'e5som ocks\'e5 Kristus s\'e4ger: "Och salig \'e4r den som inte tar anst\'f6t av mig." (Matt. 11:6). Och han visste, att de d\'e4remot voro f\'f6rd\'f6mda, som ans\'e5go denna l\'e4ra vara d\'e5raktig och k\'e4ttersk. D\'e4rf\'f6r kunde han i sin fullvisshet med Kristus s\'e4ga om de av hans l\'e4ra uppretade och f\'f6rol\'e4mpade judarna och hedningarna: "L\'e5t dem vara. De \'e4r blinda ledare f\'f6r blinda." (Matt. 15:14).\par \par Nu m\'e5ste vi h\'f6ra vad en g\'e5ng Paulus och de andra apostlarna fingo h\'f6ra, n\'e4mligen att av v\'e5rt evangelium kommit mycket ont, uppror, krig, sekter och all m\'f6jlig anst\'f6t, och alla uppror, som nu f\'f6rekomma, skyller man p\'e5 oss. Vi uts\'e5 f\'f6rvisso icke k\'e4tterier och ogudaktiga l\'e4ror, utan vi predika evangeliet om Kristus, att han \'e4r v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6rare och fr\'e4lsare. Om v\'e5ra motst\'e5ndare endast vilja erk\'e4nna sanningen, m\'e5ste de g\'f6ra oss den r\'e4ttvisan, att vi med v\'e5r l\'e4ra icke givit anledning till uppror, oroligheter eller krig, utan att vi l\'e4rt, att \'f6verheten samvetsgrant skall tj\'e4nas och h\'e5llas i \'e4ra f\'f6r Guds buds skull. [646] Icke heller giva vi upphov till anst\'f6t, ty att de ogudaktiga taga anst\'f6t \'e4r icke v\'e5rt fel utan deras. Vi hava Guds befallning att f\'f6rkunna evangelii l\'e4ra utan n\'e5gon h\'e4nsyn till f\'f6rargelsen. Emedan v\'e5r f\'f6rkunnelse f\'f6rd\'f6mer v\'e5ra motst\'e5ndares ogudaktiga l\'e4ra och avgudadyrkan, bliva de uppretade och giva sig sj\'e4lva anledning till f\'f6rargelse av det slag, som skolastikerna kallade sj\'e4lvtagen anst\'f6t. Den ans\'e5go de att man varken borde eller kunde undvika. Kristus l\'e4rde evangelium utan h\'e4nsyn till att judarna togo anst\'f6t. "Fr\'e5gen icke efter dem", s\'e4ger han, "de \'e4ro blinda." Och ju mer \'f6verstepr\'e4sterna f\'f6rbj\'f6do apostlarna att l\'e4ra i Jesu namn, desto mer vittnade de om att den Jesus, som \'f6verstepr\'e4sterna sj\'e4lva hade korsf\'e4st, var Herre och Messias, och att var och en som \'e5kallade honom skulle bliva fr\'e4lst: "Inte heller finns det under himlen n\'e5got annat namn, som givits \'e5t m\'e4nniskor, genom vilket vi blir fr\'e4lsta." (Apg. 4:12).\par \par Med samma tillf\'f6rsikt f\'f6rkunna \'e4ven vi nu Kristus utan h\'e4nsyn till de gudl\'f6sa papisternas och v\'e5ra andra motst\'e5ndares skriande om att v\'e5r l\'e4ra \'e4r upprorisk och h\'e4disk, d\'e4rf\'f6r att den st\'f6r den borgerliga samh\'e4llsordningen, f\'f6rst\'f6r religionen, uts\'e5r k\'e4tterier och, med ett ord, \'e4r roten och upphovet till allt ont. D\'e5 Kristus och apostlarna predikade, f\'f6rde de ogudaktiga judarna samma tal. Icke l\'e5ngt d\'e4refter kommo romarna och togo b\'e5de land och folk, som judarna sj\'e4lva hade f\'f6rutsagt. Evangeliets nutida fiender m\'e5 allts\'e5 se till, att de icke sj\'e4lva r\'e5ka ut f\'f6r de olyckor, som de nu f\'f6ruts\'e4ga. De framh\'e4va det anst\'f6tliga i att pr\'e4ster gifta sig, att vi \'e4ta k\'f6tt om fredagen o.s.v., men att de sj\'e4lva med sin ogudaktiga l\'e4ra dagligen f\'f6rf\'f6ra och f\'f6rg\'f6ra otaliga sj\'e4lar, att de genom d\'e5ligt f\'f6red\'f6me bli anledning till anst\'f6t f\'f6r de svaga, att de h\'e4da och f\'f6rd\'f6ma evangeliet om den store Gudens h\'e4rlighet, att de f\'f6rf\'f6lja och d\'f6da dem som ivra f\'f6r den sunda l\'e4ran \emdash allt detta \'e4r f\'f6r dem intet anst\'f6tligt utan en f\'f6r Gud k\'e4rkommen gudstj\'e4nst. Vi l\'e5ta dem allts\'e5 vara. De \'e4ro blinda och blindas ledare. "Den or\'e4ttf\'e4rdige m\'e5 forts\'e4tta att g\'f6ra or\'e4tt, den orene att orena sig" (Upp. 22:11). Men emedan vi tro, skola vi tala, s\'e5 l\'e4nge vi kunna andas, och vi skola uth\'e4rda v\'e5ra motst\'e5ndares f\'f6rf\'f6ljelser, [647] tills Kristus, v\'e5r \'f6verstepr\'e4st och konung, kommer fr\'e5n himlen, vilket vi hoppas skola ske inom kort, och som en r\'e4ttf\'e4rdig domare h\'e4mnas p\'e5 dem, som icke \'e4ro hans evangelium lydiga. Amen.\par \par Denna anst\'f6tlighet, som de gudl\'f6sa peka p\'e5, g\'f6r intet intryck p\'e5 de fromma. Ty de veta, att dj\'e4vulen till det yttersta hatar denna salighetens l\'e4ra och d\'e4rf\'f6r vanst\'e4ller den med st\'e4ndig f\'f6rargelse f\'f6r att d\'e4rigenom helt utrota den. Dj\'e4vulen rasade icke s\'e5 mycket tidigare, d\'e5 m\'e4nniskostadgar l\'e4rdes i kyrkan. Ty medan den starke bev\'e4pnad bevakade sitt hus, r\'e5dde frid i hela hans hus. Men n\'e4r den starkare kommer, som besegrar eller f\'e4ngslar den starke och sk\'f6vlar hans hus, d\'e5 b\'f6rjar han rasa vilt och utan hejd. Och detta \'e4r ett s\'e4kert tecken p\'e5 att den l\'e4ra, som vi f\'f6rkunna, \'e4r av Gud. Annars skulle Behemot "l\'e4gga sig ned under lotustr\'e4d, i skygd av r\'f6r och vass" (Job 40:16). Men d\'e5 han nu g\'e5r omkring som ett rytande lejon och st\'e4ller till s\'e5 mycket tumult, \'e4r det ett tecken p\'e5 att han k\'e4nner makten i v\'e5r predikan.\par \par Men n\'e4r Paulus s\'e4ger: "Dessa m\'e4nniskor \'e4r ivriga att vinna er men har inte r\'e4tt iver", s\'e5 antyder han i f\'f6rbig\'e5ende, vilka som \'e4ro upphovsm\'e4n till partis\'f6ndringen, n\'e4mligen dessa ivrare, som st\'e4ndigt s\'f6ka f\'f6rd\'e4rva den sanna l\'e4ran och st\'f6ra den allm\'e4nna s\'e4kerheten. Uppt\'e4nda av sin d\'e5raktiga iver mena de sig hava en s\'e4rdeles helighet, blygsamhet, t\'e5lmodighet och l\'e4rdom, och d\'e4rf\'f6r \'e4ro de s\'e4kra om att kunna s\'f6rja f\'f6r alla m\'e4nniskors salighet, att kunna l\'e4ra h\'f6gre och mera fr\'e4lsningsbringande ting och inr\'e4tta b\'e4ttre gudstj\'e4nstformer och ceremonier \'e4n andra l\'e4rare, som de neds\'e4tta, medan de framh\'e4va sin egen auktoritet och f\'f6rd\'e4rva vad de andra riktigt meddelat. Uppeldade av s\'e5dant ovist nit g\'e5vo de falska apostlarna icke endast i Galatien utan \'f6verallt, d\'e4r Paulus och de andra apostlarna hade predikat, upphov till sekter, p\'e5 vilka sedan f\'f6ljde f\'f6rargelse i o\'e4ndlighet och h\'e4ftiga oroligheter. Dj\'e4vulen \'e4r en l\'f6gnare och en mandr\'e5pare, som Kristus s\'e4ger (Joh. 8:44), och d\'e4rf\'f6r brukar han genom sina tj\'e4nare icke endast f\'f6rvirra samvetena med falsk l\'e4ra utan \'e4ven st\'e4lla till uppror och krig.\par \par S\'e5dana ivrare har Tyskland nu f\'f6r tiden m\'e5nga. De l\'e5tsa den st\'f6rsta fromhet, blygsamhet, l\'e4rdom och t\'e5lamod, och likv\'e4l \'e4ro de i sj\'e4lva verket glupande ulvar, som med sitt skrymteri endast \'e5syfta att helt \'f6vergl\'e4nsa och undantr\'e4nga oss f\'f6r att folket m\'e5 v\'f6rda dem ensamma och hylla deras l\'e4ra. [648] D\'e4rav m\'e5ste n\'f6dv\'e4ndigtvis f\'f6lja sekter, stridigheter, oenighet, uppror. Men vad skola vi g\'f6ra? Vi kunna icke f\'f6rhindra det, lika litet som Paulus kunde det. N\'e5gra vann han v\'e4l, s\'e5 att de lystrade till dessa hans f\'f6rmaningar. S\'e5 hoppas ocks\'e5 vi att med v\'e5ra f\'f6rmaningar kunna \'e5terf\'f6ra n\'e5gra fr\'e5n sekteristernas villfarelser.\par \par \par \par a) Hs: "\'c4ven Paulus har k\'e4nt samma frestelse som vi. N\'e4r man ser s\'e5 m\'e5nga sekter komma av s\'e5 god l\'e4ra, skulle man faktiskt \'f6nska, att p\'e5ven h\'e4rskade. Ty om icke p\'e5ven ... S\'e5dant sm\'e4rtar djupt de verkligt gudfruktiga." -Tillbaka\par \par b) Hs: "Det skall komma \'e4nnu flera [sekter], likv\'e4l f\'e5r jag icke s\'e4ga: Jag har \'e5ngrat mig. Om jag med mitt evangelium tr\'f6stat endast en enda sj\'e4l, vill jag g\'e4rna vara med om, att hela jorden skakas. Det \'e4r b\'e4ttre att allt r\'e5kar i f\'f6rvirring, som h\'f6r till detta livet, \'e4n att en enda sj\'e4l f\'f6rg\'e5s." -Tillbaka\par } e, ha ni dock min l\'e4ra. Eftersom ni genom den undf\'e5tt den helige Ande, b\'f6ra ni bevara den och t\'e4nka, att Paulus alltid \'e4r hos er, s\'e5 l\'e4nge ni ha hans l\'e4ra. Jag klandrar allts\'e5 icke utan jag prisar ert nit, men endast om det \'e4r ett nit av Gud, av anden och icke av k\'f6ttet. Ett andligt nit \'e4r alltid gott, ty det riktar sig p\'e5 en god sak, men icke s\'e5 det k\'f6ttsliga nitet. \emdash Han ber\'f6mmer allts\'e5 galaternas nit f\'f6r att blidka dem och g\'f6ra dem t\'e5lmodiga inf\'f6r hans bestraffning. Han vill s\'e4ga: Ni b\'f6ra vara till freds med min bestraffning, ty den kommer av ett hj\'e4rta, som icke \'e4r ont eller vredgat utan fyllt av sm\'e4rta och \'e4ngslan f\'f6r er skull.\par \par Och detta \'e4r ett talande exempel p\'e5 att en gudfruktig f\'f6rsamlingsherde b\'f6r ha omsorg om sina f\'e5r och anv\'e4nda alla s\'e4tt f\'f6r att med h\'e5rda ord eller bevekande b\'f6ner beh\'e5lla dem vid den sunda l\'e4ran och draga dem undan f\'f6rf\'f6rare.\par } }}xam4:18{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:18\par \par Och det \'e4r gott att nit\'e4lska f\'f6r en god sak, alltid, och icke allenast n\'e4r jag \'e4r tillst\'e4des hos eder.\par \tab\par \par Det \'e4r bra att vara ivrig f\'f6r det som \'e4r gott, det g\'e4ller alltid, och inte bara n\'e4r jag \'e4r hos er.\par \par Han menar: Jag har prisat er, d\'e4rf\'f6r att ni voro ytterligt angel\'e4gna i er nit\'e4lskan f\'f6r mig och \'e4lskade mig h\'f6gt, d\'e5 jag under k\'f6ttets svaghet predikade evangelium hos er. Med samma k\'e4rlekens iver borde ni omfatta mig \'e4ven nu under min fr\'e5nvaro, som om jag aldrig l\'e4mnat er. Ty ehuru jag personligen \'e4r fr\'e5nvarandllar dem s\'e5lunda sina "sm\'e5 barn". Allt detta syftar till att beveka deras hj\'e4rtan och vinna deras bev\'e5genhet.\par \par Orden: "som jag nu \'e4n en g\'e5ng med sm\'e4rta f\'f6der", framst\'e4lla en bild. Apostlarna \emdash liksom i sin m\'e5n vanliga l\'e4rare \emdash \'e4ro i viss mening f\'f6r\'e4ldrar. Liksom de naturliga f\'f6r\'e4ldrarna ge upphov till kroppens yttre gestalt, s\'e5 f\'e5r sj\'e4len sin gestalt genom l\'e4rarna. Men den kristna sj\'e4lens form 47) eller gestalt \'e4r tron eller hj\'e4rtats f\'f6rtr\'f6stan, som omfattar Kristus och h\'e5ller sig till honom ensam och till intet annat. N\'e4r hj\'e4rtat \'e4ger s\'e5dan f\'f6rtr\'f6stan, har det verkligen Kristi form. Och den \'e5stadkommes genom Ordets \'e4mbete, 1 Kor. 4:15: "Det var jag som i Kristus Jesus f\'f6dde er till liv genom evangeliet.", n\'e4mligen i anden, till att l\'e4ra k\'e4nna Kristus och tro p\'e5 honom. Och 2 Kor. 3:3: "Det \'e4r uppenbart att ni \'e4r ett Kristusbrev som \'e4r ombes\'f6rjt av oss och skrivet inte med bl\'e4ck utan med den levande Gudens Ande." Ty Ordet utg\'e5r av apostelns mun och n\'e5r fram till \'e5h\'f6rarens hj\'e4rta. D\'e4r \'e4r den helige Ande tillst\'e4des och intrycker Ordet i hj\'e4rtat, just som det ljuder. P\'e5 detta s\'e4tt \'e4r varje from l\'e4rare en fader, som genom Ordets \'e4mbete f\'f6der en kristen ande och giver den dess r\'e4tta form.\par \par Men samtidigt riktar han ett sidohugg mot de falska apostlarna: [650] Jag f\'f6dde er v\'e4l genom evangelium, men sedan kommo dessa f\'f6rd\'e4rvare och f\'f6rvr\'e4ngare och g\'e5vo ert hj\'e4rta ett nytt ansikte, icke Kristi utan Moses, i den meningen att er f\'f6rtr\'f6stan icke l\'e4ngre st\'f6der sig p\'e5 Kristus utan p\'e5 lagens g\'e4rningar. Det \'e4r en fr\'e4mmande, ja, en dj\'e4vulsk gestalt, icke den r\'e4tta, vilken \'e4r Kristi.\par \par Han s\'e4ger icke: Jag f\'f6der eder \'e5ter med v\'e5nda, till dess jag tager gestalt i eder, utan: "tills Kristus har tagit gestalt i er." Det \'e4r, jag \'e4r i v\'e5nda f\'f6r att ni \'e5ter m\'e5 f\'f6rv\'e4rva Kristi gestalt och likhet, icke Pauli. Med dessa ord bestraffar han \'e5ter de falska apostlarna. Ty de f\'f6rst\'f6rde Kristi gestalt i de troendes hj\'e4rtan och inf\'f6rde d\'e4r en annan, n\'e4mligen sin egen. "men de vill att ni skall l\'e5ta omsk\'e4ra er, f\'f6r att de skall kunna skryta med att ni \'e4r omskurna.", s\'e4ger han kap. 6:13.\par \par Om denna Kristi gestalt talar han ocks\'e5 Kol. 3:10: "Ni har ju kl\'e4tt er i den nya m\'e4nniskan, som f\'f6rnyas till r\'e4tt kunskap och blir en avbild av sin Skapare." Paulus vill allts\'e5 \'e5terst\'e4lla Guds eller Kristi avbild i galaterna, vilken vanst\'e4llts och f\'f6rvanskats av de falska apostlarna. Och denna avbild best\'e5r i att de k\'e4nna, t\'e4nka och vilja detsamma som Gud, vars tanke och vilja \'e4r att vi skola vinna syndernas f\'f6rl\'e5telse och evigt liv genom Jesus Kristus, hans Son, vilken han s\'e4nt i v\'e4rlden till att bliva f\'f6rsoningen f\'f6r v\'e5ra synder, ja, f\'f6r hela v\'e4rldens, f\'f6r att vi genom denne Son skulle veta, att han \'e4r v\'e5r f\'f6rsonade och milde Fader. De som tro detta \'e4ro lika Gud, det \'e4r, de t\'e4nka alltigenom om Gud s\'e5 som han \'e4r sinnad i sitt hj\'e4rta. Deras ande har samma gestalt som Gud eller Kristus. Detta \'e4r enligt Paulus att "ni f\'f6rnyas nu till ande och sinne. Ni har ikl\'e4tt er den nya m\'e4nniskan, som \'e4r skapad till likhet med Gud." (Ef. 4:23 f.).\par \par Han s\'e4ger sig allts\'e5 p\'e5 nytt med v\'e5nda f\'f6da galaterna, likv\'e4l s\'e5, att de nyf\'f6ddas gestalt icke skall vara apostelns. [651] Barnen skola icke b\'e4ra Pauli eller Kefas' bild utan bilden av en annan fader, n\'e4mligen Kristus. Det \'e4r han som jag vill skall taga gestalt i er, s\'e4ger han, f\'f6r att ni i allt m\'e5 vara s\'e5 till sinnes som Kristus sj\'e4lv. Med ett ord, jag f\'f6der er \'e5ter med v\'e5nda, det \'e4r, jag utst\'e5r \'e5ter f\'f6dslov\'e5ndor f\'f6r att \'e5terkalla er till er f\'f6rra tro, vilken ni genom de falska apostlarnas svek f\'f6rlorat, s\'e5 att ni \'e5terfallit till lagen och g\'e4rningarna. D\'e4rf\'f6r \'e5ligger mig nu ett nytt och sv\'e5rt arbete, n\'e4mligen att \'e5terf\'f6ra er fr\'e5n lagen till Kristi tro. \emdash Det \'e4r detta som han kallar att med v\'e5nda f\'f6da.\par \par \par \par 47) Ordet form eller gestalt har h\'e4r sin bakgrund i den aristoteliska tankeg\'e5ng, enligt vilken varje ting best\'e5r av dels form och dels materia. Materien \'e4r "m\'f6jligheten", som f\'f6rst genom formen blir en best\'e4md "verklighet". M\'e4nniskosj\'e4len inneb\'e4r m\'f6jligheten till olika formade verkligheter, karakt\'e4rer kunde vi s\'e4ga. N\'e4r Kristus tar gestalt i hj\'e4rtat eller blir dess form har av m\'f6ljligheten blivit en viss best\'e4md verklighet. \emdash Det beh\'f6ver knappast s\'e4gas, att den aristoteliska tankeg\'e5ngen icke f\'f6religger hos Paulus utan inf\'f6res av Luther i f\'f6rklarande syfte och i anslutning till medeltida utl\'e4ggningar. -Tillbaka\par } EE b=4:19{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:19\par \par I mina barn, som jag nu \'e5ter med v\'e5nda m\'e5ste f\'f6da till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.\par \tab\par \par Mina barn, som jag nu \'e4n en g\'e5ng med sm\'e4rta f\'f6der, tills Kristus har tagit gestalt i er, (SFB)\par \par [649] \'c4ven detta \'e4r ett uttryck f\'f6r hans str\'e4van att vinna galaterna. Han smeker deras sinnen med milda och goda ord. H\'e4r tar han till smeknamn och kau var hos er och kunde \'e4ndra mitt tonfall,\par \par Dessa ord r\'f6ja Pauli apostoliska omsorg. Det s\'e4ges ofta, att ett brev \'e4r en d\'f6d budb\'e4rare, eftersom det icke kan giva mer \'e4n det har. Och intet brev \'e4r s\'e5 v\'e4l skrivet att d\'e4r icke fattas n\'e5got. Ty det finnes m\'e5nga omst\'e4ndigheter med avseende p\'e5 tid, rum, personer, seder och k\'e4nslor, som intet brev kan ge uttryck \'e5t. Och d\'e4rf\'f6r g\'f6r brevet olika intryck p\'e5 l\'e4saren, bedr\'f6var honom eller g\'f6r honom glad, alltefter den sinnesst\'e4mning, i vilken han befinner sig. Den levande r\'f6sten \'e5ter kan f\'f6rklara, mildra och r\'e4tta, om n\'e5got alltf\'f6r str\'e4ngt eller mindre l\'e4mpligt blivit sagt. D\'e4rf\'f6r skulle Paulus hellre vilja, att han vore n\'e4rvarande, s\'e5 att han kunde anpassa och f\'f6r\'e4ndra sin r\'f6st efter st\'e4mningen hos \'e5h\'f6rarna. Om han t. ex. s\'e5ge, att n\'e5gra vore h\'e4ftigt uppskakade, skulle han l\'e4gga sitt tal s\'e5, att han icke bedr\'f6vade dem \'f6ver h\'f6van. Och tv\'e4rtom, de uppbl\'e5sta skulle han bestraffa str\'e4ngare, f\'f6r att de icke m\'e5tte k\'e4nna sig alltf\'f6r s\'e4kra och sluta som f\'f6raktare.\par \par D\'e4rf\'f6r vet han sig ingen r\'e5d, huru han brevledes skall kunna underhandla med de fr\'e5nvarande. Han menar: Om brevet \'e4r litet f\'f6r str\'e4ngt, \'e4r jag r\'e4dd att det skall s\'e5ra n\'e5gra ibland er snarare \'e4n f\'f6ra dem till b\'e4ttring. Och \'e4r det f\'f6r milt, blir det utan verkan p\'e5 n\'e5gra h\'e5rda och oresonliga m\'e4nniskor. [652] Ty bokst\'e4ver och stavelser \'e4ro d\'f6da och giva endast vad de hava. Den levande r\'f6sten d\'e4remot \'e4r en konung i j\'e4mf\'f6relse med ett brev, ty den kan taga ifr\'e5n och l\'e4gga till och anpassa sig efter alla skiftningar i st\'e4mning, yttre omst\'e4ndigheter i fr\'e5ga om tid och rum och personer. Kort sagt, jag skulle g\'e4rna vilja omv\'e4nda er genom mitt brev, d.v.s. \'e5terkalla er fr\'e5n lagen till Kristi tro, men jag \'e4r r\'e4dd att jag icke f\'f6rm\'e5r det genom d\'f6da bokst\'e4ver. Om jag d\'e4remot vore personligen n\'e4rvarande, kunde jag f\'f6r\'e4ndra min r\'f6st, bestraffa de h\'e5rdnackade och tala milt till de svaga, allt efter omst\'e4ndigheterna.\par \par \par \par Ty jag vet mig knappt n\'e5gon r\'e5d med eder.\par \tab\par \par f\'f6r jag vet mig ingen r\'e5d med er.\par \par Det \'e4r: Jag \'e4r s\'e5 uppr\'f6rd, att jag icke vet, hur jag skall kunna tala med er om detta i brev. Det \'e4r sant apostoliska k\'e4nslor som h\'e4r beskrivas. Han f\'f6rsummar intet, han bestraffar, han b\'f6nfaller galaterna, han talar v\'e4l med dem, han prisar deras tro i h\'f6gst\'e4mda ordalag och arbetar med st\'f6rsta omsorg och noggrannhet \emdash vilket \'e4r den sanna v\'e4ltaligheten \emdash f\'f6r att \'e5terf\'f6ra dem till evangelii sanning och draga dem bort ifr\'e5n de falska apostlarna. Hans ord \'e4ro icke kalla utan brinnande och l\'e5gande, och d\'e4rf\'f6r b\'f6ra de noga \'f6verv\'e4gas.\par \par } h>es4:22-23{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0Xd-4:21{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blc4:20{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:20\par \par Jag skulle \'f6nska, att jag just nu vore hos eder och kunde f\'f6rvandla min r\'f6st.\par \tab\par \par jag skulle \'f6nska att jag nue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:21\par \par S\'e4gen mig, I som viljen st\'e5 under lagen: haven I icke h\'f6rt vad lagen s\'e4ger?\par \tab\par \par S\'e4g mig, ni som vill st\'e5 under lagen: lyssnar ni inte p\'e5 lagen?\par \par Paulus hade velat sluta sitt brev h\'e4r. Han hade n\'e4mligen f\'f6redragit att slippa skriva mera och att i st\'e4llet f\'e5 tala personligen med galaterna. Men emedan han \'e4r s\'e5 orolig f\'f6r denna sak, tillgriper han ytterligare denna liknelse, som h\'e4ndelsevis kommer f\'f6r honom. Ty folket i gemen tager starkt intryck av bildspr\'e5k och liknelser. D\'e4rf\'f6r begagnade ocks\'e5 Kristus ofta s\'e5dana. Ty de \'e4ro liksom ett slags m\'e5lningar, som g\'f6ra den ifr\'e5gavarande saken \'e5sk\'e5dlig f\'f6r de enfaldiga, och d\'e4rf\'f6r g\'f6ra de starkt intryck, s\'e4rskilt p\'e5 de obildade. [653] F\'f6rst v\'e4nder han sig allts\'e5 till galaternas \'f6ron med sina skrivna ord, och sedan m\'e5lar han tr\'e4ffande sin angel\'e4genhet f\'f6r deras \'f6gon genom denna bild.\par \par Paulus var en utomordentlig m\'e4stare i bildlig eller allegorisk skrifttolkning. Ty han brukar l\'e5ta bilderna syfta p\'e5 l\'e4ran om tron, p\'e5 n\'e5den och Kristus, icke p\'e5 lagen och g\'e4rningarna, s\'e5som Origenes och Hieronymus. Dessa senare klandras med r\'e4tta, emedan de gjort orimliga och d\'e5raktiga bilder av de enklaste skriftst\'e4llen, som icke l\'e4mna rum f\'f6r n\'e5gon bildlig tolkning. D\'e4rf\'f6r \'e4r det vanskligt att s\'f6ka h\'e4rma Pauli bruk av allegorier, och icke s\'e4llan leder det till farliga f\'f6ljder. Ty f\'f6ruts\'e4ttningen f\'f6r att man skall kunna g\'f6ra ett r\'e4tt bruk av den allegoriska skrifttolkningen \'e4r, att man har en fullkomlig k\'e4nnedom om den kristna l\'e4ran.\par \par Men varf\'f6r kallar Paulus F\'f6rsta Mosebok, fr\'e5n vilken han h\'e4mtar ber\'e4ttelsen om Ismael och Isak, f\'f6r lag, d\'e5 ju denna bok icke \'e4r n\'e5gon lagbok och s\'e4rskilt det st\'e4lle, som han anf\'f6r, icke inneh\'e5ller n\'e5gon lag utan bara en enkel ber\'e4ttelse om Abrahams b\'e5da s\'f6ner? \emdash Paulus brukar enligt judisk sed kalla F\'f6rsta Mosebok f\'f6r lag. Ehuru den icke inneh\'e5ller n\'e5gon annan lag \'e4n den r\'f6rande omsk\'e4relsen, och ehuru den f\'f6rn\'e4mligast l\'e4r om tron och ber\'e4ttar om hur patriarkerna behagat Gud f\'f6r sin tros skull, s\'e5 kallade likv\'e4l judarna den tillika med de \'f6vriga Moseb\'f6ckerna f\'f6r "Lagen", p\'e5 grund av den enda lagen om omsk\'e4relsen. S\'e5 gjorde ock Paulus, som ju sj\'e4lv var jude. Och Kristus innefattar icke endast Moseb\'f6ckerna utan \'e4ven Psaltaren under beteckningen "Lagen". Joh. 15:25: "S\'e5 skulle det ord uppfyllas som st\'e5r skrivet i deras lag: De har hatat mig utan anledning." (Ps. 35:19).\par } \blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:22-23\par \par Det \'e4r ju skrivet att Abraham fick tv\'e5 s\'f6ner, en med sin tj\'e4nstekvinna, och en med sin fria hustru.\par \par Men tj\'e4nstekvinnans son \'e4r f\'f6dd efter k\'f6ttet, d\'e5 d\'e4remot den fria hustruns son \'e4r f\'f6dd i kraft av l\'f6ftet.\par \tab\par \par D\'e4r st\'e5r skrivet att Abraham hade tv\'e5 s\'f6ner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru.\par \par Slavinnans son var f\'f6dd av m\'e4nsklig vilja, den fria hustruns son d\'e4remot i kraft av ett l\'f6fte.\par \par [654] Han menar: Ni \'f6vergiva n\'e5den, tron och Kristus och avfalla till lagen. Under den vilja ni vara, och fr\'e5n den vilja ni h\'e4mta er visdom. D\'e4rf\'f6r skall jag tala med er om lagen. Betrakta den allts\'e5 noga! Ty ni skola finna, att Abraham hade tv\'e5 s\'f6ner, Ismael med Hagar och Isak med Sara. B\'e4gge voro verkligen Abrahams s\'f6ner. Ismael var icke Abrahams son i mindre grad \'e4n Isak, ty b\'e5da voro f\'f6dda av samme fader, samma k\'f6tt och samma s\'e4d. Vad \'e4r allts\'e5 skillnaden? Skillnaden ligger icke d\'e4ri, s\'e4ger Paulus, att den enes moder var fri och den andres en slavinna, ehuru detta har sin betydelse f\'f6r bilden, utan skillnaden beror p\'e5 att Ismael, som var f\'f6dd av tj\'e4nstekvinnan, f\'f6ddes efter k\'f6ttet, d.v.s. utan Guds ord och l\'f6fte, medan \'e5ter Isak icke endast f\'f6ddes av en fri kvinna utan d\'e4rtill enligt l\'f6ftet. \emdash Vad mer? Isak \'e4r ju lika v\'e4l av Abrahams s\'e4d som Ismael. \emdash Jag medger detta. B\'e5da voro samme faders s\'f6ner, och likv\'e4l finnes d\'e4r en skillnad. Ty ehuru Isak var f\'f6dd av k\'f6ttet, gick likv\'e4l Guds l\'f6fte f\'f6rut, d\'e4r han n\'e4mndes. Denna skillnad skulle ingen utom Paulus ha lagt m\'e4rke till. Han f\'e5r fram den ur texten p\'e5 f\'f6ljande s\'e4tt.\par \par Att Hagar blev havande och f\'f6dde Ismael skedde icke enligt n\'e5got Guds ord, som skulle ha f\'f6rutsagt det, utan med Saras till\'e5telse gick Abraham in till sin tj\'e4nstekvinna Hagar, som den ofruktsamma Sara enligt F\'f6rsta Mosebok givit honom till hustru. Ty Sara hade h\'f6rt, att Abraham enligt Guds l\'f6fte skulle f\'e5 en \'e4ttling av sin kropp. Och hon hoppades, att hon skulle bliva moder till denna s\'e4d. Men sedan hon redan m\'e5nga \'e5r efter det l\'f6ftet givits med oro hade v\'e4ntat och s\'e5g, att l\'f6ftets uppfyllelse dr\'f6jde, trodde hon sig besviken i sitt hopp. [655] Den heliga kvinnan avst\'e5r allts\'e5 till f\'f6rm\'e5n f\'f6r sin mans \'e4ra sin r\'e4tt \'e5t en annan, n\'e4mligen tj\'e4nstekvinnan. Likv\'e4l till\'e5ter hon icke, att mannen \'e4ktar n\'e5gon som icke tillh\'f6r hans hus, utan hon giver honom sin egen tj\'e4nstekvinna till \'e4kta f\'f6r att f\'e5 avkomma genom henne. Ty s\'e5 ber\'e4ttas det i 1 Mos. 16:1 f.: "Abrams hustru Saraj hade inte f\'f6tt n\'e5gra barn \'e5t honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar. Och Saraj sade till Abram: "Se, HERREN har gjort mig ofruktsam. G\'e5 in till min slavinna. Jag kanske kan f\'e5 barn genom henne.""\par \par Det vittnar om stor \'f6dmjukhet, att hon nedl\'e4t sig till detta och bar denna pr\'f6vning f\'f6r tron med j\'e4mnmod. Hon t\'e4nkte: Gud ljuger icke. Vad han lovat min man, det skall han f\'f6rvisso giva honom. Men kanske Gud icke vill, att jag skall bli moder till denna s\'e4d. D\'e5 skall jag icke missunna Hagar, som min herre g\'e5r in till, denna \'e4ra. Kanske skall jag f\'e5 avkomma genom henne. \emdash S\'e5lunda f\'f6des Ismael utan Ordet, endast p\'e5 Saras b\'f6n. Ty h\'e4r finnes intet Guds ord, som tillsade eller lovade Abraham en son, utan allt sker p\'e5 en slump. Det framg\'e5r ocks\'e5 av Saras egna ord: "Jag kanske kan f\'e5 barn genom henne." Eftersom allts\'e5 intet Guds ord till Abraham g\'e5tt f\'f6re, s\'e5som det skedde, d\'e5 Sara skulle f\'f6da Isak, utan endast Saras ord f\'f6reg\'e5r, \'e4r d\'e4rav tydligt, att Ismael var Abrahams son endast efter k\'f6ttet, utan Ordet, och d\'e4rf\'f6r blev han b\'e5de v\'e4ntad och f\'f6dd p\'e5 en slump, liksom vilket gossebarn som helst.\par \par Detta har Paulus lagt m\'e4rke till. [656] Och i Rom. 9 framh\'e5ller han starkt denna iakttagelse, som han h\'e4r upprepar och v\'e4ver in i sitt bildspr\'e5k, och d\'e4rav sluter han med r\'e4tta, att icke alla Abrahams barn \'e4ro Guds barn (Rom. 9:7 f.). Ty Abraham har tv\'e5 slags s\'f6ner: s\'e5dana som f\'f6das p\'e5 en g\'e5ng av honom och med Guds ord och l\'f6fte, s\'e5som Isak, och de som f\'f6das av honom utan Guds ord, s\'e5som Ismael. Liksom Kristus i Matt. 3:9 och Joh. 8:39 ff, stoppar Paulus med detta argument munnen till p\'e5 de \'f6vermodiga judarna, som skryta med att de \'e4ro Abrahams s\'e4d och barn. Han vill s\'e4ga: Av att man \'e4r Abrahams s\'e4d efter k\'f6ttet f\'f6ljer icke, att man \'e4r Guds barn. I s\'e5 fall skulle ocks\'e5 Esau vara arvinge, eftersom han \'e4r naturlig son. Nej, de som vilja vara Abrahams barn, s\'e4ger han, de m\'e5ste utom den naturliga f\'f6delsen ocks\'e5 vara l\'f6ftets barn och tro. Endast de som ha l\'f6ftet och tro \'e4ro Abrahams sanna barn och f\'f6ljaktligen \'e4ven Guds.\par \par Men eftersom Ismael icke av Gud lovats \'e5t Abraham \'e4r han endast k\'f6ttets och icke l\'f6ftets son. Och d\'e4rf\'f6r v\'e4ntas och f\'f6des han tillf\'e4lligtvis s\'e5som andra barn. Ty h\'e4r visste icke modern, huruvida hon skulle f\'e5 avf\'f6da, och d\'e5 hon m\'e4rkt, att hon redan var havande, visste hon likv\'e4l icke, om barnet skulle bli en gosse eller en flicka. Men Isak var uttryckligen n\'e4mnd, 1 Mos. 17:19: "Men Gud sade: "Nej, din hustru Sara skall f\'f6da en son \'e5t dig, och du skall ge honom namnet Isak." H\'e4r n\'e4mnes sonen och modern uttryckligen. D\'e4rf\'f6r att Sara \'f6dmjukade sig, uppgav sin r\'e4tt och utstod Hagars f\'f6rakt, 1 Mos. 16, bel\'f6nade Gud henne med s\'e5dan \'e4ra, att hon fick bli moder till den utlovade sonen.\par } igt att sedan man lagt en solid grund och anf\'f6rt s\'e4kra bevis f\'f6r sin sak, till\'e4gga en allegori, h\'e4mtad fr\'e5n n\'e5got annat omr\'e5de. Liksom m\'e5lningen \'e4r en prydnad f\'f6r det redan f\'e4rdiga huset, s\'e5 kastar allegorin ljus \'f6ver en framst\'e4llning eller sak, som redan styrkts med andra bevis.\par \par \par \par Ty de b\'e5da kvinnorna beteckna tv\'e5 f\'f6rbund. Av dessa kommer det ena fr\'e5n berget Sina och f\'f6der sina barn till tr\'e4ldom, och detta har sin f\'f6rebild i Agar. Berget Sina kallas n\'e4mligen i Arabien f\'f6r Agar.\par \tab\par \par de tv\'e5 kvinnorna betecknar tv\'e5 f\'f6rbund. Det ena kommer fr\'e5n berget Sinai och f\'f6der sina barn i slaveri, det \'e4r Hagar. Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien\par \par Abraham \'e4r en bild av Gud, som har tv\'e5 s\'f6ner, det \'e4r, tv\'e5 folk, f\'f6retr\'e4dda av Ismael och Isak. Dessa \'e4ro f\'f6dda av Hagar och Sara, vilka beteckna de b\'e5da f\'f6rbunden, det gamla och det nya. Det gamla kommer fr\'e5n berget Sinai och f\'f6der till tr\'e4ldom. Det \'e4r Hagar. Ty samma berg som judarna kalla Sinai (vilket namn det synes ha f\'e5tt av "t\'f6rnsn\'e5r"), kalla araberna p\'e5 sitt spr\'e5k Agar, n\'e5got som icke blott Paulus utan \'e4ven Ptolemeus 48) och grekernas skrifter omn\'e4mna. P\'e5 samma s\'e4tt giva ocks\'e5 olika folk olika namn \'e5t andra berg. S\'e5lunda heter det berg, som Mose kallar Hermon, hos sidonierna Sirion och hos amor\'e9erna Senir.\par \par [658] Men det passar utm\'e4rkt, att berget Sinai p\'e5 arabiska har samma namn som tj\'e4nstekvinnan. Och jag antar, att denna namnlikhet givit Paulus uppslaget till liknelsen. Liksom allts\'e5 tj\'e4nstekvinnan Hagar verkligen f\'f6dde en son \'e5t Abraham men icke en arvinge utan en tr\'e4l, s\'e5 f\'f6der Sinai, den allegoriska Hagar, verkligen en son \'e5t Gud, n\'e4mligen ett k\'f6ttsligt folk. Och liksom Ismael verkligen var son till Abraham, s\'e5 hade ocks\'e5 Israels folk den sanne Guden till sin Fader. Han gav det sin lag och sin profetia, gudsdyrkan, gudstj\'e4nsten och templet, s\'e5som det heter i Ps. 147:19: "Han har f\'f6rkunnat sitt ord f\'f6r Jakob, sina stadgar och bud f\'f6r Israel." Men skillnaden var denna: Ismael f\'f6ddes av tj\'e4nstekvinnan efter k\'f6ttet, d.v.s. utan l\'f6fte, och kunde d\'e4rf\'f6r icke bliva arvinge. S\'e5 f\'f6dde den andliga Hagar, det \'e4r berget Sinai, d\'e4r lagen gavs och det gamla f\'f6rbundet ingicks, ett folk \'e5t Gud, den store Abraham, men utan l\'f6fte, d.v.s. ett k\'f6ttsligt och \'e5t tr\'e4ldom hemfallet folk, som icke kunde vara Guds arvinge, emedan lagen icke \'e4r f\'f6rbunden med l\'f6ftena om Kristus V\'e4lsignaren, om befrielse fr\'e5n lagens f\'f6rbannelse, fr\'e5n synden och d\'f6den, likas\'e5 om syndaf\'f6rl\'e5telsens, r\'e4ttf\'e4rdighetens och det eviga livets g\'e5va av fri n\'e5d. Utan: "Ja, ni skall h\'e5lla fast vid mina stadgar och lagar, ty den m\'e4nniska som f\'f6ljer dem skall leva genom dem. (3 Mos. 18:5).\par \par [659] Lagens l\'f6ften \'e4ro allts\'e5 villkorliga, de lova icke liv f\'f6r intet utan \'e5t dem som h\'e5lla lagen. Och d\'e4rf\'f6r l\'e4mna de samvetena i os\'e4kerhet, emedan ingen uppfyller lagen. Men l\'f6ftena i Nya testamentet \'e4ro icke f\'f6rbundna med n\'e5gra villkor. De fordra intet av oss och bero icke av v\'e5r v\'e4rdighet som villkor, utan de tillf\'f6ra oss och sk\'e4nka oss f\'f6r intet syndernas f\'f6rl\'e5telse, n\'e5d, r\'e4ttf\'e4rdighet och evigt liv f\'f6r Kristi skull. Den saken ha vi annorst\'e4des behandlat utf\'f6rligare.\par \par D\'e4rf\'f6r inneh\'e5ller lagen eller det gamla f\'f6rbundet endast l\'f6ften om lekamligt gott, till vilka alltid fogas ett villkor, s\'e5som: "Om ni lyssnar till mitt ord"; "Om ni h\'e5ller mitt f\'f6rbund"; "Om ni vandrar p\'e5 mina v\'e4gar, skall ni vara mitt folk" o.s.v. Detta bet\'e4nkte icke judarna utan fattade dessa villkorliga l\'f6ften s\'e5som absoluta och ovillkorliga s\'e5dana, vilka de ans\'e5go att Gud aldrig kunde \'e5terkalla utan m\'e5ste uppfylla. D\'e5 de d\'e4rf\'f6r h\'f6rde profeterna, som f\'f6rstodo att r\'e4tt skilja mellan lagens lekamliga l\'f6ften och de andliga l\'f6ftena om Kristus och hans rike, f\'f6ruts\'e4ga Jerusalems, templets, rikets och pr\'e4stad\'f6mets f\'f6rst\'f6ring, f\'f6rf\'f6ljde och d\'f6dade de dem s\'e5som k\'e4ttare och h\'e4dare mot Gud, emedan de icke lade m\'e4rke till det bifogade villkoret: "Om ni h\'e5ller mina bud, skall det g\'e5 eder v\'e4l."\par \par Tr\'e4linnan Hagar f\'f6der allts\'e5 endast en tr\'e4l. Ismael \'e4r allts\'e5 icke arvinge, ehuru han \'e4r naturlig son till Abraham, utan han f\'f6rbliver en tr\'e4l. Vad fattas honom d\'e5? L\'f6ftet och Ordets v\'e4lsignelse. S\'e5 f\'f6der ocks\'e5 lagen, given p\'e5 berget Sinai, som araberna kalla Hagar, endast tr\'e4lar, ty med lagen \'e4r icke f\'f6renat n\'e5got l\'f6fte om Kristus. Om d\'e4rf\'f6r ni galater \'f6vergiva l\'f6ftet och tron och avfalla till lagen och g\'e4rningarna, skola ni f\'f6r alltid f\'f6rbliva tr\'e4lar, det \'e4r, ni skola aldrig bliva fria fr\'e5n synden och d\'f6den utan f\'f6rbliva under lagens f\'f6rbannelse. [660] Ty Hagar f\'f6der icke l\'f6ftets s\'e4d eller arvingar, det \'e4r, lagen r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r icke, den medf\'f6r icke barnaskap och arvsr\'e4tt, utan den ligger snarare i v\'e4gen f\'f6r dem och verkar vredesdom.\par \par \par \par Och str\'e4cker sig mot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i tr\'e4ldom.\par \tab\par \par och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. (SFB)\par \par Denna allegori \'e4r s\'e4llsam. Liksom Paulus ovan av Sinai gjort Hagar, skulle han nu g\'e4rna av Jerusalem velat g\'f6ra Sara, men det varken v\'e5gar eller kan han, utan han n\'f6dgas f\'f6rena berget Sinai med Jerusalem, i det att han s\'e4ger, att Jerusalem h\'f6r till Hagar, eftersom berget Hagar str\'e4cker sig \'e4nda till Jerusalem. Och det \'e4r verkligen sant, att en sammanh\'e4ngande bergstrakt str\'e4cker sig fr\'e5n Steniga Arabien \'e4nda till Ka desbarnea i Judeen. Han s\'e4ger allts\'e5: Det nuvarande Jerusalem, det jordiska och timliga, \'e4r icke Sara, utan det h\'f6r till Hagar, emedan d\'e4r ut\'f6vas Hagars regemente. D\'e4r finnes n\'e4mligen lagen, som f\'f6der till tr\'e4ldom, d\'e4r \'e4r gudstj\'e4nsten, templet, det v\'e4rldsliga regementet, pr\'e4stad\'f6met och allt det som stiftades p\'e5 Sinai med lagen s\'e5som moder \emdash allt detta ut\'f6vas i Jerusalem. D\'e4rf\'f6r f\'f6rbinder jag det med Sinai och innefattar b\'e5dadera i ett ord, n\'e4mligen Sinai eller Hagar.\par \par Jag skulle icke ha v\'e5gat behandla denna allegori p\'e5 detta s\'e4tt, utan jag skulle snarare ha sagt, att Jerusalem var Sara eller det nya f\'f6rbundet, s\'e4rskilt som evangeliets f\'f6rkunnelse b\'f6rjade, [661] Anden gavs och det nya f\'f6rbundets folk f\'f6ddes d\'e4r, och d\'e4rmed skulle jag ansett mig f\'e5 fram en synnerligen tr\'e4ffande liknelse. D\'e4rf\'f6r \'e4r det icke vilken m\'e4stare som helst som duger till att leka med allegorier . Ty en skenbart god \'f6verensst\'e4mmelse f\'f6rleder oss l\'e4tt att taga miste. I detta fall skulle varenda en av oss funnit det mycket l\'e4mpligt att kalla Sinai f\'f6r Hagar och Jerusalem f\'f6r Sara. Paulus l\'e5ter visserligen Jerusalem bli Sara, men icke det timliga Jerusalem, vilket han utan vidare kombinerar med Hagar, utan det andliga och himmelska, i vilket icke lagen och icke n\'e5got k\'f6ttsligt folk regerar s\'e5som i det Jerusalem, som ligger i tr\'e4ldom tillika med sina barn, utan d\'e4r l\'f6ftet h\'e4rskar och d\'e4r folket \'e4r andligt och fritt.\par \par Och f\'f6r att lagen och hela det regemente, som uppr\'e4ttats p\'e5 Hagar, helt skulle avskaffas, tillstadde Gud, att det jordiska Jerusalem p\'e5 ett f\'f6rf\'e4rligt s\'e4tt sk\'f6vlades tillika med all dess h\'e4rlighet, templet, gudstj\'e4nsten m.m. Och ehuru det nya f\'f6rbundet tog sin b\'f6rjan d\'e4r och d\'e4rifr\'e5n gick ut \'f6ver hela v\'e4rlden, h\'f6r detta Jerusalem icke desto mindre till Hagar, d.v.s. det \'e4r lagens och den av Mose inr\'e4ttade gudstj\'e4nstens och pr\'e4stad\'f6mets stad. Kort sagt, det \'e4r f\'f6tt av tj\'e4nstekvinnan Hagar, och d\'e4rf\'f6r lever det med sina barn i tr\'e4ldom, d.v.s. det vandrar i lagens g\'e4rningar och kommer aldrig fram till Andens frihet utan f\'f6rbliver best\'e4ndigt under lagen, synden, det onda samvetet, Guds vredesdom, hemfallet \'e5t d\'f6den och helvetet. Det har visserligen en k\'f6ttslig frihet, ett lekamligt regemente, \'f6verhet, rikedom och egendom m.m., men vi tala om Andens frihet, som inneb\'e4r, att vi \'e4ro d\'f6da fr\'e5n lagen, synden och d\'f6den och leva i frihet och h\'e4rska i n\'e5d, i syndaf\'f6rl\'e5telse, i r\'e4ttf\'e4rdighet och evigt liv. Detta kan icke det jordiska Jerusalem bjuda, och d\'e4rf\'f6r r\'e4knas det till Hagar.\par \par \par \par 48) Ptolem\'e9us Claudius, alexandrinsk l\'e4rd i f\'f6rsta \'e5rh.e.Kr. Hans "Geografi" eller jordbeskrivning \'e5tnj\'f6t stort anseende \'e4nda till medeltidens slut. -Tillbaka\par } 55 f54:24-25{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:24-25\par \par Dessa ord inneh\'e5lla en allegori.\par \tab\par \par Detta har en djupare mening:\par \par [657] Dylika allegorier utg\'f6ra inga s\'e4kra teologiska bevis, men liksom bilder kunna de smycka och belysa framst\'e4llningen. Om Paulus icke hade haft starkare bevis, n\'e4r han st\'e4llde trons r\'e4ttf\'e4rdighet mot g\'e4rningarnas, skulle han icke kommit l\'e5ngt med denna allegori. Men eftersom han tidigare st\'f6tt sin sak med h\'e5llfasta bevis, h\'e4mtade fr\'e5n erfarenheten, fr\'e5n Abrahams exempel och fr\'e5n Skriftens utsagor och liknelser, kan han nu i slutet av sin framst\'e4llning tillfoga denna allegori som ett slags prydnad. Det \'e4r n\'e4mligen synnerligen l\'e4mpl detta himmelska Jerusalem d\'e4rovan \'e4r kyrkan, d.v.s. de troende, spridda \'f6ver hela jorden, som hava samma evangelium, samma tro p\'e5 Kristus, samme helige Ande och samma sakrament.\par \par "D\'e4rovan" b\'f6r man allts\'e5 icke f\'f6rst\'e5 anagogiskt 49), om det eviga livet, s\'e5som sofisterna gjort, icke om den triumferande kyrkan (f\'f6r att nu anv\'e4nda deras uttryckss\'e4tt) i himmelen utan om den stridande p\'e5 jorden. D\'e4ri ligger intet anm\'e4rkningsv\'e4rt, eftersom de fromma s\'e4gas ha sin umg\'e4ngelse i himlen, Fil. 3:20: "Men vi har v\'e5rt medborgarskap i himlen." Icke i rumslig betydelse men i den m\'e5n han tror \'e4r den kristne i himlen, i den m\'e5n han sk\'f6ter sin kallelse i tron, lever han i den himmelska v\'e4rlden, enligt Ef. 1:3: "V\'e4lsignad \'e4r v\'e5r Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har v\'e4lsignat oss med all den himmelska v\'e4rldens andliga v\'e4lsignelse." Man b\'f6r allts\'e5 skilja den andliga och himmelska v\'e4lsignelsen fr\'e5n den jordiska, vilken inneb\'e4r god borgerlig ordning och god hush\'e5llning, avkomma, fred, \'e4godelar, f\'f6da och andra lekamliga tillg\'e5ngar. Den himmelska v\'e4lsignelsen \'e5ter best\'e5r i att befrias fr\'e5n lagen, synden och d\'f6den, att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras och levandeg\'f6ras, att ha en f\'f6rsonad Gud, ett f\'f6rtr\'f6stansfullt hj\'e4rta, ett glatt samvete och andlig tr\'f6st, att k\'e4nna Kristus, profetian och uppenbarelsen i Skriften, [663] att hava den helige Andes g\'e5va, att gl\'e4djas i Gud o.s.v. Detta \'e4r Kristi kyrkas himmelska v\'e4lsignelser.\par \par Allts\'e5 betyder Jerusalem d\'e4rovan, d.v.s. det himmelska, kyrkan i denna tiden, icke anagogiskt v\'e5rt f\'e4dernesland i det tillkommande livet eller den triumferande kyrkan, s\'e5som de l\'e4ttjefulla och okunniga munkarna och skolastikens doktorer fantiserat om. De r\'e4knade n\'e4mligen med att Skriften hade en fyrfaldig betydelse, bokstavlig, tropologisk, allegorisk och anagogisk, och efter dessa fyra synpunkter ha de givit en d\'e5raktig utl\'e4ggning av n\'e4ra nog varje ord i Skriften. S\'e5 betydde t.ex. f\'f6r dem Jerusalem i bokstavlig mening staden med detta namn, tropologiskt ett rent samvete, allegoriskt den stridande kyrkan och anagogiskt det himmelska f\'e4derneslandet eller den triumferande kyrkan. Dessa smakl\'f6sa och betydelsel\'f6sa p\'e5hitt, som splittrade Skriften i s\'e5 m\'e5nga meningar, hindrade dem fr\'e5n att f\'e5 en s\'e4ker kunskap om samvetets angel\'e4genheter. Men Paulus s\'e4ger h\'e4r, att det gamla, jordiska Jerusalem h\'f6r till Hagar och lever i tr\'e4ldom med sina barn. Och det \'e4r avskaffat. Men det nya och himmelska, som \'e4r den fria hustrun, \'e4r av Gud uppr\'e4ttat icke i himlen utan p\'e5 jorden till att vara allas v\'e5r moder, av vilken vi f\'f6tts och dagligen f\'f6das. Allts\'e5 m\'e5ste n\'f6dv\'e4ndigtvis denna v\'e5r moder vara p\'e5 jorden bland m\'e4nniskorna, liksom hennes barn \'e4ro. Och hon f\'f6der i anden genom Ordets och sakramentens \'e4mbete, icke i k\'f6ttet.\par \par Detta s\'e4ger jag f\'f6r att vi icke i v\'e5ra tankar skola f\'f6ras upp till den utv\'e4rtes himlen utan f\'f6rst\'e5, att Paulus st\'e4ller det Jerusalem, som \'e4r d\'e4rovan, i mots\'e4ttning till det jordiska icke i rumslig utan i andlig bem\'e4rkelse. Ty det \'e4r skillnad mellan det andliga och det timliga eller jordiska. Det andliga \'e4r ovanefter och det jordiska nedanefter. Allts\'e5 skiljes det Jerusalem, som \'e4r d\'e4rovan, fr\'e5n det k\'f6ttsliga och timliga Jerusalem, som \'e4r nedanefter, icke i rumslig utan i andlig mening, som sagt \'e4r. [664] Ty det andliga Jerusalem, som tagit sin b\'f6rjan i det timliga, har ingen best\'e4md plats, i den mening som det jordiska Jerusalem ligger i Judeen, utan det \'e4r utbrett \'f6ver hela jorden och kan finnas i Babylon, i Turkiet, i Tartariet, Skytien, Indien, Italien eller Tyskland, p\'e5 \'f6arna i havet, p\'e5 berg och i dalar och \'f6verallt p\'e5 jorden, d\'e4r det finnes m\'e4nniskor, som hava evangeliet och tro p\'e5 Kristus.\par \par Allts\'e5 \'e4r Sara eller Jerusalem, v\'e5r fria moder, just kyrkan, Kristi brud, av vilken vi alla f\'f6das. Ty hon f\'f6der barn utan avbrott intill v\'e4rldens slut, s\'e5 l\'e4nge hon ut\'f6var Ordets \'e4mbete, d.v.s. s\'e5 l\'e4nge hon l\'e4r och utbreder evangeliet, ty det inneb\'e4r att f\'f6da. Och kyrkan l\'e4r evangeliet p\'e5 det s\'e4ttet, att vi befrias fr\'e5n lagens f\'f6rbannelse, fr\'e5n synden, d\'f6den och annat ont, icke genom lagen och g\'e4rningarna utan genom Kristus. Det Jerusalem, som \'e4r d\'e4rovan, eller kyrkan \'e4r allts\'e5 icke underkastat lagen och g\'e4rningarna utan det \'e4r fritt och det \'e4r v\'e5r moder utan lag, synd och d\'f6d. Ty s\'e5dan som modern sj\'e4lv \'e4r, s\'e5dana barn f\'f6der hon.\par \par Denna liknelse visar allts\'e5 mycket tr\'e4ffande, att kyrkan icke b\'f6r g\'f6ra n\'e5got annat \'e4n l\'e4ra evangelium r\'e4tt och rent och d\'e4rigenom f\'f6da barn. S\'e5 \'e4ro vi alla \'f6msevis f\'e4der och barn, eftersom vi f\'f6das av varandra. Jag har blivit f\'f6dd av andra genom evangelium och f\'f6der nu i min tur andra, vilka d\'e4refter f\'f6da \'e5ter andra, och s\'e5 fortg\'e5r detta f\'f6dande \'e4nda till v\'e4rldens slut. Men jag talar icke om Hagars f\'f6dande. Hon f\'f6der genom lagen tr\'e4lar. Utan jag talar om Saras, den fria moderns f\'f6dande. Hon f\'f6der arvingar utan lag, utan g\'e4rningar och egna anstr\'e4ngningar. Ty att Isak och icke Ismael \'e4r arvingen, ehuru b\'e5da \'e4ro naturliga s\'f6ner till Abraham, det beror p\'e5 l\'f6ftesordet, n\'e4mligen detta: "din hustru Sara skall f\'f6da en son \'e5t dig, och du skall ge honom namnet Isak." (1 Mos. 17:19). [665] (Och detta f\'f6rstod Sara v\'e4l, och d\'e4rf\'f6r s\'e4ger hon: "Driv ut den h\'e4r slavinnan och hennes son" o.s.v., 1 Mos. 21:10, vilka ord Paulus anf\'f6r nedan.) Liksom allts\'e5 Isak \'e4r sin faders arvinge endast genom l\'f6ftet och sin f\'f6delse, utan lagen och g\'e4rningarna, s\'e5 f\'f6das ocks\'e5 vi till arvingar genom evangelium av den fria Sara, det \'e4r, kyrkan. Ty kyrkan l\'e4r, fostrar och b\'e4r oss i sitt liv, i sitt sk\'f6te och p\'e5 sina armar, danar och fullkomnar oss, s\'e5 att Kristus tager gestalt i oss, tills vi n\'e5 manlig mognad och s\'e5 bliva fullvuxna (Ef. 4:13). Allt detta utf\'f6res genom Ordets \'e4mbete. Allts\'e5 \'e4r det den fria hustruns uppgift att oupph\'f6rligt \'e5t sin man, Gud, f\'f6da barn, det \'e4r, s\'e5dana s\'f6ner som veta, att de r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom tron och icke genom lagen.\par \par \par \par 49) De medeltida skriftutl\'e4ggarna r\'e4knade med en fyrdubbel inneb\'f6rd i skriftordet: den bokstavliga, den allegoriska, den moraliska eller tropologiska och den anagogiska. Den bokstavliga \'e4r historisk, den allegoriska l\'e4r vad man skall tro, den moraliska eller tropologiska vad man skall g\'f6ra och den anagogiska vad man skall hoppas f\'f6r evigheten, enligt versen: Littera gesta docet, quid credas allegoria, moralis quid agas, quid speres anagogia. -Tillbaka\par } >gy4:26{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:26\par \par Men det Jerusalem som \'e4r d\'e4rovan, det \'e4r fritt, och det \'e4r allas v\'e5r moder.\par \tab\par \par Men det himmelska Jerusalem \'e4r fritt, och det \'e4r v\'e5r moder.\par \par [662] Det jordiska Jerusalem, s\'e4ger han, som \'e4r nedanefter och i borgerligt avseende styres efter lagen, det \'e4r Hagar och det g\'f6r tr\'e4ltj\'e4nst tillika med sina barn, det \'e4r, det befrias icke fr\'e5n lagen, synden och d\'f6den. Men det Jerusalem, som \'e4r d\'e4rovan, d.v.s. \'e4r andligt, det \'e4r Sara (Paulus anv\'e4nder icke egennamnet Sara utan ett allm\'e4nt egenskapsord: fritt), d.v.s. den r\'e4tta, fria hustrun och v\'e5r moder, som icke f\'f6der till tr\'e4ldom s\'e5som Hagar utan till frihet. Och  lue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:27\par \par S\'e5 \'e4r ju skrivet: "Jubla, du ofruktsamma, du som icke f\'f6der barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder. Ty den ensamma skall hava m\'e5nga barn, flera \'e4n den som har man."\par \tab\par \par Det st\'e5r skrivet: Gl\'e4d dig, du ofruktsamma, du som inte f\'f6der barn, jubla h\'f6gt, du som inte k\'e4nner f\'f6dslov\'e5nda, ty den ensamma har m\'e5nga barn, fler \'e4n den som har en man.\par \par Fr\'e5n profeten Jesaja (54:1) anf\'f6r Paulus detta st\'e4lle. Det kan endast f\'f6rst\'e5s som liknelse. Det \'e4r s\'e5 skrivet, s\'e4ger han, att den som \'e4r moder till en talrik avf\'f6da och har man, hon skall bliva svag och f\'f6rg\'e5s, och den ofruktsamma d\'e4remot, som icke f\'f6der, skall bliva rik p\'e5 s\'f6ner. P\'e5 samma s\'e4tt sjunger ocks\'e5 Hanna i den s\'e5ng, fr\'e5n vilken Jesaja h\'e4mtat denna liknelse, 1 Sam. 2:4 ff.: "Hj\'e4ltarnas b\'e5gar \'e4r s\'f6nderbrutna, men de stapplande rustar sig med kraft. De m\'e4tta m\'e5ste tj\'e4na f\'f6r br\'f6d, men de hungriga hungrar inte mer. Den ofruktsamma f\'f6der sju barn, men den som fick m\'e5nga s\'f6ner tynar bort." Det \'e4r underligt, s\'e4ger han: Den som var fruktsam, skall bli ofruktsam, och den som var ofruktsam fruktsam. Och de som voro starka, m\'e4tta, levande, r\'e4ttf\'e4rdiga,saliga, rika och h\'f6ljda med \'e4ra, de skola bli svaga, hungriga, hemfallna \'e5t d\'f6den, syndare, f\'f6rd\'f6mda, fattiga och \'e4rel\'f6sa, och tv\'e4rtom: De svaga och hungriga skola bliva starka och m\'e4tta o.s.v.\par \par Med denna profeten Jesajas liknelse visar Paulus skillnaden mellan Hagar och Sara, d.v.s. mellan synagogan och kyrkan eller mellan lagen och evangeliet. Han menar: Lagen, den fruktsammas, d.v.s. synagogans man, f\'f6der v\'e4ldigt m\'e5nga barn. [666] Ty m\'e4nniskor av alla \'e5ldrar, icke endast ol\'e4rda utan \'e4ven de allra visaste och f\'f6rn\'e4msta, d.v.s. hela m\'e4nniskosl\'e4ktet utom den frias barn, kunna icke se eller f\'f6rst\'e5 n\'e5gon annan och \'e4n mindre n\'e5gon b\'e4ttre r\'e4ttf\'e4rdighet \'e4n lagens (och d\'e4rvid f\'f6rst\'e5r jag med lag alla lagar, m\'e4nskliga och gudomliga). Om de f\'f6lja lagen och utv\'e4rtes sett g\'f6ra dess g\'e4rningar, mena de sig d\'e4rf\'f6r vara r\'e4ttf\'e4rdiga. Alla s\'e5dana \'e4ro icke fria utan tr\'e4lar, emedan de \'e4ro barn av Hagar, som f\'f6der till tr\'e4ldom. Men om de \'e4ro tr\'e4lar, ha de ingen del i arvet utan skola drivas ut ur huset. "Slaven bor inte kvar i huset f\'f6r alltid, men sonen stannar d\'e4r f\'f6r alltid." (Joh. 8:35). Ja, de \'e4ro redan utdrivna ur n\'e5dens och frihetens rike, ty "den som inte tror \'e4r redan d\'f6md" (Joh. 3:18). De f\'f6rbliva allts\'e5 under lagens f\'f6rbannelse, under synden och d\'f6den, under dj\'e4vulens makt, under Guds vredesdom.\par \par Men om till och med Guds sedelag eller tio Guds bud endast f\'f6der tr\'e4lar, d.v.s. om den icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r utan endast f\'f6rskr\'e4cker, anklagar, f\'f6rd\'f6mer och driver samvetena till f\'f6rtvivlan, huru skulle d\'e5 p\'e5vens lagar eller m\'e4nskliga stadgar kunna r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra? Alla de som l\'e4ra och driva vare sig Guds lag eller m\'e4nskliga stadgar s\'e5som n\'f6dv\'e4ndiga f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdighet inf\'f6r Gud, de uppn\'e5 d\'e4rmed endast att f\'f6da tr\'e4lar. Och likv\'e4l anses s\'e5dana l\'e4rare vara utm\'e4rkta, f\'f6rtj\'e4nta av v\'e4rldens bifall. De \'e4ro fruktsamma m\'f6drar, eftersom de ha ett o\'e4ndligt antal l\'e4rjungar. Ty f\'f6rnuftet f\'f6rst\'e5r icke, vad tro och sann gudsfruktan inneb\'e4r, och d\'e4rf\'f6r v\'e5rdsl\'f6sar och f\'f6raktar det densamma, medan det av naturen \'e4r fallet f\'f6r vidskepelse och skrymteri, d.v.s. g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdighet. Och emedan g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdigheten st\'e5r i h\'f6gsta glans och blomning, \'e4r den hela v\'e4rldens m\'e4ktigaste h\'e4rskarinna. De som l\'e4ra r\'e4ttf\'e4rdighet genom lagen f\'f6da allts\'e5 m\'e5nga barn men endast tr\'e4lar, som skola utdrivas ur huset och f\'f6rd\'f6mas.\par \par [667] Den fria Sara d\'e4remot, d.v.s. den sanna kyrkan, synes vara ofruktsam, emedan evangeliet eller ordet om korset, som kyrkan l\'e4r, icke framtr\'e4der med s\'e5dan glans som l\'e4ran om lagen och g\'e4rningarna, och d\'e4rf\'f6r har hon f\'e5 l\'e4rjungar och anh\'e4ngare. Vidare har hon namn om sig att f\'f6rbjuda goda g\'e4rningar, att g\'f6ra m\'e4nniskor sl\'f6a och l\'e4ttjefulla, att giva upphov till k\'e4tterier och uppror och att vara orsak till allt ont. Och d\'e4rf\'f6r har hon till synes ingen lycka eller framg\'e5ng utan tyckes full av ofruktsamhet, \'f6vergivenhet och f\'f6rtvivlan. D\'e4rf\'f6r \'e4ro de gudl\'f6sa fast \'f6vertygade om att kyrkan inom kort skall g\'e5 under tillika med sin l\'e4ra. Judarna voro fullt vissa om att den av apostlarna grundade kyrkan snart skulle upph\'f6ra och g\'e5vo den det f\'f6rhatliga namnet parti. Ty s\'e5 s\'e4ga de till Paulus enligt Apg. 28:22: "Ty den h\'e4r sekten blir motsagd \'f6verallt, det vet vi." Och huru m\'e5nga g\'e5nger ha icke v\'e5ra nutida motst\'e5ndare blivit bedragna i sitt hopp, d\'e5 de \'e4n vid det ena och \'e4n vid det andra tillf\'e4llet tv\'e4rs\'e4kert f\'f6rutsagt, att vi f\'f6rvisso skulle undertryckas! Kristus och apostlarna slogos ned, men efter deras d\'f6d vann evangelii l\'e4ra en vidare utbredning \'e4n under deras livstid. Likas\'e5 kunna v\'e5ra motst\'e5ndare sl\'e5 ned oss, men Herrens ord f\'f6rbliver evinnerligen. Hur mycket \'e4n Kristi kyrka synes vara ofruktsam och \'f6vergiven, och hur ofta hon s\'e4ges hava en k\'e4ttersk och upprorisk l\'e4ra, \'e4r det likv\'e4l endast hon som f\'f6der arvingar genom Ordets \'e4mbete.\par \par Profeten medgiver allts\'e5, att kyrkan har att utst\'e5 kamp, ty annars skulle han icke uppmuntra henne till gl\'e4dje. Han medgiver, att hon inf\'f6r v\'e4rlden \'e4r ofruktsam, ty annars skulle han icke kalla henne den ofruktsamma och \'f6vergivna, som icke f\'f6der barn, men han s\'e4ger ocks\'e5, att hon \'e4r fruktsam inf\'f6r Gud. Och d\'e4rf\'f6r uppmanar han henne att gl\'e4djas. [668] Det \'e4r som om han sade: Du \'e4r visserligen ofruktsam och \'f6vergiven och har icke lagen till man, och d\'e4rf\'f6r har du icke heller n\'e5gra barn. Men gl\'e4d dig, ty \'e4ven om du icke har lagen till \'e4kta man, \'e4ven om du \'e4r som en \'f6vergiven, giftasvuxen jungfru (ty \'e4nka vill han icke kalla henne), som skulle hava en brudgum, om hon icke vore \'f6vergiven av honom eller om icke hennes brudgum vore d\'f6dad \emdash du ensamma och av din man, lagen, \'f6vergivna, du som icke st\'e5r i \'e4ktenskap med lagen, du skall bliva moder till otaliga barn. \emdash D\'e4rf\'f6r \'e4r det nya f\'f6rbundets folk eller kyrka helt och h\'e5llet utan lag, vad samvetet ang\'e5r, och d\'e4rf\'f6r tyckes hon f\'f6r v\'e4rlden vara \'f6vergiven. Men hur mycket hon \'e4n skenbart \'e4r ofruktsam utan lag och g\'e4rningar, \'e4r hon likv\'e4l inf\'f6r Gud i h\'f6gsta grad fruktsam och f\'f6der ett o\'e4ndligt antal barn, som d\'e4rtill \'e4ro fria. Genom vad? Icke genom den \'e4kta mannen, lagen, utan genom Ordet och Kristi Ande, vilken gives genom evangelium och avlar, f\'f6der och uppfostrar barn.\par \par Genom denna allegori visar allts\'e5 Paulus synnerligen klart skillnaden mellan lag och evangelium. Det sker f\'f6r det f\'f6rsta, d\'e5 han kallar det gamla f\'f6rbundet Hagar och det nya Sara, f\'f6r det andra d\'e5 han kallar den f\'f6rra tr\'e4linna och den senare fri, och slutligen d\'e5 han s\'e4ger, att den gifta och fruktsamma f\'f6rsvagas och med sina barn drives ut ur huset, medan d\'e4remot den ofruktsamma och \'f6vergivna blir fruktsam och f\'f6der otaliga barn, som d\'e4rtill \'e4ro arvingar. Detta \'e4r de v\'e4sentliga skiljaktigheterna mellan trons och lagens folk. Trons folk har icke lagen till \'e4kta man, det lever icke i tr\'e4ldom, det \'e4r icke f\'f6tt av det nuvarande Jerusalem, utan det har l\'f6ftet, det \'e4r fritt, och det \'e4r f\'f6tt av den fria Sara.\par \par Han skiljer allts\'e5 det nya f\'f6rbundets andliga folk fr\'e5n lagen, i det att han s\'e4ger, att det icke \'e4r f\'f6tt av den gifta Hagar utan av den fria Sara, som icke vet av lagen, och d\'e4rmed st\'e4ller han trons folk h\'f6gt \'f6ver och l\'e5ngt utanf\'f6r lagen. Men om det st\'e5r \'f6ver och utanf\'f6r lagen, r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6res det icke genom lag och g\'e4rningar utan uteslutande genom sin andliga f\'f6delse, d.v.s. genom tron. Ty den andliga f\'f6delsen \'e4r ingenting annat \'e4n tron. [669] Men liksom n\'e5dens folk icke har och icke kan hava lagen, s\'e5 har lagens folk icke n\'e5den och kan icke hava den. Ty lagen och n\'e5den kunna icke finnas sida vid sida. Vi m\'e5ste allts\'e5 antingen r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom tron och l\'e5ta lagens r\'e4ttf\'e4rdighet fara eller r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom lagen och l\'e5ta n\'e5dens och trons r\'e4ttf\'e4rdighet fara. Men det \'e4r en skamlig och olycksalig f\'f6rlust, d\'e5 vi l\'e5ta n\'e5den fara och beh\'e5lla lagen. D\'e4remot \'e4r det en salig och fr\'e4lsningsbringande f\'f6rlust, d\'e5 vi l\'e5ta lagen fara och beh\'e5lla n\'e5den.\par \par Emedan vi se, att Paulus gjort det f\'f6re oss, beflita vi oss tr\'e4get om att klart angiva skillnaden mellan lag och evangelium. Den \'e4r l\'e4tt att se, s\'e5 l\'e4nge det g\'e4ller blott orden. Ty vem inser icke, att Hagar icke \'e4r Sara och Sara icke Hagar? Likas\'e5 \'e4r det l\'e4tt att iakttaga, att Ismael icke \'e4r och har vad Isak \'e4r och har. Men i allvarlig samvetsn\'f6d och i d\'f6ds\'e5ngest, d\'e5 samvetet strider med Guds dom, d\'e5 \'e4r det det sv\'e5raste av allt att med fast f\'f6rtr\'f6stan s\'e4ga: Lagen ang\'e5r mig alls icke, ty Sara \'e4r min moder, och hon f\'f6der icke tr\'e4lar utan fria arvingar.\par \par Paulus har s\'e5lunda med detta ord fr\'e5n Jesaja visat, att Sara \'e4r den r\'e4tta modern, som f\'f6der fria arvingar, och att \'e5 andra sidan Hagar visserligen f\'f6der m\'e5nga barn men idel tr\'e4lar, som skola utdrivas ur huset. [670] Vidare, emedan detta st\'e4lle ocks\'e5 handlar om lagens avskaffande och den kristna friheten, b\'f6r man \'e4n ytterligare observera det. Ty liksom det f\'f6r oss \'e4r den h\'f6gsta och viktigaste insikten, att vi r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras och fr\'e4lsas genom Kristus, s\'e5 \'e4r det ocks\'e5 mycket betydelsefullt att r\'e4tt fatta l\'e4ran om lagens avskaffande, vilken \'e4r andra sidan av samma sak. F\'f6r att bekr\'e4fta v\'e5r l\'e4ra om tron och f\'f6r att bereda s\'e4ker tr\'f6st \'e5t samvetena, s\'e4rskilt i allvarlig samvetsn\'f6d, \'e4r det n\'e4mligen mycket tj\'e4nligt att veta, att lagen \'e4r avskaffad.\par \par Ovan har jag flera g\'e5nger sagt, och eftersom det icke kan nog inpr\'e4ntas, upprepar jag nu, att den kristne, som i tron griper om Kristi v\'e4lg\'e4rning, icke alls har n\'e5gon lag utan \'e4r fri fr\'e5n den. Detsamma l\'e4r oss detta st\'e4lle fr\'e5n Jesaja, om den fria modern som f\'f6der fria barn, n\'e4mligen att f\'f6r dem som tr o p\'e5 Kristus hela lagen \'e4r avskaffad med all sin skr\'e4ck och pl\'e5ga. D\'e4rf\'f6r \'e4r detta ett h\'e4rligt och m\'e4kta tr\'f6sterikt st\'e4lle, som uppfordrar den ofruktsamma och \'f6vergivna att fr\'f6jdas, hon som enligt lagen snarare var v\'e4rd att h\'e5nas eller beklagas. Ty enligt lagen voro de ofruktsamma f\'f6rbannade. Men den helige Ande v\'e4nder upp och ned p\'e5 denna dom och best\'e4mmer, att den ofruktsamma skall ber\'f6mmas och prisas och den fruktsamma och f\'f6dande f\'f6rd\'f6mas. Hur mycket \'e4n allts\'e5 Sara, det \'e4r kyrkan, inf\'f6r v\'e4rlden f\'f6refaller att vara \'f6vergiven och ofruktsam, eftersom hon icke har lag och g\'e4rningar, s\'e5 \'e4r hon likv\'e4l inf\'f6r Gud enligt profetens vittnesb\'f6rd fruktsam moder till otaliga barn. Och \'e5 andra sidan, hur mycket \'e4n det under Hagar till synes r\'e5der den mest \'f6verfl\'f6dande fruktsamhet och barnaf\'f6dande, blir likv\'e4l ingen avkomma kvar, ty tj\'e4nstekvinnans barn skola utdrivas ur huset tillika me!d sin moder. De f\'e5 icke \'e4rva med den fria hustruns barn, s\'e5som Paulus l\'e4ngre fram s\'e4ger.\par \par [671] Emedan vi allts\'e5 \'e4ro den fria hustruns barn, \'e4r lagen f\'f6r oss avskaffad, v\'e5r gamle \'e4kta man enligt Rom. 7:1 ff. S\'e5 l\'e4nge han r\'e5dde \'f6ver oss, var det f\'f6r oss om\'f6jligt att i anden f\'f6da barn, som k\'e4nde n\'e5den, utan de f\'f6rblevo tr\'e4lar. S\'e5 l\'e4nge lagen r\'e5der \'e4ro allts\'e5 m\'e4nniskorna visserligen icke sysslol\'f6sa, utan de arbeta str\'e4ngt och b\'e4ra dagens tunga och solens hetta, ligga i f\'f6dslov\'e5ndor och f\'f6da m\'e5nga barn, men s\'e5v\'e4l f\'f6r\'e4ldrar som barn \'e4ro o\'e4kta, eftersom de icke h\'e4rstamma fr\'e5n den fria modern. D\'e4rf\'f6r utst\'f6tas de till slut med Ismael fr\'e5n arvet, d\'f6 och f\'f6rd\'f6mas. Ty det \'e4r om\'f6jligt att m\'e4nniskor skulle kunna bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda och fr\'e4lsta genom lagen. Under lagen finnes visserligen mycket arbete och f\'f6dslov\'e5nda, men detta medf\'f"6r icke arvsr\'e4tt. Allts\'e5 skall lagen utdrivas tillika med all sin avkomma, det \'e4r: f\'f6rbannad \'e4r all l\'e4ra, allt liv, all fromhet som f\'f6rs\'f6ker bereda sig r\'e4ttf\'e4rdighet inf\'f6r Gud genom lag eller g\'e4rningar.\par \par D\'e5 Thomas och de andra skolastikerna avhandla lagens avskaffande, s\'e4ga de, att stadganden i Mose lag r\'f6rande borgerlig r\'e4tt och ceremonier vid gudstj\'e4nsten \'e4ro d\'f6dsbringande efter Kristus och d\'e4rf\'f6r redan avskaffade men icke s\'e5 sedelagen. De f\'f6rst\'e5 icke vad de tala om. Den som vill avhandla lagens avskaffande b\'f6r i fr\'e4msta rummet behandla lagen i egentlig och andlig mening. [672] Och han b\'f6r d\'e4rvid sammanfatta hela lagen utan att g\'f6ra n\'e5gon skillnad mellan stadgar r\'f6rande borgerlig r\'e4tt eller ceremonierna vid gudstj\'e4nsten och sedelagen. Ty d\'e5 Paulus s\'e4ger, att vi genom Kristus befriats fr\'e5n lagens f\'f6rbannelse, talar han f\'f6rvisso om hela lagen och s\'e4rskilt om sedelagen, vilken ju \#'e4r den enda som anklagar, f\'f6rbannar och f\'f6rd\'f6mer samvetena. Det g\'f6ra icke de b\'e5da andra slagen i samma grad. D\'e4rf\'f6r s\'e4ga vi, att tio Guds bud icke hava n\'e5gon r\'e4tt att anklaga och f\'f6rskr\'e4cka ett samvete, i vilket Kristus regerar genom n\'e5den, ty efter Kristus \'e4r denna dess r\'e4tt f\'f6r\'e5ldrad och ogiltig.\par \par Detta f\'e5r icke f\'f6rst\'e5s som om samvetet icke alls k\'e4nde n\'e5gon f\'f6rskr\'e4ckelse f\'f6r lagen. Det g\'f6r det s\'e4kert. Men meningen \'e4r, att det genom s\'e5dan f\'f6rskr\'e4ckelse icke kan f\'f6rd\'f6mas och drivas till f\'f6rtvivlan, ty "S\'e5 finns nu ingen f\'f6rd\'f6melse f\'f6r dem som \'e4r i Kristus Jesus." (Rom. 8:1), likas\'e5: "Om nu Sonen g\'f6r er fria, blir ni verkligen fria." (Joh. 8:36). Hur mycket \'e4n den kristne blir f\'f6rskr\'e4ckt f\'f6r lagen och k\'e4nner sin synd, s\'e5 f\'f6rtvivlar han likv\'e4l icke \'f6ver detta, ty han tror p\'e5 Kristus, \'e4r d\'f6pt i hans namn och har genom honom syndernas f\'f6r$l\'e5telse. Men d\'e5 v\'e5r synd f\'f6rl\'e5tits genom Kristus, som \'e4r lagens Herre, och f\'f6rl\'e5tits p\'e5 det s\'e4ttet, att han utgivit sig sj\'e4lv f\'f6r den, s\'e5 har tj\'e4nstekvinnan lagen icke l\'e4ngre n\'e5gon r\'e4tt att anklaga och f\'f6rd\'f6ma oss f\'f6r syndens skull, eftersom den \'e4r oss f\'f6rl\'e5ten och vi \'e4ro fria, i det att Sonen befriat oss. F\'f6r dem som tro p\'e5 Kristus \'e4r d\'e4rf\'f6r hela lagen avskaffad.\par \par Men jag har ingenting gott gjort och g\'f6r det icke heller? \emdash H\'e4r varken kan eller b\'f6r du g\'f6ra n\'e5got, utan du skall endast lyssna till det gl\'e4djebudskap, som Anden genom profeten bringar dig: "Jubla, du ofruktsamma, du som icke f\'f6der barn." Det \'e4r som om han sade: Varf\'f6r \'e4r du s\'e5 bedr\'f6vad, d\'e5 du icke har n\'e5gon anledning att s\'f6rja? \emdash Jag \'e4r ju ofruktsam och \'f6vergiven. \emdash Det m\'e5 vara sant, eftersom du icke har den r\'e4ttf\'e4rdighet som kommer av lagen, men Kristus \'e4r din r\'e%4ttf\'e4rdighet, han som blivit en f\'f6rbannelse f\'f6r DIN skull har \'e5terl\'f6st dig fr\'e5n lagens f\'f6rbannelse. [673] Om du tror p\'e5 honom, \'e4r lagen d\'f6d f\'f6r dig. Och din r\'e4ttf\'e4rdighet \'e4r lika mycket b\'e4ttre \'e4n lagens r\'e4ttf\'e4rdighet som Kristus \'e4r st\'f6rre \'e4n lagen. S\'e5 \'e4r du icke heller ofruktsam, ty du skall f\'e5 flera barn \'e4n den som har man.\par \par Det andra upph\'e4vandet av lagen \'e4r utv\'e4rtes och best\'e5r d\'e4ri, att Moses borgerliga lagar icke alls ang\'e5 oss. D\'e4rf\'f6r skola vi icke \'e5terinf\'f6ra dem vid v\'e5ra domstolar eller p\'e5 grund av n\'e5gon vidskepelse binda oss vid dem, s\'e5som tidigare n\'e5gra velat g\'f6ra, okunniga om denna frihet. Men ehuru evangeliet icke st\'e4ller oss under Moses borgerliga lagar, befriar det oss dock icke fr\'e5n lydnad mot alla borgerliga lagar \'f6ver huvud. Det st\'e4ller oss i detta lekamliga liv under lagarna i det samh\'e4lle, som vi tillh\'f6ra. Likas\'e5 befaller det var och en at&t lyda sin \'f6verhet och dess lagar, "inte bara f\'f6r straffets skull utan ocks\'e5 f\'f6r samvetets skull.", Rom. 13:5 och 1 Petr. 2:13. Icke heller skulle det vara fel av kejsaren att anv\'e4nda n\'e5gra av Moses borgerliga lagar. Han kan fritt begagna dem. Allts\'e5 fara sofisterna vilse, d\'e5 de mena, att Moses borgerliga lagar \'e4ro d\'f6dsbringande, sedan Kristus kommit.\par \par Icke heller \'e4ro vi bundna av Moses lagar r\'f6rande gudstj\'e4nstbruk, l\'e5ngt mindre d\'e5 av p\'e5vens. Men detta lekamliga liv kan icke vara helt utan ceremonier eller sedv\'e4njor. Det m\'e5ste finnas en viss yttre tukt. Och d\'e4rf\'f6r till\'e5ter evangeliet, att man i kyrkan f\'f6rordnar om fester, om tid och plats o.s.v., f\'f6r att folket m\'e5 veta, p\'e5 vilken dag och timme och till vilken plats de b\'f6ra komma samman f\'f6r att h\'f6ra Guds ord. Det till\'e5ter, att f\'f6rel\'e4sningar ordnas liksom i en skola, s\'e4rskilt f\'f6r barnens och de enfaldigas skull, f\'f6r att de bekv\'e4mt m\'e5 kunna u'ndervisas. Men det till\'e5ter dylika inr\'e4ttningar endast i det syftet, att i f\'f6rsamlingen "allt ske p\'e5 ett v\'e4rdigt s\'e4tt och med ordning." (1 Kor. 14:40), icke i den meningen, att de som iakttaga s\'e5dana best\'e4mmelser skulle f\'f6rtj\'e4na syndernas f\'f6rl\'e5telse. D\'e4rf\'f6r kunna de ocks\'e5 utan synd \'e5sidos\'e4ttas, blott det icke sker till anst\'f6t f\'f6r de svaga. Det \'e4r icke heller sant, att de mosaiska gudstj\'e4nstbruken \'e4ro d\'f6dsbringande, sedan Kristus uppenbarats, ty annars skulle de kristna ha syndat, [674] som firade p\'e5sk och pingst, vilka h\'f6gtider den gamla kyrkan inr\'e4ttade efter den mosaiska lagens f\'f6red\'f6me, ehuru p\'e5 helt annat s\'e4tt och med annan syftning.\par \par Men Paulus talar h\'e4r i fr\'e4msta rummet om avskaffandet av sedelagen, vilket man noga b\'f6r observera. Ty han k\'e4mpar mot lagens r\'e4ttf\'e4rdighet f\'f6r att uppr\'e4tta trons r\'e4ttf\'e4rdighet, och han slutar p\'e5 f\'f6ljande s\'e4tt: Om n\'e5den allena eller (tron p\'e5 Kristus r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r, \'e4r utan vidare hela lagen upph\'e4vd. Och detta styrker han med st\'e4llet fr\'e5n Jesaja, d\'e4r denne uppfordrar den ofruktsamma och \'f6vergivna kyrkan att gl\'e4djas. Hon synes n\'e4mligen icke hava f\'f6tt n\'e5gon avkomma och icke heller hava hopp om att f\'f6da n\'e5gon, det \'e4r, hon har inga l\'e4rjungar, hon vinner intet bifall, emedan hon predikar korsets ord om den korsf\'e4ste Kristus, mot all k\'f6ttets visdom. Men du ofruktsamma, s\'e4ger profeten, du skall icke l\'e5ta dig oroas och \'e4ngslas av detta f\'f6rh\'e5llande, nej, du har snarare anledning att brista ut och jubla, ty den \'f6vergivna skall f\'e5 flera barn \'e4n hon som har man. Det \'e4r, den som har man och f\'f6r\'f6kar sig med talrik avkomma skall f\'f6rsvagas, men d\'e4remot skall du, som \'e4r ofruktsam och \'f6vergiven, f\'e5 barn i \'f6verfl\'f6d.\par \par Han kallar f\'f6rsamlingen ofruktsam ocks\'e5 av den anledningen, att hennes barn icke f\'f6das genom lagen eller g\'e4rningarna, icke genom n\'e5gra m\'e4nskliga anstr\'e4ngningar eller krafter, utan i den helige Ande genom ordet om tron. H\'e4r \'e4r blott och bar f\'f6delse, inga g\'e4rningar. De fruktsamma d\'e4remot m\'f6da och anstr\'e4nga sig genom allt f\'f6r mycket f\'f6dande. Det blir bara g\'e4rningar och ingen f\'f6delse. Men de som genom lagens eller den egna r\'e4ttf\'e4rdigheten s\'f6ka ern\'e5 s\'f6ners och arvingars r\'e4tt, de \'e4ro tr\'e4lar, som aldrig f\'e5 arvsr\'e4tt, \'e4ven om de tr\'f6tta sig med alltf\'f6r mycket arbete \'e4nda till d\'f6ds, ty mot Guds vilja str\'e4va de att med sina egna g\'e4rningar vinna det som Gud vill giva de trogna av ren n\'e5d, f\'f6r Kristi skull. \'c4ven de troende g\'f6ra goda g\'e4rningar, men det \'e4r icke d\'e4rigenom som de bliva s\'f6ner och arvingar, ty detta bringar dem f\'f6delsen. Men eftersom de redan \'e4ro s\'f6ner f\'f6r Kristi skull f\'f6rh\'e4rliga de Gud med sina goda g\'e4rningar och hj\'e4lpa n\'e4stan.\par \par } xhk4:27{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\bdash Vi \'e4ro icke s\'e5dana barn, s\'e4ger aposteln, som de som f\'f6rbliva tr\'e4lar och skola drivas ut ur huset, utan vi \'e4ro liksom Isak l\'f6ftets barn, d.v.s. n\'e5dens och trons, f\'f6dda av l\'f6ftet ensamt. Detta har utf\'f6rligt avhandlats ovan i anslutning till kap. 3:8: " I dig skall alla sl\'e4kter p\'e5 jorden bli v\'e4lsignade." Allts\'e5 \'e4r det icke genom lagen, g\'e4rningarna eller egenr\'e4ttf\'e4rdigheten, som vi f\'f6rklaras r\'e4ttf\'e4rdiga utan av idel n\'e5d. a) L\'f6ftet driver och insk\'e4rper Paulus ofta med all kraft, emedan han ser, att det \'e4r h\'f6geligen av n\'f6den. Vi ha hittills talat om hans allegori, i vilken han v\'e4ver in st\'e4llet fr\'e5n Jesaja som ett slags f\'f6rklaring. Nu till\'e4mpar han ber\'e4ttelsen om Ismael och Isak s\'e5som exempel och s\'e5som tr\'f6st.\par \par \par \par a) Hs: "Allts\'e5 icke av lag, icke av g\'e4rningar, allts\'e5 icke av egen r\'e4ttf\'e4rdighet, allts\'e5 av ren n\'e5d, icke-r\'e4ttf\'e4rdighet.\'ab\par \par } II,iU4:28{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:28\par \par Och vi, mina br\'f6der, \'e4ro l\'f6ftets barn, likasom Isak var.\par \tab\par \par Ni, br\'f6der, \'e4r l\'f6ftets barn liksom Isak.\par \par Det \'e4r, vi \'e4ro icke k\'f6ttets barn som Ismael, icke heller som Israel, vilket ocks\'e5 ber\'f6mde sig av att vara Abrahams s\'e4d och Guds folk men likv\'e4l fick h\'f6ra av Kristus, Joh. 8:39 ff.: [675] "Om ni vore Abrahams barn, skulle ni g\'f6ra Abrahams g\'e4rningar. Men nu vill ni d\'f6da mig, en man som har sagt er sanningen", och vidare: "Vore Gud er Fader, skulle ni \'e4lska mig." Ty br\'f6der, som \'e4ro f\'f6dda och uppf\'f6dda i samma hem, f\'f6rst\'e5 varandras tal. Men ni hava dj\'e4vulen till er fader. \em*-lue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:29\par \par Men likasom f\'f6rr i tiden den son som var f\'f6dd efter k\'f6ttet f\'f6rf\'f6ljde den som var f\'f6dd efter Anden, s\'e5 r\'e4 det ock nu.\par \tab\par \par Och som det var d\'e5, att han som var f\'f6dd efter naturens ordning f\'f6rf\'f6ljde den som var f\'f6dd i kraft av Anden, s\'e5 \'e4r det ocks\'e5 nu.\par \par Detta st\'e4lle inneh\'e5ller ett viktigt tr\'f6steord. Alla som \'e4ro f\'f6dda och leva i Kristus och ber\'f6mma sig av denna f\'f6delse, av att vara Guds arvingar, de f\'f6rf\'f6ljas av Ismael. Det visar oss i v\'e5ra dagar erfarenheten sj\'e4lv. Ty vi se \'f6verallt oroligheter, f\'f6rf\'f6ljelser, sekter och f\'f6rargelse. Om vi d\'e4rf\'f6r icke st\'e5lsatte v\'e5ra sinnen med detta tr\'f6stens ord fr\'e5n Paulus och andra liknande, [676] och om vi icke hade en s\'e4ker insikt i artikeln om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, s.kulle vi icke kunna uth\'e4rda Satans v\'e5ld och list. Ty vem skulle kunna f\'f6rbli ober\'f6rd av v\'e5ra motst\'e5ndares grymma f\'f6rf\'f6ljelser? Och vidare sekterna och den \'e4ndl\'f6sa anst\'f6t, som sv\'e4rmarna i denna tid f\'f6ranleda? F\'f6rvisso sm\'e4rtar det oss djupt, d\'e5 vi m\'e5ste h\'f6ra, att allt var lugnt och fredligt, innan evangeliet kom, men att nu, sedan det blivit k\'e4nt och spritt, allt \'e4r i uppror, att hela v\'e4rlden \'e4r i r\'f6relse och hotar st\'f6rta samman. D\'e5 en k\'f6ttslig m\'e4nniska h\'f6r s\'e5dant, tager hon genast anst\'f6t, i det hon anser, att unders\'e5tarnas uppstudsighet mot \'f6verheten, uppror, krig, pest, hunger, omst\'f6rtningar av st\'e4der, l\'e4nder och riken, sekter, f\'f6rargelse och allt m\'f6jligt s\'e5dant ont kommer av denna l\'e4ra.\par \par Mot denna f\'f6rf\'e4rliga anst\'f6t b\'f6ra vi l\'e5ta oss uppr\'e4ttas och styrkas av denna ljuvliga tr\'f6st, att de fromma i denna v\'e4rlden m\'e5ste ha namn och rykte om sig att st\'e4lla t/ill uppror och splittring och allt m\'f6jligt ont. Detta \'e4r orsaken till att v\'e5ra motst\'e5ndare anse sig ha en alltigenom r\'e4ttf\'e4rdig sak, ja, g\'f6ra Gud en tj\'e4nst, d\'e5 de hata, f\'f6rf\'f6lja och d\'f6da oss. Ismael kan n\'e4mligen icke l\'e5ta bli att f\'f6rf\'f6lja Isak. Isak d\'e4remot f\'f6rf\'f6ljer icke Ismael. Den som icke vill finna sig i Ismaels f\'f6rf\'f6ljelse, han skall icke p\'e5st\'e5 sig vara en kristen.\par \par Men v\'e5ra motst\'e5ndare, som nu s\'e5 kraftigt framh\'e5lla och utm\'e5la dessa olyckor, borde tala om, vad gott som f\'f6ljde p\'e5 Kristi och apostlarnas predikan! Var det icke sk\'f6vlingen av det judiska riket, det romerska v\'e4ldets uppl\'f6sning och f\'f6rvirring i hela v\'e4rlden? Och det var icke evangeliets fel, ty Kristus och apostlarna l\'e4rde det till m\'e4nniskors fr\'e4lsning, icke till deras f\'f6rd\'e4rv, utan felet l\'e5g, som det heter i den andra psalmen, hos hedningar, folk, konungar och furstar, vilka voro besatta av dj\'e4vulen och i0cke ville h\'f6ra detta n\'e5dens, fridens, livets och den eviga salighetens ord utan avskydde och f\'f6rd\'f6mde det s\'e5som en f\'f6r religionen och staten farlig l\'e4ra. [677] Att det skulle g\'e5 s\'e5 hade den helige Ande genom David f\'f6rutsagt l\'e5ngt i f\'f6rv\'e4g: "Varf\'f6r larma hedningarna" o.s.v.\par \par S\'e5dana oroligheter och s\'e5dan oreda m\'e4rkes och sp\'f6rjes \'e4ven i v\'e5ra dagar. V\'e5ra motst\'e5ndare skjuta skulden p\'e5 v\'e5r l\'e4ra. Men fridens l\'e4ra ger icke upphov till denna villervalla, utan det \'e4r hedningar, folk, jordens konungar och furstar som larma, t\'e4nka f\'e5f\'e4nglighet, resa sig upp och r\'e5dsl\'e5, s\'e5som det heter i andra psalmen, icke mot oss, som de mena, eller mot v\'e5r l\'e4ra, vilken de klandra s\'e5som villfarande och upprorisk, utan mot Herren och hans smorde. Och d\'e4rf\'f6r \'e4ro alla deras r\'e5dslag och upps\'e5t f\'e5f\'e4nga, nu och framgent, "Han som bor i himmelen ler, Herren bespottar dem." De m\'e5 allts\'e5 ropa s\'e5 1l\'e4nge det lyster dem, att dessa oroligheter v\'e5llas av oss. Psalmen tr\'f6star oss likv\'e4l och s\'e4ger, att de sj\'e4lva \'e4ro upphov till oron. Det tro de icke, och l\'e5ngt mindre tro de, att de larma, resa sig upp och r\'e5dsl\'e5 mot Herren och hans smorde. Nej, de tro sig st\'e5 p\'e5 Herrens sida, tro sig f\'f6rsvara hans \'e4ra och tro sig g\'f6ra Gud en tj\'e4nst genom att f\'f6rf\'f6lja oss. Men psalmen ljuger icke, och utg\'e5ngen skall visa, att det \'e4r s\'e5. Vi g\'f6ra h\'e4r ingenting, vi endast l\'e5ta det g\'e5 ut \'f6ver oss, under det att v\'e5rt samvete giver oss vittnesb\'f6rd i den helige Ande. D\'e4rtill \'e4r den l\'e4ra, f\'f6r vars skull s\'e5dana oroligheter och s\'e5dan f\'f6rargelse uppst\'e5, icke v\'e5r utan Kristi. Vi kunna icke f\'f6rneka den eller upph\'f6ra att f\'f6rf\'e4kta den, eftersom Kristus s\'e4ger: "Den som sk\'e4ms f\'f6r mig och mina ord i detta trol\'f6sa och syndiga sl\'e4kte, f\'f6r honom skall ocks\'e5 M\'e4nniskosonen sk\'e4mmas, n\'e4r han komm2er i sin Faders h\'e4rlighet med de heliga \'e4nglarna." (Mark. 8:38).\par \par Den som allts\'e5 vill undervisa om Kristus och bek\'e4nna, att han \'e4r v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet, han f\'e5r genast h\'f6ra, att han \'e4r en farlig m\'e4nniska, som uppviglar allt. "Nu \'e4r de h\'e4r ocks\'e5, de som har v\'e4nt upp och ner p\'e5 hela v\'e4rlden," sade judarna om Paulus och Silas, "De handlar alla mot kejsarens p\'e5bud", Apg. 17:6 f. Och Apg. 24:5 s\'e4ga de: "Vi har n\'e4mligen funnit att den h\'e4r mannen \'e4r en pestb\'f6ld och st\'e4ller till oroligheter bland alla judar runt om i v\'e4rlden, och att han \'e4r ledare f\'f6r nasareernas sekt." P\'e5 liknande s\'e4tt klaga hedningarna i Apg. 16:20: "De h\'e4r m\'e4nnen st\'f6r ordningen i v\'e5r stad." P\'e5 samma s\'e4tt anklagar man nu mig f\'f6r att uppvigla p\'e5ved\'f6met och det romerska riket. Om jag tege, skulle den starke, bev\'e4pnade mannens \'e4godelar vara fredade (Luk, 11:21), [678] och p\'e5ven skulle icke mer f\'f6rf\'f6lja mig. Men3 p\'e5 det s\'e4ttet skulle Kristi evangelium f\'f6rdunklas. Men om jag talar, vacklar och faller p\'e5ven. Antingen m\'e5ste man allts\'e5 f\'f6rlora den timlige p\'e5ven eller den evige Kristus och med honom det eviga livet. Men av tv\'e5 onda ting v\'e4ljer man det minst onda. M\'e5 allts\'e5 hellre den jordiske och d\'f6dlige p\'e5ven falla \'e4n den himmelske och evige.\par \par N\'e4r Kristus sj\'e4lv i Anden f\'f6ruts\'e5g den stora oreda och omst\'f6rtning, som skulle f\'f6lja i v\'e4rlden p\'e5 hans f\'f6rkunnelse, tr\'f6stade han sig sj\'e4lv s\'e5lunda: "Jag har kommit f\'f6r att t\'e4nda en eld p\'e5 jorden, och hur g\'e4rna ville jag inte att den redan vore t\'e4nd." (Luk. 12:49.) S\'e5 se vi i v\'e5ra dagar, att p\'e5 grund av v\'e5ra motst\'e5ndares f\'f6rf\'f6ljelse och h\'e4delse och p\'e5 grund av v\'e4rldens f\'f6rakt och otacksamhet kommer p\'e5 evangelii predikan att f\'f6lja m\'e5nga olyckor, vilka \'e4ngsla oss s\'e5, att vi efter k\'f6ttet ofta t\'e4nka, att det hade varit b\'e4t4tre om gudaktighetens l\'e4ra aldrig blivit k\'e4nd och freden bevarad \'e4n att som nu denna l\'e4ra blivit spridd och den allm\'e4nna s\'e4kerheten \'e4ventyrad. Men efter anden s\'e4ga vi of\'f6rskr\'e4ckt med Kristus: Jag har kommit f\'f6r att t\'e4nda en eld p\'e5 jorden, och huru g\'e4rna ville jag icke att den redan brunne! Men s\'e5 snart denna eld \'e4r t\'e4nd, uppst\'e5 de h\'e4ftigaste oroligheter, ty det \'e4r icke n\'e5gon konung eller kejsare som framkallar dem utan denna tids\'e5lders gud, som \'e4r en oerh\'f6rt m\'e4ktig ande och herre \'f6ver hela v\'e4rlden. Denne store motst\'e5ndare angripes av detta svaga ord, som predikar den korsf\'e4ste Kristus. D\'e5 Behemot k\'e4nner dess gudomliga makt, r\'f6r han alla sina lemmar. Han sl\'e5r med stj\'e4rten och "g\'f6r djupet kokande som en gryta" (Job 41:22). D\'e4rav komma alla oroligheter och allt raseri i v\'e4rlden.\par \par D\'e4rf\'f6r b\'f6r det icke alls oroa oss, att v\'e5ra motst\'e5ndare f\'f6rargas och ropa, att det icke komme5r n\'e5got gott av evangelii f\'f6rkunnelse. De \'e4ro sj\'e4lva blinda, otrogna och f\'f6rh\'e4rdade, och d\'e4rf\'f6r \'e4r det f\'f6r dem om\'f6jligt att se n\'e5gon nytta eller frukt av evangeliet. Vi d\'e4remot som tro ans\'e4ttas visserligen i utv\'e4rtes m\'e5tto och till en tid av allt m\'f6jligt ont. Vi f\'f6raktas, plundras, sm\'e4das, f\'f6rd\'f6mas, \'e4ro var mans avskrap och bliva d\'f6dade. [679] Och inv\'e4rtes \'e4ngslas vi av v\'e5rt syndmedvetande och pl\'e5gas av onda andar. Men lika fullt se vi, att evangelium medf\'f6r v\'e4ldiga och or\'e4kneliga f\'f6rdelar och frukter. Ty vi leva i Kristus, i vilken och genom vilken vi \'e4ro konungar och herrar \'f6ver synden, d\'f6den, k\'f6ttet, v\'e4rlden, helvetet och allt ont. Genom honom trampa vi ocks\'e5 under f\'f6tterna den drake eller basilisk, som \'e4r syndens och d\'f6dens konung. P\'e5 vilket s\'e4tt? I tron, ty \'e4nnu \'e4r icke v\'e5rt goda uppenbarat. Vi f\'f6rbida det under tiden med st\'e5ndaktighet, och likv\'e4l \'e4ga vi d6et redan s\'e4kert genom tron.\par \par Det g\'e4ller allts\'e5 att flitigt l\'e4ra sig artikeln om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, ty den \'e4r det enda som kan uppr\'e4tta oss inf\'f6r s\'e5 mycken f\'f6rargelse och tr\'f6sta oss i alla anf\'e4ktelser och f\'f6rf\'f6ljelser. Ty ut ifr\'e5n den f\'f6rst\'e5 vi, att det icke kan vara annorlunda \'e4n att v\'e4rlden tager anst\'f6t av gudaktighetens l\'e4ra och best\'e4ndigt ropar, att det icke kommer n\'e5got gott av den, ty "En oandlig m\'e4nniska tar inte emot det som tillh\'f6r Guds Ande." (1 Kor. 2:14). Hon ser endast det utv\'e4rtes onda, oreda, uppror, mord, partier o.s.v. Av denna anblick tager hon anst\'f6t, f\'f6rblindas och hemfaller \'e5t f\'f6rakt f\'f6r och h\'e4delse mot Ordet.\par \par Vi d\'e4remot b\'f6ra h\'e4mta styrka av att v\'e5ra motst\'e5ndare icke anklaga och f\'f6rd\'f6ma oss f\'f6r uppenbara brott, s\'e5som \'e4ktenskapsbrott, dr\'e5p, r\'f6veri o.s.v. utan f\'f6r v\'e5r l\'e4ras skull. Vad l\'e4ra vi d\'e5? Att Kristus, Guds S7on, genom korsets d\'f6d \'e5terl\'f6st oss fr\'e5n v\'e5ra synder och den eviga d\'f6den. Allts\'e5 bek\'e4mpa de icke v\'e5rt leverne utan v\'e5r l\'e4ra, och den \'e4r icke v\'e5r utan Kristi. Allts\'e5 \'e4r det Kristi fel, att de bek\'e4mpa oss, och den synd, f\'f6r vilken v\'e5ra motst\'e5ndare f\'f6rf\'f6lja oss, ha icke vi utan Kristus beg\'e5tt. Men huruvida de skola f\'f6rm\'e5 st\'f6rta Kristus fr\'e5n himlen p\'e5 grund av denna \emdash m\'e5 Gud f\'f6rl\'e5ta ordet! \emdash synd, att han ensam \'e4r v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6rare och fr\'e4lsare, huruvida de d\'e4rf\'f6r skola lyckas f\'f6rd\'f6ma honom som k\'e4ttare och upprorsman, det m\'e5 de sj\'e4lva se till. Denna hans egen sak anbefalla vi \'e5t honom sj\'e4lv, medan vi under tiden skola st\'e5 som glada och trygga \'e5sk\'e5dare f\'f6r att se, [680] vilkendera parten som skall segra, Kristus eller de. Efter k\'f6ttet sm\'e4rtar det oss visserligen, att dessa v\'e5ra ismaeliter s\'e5 vilt hata och f\'f6rf\'f6lja oss, men efter and8en ber\'f6mma vi oss \'f6ver v\'e5ra lidanden, dels emedan vi veta, att vi icke utst\'e5 dem p\'e5 grund av v\'e5ra synder utan f\'f6r Kristi skull, vars v\'e4lg\'e4rning och h\'e4rlighet vi f\'f6rkunna, dels ocks\'e5 d\'e4rf\'f6r att Paulus h\'e4r givit oss f\'f6rsvarsvapen, i det han s\'e4ger, att Ismael m\'e5ste bespotta och f\'f6rf\'f6lja Isak.\par \par Judarna utl\'e4gga det st\'e4lle, som Paulus anf\'f6r fr\'e5n 1 Mos. 21 om huru Ismael f\'f6rf\'f6ljer Isak, p\'e5 det s\'e4ttet, att Ismael skulle ha tvingat Isak till avgudadyrkan. Jag ogillar icke denna deras utl\'e4ggning, men jag tror icke, att detta avguderi varit s\'e5 grovt som judarna inbilla sig, att n\'e4mligen Ismael skulle p\'e5 hedningarnas s\'e4tt ha gjort bilder av ler, vilka han tvingat Isak att tillbedja. N\'e5got s\'e5dant skulle Abraham aldrig ha till\'e5tit. Men jag tror, att Ismael efter skenet att d\'f6ma var en helig man liksom Kain, som ocks\'e5 han f\'f6rf\'f6ljde och slutligen d\'f6dade sin broder, icke f\'f6r n\'e5gon timl9ig saks skull utan framf\'f6r allt d\'e4rf\'f6r att han s\'e5g, att Gud fann mera behag i hans broder. Ismael var allts\'e5 ivrigt religi\'f6s, han offrade och vinnlade sig om goda g\'e4rningar, och d\'e4rf\'f6r h\'e5nade han sin broder Isak och ville synas f\'f6rmer \'e4n han i tv\'e5 avseenden, b\'e5de genom sin gudsfruktan och gudsdyrkan och genom sitt borgerliga herrav\'e4lde och sin arvsr\'e4tt. Detta ans\'e5g han sig med r\'e4tta g\'f6ra anspr\'e5k p\'e5. Ty han menade, att det enligt gudomlig r\'e4tt tillkom honom s\'e5som den f\'f6rstf\'f6dde att vara pr\'e4st och konung. D\'e4rf\'f6r f\'f6rf\'f6ljde han Isak andligen f\'f6r religionens skull och timligen f\'f6r arvsr\'e4ttens skull.\par \par Denna f\'f6rf\'f6ljelse f\'f6rekommer alltid i kyrkan, s\'e5 l\'e4nge evangelii l\'e4ra har framg\'e5ng, i det att k\'f6ttets barn f\'f6rf\'f6lja l\'f6ftetsbarn. [681] Vi lida nu f\'f6rf\'f6ljelse av v\'e5ra ismaeliter f\'f6r den enda sakens skull att vi l\'e4ra, att r\'e4ttf\'e4rdigheten kommer oss till de:l genom l\'f6ftet, icke genom g\'e4rningarna. V\'e5ra ismaeliter \'e4ro papister och sv\'e4rmare. Papisterna f\'f6rf\'f6lja oss, emedan vi icke tillbedja deras avgudar, d.v.s. emedan vi icke f\'f6rkunna, att r\'e4ttf\'e4rdighetsg\'e4rningar och gudstj\'e4nstbruk, som utt\'e4nkts och inr\'e4ttats av m\'e4nniskor, duga till att vinna n\'e5d och syndaf\'f6rl\'e5telse. D\'e4rf\'f6r f\'f6rs\'f6ka de att driva oss ut ur huset, d.v.s. de ber\'f6mma sig av att vara kyrkan, Guds barn och Guds folk, av att arvet tillkommer dem o.s.v. Oss d\'e4remot bannlysa de som k\'e4ttare och upprorsm\'e4n, och om de komma \'e5t, d\'f6da de oss f\'f6r att d\'e4rmed g\'f6ra Gud en tj\'e4nst. Vad p\'e5 dem ankommer driva de oss allts\'e5 ut ur b\'e5de detta och det tillkommande livet. Sv\'e4rmarna hata oss bittert, d\'e4rf\'f6r att vi bek\'e4mpa och avsky deras villfarelser och k\'e4tterier. De hitta ju st\'e4ndigt p\'e5 nya s\'e5dana f\'f6r att sprida dem i kyrkan. Dessa sv\'e4rmare och s\'e4rskilt vederd\'f6parna anse oss vara l;\'e5ngt v\'e4rre \'e4n papisterna och hysa d\'e4rf\'f6r ett vildare hat mot oss \'e4n mot dem.\par \par Allts\'e5, s\'e5 snart som Guds ord tr\'e4der fram i ljuset, vredgas dj\'e4vulen, och i sin vrede anv\'e4nder han alla sina krafter och all sin illfundighet f\'f6r att f\'f6rf\'f6lja och fullst\'e4ndigt kv\'e4va det. D\'e4rf\'f6r \'e4r det icke m\'f6jligt annat \'e4n att han skall giva upphov till tall\'f6sa sekter och f\'f6rargelser liksom till f\'f6rf\'f6ljelse och blodsutgjutelse. Han \'e4r ju l\'f6gnens fader och en mandr\'e5pare. Sin l\'f6gn utbreder han i v\'e4rlden genom falska l\'e4rare, och d\'f6dar m\'e4nniskor g\'f6r han genom tyranner. S\'e5 s\'e4tter han sig i besittning av b\'e5da regementena, det andliga och det lekamliga, det f\'f6rra genom de ogudaktiga l\'e4rarnas l\'f6gn (f\'f6r att nu icke n\'e4mna, att han med sina gl\'f6dande pilar st\'e4ndigt s\'f6ker f\'f6rleda var och en enskild till k\'e4tterier och gudl\'f6sa \'e5sikter), och det senare genom tyrannernas sv\'e4rd, och s\'e5 f\'f6rf\'f6lja dem av sina br\'f6der, som \'e4ro f\'f6dda efter anden. S\'e5 klagar Kristus om Judas, Ps. 41:10: "Ocks\'e5 min v\'e4n som jag litade p\'e5, han som \'e5t mitt br\'f6d, lyfter sin h\'e4l mot mig." Men det \'e4r v\'e5r tr\'f6st att vi icke givit v\'e5ra ismaeliter n\'e5gon anledning att f\'f6rf\'f6lja oss. Papisterna f\'f6rf\'f6lja oss f\'f6r gudaktighetens l\'e4ra. Om vi \'e5terkallade den, skulle de genast upph\'f6ra med sin f\'f6rf\'f6ljelse. Och om vi g\'e5ve v\'e5rt erk\'e4nnande \'e5t sv\'e4rmarnas farliga villfarelser, skulle de prisa oss. Men emedan vi avsky b\'e5daderas gudl\'f6shet, [683] kunna de icke l\'e5ta bli att grymt hata och f\'f6rf\'f6lja oss.\par \par Men det \'e4r som sagt icke endast Paulus som rustar oss mot denna f\'f6rf\'f6ljelse och dessa f\'f6rargelser, utan \'e4ven Kristus sk\'e4nker oss ljuvlig tr\'f6st, Joh. 15:19: "Om ni vore av v\'e4rlden, skulle v\'e4rlden \'e4lska er som sina egna. Men ni \'e4r inte av v\'e4rlden, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur ?v\'e4rlden. D\'e4rf\'f6r hatar v\'e4rlden er." Han menar: Jag \'e4r orsak till alla de f\'f6rf\'f6ljelser, som ni f\'e5 utst\'e5, och om ni bliva d\'f6dade, har jag skulden f\'f6r edra liv, ty om ni icke predikade mitt ord och bek\'e4nde mig, skulle v\'e4rlden icke f\'f6rf\'f6lja er. Men det \'e4r rimligt att man behandlar er s\'e5. "En l\'e4rjunge \'e4r inte f\'f6rmer \'e4n sin l\'e4rare och en tj\'e4nare inte f\'f6rmer \'e4n sin herre." Om de f\'f6rf\'f6ljt mig, skola de ocks\'e5 f\'f6rf\'f6lja eder f\'f6r mitt namns skull. (Matt. 10:24, 22.)\par \par Med dessa ord tager Kristus all skuld p\'e5 sig och befriar oss fr\'e5n all fruktan, som om han sade: Icke ni utan mitt namn, som ni predika och bek\'e4nna, \'e4r orsaken till att v\'e4rlden f\'f6rf\'f6ljer er med v\'e5ld och list. "men var vid gott mod. Jag har \'f6vervunnit v\'e4rlden." (Joh. 16:33). \emdash Denna f\'f6rtr\'f6stan h\'e5ller oss uppe, ty vi tvivla icke p\'e5 att Kristus \'e4r stark nog att icke blott uth\'e4rda utan \'e4ven \'f6vervinna allt tyrannernas v\'e5ld och k\'e4ttarnas list. Detta visar han till fyllest i judarnas och romarnas fall. Deras vilda f\'f6rf\'f6ljelser utstod han till en tid. Han utstod \'e4ven k\'e4ttarnas list, men i sinom tid st\'f6rtade och utrotade han dem alla och stod d\'e4r som konung och segrare. Hur mycket allts\'e5 papisterna i v\'e5ra dagar rasa, hur mycket sekteristerna f\'f6rvr\'e4ng och f\'f6rfalska Kristi evangelium, skall dock Kristus f\'f6rbliva konung f\'f6r alltid, och Guds ord skall f\'f6rbliva evinnerligen, sedan alla dess fiender blivit tillintetgjorda. Vidare \'e4r det mycket tr\'f6sterikt, att Ismaels f\'f6rf\'f6ljelse mot Isak icke skall vara best\'e4ndigt utan endast en kort tid, vid vars slut den dom f\'e4lles, som nu f\'f6ljer.\par \par \par \par a) Hs: "V\'e4rst \'e4r sekternas f\'f6rf\'f6ljelse, de tillfoga oss d\'f6dlig skada genom f\'f6rargelsen, s\'e5 att det s\'e4ges: Av denna l\'e4ra kommer Munzer, Karlstadt \emdash det \'e4r m\'f6rdande." -Tillbaka\par \par } Z#ZkmY5{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator RiN8lm4:31{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:31\par \par Allts\'e5, mina br\'f6der, vi \'e4ro icke barn av en tj\'e4nstekvinna utan av den fria hustrun.\par \tab\par \par Allts\'e5, br\'f6der, \'e4r vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.\par \par H\'e4r avslutar Paulus sin allegori. "Vi \'e4ro inte barn till slavinnan", s\'e4ger han, det \'e4r, Lk4:30{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\bA j4:29{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\b,Blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 4:30\par \par Dock, vad s\'e4ger skriften? "Driv ut tj\'e4nstekvinnan och hennes son; ty tj\'e4nstekvinnans son skall f\'f6rvisso icke \'e4rva med den fria hustruns son."\par \tab\par \par Men vad s\'e4ger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte \'e4rva tillsammans med den fria hustruns son. (SFB)\par \par [684] Dessa Saras ord voro f\'f6rvisso tunga f\'f6r Abraham, vars faderliga hj\'e4rtelag gentemot Ismael s\'e4kert r\'f6rdes, d\'e5 han h\'f6rde dem, ty han var f\'f6dd av hans k\'f6tt. Detta giver ocks\'e5 Skriften vid handen, d\'e5 det heter, 1 Mos. 21:11 f.: "Abraham tog mycket illa vid sig f\'f6r sin sons skull. Men Gud sade till Abraham: 'Tag inte illa vid dig f\'f6r pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon s\'e4ger till dig, ty det \'e4r genom Isak som du skall f\'e5 din avkomma.'"\par \par H\'e4r kunna iCsmaeliterna h\'f6ra den dom, som \'e4r f\'e4lld \'f6ver dem och som st\'f6rtat judar, greker och romare, vilka f\'f6rf\'f6ljt Kristi kyrka. Den skall ocks\'e5 st\'f6rta papisterna och alla verkhelgon, vilka de \'e4n m\'e5 vara, som i denna tid ber\'f6mma sig av att vara Guds folk och kyrka, hysa ett s\'e4kert hopp om att de skola f\'e5 arvet och anse oss, som st\'f6dja oss p\'e5 Guds l\'f6fte, f\'f6r att vara icke endast ofruktsamma och \'f6vergivna utan \'e4ven ur kyrkan utst\'f6tta k\'e4ttare, som om\'f6jligt kunna vara barn och arvingar. Men Gud v\'e4nder om denna deras dom mot dem sj\'e4lva, i det han f\'e4ller det utslaget, att eftersom de \'e4ro barn av tj\'e4nstekvinnan och f\'f6rf\'f6lja den fria hustruns barn, skola de drivas ut ur huset och icke f\'e5 \'e4rva med l\'f6ftets barn. Endast dessa senare tillkommer arvet, eftersom de \'e4ro barn av den fria hustrun. Denna dom \'e4r stadf\'e4st och o\'e5terkallelig, eftersom Skriften icke kan bliva om intet. D\'e4rf\'f6r kommer det med s\'e4kerhet attD g\'e5 s\'e5, att v\'e5ra ismaeliter icke endast f\'f6rlora f\'f6rvaltningen av kyrka och stat, som de nu inneha, utan \'e4ven det eviga livet, eftersom Skriften f\'f6rutsagt, att tj\'e4nstekvinnans barn skola utdrivas ur huset, det \'e4r, ur n\'e5dens rike. De kunna n\'e4mligen icke vara arvingar tillsammans med den fria hustruns barn.\par \par [685] Man b\'f6r emellertid l\'e4gga m\'e4rke till, att den helige Ande h\'e4r giver lagens och g\'e4rningarnas folk den neds\'e4ttande ben\'e4mningen "slavinnans son". Det \'e4r som om han sade: Varf\'f6r ber\'f6mma ni er av lagens och g\'e4rningarnas r\'e4ttf\'e4rdighet och skryta med att ni p\'e5 grund av den \'e4ro Guds folk och Guds barn? Om ni icke k\'e4nna till er b\'f6rd, skall jag yppa den f\'f6r er. Av en tr\'e4linna \'e4ro ni f\'f6dda till tr\'e4lar. \emdash Vad slags tr\'e4lar? \emdash Lagens, syndens, d\'f6dens och den eviga f\'f6rd\'f6melsens. Men tr\'e4len \'e4r icke arvinge utan drives ut ur huset. P\'e5ven med hela sitt rike och alla andra r\E'e4ttf\'e4rdighetsmakare m\'e5 allts\'e5 f\'f6rete hur stor utv\'e4rtes helighet som helst och f\'f6rtr\'f6sta p\'e5 att genom m\'e4nskliga eller gudomliga lagar vinna n\'e5d och fr\'e4lsning \emdash de \'e4ro dock barn av tj\'e4nstekvinnan och f\'e5 icke \'e4rva tillsammans med den fria hustruns barn utan skola drivas ut ur huset. Och jag talar nu icke om de gudl\'f6sa munkarna, som haft buken till sin gud och bedrivit f\'f6rf\'e4rliga synder, som jag icke g\'e4rna n\'e4mner, utan om de b\'e4sta, s\'e5dana som jag sj\'e4lv och m\'e5nga andra varit, s\'e5dana som levat heligt och med st\'f6rsta iver bem\'f6dat sig om att genom lydnad f\'f6r ordensregeln f\'f6rsona Guds vrede och f\'f6rtj\'e4na syndernas f\'f6rl\'e5telse och evigt liv. Det \'e4r dessa som h\'e4r f\'e5 h\'f6ra den domen, att de \'e4ro tj\'e4nstekvinnans barn och tillika med sin moder, tj\'e4nstekvinnan, skola utdrivas ur huset.\par \par Om vi noga \'f6verv\'e4ga s\'e5dana spr\'e5k, giva de oss visshet och styrka oss i v\'e5r \'f6vertygelFse om trons l\'e4ra och trons r\'e4ttf\'e4rdighet mot g\'e4rningarnas l\'e4ra och r\'e4ttf\'e4rdighet, vilken senare v\'e4rlden omfattar och prisar, medan den f\'f6raktar och f\'f6rd\'f6mer den f\'f6rra. Detta kan ju annars s\'e4kert oroa svaga sinnen och f\'f6ranleda dem att taga anst\'f6t. Ty \'e4ven om de klart inse papisternas gudl\'f6shet och deras sk\'e4ndliga brott, ha de dock sv\'e5rt f\'f6r att \'f6vertygas om att hela den hop, som b\'e4r kyrkans namn och \'f6verskrift, skulle fara vilse, och att endast n\'e5gra f\'e5 skulle f\'f6retr\'e4da den r\'e4tta meningen om trons l\'e4ra. Och om p\'e5ved\'f6met f\'f6rde ett lika heligt och str\'e4ngt liv som p\'e5 f\'e4dernas tid, d\'e5 Hieronymus, Ambrosius, Augustinus m.fl. levde, n\'e4r pr\'e4sterskapet \'e4nnu icke r\'e5kat i vanrykte f\'f6r simoni, yppigt leverne, [686] njutningslystnad, rikedom, sk\'f6rlevnad, sodomitisk last och otaliga andra synder utan levde skenbart heligt och fromt efter f\'e4dernas ordningar och best\'e4mmelser och d\'e4rtill Gi ogift st\'e5nd, vad skulle vi d\'e5 kunna utr\'e4tta mot p\'e5ved\'f6met?\par \par Celibatet, som pr\'e4sterna p\'e5 f\'e4dernas tid str\'e4ngt iakttogo, \'e4r inf\'f6r v\'e4rlden n\'e5got utomordentligt fint, eftersom det g\'f6r m\'e4nniskor till \'e4nglar. D\'e4rf\'f6r kallar Paulus det, Kol. 2:18, f\'f6r "\'e4ngladyrkan", och papisterna m\'e4ssa om de jungfruliga: "Ett \'e4nglaliv han f\'f6rt i k\'f6ttet, ty han ej levat efter k\'f6ttet." \'c4ven det sk. kontemplativa livet, som klerkerna s\'e4rskilt p\'e5 den tiden \'e4gnade sig \'e5t med \'e5sidos\'e4ttande av alla borgerliga och ekonomiska angel\'e4genheter, medf\'f6r ocks\'e5 en kraftig helgongloria. Om d\'e4rf\'f6r p\'e5ved\'f6met \'e4nnu i dag visade sitt gamla f\'f6rdelaktiga utseende, skulle vi kanske f\'f6ga kunna utr\'e4tta mot det med v\'e5r l\'e4ra om tron, s\'e4rskilt som vi redan nu f\'f6ga utr\'e4tta, d\'e5 dock denna forna utv\'e4rtes fromhet och str\'e4nga tukt f\'f6r l\'e4nge sedan \'e4r borta och hela p\'e5ved\'f6met f\'f6reter bHilden av en pol, dit alla laster flutit samman.\par \par Men \'e4ven om samma fromhet och tukt r\'e5dde i p\'e5ved\'f6met nu som fordom, borde vi likv\'e4l taga exempel av Paulus, som angriper de falska apostlarna, vilka till synes \'e4ro de heligaste och f\'f6rtr\'e4ffligaste m\'e4n, och strida mot p\'e5ved\'f6mets r\'e4ttf\'e4rdighetsmakare och s\'e4ga: Ni m\'e5 aldrig s\'e5 mycket leva i celibat, vandra i "\'f6dmjukhet" och \'e4ngladyrkan (Kol. 2:18) och tr\'f6tta ut era kroppar med t\'e4ta sp\'e4kningar, ni \'e4ro lika fullt tr\'e4lar under lagen, synden och dj\'e4vulen och skola utdrivas ur huset, ty ni s\'f6ka r\'e4ttf\'e4rdighet och salighet genom edra g\'e4rningar, icke genom Kristus.\par \par D\'e4rf\'f6r b\'f6ra vi icke s\'e5 mycket rikta v\'e5ra blickar p\'e5 papisternas lastbara leverne som p\'e5 deras ogudaktiga l\'e4ra och deras skrymteri, vilket vi ju ocks\'e5 st\'e4ndigt bek\'e4mpa. L\'e5t oss allts\'e5 antaga, att det gamla p\'e5ved\'f6mets fromhet och tukt blomstrade nu och iakttogesI med samma str\'e4nghet som den, med vilken den efterlevdes av eremiterna, av Hieronymus och Augustinus, Gregorius, Bernhard, Franciskus, Dominikus och m\'e5nga andra, vi m\'e5ste likv\'e4l s\'e4ga: Om ni icke hava n\'e5got annat \'e4n ert heliga och kyska leverne att s\'e4tta emot Guds vredesdom, s\'e5 \'e4ro ni tj\'e4nstekvinnans s\'f6ner och komma att utdrivas ur himmelriket och f\'f6rd\'f6mas. \emdash Icke heller Satan f\'f6rsvarar numera papisternas lastbara leverne, vilket de sundare bland dem sj\'e4lva avsky, [687] utan han k\'e4mpar f\'f6r att f\'f6rsvara och bevara deras dj\'e4vulsl\'e4ra, deras skrymteri och g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdighet. I denna angel\'e4genhet anf\'f6r han kyrkom\'f6tenas auktoritet och de heliga f\'e4dernas f\'f6red\'f6me, vilka senare han framst\'e4ller som stiftare av de heliga ordnarna och deras regler. D\'e4rf\'f6r k\'e4mpa vi icke mot det som nu \'e4r uppenbart ogudaktigt och lastbart i p\'e5ved\'f6met utan mot dess mest lysande helgon,50) som mena sig leva ett \'e4nglJalikt liv, i det att de fantisera om att de icke endast h\'e5lla Guds bud utan \'e4ven Kristi r\'e5d och \'e4ven g\'f6ra icke pliktiga g\'e4rningar eller \'f6verloppsg\'e4rningar. Om dessa \'e4r det vi s\'e4ga, att de f\'f6rg\'e4ves spilla svett och m\'f6da, om de icke fattat vad som enligt Kristus \'e4r det enda n\'f6dv\'e4ndiga och med Maria utvalt den goda delen, som icke skall kunna tagas ifr\'e5n dem.\par \par Detta gjorde Bernhard, som var s\'e5 from, helig och kysk, att jag anser mig ha sk\'e4l att s\'e4tta honom framf\'f6r alla munkar. D\'e5 han en g\'e5ng l\'e5g illa sjuk och redan misstr\'f6stade om livet, satte han icke sin f\'f6rtr\'f6stan till celibatet, vilket han h\'e5llit i fullkomlig kyskhet, icke heller till de goda g\'e4rningar och fromhets\'f6vningar, som han utf\'f6rt i m\'e4ngd. Allt detta l\'e4t han f\'f6rsvinna ur sin \'e5syn, till\'e4gnade sig genom tron Kristi v\'e4lg\'e4rning och sade: Jag har levat s\'e5, att jag \'e4r v\'e4rd f\'f6rtappelse, men du, Herre Jesus Kristus, \'e4Kger med dubbel r\'e4tt himmelriket, f\'f6rst emedan du \'e4r Guds Son, och vidare emedan du f\'f6rv\'e4rvat det med ditt lidande och din d\'f6d. Det f\'f6rra beh\'e5ller du f\'f6r dig i kraft av din b\'f6rd, det senare sk\'e4nker du mig, icke i kraft av g\'e4rningar utan i kraft av n\'e5d. \emdash Han satte icke sitt munkst\'e5nd och sitt \'e4nglalika leverne mot Guds vrede och dom, utan han grep om det enda n\'f6dv\'e4ndiga, och s\'e5 blev han fr\'e4lst. Jag menar, att Hieronymus, Gregorius och m\'e5nga andra kyrkof\'e4der och eremiter blivit fr\'e4lsta p\'e5 samma s\'e4tt. Och det \'e4r intet tvivel om att \'e4ven i Gamla testamentet m\'e5nga Israels konungar och andra avgudadyrkare blivit fr\'e4lsta p\'e5 samma s\'e4tt, emedan de i sin d\'f6dsstund f\'f6rkastat den falska f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 avgudarna och gripit om Guds l\'f6fte om Abrahams tillkommande s\'e4d, Kristus, som skulle v\'e4lsigna alla folk. Och om nu f\'f6r tiden n\'e5gra bland papisterna skola bliva fr\'e4lsta, f\'e5 de alldeles icke f\'f6rlita sig p\'e5 sina goda g\'e4rningar och f\'f6rtj\'e4nster utan uteslutande p\'e5 Guds barmh\'e4rtighet, som tillbjudes oss i Kristus, [688] i det de s\'e4ga med Paulus: "den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro p\'e5 Kristus, r\'e4ttf\'e4rdigheten fr\'e5n Gud genom tron." (Fil. 3:9).\par \par \par \par 50) St\'e4llet \'e4r anm\'e4rkningsv\'e4rt s\'e5som belysande skillnaden mellan humanisternas och Luthers opposition mot p\'e5vekyrkan. Den humanistiska kritiken av allehanda missbruk, sedesl\'f6shet och vidskepelse kunde leda till reormer, men f\'f6rst Luthers h\'e4vdande av det rena evangeliet ledde till reformation. Han angriper just de frommaste papisterna s\'e5som f\'f6retr\'e4dande en annan religion \'e4n kristendomen. N\'e4r det g\'e4ller mots\'e4ttningen mellan r\'e4ttf\'e4rdigheten, falla f\'f6r Luther Erasmus och p\'e5vekyrkan tillsammans med judar, mohammedaner och hedningar uner samma dom. -Tillbaka\par } Mvi \'e4ro icke under lagen, som f\'f6der till tr\'e4ldom, d.v.s. som f\'f6rskr\'e4cker, anklagar och driver till f\'f6rtvivlan, utan vi \'e4ro fria fr\'e5n lagen genom Kristus. Allts\'e5 kan den icke f\'f6rskr\'e4cka eller f\'f6rd\'f6ma oss, varom ovan tillr\'e4ckligt talats. Och vidare, hur mycket \'e4n tj\'e4nstekvinnans barn till en tid f\'f6rf\'f6lja oss, \'e4r det likv\'e4l v\'e5r tr\'f6st, att de till sist skola kastas ut i m\'f6rkret utanf\'f6r och tvingas l\'e4mna \'e5t oss det arv, som tillkommer oss s\'e5som barn av den fria hustrun.\par \par S\'e5som vi h\'f6rt, har Paulus av uttrycket "barn till den fria hustrun och till tj\'e4nstekvinnan" f\'e5tt rik anledning att bekr\'e4fta l\'e4ran om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen. Med avsikt har han f\'e4st sig vid ordet "den fria hustrun", vilket han kraftigt betonar och utl\'e4gger \'e4ven i det f\'f6ljande. Och d\'e4rigenom f\'e5r han anledning att avhandla den kristliga friheten, som \'e4r s\'e5 h\'f6geligen n\'f6dv\'e4ndig att k\'e4nna till. P\'e5ven har n\'e4mligen helt och h\'e5llet utpl\'e5nat den och lagt kyrkan i j\'e4mmerlig och sk\'e4ndlig tr\'e4ldom under m\'e4nskliga stadgar och ceremonier. Denna frihet, som Kristus \'e5t oss f\'f6rv\'e4rvat, \'e4r i denna tid en bra sk\'f6ld, med vilken vi f\'f6rsvara oss mot p\'e5vens tyranni. D\'e4rf\'f6r b\'f6r man noga uppm\'e4rksamma l\'e4ran om den kristliga friheten, b\'e5de f\'f6r att s\'e5 bef\'e4sta l\'e4ran om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen och f\'f6r att uppr\'e4tta och tr\'f6sta samvetena inf\'f6r alla dessa oroligheter och skandaler, som motst\'e5ndarna beskylla evangeliet f\'f6r att vara upphov till. Den kristna friheten \'e4r emellertid n\'e5got rent andligt, som den k\'f6ttsliga m\'e4nniskan icke fattar. Till och med de som hava Andens f\'f6rstling och kunna tala vitt och brett om den ha sv\'e5rt f\'f6r att beh\'e5lla den i hj\'e4rtat. F\'f6r f\'f6rnuftet tyckes den vara en sak av f\'f6ga vikt. D\'e4rf\'f6r f\'f6raktar man den, om icke Anden f\'e5r g\'f6ra den stor och betydelsefull.\par } Oched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther\par Stora galaterbrevskommentaren\par \par I \'f6vers\'e4ttning av Martin Lindstr\'f6m\par \par Kapitel 5\par \par Kap. 1 | Kap. 2 | Kap. 3 | Kap. 4 | Kap. 5 | Kap. 6\par Vers\par \tab Text\par 1\par \tab\par \par St\'e5n d\'e4rf\'f6r fasta i den frihet, genom vilken Kristus har frigjort oss.\par Och l\'e5ten icke n\'e5got nytt tr\'e4ldomsok l\'e4ggas p\'e5 eder.\par 2\par \tab\par \par Se, jag s\'e4ger eder, jag Paulus, att om I l\'e5ten omsk\'e4ra eder, s\'e5 bliver Kristus eder till intet gagn.\par 3\par \tab\par \par Och f\'f6r var och en som l\'e5ter omsk\'e4ra sig betygar jag nu \'e5ter att han \'e4r pliktig att fullg\'f6ra hela lagen.\par 4\par \tab\par \par I haven kommit bort ifr\'e5n Kristus, I som viljen bliva r\'e4ttf\'e4rdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur n\'e5den.\par 5\par \tab\par \par Vi v\'e4nta n\'e4mligen genom ande, av tro, den r\'e4ttf\'e4rdighet som \'e4r v\'e5rt hopp.\parP 6\par \tab\par \par Ty i Kristus Jesus g\'e4ller varken omsk\'e4relse eller f\'f6rhud n\'e5got utan en tro, som \'e4r verksam genom k\'e4rlek.\par 7\par \tab\par \par I begynten edert lopp v\'e4l. Vem har nu lagt hinder i eder v\'e4g, s\'e5 att I icke mer lyden sanningen?\par 8\par \tab\par \par Till s\'e5dant kom ingen maning fr\'e5n honom som har kallat eder.\par 9\par \tab\par \par Litet surdeg syrar hela degen.\par 10\par \tab\par \par F\'f6r min del har jag i Herren den tillf\'f6rsikten till eder,\par Att I icke h\'e4ri skolen t\'e4nka p\'e5 annat s\'e4tt.\par Men den som v\'e5llar f\'f6rvirring bland eder, han skall b\'e4ra sin dom, vem han \'e4n m\'e5 vara.\par 11\par \tab\par \par Om s\'e5 vore, mina br\'f6der, att jag sj\'e4lv \'e4nnu predikade omsk\'e4relse, varf\'f6r skulle jag d\'e5 \'e4nnu alltj\'e4mt lida f\'f6rf\'f6ljelse? D\'e5 vore ju korsets st\'f6testen r\'f6jd ur v\'e4gen.\par 12\par \tab\par \par Jag skulle \'f6nska, att de m\'e4n som uppvigla eder bleveQ omskurna.\par 13\par \tab\par \par I \'e4ren ju kallade till frihet, mina br\'f6der; bruken dock icke friheten s\'e5, att k\'f6ttet f\'e5r n\'e5got tillf\'e4lle. Fastmer m\'e5n I tj\'e4na varandra genom k\'e4rleken.\par 14\par \tab\par \par Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, n\'e4mligen detta: "Du skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv."\par 15\par \tab\par \par Men om I bitens inb\'f6rdes och \'e4ten p\'e5 varandra, s\'e5 m\'e5n I se till, att I icke bliven upp\'e4tna av varandra.\par 16\par \tab\par \par Vad jag vill s\'e4ga \'e4r detta: Vandren i ande, s\'e5 skolen i f\'f6rvisso icke g\'f6ra vad k\'f6ttet har beg\'e4relse till.\par 17\par \tab\par \par Ty k\'f6ttet har beg\'e4relse mot Anden och Anden mot k\'f6ttet; de tv\'e5 ligga ju i strid med varandra f\'f6r att hindra eder attg\'f6ra vad I viljen.\par 18\par \tab\par \par Men om I drivens av ande, s\'e5 st\'e5n I icke under lagen.\par 19\par \tab\par \par Men k\'f6ttets g\'e4rningar \'e4ro uppenbara:\par 19b-20\par \tab\par \par \'c4ktenskapsbrott, otukt, orenhet, l\'f6saktighet, avgudadyrkan, trolldom, ov\'e4nskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedr\'e4kt, partis\'f6ndring, missunsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat s\'e5dant.\par 21\par \tab\par \par Varom jag s\'e4ger eder i f\'f6rv\'e4g, s\'e5som jag redan f\'f6rut har sagt, att de som g\'f6ra s\'e5dant, de skola icke f\'e5 Guds rike till arvedel.\par 22-23\par \tab\par \par Andens frukt \'e5ter \'e4r k\'e4rlek, gl\'e4dje, frid, t\'e5lamod, mildhet, godhet, trofasthet,saktmod, \'e5terh\'e5llsamhet.\par Mot s\'e5dant \'e4r icke lagen.\par 24\par \tab Och de som h\'f6ra Kristus Jesus till hava korsf\'e4st sitt k\'f6tt tillika med dess lustar och beg\'e4relser.\par 25\par \tab\par \par Om vi hava liv genom ande, s\'e5 l\'e5tom oss och vandra i ande.\par 26\par \tab\par \par L\'e5tom oss icke s\'f6ka f\'e5f\'e4nglig \'e4ra,\par I det att vi utmana varandra och avundas varandra.\par \par \par } Saningar med hotelser och l\'f6ften och l\'e4mnar intet medel opr\'f6vat f\'f6r att beh\'e5lla dem i den frihet, som Kristus \'e5t dem f\'f6rv\'e4rvat. Han s\'e4ger s\'e5lunda:\par \par \par \par St\'e5n d\'e4rf\'f6r fasta i den frihet, genom vilken Kristus har frigjort oss.\par \tab\par \par Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. St\'e5 d\'e4rf\'f6r fasta och l\'e5t er inte p\'e5 nytt tvingas in under slavoket.\par \par Det \'e4r, varen st\'e5ndaktiga. P\'e5 samma s\'e4tt f\'f6rmanar Petrus: \'bbVar nyktra och vaksamma. Er motst\'e5ndare dj\'e4vulen g\'e5r omkring som ett rytande lejon och s\'f6ker efter vem han skall sluka. G\'f6r motst\'e5nd mot honom, orubbliga i tron\'bb (l Petr. 5, 8 f.). Ni f\'e5 icke hemfalla \'e5t s\'e4kerhet, s\'e4ger han, utan ni m\'e5ste vara st\'e5ndaktiga, ni f\'e5 icke ligga och sova, utan ni skola st\'e5. Han menar: Det fordras vaksamhet och st\'e5ndaktighet f\'f6r att beh\'e5lla den frihet, genom vilken Kristus har frigjort oss. De s\'e4kra och s\'f6mnaktiTga kunna icke beh\'e5lla den. Satan hatar n\'e4mligen h\'e4ftigt evangelii ljus, d.v.s. n\'e5dens, frihetens, tr\'f6stens och livets l\'e4ra. Varhelst han ser det t\'e4ndas, kommer han genast med storm och ov\'e4der f\'f6r att sl\'e4cka det. D\'e4rf\'f6r uppmanar Paulus de fromma att icke sova, att icke leva i s\'e4kerhet utan st\'e5 fasta i stridslinjen mot Satan, f\'f6r att han icke m\'e5 ber\'f6va dem den frihet, som Kristus \'e5t dem f\'f6rv\'e4rvat.\par \par H\'e4r ligger tonvikt p\'e5 varje ord. St\'e5n fasta i friheten, s\'e4ger han. Vilken frihet? Icke i den frihet, genom vilken kejsaren frigjort oss, utan i den, genom vilken Kristus frigjort oss. Kejsaren frigav eller r\'e4ttare tvangs att frigiva staden Rom och andra omr\'e5den \'e5t p\'e5ven, att befria dem fr\'e5n skatt och giva dem andra privilegier och f\'f6rm\'e5ner. Det \'e4r ocks\'e5 en frihet men en borgerlig s\'e5dan, [3] genom vilken den romerske p\'e5ven med sina klerker \'e4r befriad fr\'e5n alla allm\'e4nna p\'e5lagor. Vidare finUnes det ocks\'e5 en k\'f6ttets frihet, vilken framf\'f6r allt h\'e4rskar i v\'e4rlden. De som hava denna frihet lyda varken Gud eller lagarna utan g\'f6ra vad de vilja. Efter denna frihet far massan i v\'e5r tid, och efter den fara ocks\'e5 sv\'e4rmeandarna, som vilja vara fria i sina \'e5sikter och sitt handlingss\'e4tt till att ostraffat l\'e4ra och g\'f6ra det som de mena vara r\'e4tt. Det \'e4r en dj\'e4vulsk frihet, genom vilken dj\'e4vulen frig\'f6r de ogudaktiga, f\'f6r att de m\'e5 synda mot Gud och m\'e4nniskor. Om denna frihet tala vi icke h\'e4r, ehuru den ivrigt ut\'f6vas, och ehuru hela v\'e4rlden s\'f6ker och efterstr\'e4var endast den. Icke heller tala vi om den borgerliga friheten utan om en annan, som dj\'e4vulen i h\'f6gsta grad hatar och bek\'e4mpar.\par \par Det \'e4r den frihet, genom vilken Kristus frigjort oss, icke fr\'e5n n\'e5gon m\'e4nsklig tr\'e4ldom eller fr\'e5n h\'e4rskares godtycke utan fr\'e5n Guds eviga vrede. Var? I samvetet. D\'e4r stannar v\'e5r frihet och l\'e4ngreV g\'e5r den icke. Ty Kristus frig\'f6r oss icke genom en borgerlig eller k\'f6ttslig utan genom en teologisk eller andlig frihet, n\'e4mligen s\'e5, att v\'e5rt samvete blir fritt och glatt, utan fruktan f\'f6r den tillkommande vreden. Detta \'e4r den verkliga och ov\'e4rderliga friheten, i j\'e4mf\'f6relse med vars storhet och majest\'e4t den borgerliga och den k\'f6ttsliga knappast alls \'e4ro att r\'e4kna. Ty vem kan beskriva, huru stort det \'e4r att kunna vara viss om att Gud icke \'e4r vred och icke heller kommer att vara vred, utan att han i all evighet skall vara en god och mild Fader f\'f6r Kristi skull! Det \'e4r i sanning en ofattbart stor frihet att i det h\'f6gsta Majest\'e4tet hava en gynnare, beskyddare och hj\'e4lpare, som slutligen \'e4ven lekamligen befriar oss s\'e5, att v\'e5r kropp, [4] som \'bbDet som s\'e5s f\'f6rg\'e4ngligt uppst\'e5r of\'f6rg\'e4ngligt. Det som s\'e5s i van\'e4ra uppst\'e5r i h\'e4rlighet. Det som s\'e5s i svaghet uppst\'e5r i kraft.\'bb (l Kor. 15, 42 f.). Det \'We4r en outs\'e4glig frihet, st\'f6rre \'e4n himmel och jord och allt skapat, att vi till evig tid \'e4ro fria fr\'e5n Guds vrede.\par \par H\'e4rav f\'f6ljer en annan frihet, i kraft av vilken vi \'e4ro trygga f\'f6r och fria fr\'e5n lagen, synden, d\'f6den, dj\'e4vulens makt och helvetet. Ty liksom Guds vrede icke kan f\'f6rskr\'e4cka oss, emedan Kristus har befriat oss fr\'e5n den, p\'e5 samma s\'e4tt kan icke heller lagen och synden anklaga och f\'f6rd\'f6ma oss, och ehuru lagen anklagar och synden f\'f6rskr\'e4cker oss, kunna de likv\'e4l icke driva oss till f\'f6rtvivlan, emedan tron, som \'f6vervinner v\'e4rlden, strax s\'e4ger: Allt detta kommer mig icke vid, ty Kristus har befriat mig fr\'e5n dessa makter. I kraft av denna Andens frihet ligger s\'e5lunda d\'f6den, som \'e4r det m\'e4ktigaste och f\'f6rskr\'e4ckligaste i v\'e4rlden, besegrad i samvetet. D\'e4rf\'f6r skall man bem\'f6da sig om att r\'e4tt uppskatta och v\'e4rdera hela vidden av den kristliga friheten. Det \'e4r visserligen l\'e4tXt att uttala dessa ord: frihet fr\'e5n Guds vrede, lagen, synden och d\'f6den, men att k\'e4nna denna frihets storhet och dess frukt i samvetets n\'f6d och strid, att i praktiken till\'e4mpa den p\'e5 sig, det \'e4r outs\'e4gligt sv\'e5rt.\par \par D\'e4rf\'f6r b\'f6r hj\'e4rtat l\'e5ta sig genomsyras av den. N\'e4r det k\'e4nner lagens anklagelse, syndens f\'f6rskr\'e4cklighet, d\'f6dens ryslighet och Guds vrede, skall det v\'e4nda sina blickar fr\'e5n denna dystra syn och i st\'e4llet rikta dem p\'e5 Kristi frihet, syndernas f\'f6rl\'e5telse, r\'e4ttf\'e4rdighet, liv och Guds eviga barmh\'e4rtighet. Och huru starkt det \'e4n k\'e4nner motsatsen, skall det dock vara visst om att den icke kommer att vara l\'e4nge, enligt profetens ord: \'bbD\'e5 min vrede v\'e4llde fram dolde jag ett \'f6gonblick mitt ansikte f\'f6r dig, men med evig n\'e5d vill jag nu f\'f6rbarma mig \'f6ver dig.\'bb (Jes. 54, 8). Men detta \'e4r mycket sv\'e5rt att utf\'f6ra. D\'e4rf\'f6r \'e4r det icke lika fort gjort att tro p\'e5Y den frihet, som Kristus \'e5t oss f\'f6rv\'e4rvat, som att n\'e4mna den. [5] Om den kunde omfattas i viss och fast tro, skulle intet raseri, ingen f\'f6rskr\'e4ckelse, som v\'e4rlden, lagen, synden, d\'f6den eller dj\'e4vulen injagar, vara s\'e5 stor, att den icke genast utsl\'e4cktes av den som en gnista i havet. S\'e4kert \'e4r, att denna Kristi frihet p\'e5 en g\'e5ng uppslukar och borttager hela tyngden av allt ont, lag, synd, d\'f6d och Guds vrede, ja, krossar sj\'e4lva ormens huvud, och s\'e4tter i deras st\'e4lle r\'e4ttf\'e4rdighet, frid, liv o.s.v. Men salig den som f\'f6rst\'e5r och tror detta.\par \par M\'e5 vi allts\'e5 l\'e4ra oss att r\'e4tt uppskatta denna v\'e5r frihet, som icke kejsaren, icke en \'e4ngel fr\'e5n himmelen utan Kristus, Guds Son, genom vilken allt i himmelen och p\'e5 jorden \'e4r skapat, vunnit \'e5t oss genom sin d\'f6d, f\'f6r att befria oss, icke fr\'e5n n\'e5gon lekamlig och timlig tr\'e4ldom utan fr\'e5n den andliga och eviga tr\'e4ldomen under de grymmaste och meZst o\'f6vervinneliga av alla tyranner, lagen, synden, d\'f6den och dj\'e4vulen, och s\'e5 f\'f6rsona oss med Gud. Men sedan dessa fiender besegrats, och sedan vi f\'f6rsonats med Gud genom hans Sons d\'f6d, \'e4r det visst, att vi \'e4ro r\'e4ttf\'e4rdiga inf\'f6r Gud, och att alla v\'e5ra g\'e4rningar \'e4ro honom behagliga, och om n\'e5gon synd \'e4r kvar i oss, tillr\'e4knas den oss dock icke, utan den varder oss f\'f6rl\'e5ten f\'f6r Kristi skull. Paulus anv\'e4nder mycket talande ord, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbSt\'e5 d\'e4rf\'f6r fasta och l\'e5t er inte p\'e5 nytt tvingas in under slavoket.\'bb Denna frihet gives oss allts\'e5 icke f\'f6r lagens eller v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighets skull utan av n\'e5d f\'f6r Kristi skull, n\'e5got som Paulus h\'e4r omvittnar och utf\'f6rligt visar hela brevet igenom. Och Kristus s\'e4ger, Joh. 8, 36: \'bbOm nu Sonen g\'f6r er fria, blir ni verkligen fria.\'bb Han ensam st\'e4lles emellan oss och det onda, som trycker oss, besegrar och undanskaffar det, s\'e5 att det ick[e l\'e4ngre kan skada oss. Ja, i st\'e4llet f\'f6r synd och d\'f6d giver han oss r\'e4ttf\'e4rdighet och evigt liv. Han f\'f6rvandlar lagens f\'f6rf\'e4rliga tr\'e4ldom till samvetets frihet och evangeliets tr\'f6st, [6] som s\'e4ger: \'bbVar vid gott mod, mitt barn. Dina synder \'e4r f\'f6rl\'e5tna.\'bb (Matt. 9, 2). Den som tror p\'e5 Kristus har allts\'e5 denna frihet.\par \par F\'f6rnuftet ser icke storheten i detta, som fr\'e5n andlig synpunkt har en o\'e4ndlig r\'e4ckvidd. Ty ingen kan vare sig med ord eller tanke fatta, vilken stor g\'e5va det \'e4r att i st\'e4llet f\'f6r lag, synd. d\'f6d och en vredgad Gud hava syndernas f\'f6rl\'e5telse, r\'e4ttf\'e4rdighet, evigt liv och en st\'e4ndigt blid och n\'e5dig gud. Papister och alla g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdiga skryta med att ocks\'e5 de ha syndernas f\'f6rl\'e5telse, r\'e4ttf\'e4rdighet o.s.v., och de skryta \'e4ven med frihet, men allt detta \'e4r armt och os\'e4kert, s\'e5dant som i anf\'e4ktelsen f\'f6rsvinner p\'e5 ett \'f6gonblick, emedan de\t vilar p\'e5 m\'e4nskliga g\'e4rningar och tillfyllestg\'f6relser, icke p\'e5 Guds ord eller p\'e5 Kristus. D\'e4rf\'f6r \'e4r det om\'f6jligt f\'f6r alla r\'e4ttf\'e4rdighetsmakare att veta, vad frihet fr\'e5n synden \'e4r. V\'e5r frihet \'e5ter har till sin grundval Kristus, den evige \'f6verstepr\'e4sten, som st\'e5r p\'e5 Guds h\'f6gra sida och manar gott f\'f6r oss. D\'e4rf\'f6r \'e4r den frihet, den syndaf\'f6rl\'e5telse, den r\'e4ttf\'e4rdighet och det liv, som vi hava genom honom, viss, stadf\'e4st och evig, om vi blott tro det. Om vi allts\'e5 stadigt h\'e5lla oss till Kristus i tron och st\'e5 fasta i den frihet, genom vilken han frigjort oss, skola vi f\'e5 dessa outs\'e4gliga g\'e5vor. Men om vi \'e4ro s\'e4kra och s\'f6mnaktiga, f\'f6rlora vi dem. Det \'e4r icke utan anledning som Paulus uppmanar oss att vaka och st\'e5, ty han vet, att dj\'e4vulen tr\'e4get st\'e5r efter att ber\'f6va oss denna frihet, som kostat Kristus s\'e5 mycket, och genom sina tj\'e4nare \'e5ter l\'e4gga p\'e5 oss tr\]'e4ldomsoket, s\'e5som f\'f6ljer.\par \par \par \par Och l\'e5ten icke n\'e5got nytt tr\'e4ldomsok l\'e4ggas p\'e5 eder.\par \tab\par \par Och l\'e5t er inte p\'e5 nytt tvingas in under slavoket.\par \par Paulus har talat allvarligt om n\'e5den och den kristna friheten, och i de h\'e4rligaste ordalag har han uppmanat galaterna att framh\'e4rda i den. [7] Det g\'e5r n\'e4mligen mycket l\'e4tt att f\'f6rlora den antingen genom s\'f6mnaktighet och s\'e4kerhet - det \'e4r d\'e4rf\'f6r han befaller dem att st\'e5 - eller genom avfall fr\'e5n n\'e5den och tron till lagen och g\'e4rningarna. Men emedan f\'f6rnuftet i det sistn\'e4mnda icke kan se n\'e5gon fara, eftersom det vida f\'f6redrager lagens r\'e4ttf\'e4rdighet framf\'f6r trons, s\'e5 g\'f6r han ett h\'e4ftigt utfall mot Guds lag, i det att han f\'f6raktfullt och utomordentligt neds\'e4ttande kallar den ett ok, ja, ett tr\'e4ldomsok. P\'e5 samma s\'e4tt s\'e4ger Paulus, Apg. 15, 10: \'bbVarf\'f6r vill ni d\'e5 fresta Gud och p\'e5 l\'e4rjungarn^as axlar l\'e4gga ett ok\'bb o.s.v. Paulus g\'f6r raka motsatsen till vad de falska apostlarna gjort. De f\'f6rringade n\'e4mligen l\'f6ftet och talade stort om lagen och dess g\'e4rningar p\'e5 f\'f6ljande s\'e4tt: Om ni vilja bliva befriade fr\'e5n synd och d\'f6d och vinna r\'e4ttf\'e4rdighet och liv, skola ni fylla lagen, l\'e5ta omsk\'e4ra er, h\'e5lla vissa dagar, m\'e5nader, tider och \'e5r, offra m.m. D\'e5 skall denna lydnad f\'f6r lagen r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra och fr\'e4lsa er. - Paulus s\'e4ger raka motsatsen. De som l\'e4ra lagen i denna anda, s\'e4ger han, befria icke samvetena utan binda dem, binda dem under ok, ja, under tr\'e4ldomsok.\par \par Han talar allts\'e5 \'f6ver m\'e5ttan f\'f6raktfullt och f\'f6rol\'e4mpande om lagen, i det att han kallar den en tr\'e4ldomens snara och ett h\'e5rt tr\'e4ldomsok. Och han g\'f6r det icke utan anledning. Ty f\'f6rnuftet h\'e5ller oerh\'f6rt envist fast vid den f\'f6rd\'e4rvliga \'e5sikten om lagen, att den r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r, och i denna uppf_attning insn\'e4rjes och f\'e5ngas hela m\'e4nniskosl\'e4ktet till den grad, att det endast med st\'f6rsta sv\'e5righet kan frig\'f6ra sig fr\'e5n den. Det f\'f6refaller som om Paulus h\'e4r j\'e4mf\'f6rde dem som s\'f6ka skaffa sig r\'e4ttf\'e4rdighet genom lagen med oxar, som g\'e5 under ok. [8] Ty liksom oxarna med stor m\'f6da draga sitt ok utan annan l\'f6n \'e4n sitt foder, f\'f6r att slaktas, n\'e4r de icke l\'e4ngre duga till att draga oket, s\'e5 \'e4ro de som s\'f6ka sin r\'e4ttf\'e4rdighet i lagen f\'e5ngar, som tryckas under tr\'e4ldomsoket, d.v.s. lagen, och n\'e4r de l\'e4nge och v\'e4l m\'f6dat och pl\'e5gat sig med lagens g\'e4rningar, f\'e5 de till slut den bel\'f6ningen, att de f\'f6r evigt \'e4ro arma tr\'e4lar. Under vad? Under synden, d\'f6den, Guds vrede, dj\'e4vulen, k\'f6ttet, v\'e4rlden och allt skapat. D\'e4rf\'f6r finnes ingen v\'e4rre och h\'e5rdare tr\'e4ldom \'e4n den under lagen. Paulus har allts\'e5 sk\'e4l att kalla den f\'f6r ett tr\'e4ldomsok, ty s\'e5som vi redan ofta s`agt, lagen endast visar p\'e5 och f\'f6r\'f6kar synden, anklagar, f\'f6rskr\'e4cker, f\'f6rd\'f6mer, kommer vrede \'e5stad, och slutligen driver den samvetena till f\'f6rtvivlan, vilket \'e4r den j\'e4mmerligaste och h\'e5rdaste tr\'e4ldom. Se Romarebrevets tredje, fj\'e4rde och sjunde kapitel!\par \par Han begagnar verkligt brinnande ord. Han skulle n\'e4mligen g\'e4rna vilja beveka dem och f\'e5 dem d\'e4rh\'e4n, att de icke l\'e4te sig bedragas av de falska apostlarna, icke l\'e4te sig av dem p\'e5 nytt f\'e5ngas under detta tr\'e4ldomsok. Han vill s\'e4ga: H\'e4r r\'f6r det sig icke om n\'e5gon ringa eller betydelsel\'f6s sak, utan det g\'e4ller o\'e4ndlig och evig frihet eller tr\'e4ldom. Liksom n\'e4mligen frihet fr\'e5n Guds vrede och allt ont icke \'e4r en borgerlig eller k\'f6ttslig utan en evig frihet, s\'e5 \'e4r tr\'e4ldomen under synd, d\'f6d och dj\'e4vul, vilken de pl\'e5gas av som vilja r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras och fr\'e4lsas genom lagen, icke lekamlig, s\'e5 att den varar endast till ean tid, utan den \'e4r best\'e4ndig. Ty s\'e5dana verkhelgon, som taga sin sak p\'e5 allvar - och det \'e4r s\'e5dana som Paulus talar om -, \'e4ro aldrig lugna och till freds. I detta livet \'e4ro de alltid os\'e4kra om Guds vilja, de frukta d\'f6den och Guds vredesdom, och efter detta livet lida de straffet f\'f6r sin otro, som \'e4r evigt f\'f6rd\'e4rv.\par \par Det \'e4r d\'e4rf\'f6r mycket tr\'e4ffande, n\'e4r de som s\'e4tta sin lit till lagens g\'e4rningar enligt ett folkligt uttryck kallas dj\'e4vulens martyrer. Det kostar dem mycket mera arbete och vederm\'f6da att vinna helvetet \'e4n vad Kristi martyrer beh\'f6va f\'f6r att vinna himlen. [9] De lida dubbel pl\'e5ga. S\'e5 l\'e4nge de leva h\'e4r och g\'f6ra sina m\'e5nga och stora g\'e4rningar, pl\'e5ga de sig j\'e4mmerligt och utan resultat, och d\'e5 de d\'f6, f\'e5 de som l\'f6n evig f\'f6rd\'f6melse och evigt straff. S\'e5lunda \'e4ro de de mest \'f6mkansv\'e4rda martyrer i detta livet och det tillkommande, och deras tr\'e4ldom varar i evighet. S\'e5 \'e4r det icke med de fromma, ty de ha det sv\'e5rt endast i detta livet. D\'e4rf\'f6r g\'e4ller det att st\'e5 fast i den frihet, som Kristus med sin d\'f6d \'e5t oss f\'f6rv\'e4rvat. Det g\'e4ller att noga taga sig i akt, s\'e5 att man icke p\'e5 nytt f\'e5ngas under tr\'e4ldomsoket. S\'e5 har det i v\'e5ra dagar g\'e5tt med sv\'e4rmarna, som hava fallit ur tron och denna frihet och h\'e4r i tiden utst\'e5 en timlig tr\'e4ldom, som de sj\'e4lva \'e5samka sig, och hinsides d\'f6den skola tryckas av ett evigt tr\'e4ldomsok. Papisterna h\'f6ra nu icke evangelium utan f\'f6rf\'f6lja det. Ehuru de begagna sig av k\'f6ttets frihet - \'e5tskilliga av dem \'e4ro n\'e4mligen epikur\'e9er -, \'e4ro de dock i verkligheten dj\'e4vulens tr\'e4lar. Han h\'e5ller dem f\'e5ngna och tvingar dem att lyda sin vilja. D\'e4rf\'f6r v\'e4ntar dem ocks\'e5 den eviga tr\'e4ldomen i helvetet. - Hittills har Pauli f\'f6rmaning varit kraftig och allvarlig, men den \'f6vertr\'e4ffas dock av vad som f\'f6ljer.\par } KZo/5: 2{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\bcmnU5: 1{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:1\par \par [l] Paulus nalkas nu slutet p\'e5 sitt brev. Han k\'e4mpar med kraft och gl\'f6d f\'f6r att f\'f6rsvara l\'e4ran om tron och den kristliga friheten mot de falska apostlarna, dess fiender och f\'f6rst\'f6rare. Det \'e4r verkliga ljungeldar till ord. som han riktar och slungar mot dem f\'f6r att sl\'e5 ned dem. Samtidigt uppmanar han galaterna att som pesten sky deras f\'f6rd\'e4rvliga l\'e4ra. Han blandar sina f\'f6rmRdlue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:2\par \par Se, jag s\'e4ger eder, jag Paulus, att om I l\'e5ten omsk\'e4ra eder, s\'e5 bliver Kristus eder till intet gagn.\par \tab\par \par Se, jag Paulus s\'e4ger er att om ni l\'e5ter omsk\'e4ra er, kommer Kristus inte att vara till n\'e5gon hj\'e4lp f\'f6r er.\par \par Paulus \'e4r h\'e4ftigt uppr\'f6rd. Hans stora nit och hans andliga gl\'f6d g\'f6r hans ord till idel ljungeldar mot lagen och omsk\'e4relsen. Den helige Ande avtvingar honom i hans vrede \'f6ver den v\'e5llade skadan s\'e5 gl\'f6dande ord, att han s\'e4ger: Se, jag Paulus o.s.v. Jag, s\'e4ger jag, jag som vet att jag har evangelium, icke av n\'e5gon m\'e4nniska utan genom Jesu Kristi uppenbarelse, jag som vidare s\'e4kert vet mig hava gudomlig befallning och gudomlig myndighet att l\'e4ra och best\'e4mma, [10] jag s\'e4ger eder n\'e5got, som visserligen \'e4r nytt men dock visst oche sant, n\'e4mligen att om ni l\'e5ta omsk\'e4ra eder, s\'e5 bliver Kristus eder till intet gagn. Det \'e4r en h\'e5rd dom, n\'e4r Paulus s\'e4ger, att det att l\'e5ta omsk\'e4ra sig \'e4r detsamma som att g\'f6ra Kristus arbetsl\'f6s, visserligen icke i och f\'f6r sig men f\'f6r galaterna, som l\'e5tit sig av de falska apostlarnas list f\'f6rledas att tro, att utom tron p\'e5 Kristus \'e4ven omsk\'e4relsen skulle vara n\'f6dv\'e4ndig f\'f6r de troende, s\'e5 att saligheten icke kunde komma dem till del utan densamma.\par \par Och detta st\'e4lle \'e4r den pr\'f6vosten, med vilken vi s\'e4kert och fritt kunna bilda oss ett omd\'f6me om alla m\'e4nniskors alla l\'e4ror, g\'e4rningar, gudstj\'e4nstbruk och seder. Det m\'e5 vara papister, judar, turkar eller sekterister, alla som l\'e4ra, att n\'e5got ut\'f6ver evangelium om Kristus \'e4r n\'f6dv\'e4ndigt f\'f6r att vinna fr\'e4lsning, eller som uppst\'e4lla n\'e5gon g\'e4rning eller n\'e5got gudstj\'e4nstbruk eller iakttaga n\'e5gon klosterregel, n\'e5gonf m\'e4nsklig stadga eller sed i den meningen, att de d\'e4rigenom vilja ern\'e5 syndernas f\'f6rl\'e5telse, r\'e4ttf\'e4rdighet och evigt liv - alla dessa f\'e5 h\'e4r av aposteln h\'f6ra den helige Andes dom, att Kristus icke \'e4r dem till n\'e5got som helst gagn. Och d\'e5 Paulus - vilket \'e4r mycket m\'e4rkligt - v\'e5gade f\'e4lla en s\'e5dan dom mot lagen och den av Gud instiftade omsk\'e4relsen, vad skulle han d\'e5 icke v\'e5ga s\'e4ga mot dessa agnar till m\'e4nskliga stadgar?\par \par D\'e4rf\'f6r \'e4r detta st\'e4lle en fruktansv\'e4rd blixt mot hela p\'e5ved\'f6met. Ty de alla, pr\'e4ster, munkar och eremiter (jag talar nu om de b\'e4sta), f\'f6rtr\'f6sta icke p\'e5 Kristus, som de med st\'f6rsta or\'e4tt och grov h\'e4delse gjort till en vredgad domare, anklagare och f\'f6rd\'f6mare, utan p\'e5 sina g\'e4rningar, sin r\'e4ttf\'e4rdighet, sina l\'f6ften och f\'f6rtj\'e4nster, och d\'e4rf\'f6r f\'e5 de h\'e4r h\'f6ra sin dom, att Kristus icke \'e4r dem till n\'e5got gagn. Ty om de genom sign egen r\'e4ttf\'e4rdighet och str\'e4nga vandel kunna borttaga synden och f\'f6rtj\'e4na syndernas f\'f6rl\'e5telse och evigt liv, [11] vad ha de d\'e5 f\'f6r gl\'e4dje av att Kristus blivit f\'f6dd, lidit, gjutit sitt blod, uppst\'e5tt, besegrat synden, d\'f6den och dj\'e4vulen, eftersom de med egna krafter kunna \'f6vervinna dessa vidunder. Men det \'e4r en outs\'e4glig sk\'e4ndlighet att g\'f6ra Kristus arbetsl\'f6s. D\'e4rf\'f6r \'e4r det med harm i hj\'e4rtat och uppr\'f6rd i anden som Paulus uttalar dessa ord: \'bbOm ni l\'e5ter omsk\'e4ra er, kommer Kristus inte att vara till n\'e5gon hj\'e4lp f\'f6r er.\'bb, d.v.s. ni f\'e5r ingen nytta av alla hans v\'e4lg\'e4rningar, utan vad er ang\'e5r har han gjort dem f\'f6rg\'e4ves.\par \par H\'e4rav \'e4r det tydligt, att det icke finnes n\'e5got farligare under solen \'e4n l\'e4ror om m\'e4nskliga stadgar och g\'e4rningar, emedan de p\'e5 en g\'e5ng upph\'e4va och f\'f6rd\'e4rva evangelii sanning, tron, den sanna gudstj\'e4nsten och Kristus sj\'e4lv,h i vilken Fadern har innefattat allting, Kol. 2, 3. 9: \'bbI honom \'e4r vishetens och kunskapens alla skatter g\'f6mda. ... Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt.\'bb Den som ger upphov till eller hyllar g\'e4rningsl\'e4ra undertrycker evangelium, g\'f6r Kristi d\'f6d och seger verkningsl\'f6s, f\'f6rdunklar hans sakrament och upph\'e4ver deras r\'e4tta bruk. Han f\'f6rnekar, bek\'e4mpar och h\'e4dar Gud tillika med alla hans l\'f6ften och v\'e4lg\'e4rningar. Den som icke av det f\'f6rh\'e5llandet, att Paulus kallar Guds lag f\'f6r ett tr\'e4ldomsok, l\'e5ter sig avskr\'e4ckas fr\'e5n m\'e4nskliga stadgar, fr\'e5n f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 den egna g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdigheten, och i st\'e4llet l\'e5ter sig f\'f6rm\'e5s att sucka efter friheten i Kristus, han \'e4r h\'e5rdare \'e4n sten och j\'e4rn.\par \par Meningen \'e4r allts\'e5 fullst\'e4ndigt klar: Kristus \'e4r onyttig, d.v.s. han har f\'f6rg\'e4ves f\'f6tts, lidit o.s.v. f\'f6r den, som l\'e5ter omsk\'e4ra sig, det \'e4r, siom f\'f6rtr\'f6star p\'e5 omsk\'e4relsen. Ty som jag ovan framh\'e5llit talar Paulus icke om g\'e4rningen i och f\'f6r sig. Om man icke f\'f6rtr\'f6star p\'e5 den och icke menar sig vinna r\'e4ttf\'e4rdighet genom den, g\'f6r den n\'e4mligen ingen skada. [12] Utan han talar om bruket av g\'e4rningen, d.v.s. om den f\'f6rtr\'f6stan om att vinna r\'e4ttf\'e4rdighet, som man s\'e4tter till g\'e4rningen. Vi m\'e5ste n\'e4mligen f\'f6rst\'e5 Paulus ut ifr\'e5n det \'e4mne, som han behandlar. Vad han f\'f6rf\'e4ktar \'e4r ju detta, att m\'e4nniskan icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6res genom lag, g\'e4rningar eller omsk\'e4relse. Han s\'e4ger icke, att g\'e4rningar i och f\'f6r sig intet betyda, utan att f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdighet g\'f6r Kristus onyttig. F\'f6r den som fattar omsk\'e4relsen s\'e5, att den skulle vara n\'f6dv\'e4ndig till r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, \'e4r allts\'e5 Kristus till intet gagn.\par \par Detta skola vi noga minnas i v\'e5ra anf\'e4ktelser, d\'e5 dj\'e4vulen ankljagar och f\'f6rskr\'e4cker v\'e5rt samvete f\'f6r att driva det till f\'f6rtvivlan. Han \'e4r n\'e4mligen l\'f6gnens fader och den kristna frihetens fiende, och d\'e4rf\'f6r pl\'e5gar han oss i varje \'f6gonblick med grundl\'f6s fruktan, f\'f6r att samvetet m\'e5 f\'f6rlora denna frihet, st\'e4ndigt leva i r\'e4ddh\'e5ga och b\'e4va f\'f6r sin skuld. D\'e5 \'bbden store draken, den gamle ormen, som kallas Dj\'e4vul och Satan, han som bedrar hela v\'e4rlden, han som dag och natt anklagade dem inf\'f6r v\'e5r Gud.\'bb (Upp. 12, 9 f.), d\'e5 han kommer och f\'f6reh\'e5ller dig, att du icke endast underl\'e5tit att g\'f6ra det goda utan \'e4ven \'f6vertr\'e4tt Guds lag, s\'e5 s\'e4g: Du besv\'e4rar mig med att erinra om mina gamla synder, och vidare antyder du, att jag icke gjort n\'e5got gott. Detta kommer mig icke vid. Ty om jag f\'f6rtr\'f6stade p\'e5 goda g\'e4rningar, som jag gjort, eller misstr\'f6stade d\'e4rf\'f6r att jag icke gjort dem, s\'e5 vore i b\'e5da fallen Kristus mig till intet gagn. Vare sikg du allts\'e5 f\'f6reh\'e5ller mig mina synder eller mina goda g\'e4rningar, s\'e5 bryr jag mig icke om det, ty jag v\'e4nder mina blickar fr\'e5n b\'e5dadera och st\'f6der mig endast p\'e5 den frihet, varmed Kristus har frigjort mig. D\'e4rf\'f6r skall jag icke g\'f6ra honom onyttig f\'f6r mig, vilket skulle bli f\'f6ljden, om jag i f\'f6rh\'e4velse hoppades vinna n\'e5d och evigt liv f\'f6r mina goda g\'e4rningars skull, eller om jag f\'f6rtvivlade om min salighet f\'f6r mina synders skull.\par \par [13] D\'e4rf\'f6r skola vi flitigt l\'e4ra oss att skilja Kristus himmelsvitt fr\'e5n alla g\'e4rningar, b\'e5de goda och onda, fr\'e5n alla lagar, b\'e5de gudomliga och m\'e4nskliga, och fr\'e5n alla anf\'e4ktade samveten, ty dit h\'f6r han icke. Han h\'f6r visserligen till de bedr\'f6vade samvetena, men icke s\'e5 att han \'f6kar deras r\'e5dl\'f6shet, utan han uppr\'e4ttar och tr\'f6star dem, d\'e5 de redan \'e4ro bekymrade. Om d\'e4rf\'f6r Kristus upptr\'e4der som en vred domare eller lagstiftare, solm beg\'e4r r\'e4kenskap f\'f6r det liv vi levat, kunna vi vara vissa om att det \'e4r en rasande dj\'e4vul, icke Kristus. Ty Skriften framst\'e4ller Kristus s\'e5som v\'e5r f\'f6rsonare, f\'f6rebedjare och tr\'f6stare. S\'e5dan \'e4r och f\'f6rblir han alltid, han kan ej vara sig sj\'e4lv olik. D\'e5 d\'e4rf\'f6r dj\'e4vulen ger sig sken av att vara Kristus och talar till oss p\'e5 detta s\'e4tt: Detta borde du enligt mitt ord gjort, men du har underl\'e5tit det, och detta borde du ha underl\'e5tit, men du har gjort det, och d\'e4rf\'f6r skall jag utkr\'e4va straff av dig - d\'e5 skall det icke oroa oss, utan vi skola genast t\'e4nka: Kristus talar icke p\'e5 detta s\'e4tt med f\'f6rtvivlade samveten, han bedr\'f6var icke de bedr\'f6vade, han s\'f6nderkrossar icke ett brutet r\'f6r, han utsl\'e4cker icke en rykande veke (Matt. 12, 20). Han talar visserligen str\'e4ngt till de h\'e5rdnackade, men de f\'f6rskr\'e4ckta inbjuder han s\'e5 ljuvligt att komma till sig: \'bbKom till mig, alla ni som arbetar och b\'e4r p\'e5 tunga b\'f6rdor* s\'e5 skall jag ge er vila\'bb (Matt. 11, 28). \'bbTy jag har inte kommit f\'f6r att kalla r\'e4ttf\'e4rdiga, utan syndare.\'bb (Matt. 9, 13). \'bbVar vid gott mod, mitt barn. Dina synder \'e4r f\'f6rl\'e5tna.\'bb (Matt. 9, 2). \'bbvar vid gott mod. Jag har \'f6vervunnit v\'e4rlden.\'bb (Joh. 16, 33). \'bbTy M\'e4nniskosonen har kommit f\'f6r att upps\'f6ka och fr\'e4lsa det som var f\'f6rlorat.\'bb (Luk, 19, 10). Vi m\'e5ste allts\'e5 se till, att icke Satan bedrager oss med sina or\'e4kneliga, listiga f\'f6rs\'e5t, s\'e5 att vi f\'e5 en \'e5klagare och f\'f6rd\'f6mare i st\'e4llet f\'f6r en tr\'f6stare och fr\'e4lsare och s\'e5 genom att taga en falsk Kristus, det \'e4r, dj\'e4vulen, f\'f6r att vara Kristus, f\'f6rlora den r\'e4tte Kristus och sj\'e4lva v\'e5lla, att han f\'f6r oss blir utan gagn. Detta sagt om hur vi skola skicka oss i v\'e5ra enskilda frestelser.\par } n\'e4mner. Den som nu f\'f6ljer \'e4r emellertid icke mindre. Han s\'e4ger, [14] att de som l\'e5ta omsk\'e4ra sig \'e4ro pliktiga att h\'e5lla hela lagen. Och dessa ord uttalar han med s\'e5dant allvar, att han t.o.m. bekr\'e4ftar dem med en ed: \'bbJag f\'f6rs\'e4krar\'bb, det \'e4r, jag sv\'e4r vid allt vad heligt \'e4r. Orden kunna utl\'e4ggas p\'e5 tv\'e5 s\'e4tt, positivt och negativt, negativt p\'e5 f\'f6ljande s\'e4tt:\par \par Jag betygar f\'f6r var och en som l\'e5ter omsk\'e4ra sig, att han \'e4r pliktig att h\'e5lla hela lagen, det \'e4r, att han icke h\'e5ller n\'e5gonting i lagen. \'c4ven d\'e5 han l\'e5ter omsk\'e4ra sig, blir han icke omskuren, och d\'e5 han h\'e5ller lagen, h\'e5ller han den icke utan \'f6vertr\'e4der den. Detta synes mig vara den enkla och naturliga meningen i dessa Pauli ord. Ty kap. 6, 13 utl\'e4gger han sig sj\'e4lv: \'bbTy de som l\'e5ter omsk\'e4ra sig kan inte ens sj\'e4lva h\'e5lla lagen.\'bb Likas\'e5 heter det, kap. 3, 10: \'bbUnder f\'f6rbannelse st\'e5r den soom inte h\'e5ller fast vid allt som \'e4r skrivet i lagens bok.\'bb Han menar: \'c4ven om ni l\'e5ta omsk\'e4ra er, \'e4ro ni icke d\'e4rf\'f6r r\'e4ttf\'e4rdiga och fria fr\'e5n lagen, utan just d\'e4rigenom bliva ni i \'e4n h\'f6gre grad lagens g\'e4lden\'e4rer och tr\'e4lar. Just d\'e4rigenom att ni f\'f6rs\'f6ka g\'f6ra lagen till fyllest och befria er fr\'e5n den, sn\'e4rja ni er desto mer i dess ok, s\'e5 att den f\'e5r st\'f6rre r\'e4tt att anklaga och f\'f6rd\'f6ma er. Detta \'e4r att g\'e5 kr\'e4ftg\'e5ngen och tv\'e4tta bort smuts med smuts.\par \par Detta som jag h\'e4r anf\'f6r i anslutning till Pauli ord har jag sj\'e4lv erfarit i klostret, b\'e5de p\'e5 mig och andra. Jag har sett m\'e5nga, som med st\'f6rsta iver och b\'e4sta samvete gjorde allt m\'f6jligt f\'f6r att skaffa sitt samvete frid. De buro tagelskjortor, de fastade, de b\'e5do, de pl\'e5gade och utmattade sina kroppar med alla slags sp\'e4kningar, som till slut skulle ha f\'f6rst\'f6rt dem, \'e4ven om de varit av j\'e4rn, [15]p och likv\'e4l, ju mer de m\'f6dade sig, desto mer r\'e4ddh\'e5gade blevo de. Och s\'e4rskilt i d\'f6dsstunden voro de s\'e5 f\'f6rskr\'e4ckta, att jag har sett \'e5tskilliga d\'f6dsd\'f6mda m\'f6rdare d\'f6 med st\'f6rre tillf\'f6rsikt \'e4n dessa, som dock f\'f6rt ett s\'e5 heligt liv.\par \par D\'e4rf\'f6r \'e4r det fullkomligt sant, att de som g\'f6ra lagen icke g\'f6ra den. Ty ju mer m\'e4nniskor f\'f6rs\'f6ka g\'f6ra lagen till fyllest, desto mer \'f6vertr\'e4da de den. Ju mer man med egen r\'e4ttf\'e4rdighet s\'f6ker skaffa sitt samvete frid, desto oroligare blir det. Som munk f\'f6rs\'f6kte jag med all flit att leva efter ordensregelns f\'f6reskrift. Jag brukade bek\'e4nna och r\'e4kna upp alla mina synder, dock aldrig utan att f\'f6rst vara f\'f6rkrossad, jag upprepade ofta min bikt och fullgjorde tr\'e4get den bot, som \'e5lades mig. Och likv\'e4l kunde mitt samvete aldrig f\'e5 visshet, utan det var alltid i tvivelsm\'e5l och sade: Detta har du icke gjort r\'e4tt, du var icke tillr\'e4ckligtq f\'f6rkrossad, detta utel\'e4mnade du vid bikten o.s.v. Ju l\'e4ngre jag f\'f6rs\'f6kte att med m\'e4nskliga stadgar bota mitt ovissa, svaga och bedr\'f6vade samvete, desto os\'e4krare, svagare och mera f\'f6rvirrat gjorde jag det dag f\'f6r dag.a) Genom att iakttaga m\'e4nskliga stadgar \'f6vertr\'e4dde jag dem s\'e5lunda \'e4nnu mer, och fast\'e4n jag for efter munkst\'e5ndets r\'e4ttf\'e4rdighet, kunde jag aldrig f\'e5 den fatt, ty det \'e4r om\'f6jligt att skaffa samvetet frid genom lagg\'e4rningar, s\'e4ger Paulus, och \'e4nnu om\'f6jligare \'e4r det att g\'f6ra det genom m\'e4nskliga stadgar, utan l\'f6ftet och evangelium om Kristus.\par \par De som vilja bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda och levandegjorda genom lagen avl\'e4gsna sig allts\'e5 l\'e4ngre bort fr\'e5n r\'e4ttf\'e4rdighet och liv \'e4n publikaner, syndare och sk\'f6kor. Ty dessa kunna icke f\'f6rtr\'f6sta p\'e5 sina g\'e4rningar, eftersom de \'e4ro av det slaget att man icke kan v\'e4nta sig att vinna n\'e5d och syndaf\'f6rl\'e5telse gernom dem. Ty om r\'e4ttf\'e4rdighetsg\'e4rningar enligt lagen icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra, s\'e5 kunna l\'e5ngt mindre mot lagen beg\'e5ngna synder r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra. De \'e4ro allts\'e5 i detta stycke lyckligare st\'e4llda \'e4n verkhelgonen, eftersom de sakna tilltro till sina egna g\'e4rningar, vilken annars i den m\'e5n den icke helt f\'f6rtager tron p\'e5 Kristus likv\'e4l i h\'f6gsta grad f\'f6rhindrar den. [16] De g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdiga d\'e4remot, som till det yttre avh\'e5lla sig fr\'e5n synder och av skenet att d\'f6ma leva ostraffligt och fromt, kunna icke undg\'e5 att f\'f6rtr\'f6sta p\'e5 sin egen r\'e4ttf\'e4rdighet, med vilken tron p\'e5 Kristus icke kan st\'e5 tillsamman. Och d\'e4rf\'f6r \'e4ro de v\'e4rre d\'e4ran \'e4n publikaner och sk\'f6kor, vilka icke hembjuda den vredgade Guden sina goda g\'e4rningar f\'f6r att han i utbyte skall giva dem det eviga livet (som verkhelgonen g\'f6ra), eftersom de icke ha n\'e5gra goda g\'e4rningar, utan de bedja, att deras synder m\'e5 f\'sf6rl\'e5tas dem f\'f6r Kristi skull.\par \par Den som allts\'e5 g\'f6r lagen i den tron, att han genom den skall r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras, han \'e4r pliktig att fylla hela lagen, det \'e4r, han har icke uppfyllt en enda bokstav i lagen. Lagen \'e4r heller icke given i den avsikten, att den skulle r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra utan f\'f6r att den skall avsl\'f6ja synden, f\'f6r att f\'f6rskr\'e4cka, anklaga och f\'f6rd\'f6ma. Ju mer man d\'e4rf\'f6r str\'e4var att genom lag eller g\'e4rningar st\'e4lla sitt samvete till freds, desto mer g\'f6r man det os\'e4kert och f\'f6rvirrat. M\'e5 man fr\'e5ga alla munkar, som arbeta str\'e4ngt f\'f6r att vinna samvetsfrid genom sina stadgar, huruvida de \'e4ro vissa om att deras st\'e5nd behagar Gud och att de f\'f6r dess skull st\'e5 i Guds n\'e5d! Om de vilja erk\'e4nna sanningen, skola de svara: Jag lever visserligen ostraffligt och lyder min ordensregel med st\'f6rsta omsorg, men jag kan icke s\'e4ga s\'e4kert, huruvida denna min lydnad behagar Gud eller icke.\par t\par I boken \'bbVitae patrum\'bb31) kan man l\'e4sa om Arsenius, vilken jag redan tidigare n\'e4mnt. Ehuru han under en l\'e5ng tid levat i den st\'f6rsta helighet och \'e5terh\'e5llsamhet, greps han likv\'e4l, d\'e5 han k\'e4nde, att d\'f6den icke var l\'e5ngt borta, av h\'e4ftig fruktan och bedr\'f6velse. Tillfr\'e5gad varf\'f6r han fruktade d\'f6den, d\'e5 han levat heligt hela sitt liv och oupph\'f6rligt tj\'e4nat Gud, svarade han, att han visserligen enligt m\'e4nniskors dom levat ostraffligt, men att Guds domar vore andra \'e4n m\'e4nniskors. [17] Genom sitt heliga och str\'e4nga leverne uppn\'e5dde han intet annat \'e4n b\'e4van och skr\'e4ck f\'f6r d\'f6den. Blev han fr\'e4lst, m\'e5ste han hava uppgivit all egen r\'e4ttf\'e4rdighet f\'f6r att f\'f6rtr\'f6sta p\'e5 Guds barmh\'e4rtighet allena och s\'e4ga: Jag tror p\'e5 Jesus Kristus, Guds Son, v\'e5r Herre, som lidit, korsf\'e4sts och d\'f6tt f\'f6r mina synder.\par \par Den andra mening, som man kan utl\'e4sa ur dessa Pauli ord, \'e4r posuitiv: Den som l\'e5ter omsk\'e4ra sig \'e4r ocks\'e5 pliktig att fullg\'f6ra hela lagen. Ty den som antager Mose i ett, m\'e5ste antaga honom i allt. Den som h\'e5ller en del av lagen s\'e5som n\'f6dv\'e4ndig, han m\'e5ste ocks\'e5 h\'e5lla alla dess \'f6vriga delar. Och det hj\'e4lper icke om man s\'e4ger, att omsk\'e4relsen visserligen \'e4r n\'f6dv\'e4ndig men icke s\'e5 andra delar av Mose lag. Av samma sk\'e4l som man l\'e5ter sig bindas vid omsk\'e4relsen, bindes man ocks\'e5 vid hela lagen. Men att h\'e5lla hela lagen \'e4r intet annat \'e4n att i g\'e4rning visa, att Kristus \'e4nnu icke kommit. Om detta \'e4r sant, m\'e5ste man iakttaga alla judiska bruk, alla lagar om mat, platser, tider, och man m\'e5ste alltj\'e4mt f\'f6rbida Kristus, som upph\'e4ver judarnas borgerliga och religi\'f6sa ordning och uppr\'e4ttar ett nytt rike \'f6ver hela v\'e4rlden. Men hela Skriften intygar och sj\'e4lva l\'e4get giver vid handen, att Kristus redan har kommit, att han genom sin d\'f6d \'e5terl\'f6st m\'e4nnisvkosl\'e4ktet, avskaffat lagen uppfyllt allt, som alla profeter skrivit om honom. Allts\'e5 har han upph\'e4vt lagen och givit oss n\'e5d och sanning. Allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r icke lagen eller dess g\'e4rningar utan tron p\'e5 Kristus, som redan kommit.\par \par Vissa personer ha i v\'e5ra dagar p\'e5 samma s\'e4tt som p\'e5 den tiden de falska apostlarna velat binda oss vid vissa av Moses lagar, som behagade dem. S\'e5dant f\'e5r man icke p\'e5 n\'e5gra villkor t\'e5la. Ty om vi l\'e5ta Mose h\'e4rska \'f6ver oss i n\'e5got stycke, tvingas vi att helt underkasta oss hans herrav\'e4lde. [18] D\'e4rf\'f6r l\'e5ta vi oss icke underkuvas av n\'e5gon enda av Moses lagar. Vi till\'e5ta visserligen, att man l\'e4ser och h\'f6r Mose, eftersom han profeterar och vittnar om Kristus, och vidare f\'f6r att vi fr\'e5n honom m\'e5 h\'e4mta exempel p\'e5 utm\'e4rkta lagar och seder. Men n\'e5got som helst herrav\'e4lde \'f6ver samvetet tillerk\'e4nna vi honom icke. D\'e4r skall han vara d\'f6d och begraven, owch ingen skall veta, var hans grav \'e4r (5 Mos. 34, 6).\par \par Det f\'f6rsta s\'e4ttet att uppfatta Pauli ord, det negativa allts\'e5, synes mig vara mera andligt och b\'e4ttre passa i sammanhanget. Men b\'e5da s\'e4tten \'e4ro bra, och b\'e5da f\'f6rd\'f6ma lagens r\'e4ttf\'e4rdighet. F\'f6r det f\'f6rsta \'e4r det s\'e5 l\'e5ngt ifr\'e5n att vi r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom lagen, att ju mer vi f\'f6rs\'f6ka att uppfylla den, desto mer \'f6vertr\'e4da vi den. Vidare, den som vill g\'f6ra en del av lagen \'e4r pliktig att fylla hela lagen. Kort sagt, Kristus \'e4r till intet gagn f\'f6r dem, som vilja bliva r\'e4ttf\'e4rdiga genom lagen. D\'e4rav f\'f6ljer, att Paulus med allt detta vill visa, att lagen \'e4r f\'f6rnekelse av Kristus. Och det \'e4r n\'e5got mycket m\'e4rkligt att Paulus v\'e5gar p\'e5st\'e5, att Mose lag, som av Gud givits \'e5t Israels folk, \'e4r f\'f6rnekelse av Kristus. Varf\'f6r har d\'e5 Gud givit lagen? Den var n\'f6dv\'e4ndig f\'f6re Kristi ankomst, medan man \'e4nnu v\'e4ntade p\'e5 att han skulle komma i k\'f6ttet \'bbS\'e5 blev lagen v\'e5r \'f6vervakare fram till Kristus.\'bb Men d\'e5 nu Kristus \'e4r uppenbarad, \'bbst\'e5r vi inte l\'e4ngre under n\'e5gon \'f6vervakare.\'bb Denna sak ha vi tillr\'e4ckligt utf\'f6rligt avhandlat ovan, i slutet av kap. 3. Den som l\'e4r lagen, han l\'e4r allts\'e5 f\'f6rnekelse av Kristus och alla hans v\'e4lg\'e4rningar, han g\'f6r Gud till en l\'f6gnare, ja, han g\'f6r ocks\'e5 sj\'e4lva lagen till en l\'f6gnare. Lagen b\'e4r n\'e4mligen vittnesb\'f6rd om l\'f6ftena om Kristus, och den har f\'f6rutsagt, att Kristus icke skulle bli en lagens utan en n\'e5dens konung.\par \par \par \par 1 a) Hs: \'bb0m jag biktat, vem visste, om jag sagt allt, om tillr\'e4ckligt f\'f6rkrossad? Likas\'e5 r\'f6rande Guds ord och l\'f6fte, men likv\'e4l: Om du varit f\'f6rkrossad. Allts\'e5 var verket f\'f6rlorat, jag biktade \'e5ter. S\'e5 blev jag dag f\'f6r dag allt svagare i denna tr\'e4ldom, och likv\'e4l anstr\'e4ngde jag mig ...\'bb\par } @@ p5: 3{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:3\par \par Och f\'f6r var och en som l\'e5ter omsk\'e4ra sig betygar jag nu \'e5ter att han \'e4r pliktig att fullg\'f6ra hela lagen.\par \tab\par \par Jag f\'f6rs\'e4krar er \'e4n en g\'e5ng: var och en som l\'e5ter omsk\'e4ra sig \'e4r skyldig att h\'e5lla hela lagen.\par \par D\'e5 Paulus i f\'f6rra versen s\'e4ger, att f\'f6r dem som l\'e5ta omsk\'e4ra sig \'e4r Kristus till intet gagn, s\'e5 \'e4r det en v\'e4ldig f\'f6rlust han nmzsom om han sade: Jag f\'f6rd\'f6mer icke omsk\'e4relsen eller lagen i och f\'f6r sig. Jag kan n\'e4mligen mycket v\'e4l \'e4ta, dricka och umg\'e5s med judar enligt lagen. Jag kan mycket v\'e4l omsk\'e4ra Timoteus o.s.v. Men att s\'f6ka bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjord genom lagen, liksom om Kristus \'e4nnu icke hade kommit, eller som om han visserligen kommit men icke ensam kunde r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra, det f\'f6rd\'f6mer jag, ty det \'e4r att komma bort ifr\'e5n Kristus. D\'e4rf\'f6r s\'e4ger han: \'bbI haven kommit bort ifr\'e5n Kristus\'bb, det \'e4r, ni \'e4ro faraos gelikar, fria fr\'e5n Kristus, Kristus har upph\'f6rt att vara och verka i eder. Ni ha icke l\'e4ngre n\'e5got av Kristi kunskap, av hans Ande, hans sinne, hans bev\'e5genhet, hans frihet, liv och g\'e4rning, utan ni \'e4ro helt och h\'e5llet skilda fr\'e5n honom. Han har icke l\'e4ngre n\'e5got att g\'f6ra med er eller ni med honom.\par \par Det b\'f6r noga observeras och inpr\'e4ntas, att Paulus h\'e4r s\'e4ger: Att vilja r\'e4ttf\'e4rd{igg\'f6ras genom lagen \'e4r ingenting annat \'e4n att skiljas fr\'e5n Kristus, att han blir en till intet gagn. Huru skulle man kunna s\'e4ga n\'e5got starkare mot lagen, och vad kan v\'e4l s\'e4ttas emot en s\'e5dan blixt? Allts\'e5 \'e4r det om\'f6jligt f\'f6r Kristus och lagen att bo tillsammans i hj\'e4rtat. Allts\'e5 m\'e5ste antingen lagen eller Kristus vika. Men om du \'e4r av den \'e5sikten, att Kristus och f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 lagen kunna bo tillsammans i hj\'e4rtat, d\'e5 m\'e5 du veta, att det icke \'e4r Kristus utan dj\'e4vulen, som bor i ditt hj\'e4rta i gestalten av en anklagande och f\'f6rskr\'e4ckande Kristus, som fordrar lagen och dina g\'e4rningar av dig till r\'e4ttf\'e4rdighet. Ty s\'e5som jag nyss sagt, den sanne Kristus g\'e5r icke till r\'e4tta med dig f\'f6r dina synders skull och uppmanar dig icke heller att f\'f6rtr\'f6sta p\'e5 dina goda g\'e4rningar. Den sanna Kristusk\'e4nnedomen, som \'e4r tron, tvistar icke om huruvida du gjort goda g\'e4rningar till r\'e4ttf\'e4rdighet e|ller onda till f\'f6rd\'f6melse, utan den s\'e4ger utan vidare s\'e5: Har du gjort goda g\'e4rningar, blir du icke d\'e4rigenom r\'e4ttf\'e4rdiggjord, och har du gjort onda, s\'e5 blir du icke d\'e4rf\'f6r f\'f6rd\'f6md. [20] Jag ber\'f6var icke de goda g\'e4rningarna deras \'e4ra, och icke heller ber\'f6mmer jag onda g\'e4rningar, men i fr\'e5ga om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen g\'e4ller det att se till att man beh\'e5ller Kristus, s\'e5 att han icke bliver utan gagn, vilket sker, om man str\'e4var att bliva r\'e4ttf\'e4rdig genom lagen. Ty Kristus ensam r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r mig trots mina onda g\'e4rningar och utan mina goda g\'e4rningar. Om jag t\'e4nker s\'e5 om Kristus, fattar jag den sanne Kristus, men om jag anser, att han av mig kr\'e4ver lagens g\'e4rningar till r\'e4ttf\'e4rdighet, \'e4r han mig till intet gagn och jag har kommit bort fr\'e5n honom.\par \par Detta \'e4r f\'f6rf\'e4rliga domar och hotelser mot lagens eller den egna r\'e4ttf\'e4rdigheten. Det \'e4r vidare fasta grundsatser, som} bekr\'e4fta l\'e4ran om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen. Slutsatsen blir allts\'e5 denna: Antingen f\'f6rlorar man Kristus eller lagens r\'e4ttf\'e4rdighet. Om du beh\'e5ller Kristus, \'e4r du r\'e4ttf\'e4rdig inf\'f6r Gud. Om du beh\'e5ller lagen, \'e4r Kristus dig till intet gagn, du \'e4r pliktig att h\'e5lla hela lagen, och domen \'f6ver dig lyder: \'bbF\'f6rbannad \'e4r den som inte uppr\'e4tth\'e5ller alla ord i denna lag genom att f\'f6lja dem.\'bb (5 Mos. 27, 26). Och vi s\'e4ga om de m\'e4nskliga stadgarna p\'e5 samma s\'e4tt som vi redan sagt om lagen: Antingen m\'e5ste p\'e5ven och alla hans fromma sl\'e4ppa allt, som de hittills f\'f6rtr\'f6stat p\'e5, eller ocks\'e5 \'e4r Kristus dem till intet gagn. H\'e4rav kan l\'e4tt inses, huru farlig och f\'f6rd\'e4rvlig den p\'e5viska l\'e4ran var. Den f\'f6rde oss n\'e4mligen s\'e5 l\'e5ngt bort fr\'e5n Kristus som m\'f6jligt var och gjorde, att han f\'f6r oss var till intet gagn. Gud klagar, Jer. 23, 26 f.: \'bbDessa profeter profetera l\'f6gn och \'e4r~o profeter genom sina egna hj\'e4rtans svek, f\'f6r att komma mitt folk att f\'f6rg\'e4ta mitt namn.\'bb Liksom de falska profeterna \'e5sidosatte den r\'e4tta tolkningen av lagen och l\'e4ran om Abrahams s\'e4d, vilken skulle v\'e4lsigna alla folk, och predikade sina egna dr\'f6mmar f\'f6r att folket skulle gl\'f6mma sin Gud, s\'e5 f\'f6rdunklade och undertryckte papisterna Kristi evangelium, s\'e5 att det icke l\'e4ngre fanns n\'e5got bruk f\'f6r det, och drevo endast g\'e4rningsl\'e4ran, genom vilken de f\'f6rde hela v\'e4rlden s\'e5 l\'e5ngt bort fr\'e5n Kristus som g\'e4rna var m\'f6jligt. Den som allvarligt bet\'e4nker detta m\'e5ste gripas av skr\'e4ck.\par \par [21] \'bbNi har fallit ur n\'e5den.\'bb Det \'e4r; ni \'e4ro icke l\'e4ngre i n\'e5dens rike. Ty liksom den som befinner sig p\'e5 ett skepp drunknar lika s\'e4kert, fr\'e5n vilken sida han faller i havet, s\'e5 m\'e5ste ocks\'e5 den f\'f6rg\'e5s, som faller ur n\'e5den. Att vilja bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjord genom lagen \'e4r att lida skeppsbrott och uts\'e4tta sig f\'f6r den p\'e5tagliga faran av evig d\'f6d. Men kan man t\'e4nka sig n\'e5gon st\'f6rre d\'e5rskap och gudl\'f6shet \'e4n att sl\'e4ppa ifr\'e5n sig Guds n\'e5d och bev\'e5genhet f\'f6r att beh\'e5lla Mose lag, varigenom man med n\'f6dv\'e4ndighet m\'e5ste \'e5samka sig vrede och allt ont? Men om de som vilja bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom sedelagen falla fr\'e5n n\'e5den, vart falla v\'e4l d\'e5 verkhelgonen, som vilja bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom sina m\'e4nniskostadgar och munkl\'f6ften? L\'e4ngst ned i helvetet. - Nej, tv\'e4rtom, de upph\'f6jas till himlen! Ty s\'e5 l\'e4rde de sj\'e4lva: Guds frid och barmh\'e4rtighet vilar \'f6ver alla, som vandra efter Franciskus' m. fl. regel. Eller: Den som iakttager kyskhet, fattigdom och lydnad, han skall f\'e5 det eviga livet. - S\'e4tt \'e5sido allt s\'e5dant tomt och gudl\'f6st prat och l\'e4gg m\'e4rke till vad Paulus h\'e4r l\'e4r, \'e4vensom till vad Kristus s\'e4ger: \'bbDen som tror p\'e5 Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar \'f6ver honom.\'bb (Joh. 3: 36). Likas\'e5: \'bbmen den som inte tror \'e4r redan d\'f6md\'bb (Joh. 3, 18).\par \par Papisternas l\'e4ra om m\'e4nskliga stadgar, om g\'e4rningar, munkl\'f6ften och f\'f6rtj\'e4nster var spridd \'f6verallt i v\'e4rlden och ans\'e5gs d\'e4rtill vara den b\'e4sta och vissaste av l\'e4ror. S\'e5 kunde ocks\'e5 dj\'e4vulen med den uppr\'e4tta och stadf\'e4sta sitt v\'e4lde. D\'e5 den nu bek\'e4mpas av oss och skingras \'bbde \'e4r som agnar som vinden f\'f6r bort.\'bb (Ps. l, 4), \'e4r det d\'e4rf\'f6r icke underligt, [22] att Satan rasar s\'e5 vilt, uppfyller allt med oroligheter och f\'f6rargelse och retar hela v\'e4rlden mot oss. D\'e5 s\'e4ger n\'e5gon: Det hade f\'f6ljaktligen varit b\'e4ttre att tiga, eftersom i s\'e5 fall ingen av alla dessa olyckor uppst\'e5tt. - Vi f\'f6rkunna Guds \'e4ra, och vi b\'f6ra s\'e4tta hans n\'e5d h\'f6gre \'e4n det raseri, med vilket v\'e4rlden f\'f6rf\'f6ljer oss. Ty vad \'e4r p\'e5ven och hela v\'e4rlden mot Gud, som vi f\'f6rvisso b\'f6ra prisa och upph\'f6ja \'f6ver allt skapat! D\'e4rtill kommer, att de ogudaktiga \'f6verdriva de oroligheter och skandaler, som Satan st\'e4ller till f\'f6r att undertrycka eller \'e5tminstone vanst\'e4lla v\'e5r l\'e4ra. Vi d\'e4remot s\'f6ka framh\'e5lla den ov\'e4rderliga nyttan och frukten av denna l\'e4ra. Denna frukt s\'e4tta vi h\'f6gt \'f6ver alla upplopp, all partis\'f6ndring och alla skandaler. Vi \'e4ro visserligen sm\'e5 och svaga, vi ha den himmelska skatten i lerk\'e4rl (2 Kor. 4, 7). Men hur skr\'f6pliga dessa k\'e4rl \'e4ro, s\'e5 \'e4r dock skatten o\'e4ndlig och \'f6versvinnlig.\par \par Dessa ord: \'bbNi har fallit ur n\'e5den.\'bb, f\'e5 icke betraktas likgiltigt och med en g\'e4spning. De ha mycket att s\'e4ga. Den som faller ur n\'e5den f\'f6rlorar utan vidare den f\'f6rsoning, syndaf\'f6rl\'e5telse, r\'e4ttf\'e4rdighet och frihet och det liv, som Kristus genom sin d\'f6d och uppst\'e5ndelse \'e5t oss f\'f6rv\'e4rvat, och i st\'e4llet f\'f6r detta \'e5drager han sig Guds vredesdom, synd, d\'f6d, tr\'e4ldom under dj\'e4vulen och evig f\'f6rd\'f6melse. Detta st\'e4lle utg\'f6r ett starkt bef\'e4stande av och en kraftig bekr\'e4ftelse p\'e5 v\'e5r l\'e4ra om tron eller p\'e5 artikeln om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, och den tr\'f6star oss underbart mot det raseri, med vilket papisterna f\'f6rf\'f6lja och f\'f6rd\'f6ma oss s\'e5som k\'e4ttare, d\'e4rf\'f6r att vi l\'e4ra denna artikel. Detta st\'e4lle borde r\'e4tteligen ocks\'e5 f\'f6rskr\'e4cka alla trons och n\'e5dens fiender, d.v.s. alla r\'e4ttf\'e4rdighetsmakare, s\'e5 att de upph\'f6rde med att f\'f6rf\'f6lja och sm\'e4da n\'e5dens, livets och den eviga salighetens Ord. Men de \'e4ro till den grad f\'f6rh\'e4rdade och h\'e5rdnackade, att de \'bbser utan att se och h\'f6r utan att h\'f6ra\'bb (Matt. 13, 13) den f\'f6rf\'e4rliga dom, som aposteln f\'e4ller \'f6ver dem. \'bbL\'e5t dem vara. De \'e4r blinda ledare f\'f6r blinda.\'bb (Matt. 15, 14).\par } Xq+5: 4{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:4\par \par I haven kommit bort ifr\'e5n Kristus, I som viljen bliva r\'e4ttf\'e4rdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur n\'e5den.\par \tab\par \par Ni har kommit bort ifr\'e5n Kristus, ni som f\'f6rs\'f6ker bli r\'e4ttf\'e4rdiga genom lagen. Ni har fallit ur n\'e5den.\par \par H\'e4r utl\'e4gger Paulus sig sj\'e4lv och visar, att han icke talar om lagen eller omsk\'e4relsens g\'e4rning i och f\'f6r sig utan om f\'f6rtr\'f6stan och tron p\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relse genom densamma. [19] Det \'e4r y, av tro, den r\'e4ttf\'e4rdighet som \'e4r v\'e5rt hopp.\par \tab\par \par Vi d\'e4remot v\'e4ntar i Anden genom tron p\'e5 den r\'e4ttf\'e4rdighet som \'e4r v\'e5rt hopp.\par \par Paulus avrundar h\'e4r sin tankeg\'e5ng med ett sl\'e5ende utrop: Ni vilja bliva r\'e4ttf\'e4rdiga genom lag, omsk\'e4relse och g\'e4rningar. S\'e5 g\'f6ra icke vi, f\'f6r att icke Kristus m\'e5 bliva oss till intet gagn, f\'f6r att vi icke m\'e5 bliva pliktiga att fullg\'f6ra hela lagen, f\'f6r att vi icke m\'e5 komma bort fr\'e5n Kristus och f\'f6r att vi icke m\'e5 falla ur n\'e5den, utan vi f\'f6rbida i ande och tro den r\'e4ttf\'e4rdighet, som \'e4r v\'e5rt hopp. H\'e4r har varje ord en djup inneb\'f6rd och b\'f6r noga begrundas. Han ville icke n\'f6ja sig med att s\'e4ga, s\'e5som han annars brukar: Vi r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom tro, eller: genom ande, av tro, utan han till\'e4gger: Vi v\'e4nta den r\'e4ttf\'e4rdighet, som \'e4r v\'e5rt hopp. D\'e4rmed drager han ocks\'e5 in hoppet f\'f6r att i denna sats innefatta hela trons h\'e5llning. Man b\'f6r l\'e4gga m\'e4rke till den mots\'e4ttning, som framtr\'e4der i ordet ande, d\'e5 han s\'e4ger: genom ande, av tro. Det \'e4r som om han sade: Vi s\'f6ka icke bliva r\'e4ttf\'e4rdiga i k\'f6ttet, utan v\'e5rt syfte \'e4r att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras i anden, men icke i sv\'e4rmarnas ande, vilken f\'f6des m\'e4stare. En s\'e5dan ande skryta sekteristerna med, men v\'e5r ande kommer av tron. Om anden och tron har ovan utf\'f6rligt talats. H\'e4r s\'e4ger han emellertid icke endast: Vi r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom anden, av tro, utan han till\'e4gger - och det \'e4r n\'e5got nytt -: Vi v\'e4nta den r\'e4ttf\'e4rdighet, som \'e4r v\'e5rt hopp.\par \par Ordet hopp f\'f6rekommer i Skriften i tv\'e5 betydelser, om det som man hoppas och om inst\'e4llningen hos den som hoppas. Om det man hoppas p\'e5 anv\'e4ndes ordet Kol. l, 5: \'bbp\'e5 grund av hoppet som \'e4r f\'f6rvarat \'e5t er i himlen.\'bb, det \'e4r, f\'f6r den saks skull, p\'e5 vilken hoppet riktar sig. Om den inst\'e4llning, som kallas hopp, anv\'e4ndes ordet Rom. 8, 24 f.: \'bbmen ett hopp som man ser uppfyllt \'e4r inte l\'e4ngre n\'e5got hopp. Vem hoppas p\'e5 n\'e5got som han redan ser? Men om vi hoppas p\'e5 det vi inte ser, s\'e5 v\'e4ntar vi uth\'e5lligt.\'bb \'c4ven p\'e5 detta st\'e4lle kan ordet hopp s\'e5lunda fattas i tv\'e5 olika betydelser, vilket ger tv\'e5 olika tolkningar av satsen. [24] Den f\'f6rsta \'e4r denna: \'bbVi v\'e4nta genom ande, av tro, den r\'e4ttf\'e4rdighet som \'e4r v\'e5rt hopp\'bb, d.v.s. en r\'e4ttf\'e4rdighet, som \'e4r f\'f6rem\'e5l f\'f6r hopp, och som i sinom tid med s\'e4kerhet skall uppenbaras. Den andra tolkningen \'e4r denna: Genom ande, av tro, v\'e4nta vi i hopp och l\'e4ngtan r\'e4ttf\'e4rdighet, d.v.s. vi \'e4ro r\'e4ttf\'e4rdiggjorda, och likv\'e4l \'e4ro vi \'e4nnu icke r\'e4ttf\'e4rdiggjorda, eftersom v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet tills vidare \'e4r f\'f6rem\'e5l f\'f6r hopp, Rom. 8, 24: \'bbTy i hoppet \'e4r vi fr\'e4lsta.\'bb Ty s\'e5 l\'e4nge vi leva, h\'e4nger synden alltj\'e4mt kvar i v\'e5rt k\'f6tt, lagen i k\'f6ttet och lemmarna f\'f6rbliver, och den \'bbligger i strid med lagen i mitt sinne och som g\'f6r mig till f\'e5nge under syndens lag i mina lemmar.\'bb (Rom. 7, 23). S\'e5 l\'e4nge dessa k\'f6ttets beg\'e4relser rasa och vi i anden g\'f6ra motst\'e5nd mot dem, finns det \'e4nnu plats f\'f6r den r\'e4ttf\'e4rdighet, som vi hoppas. Vi ha visserligen b\'f6rjat r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras i tron, genom vilken vi \'e4ven undf\'e5tt Andens f\'f6rstling, och k\'f6ttet har b\'f6rjat d\'f6das, men \'e4nnu \'e4ro vi icke fullkomligt r\'e4ttf\'e4rdiga. Det \'e5terst\'e5r att vi r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras fullkomligt, och det \'e4r detta som vi hoppas p\'e5. S\'e5 finnes v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet \'e4nnu icke i verkligheten utan i hoppet.\par \par Detta \'e4r en djup och ljuvlig tr\'f6st, som f\'f6rm\'e5r att p\'e5 ett underbart s\'e4tt uppr\'e4tta bedr\'f6vade och f\'f6rvirrade sj\'e4lar, vilka k\'e4nna sin synd och b\'e4va f\'f6r n\'e5gon av \'bbden ondes alla brinnande pilar.\'bb (Ef. 6, 16). I s\'e5dan samvetsstrid, det veta vi av erfarenhet, f\'f6res ett h\'e5rt regemente av k\'e4nslan av synd, Guds vrede, d\'f6d, helvete och allt m\'f6jligt f\'f6rf\'e4rligt. D\'e5 skall man s\'e4ga till den anf\'e4ktade: Broder, du vill ha en s\'e5dan r\'e4ttf\'e4rdighet som du kan erfara, du vill k\'e4nna din r\'e4ttf\'e4rdighet p\'e5 samma s\'e4tt som du k\'e4nner din synd. Men s\'e5 blir det aldrig. Men din r\'e4ttf\'e4rdighet skall stiga upp \'f6ver syndk\'e4nslan och hoppas p\'e5 att du \'e4r r\'e4ttf\'e4rdig inf\'f6r Gud. Du kan icke se eller k\'e4nna din r\'e4ttf\'e4rdighet, men du skall hoppas p\'e5 att den i sinom tid skall uppenbaras.D\'e4rf\'f6r skall du icke d\'f6ma efter k\'e4nslan av synd, som f\'f6rskr\'e4cker och f\'f6rvirrar dig, utan efter l\'f6ftet och l\'e4ran om tron, som lovar dig Kristus, vilken \'e4r din fullkomliga och eviga r\'e4ttf\'e4rdighet. S\'e5 framkallas och styrkes mitt under syndak\'e4nslans f\'f6rskr\'e4ckelse genom tron mitt hopp i betydelsen hoppfull inst\'e4llning, [25] i kraft av vilken jag hoppas, att jag \'e4r r\'e4ttf\'e4rdig. Vidare hoppas detta mitt hopp, d.v.s. det som jag hoppas, att vad det \'e4nnu icke ser skall i sinom tid fullkomnas och bliva uppenbart.\par \par B\'e5da tolkningarna \'e4ro goda, men den enligt vilken hoppet f\'f6rst\'e5s om den hoppfulla inst\'e4llningen giver rikare tr\'f6st. Ty min r\'e4ttf\'e4rdighet \'e4r \'e4nnu icke fullkomlig eller f\'f6rnimbar, och likv\'e4l f\'f6rtvivlar jag icke, utan tron visar mig Kristus, som jag f\'f6rtr\'f6star p\'e5. N\'e4r jag i tron gripit honom, k\'e4mpar jag mot dj\'e4vulens brinnande pilar, och hoppet inger mig mod gentemot syndk\'e4nslan, eftersom det har visshet om att en fullkomlig r\'e4ttf\'e4rdighet \'e4r beredd \'e5t mig i himmelen. S\'e5 \'e4r b\'e5dadera sant, att jag h\'e4r \'e4r r\'e4ttf\'e4rdig i kraft av en begynnande r\'e4ttf\'e4rdighet, och att jag genom det omtalade hoppet styrkes mot synden och f\'f6rbidar den fullkomliga r\'e4ttf\'e4rdighetens fullhet i himlen. Detta f\'f6rst\'e5r man r\'e4tt, n\'e4r man oms\'e4tter det i praktiken.\par \par H\'e4r inst\'e4ller sig den fr\'e5gan, vad det \'e4r f\'f6r skillnad mellan tron och hoppet. Inf\'f6r detta problem ha sofisterna svettats v\'e4ldeliga utan att kunna giva n\'e5got s\'e4kert besked. \'c4ven f\'f6r oss, som dock flitigt umg\'e5s med den heliga Skrift och - om vi f\'e5 s\'e4ga det sj\'e4lva - behandla den med mycket st\'f6rre ande och insikt, \'e4r det sv\'e5rt att finna n\'e5gon skillnad. Ty mellan tron och hoppet r\'e5der s\'e5 n\'e4ra sl\'e4ktskap, att det ena icke kan l\'f6sryckas fr\'e5n det andra. Och likv\'e4l finnes en skillnad dem emellan, vilken framtr\'e4der i deras verksamhet, motsatser och m\'e5l.\par \par [26] Tron och hoppet skilja sig allts\'e5 f\'f6r det f\'f6rsta d\'e4rigenom, att de tillh\'f6ra olika sj\'e4lsf\'f6rm\'f6genheter. Tron h\'f6r till f\'f6rst\'e5ndet, hoppet till viljan. Sakligt sett kunna de emellertid icke skiljas fr\'e5n varandra, utan de \'e4ro som de b\'e5da keruberna p\'e5 n\'e5dastolen. Vidare skilja de sig genom sin olika verksamhet. Tron befaller och v\'e4gleder f\'f6rst\'e5ndet, dock icke s\'e5som skilt fr\'e5n viljan, och l\'e4r vad som skall tros. Tron \'e4r allts\'e5 l\'e4ra eller kunskap. Hoppet \'e4r en uppmuntran, ty det uppfordrar sj\'e4len till att vara stark och rakryggad, till att v\'e5ga, t\'e5la och uth\'e4rda i sv\'e5righeter och att hoppas p\'e5 b\'e4ttre tider. Tron \'e4r en l\'e4rare och domare, som strider mot villfarelser och k\'e4tterier och d\'f6mer \'f6ver andar och l\'e4ror. Hoppet d\'e4remot \'e4r en krigsh\'f6vitsman, som k\'e4mpar mot s\'e5dana st\'e4mningar som anf\'e4ktelse, kors, ot\'e5lighet, sv\'e5rmod, klenmod, f\'f6rtvivlan och h\'e4delse och lever i gl\'e4dje och sj\'e4lsstyrka m. m., trots alla dessa nyssn\'e4mnda olycksst\'e4mningar. Slutligen skilja de sig ocks\'e5 med h\'e4nsyn till sitt f\'f6rem\'e5L Trons f\'f6rem\'e5l \'e4r sanningen, som den l\'e4r oss att visst och st\'e5ndaktigt omfatta. Den riktar sina blickar p\'e5 ordet om saken eller till l\'f6ftet. Hoppet har till sitt f\'f6rem\'e5l det goda. Det ser till ordets sak, d.v.s. till den utlovade saken eller det som man hoppas p\'e5 enligt trons f\'f6reskrift.\par \par [27] D\'e5 jag allts\'e5, l\'e4rd av tron p\'e5 Guds ord, fattar om Kristus och med hela hj\'e4rtats f\'f6rtr\'f6stan tror p\'e5 honom - vilket likv\'e4l icke kan ske utan att viljan \'e4r med -, s\'e5 \'e4r jag r\'e4ttf\'e4rdig genom denna kunskap. D\'e5 jag s\'e5 \'e4r r\'e4ttf\'e4rdiggjord genom denna tro eller kunskap, kommer genast dj\'e4vulen och f\'f6rs\'f6ker utsl\'e4cka tron med list, l\'f6gn, villfarelser och k\'e4tterier, v\'e5ld, tyranni och mord. D\'e5 fattar det k\'e4mpande hoppet om den av tron f\'f6reskrivna saken, fattar mod och \'f6vervinner den tron bek\'e4mpande dj\'e4vulen. D\'e5 han besegrats, f\'f6ljer frid och fr\'f6jd i den helige Ande. Sakligt sett kunna allts\'e5 tron och hoppet knappast skiljas, och likv\'e4l \'e4r det en viss skillnad emellan dem. F\'f6r att den b\'e4ttre m\'e5 framtr\'e4da, skall jag med en liknelse belysa f\'f6rh\'e5llandet.\par \par I det borgerliga livet skiljer man mellan klokhet och mod. Klokhet \'e4r ju en sak och mod en annan, och likv\'e4l h\'e4nga de s\'e5 n\'e4ra samman, att de icke l\'e4tt kunna finnas oberoende av varandra. Modet \'e4r den sinnets st\'e5ndaktighet, som icke f\'f6rtvivlar i motg\'e5ngen utan tappert framh\'e4rdar och hoppas p\'e5 b\'e4ttre tider. Men om icke modet v\'e4gledes av klokheten, blir det dumdristighet. Och \'e5 andra sidan, om icke klokheten f\'f6renas med mod, \'e4r den till intet gagn. Liksom allts\'e5 i det borgerliga livet klokhet utan mod \'e4r kraftl\'f6s, s\'e5 \'e4r i det andliga livet tron ingenting utan hopp, ty det \'e4r hoppet som t\'e5l och uth\'e4rdar det onda och \'f6vervinner det. Och liksom \'e5 andra sidan mod utan klokhet \'e4r dumdristighet, s\'e5 \'e4r hopp utan tro andlig f\'f6rh\'e4velse, som inneb\'e4r, att man frestar Gud. Ty ett s\'e5dant hopp saknar kunskap om sanningen eller Kristus, vilken kunskap tron meddelar, och d\'e4rf\'f6r \'e4r det en blind och dumdristig tapperhet. [28] Den fromme m\'e5ste d\'e4rf\'f6r framf\'f6r allt ha en r\'e4tt f\'f6rest\'e4llning och insikt, som best\'e4mts av tron och som styr sj\'e4len i bedr\'f6velsen, s\'e5 att den i sv\'e5ra stunder hoppas det goda, som tron genom sin undervisning st\'e4llt fram f\'f6r den.\par \par Tron \'e4r allts\'e5 dialektiken,51) som ger en begreppsm\'e4ssig framst\'e4llning av trons inneh\'e5ll. Hoppet \'e5ter \'e4r retoriken, som utvecklar detsamma, som driver, \'f6vertalar och uppmuntrar till st\'e5ndaktighet, f\'f6r att icke tron skall duka under i frestelsen utan kvarh\'e5lla Ordet och h\'e5lla sig fast till det. Dialektik och retorik \'e4ro tv\'e5 olika f\'e4rdigheter, och likv\'e4l \'e4ro de s\'e5 besl\'e4ktade, att den ena icke kan skiljas fr\'e5n den andra. Ty en v\'e4ltalare utan dialektik kan icke meddela n\'e5gon fast kunskap, och en dialektiker utan retorik g\'f6r intet intryck p\'e5 sina \'e5h\'f6rare. Men den som f\'f6renar b\'e5da dessa f\'e4rdigheter, han kan b\'e5de undervisa och \'f6vertyga. S\'e5 \'e4ro tro och hopp tv\'e5 olika sinnesf\'f6rfattningar, eftersom tron \'e4r n\'e5got annat \'e4n hoppet och hoppet n\'e5got annat \'e4n tron. Och likv\'e4l \'e4ro de s\'e5 n\'e4ra besl\'e4ktade med varandra, att de icke kunna finnas var f\'f6r sig. Liksom allts\'e5 dialektik och retorik \'f6msesidigt underst\'f6dja varandra, s\'e5 \'e4r det ocks\'e5 med tron och hoppet. Skillnaden mellan tro och hopp i teologin motsvarar allts\'e5 skillnaden mellan f\'f6rst\'e5nd och vilja i filosofin, skillnaden mellan klokhet och tapperhet i det borgerliga livet och skillnaden mellan dialektik och retorik i framst\'e4llningskonsten.\par \par F\'f6r att sammanfatta: Tron l\'e4r hj\'e4rtat vad som \'e4r sanning och inh\'e4mtas allts\'e5 genom undervisning, medan hoppet till\'e4gnas genom uppmuntran. Ty under bedr\'f6velse v\'e4ckes genom uppmuntran det hopp, som tr\'f6star den genom tron redan r\'e4ttf\'e4rdiggjorde, s\'e5 att han icke ger vika f\'f6r sv\'e5righeterna utan tv\'e4rtom blir modigare.52) Men om icke trons fackla lyste f\'f6r viljan, skulle den icke kunna intalas hopp. Det \'e4r allts\'e5 genom tron som vi undervisas, \'e4ro visa, f\'f6rst\'e5 den himmelska visheten, gripa om Kristus och f\'f6rbliva i hans n\'e5d. D\'e5 vi i tron h\'e5lla oss till Kristus och bek\'e4nna honom, m\'f6ta oss genast v\'e5ra fiender, v\'e4rlden, k\'f6ttet och dj\'e4vulen, som i sitt hat h\'e4ftigt f\'f6rf\'f6lja oss, [29] b\'e5de med avseende p\'e5 kroppen och anden. D\'e5 vi s\'e5 tro, r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom ande, av tro, v\'e4nta vi den r\'e4ttf\'e4rdighet, som \'e4r v\'e5rt hopp. Och vi v\'e4nta den med t\'e5lamod, emedan vi k\'e4nna och se raka motsatsen. Ty v\'e4rlden och dess furste dj\'e4vulen angriper oss utv\'e4rtes och inv\'e4rtes med allt m\'f6jligt ont. Vidare h\'e4nger alltj\'e4mt synden kvar i oss, och den bedr\'f6var oss st\'e4ndigt p\'e5 nytt. Men under allt detta f\'f6rtr\'f6ttas vi icke och uppgivas icke, utan vi st\'e5ls\'e4tta viljan genom tron, som upplyser, undervisar och styr viljan. Och s\'e5 st\'e5 vi fasta och \'f6vervinna allt ont genom honom, som har \'e4lskat oss, tills v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet, som vi tro och hoppas p\'e5, uppenbaras.\par \par Vi ha allts\'e5 b\'f6rjat i tron, vi framh\'e4rda i hoppet, och vid Kristi tillkommande uppenbarelse skola vi f\'e5 det hela. S\'e5 l\'e4nge vi leva, undervisa vi i Ordet och utbreda kunskapen om Kristus till andra, eftersom vi tro. Och medan vi undervisa, lida vi f\'f6rf\'f6ljelse (enligt Ps. 116, 10: \'bbJag tror, ty d\'e4rf\'f6r talar jag, men jag \'e4r storligen pl\'e5gad\'bb), och i v\'e5rt lidande styrkas vi kraftigt av hoppet, i det att Skriften uppmuntrar oss med sina ljuvliga och tr\'f6sterika l\'f6ften, vilka tron har undervisat oss om. Och s\'e5 f\'f6des och v\'e4xer hoppet i oss, Rom. 15, 4: \'bbf\'f6r att vi genom den uth\'e5llighet och tr\'f6st som Skrifterna ger skall bevara v\'e5rt hopp.\'bb\par \par D\'e4rf\'f6r \'e4r det icke utan anledning som Paulus med hoppet f\'f6renar t\'e5lamod eller st\'e5ndaktighet och anf\'e4ktelser, s\'e5som Rom. 5, 3 f. och 8, 17 ff. samt p\'e5 andra st\'e4llen, ty genom s\'e5dant v\'e4ckes hoppet. Tron d\'e4remot g\'e5r f\'f6re hoppet, ty den \'e4r det andliga livets begynnelse och b\'f6rjar f\'f6re all anf\'e4ktelse. Ty utan kors l\'e4r den sig att k\'e4nna och omfatta Kristus. Men p\'e5 Kristusk\'e4nnedomen f\'f6ljer genast kors och strid. [30] D\'e5 skall hj\'e4rtat uppfordras till andens tapperhet (hoppet \'e4r n\'e4mligen intet annat \'e4n den andliga tapperheten, liksom tron \'e4r den andliga visheten eller klokheten), vilken best\'e5r i att uth\'e4rda, enligt Rom. 15, 4: \'bbF\'f6r att vi genom den uth\'e5llighet och tr\'f6st som Skrifterna ger skall bevara v\'e5rt hopp.\'bb S\'e5 f\'f6rbliva allts\'e5 dessa tre: Tron undervisar om sanningen och f\'f6rsvarar mot villfarelser och k\'e4tterier, hoppet uth\'e4rdar och \'f6vervinner allt lekamligt och andligt ont, och k\'e4rleken g\'f6r allt gott, enligt forts\'e4ttningen i texten. P\'e5 det s\'e4ttet \'e4r m\'e4nniskan hel och fullkomlig inv\'e4rtes och utv\'e4rtes i detta livet, tills den r\'e4ttf\'e4rdighet uppenbaras, som hon v\'e4ntar p\'e5. Den skall vara fullkomlig och evig.\par \par Vidare inneh\'e5ller detta st\'e4lle ett djup av b\'e5de undervisning och tr\'f6st. Dess l\'e4rdom \'e4r den, att vi icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom den mosaiska lagens alla g\'e4rningar, ceremonier, offer eller gudstj\'e4nst och allts\'e5 \'e4nnu mindre genom g\'e4rningar i enlighet med m\'e4nskliga stadgar utan genom Kristus allena. Allt vad som finnes i oss, bortsett fr\'e5n honom, det m\'e5 vara f\'f6rst\'e5nd eller vilja, n\'e5got som vi g\'f6ra eller n\'e5got som vi lida, s\'e5 \'e4r det k\'f6tt och icke ande. Allt vad v\'e4rlden har b\'e4st och heligast utanf\'f6r Kristus, det \'e4r synd, villfarelse och k\'f6tt. D\'e4rf\'f6r \'e4ro omsk\'e4relse och laguppfyllelse, och likas\'e5 munkarnas och alla verkhelgons g\'e4rningar,fromhets\'f6vningar och l\'f6ften k\'f6ttsliga. Men vi, s\'e4ger Paulus, vi r\'f6ra oss p\'e5 ett plan, som ligger h\'f6gt \'f6ver allt detta, n\'e4mligen i anden, eftersom vi genom tron h\'e5lla fast vid Kristus och under anf\'e4ktelse i hoppet bida den r\'e4ttf\'e4rdighet, som vi i tron redan \'e4ga.\par \par Tr\'f6sten \'e5ter best\'e5r d\'e4ri, att du icke beh\'f6ver r\'e4tta dig efter hur du k\'e4nner det, d\'e5 du befinner dig i allvarlig f\'f6rskr\'e4ckelse. D\'e4r \'e4r ju k\'e4nslan av synd, sv\'e5rmod, f\'f6rtvivlan s\'e5 h\'e4ftig och stark, att den utbreder sig till och tar i besittning varje vr\'e5 av hj\'e4rtat. Skulle du d\'e5 r\'e4tta dig efter din k\'e4nsla, m\'e5ste du s\'e4ga: Jag k\'e4nner en h\'e4ftig f\'f6rskr\'e4ckelse f\'f6r lagen, och jag k\'e4nner syndens tyranni, en synd, som icke endast g\'f6r uppror emot mig utan helt tager mig till f\'e5nga. N\'e5gon tr\'f6st eller r\'e4ttf\'e4rdighet k\'e4nner jag icke. Allts\'e5 \'e4r jag en syndare, icke r\'e4ttf\'e4rdig, och \'e4r jag syndare, \'e4r jag hemfallen \'e5t den eviga d\'f6den. - Str\'e4va i st\'e4llet emot denna f\'f6rnimmelse och s\'e4g: [31] Ehuru jag k\'e4nner mig alldeles underkuvad och uppslukad av synden, och ehuru jag ser Gud som en mot mig avog och vred domare, s\'e5 \'e4r detta i sj\'e4lva verket icke sant. Det \'e4r endast mitt sinne som d\'f6mer s\'e5. I s\'e5dan f\'f6rskr\'e4ckelse b\'f6r jag f\'f6lja Guds ord och icke mitt sinne, och det l\'e4r n\'e5got helt annat, n\'e4mligen att \'bbHERREN \'e4r n\'e4ra dem som har ett f\'f6rkrossat hj\'e4rta och fr\'e4lsar dem som har en bedr\'f6vad ande.\'bb (Ps. 34,19), och vidare, att han icke f\'f6raktar \'bbett f\'f6rkrossat och bedr\'f6vat hj\'e4rta\'bb (Ps. 51, 19). Paulus l\'e4r allts\'e5 h\'e4r, att de som \'e4ro r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom ande, av tro, \'e4nnu icke k\'e4nna den r\'e4ttf\'e4rdighet, som \'e4r deras hopp, utan de f\'f6rbida den tills vidare.\par \par D\'e5 allts\'e5 lagen anklagar och synden f\'f6rskr\'e4cker dig och du icke k\'e4nner n\'e5got annat \'e4n Guds vrede och dom, skall du icke d\'e4rf\'f6r f\'f6rtvivla, utan tag p\'e5 dig hela Guds vapenrustning, tag trons sk\'f6ld, hoppets hj\'e4lm och Andens sv\'e4rd (Ef. 6, 13 ff.), s\'e5 skall du f\'e5 se, vilken god och tapper krigare du \'e4r. Fatta i tron Kristus, som \'e4r Herre \'f6ver lagen och synden och allt, som brukar f\'f6lja p\'e5 de b\'e5da. D\'e5 du tror p\'e5 honom, \'e4r du r\'e4ttf\'e4rdiggjord (det \'e4r icke n\'e5got som f\'f6rnuftet eller ditt hj\'e4rtas f\'f6rnimmelse s\'e4ger dig, d\'e5 du \'e4r anf\'e4ktad, utan Guds ord). Sedan skall du i alla strider och farligheter, som st\'e4ndigt p\'e5 nytt ans\'e4tta dig, i hoppet t\'e5lmodigt f\'f6rbida den r\'e4ttf\'e4rdighet, [32] som du redan har i tron, fast\'e4n den blott \'e4r p\'e5b\'f6rjad och ofullkomlig, tills den i sinom tid uppenbaras s\'e5som fullkomlig och evig. - Men jag k\'e4nner icke, att jag har n\'e5gon r\'e4ttf\'e4rdighet, eller jag har endast en svag k\'e4nsla av den! - Du skall icke k\'e4nna utan tro, att du har r\'e4ttf\'e4rdighet, och om du icke tror, att du \'e4r r\'e4ttf\'e4rdig, skymfar och sm\'e4dar du h\'f6geligen Kristus, som renat dig i vattnets bad genom Ordet, som vidare genom sin d\'f6d p\'e5 korset f\'f6rd\'f6mt och d\'f6dat synden och d\'f6den, f\'f6r att du genom honom skulle vinna evig r\'e4ttf\'e4rdighet och liv. Detta kan du icke f\'f6rneka, om du icke vill vara \'f6ppet ogudaktig och h\'e4disk och rent ut f\'f6rakta Gud, alla Guds l\'f6ften, Kristus och alla hans v\'e4lg\'e4rningar, och d\'e4rf\'f6r kan du icke heller f\'f6rneka, att du \'e4r r\'e4ttf\'e4rdig.\par \par M\'e5 vi allts\'e5 l\'e4ra oss, att i stor och f\'f6rskr\'e4cklig sj\'e4ls\'e5ngest, n\'e4r samvetet icke k\'e4nner annat \'e4n synd och anser, att Gud \'e4r vred och Kristus avog, skola vi icke fr\'e5ga v\'e5rt hj\'e4rtas k\'e4nsla till r\'e5ds utan Guds ord, som s\'e4ger, att Gud icke \'e4r vred utan ser till de i anden bedr\'f6vade och f\'f6rkrossade, som darra f\'f6r hans ord, att Kristus icke v\'e4nder sig bort fr\'e5n de arbetande och betungade utan vederkvicker dem. Detta st\'e4lle l\'e4r oss allts\'e5 tydligt, att lagen och g\'e4rningarna icke sk\'e4nka r\'e4ttf\'e4rdighet och tr\'f6st, utan att den helige Ande g\'f6r detta genom tron p\'e5 Kristus. [33] Han uppv\'e4cker mitt i f\'f6rskr\'e4ckelse och anf\'e4ktelse det hopp, som uth\'e4rdar och \'f6vervinner det onda. Det \'e4r mycket f\'e5 som veta, huru svaga och obetydliga tron och hoppet \'e4ro under kors och strid. D\'e5 ter sig n\'e4mligen tron som en rykande veke, vilken en stark vind kunde utsl\'e4cka n\'e4r som helst. Men de som i s\'e5dan strid och f\'f6rskr\'e4ckelse hoppas och tro, d\'e4r ingen f\'f6rhoppning finnes, d.v.s. k\'e4mpa i tron p\'e5 Kristi l\'f6fte mot k\'e4nslan av synden och Guds vrede, de f\'e5 omsider m\'e4rka, att denna trosgnista, som f\'f6r f\'f6rnuftet tyckes s\'e5 ynkligt svag, d\'e4rf\'f6r att det knappt kan m\'e4rka den, blir som en v\'e4ldig eld, vilken uppfyller hela himlen och uppslukar all f\'f6rskr\'e4ckelse och alla synder.\par \par De verkligt fromma ha ingenting k\'e4rare och dyrbarare i v\'e4rlden \'e4n denna l\'e4ra, ty de som fattat den veta, vad hela v\'e4rlden eljest \'e4r okunnig om, n\'e4mligen att synd, d\'f6d och andra olyckor och annat ont, b\'e5de lekamligt och andligt, l\'e4nder till de utkorades b\'e4sta. Likas\'e5 veta de, att Gud \'e4r n\'e4rmast, d\'e5 han synes vara l\'e4ngst borta, att han \'e4r som mest barmh\'e4rtig och en fr\'e4lsare, n\'e4r han synes vredgas, bedr\'f6va och f\'f6rg\'f6ra som v\'e4rst. De veta, att de i himmelen hava \'e5t sig f\'f6rvarad en evig r\'e4ttf\'e4rdighet, vilken de i hoppet f\'f6rbida s\'e5som den s\'e4kraste besittning, just d\'e5 de som mest f\'f6rskr\'e4ckas f\'f6r synden och d\'f6den. Just d\'e5 de \'e4ro som mest utblottade p\'e5 allt, veta de sig vara herrar \'f6ver allting, enligt 2 Kor. 6, 10: \'bbvi \'e4r utblottade p\'e5 allt men \'e4ger allt.\'bb Detta kallar Skriften att fatta tr\'f6st i hoppet. Men den konsten l\'e4r man sig icke utan t\'e4ta och stora anf\'e4ktelser.\par } Rr5: 5{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:5\par \par Vi v\'e4nta n\'e4mligen genom andea tron (den f\'f6rv\'e4rvade f\'f6rbig\'e5r jag h\'e4r) r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r, s\'e5vida den icke \'e4r formad av k\'e4rleken. K\'e4rleken \'e4r n\'e4mligen enligt dem den n\'e5d, som g\'f6r m\'e4nniskan t\'e4ck inf\'f6r Gud (gratia gratum faciens), d.v.s. den r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6rande n\'e5den, f\'f6r att begagna v\'e5rt eller snarare Pauli uttryck. Vidare h\'e4vda de, att k\'e4rleken f\'f6rv\'e4rvas genom v\'e5r billighetsf\'f6rtj\'e4nst. Ja, de p\'e5st\'e5 t.o.m., att den ingjutna tron kan best\'e5 tillsammans med d\'f6dssynd. S\'e5 helt \'f6verf\'f6ra de r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen fr\'e5n tron f\'f6r att uteslutande tillskriva den k\'e4rleken, p\'e5 angivet s\'e4tt fattad. Och detta anse de sig kunna bevisa med detta st\'e4lle hos den helige Paulus: \'bben tro, som \'e4r verksam genom k\'e4rlek\'bb, som om Paulus menade: Tron r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r icke, ja, den \'e4r i sj\'e4lva verket ingenting, om icke den verksamma k\'e4rleken kommer till, som giver tron form och gestalt.\par \par [35] Men allt detta \'e4r fantasifoster, som oerfarna m\'e4nniskor satt ihop. Ty vem skulle finna sig i att h\'f6ra f\'f6rkunnas, att tron, Guds g\'e5va, som genom den helige Ande ingjutes i hj\'e4rtana, skall kunna best\'e5 tillsammans med d\'f6dssynd? Om de talade om den f\'f6rv\'e4rvade eller historiska tron, den uppfattning, som en naturlig m\'e4nniska f\'e5r av sj\'e4lva den historiska ber\'e4ttelsen om Kristus, skulle man kunna ha f\'f6rdrag med dem. Ja, det skulle vara r\'e4tt talat om den historiska tron. Men att t\'e4nka s\'e5 om den ingjutna tron, det \'e4r att tillst\'e5, att man icke begriper ett sp\'e5r av den r\'e4tta tron. Med utg\'e5ngspunkt i denna sin uppfattning l\'e4sa de detta st\'e4lle hos Paulus genom f\'e4rgat glas, som man brukar s\'e4ga, och omgestalta texten i \'f6verensst\'e4mmelse med sina fantasier. Paulus s\'e4ger n\'e4mligen icke: en tro, som r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r genom k\'e4rleken, och icke heller s\'e4ger han: en tro, som genom k\'e4rleken g\'f6r m\'e4nniskan Gud t\'e4ck. En s\'e5dan lydelse fantisera de sj\'e4lva ihop f\'f6r att sedan med v\'e5ld tvinga den p\'e5 detta st\'e4lle. \'c4nnu mindre s\'e4ger aposteln: K\'e4rleken g\'f6r m\'e4nniskan Gud t\'e4ck. Han s\'e4ger intet av allt detta, utan han s\'e4ger: En tro, som \'e4r verksam genom k\'e4rlek. Han s\'e4ger, att g\'e4rningarna ske av tro, genom k\'e4rlek, icke att m\'e4nniskan r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6res genom k\'e4rleken. Men det vill till att man skall vara bra okunnig i spr\'e5kl\'e4ran f\'f6r att icke med ledning av ordens betydelse f\'f6rst\'e5, att det \'e4r en sak att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras och en annan att vara verksam. Pauli ord \'e4ro klara och of\'f6rt\'e4ckta: Tron VERKAR genom k\'e4rlek. D\'e4rf\'f6r \'e4r det uppenbart bedr\'e4geri att med f\'f6rbig\'e5ende av Pauli verkliga och naturliga mening l\'e4sa \'bbverka\'bb s\'e5som \'bbr\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras\'bb och \'bbg\'e4rningar\'bb s\'e5som \'bbr\'e4ttf\'e4rdighet\'bb, medan \'e4ven moralfilosoferna n\'f6dgas erk\'e4nna, att g\'e4rningar icke betyda r\'e4ttf\'e4rdighet, utan att r\'e4ttf\'e4rdigheten g\'f6r g\'e4rningar.\par \par [36] Vidare framst\'e4ller Paulus h\'e4r icke tron s\'e5som en forml\'f6s massa eller ett r\'e5\'e4mne, vilket skulle beh\'f6va formas f\'f6r att \'f6ver huvud f\'e5 verklighet och kunna verka. Just verkandet tillskriver han ju tron och icke k\'e4rleken. Han t\'e4nker sig allts\'e5 tron icke som n\'e5gon kontur- och forml\'f6s egenskap utan som ett funktionsdugligt och verksamt ting, s\'e5som ett sj\'e4lvst\'e4ndigt v\'e4sen eller ting med den sj\'e4lvst\'e4ndiga existensens form, f\'f6r att anv\'e4nda den skolastiska terminologin. Han s\'e4ger n\'e4mligen icke: K\'e4rleken \'e4r verksam, utan: Tron \'e4r verksam, icke: K\'e4rleken verkar, utan: Tron verkar. K\'e4rleken \'e5ter t\'e4nker han sig som ett verktyg f\'f6r tron, genom vilket denna verkar. Nu vet ju var och en, att ett verktyg icke har kraft, r\'f6relse och verksamhet av sig sj\'e4lvt utan av hantverkaren eller arbetaren, som anv\'e4nder det. Vem skulle det v\'e4l falla in att s\'e4ga: Yxan ger timmermannen huggandets kraft och r\'f6relse? Skeppet ger sj\'f6mannen kraft och r\'f6relsef\'f6rm\'e5ga f\'f6r seglingen? Eller vem s\'e4ger v\'e4l, f\'f6r att anf\'f6ra Jesajas exempel: S\'e5gen drager timmermannen, och k\'e4ppen lyfter handen (Jes. 10, 15) ? Skillnaden \'e4r icke stor, d\'e5 skolastikerna s\'e4ga, att k\'e4rleken \'e4r trons form, att den ger tron dess kraft och r\'f6relsef\'f6rm\'e5ga, att den m.a.o. r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r. D\'e5 Paulus icke ens tillskriver k\'e4rleken g\'e4rningar, huru skulle han d\'e5 kunna tillskriva den r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen? Det st\'e5r allts\'e5 fast, att man g\'f6r icke blott Paulus utan \'e4ven sj\'e4lva tron och k\'e4rleken stor or\'e4tt genom att f\'f6rvr\'e4nga detta st\'e4lle, s\'e5 att det talar f\'f6r k\'e4rleken mot tron.\par \par Men s\'e5 g\'e5r det med ouppm\'e4rksamma l\'e4sare, som g\'e5 till studiet av Skriften med sina egna funderingar, medan de borde komma utan f\'f6rutfattad mening och h\'e4mta tankarna ur Skriften. [37] Vidare borde de omsorgsfullt \'f6verv\'e4ga varje ord, j\'e4mf\'f6ra det f\'f6reg\'e5ende med det efterf\'f6ljande och inrikta sig p\'e5 att fatta den sammanh\'e4ngande tankeg\'e5ngen i skriftst\'e4llet i fr\'e5ga, i st\'e4llet f\'f6r att l\'e4gga in sina egna funderingar i stympade uttryck eller l\'f6sryckta ord. Paulus syftar h\'e4r n\'e4mligen icke till att utreda, vad tron \'e4r eller hur mycket den g\'e4ller inf\'f6r Gud. Det \'e4r icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen han avhandlar. Det har han gjort utf\'f6rligt i hela den f\'f6reg\'e5ende framst\'e4llningen. Nej, liksom i ett kort utrop sammanfattar han, vad sj\'e4lva det kristna livet \'e4r, i det att han s\'e4ger: \'bbTy i Kristus Jesus beror det inte p\'e5 om vi \'e4r omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som \'e4r verksam i k\'e4rlek.\'bb, d.v.s. det \'e4r icke en l\'e5tsad eller skrymtad utan en sann och levande tro som g\'e4ller. Det \'e4r den som \'f6var och driver goda g\'e4rningar genom k\'e4rleken. Detta inneb\'e4r endast: Den som vill vara en sann kristen eller tillh\'f6ra Kristi rike, han m\'e5ste ha en verklig tro. Men tror i egentlig mening g\'f6r man icke, om icke k\'e4rlekens g\'e4rningar f\'f6lja p\'e5 tron. S\'e5lunda utesluter han \'e5 b\'e5da sidor, till h\'f6ger och till v\'e4nster, skrymtarna fr\'e5n Kristi rike. P\'e5 v\'e4nstra sidan utesluter han judar och verkhelgon, i det han s\'e4ger: I Kristus g\'e4ller icke omsk\'e4relse, d.v.s. inga g\'e4rningar, inga gudstj\'e4nstformer, \'f6ver huvud intet best\'e4mt st\'e5nd, utan tron allena utan n\'e5gon f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 g\'e4rningar. P\'e5 h\'f6gra sidan utesluter han de tr\'f6ga, h\'e5gl\'f6sa och lata, emedan de s\'e4ga: Om tron r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r utan g\'e4rningar; skola vi ingenting g\'f6ra utan endast tro och i \'f6vrigt g\'f6ra som vi vilja. Icke s\'e5, ni ogudaktiga, s\'e4ger Paulus. Det \'e4r sant att tron allena r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r utan g\'e4rningar; men jag talar om den sanna tron, som icke sover och \'e4r lat, sedan den r\'e4ttf\'e4rdiggjort, utan \'e4r verksam genom k\'e4rleken.\par \par Som sagt, Paulus framst\'e4ller h\'e4r hela det kristna livet s\'e5som inv\'e4rtes, gentemot Gud, best\'e5ende av tron och utv\'e4rtes, gentemot n\'e4stan, av k\'e4rleken eller g\'e4rningarna, s\'e5 att m\'e4nniskan s\'e5lunda blir helt och h\'e5llet kristen, inv\'e4rtes inf\'f6r Gud genom tron, eftersom han icke beh\'f6ver v\'e5ra g\'e4rningar, och utv\'e4rtes inf\'f6r m\'e4nniskorna, som icke ha n\'e5gon nytta av v\'e5r tro utan av g\'e4rningarna eller k\'e4rleken. [38] Har man allts\'e5 h\'f6rt eller f\'e5tt veta, att detta \'e4r det kristna livets v\'e4sen, att det n\'e4mligen best\'e5r av tro och k\'e4rlek, s\'e5 \'e4r d\'e4rmed icke sagt, vad tron \'e4r och vad k\'e4rleken \'e4r, ty det \'e4r en annan fr\'e5ga. Ty tron eller trons inre v\'e4sen, dess kraft och verkan, har han tidigare avhandlat, och d\'e5 l\'e4rde han, att den \'e4r r\'e4ttf\'e4rdighet eller snarare r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relse inf\'f6r Gud. H\'e4r f\'f6renar han den med k\'e4rleken eller g\'e4rningarna, d.v.s. han talar om dess utv\'e4rtes funktion. H\'e4r s\'e4ger han, att den driver till eller verkar goda g\'e4rningar eller k\'e4rlek gentemot n\'e4stan. D\'e4rf\'f6r kan ingen r\'e4tt f\'f6rst\'e5ndig m\'e4nniska fatta detta st\'e4lle s\'e5som handlande om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen inf\'f6r Gud, eftersom det behandlar de kristnas hela liv. Det vittnar om bristf\'e4llig dialektik 51 och \'e4r ett rent felslut, d\'e5 man fattar det som s\'e4ges om det hela s\'e5som g\'e4llande endast delen. I en strikt bevisf\'f6ring kan man icke till\'e5ta de i retoriken omtyckta figurerna synekdoke och hyperbole (delen f\'f6r det hela, resp. \'f6verdrivet omd\'f6me). Ty dialektiken, som skall r\'e5da i bevisf\'f6ringen, har till uppgift att undervisa, definiera och systematisera s\'e5 exakt som m\'f6jligt. Vad skulle detta vara f\'f6r en slutledning: M\'e4nniskan \'e4r sj\'e4l och kropp och finnes icke till utan sj\'e4l och kropp. Allts\'e5 har kroppen f\'f6rst\'e5nd, men sj\'e4len ensam har icke f\'f6rst\'e5nd. - Samma slutledningsf\'f6rfarande f\'f6religger h\'e4r: Det kristna livet \'e4r tro och k\'e4rlek eller tro, som \'e4r verksam genom k\'e4rlek. Allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r k\'e4rleken, icke tron allena.\par \par Men l\'e5t oss l\'e4mna dessa m\'e4nskliga fantasier. Detta st\'e4lle kan samtidigt l\'e4ra oss, huru f\'f6rf\'e4rligt m\'f6rkret \'e4r i detta Egypten, d\'e4r man icke endast f\'f6raktar tron utan ocks\'e5 k\'e4rleken i det kristna livet och i st\'e4llet tr\'f6ttar ut sig med sj\'e4lvvalda g\'e4rningar, med tonsur och munkk\'e5por och fastef\'f6reskrifter och otaliga andra f\'f6rkl\'e4dnader och masker, med vilkas hj\'e4lp man vill synas vara kristen. Men h\'e4r st\'e5r Paulus, fri som ingen annan, och vittnar med of\'f6rt\'e4ckta och tydliga ord: Det \'e4r den genom k\'e4rleken verksamma tron som g\'f6r en m\'e4nniska till kristen. Han s\'e4ger icke: Det \'e4r k\'e5pan, fastan, dr\'e4kten, ceremonierna som g\'f6ra en kristen, utan: Det \'e4r den sanna tron p\'e5 Gud, vilken \'e4lskar n\'e4stan och g\'f6r v\'e4l emot henne, som g\'f6r en kristen, han m\'e5 sedan vara tr\'e4l eller herre, konung eller biskop, man eller kvinna, kl\'e4dd i purpur eller i trasor, han m\'e5 \'e4ta k\'f6tt eller fisk. Intet, intet av allt detta g\'f6r en m\'e4nniska till kristen, utan det g\'f6r tron och k\'e4rleken. Allt det andra \'e4r l\'f6gn och rena avguderiet. [39] Och likv\'e4l finnes det intet som \'e4r mera f\'f6raktat \'e4n just tron och k\'e4rleken bland dem som vilja vara som mest kristna och rent av vilja utg\'f6ra en kyrka, som \'e4r heligare \'e4n sj\'e4lva Guds heliga kyrka. D\'e4remot beundra de och skryta med sina f\'f6rkl\'e4dnader och sina uppkonstruerade, sj\'e4lvvalda g\'e4rningar, under vilka de omhulda och skyla sitt f\'f6rf\'e4rliga avguderi, sin gudl\'f6shet, girighet, orenhet, hat, mord och hela dj\'e4vulens helvetiska rike. S\'e5 starkt och m\'e4ktigt \'e4r skrymteriet och vidskepelsen i alla tider fr\'e5n v\'e4rldens begynnelse och till dess \'e4nde.\par } Ps5: 6{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:6\par \par Ty i Kristus Jesus g\'e4ller varken omsk\'e4relse eller f\'f6rhud n\'e5got utan en tro, som \'e4r verksam genom k\'e4rlek.\par \tab\par \par Ty i Kristus Jesus beror det inte p\'e5 om vi \'e4r omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som \'e4r verksam i k\'e4rlek.\par \par Detta spr\'e5k vr\'e4nga sofisterna till ett bevis f\'f6r sin mening, enligt vilken vi skulle r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom k\'e4rleken eller g\'e4rningarna. De s\'e4ga n\'e4mligen, att icke ens den av Gud ingjutnf\'f6rne l\'f6pt v\'e4l, d.v.s. lytt sanningen, haft en r\'e4tt tro och levat r\'e4tt, men att de icke l\'e4ngre g\'f6ra det nu, sedan de blivit f\'f6rf\'f6rda av de falska apostlarna. Han anv\'e4nder h\'e4r ett nytt uttryck, i det han kallar det kristna livet ett lopp. F\'f6r hebr\'e9erna \'e4r n\'e4mligen l\'f6pa eller vandra detsamma som att leva eller skicka sig. L\'e4rare och l\'e4rjungar l\'f6pa v\'e4l, d\'e5 de f\'f6rra l\'e4ra rent och de senare med gl\'e4dje taga till sig deras undervisning, s\'e5 att andens frukter p\'e5 b\'e5da h\'e5llen f\'f6lja d\'e4rav. S\'e5 gick det till, d\'e5 Paulus var hos galaterna, s\'e5som han omvittnat i tredje och fj\'e4rde kapitlen, liksom ocks\'e5 h\'e4r: \'bbNi b\'f6rjade bra.\'bb, det \'e4r, ni f\'f6rde en m\'f6nstergill vandel, i det att ni p\'e5 r\'e4tta v\'e4gen str\'e4vade fram emot det eviga liv, som Ordet lovade er.\par \par [40] Men dessa ord: \'bbNi b\'f6rjade bra.\'bb, inneh\'e5lla en tr\'f6st. Paulus syftar n\'e4mligen med dem p\'e5 den frestelse, som ans\'e4tter goda m\'e4nniskor, d\'e5 deras liv synes dem g\'e5 tr\'f6gt och snarare vara att j\'e4mf\'f6ra med ett krypande \'e4n ett l\'f6pande. Den sunda l\'e4ran kan dock icke avhandlas utan frukt, eftersom den f\'f6r med sig den helige Ande med hans g\'e5vor. D\'e4r den \'e4r f\'f6r handen, \'e4r d\'e4rf\'f6r de frommas liv ett m\'e5lmedvetet l\'f6pande, \'e4ven om det f\'f6refaller vara ett krypande. Det synes visserligen oss att allt g\'e5r tungt och tr\'f6gt, men vad som synes oss tr\'f6gt \'e4r snabbt inf\'f6r Gud, och det som i v\'e5ra \'f6gon n\'e4tt och j\'e4mt kryper fram, det springer snabbt inf\'f6r honom. Det som i v\'e5ra \'f6gon \'e4r sv\'e5rmod, synd och d\'f6d, det \'e4r inf\'f6r Gud gl\'e4dje, r\'e4ttf\'e4rdighet och liv f\'f6r Kristi skull, genom vilken vi \'e4ro fullkomliga. Och Kristus \'e4r helig, r\'e4ttf\'e4rdig och glad och lider icke brist p\'e5 n\'e5got, och d\'e4rf\'f6r fattas icke heller dem n\'e5got, som tro p\'e5 honom. D\'e4rf\'f6r \'e4ro de kristna verkligen l\'f6pare, och vadhelst de g\'f6ra l\'f6per och g\'e5r lyckligt fram\'e5t, emedan det befordras av Kristi Ande, som icke vet av n\'e5gon tr\'f6ghet.\par \par I detta lopp hindras de som fr\'e5n n\'e5den och tron avfalla till lagen och g\'e4rningarna, s\'e5som det h\'e4nde de av de falska apostlarna \'f6vertalade och f\'f6rledda galaterna, vilka han f\'f6rstucket bestraffar med dessa ord: \'bbVem har nu hindrat er, s\'e5 att ni inte l\'e4ngre lyder sanningen?\'bb P\'e5 liknande s\'e4tt s\'e4ger han ovan kap. 3, l: \'bbVem har f\'f6rh\'e4xat er, ni som har f\'e5tt Jesus Kristus framst\'e4lld f\'f6r era \'f6gon som korsf\'e4st?\'bb I f\'f6rbig\'e5ende antyder Paulus ocks\'e5 h\'e4r, att m\'e4nniskor genom falsk l\'e4ra s\'e5 helt f\'f6rlora sitt f\'f6rst\'e5nd, att de taga l\'f6gn och k\'e4tteri f\'f6r att vara den sanna och andliga l\'e4ran, och \'e5 andra sidan \'e4ro de beredda att sv\'e4ra p\'e5 och att med alla krafter f\'f6rf\'e4kta, att den sunda l\'e4ran, som de f\'f6rst fattat k\'e4rlek till, \'e4r falsk, medan deras villfarelse \'e4r den sunda l\'e4ran. Galaterna, som till en b\'f6rjan l\'f6pte v\'e4l, [41] hade de falska apostlarna f\'e5tt d\'e4rh\'e4n, att de trodde sig ha farit vilse och knappast kommit fram\'e5t tidigare, d\'e5 de hade Paulus som l\'e4rare. Men sedermera, d\'e5 de blivit f\'f6rf\'f6rda av de falska apostlarna och f\'f6rirrade sig s\'e5 l\'e5ngt bort fr\'e5n sanningen som m\'f6jligt, voro de s\'e5 f\'f6rh\'e4xade av dessas inst\'e4llsamma ord, att de menade sig i allo g\'e5 raskt och lyckosamt fram\'e5t. Detsamma har i v\'e5ra dagar h\'e4nt med dem, som l\'e5tit sig bedragas av sv\'e4rmarna. D\'e4rf\'f6r s\'e4ger jag ofta, att ett fall i l\'e4ran icke \'e4r m\'e4nskligt utan dj\'e4vulskt, ett fall fr\'e5n himmelens h\'f6jd till helvetets djup, emedan m\'e4nniskor, som framh\'e4rda i sin villfarelse, l\'e5ngt ifr\'e5n att erk\'e4nna sin synd i st\'e4llet f\'f6rsvara den s\'e5som varande den h\'f6gsta r\'e4ttf\'e4rdighet. De kunna allts\'e5 om\'f6jligt f\'e5 f\'f6rl\'e5telse.\par } WUW[u35: 8{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par t%5: 7{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:7\par \par I begynten edert lopp v\'e4l. Vem har nu lagt hinder i eder v\'e4g, s\'e5 att I icke mer lyden sanningen?\par \tab\par \par Ni b\'f6rjade bra. Vem har nu hindrat er, s\'e5 att ni inte l\'e4ngre lyder sanningen?\par \par Detta \'e4r l\'e4tt att f\'f6rst\'e5. Han s\'e4ger n\'e4mligen, att han f\'f6rut l\'e4rt och alltj\'e4mt l\'e4r r\'e4tt. Samtidigt antyder han f\'f6rstucket, att galaterna visserligen till 5:8\par \par Till s\'e5dant kom ingen maning fr\'e5n honom som har kallat eder.\par \tab\par \par Till det har ni inte blivit \'f6vertalade av honom som kallade er.\par \par Detta \'e4r b\'e5de l\'e4ro- och tr\'f6sterikt. Paulus l\'e4r, huru man skall taga ur de av ogudaktiga l\'e4rare f\'f6rf\'f6rda deras falska ingivelser. De falska apostlarna voro m\'e4rkliga m\'e4n, som av skenet att d\'f6ma vida \'f6vertr\'e4ffade Paulus i l\'e4rdom och fromhet. Av detta sken blevo galaterna bedragna. D\'e5 de h\'f6rde dem, menade de sig h\'f6ra Kristus, och d\'e4rf\'f6r menade de, att deras maning kom fr\'e5n Kristus. Paulus d\'e4remot antyder f\'f6rstulet och f\'f6rsynt, att deras maning och l\'e4ra icke kommer fr\'e5n Kristus, som hade kallat dem i n\'e5den, utan fr\'e5n dj\'e4vulen. P\'e5 det s\'e4ttet befriade han m\'e5nga fr\'e5n deras falska \'f6vertygelse. P\'e5 samma s\'e4tt kunna vi nu f\'f6r tiden \'e5terf\'f6ra m\'e5nga av dem, som sekteristerna f\'f6rf\'f6rt, fr\'e5n deras villfarelse genom att p\'e5visa f\'f6r dem, att sekteristernas meningar \'e4ro sv\'e4rmiska och ogudaktiga.\par \par Vidare riktar sig denna tr\'f6st ocks\'e5 till alla bedr\'f6vade, som genom anf\'e4ktelse f\'e5 en falsk f\'f6rest\'e4llning om Kristus. Dj\'e4vulen \'e4r n\'e4mligen en riktig trollkarl, n\'e4r det g\'e4ller att bl\'e5sa upp en ringa och n\'e4stan l\'f6jlig synd, s\'e5 att den anf\'e4ktade anser den vara det gr\'e4sligaste brott, f\'f6rtj\'e4nt av evigt straff. D\'e5 skall det f\'f6rvirrade hj\'e4rtat uppr\'e4ttas s\'e5 som Paulus uppr\'e4ttade galaterna, [42] n\'e4mligen genom p\'e5pekandet, att denna tanke eller \'f6vertygelse icke kommer fr\'e5n Kristus, eftersom den strider mot evangeliets ord, vilket icke framst\'e4ller Kristus s\'e5som en \'e5klagare eller str\'e4ng lagkr\'e4vare utan s\'e5som mild, \'f6dmjuk i hj\'e4rtat, en barmh\'e4rtig fr\'e4lsare och tr\'f6stare.\par \par Men Satan, som \'e4r en verklig tusenkonstn\'e4r, kan v\'e4nda upp och ned p\'e5 detta genom att komma med Kristi ord och exempel, p\'e5 f\'f6ljande s\'e4tt: Kristus \'e4r visserligen mild och n\'e5dig - men mot de r\'e4ttf\'e4rdiga och heliga. Syndare d\'e4remot hotar han med vrede och underg\'e5ng, Luk. 13, 25 ff., och likas\'e5 s\'e4ger han, att de som icke tro redan \'e4ro f\'f6rd\'f6mda, Joh. 3, 18. Vidare har Kristus gjort mycket gott och utst\'e5tt mycket ont, och han befaller oss att f\'f6lja hans exempel. Men ditt liv svarar varken mot Kristi ord eller hans exempel, ty du \'e4r en syndare, du tror icke och du har icke gjort n\'e5got gott. D\'e4rf\'f6r \'e4r det de st\'e4llen, som framst\'e4lla Kristus s\'e5som domare, som ang\'e5 dig, icke de tr\'f6sterika om Kristus Fr\'e4lsaren. - D\'e5 skall den anf\'e4ktade tr\'f6sta sig p\'e5 f\'f6ljande s\'e4tt:\par \par Skriften framst\'e4ller Kristus p\'e5 tv\'e5 s\'e4tt. F\'f6rst s\'e5som g\'e5va. Om jag fattar och till\'e4gnar mig honom s\'e5, skall absolut intet kunna fattas mig, \'bbI honom \'e4r vishetens och kunskapens alla skatter g\'f6mda.\'bb (Kol. 2, 3). Han \'e4r hel och h\'e5llen av Gud gjord mig till vishet, r\'e4ttf\'e4rdighet, helgelse och f\'f6rlossning (l Kor. 1,30). \'c4ven om jag allts\'e5 beg\'e5tt m\'e5nga och stora synder, uppslukas de dock av hans r\'e4ttf\'e4rdighet, om jag tror p\'e5 honom. F\'f6r det andra framst\'e4ller Skriften honom ocks\'e5 s\'e5som ett exempel, som vi skola efterlikna. Men Kristus s\'e5som f\'f6rebild skall jag icke l\'e5ta framh\'e5llas f\'f6r mig utom p\'e5 gl\'e4djens dag, d\'e5 jag icke har n\'e5gon anf\'e4ktelse (och till och med d\'e5 kan jag knappast n\'e5 upp till en tusendel av hans exempel), f\'f6r att ha en spegel, i vilken jag kan se, huru mycket som \'e4nnu fattas mig, f\'f6r att jag icke skall hemfalla \'e5t s\'e4kerhet. Men i anf\'e4ktelsens tid vill jag icke h\'f6ra talas om och sl\'e4pper jag icke fram n\'e5got annat \'e4n Kristus s\'e5som g\'e5va, vilken har d\'f6tt f\'f6r mina synder och givit mig sin r\'e4ttf\'e4rdighet, som har gjort och uppfyllt f\'f6r mig det som fattas i mitt liv. \'bbTy Kristus \'e4r lagens slut, till r\'e4ttf\'e4rdighet f\'f6r var och en som tror.\'bb (Rom. 10, 4).\par \par Detta \'e4r nyttigt att veta, icke blott f\'f6r att vi var f\'f6r sig skola hava ett s\'e4kert botemedel att tillgripa i anf\'e4ktelsens stund, med vilket vi kunna f\'f6rdriva det f\'f6rtvivlans gift, som Satan vill indrypa hos oss, utan \'e4ven f\'f6r att kunna g\'f6ra motst\'e5nd mot v\'e5r tids rasande sekterister. [43] Vederd\'f6parna hava n\'e4mligen intet mera ansl\'e5ende i hela sin l\'e4ra, \'e4n detta att de h\'e5lla p\'e5 Kristi exempel och korset, eftersom de st\'e4llen \'e4ro otvetydiga, d\'e4r Kristus anbefaller sina l\'e4rjungar korset. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste man l\'e4ra sig, hur man skall kunna motst\'e5 denne Satan, som f\'f6rskapar sig till en ljusets \'e4ngel, n\'e4mligen s\'e5, att man g\'f6r skillnad mellan n\'e4r Kristus f\'f6rkunnas s\'e5som g\'e5va och s\'e5som f\'f6red\'f6me. B\'e5dadera f\'f6rkunnelsen har sin tid, och om den icke iakttages, blir salighetens f\'f6rkunnelse till f\'f6rd\'e4rv.\par \par F\'f6r dem som \'e4ro b\'e4vande och redan i f\'f6rv\'e4g f\'f6rskr\'e4ckta av sina synders tyngd skall Kristus framh\'e5llas s\'e5som fr\'e4lsare och g\'e5va, icke som exempel och lagstiftare. Men f\'f6r de s\'e4kra och f\'f6rh\'e4rdade skall man st\'e4lla fram Kristi exempel, s\'e5 att de icke taga evangelium som f\'f6rev\'e4ndning f\'f6r en k\'f6ttslig frihet och s\'e5 hemfalla \'e5t s\'e4kerhet. Var och en kristen b\'f6r allts\'e5 l\'e4ra sig detta, s\'e5 att han i sin f\'f6rskr\'e4ckelse och bedr\'f6velse kan skaka av sig den falska f\'f6rest\'e4llning om Kristus, som Satan ingiver honom, och s\'e4ga: Varf\'f6r talar du nu med mig om s\'e5dant som skall g\'f6ras, du Satan? Jag \'e4r ju redan f\'f6rut tillr\'e4ckligt f\'f6rskr\'e4ckt och f\'f6rvirrad f\'f6r mina g\'e4rningars och synders skull. D\'e5 jag nu arbetar och \'e4r betungad, vill jag icke h\'f6ra p\'e5 dig, du \'e5klagare och f\'f6rg\'f6rare, utan p\'e5 Kristus, m\'e4nniskosl\'e4ktets Fr\'e4lsare, som s\'e4ger sig hava kommit i v\'e4rlden f\'f6r att fr\'e4lsa syndare, f\'f6r att tr\'f6sta de f\'f6rtvivlade, f\'f6r att predika frihet f\'f6r de f\'e5ngna o.s.v. (Luk. 4, 18). Detta \'e4r den sanne Kristus, som med r\'e4tta b\'e4r det namnet, och utom honom finnes ingen annan. Exempel p\'e5 ett heligt liv kan jag h\'e4mta fr\'e5n Abraham, Jesaja, Johannes D\'f6paren, Paulus och andra helgon. Men de kunna icke f\'f6rl\'e5ta mina synder, befria mig fr\'e5n din makt och d\'f6den, fr\'e4lsa mig och giva mig liv, [44] ty detta tillkommer Kristus ensam, som Gud, Fadern, har beseglat. D\'e4rf\'f6r vill jag icke h\'f6ra dig som l\'e4rare utan Kristus, om vilken Fadern sagt: \'bbDenne \'e4r min Son, den \'c4lskade. I honom har jag min gl\'e4dje. Lyssna till honom!\'bb (Matt. 3, 17: Mark, 9, 7). - P\'e5 detta s\'e4tt skola vi l\'e4ra oss att st\'e5 fasta i tron mot anf\'e4ktelse och falsk l\'e4ra. I annat fall kommer dj\'e4vulen antingen att f\'f6rf\'f6ra oss genom sina tj\'e4nare eller att d\'f6da oss med sina gl\'f6dande pilar.\par } en tr\'e4ffande p\'e5 Kristus till\'e4mpar den allm\'e4nna satsen: \'bbF\'f6rbannad \'e4r var och en som \'e4r upph\'e4ngd p\'e5 tr\'e4\'bb, eller ocks\'e5 ger \'e5t mera speciella satser en allm\'e4n betydelse, s\'e5som d\'e5 han h\'e4r fattar den speciella satsen om surdegen i allm\'e4n betydelse. Han till\'e4mpar den n\'e4mligen b\'e5de p\'e5 l\'e4ran, s\'e5som h\'e4r, d\'e5 han avhandlar r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, och p\'e5 levernet och d\'e5liga seder, s\'e5som han g\'f6r 1 Kor. 5, 6.\par \par Hela brevet vittnar tydligt om hur illa Paulus tog vid sig med anledning av galaternas fall, och om huru ofta han hos dem inpr\'e4ntat, \'e4n tillr\'e4ttavisande och \'e4n bevekande, vilka ober\'e4kneligt stora olyckor som skulle f\'f6lja p\'e5 detta deras fall, om de icke b\'e4ttrade sig. Denna faderliga och s\'e4nt apostoliska omsorg och f\'f6rmaning gjorde icke n\'e5got som helst intryck p\'e5 somliga, ty \'e5tskilliga erk\'e4nde icke l\'e4ngre Paulus som sin l\'e4rare utan f\'f6redrogo vida de falska apostlarna framf\'f6r honom. De menade sig n\'e4mligen ha f\'e5tt den sanna l\'e4ran fr\'e5n dem, icke fr\'e5n Paulus. Vidare hade de falska apostlarna utan tvivel f\'f6rtalat Paulus hos galaterna p\'e5 f\'f6ljande s\'e4tt: Han \'e4r en envis och stridslysten man, [45] som \'e4r i st\'e5nd att f\'f6r en sm\'e5sak s\'e4tta endr\'e4kten i kyrkan p\'e5 spel, uteslutande d\'e4rf\'f6r att han ensam vill anses vis och m\'e4rklig. Med denna falska anklagelse hade de gjort Paulus f\'f6rhatlig f\'f6r m\'e5nga. Andra, som \'e4nnu icke helt hade avfallit fr\'e5n Pauli l\'e4ra, menade, att det icke var n\'e5gon risk, om man i l\'e4ran om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen och tron hade en fr\'e5n hans n\'e5got litet avvikande mening. D\'e5 de s\'e5 h\'f6rde Paulus s\'e5 kraftigt understryka n\'e5got som syntes dem vara av ringa vikt, blevo de d\'e4rf\'f6r f\'f6rv\'e5nade och t\'e4nkte: Det m\'e5 vara att vi n\'e5got avvikit fr\'e5n Pauli l\'e4ra och beg\'e5tt n\'e5got fel, det \'e4r dock helt litet, och d\'e4rf\'f6r borde han r\'e4tteligen ha \'f6verseende med det eller \'e5tminstone icke bl\'e5sa upp det s\'e5 h\'e4r v\'e5ldsamt, f\'f6r att icke endr\'e4kten i f\'f6rsamlingarna m\'e5 brytas av en s\'e5 obetydlig anledning.\par \par Dem svarar han med detta utm\'e4rkta ordspr\'e5k: \'bbLitet surdeg syrar hela degen.\'bb Det inneh\'e5ller en varning, vilken Paulus understryker. Ocks\'e5 vi b\'f6ra stryka under den i v\'e5r tid. Ty sekteristerna, som f\'f6rneka Kristi lekamliga n\'e4rvaro i nattvarden, f\'f6rebr\'e5 ocks\'e5 nu oss f\'f6r att vara stridslystna, h\'e5rda och omedg\'f6rliga, emedan vi f\'f6r den enda artikelns skull om sakramentet giva den kristna k\'e4rleken och endr\'e4kten i f\'f6rsamlingarna till spillo. Vi borde icke l\'e4gga s\'e5dan vikt vid denna obetydliga artikel, helst som den till p\'e5 k\'f6pet \'e4r os\'e4ker och icke tillr\'e4ckligt f\'f6rklarad av apostlarna, och helst som de \'e4ro eniga med oss i fr\'e5ga om den kristna l\'e4rans \'f6vriga artiklar, att vi ensamt f\'f6r dess skull sl\'e4ppte all h\'e4nsyn till den kristna l\'e4ran och alla f\'f6rsamlingars allm\'e4nna sammanh\'e5llning. Med detta skenbart s\'e5 starka argument g\'f6ra de oss icke endast illa sedda hos sina egna, [46] utan de f\'f6rvilla ocks\'e5 m\'e5nga v\'e4lsinnade, som mena, att vi av ren envishet eller p\'e5 grund av n\'e5gon annan privat nyck \'e4ro av annan mening \'e4n de. Men detta \'e4r ett dj\'e4vulens f\'f6rs\'e5t, varigenom han f\'f6rs\'f6ker f\'f6rd\'e4rva icke endast den n\'e4mnda artikeln utan hela den kristna l\'e4ran.\par \par P\'e5 detta deras argument svara vi med Paulus: Litet surdeg f\'f6rd\'e4rvar hela degen. Inom filosofin kan man iakttaga, huru ett ringa fel vid utg\'e5ngspunkten blir stort vid slutet av tankekedjan.Likas\'e5 kan i teologin ett litet fel f\'f6rd\'e4rva hela l\'e4ran. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste l\'e4ran och livet helt och h\'e5llet h\'e5llas is\'e4r. L\'e4ran \'e4r icke v\'e5r utan Guds. Vi \'e4ro endast hans kallade tj\'e4nare. D\'e4rf\'f6r kunna vi icke uppgiva eller f\'f6r\'e4ndra en enda prick i den. Livet \'e5ter \'e4r v\'e5rt. Vad livet ang\'e5r kunna d\'e4rf\'f6r sakramenterarna icke fordra n\'e5got av oss, som vi icke skulle vilja eller t. o. m. b\'f6ra underkasta oss, medgiva och f\'f6rdraga, s\'e5 l\'e4nge blott l\'e4ran och tron icke \'e4ventyras, ty om l\'e4ran upprepa vi st\'e4ndigt detta Pauli ord: Litet surdeg syrar hela degen. I detta stycke kunna vi icke vika ens en h\'e5rsm\'e5n. L\'e4ran \'e4r n\'e4mligen att j\'e4mf\'f6ra med en matematisk punkt, den \'e4r icke delbar. D\'e4r kan man varken taga n\'e5got ifr\'e5n eller l\'e4gga n\'e5got till. Livet \'e5ter liknar den empiriska, verkliga punkten, som alltid kan delas, alltid f\'f6rminskas.\par \par Det minsta grand i \'f6gat skadar synen. D\'e4rf\'f6r s\'e4ga tyskarna om \'f6gonsalvor: Det finns ingenting som \'e4r gott att ha i \'f6gat. Och Kristus s\'e4ger: \'bbDitt \'f6ga \'e4r kroppens lykta. N\'e4r ditt \'f6ga \'e4r friskt f\'e5r ocks\'e5 hela din kropp ljus\'bb, och vidare: \'bbOm hela din kropp har ljus och ingen del ligger i m\'f6rker, d\'e5 f\'e5r den ljus helt och h\'e5llet.\'bb (Luk. 11, 34. 36). Med denna liknelse antyder Kristus, att \'f6gat, [47] d.v.s. l\'e4ran, m\'e5ste vara helt och h\'e5llet ren, klar och of\'f6rfalskad, s\'e5 att den icke till n\'e5gon del ligger i m\'f6rker. icke skymmes av ett enda litet moln. Och Jakob s\'e4ger tr\'e4ffande, icke av sig sj\'e4lv utan otvivelaktigt efter vad han h\'f6rt av f\'e4derna: \'bbTy den som h\'e5ller hela lagen men bryter mot ett enda bud \'e4r skyldig till allt.\'bb (Jak. 2. 10). L\'e4ran b\'f6r allts\'e5 vara som en enda, obruten och cirkelrund guldring utan n\'e5gon som helst fog. Den minsta spricka g\'f6r n\'e4mligen, att ringen icke l\'e4ngre \'e4r hel. Vad hj\'e4lper det judarna att de tro p\'e5 en enda Gud, som \'e4r alltings Skapare, att de tro p\'e5 alla artiklar och antaga hela Skriften, d\'e5 de f\'f6rneka Kristus? \'bbDen som felar i ett \'e4r skyldig till allt.\'bb\par \par D\'e4rf\'f6r b\'f6r man noga l\'e4gga m\'e4rke till detta st\'e4lle f\'f6r bem\'f6tande av det f\'f6rtalet mot oss, att vi v\'e5ldf\'f6ra oss p\'e5 k\'e4rleken till stort avbr\'e4ck f\'f6r f\'f6rsamlingarna. Vi \'e4ro f\'f6rvisso beredda att bevara frid och k\'e4rlek gentemot alla, om de blott l\'e5ta oss beh\'e5lla l\'e4ran om tron hel och oskadd. Kunna vi icke utverka detta, kr\'e4va de f\'e5f\'e4ngt k\'e4rlek av oss. F\'f6rbannad vare den k\'e4rlek, som uppr\'e4tth\'e5lles p\'e5 bekostnad av trons l\'e4ra! F\'f6r den m\'e5ste allt vika, k\'e4rlek, apostlar och \'e4nglar fr\'e5n himlen. Deras l\'f6mska s\'e4tt att f\'f6rringa denna sak visar tydligt nog, hur pass h\'f6gt de s\'e4tta Ordets majest\'e4t. Om de trodde att det \'e4r Guds ord, skulle de icke leka med det p\'e5 detta s\'e4tt, utan de skulle bevisa det den st\'f6rsta aktning och tro det utan gens\'e4gelse eller tvekan. D\'e5 skulle de veta, att alla Guds ord \'e4ro ett enda och ett enda \'e4r alla. De skulle veta, att en enda artikel \'e4r alla och att alla \'e4ro en enda. Om en enda \'e5sidosattes, g\'e5 de alla sm\'e5ningom f\'f6rlorade. De utg\'f6ra n\'e4mligen ett enda, enhetligt sammanhang.\par \par [48] Vi skola allts\'e5 l\'e5ta dem framh\'e4va endr\'e4kten och den kristna k\'e4rleken. F\'f6r v\'e5r del skola vi framh\'e4va Ordets majest\'e4t och tron. K\'e4rleken kan p\'e5 n\'e5gon punkt utan fara \'e5sidos\'e4ttas,a) men icke s\'e5 Ordet och tron. Det tillkommer k\'e4rleken att f\'f6rdraga allting, att vika f\'f6r alla. Tron d\'e4remot f\'e5r icke alls f\'f6rdraga n\'e5got, icke vika f\'f6r n\'e5gon. K\'e4rleken, som g\'e4rna ger vika, som tror, f\'f6rl\'e5ter och uth\'e4rdar allting, blir ofta bedragen, men d\'e4rigenom tager den ingen skada, som verkligen \'e4r v\'e4rd att kallas skada, d.v.s. den f\'f6rlorar icke Kristus, och d\'e4rf\'f6r tager den icke anst\'f6t utan framh\'e4rdar i att g\'f6ra v\'e4l \'e4ven mot de otacksamma och ov\'e4rdiga. I v\'e5r salighetssak d\'e4remot, d\'e5 sv\'e4rmare l\'e4ra l\'f6gn och villfarelser under sken av sanning och bedraga m\'e5nga - d\'e5 f\'e5r man icke \'f6va k\'e4rlek eller gilla villfarelsen. Vad som h\'e4r g\'e5r f\'f6rlorat \'e4r n\'e4mligen icke en mot den otacksamme bevisad v\'e4lg\'e4rning; utan h\'e4r f\'f6rlorar man Ordet, tron. Kristus och det eviga livet. Om man d\'e4rf\'f6r f\'f6rnekar Gud i en enda artikel, f\'f6rnekar man honom i alla, ty Gud f\'f6rdelas icke p\'e5 m\'e5nga artiklar. Han \'e4r allt i varje enskild artikel och en enda i alla artiklar. Sakramenterarna, som anklaga oss f\'f6r att \'e5sidos\'e4tta k\'e4rleken, svara vi d\'e4rf\'f6r alltid med Pauli ordspr\'e5k: Litet surdeg syrar hela degen. Ett annat ordspr\'e5k lyder: Rykte, tro och \'f6ga passa sk\'e4mtet f\'f6ga.\par \par Jag har varit s\'e5 utf\'f6rlig p\'e5 denna punkt, b\'e5de f\'f6r att styrka de v\'e5ra och f\'f6r att undervisa andra, som kanske taga anst\'f6t av v\'e5r st\'e5ndaktighet och icke tro, att vi hava best\'e4mda och viktiga sk\'e4l till denna st\'e5ndaktighet. Vi b\'f6ra allts\'e5 icke l\'e5ta dem imponera p\'e5 oss med sitt myckna tal om sin iver f\'f6r k\'e4rlek och endr\'e4kt. [49] Ty om man icke \'e4lskar Gud och hans ord, spelar det ingen roll, vad man i \'f6vrigt \'e4lskar. Paulus f\'f6rmanar allts\'e5 med detta ordspr\'e5k b\'e5de l\'e4rare och \'e5h\'f6rare att icke anse l\'e4ran om tron s\'e5som n\'e5got ringa eller obetydligt, som vi kunna leka med efter behag. Den \'e4r en solstr\'e5le fr\'e5n himlen, som upplyser, uppt\'e4nder och v\'e4gleder oss. Liksom v\'e4rlden med all sin visdom och makt icke kan b\'f6ja solstr\'e5larna, vilka fr\'e5n himlen g\'e5 rakt mot jorden, s\'e5 g\'e5r det icke heller att taga n\'e5got ifr\'e5n eller l\'e4gga n\'e5got till trons l\'e4ra utan att den helt f\'f6rd\'e4rvas.\par \par \par \par 1 a) Satsen ej i Hs, som lyder: \'bbMen i k\'e4rleken vilja vi uth\'e4rda allting och tro allting. Vad g\'f6r det, om n\'e5gon smutsar ned mig. Det skadar mig icke. D\'e4rf\'f6r \'e4r k\'e4rleken utsatt f\'f6r allas drift. Den b\'f6r bedragas, och den bedrages, och likv\'e4l f\'f6rg\'e5r den aldrig.\'bb\par \par } +vQ5: 9{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:9\par \par Litet surdeg syrar hela degen.\par \tab\par \par Lite surdeg syrar hela degen.\par \par Hieronymus och de som ansluta sig till honom anm\'e4rka p\'e5 den helige Paulus, emedan han \'e5t m\'e5nga skriftst\'e4llen giver en f\'f6r dem fr\'e4mmande mening. D\'e4rf\'f6r s\'e4ga de ocks\'e5, att hos Paulus m\'e5nga bibelst\'e4llen bliva inb\'f6rdes mots\'e4gande, vilka i sitt r\'e4tta sammanhang icke strida mot varandra. Men de anklaga med or\'e4tt aposteln, som riktigt och klokt antingen till\'e4mpar allm\'e4nna satser p\'e5 enskilda fall, s\'e5som kap. 3, 13, d\'e4r han synnerligill eder,\par \tab\par \par Jag f\'f6r min del litar i Herren p\'e5\par \par \par Han menar: Jag har f\'f6rmanat, uppmuntrat och tillr\'e4ttavisat er tillr\'e4ckligt, om ni blott ville lyda, och jag har i Herren den tillf\'f6rsikten till er. - H\'e4r fr\'e5gar man sig, om Paulus gjorde r\'e4tt, d\'e5 han sade sig lita p\'e5 galaterna, helst som den heliga Skrift f\'f6rbjuder f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 m\'e4nniskor. Saken f\'f6rh\'e5ller sig s\'e5, att b\'e5de tron och k\'e4rleken tro, men f\'f6rem\'e5len f\'f6r v\'e4rderas tro \'e4ro olika. Tron litar p\'e5 Gud, och d\'e4rf\'f6r kan den icke bli bedragen. K\'e4rleken litar p\'e5 m\'e4nniskor, och d\'e4rf\'f6r blir den ofta bedragen. Men k\'e4rlekens tro \'e4r f\'f6r detta livet s\'e5 n\'f6dv\'e4ndig, att det utan den icke kan finnas n\'e5got liv i v\'e4rlden. Ty om den ena m\'e4nniskan icke trodde och litade p\'e5 den andra, hurudant skulle v\'e5rt jordeliv bli? De kristna \'e4ro genom k\'e4rleken snarare till att tro \'e4n denna v\'e4rldens barn. Tron p\'e5 m\'e4nniskor \'e4r n\'e4mligen en frukt av Anden eller av den kristna tron hos de fromma. D\'e4rf\'f6r litar Paulus p\'e5 galaterna, \'e4ven sedan de fallit, men i Herren, d.v.s. han menar: Jag litar p\'e5 er i samma m\'e5n som Herren \'e4r i er och ni i honom, allts\'e5 i den m\'e5n ni f\'f6rbliva i sanningen. Om ni fallit ur sanningen, bedragna av Satans tj\'e4nare, kan icke heller jag l\'e4ngre lita p\'e5 er. - Att p\'e5 detta s\'e4tt tro och lita p\'e5 m\'e4nniskor \'e4r till\'e5tet f\'f6r de kristna.\par \par \par \par Att I icke h\'e4ri skolen t\'e4nka p\'e5 annat s\'e4tt.\par \tab\par \par att ni inte skall vara av annan mening.\par \par [50] N\'e4mligen om den l\'e4ra och den tro, som ni av mig h\'f6rt och l\'e4rt. Det \'e4r, jag litar p\'e5 att ni icke komma att antaga n\'e5gon fr\'e5n min avvikande l\'e4ra.\par \par \par \par Men den som v\'e5llar f\'f6rvirring bland eder, han skall b\'e4ra sin dom, vem han \'e4n m\'e5 vara.\par \tab\par \par Men den som skapar f\'f6rvirring bland er skall f\'e5 sin dom, vem han \'e4n \'e4r.\par \par H\'e4r sitter Paulus liksom en domare p\'e5 sitt domares\'e4te och f\'f6rd\'f6mer de falska apostlarna. Han giver dem det f\'f6rhatliga namnet f\'f6rvillare, ehuru galaterna sj\'e4lva ans\'e5go dem f\'f6r att vara synnerligen gudfruktiga l\'e4rare, vida b\'e4ttre \'e4n Paulus. Samtidigt vill han g\'f6ra intryck p\'e5 galaterna med denna f\'f6rf\'e4rliga dom, d\'e4r han med s\'e5dan s\'e4kerhet f\'f6rd\'f6mer de falska apostlarna, s\'e5 att de m\'e5tte fly dem som pesten. Han vill s\'e4ga: Varf\'f6r lyssna ni till dessa farliga m\'e4nniskor, som icke undervisa utan endast f\'f6rvirra er? Vad de l\'e4ra er kan endast bringa f\'f6rvirring i samvetena. Hur stora de \'e4n \'e4ro, skola de d\'e4rf\'f6r f\'e5 sin dom. - Av dessa ord (\'bbvem han \'e4n m\'e5 vara\'bb) framg\'e5r tydligt, att de falska apostlarna av skenet att d\'f6ma varit de mest utm\'e4rkta och heliga m\'e4n. Kanske fanns bland dem n\'e5gon framst\'e5ende apostlal\'e4rjunge, som hade gott namn om sig och ett stort anseende. Ty det \'e4r icke utan sk\'e4l som han anv\'e4nder s\'e5 h\'f6gtidliga och talande ord. P\'e5 samma s\'e4tt uttrycker han sig kap. l, 8: \'bbMen om n\'e5gon, vore det ock vi sj\'e4lva eller en \'e4ngel fr\'e5n himmelen, f\'f6rkunnar evangelium i strid mot vad vi hava f\'f6rkunnat f\'f6r eder, s\'e5 vare han f\'f6rbannad.\'bb Det lider intet tvivel, att m\'e5nga i h\'f6gsta grad tagit anst\'f6t av apostelns v\'e5ldsamma spr\'e5k och t\'e4nkt: Varf\'f6r bryter Paulus mot k\'e4rlekens bud? Varf\'f6r \'e4r han s\'e5 envis i en s\'e5 obetydlig angel\'e4genhet? Varf\'f6r uttalar han s\'e5 f\'f6rhastat den eviga f\'f6rd\'f6melsens dom \'f6ver dem, som dock \'e4ro Kristi tj\'e4nare likav\'e4l som han sj\'e4lv? - Detta bryr han sig icke om, utan med st\'f6rsta visshet och s\'e4kerhet f\'f6rbannar och f\'f6rd\'f6mer han dem, [51] som bryta mot trons l\'e4ra, huru heliga, l\'e4rda och h\'f6gt ansedda m\'e4n de efter skenet \'e4n m\'e5 vara.\par \par P\'e5 liknande s\'e4tt h\'e5lla vi nu f\'f6r bannlysta och f\'f6rd\'f6mda dem som p\'e5st\'e5, att artikeln om Herrens lekamens och blods sakrament \'e4r os\'e4ker eller v\'e5ldf\'f6ra sig p\'e5 Kristi ord vid nattvardens instiftelse. Vi h\'e5lla ytterligt str\'e4ngt p\'e5 att alla artiklar i den kristna l\'e4ran, b\'e5de stora och sm\'e5 (ehuru f\'f6r oss ingen \'e4r liten), skola vara rena och vissa. Det \'e4r i h\'f6gsta grad n\'f6dv\'e4ndigt. Ty l\'e4ran \'e4r v\'e5rt enda ljus, den lyser och leder oss och visar oss v\'e4gen till himlen. Om den bringas att vackla p\'e5 n\'e5gon punkt, m\'e5ste det hela komma i gungning. Om det sker, kan k\'e4rleken icke hj\'e4lpa oss. Vi kunna bliva fr\'e4lsta utan k\'e4rlek och endr\'e4kt i v\'e5rt f\'f6rh\'e5llande till sakramenterarna, men vi kunna det icke utan ren l\'e4ra och tro. I \'f6vrigt skola vi g\'e4rna h\'e5lla k\'e4rlek och endr\'e4kt gentemot dem, som tillsammans med oss t\'e4nka kristligt om den kristna l\'e4rans alla artiklar. Ja, s\'e5 vitt p\'e5 oss ankommer skola vi ocks\'e5 h\'e5lla frid med v\'e5ra fiender och bedja f\'f6r dem, som p\'e5 grund av okunnighet sm\'e4da v\'e5r l\'e4ra och f\'f6rf\'f6lja oss, men icke s\'e5 gentemot dem, som med vett och vilja och i strid med sitt samvete v\'e5ldf\'f6ra sig p\'e5 en eller flera av den kristna l\'e4rans artiklar.\par \par Paulus l\'e4r oss med detta sitt exempel att vara s\'e5 halsstarriga. De falska apostlarna och deras l\'e4rjungar, som menade sig l\'e4ra respektive tro r\'e4tt och kristligt, ans\'e5go hans sak vara icke blott obetydlig utan fullst\'e4ndigt or\'e4ttvis. Och likv\'e4l uttalar han utan minsta tvekan, att de skola f\'e5 sin dom. [52] D\'e4rf\'f6r g\'e4ller det, som jag ofta s\'e4ger, att noga skilja l\'e4ran fr\'e5n livet. L\'e4ran \'e4r himlen, livet \'e4r jorden. I livet finnes synd, villfarelser, orenhet och bittert el\'e4nde. D\'e4r skall k\'e4rleken ha \'f6verseende, finna sig i \'e5tskilligt, l\'e5ta sig bedragas, tro, hoppas och uth\'e4rda allt, d\'e4r skall syndernas f\'f6rl\'e5telse regera, s\'e5 l\'e4nge blott icke synden och villfarelsen f\'f6rsvaras. Men i l\'e4ran finnes ingen villfarelse, och d\'e4rf\'f6r beh\'f6ver den icke syndernas f\'f6rl\'e5telse. L\'e4ran och livet kunna s\'e5ledes icke alls j\'e4mf\'f6ras. En enda prick av l\'e4ran \'e4r f\'f6rmer \'e4n himmel och jord (Matt. 5,18). D\'e4rf\'f6r till\'e5ta vi icke, att den tr\'e4des f\'f6rn\'e4r, ens i det minsta. Gentemot villfarelser i levernet d\'e4remot f\'f6rst\'e5 vi utm\'e4rkt v\'e4l att vara \'f6verseende. Ty vi fela sj\'e4lva dagligen i leverne och seder, och det g\'f6ra \'e4ven helgonen, vilket de allvarligt tillst\'e5 i Herrens b\'f6n och i trosbek\'e4nnelsen. Men v\'e5r l\'e4ra \'e4r ren, Gud vare lov. Alla v\'e5ra trosartiklar \'e4ro fast grundade i den heliga Skrift. Dj\'e4vulen skulle g\'e4rna vilja f\'f6rblanda och f\'f6rst\'f6ra dem, och d\'e4rf\'f6r angriper han oss s\'e5 listigt med detta skenfagra resonemang om k\'e4rleken och endr\'e4kten f\'f6rsamlingarna emellan, som icke f\'e5r \'e5sidos\'e4ttas.\par } "wA5:10{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:10\par \par F\'f6r min del har jag i Herren den tillf\'f6rsikten tnk\'e4nner omsk\'e4relsen makten att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra. Om jag tillskreve den s\'e5dan makt, skulle judarna icke blott upph\'f6ra med sina f\'f6rs\'e5t mot mig utan d\'e4rtill \'e4ven h\'f6gt prisa och gilla mig. [53] Nu \'e5ter lider jag f\'f6rf\'f6ljelse, emedan jag upph\'e4ver lagen och omsk\'e4relsen och f\'f6rkunnar Kristi evangelium om trons r\'e4ttf\'e4rdighet. De falska apostlarna d\'e4remot vilja icke b\'e4ra korset, icke utst\'e5 detta bittra hat fr\'e5n det judiska folket, och d\'e4rf\'f6r f\'f6rkunna de omsk\'e4relsen, varigenom de vinna judarnas ynnest och bibeh\'e5lla v\'e4nskapen med dem. - S\'e5 s\'e4ger han kap. 6, 12: \'bbDe f\'f6rs\'f6ker tvinga er till omsk\'e4relse,\'bb Vidare skulle de g\'e4rna vilja upph\'e4va all s\'f6ndring mellan hedningar och judar, s\'e5 att mellan dem r\'e5dde fullst\'e4ndig frid och endr\'e4kt. Men detta kan om\'f6jligt ske utan uppgivande av trons l\'e4ra, vilken \'e4r l\'e4ran om korset och d\'e4rf\'f6r full av f\'f6rargelse.\par \par D\'e5 han d\'e4rf\'f6r s\'e4ger: \'bbOm jag \'e4nnu predikade omsk\'e4relse, varf\'f6r skulle jag d\'e5 \'e4nnu alltj\'e4mt lida f\'f6rf\'f6ljelse? D\'e5 vore ju korsets st\'f6testen r\'f6jd ur v\'e4gen\'bb - s\'e5 vill han d\'e4rmed antyda, att det vore orimligt och uppr\'f6rande, om korsets f\'f6rargelse upph\'f6rde. P\'e5 samma s\'e4tt uttalar han sig l Kor. l, 17: \'bbKristus har s\'e4nt mig till att f\'f6rkunna evangelium, och detta icke med en visdom som best\'e5r i ord, f\'f6r att Kristi kors icke skall ber\'f6vas sin kraft.\'bb Det \'e4r som om han sade: Jag vill icke g\'e4rna, att Kristi kors och dess f\'f6rargelse skall bliva om intet. H\'e4r inv\'e4nder n\'e5gon: Allts\'e5 \'e4ro de kristna ytterligt d\'e5raktiga, eftersom de frivilligt uts\'e4tta sig f\'f6r fara. Ty med sin f\'f6rkunnelse g\'f6ra de intet annat \'e4n \'e5draga sig v\'e4rldens vrede och hat och v\'e4cka f\'f6rargelse. Detta \'e4r ju att m\'f6da sig f\'e5f\'e4ngt och endast s\'f6ka otack som l\'f6n s\'e5som det heter. - S\'e5dant f\'f6rargar eller f\'f6rvirrar oss icke, s\'e4ger Paulus, det endast giver oss mod och kommer oss att hoppas p\'e5 kyrkans framg\'e5ng och tillv\'e4xt, ty den blomstrar och v\'e4xer under korset. Ty Kristus, f\'f6rsamlingens huvud och brudgum, \'bbskall h\'e4rska mitt ibland sina fiender\'bb (Ps. 110, 2). D\'e5 d\'e4remot korset \'e4r bragt ur v\'e4gen tillika med tyranners och k\'e4ttares raseri, d\'e5 f\'f6rargelsen upph\'f6rt och dj\'e4vulen bevakar sin g\'e5rd, s\'e5 att alla hans \'e4godelar \'e4ro fredade (Luk. 11, 21), \'e4r det ett s\'e4kert tecken p\'e5 att Ordets rena l\'e4ra ocks\'e5 \'e4r avskaffad.\par \par Detta har \'e4ven Bernhard sett. Enligt honom st\'e5r kyrkan b\'e4st, d\'e5 hon fr\'e5n alla sidor ansattes av Satans v\'e5ld och list, och d\'e4remot st\'e5r det v\'e4rst till med henne, d\'e5 hon lever i fullst\'e4ndig frid. Tr\'e4ffande om ocks\'e5 n\'e5got oegentligt anf\'f6r han detta ord ur Hiskias lovs\'e5ng: \'bbSe, det som var s\'e5 bittert f\'f6r mig blev till nytta.\'bb (Jes. 38, 17), [54] lagt i kyrkans mun under tider av frid och s\'e4kerhet. Paulus anser det d\'e4rf\'f6r vara ett s\'e4kert tecken p\'e5 att det icke \'e4r evangelium som f\'f6rkunnas, om det kan f\'f6rkunnas utan att friden st\'f6res. V\'e4rlden d\'e4remot anser det som det s\'e4kraste tecknet p\'e5 att evangelium \'e4r en k\'e4ttersk och upprorisk l\'e4ra, d\'e5 den ser, att dess f\'f6rkunnelse \'e5tf\'f6ljes av v\'e4ldiga upplopp, oroligheter, f\'f6rargelse och partibildning. S\'e5 upptr\'e4der Gud f\'f6rkl\'e4dd till dj\'e4vul och dj\'e4vulen f\'f6rkl\'e4dd till Gud. Och Gud vill bliva igenk\'e4nd bakom dj\'e4vulens mask, liksom han vill, att dj\'e4vulen skall avvisas, d\'e5 han kommer under Guds mask.\par \par \'bbKorsets f\'f6rargelse\'bb kan fattas b\'e5de aktivt och passivt. Korset f\'f6ljer genast p\'e5 Ordets f\'f6rkunnelse, enligt Ps. 116, 10: \'bbJag tror, d\'e4rf\'f6r talar jag, jag som pl\'e5gades sv\'e5rt,\'bb De kristnas kors best\'e5r i f\'f6rf\'f6ljelse under f\'f6rakt och utan medlidande, och d\'e4rf\'f6r \'e4r det h\'f6geligen anst\'f6tligt. F\'f6r det f\'f6rsta m\'e5ste de lida som de v\'e4rsta brottslingar, n\'e5got som profeten Jesaja f\'f6rutsagt \'e4ven om Kristus sj\'e4lv, Jes. 53, 12: \'bbHan blev r\'e4knad bland og\'e4rningsm\'e4n.\'bb Vidare, d\'e5 det g\'e4ller r\'f6vare och tjuvar mildras deras straff, emedan m\'e4nniskor r\'f6ras till medlidande med dem. D\'e5 \'e4r straffet icke f\'f6renat med f\'f6rargelse. R\'f6rande de kristna d\'e4remot anser v\'e4rlden, att de \'e4ro farliga m\'e4nniskor, varf\'f6r de icke kunna bestraffas nog h\'e5rt f\'f6r sina og\'e4rningar. Den k\'e4nner intet som helst medlidande med dem, utan den straffar dem med det skymfligaste d\'f6dss\'e4tt. D\'e4rigenom anser den sig vinna tv\'e5 saker. Dels menar den sig g\'f6ra Gud en tj\'e4nst genom att d\'f6da dem, och dels hoppas den kunna \'e5terst\'e4lla den allm\'e4nna s\'e4kerheten genom att r\'f6ja dessa v\'e5dliga m\'e4nniskor ur v\'e4gen. D\'e4rf\'f6r \'e4r de frommas kors och d\'f6d n\'e5got ytterligt anst\'f6tligt. Men bry er icke om, s\'e4ger Paulus, att Kristi kors och dess f\'f6rargelse \'e4r s\'e5 f\'f6rf\'e4rligt och varar s\'e5 l\'e4nge. Detta f\'f6rh\'e5llande b\'f6r snarare ingiva er st\'e5ndaktighet, ty s\'e5 l\'e4nge det varar, st\'e5r det v\'e4l till med den kristna saken.\par \par P\'e5 det s\'e4ttet tr\'f6star \'e4ven Kristus de sina, Matt. 5, 11 f.: \'bbSaliga \'e4r ni, n\'e4r m\'e4nniskor h\'e5nar och f\'f6rf\'f6ljer er, ljuger och s\'e4ger allt ont om er f\'f6r min skull. Gl\'e4d er och jubla, ty er l\'f6n \'e4r stor i himlen. P\'e5 samma s\'e4tt f\'f6rf\'f6ljde man profeterna f\'f6re er.\'bb Kyrkan till\'e5ter icke, att denna gl\'e4dje tages ifr\'e5n henne. D\'e4rf\'f6r skulle jag icke g\'e4rna vilja, att p\'e5ve, biskopar, furstar och sv\'e4rmeandar vore \'f6verens med oss. S\'e5dan endr\'e4kt skulle n\'e4mligen vara ett s\'e4kert tecken p\'e5 att vi f\'f6rlorat den r\'e4tta l\'e4ran. Kort sagt, kyrkan m\'e5ste lida f\'f6rf\'f6ljelse, n\'e4r hon l\'e4r evangeliet rent. Evangelium predikar n\'e4mligen Guds barmh\'e4rtighet och h\'e4rlighet och m\'e5lar dj\'e4vulen i de r\'e4tta f\'e4rgerna, i det att det avsl\'f6jar hans ondska och list. Det rycker av honom hans mask av gudomligt majest\'e4t, med vilken han bedrager hela v\'e4rlden, d. v. s. det visar, att alla gudstj\'e4nstformer, fromhets\'f6vningar och ordnar, som m\'e4nniskor hittat p\'e5, och likas\'e5 att alla stadgar om celibat och fasta, genom vilka m\'e4nniskor mena sig f\'f6rtj\'e4na syndernas f\'f6rl\'e5telse och r\'e4ttf\'e4rdighet - att allt s\'e5dant \'e4r gudl\'f6shet och dj\'e4vulsl\'e4ror. Det finns d\'e4rf\'f6r ingenting som retar dj\'e4vulen v\'e4rre \'e4n evangelii f\'f6rkunnelse, ty den ber\'f6var honom skenet av att vara Gud och visar honom som han verkligen \'e4r, d.v.s. som dj\'e4vul, icke som Gud. P\'e5 evangelii framg\'e5ng m\'e5ste d\'e4rf\'f6r med n\'f6dv\'e4ndighet f\'f6lja korsets st\'f6testen. I annat fall har man icke tr\'e4ffat dj\'e4vulen ordentligt utan endast klappat honom litet. Om han verkligen angripes, ligger han icke stilla, utan d\'e5 st\'e4ller han till med ett f\'f6rf\'e4rligt ov\'e4sen och v\'e4nder upp och ned p\'e5 allting.\par \par Om allts\'e5 de kristna vilja beh\'e5lla Ordet, f\'e5 de icke taga anst\'f6t eller bli f\'f6rskr\'e4ckta, om de se dj\'e4vulen rasa med l\'f6sa tyglar, hela v\'e4rlden r\'e5ka i uppror, tyranner fara vilt fram och partier uppst\'e5, utan de skola vara vissa om att detta icke \'e4r f\'f6rskr\'e4ckliga utan glada tecken, enligt Kristi egen nyss anf\'f6rda utl\'e4ggning av dem: \'bb Gl\'e4d er och jubla,\'bb Korsets st\'f6testen f\'e5r allts\'e5 ingalunda r\'f6jas ur v\'e4gen, vilket skulle ske, om vi predikade det som denna v\'e4rldens furste och hans anh\'e4ngare g\'e4rna vilja h\'f6ra, n\'e4mligen g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdighet. [56] D\'e5 skulle vi f\'e5 en mild dj\'e4vul, en n\'e5dig v\'e4rld, en blid p\'e5ve och blida furstar. Men emedan vi prisa Kristi v\'e4lg\'e4rningar och hans h\'e4rlighet, f\'f6rf\'f6lja de oss och ber\'f6va oss liv och gods.\par } CCx'5:11{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:11\par \par Om s\'e5 vore, mina br\'f6der, att jag sj\'e4lv \'e4nnu predikade omsk\'e4relse, varf\'f6r skulle jag d\'e5 \'e4nnu alltj\'e4mt lida f\'f6rf\'f6ljelse? D\'e5 vore ju korsets st\'f6testen r\'f6jd ur v\'e4gen.\par \tab\par \par Br\'f6der, om jag fortfarande predikade omsk\'e4relse, varf\'f6r skulle jag d\'e5 bli f\'f6rf\'f6ljd? D\'e5 vore korsets anst\'f6t borta.\par \par Paulus l\'e4mnar intet of\'f6rs\'f6kt, d\'e5 det g\'e4ller att f\'f6ra galaterna till r\'e4tta. Nu h\'e4mtar han bevis fr\'e5n sitt eget liv. Jag har \'e5dragit mig det bittraste hat och f\'f6rf\'f6ljelse, s\'e4ger han, fr\'e5n \'f6verstepr\'e4sterna, folkets \'e4ldste och hela mitt folk, emedan jag fr\'e5e4relsen, tror jag, och han menar: De tvinga er att l\'e5ta omsk\'e4ra er, men jag \'f6nskar, att de sj\'e4lva bleve avskurna \'e4nda fr\'e5n roten.\par \par H\'e4r inst\'e4ller sig fr\'e5gan, huruvida de kristna f\'e5 f\'f6rbanna. Det f\'e5 de, ehuru icke alltid och av vilken anledning som helst. D\'e5 det har g\'e5tt s\'e5 l\'e5ngt, att man vill tvinga dig att f\'f6rbanna och h\'e4da Ordet eller l\'e4ran och allts\'e5 \'e4ven Gud sj\'e4lv, skall du v\'e4nda p\'e5 meningen och s\'e4ga: V\'e4lsignad vare Gud och hans ord, och f\'f6rbannat vare allt utom Ordet och Gud, det m\'e5 sedan vara en apostel eller en \'e4ngel fr\'e5n himlen. S\'e5 s\'e4ger Paulus ovan kap, 1, 8: \'bbMen om det \'e4n vore vi sj\'e4lva eller en \'e4ngel fr\'e5n himlen som predikade evangelium f\'f6r er i strid med vad vi har predikat, s\'e5 skall han vara under f\'f6rbannelse.\'bb D\'e4r kan man se, att Paulus l\'e4gger s\'e5 stor vikt vid den lilla surdegen, att han t.o.m. v\'e5gar f\'f6rbanna de falska apostlarna, fast\'e4n de utv\'e4rtes sett ha s\'e5 stort anseende. Allts\'e5 f\'e5 icke heller vi ringakta s\'e5dan surdeg i l\'e4ran, ty hur liten den \'e4r, blir den, om den ringaktas, orsak till att man s\'e5 sm\'e5ningom f\'f6rlorar sanningen och fr\'e4lsningen och f\'f6rnekar Gud. [57] Ty om Ordet f\'f6rvanskas och som en f\'f6ljd d\'e4rav Gud f\'f6rnekas och h\'e4das, finnes icke l\'e4ngre n\'e5got hopp om fr\'e4lsning. Om d\'e4remot vi sm\'e4das, f\'f6rbannas och d\'f6das, s\'e5 finnes alltj\'e4mt den som \'e4r m\'e4ktig att uppv\'e4cka oss och befria oss fr\'e5n f\'f6rbannelse, d\'f6d och helvete.\par \par Vi b\'f6ra allts\'e5 l\'e4ra oss att prisa och upph\'f6ja Ordets majest\'e4t och myndighet. Det \'e4r n\'e4mligen icke n\'e5got obetydligt, som v\'e5ra dagars sv\'e4rmare mena, utan en enda prick \'e4r st\'f6rre \'e4n himmel och jord. D\'e4rf\'f6r taga vi i denna sak absolut ingen h\'e4nsyn till den kristna k\'e4rleken eller endr\'e4kten, utan vi s\'e4tta oss utan vidare p\'e5 domars\'e4tet, d.v.s. vi f\'f6rd\'f6ma och f\'f6rbanna alla, som i minsta m\'e5n f\'f6rvanska Guds ord eller f\'f6rbryta sig mot dess majest\'e4t, ty \'bblitet surdeg syrar hela degen\'bb. Om de \'e5ter l\'e4mna Ordet oantastat och of\'f6rkr\'e4nkt, \'e4ro vi icke endast beredda att bevara k\'e4rlek och endr\'e4kt i v\'e5rt f\'f6rh\'e5llande till dem, utan vi erbjuda oss att bli deras tr\'e4lar och g\'f6ra allt som kan beg\'e4ras. I motsatt fall m\'e5 de f\'f6rg\'e5s och nedst\'f6tas till helvetet, och icke de ensamma utan hela v\'e4rlden med fromma och ogudaktiga, om blott Gud f\'f6rbliver. Om han f\'f6rbliver, finnas ocks\'e5 liv och fr\'e4lsning kvar, och \'e4ven de fromma skola best\'e5.\par \par Paulus g\'f6r allts\'e5 r\'e4tt i att f\'f6rbanna dessa f\'f6rvillare och f\'e4lla den domen, att de \'e4ro f\'f6rbannade tillika med allt vad de \'e4ro, l\'e4ra och g\'f6ra. Han g\'f6r r\'e4tt i att \'f6nska, att de m\'e5tte utrotas ur detta livet och s\'e4rskilt ur kyrkan, d.v.s. att Gud icke m\'e5tte styra och giva framg\'e5ng \'e5t deras l\'e4ra och alla deras handlingar. Denna f\'f6rbannelse utg\'e5r fr\'e5n den helige Ande. P\'e5 samma s\'e4tt f\'f6rbannar Petrus Simon, Apg. 8, 20: \'bbTill f\'f6rd\'e4rvet med dig och dina pengar!\'bb Det f\'f6rekommer ofta f\'f6rbannelser i Skriften mot s\'e5dana sj\'e4laf\'f6rvillare, s\'e4rskilt i Psalmerna: \'bbL\'e5t d\'f6den komma \'f6ver dem, l\'e5t dem fara levande ner i d\'f6dsriket\'bb (Ps. 55, 16), likas\'e5: \'bbDe ogudaktiga skall vika ner i d\'f6dsriket,\'bb (Ps. 9, 18).\par \par Hittills har Paulus bef\'e4st l\'e4ran om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen med de starkaste bevis. F\'f6r att icke l\'e4mna n\'e5got of\'f6rs\'f6kt har han vidare i denna utredning infogat bestraffningar, ber\'f6m, uppmuntran, hotelser m. m. Till sist anf\'f6r han \'e4ven sitt eget liv som exempel, i det att han h\'e4nvisar till den f\'f6rf\'f6ljelse, som han f\'e5r lida f\'f6r sin l\'e4ra. D\'e4rigenom f\'f6rmanar han alla fromma att icke taga anst\'f6t och f\'f6rskr\'e4ckas, om de se oroligheter, f\'f6rargelse och partiv\'e4sen uppst\'e5, n\'e4r evangelium f\'f6rkunnas. De borde hellre gl\'e4djas och fr\'f6jda sig. Ty ju vildare v\'e4rlden rasar mot evangelium, dess b\'e4ttre st\'e5r det till med evangelii sak.\par \par Detta b\'f6r f\'f6r oss i v\'e5r tid vara en ljuvlig tr\'f6st. Ty det \'e4r visst att v\'e4rlden icke har n\'e5gon annan anledning till sitt hat och sin f\'f6rf\'f6ljelse gentemot oss \'e4n att vi f\'f6rkunna evangelii sanning. Den anklagar oss icke f\'f6r att vara tjuvar, \'e4ktenskapsbrytare, m\'f6rdare eller dylikt, utan vad den avskyr hos oss \'e4r detta enda, att vi l\'e4ra skriftenligt och rent om Kristus och icke upph\'f6ra att f\'f6retr\'e4da sanningens sak. Vi b\'f6ra allts\'e5 vara vissa om att v\'e5r l\'e4ra \'e4r helig och gudomlig, just d\'e4rf\'f6r att v\'e4rlden hatar den s\'e5 bittert. I \'f6vrigt \'e4r n\'e4mligen ingen l\'e4ra s\'e5 ogudaktig, s\'e5 d\'e5raktig, s\'e5 orimlig eller s\'e5 f\'f6rd\'e4rvbringande, att icke v\'e4rlden g\'e4rna anammar, hyllar och f\'f6rsvarar den och d\'e4rtill v\'f6rdnadsfullt bem\'f6ter, omhuldar, smickrar och p\'e5 allt s\'e4tt bist\'e5r dess f\'f6rkunnare. Det \'e4r endast gudaktighetens, livets och fr\'e4lsningens l\'e4ra och dess tj\'e4nare som den s\'e5 helt och h\'e5llet avskyr och f\'f6rsm\'e4dar. Det \'e4r ett klart bevis p\'e5 att det endast \'e4r av hat till Ordet, som v\'e4rlden \'e4r s\'e5 h\'e4tsk mot oss. N\'e4r d\'e4rf\'f6r v\'e5ra motst\'e5ndare f\'f6revita oss, att av v\'e5r l\'e4ra endast kommer krig, uppror, f\'f6rargelse, partiv\'e4sen och allt m\'f6jligt annat ont, skola vi svara dem: V\'e4lsignad vare den dag, d\'e5 vi f\'e5 se s\'e5dant. [59] - Men hela v\'e4rlden r\'e5kar i oreda. - Utm\'e4rkt, ty om den icke r\'e5kade i oreda, och om icke dj\'e4vulen rasade och st\'e4llde till all denna f\'f6rvirring, hade vi icke den rena l\'e4ran, som m\'e5ste \'e5tf\'f6ljas av dylika uppror och dylikt raseri. Det som ni anse vara n\'e5got ont, h\'e4lsa vi d\'e4rf\'f6r som det h\'f6gsta goda.\par \par Nu f\'f6lja f\'f6rmaningar och f\'f6reskrifter om goda seder. Aposteln har n\'e4mligen f\'f6r sed, att sedan han l\'e4rt om tron och undervisat samvetena till\'e4gga sederegler, i vilka han uppfordrar de troende att inb\'f6rdes bevisa varandra k\'e4rlek och v\'e4nlighet. Denna del av l\'e4ran kan \'e4ven f\'f6rnuftet i n\'e5gon m\'e5n f\'f6rst\'e5 och undervisa i, medan det icke alls f\'f6rst\'e5r n\'e5got av l\'e4ran om tron. F\'f6r att icke det skenet m\'e5 uppst\'e5, att den kristna l\'e4ran uppl\'f6ser goda seder och strider mot samh\'e4llslivets ordningar, meddelar aposteln allts\'e5 \'e4ven f\'f6rmaningar om goda seder och \'e4rbar yttre vandel, om att man skall h\'e5lla k\'e4rlek och endr\'e4kt o.s.v. V\'e4rlden kan allts\'e5 icke med r\'e4tta anklaga de kristna f\'f6r att uppl\'f6sa goda seder, f\'f6r att st\'f6ra den allm\'e4nna s\'e4kerheten och \'e4rbarheten, eftersom de undervisa b\'e4ttre om god sed och alla dygder \'e4n n\'e5gra filosofer eller n\'e5gon \'f6verhet. De l\'e4ra ju n\'e4mligen \'e4ven om tron.\par \par } kk|zs5:13{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pֽGy 5:12{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:12\par \par Jag skulle \'f6nska, att de m\'e4n som uppvigla eder bleve omskurna.\par \tab\par \par De som uppviglar er borde g\'e5 och stympa sig.\par \par Kan detta anst\'e5 en apostel, att icke endast f\'f6rklara, att de falska apostlarna st\'e4lla till oreda, att icke endast f\'f6rd\'f6ma dem och \'f6verl\'e4mna dem \'e5t dj\'e4vulen utan att \'e4ven \'f6nska, att de helt skulle utrotas och g\'e5 under, vilket ju \'e4r att direkt f\'f6rbanna dem? Paulus anspelar p\'e5 omsk\'ard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:13\par \par I \'e4ren ju kallade till frihet, mina br\'f6der; bruken dock icke friheten s\'e5, att k\'f6ttet f\'e5r n\'e5got tillf\'e4lle. Fastmer m\'e5n I tj\'e4na varandra genom k\'e4rleken.\par \tab\par \par Ni \'e4r kallade till frihet, br\'f6der. Anv\'e4nd bara inte friheten s\'e5 att den onda naturen f\'e5r n\'e5got tillf\'e4lle, utan tj\'e4na varandra i k\'e4rlek.\par \par Han menar: Ni ha nu genom Kristus f\'e5tt frihet, d.v.s. d\'e5 det g\'e4ller samvetet och edert f\'f6rh\'e5llande till Gud, st\'e5 ni h\'f6gt \'f6ver alla lagar, [60] ni \'e4ro saliga och fr\'e4lsta, och Kristus \'e4r ert liv. \'c4ven om lagen, synden och d\'f6den f\'f6rskr\'e4cka er, kunna de allts\'e5 icke skada er eller driva er till f\'f6rtvivlan. D\'e4ri best\'e5r er h\'e4rliga och ov\'e4rderliga frihet. Nu tillkommer det er att noga se till, att denna frihet icke f\'e5r betyda ett tillf\'e4lle f\'f6r k\'f6ttet.\par \par Det h\'e4r \'e5syftade onda \'e4r mycket vanligt och det v\'e4rsta av allt det som Satan ger upphov till i samband med l\'e4ran om tron, n\'e4mligen att han av den frihet, genom vilken Kristus frigjort oss, hos m\'e5nga strax g\'f6r ett tillf\'e4lle f\'f6r k\'f6ttet. \'d6ver samma sak klagar \'e4ven Judas i sitt brev, vers 4: \'bbTy hos er har det n\'e4stlat sig in vissa personer. Gudl\'f6sa som de \'e4r f\'f6rvanskar de v\'e5r Guds n\'e5d till f\'f6rsvar f\'f6r ett liv i utsv\'e4vningar.\'bb K\'f6ttet f\'f6rst\'e5r n\'e4mligen icke alls l\'e4ran om n\'e5den, enligt vilken vi icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom g\'e4rningar utan genom tron allena, och enligt vilken lagen icke har n\'e5gon r\'e4tt \'f6ver oss. D\'e5 det h\'f6r denna l\'e4ra, drager det den d\'e4rf\'f6r till l\'f6saktighet och sluter genast: Om vi \'e4ro utan lag, skola vi leva efter eget behag. Vi skola icke g\'f6ra n\'e5got gott, icke giva n\'e5got \'e5t de beh\'f6vande och \'e4n mindre t\'e5la n\'e5got ont, ty det finns ingen lag, som tvingar eller binder oss.\par \par D\'e4rf\'f6r lura faror p\'e5 b\'e5da h\'e5llen, men den ena \'e4r dr\'e4gligare \'e4n den andra. Om n\'e5den eller tron icke predikas, blir ingen fr\'e4lst, ty tron ensam r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r och fr\'e4lsar. Om d\'e4remot tron predikas, vilket ju m\'e5ste ske, fatta flertalet m\'e4nniskor l\'e4ran om tron p\'e5 k\'f6ttsligt s\'e4tt och g\'f6ra andens frihet till en k\'f6ttslig frihet. Detta kan man i v\'e5ra dagar iakttaga i alla st\'e5nd, b\'e5de hos h\'f6g och l\'e5g. Alla skryta med att de \'e4ro evangeliska. De skryta med den kristna friheten, och samtidigt f\'f6lja de sina beg\'e4relser och h\'e4ngiva sig \'e5t girighet, njutningar, h\'f6gmod, avund o.s.v. Ingen sk\'f6ter troget sin plikt, ingen tj\'e4nar den andre i k\'e4rleken. Detta uppr\'f6rande tillst\'e5nd g\'f6r mig stundom s\'e5 ot\'e5lig, att jag ofta \'f6nskar, att s\'e5dana svin, som trampa p\'e4rlorna under sina f\'f6tter, alltj\'e4mt vore kvar under p\'e5vens tyranni. Detta Gomorra-folk kan n\'e4mligen om\'f6jligt styras med fridens evangelium.\par \par [61] Vidare g\'f6ra icke heller vi sj\'e4lva, som f\'f6rkunna Ordet, v\'e5r plikt med s\'e5dan flit och iver nu i sanningens ljus som vi gjorde f\'f6rr i okunnighetens m\'f6rker. I samma m\'e5n som vi blivit s\'e4krare om denna frihet, som Kristus \'e5t oss f\'f6rv\'e4rvat, \'e4ro vi ocks\'e5 kallare och tr\'f6gare i v\'e5r umg\'e4ngelse med Ordet, i att bedja, att g\'f6ra goda g\'e4rningar och t\'e5ligt utst\'e5 lidanden. Om icke Satan pl\'e5gade oss inv\'e4rtes genom andliga frestelser och utv\'e4rtes genom v\'e5ra motst\'e5ndares f\'f6rf\'f6ljelser och de v\'e5ras f\'f6rakt och otacksamhet, skulle vi bliva s\'e4kra, tr\'f6ga och helt onyttiga till allt gott verk, och s\'e5 skulle vi med tiden f\'f6rlora kunskapen om och tron p\'e5 Kristus, vi skulle \'f6vergiva Ordets \'e4mbete och s\'f6ka oss ett f\'f6r v\'e5rt k\'f6tt bekv\'e4mare levnadss\'e4tt. Flera av de v\'e5ra ha b\'f6rjat g\'f6ra s\'e5, emedan de som arbeta med Ordet icke endast sakna m\'f6jlighet att f\'f6rs\'f6rja sig genom sitt arbete utan d\'e4rj\'e4mte ocks\'e5 behandlas synnerligen illa av dem, som de med sin f\'f6rkunnelse av evangeliet befriat ur p\'e5vens el\'e4ndiga tr\'e4ldom. Dessa \'f6vergiva den fattige och anst\'f6tlige Kristus, l\'e5ta sig f\'e5ngas av detta livets bestyr och tj\'e4na sin buk, icke Kristus - med vilken frukt, det komma de att i sinom tid f\'e5 erfara.\par \par Eftersom vi allts\'e5 veta, att dj\'e4vulen allra ivrigast s\'e4tter sina f\'f6rs\'e5t f\'f6r oss, som hava Ordet (de \'f6vriga h\'e5ller han ju f\'e5ngna efter sin vilja), och att han tr\'e4get str\'e4var efter att ber\'f6va oss andens frihet eller \'e5tminstone s\'f6ker f\'e5 oss att draga den till l\'f6saktighet, l\'e4ra och f\'f6rmana vi efter Pauli f\'f6red\'f6me med st\'f6rsta omsorg och flit de v\'e5ra, att de icke m\'e5 anse sig ha f\'e5tt denna andens frihet, som Kristus med sin d\'f6d f\'f6rv\'e4rvat \'e5t dem, f\'f6r att k\'f6ttet d\'e4rigenom skulle f\'e5 tillf\'e4lle eller \'bbf\'f6r att g\'f6ra det onda\'bb, som Petrus s\'e4ger (l Petr. 2, 16), utan f\'f6r att de skola tj\'e4na varandra i k\'e4rleken.\par \par [62] Som sagt, f\'f6r att icke de kristna skola missbruka denna frihet, p\'e5l\'e4gger Paulus deras k\'f6tt ett tr\'e4ldomsok genom lagen om den inb\'f6rdes k\'e4rleken. De fromma skola allts\'e5 komma ih\'e5g, att de i samvetet inf\'f6r Gud \'e4ro fria fr\'e5n lagens f\'f6rbannelse, fr\'e5n synden och d\'f6den, f\'f6r Kristi skull, men att de till kroppen \'e4ro tr\'e4lar. I det lekamliga livet b\'f6r den ene tj\'e4na den andre i k\'e4rleken, enligt detta Pauli bud. Var och en skall allts\'e5 flitigt str\'e4va att g\'f6ra sin plikt i sin kallelse och att hj\'e4lpa sin n\'e4sta med vad han kan. Detta fordrar Paulus av oss med dessa ord: \'bbTj\'e4na varandra i k\'e4rlek.\'bb, vilka icke medgiva de heliga n\'e5gon frihet efter k\'f6ttet utan l\'e4gga dem under tr\'e4ldom.\par \par Det g\'e5r f\'f6r \'f6vrigt icke p\'e5 n\'e5got s\'e4tt att inpr\'e4nta denna l\'e4ra om iakttagandet av den inb\'f6rdes k\'e4rleken i k\'f6ttsliga m\'e4nniskor och g\'f6ra den till deras \'f6vertygelse. De kristna lyda g\'e4rna i detta stycke. De andra draga av frihetsf\'f6rkunnelsen genast den slutsatsen: \'c4r jag fri, s\'e5 f\'e5r jag g\'f6ra som jag vill. Denna sak \'e4r min tillh\'f6righet, varf\'f6r skulle jag icke s\'e4lja den s\'e5 dyrt jag kan? - Eller: D\'e5 saligheten icke kommer oss till del som l\'f6n f\'f6r goda g\'e4rningar, vad ha vi d\'e5 f\'f6r anledning att giva n\'e5got \'e5t de fattiga? S\'e5dana m\'e4nniskor avskaka sig i sin s\'e4kerhet detta k\'f6ttets tr\'e4ldomsok och fatta andens frihet som en till\'e5telse f\'f6r k\'f6ttet att leva i l\'f6saktighet Dessa s\'e4kra f\'f6raktare tro oss visserligen icke utan skratta \'e5t oss, men vi s\'e4ga dem lika fullt, att om de bruka sin kropp och sina tillg\'e5ngar efter eget behag (vilket de ju g\'f6ra, eftersom de icke hj\'e4lpa de fattiga, icke l\'e5na \'e5t dem utan bedraga sina br\'f6der i handel och vandel och roffa \'e5t sig med r\'e4tt eller or\'e4tt) - vi s\'e4ga dem, att de icke \'e4ro fria, huru mycket de \'e4n skryta med att vara det, utan att de f\'f6rlorat Kristus och friheten och \'e4ro dj\'e4vulens tr\'e4lar. Och vi s\'e4ga dem, att de nu under den kristna frihetens skylt \'e4ro sju g\'e5nger v\'e4rre \'e4n tillf\'f6rne under p\'e5vens tyranni. [63] Ty den utdrivne orene anden har \'e5terv\'e4nt till dem och tagit med sig sju andra andar, som \'e4ro v\'e4rre \'e4n han sj\'e4lv. D\'e4rf\'f6r har deras sista blivit v\'e4rre \'e4n det f\'f6rsta (Matt. 12, 43 ff.).\par \par Vi hava gudomlig befallning att predika evangelium, som f\'f6rkunnar frihet fr\'e5n lag, synd, d\'f6d och Guds vrede \'e5t alla m\'e4nniskor utan all deras f\'f6rtj\'e4nst, f\'f6r Kristi skull, om de blott tro. Men det st\'e5r icke i v\'e5rt sk\'f6n eller v\'e5r makt att hemligh\'e5lla denna frihet eller att f\'f6rdunkla eller \'e5terkalla den, sedan den redan blivit k\'e4nd genom evangelium, ty Kristus har f\'f6rv\'e4rvat den genom sin d\'f6d och givit den \'e5t oss. Icke heller kunna vi tvinga dessa svin, som hejdl\'f6st h\'e4ngiva sig \'e5t k\'f6ttslig frihet, att med liv och gods tj\'e4na andra. Vi g\'f6ra allts\'e5 vad vi kunna, d.v.s. vi p\'e5minna dem flitigt om att de borde g\'f6ra detta. Om vi icke komma n\'e5gon vart med v\'e5ra f\'f6rmaningar, l\'e4mna vi saken i Guds hand, ty den \'e4r hans. Han skall i sinom tid giva dem deras r\'e4ttvisa straff. Samtidigt \'e4r det v\'e5r tr\'f6st, att v\'e5rt flitiga arbete icke \'e4r f\'e5f\'e4ngt med h\'e4nsyn till de fromma, av vilka utan tvivel m\'e5nga genom v\'e5r tj\'e4nst ryckts undan dj\'e4vulens tr\'e4ldom och f\'f6rsatts i andens frihet. Dessa f\'e5, som inse det stora i denna andens frihet och \'e5 sin sida \'e4ro beredda att genom k\'e4rleken tj\'e4na andra, och som veta, att de efter k\'f6ttet \'e4ro sina br\'f6ders g\'e4lden\'e4rer, de bereda oss mera gl\'e4dje \'e4n den tall\'f6sa hopen av dem, som missbruka denna frihet, kan bereda oss sorg.\par \par Paulus bem\'f6dar sig om att tala riktigt tydligt, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbI aren ju kallade till frihet.\'bb [64] F\'f6r att ingen skall fatta detta om k\'f6ttslig frihet, f\'f6rklarar han vad det \'e4r f\'f6r en frihet han menar, i det han s\'e4ger: \'bbAnv\'e4nd bara inte friheten s\'e5 att den onda naturen f\'e5r n\'e5got tillf\'e4lle, utan tj\'e4na varandra i k\'e4rlek.\'bb D\'e4rf\'f6r skall varje kristen veta, att Kristus i samvetet har gjort honom till herre \'f6ver lag, synd, d\'f6d o.s.v., s\'e5 att de icke ha n\'e5gon r\'e4tt gentemot honom. \'c5 andra sidan skall han ocks\'e5 veta, att detta yttre tr\'e4ldomsok \'e4r lagt p\'e5 hans kropp, f\'f6r att han skall tj\'e4na sin n\'e4sta genom k\'e4rleken. De som p\'e5 annat s\'e4tt fatta den kristna friheten, de njuta evangeliets goda till sitt eget f\'f6rd\'e4rv och \'e4ro med sitt kristna namn v\'e4rre avgudadyrkare \'e4n de voro under p\'e5ven. - Paulus \'f6verg\'e5r nu till att med ledning av tio Guds bud sl\'e5ende visa, vad det \'e4r att tj\'e4na genom k\'e4rleken.\par } 1.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:14\par \par Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, n\'e4mligen detta: "Du skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv."\par \tab\par \par Ty hela lagen \'e4r uppfylld i detta enda budord: Du skall \'e4lska din n\'e4sta som dig sj\'e4lv.*\par \par Sedan Paulus lagt grunden till den kristna l\'e4ran, brukar han \'bbbygga p\'e5 den grunden med guld, silver och dyrbara stenar\'bb (l Kor. 3, 12). Men n\'e5gon annan grund finnes icke, s\'e5som han s\'e4ger i versen f\'f6re den anf\'f6rda, \'e4n Jesus Kristus sj\'e4lv eller Kristi r\'e4ttf\'e4rdighet. P\'e5 denna grund bygger han nu med goda g\'e4rningar, verkligt goda g\'e4rningar, vilka han sammanfattar i det korta budet: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv\'bb, som om han sade: D\'e5 jag s\'e4ger, att ni skola tj\'e4na varandra inb\'f6rdes genom k\'e4rleken, menar jag d\'e4rmed vad lagen s\'e4ger: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv.\'bb Detta \'e4r en r\'e4tt utl\'e4ggning av Skriften och Guds bud. [65] Sofisternas utl\'e4ggning \'e5ter av ordet \'e4lska \'e4r matt och kraftl\'f6s. Enligt dem betyder att \'e4lska n\'e4mligen intet annat \'e4n att vilja n\'e5gon v\'e4l. Eller ocks\'e5 s\'e4ga de, att k\'e4rleken \'e4r en egenskap i hj\'e4rtat, i kraft av vilken m\'e4nniskan kan framlocka en r\'f6relse i hj\'e4rtat eller en handling, som kallas v\'e4lvilja. Det blir en naken och mager begreppsk\'e4rlek, som icke s\'e5 att s\'e4ga f\'e5tt k\'f6tt p\'e5 benen och framtr\'e4tt i handling. Paulus d\'e4remot s\'e4ger, att k\'e4rleken skall vara en tj\'e4narinna, och om den icke st\'e5r i tj\'e4nande g\'e4rning, \'e4r den icke k\'e4rlek.\par \par I det att han meddelar k\'e4rleksbudet, riktar han samtidigt ett sidohugg mot villol\'e4rarna, mot vilka han v\'e4nder sina vapen f\'f6r att tillika f\'f6rsvara och styrka sin l\'e4ra om g\'e4rningarna gentemot dem. Det \'e4r som om han sade: Hittills, ni galater, har jag undervisat om det r\'e4tta och andliga livet, men nu skall jag ocks\'e5 undervisa er om goda g\'e4rningar, f\'f6r att ni skola inse, att det l\'f6jliga och barnsliga iakttagande av ceremoniella f\'f6reskrifter, som \'e4r det enda de falska apostlarna yrka p\'e5, \'e4r vida underl\'e4gset k\'e4rlekens g\'e4rningar. S\'e5dan \'e4r n\'e4mligen alla gudl\'f6sa l\'e4rares och sv\'e4rmeandars oresonliga d\'e5rskap, att de icke endast \'f6vergiva den r\'e4tta grunden, den rena och fasta l\'e4ran, utan d\'e4rtill h\'e4nga s\'e5 fast i sin vidskepelse, att de aldrig n\'e5 fram till verkligt goda g\'e4rningar De bygga p\'e5 den grunden med tr\'e4, h\'f6 och str\'e5, s\'e5som Paulus s\'e4ger (l Kor. 3, 12). De falska apostlarna f\'f6rsvarade ju h\'e4ftigt g\'e4rningarna, [66] men de l\'e4rde icke och yrkade icke p\'e5 att k\'e4rlekens g\'e4rningar skulle g\'f6ras, att de kristna skulle \'e4lska varandra inb\'f6rdes, att de skulle vara beredda att bist\'e5 n\'e4stan i alla f\'f6rekommande behov, icke endast med sin f\'f6rm\'f6genhet utan ocks\'e5 med hela sin kropp, med tunga, hand, hj\'e4rta och alla krafter, utan de yrkade endast p\'e5 att omsk\'e4relsen skulle iakttagas, att man skulle h\'e5lla dagar och m\'e5nader m.m. De kunde icke heller l\'e4ra n\'e5gra andra goda g\'e4rningar. Ty d\'e5 man har f\'f6rst\'f6rt grundvalen, Kristus, och f\'f6rdunklat l\'e4ran om tron, kan om\'f6jligt n\'e5got r\'e4tt bruk eller ut\'f6vning av goda g\'e4rningar eller n\'e5gon r\'e4tt mening om dem \'e4ga best\'e5nd. Hugger man ned tr\'e4det, m\'e5ste man ocks\'e5 g\'e5 miste om dess frukter.\par \par P\'e5 samma s\'e4tt sv\'e4va ocks\'e5 v\'e5ra dagars sekterister i det bl\'e5 med sin l\'e4ra om goda g\'e4rningar. Allts\'e5 m\'e5ste de n\'f6dv\'e4ndigtvis l\'e4ra sv\'e4rmiska och vidskepliga g\'e4rningar. De ha tagit bort Kristus, huggit ned tr\'e4det och rivit upp grunden, och d\'e4rf\'f6r bygga de p\'e5 sanden, och de ha intet annat att bygga med \'e4n tr\'e4, h\'f6 och str\'e5. De kunna utm\'e4rkt l\'e5tsa k\'e4rlek och \'f6dmjukhet, men de \'e4lska icke i g\'e4rning och i sanning utan endast med orden och med tungan (l Joh. 3, 18). De l\'e5tsa ocks\'e5 en stor helighet, och med denna l\'e5tsade helighet lura de m\'e4nniskor till att anse deras g\'e4rningar vara lysande och Gud v\'e4lbehagliga. Men om man st\'e4ller dem under Ordets ljus, finner man dem vara rena bagateller, ett sysslande med l\'f6jliga intigheter, som endast har avseende p\'e5 platser, tider, kl\'e4dnader, h\'e4nsynstagande till samh\'e4llsst\'e4llning m.m. D\'e4rf\'f6r \'e4r det n\'f6dv\'e4ndigt att fromma l\'e4rare beflita sig om att driva l\'e4ran om g\'e4rningar lika omsorgsfullt som l\'e4ran om tron. Satan \'e4r n\'e4mligen fiende till b\'e5dadera och g\'f6r h\'e4ftigt motst\'e5nd p\'e5 b\'e5da omr\'e5dena. F\'f6rst m\'e5ste emellertid tron planteras, ty utan den \'e4r det om\'f6jligt att f\'f6rst\'e5, vad en god g\'e4rning \'e4r och vad som behagar Gud.\par \par Att Satan \'e4ven hatar l\'e4ran om de i sann mening goda g\'e4rningarna framg\'e5r av f\'f6ljande. Ehuru n\'e4mligen alla m\'e4nniskor ha en naturlig kunskap, som \'e4r inplantad i deras hj\'e4rtan och i kraft av vilken de av naturen k\'e4nna, att man b\'f6r behandla n\'e4stan som man sj\'e4lv vill bli behandlad (denna och liknande satser, vilka vi kalla den naturliga lagen, \'e4ro grundvalen f\'f6r all m\'e4nsklig r\'e4tt och alla goda g\'e4rningar), \'e4r likv\'e4l genom dj\'e4vulens bedrivande det m\'e4nskliga f\'f6rnuftet s\'e5 f\'f6rd\'e4rvat och blint, att det icke f\'f6rst\'e5r denna medf\'f6dda kunskap, [67] och om det p\'e5minnes om den genom Guds ord, s\'e5 att det fattar den, \'e5sidos\'e4tter och f\'f6raktar det den dock med vett och vilja. S\'e5 stor \'e4r Satans makt D\'e4rtill kommer ocks\'e5 den sv\'e5righeten, att dj\'e4vulen till den grad d\'e5rar alla verkhelgon och k\'e4ttare, att de \'e5sidos\'e4tta l\'e4ran om de i sanning goda g\'e4rningarna och yrka p\'e5 barnsliga ceremonier eller riktiga vidunder till g\'e4rningar, som de sj\'e4lva hittat p\'e5. S\'e5dana g\'e4rningar skattas h\'f6gt av ett f\'f6rnuft, som \'e4r okunnigt om tron. Det finner i dem en besynnerlig tjusning.\par \par S\'e5lunda sysslade m\'e4nniskor under p\'e5ved\'f6met med dessa d\'e5raktiga och betydelsel\'f6sa g\'e4rningar, som Gud icke befallt och icke kr\'e4ver. I dem hade de sin h\'f6gsta lust, och dem bedrevo de med all flit och iver och med stora kostnader. Samma iver f\'f6r obetydligheter kunna vi nu iakttaga hos sekteristerna och deras l\'e4rjungar, s\'e4rskilt hos vederd\'f6parna. I v\'e5ra f\'f6rsamlingar d\'e4remot, d\'e4r den r\'e4tta l\'e4ran om goda g\'e4rningar drives med all flit, h\'e4rskar en f\'f6runderlig sl\'f6het och s\'f6mnaktighet. Ju mer vi uppmana och sporra m\'e4nniskor till att g\'f6ra goda g\'e4rningar, till att \'f6va inb\'f6rdes k\'e4rlek, till att avl\'e4gga buksorger o.s.v., ju tr\'f6gare och mera likgiltiga f\'f6r all gudaktighetens \'f6vning bliva m\'e4nniskorna. Detta visar, att Satan hyser ett v\'e5ldsamt hat till och f\'f6rhindrar icke blott l\'e4ran om tron utan \'e4ven l\'e4ran om goda g\'e4rningar. \'c5 ena sidan hindrar han de v\'e5ra fr\'e5n att till\'e4gna sig den eller fr\'e5n att visa den i g\'e4rning, om de l\'e4rt k\'e4nna den. \'c5 andra sidan bry skrymtare och k\'e4ttare sig icke alls om den, och i dess st\'e4lle l\'e4ra de d\'e5raktiga ceremonier eller l\'f6jliga och barnsliga g\'e4rningar, som k\'f6ttsliga m\'e4nniskor ha l\'e4tt f\'f6r att nappa p\'e5. V\'e4rlden l\'e5ter sig n\'e4mligen icke styras genom evangeliet och tron utan genom lag och vidskepelse.\par \par Aposteln riktar allts\'e5 en allvarlig f\'f6rmaning till de kristna att \'e4ven \'f6va sig i goda g\'e4rningar, sedan de h\'f6rt och till\'e4gnat sig den rena l\'e4ran och tron. \'c4ven hos de r\'e4ttf\'e4rdiggjorda finnas n\'e4mligen syndarester, som avskr\'e4cka och draga dem bort fr\'e5n de i sanning goda g\'e4rningarna lika v\'e4l som fr\'e5n tron. [68] Vidare har det m\'e4nskliga f\'f6rnuftet och k\'f6ttet, som hos helgonen g\'f6r motst\'e5nd mot anden (hos de ogudaktiga h\'e4rskar det ju allsm\'e4ktigt), l\'e4tt f\'f6r att taga intryck av den fariseiska vidskepelsen. Det \'bb\'e4lskar tomhet och far efter l\'f6gn\'bb (Ps. 4, 3), d.v.s. det har st\'f6rre lust att m\'e4ta Gud efter sina egna tankar \'e4n efter hans ord, och det g\'f6r med l\'e5ngt st\'f6rre iver s\'e5dana g\'e4rningar som det sj\'e4lvt utv\'e4ljer \'e4n dem som Gud befaller. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste fromma l\'e4rare vara lika flitiga i att of\'f6rtrutet yrka p\'e5 oskrymtad k\'e4rlek och p\'e5 i sanning goda g\'e4rningar som i att undervisa om den r\'e4tta tron. Ingen b\'f6r allts\'e5 anse, att han fullkomligt inh\'e4mtat budet: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv. Vad sj\'e4lva orden ang\'e5r \'e4r det visserligen s\'e5 kort och l\'e4tt som m\'f6jligt, men visa mig l\'e4rare och \'e5h\'f6rare, som i l\'e4ra och liv r\'e4tt \'f6va och fullborda det! S\'e5 vitt jag ser g\'e5r det tr\'f6gt f\'f6r b\'e5dadera. Dessa ord: \'bbTj\'e4nen varandra genom k\'e4rleken\'bb, och: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv\'bb, \'e4ro d\'e4rf\'f6r eviga ord, som ingen \'e4n s\'e5 god m\'e4nniska r\'e4tt bet\'e4nker, driver och \'f6var. Och vad som \'e4r besynnerligt: de fromma ha den frestelsen, att deras samvete genast f\'e5r ett s\'e5r, om de underl\'e5ta n\'e5gon ringa sak, som de borde g\'f6ra, men icke s\'e5 om de \'e5sidos\'e4tta k\'e4rleken, vilket dagligen sker, icke s\'e5 om deras hj\'e4rta icke \'e4r rent och broderligt gentemot n\'e4stan. De s\'e4tta n\'e4mligen icke k\'e4rleksbudet lika h\'f6gt som sin egen vidskepelse, fr\'e5n vilken de i detta livet aldrig bli helt fria.a)\par \par Pauli ord: \'bbHela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord\'bb, utg\'f6r allts\'e5 en anklagelse mot galaterna. Han menar: Ni \'e4ro just snygga m\'e4nniskor, som helt \'e4gna er \'e5t edra vidskepliga ceremoniregler om st\'e4llen, tider och olika f\'f6do\'e4mnen, till gagn varken f\'f6r er sj\'e4lva eller andra, medan ni f\'f6rsumma k\'e4rleken, som ensam borde iakttagas. Vad \'e4r detta f\'f6r d\'e5rskap? [69] S\'e5 s\'e4ger ocks\'e5 Hieronymus: Vi bryta ned v\'e5ra kroppar med vakor, fasta, sp\'e4kningar m. m., och f\'f6rsumma k\'e4rleken, som ensam \'e4r alla g\'e4rningars herre och m\'e4stare. Detta kan man s\'e4rskilt v\'e4l iakttaga hos munkarna, som ytterligt str\'e4ngt h\'e5lla sina ceremoniregler om mat och kl\'e4der o.s.v. Att f\'f6rsumma det allra minsta, n\'e4r det g\'e4ller s\'e5dant, \'e4r d\'f6dssynd. Men de \'e4ro icke \'e4ngsliga f\'f6r att f\'f6rsumma k\'e4rleken, ja, icke ens f\'f6r att bittert hata varandra.\par \par Med detta bud \'e5syftar allts\'e5 Paulus icke blott att undervisa om goda g\'e4rningar utan ocks\'e5 att f\'f6rd\'f6ma barnsliga och vidskepliga g\'e4rningar. Han icke endast bygger p\'e5 den r\'e4tta grunden med guld, silver och dyrbara stenar, utan d\'e4rj\'e4mte bryter han ned och br\'e4nner upp tr\'e4, h\'f6 och str\'e5. Det var visserligen en Guds v\'e4lg\'e4rning att giva judarna m\'e5nga ceremonier. D\'e4rigenom ville han n\'e4mligen visa, att m\'e4nniskohj\'e4rtat av naturen \'e4r vidskepligt, att det icke bryr sig om k\'e4rleken utan \'e4r bundet vid yttre f\'f6reskrifter och har sin lust i k\'f6ttslig r\'e4ttf\'e4rdighet. Samtidigt har Gud emellertid visat, \'e4ven i Gamla testamentet, vilken vikt han alltid lagt vid k\'e4rleken, f\'f6r vilken han vill, att sj\'e4lva lagen med dess ceremonier skall st\'e5 . D\'e5 David och de m\'e4n, som voro med honom, blevo hungriga och icke hade n\'e5got att \'e4ta, \'e5to de de heliga br\'f6den, som enligt lagen inga lekm\'e4n utan endast pr\'e4sterna fingo \'e4ta (l Sam. 21, 6). Jesu l\'e4rjungar br\'f6to sabbaten genom att gnugga ax i h\'e4nderna (Matt. 12, l). Enligt judarnas mening vanhelgade Kristus sj\'e4lv sabbaten genom att bota sjuka p\'e5 sabbaten. Allt detta visar, att k\'e4rleken b\'f6r vida f\'f6redragas framf\'f6r alla lagar och ceremonier, och att Gud icke fordrar n\'e5got som helst annat av oss \'e4n k\'e4rleken till n\'e4stan. Detsamma bekr\'e4ftar ocks\'e5 Kristus, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbDet andra \'e4r detta likt\'bb o.s.v. (Matt. 22, 39).\par \par \par \par Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, n\'e4mligen detta: "Du skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv."\par \tab\par \par Ty hela lagen \'e4r uppfylld i detta enda budord: Du skall \'e4lska din n\'e4sta som dig sj\'e4lv.*\par \par \par Han menar: Varf\'f6r betunga ni er med lagen? Varf\'f6r \'e4ngslas och svettas och pl\'e5ga ni er med lagens f\'f6reskrifter om mat, dagar och platser, om att man skall \'e4ta, dricka, h\'e5lla h\'f6gtid och offra p\'e5 det eller det s\'e4ttet? Sluta med dessa barnsligheter och h\'f6r p\'e5 vad jag s\'e4ger! Hela lagen rymmes fullkomligt i detta enda ord: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv.\'bb Gud har f\'f6rvisso varken behag till eller behov av att vi h\'e5lla lagens ceremoniella f\'f6reskrifter, utan han fordrar nu av er, att ni skola tro p\'e5 Kristus, som han har s\'e4nt. D\'e5 \'e4ro ni fullkomliga i honom och hava allt. Men om ni till tron, som \'e4r den Gud v\'e4lbehagligaste gudstj\'e4nsten,a) vilja l\'e4gga lagar, s\'e5 skola ni veta, att alla lagar sammanfattas i detta korta bud: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv.\'bb Str\'e4va efter att h\'e5lla detta bud, ty om ni h\'e5lla det, uppfylla ni alla lagar. -\par \par Paulus \'e4r en f\'f6rtr\'e4fflig utl\'e4ggare av Guds bud, ty han sammanfattar hela Mose genom att visa, att i alla hans n\'e4ra nog otaliga lagar icke inneh\'e5lles mera \'e4n detta korta ord: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv.\'bb F\'f6rnuftet tager anst\'f6t av ordens enkelhet och f\'e5talighet, eftersom det g\'e5r s\'e5 fort att s\'e4ga: \'bbTro p\'e5 Kristus\'bb, och likas\'e5: \'bb\'c4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv!\'bb D\'e4rf\'f6r f\'f6raktar det b\'e5de l\'e4ran om tron och l\'e4ran om de verkligt goda g\'e4rningarna. Likv\'e4l \'e4ro dessa enkla och korta trons ord: \'bbTro p\'e5 Kristus\'bb, f\'f6r de troende en gudomlig makt, i kraft av vilken de \'f6vervinna synd, d\'f6d och dj\'e4vul och undf\'e5 saligheten. Att tj\'e4na sin n\'e4sta genom k\'e4rleken, d.v.s. att undervisa den vilsefarande, att styrka den svage, [71] att hj\'e4lpa n\'e4stan med vad man kan, att hava f\'f6rdrag med hans grova seder och hans oh\'f6vlighet, att inom b\'e5de det kyrkliga och det borgerliga samh\'e4llet med j\'e4mnmod uth\'e4rda f\'f6rtretligheter och besv\'e4r, m\'e4nniskors otacksamhet och f\'f6rakt, att lyda \'f6verheten, att hedra sina f\'f6r\'e4ldrar, att vara t\'e5lig hemma tillsammans med en tr\'e4tsam hustru och ohanterligt husfolk - allt detta \'e4r efter f\'f6rnuftets s\'e4tt att se obetydliga g\'e4rningar. Men tro mig, dessa g\'e4rningar \'e4ro s\'e5 utomordentligt str\'e5lande, att hela v\'e4rlden icke kan fatta deras nytta och v\'e4rde. Den kan icke ens uppskatta v\'e4rdet av en enda, den allra minsta verkligt goda g\'e4rning, ty den m\'e4ter icke g\'e4rningar eller n\'e5got annat efter Guds ord utan med det ogudaktiga, blinda och d\'e5raktiga f\'f6rnuftets m\'e5ttstock.\par \par M\'e4nniskor taga s\'e5lunda alldeles fel, d\'e5 de mena, att de utm\'e4rkt f\'f6rst\'e5 k\'e4rleksbudet. De ha det visserligen skrivet i hj\'e4rtat, eftersom de av naturen f\'f6rst\'e5, att man skall g\'f6ra mot andra vad man vill att de skola g\'f6ra mot en sj\'e4lv, men h\'e4rav f\'f6ljer icke, att de f\'f6rst\'e5 det, ty d\'e5 skulle de uppfylla det i handling och s\'e4tta k\'e4rleken framf\'f6r alla andra g\'e4rningar. Icke heller skulle de h\'e5lla s\'e5 h\'e5rt p\'e5 sina uppbl\'e5sta s\'e5pbubblor, d.v.s. sin barnsliga vidskepelse, s\'e5som att g\'e5 med sorgset ansikte och h\'e4ngande huvud, att vara ogift, att leva p\'e5 br\'f6d och vatten, att vistas i \'f6knen, att b\'e4ra smutsiga kl\'e4der m. m. S\'e5dant \'e4r vantrons missfoster till g\'e4rningar, som Gud varken befaller eller gillar men som m\'e4nniskor sj\'e4lva hitta p\'e5 och h\'e5lla f\'f6r s\'e5 lysande heliga, att de vida \'f6vertr\'e4ffa och f\'f6rm\'f6rka k\'e4rleken, som dock \'e4r solen bland g\'e4rningar. S\'e5 ofattbar och o\'e4ndlig \'e4r det m\'e4nskliga f\'f6rnuftets blindhet, att det saknar f\'f6rm\'e5ga att d\'f6ma r\'e4tt icke blott om trons l\'e4ra utan \'e4ven om levernet och g\'e4rningarna. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste vi tr\'e4get k\'e4mpa icke endast mot v\'e5rt hj\'e4rtas inbillningar, som vi av naturen ha l\'e4ttare att lita till i v\'e5r salighetssak \'e4n till Guds ord, utan \'e4ven mot de sj\'e4lvvalda g\'e4rningarnas skenbara helighet. [72] S\'e5 skola vi l\'e4ra oss att h\'e5lla i \'e4ra de g\'e4rningar, som var och en g\'f6r i sin kallelse, \'e4ven om de till utseendet \'e4ro ringa och f\'f6raktliga, blott de hava Guds bud f\'f6r sig, och d\'e4remot f\'f6rakta s\'e5dana g\'e4rningar, som f\'f6rnuftet utv\'e4ljer utan Guds bud, hur lysande, sv\'e5ra, stora och heliga de \'e4n m\'e5 synas vara.\par \par Detta bud har jag i annat sammanhang omsorgsfullt och utf\'f6rligt behandlat, varf\'f6r jag nu inskr\'e4nker mig till en hastig genomg\'e5ng. Det \'e4r kort, men det \'e4r kraftigt och sl\'e5ende: \'bbDu sskall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv.\'bb Ingen kan giva ett b\'e4ttre, s\'e4krare och n\'e4rmare till hands liggande exempel \'e4n sig sj\'e4lv. Icke heller finns det n\'e5gon \'e4dlare och djupare dygd \'e4n k\'e4rleken, intet b\'e4ttre f\'f6rem\'e5l f\'f6r k\'e4rleken \'e4n n\'e4stan. Allts\'e5 \'e4ro b\'e5de exemplet, dygden och f\'f6rem\'e5let de allra yppersta. Om du allts\'e5 vill veta, huru man skall \'e4lska sin n\'e4sta, och om du vill ha ett klart exempel p\'e5 detta, skall du giva akt p\'e5 huru du \'e4lskar dig sj\'e4lv. I n\'f6d och fara skulle du f\'f6rvisso g\'e4rna vilja, att icke blott alla m\'e4nniskor utan ocks\'e5 alla skapade varelser \'e4lskade och bisprunge dig med alla sina r\'e5d, all sin egendom och alla sina krafter. D\'e4rf\'f6r beh\'f6ver du ingen bok till att l\'e4ra dig och p\'e5minna dig om huru du skall \'e4lska din n\'e4sta. Du har n\'e4mligen den sk\'f6naste och b\'e4sta boken i ditt hj\'e4rta, och den inneh\'e5ller alla lagar. Du beh\'f6ver ingen l\'e4rare i denna sak, r\'e5dfr\'e5ga blott ditt hj\'e4rta, s\'e5 skall det med all \'f6nskv\'e4rd tydlighet l\'e4ra dig, att du skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv. K\'e4rleken \'e4r vidare den h\'f6gsta dygden, som icke endast \'e4r beredd att tj\'e4na med tunga, hand, penningar och \'e4godelar utan \'e4ven med kroppen och livet sj\'e4lvt. Den framkallas icke av f\'f6rtj\'e4nst eller av n\'e5got annat, och icke heller hindras den av ov\'e4rdighet eller otacksamhet. En moder omhuldar och sk\'f6ter sitt barn, d\'e4rf\'f6r att hon \'e4lskar det.\par \par Slutligen finnes det ingen varelse, mot vilken du b\'f6r \'f6va k\'e4rlek, som \'e4r \'e4dlare \'e4n din n\'e4sta. Hon \'e4r icke en dj\'e4vul, icke ett lejon, en bj\'f6rn eller en varg, hon \'e4r icke sten eller tr\'e4 utan en varelse, som \'e4r dig alldeles lik. N\'e4stan \'e4r den ljuvligaste, mest \'e4lskv\'e4rda, nyttiga, v\'e4nliga, tr\'f6sterika och n\'f6dv\'e4ndiga varelse som lever p\'e5 jorden, och d\'e4rtill \'e4r hon av naturen skapad till att leva tillsammans med andra m\'e4nniskor, till att vara en samh\'e4llsvarelse. D\'e4rf\'f6r finnes i hela skapelsen ingenting, som \'e4r mera v\'e4rt k\'e4rlek \'e4n v\'e5r n\'e4sta. [73] Men dj\'e4vulens konst \'e4r s\'e5 f\'f6rbluffande, att han icke endast utm\'e4rkt f\'f6rst\'e5r att skymma undan detta \'e4dla f\'f6rem\'e5l f\'f6r k\'e4rlek och ber\'f6va det dess plats i mitt sinne, utan han kan \'e4ven intala hj\'e4rtat en rakt motsatt \'e5sikt, s\'e5 att det finner n\'e4stan v\'e4rd icke k\'e4rlek utan det bittraste hat. Det \'e5stadkommer han utan minsta sv\'e5righet, blott genom att ingiva mig en tanke som denna: Den d\'e4r m\'e4nniskan har det felet, att hon har sm\'e4dat dig, skadat dig o.s.v. D\'e5 sjunker genast detta \'e4lskv\'e4rda f\'f6rem\'e5l i din uppskattning, s\'e5 att du icke l\'e4ngre ser det som din n\'e4sta, vilken du b\'f6r \'e4lska, utan som en ytterligt f\'f6rhatlig fiende. P\'e5 detta s\'e4tt f\'f6rst\'e5r Satan underbart att avkyla k\'e4rlekens dygd i v\'e5rt hj\'e4rta, g\'f6ra den f\'f6rsumlig och t.o.m. helt utsl\'e4cka den, s\'e5 att vi gl\'f6mma k\'e4rleken till n\'e4stan och endast leva oss sj\'e4lva till behag. D\'e4rtill kommer ocks\'e5 v\'e5r egen vidskepelse och f\'f6rsumlighet och n\'e4stans f\'f6rsyndelser mot oss, som komma oss att hata i st\'e4llet f\'f6r att \'e4lska, s\'e5 att av k\'e4rleksbudet intet blir kvar i oss utom de nakna och kraftl\'f6sa bokst\'e4verna och orden: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv.\'bb\par \par S\'e5lunda fatta vi icke ens inneb\'f6rden i detta bud, och l\'e5ngt mindre h\'e5lla vi det. V\'e5r n\'e4sta \'e4r varje m\'e4nniska, s\'e4rskilt den som beh\'f6ver v\'e5r hj\'e4lpa enligt Kristi utl\'e4ggning av budet. Luk. 10. Den som tillfogat mig n\'e5gon or\'e4tt eller skada har icke d\'e4rf\'f6r avlagt sin m\'e4nsklighet eller upph\'f6rt att vara k\'f6tt och blod. den av Guds skapade varelser, som \'e4r mig mest lik, med ett ord, han upph\'f6r icke att vara min n\'e4sta. S\'e5 l\'e4nge han allts\'e5 f\'f6rbliver i sin m\'e4nskliga natur, g\'e4ller ocks\'e5 k\'e4rleksbudet, som fordrar av mig, att jag icke skall draga mig undan f\'f6r den, som \'e4r mitt eget k\'f6tt och blod (Jes. 58, 7), icke vederg\'e4lla ont med ont utan \'f6vervinna det onda med det goda. Annars \'e4r min k\'e4rlek icke s\'e5dan att den f\'f6rdrager och uth\'e4rdar allting, l Kor. 13, 7. [74] Man hugger icke av en sjuk lem, utan man omhuldar den och s\'f6ker bota den. \'bbOch de lemmar i kroppen som vi anser v\'e4rda mindre heder, kl\'e4r vi med s\'e5 mycket st\'f6rre heder\'bb, s\'e4ger Paulus (l Kor. 12, 23). Men m\'e5nga \'e4ro till den grad gl\'f6mska av detta bud, att \'e4ven om de k\'e4nna n\'e5gon som rikt beg\'e5vad med m\'e5nga utomordentliga egenskaper men likv\'e4l uppt\'e4cka n\'e5gon enda fl\'e4ck eller brist hos honom, s\'e5 se de endast den och gl\'f6mma hans beg\'e5vning och alla hans goda sidor. M\'e5nga \'e4ro s\'e5 om\'e4nskliga och bittra bespottare, att de icke n\'e4mna dem som de tycka illa om vid deras r\'e4tta namn utan giva dem skymfliga \'f6knamn, s\'e5som sned\'f6ga, krokn\'e4sa, bredk\'e4ft o.s.v. Kort sagt, v\'e4rlden \'e4r dj\'e4vulens rike, och d\'e4rf\'f6r f\'f6raktar den i sin s\'e4kerhet tro och k\'e4rlek och allt vad Gud s\'e4ger och g\'f6r.\par \par Paulus anbefaller allts\'e5 k\'e4rleken \'e5t galaterna och \'e5t alla kristna och uppmanar dem att genom den tj\'e4na varandra. Han s\'e4ger: Ni beh\'f6va icke betunga er med omsk\'e4relsen och de mosaiska riterna, utan ni skola framf\'f6r allt h\'e5lla fast vid den l\'e4ra om tron, som ni av mig undf\'e5tt. Om ni sedan vilja g\'f6ra goda g\'e4rningar, skall jag med ett enda ord giva eder anvisning p\'e5 de f\'f6rn\'e4msta g\'e4rningar och p\'e5 huru ni skola kunna uppfylla alla lagar: \'c4Isken varandra inb\'f6rdes! Det kommer icke att fattas m\'e4nniskor att g\'f6ra v\'e4l emot, ty v\'e4rlden \'e4r full av m\'e4nniskor, som beh\'f6va andras hj\'e4lp. Detta \'e4r hela l\'e4ran om tron och k\'e4rleken, en teologi, som \'e4r p\'e5 en g\'e5ng den kortaste och den l\'e4ngsta t\'e4nkbara. Den \'e4r den kortast t\'e4nkbara, om man ser till orden och satserna, men ser man till till\'e4mpningen och inneh\'e5llet, \'e4r den vidare, l\'e4ngre, djupare och h\'f6gre \'e4n hela v\'e4rlden.\par \par \par \par 1 a) Hs: \'abJag har den frestelsen, att jag snarare l\'e4gger m\'e4rke till om jag f\'f6rsummar en b\'f6netimme \'e4n om jag f\'f6rsummar k\'e4rleken. Jag g\'f6r mig samvete f\'f6r struntsaker.\'bb\par \par 2 a) Satsen saknas i Hs.Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:14\par \par Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, n\'e4mligen detta: "Du skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv."\par \tab\par \par Ty hela lagen \'e4r uppfylld i detta enda budord: Du skall \'e4lska din n\'e4sta som dig sj\'e4lv.*\par \par Sedan Paulus lagt grunden till den kristna l\'e4ran, brukar han \'bbbygga p\'e5 den grunden med guld, silver och dyrbara stenar\'bb (l Kor. 3, 12). Men n\'e5gon annan grund finnes icke, s\'e5som han s\'e4ger i versen f\'f6re den anf\'f6rda, \'e4n Jesus Kristus sj\'e4lv eller Kristi r\'e4ttf\'e4rdighet. P\'e5 denna grund bygger han nu med goda g\'e4rningar, verkligt goda g\'e4rningar, vilka han sammanfattar i det korta budet: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv\'bb, som om han sade: D\'e5 jag s\'e4ger, att ni skola tj\'e4na varandra inb\'f6rdes genom k\'e4rleken, menar jag d\'e4rmed vad lagen s\'e4ger: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv.\'bb Detta \'e4r en r\'e4tt utl\'e4ggning av Skriften och Guds bud. [65] Sofisternas utl\'e4ggning \'e5ter av ordet \'e4lska \'e4r matt och kraftl\'f6s. Enligt dem betyder att \'e4lska n\'e4mligen intet annat \'e4n att vilja n\'e5gon v\'e4l. Eller ocks\'e5 s\'e4ga de, att k\'e4rleken \'e4r en egenskap i hj\'e4rtat, i kraft av vilken m\'e4nniskan kan framlocka en r\'f6relse i hj\'e4rtat eller en handling, som kallas v\'e4lvilja. Det blir en naken och mager begreppsk\'e4rlek, som icke s\'e5 att s\'e4ga f\'e5tt k\'f6tt p\'e5 benen och framtr\'e4tt i handling. Paulus d\'e4remot s\'e4ger, att k\'e4rleken skall vara en tj\'e4narinna, och om den icke st\'e5r i tj\'e4nande g\'e4rning, \'e4r den icke k\'e4rlek.\par \par I det att han meddelar k\'e4rleksbudet, riktar han samtidigt ett sidohugg mot villol\'e4rarna, mot vilka han v\'e4nder sina vapen f\'f6r att tillika f\'f6rsvara och styrka sin l\'e4ra om g\'e4rningarna gentemot dem. Det \'e4r som om han sade: Hittills, ni galater, har jag undervisat om det r\'e4tta och andliga livet, men nu skall jag ocks\'e5 undervisa er om goda g\'e4rningar, f\'f6r att ni skola inse, att det l\'f6jliga och barnsliga iakttagande av ceremoniella f\'f6reskrifter, som \'e4r det enda de falska apostlarna yrka p\'e5, \'e4r vida underl\'e4gset k\'e4rlekens g\'e4rningar. S\'e5dan \'e4r n\'e4mligen alla gudl\'f6sa l\'e4rares och sv\'e4rmeandars oresonliga d\'e5rskap, att de icke endast \'f6vergiva den r\'e4tta grunden, den rena och fasta l\'e4ran, utan d\'e4rtill h\'e4nga s\'e5 fast i sin vidskepelse, att de aldrig n\'e5 fram till verkligt goda g\'e4rningar De bygga p\'e5 den grunden med tr\'e4, h\'f6 och str\'e5, s\'e5som Paulus s\'e4ger (l Kor. 3, 12). De falska apostlarna f\'f6rsvarade ju h\'e4ftigt g\'e4rningarna, [66] men de l\'e4rde icke och yrkade icke p\'e5 att k\'e4rlekens g\'e4rningar skulle g\'f6ras, att de kristna skulle \'e4lska varandra inb\'f6rdes, att de skulle vara beredda att bist\'e5 n\'e4stan i alla f\'f6rekommande behov, icke endast med sin f\'f6rm\'f6genhet utan ocks\'e5 med hela sin kropp, med tunga, hand, hj\'e4rta och alla krafter, utan de yrkade endast p\'e5 att omsk\'e4relsen skulle iakttagas, att man skulle h\'e5lla dagar och m\'e5nader m.m. De kunde icke heller l\'e4ra n\'e5gra andra goda g\'e4rningar. Ty d\'e5 man har f\'f6rst\'f6rt grundvalen, Kristus, och f\'f6rdunklat l\'e4ran om tron, kan om\'f6jligt n\'e5got r\'e4tt bruk eller ut\'f6vning av goda g\'e4rningar eller n\'e5gon r\'e4tt mening om dem \'e4ga best\'e5nd. Hugger man ned tr\'e4det, m\'e5ste man ocks\'e5 g\'e5 miste om dess frukter.\par \par P\'e5 samma s\'e4tt sv\'e4va ocks\'e5 v\'e5ra dagars sekterister i det bl\'e5 med sin l\'e4ra om goda g\'e4rningar. Allts\'e5 m\'e5ste de n\'f6dv\'e4ndigtvis l\'e4ra sv\'e4rmiska och vidskepliga g\'e4rningar. De ha tagit bort Kristus, huggit ned tr\'e4det och rivit upp grunden, och d\'e4rf\'f6r bygga de p\'e5 sanden, och de ha intet annat att bygga med \'e4n tr\'e4, h\'f6 och str\'e5. De kunna utm\'e4rkt l\'e5tsa k\'e4rlek och \'f6dmjukhet, men de \'e4lska icke i g\'e4rning och i sanning utan endast med orden och med tungan (l Joh. 3, 18). De l\'e5tsa ocks\'e5 en stor helighet, och med denna l\'e5tsade helighet lura de m\'e4nniskor till att anse deras g\'e4rningar vara lysande och Gud v\'e4lbehagliga. Men om man st\'e4ller dem under Ordets ljus, finner man dem vara rena bagateller, ett sysslande med l\'f6jliga intigheter, som endast har avseende p\'e5 platser, tider, kl\'e4dnader, h\'e4nsynstagande till samh\'e4llsst\'e4llning m.m. D\'e4rf\'f6r \'e4r det n\'f6dv\'e4ndigt att fromma l\'e4rare beflita sig om att driva l\'e4ran om g\'e4rningar lika omsorgsfullt som l\'e4ran om tron. Satan \'e4r n\'e4mligen fiende till b\'e5dadera och g\'f6r h\'e4ftigt motst\'e5nd p\'e5 b\'e5da omr\'e5dena. F\'f6rst m\'e5ste emellertid tron planteras, ty utan den \'e4r det om\'f6jligt att f\'f6rst\'e5, vad en god g\'e4rning \'e4r och vad som behagar Gud.\par \par Att Satan \'e4ven hatar l\'e4ran om de i sann mening goda g\'e4rningarna framg\'e5r av f\'f6ljande. Ehuru n\'e4mligen alla m\'e4nniskor ha en naturlig kunskap, som \'e4r inplantad i deras hj\'e4rtan och i kraft av vilken de av naturen k\'e4nna, att man b\'f6r behandla n\'e4stan som man sj\'e4lv vill bli behandlad (denna och liknande satser, vilka vi kalla den naturliga lagen, \'e4ro grundvalen f\'f6r all m\'e4nsklig r\'e4tt och alla goda g\'e4rningar), \'e4r likv\'e4l genom dj\'e4vulens bedrivande det m\'e4nskliga f\'f6rnuftet s\'e5 f\'f6rd\'e4rvat och blint, att det icke f\'f6rst\'e5r denna medf\'f6dda kunskap, [67] och om det p\'e5minnes om den genom Guds ord, s\'e5 att det fattar den, \'e5sidos\'e4tter och f\'f6raktar det den dock med vett och vilja. S\'e5 stor \'e4r Satans makt D\'e4rtill kommer ocks\'e5 den sv\'e5righeten, att dj\'e4vulen till den grad d\'e5rar alla verkhelgon och k\'e4ttare, att de \'e5sidos\'e4tta l\'e4ran om de i sanning goda g\'e4rningarna och yrka p\'e5 barnsliga ceremonier eller riktiga vidunder till g\'e4rningar, som de sj\'e4lva hittat p\'e5. S\'e5dana g\'e4rningar skattas h\'f6gt av ett f\'f6rnuft, som \'e4r okunnigt om tron. Det finner i dem en besynnerlig tjusning.\par \par S\'e5lunda sysslade m\'e4nniskor under p\'e5ved\'f6met med dessa d\'e5raktiga och betydelsel\'f6sa g\'e4rningar, som Gud icke befallt och icke kr\'e4ver. I dem hade de sin h\'f6gsta lust, och dem bedrevo de med all flit och iver och med stora kostnader. Samma iver f\'f6r obetydligheter kunna vi nu iakttaga hos sekteristerna och deras l\'e4rjungar, s\'e4rskilt hos vederd\'f6parna. I v\'e5ra f\'f6rsamlingar d\'e4remot, d\'e4r den r\'e4tta l\'e4ran om goda g\'e4rningar drives med all flit, h\'e4rskar en f\'f6runderlig sl\'f6het och s\'f6mnaktighet. Ju mer vi uppmana och sporra m\'e4nniskor till att g\'f6ra goda g\'e4rningar, till att \'f6va inb\'f6rdes k\'e4rlek, till att avl\'e4gga buksorger o.s.v., ju tr\'f6gare och mera likgiltiga f\'f6r all gudaktighetens \'f6vning bliva m\'e4nniskorna. Detta visar, att Satan hyser ett v\'e5ldsamt hat till och f\'f6rhindrar icke blott l\'e4ran om tron utan \'e4ven l\'e4ran om goda g\'e4rningar. \'c5 ena sidan hindrar han de v\'e5ra fr\'e5n att till\'e4gna sig den eller fr\'e5n att visa den i g\'e4rning, om de l\'e4rt k\'e4nna den. \'c5 andra sidan bry skrymtare och k\'e4ttare sig icke alls om den, och i dess st\'e4lle l\'e4ra de d\'e5raktiga ceremonier eller l\'f6jliga och barnsliga g\'e4rningar, som k\'f6ttsliga m\'e4nniskor ha l\'e4tt f\'f6r att nappa p\'e5. V\'e4rlden l\'e5ter sig n\'e4mligen icke styras genom evangeliet och tron utan genom lag och vidskepelse.\par \par Aposteln riktar allts\'e5 en allvarlig f\'f6rmaning till de kristna att \'e4ven \'f6va sig i goda g\'e4rningar, sedan de h\'f6rt och till\'e4gnat sig den rena l\'e4ran och tron. \'c4ven hos de r\'e4ttf\'e4rdiggjorda finnas n\'e4mligen syndarester, som avskr\'e4cka och draga dem bort fr\'e5n de i sanning goda g\'e4rningarna lika v\'e4l som fr\'e5n tron. [68] Vidare har det m\'e4nskliga f\'f6rnuftet och k\'f6ttet, som hos helgonen g\'f6r motst\'e5nd mot anden (hos de ogudaktiga h\'e4rskar det ju allsm\'e4ktigt), l\'e4tt f\'f6r att taga intryck av den fariseiska vidskepelsen. Det \'bb\'e4lskar tomhet och far efter l\'f6gn\'bb (Ps. 4, 3), d.v.s. det har st\'f6rre lust att m\'e4ta Gud efter sina egna tankar \'e4n efter hans ord, och det g\'f6r med l\'e5ngt st\'f6rre iver s\'e5dana g\'e4rningar som det sj\'e4lvt utv\'e4ljer \'e4n dem som Gud befaller. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste fromma l\'e4rare vara lika flitiga i att of\'f6rtrutet yrka p\'e5 oskrymtad k\'e4rlek och p\'e5 i sanning goda g\'e4rningar som i att undervisa om den r\'e4tta tron. Ingen b\'f6r allts\'e5 anse, att han fullkomligt inh\'e4mtat budet: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv. Vad sj\'e4lva orden ang\'e5r \'e4r det visserligen s\'e5 kort och l\'e4tt som m\'f6jligt, men visa mig l\'e4rare och \'e5h\'f6rare, som i l\'e4ra och liv r\'e4tt \'f6va och fullborda det! S\'e5 vitt jag ser g\'e5r det tr\'f6gt f\'f6r b\'e5dadera. Dessa ord: \'bbTj\'e4nen varandra genom k\'e4rleken\'bb, och: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv\'bb, \'e4ro d\'e4rf\'f6r eviga ord, som ingen \'e4n s\'e5 god m\'e4nniska r\'e4tt bet\'e4nker, driver och \'f6var. Och vad som \'e4r besynnerligt: de fromma ha den frestelsen, att deras samvete genast f\'e5r ett s\'e5r, om de underl\'e5ta n\'e5gon ringa sak, som de borde g\'f6ra, men icke s\'e5 om de \'e5sidos\'e4tta k\'e4rleken, vilket dagligen sker, icke s\'e5 om deras hj\'e4rta icke \'e4r rent och broderligt gentemot n\'e4stan. De s\'e4tta n\'e4mligen icke k\'e4rleksbudet lika h\'f6gt som sin egen vidskepelse, fr\'e5n vilken de i detta livet aldrig bli helt fria.a)\par \par Pauli ord: \'bbHela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord\'bb, utg\'f6r allts\'e5 en anklagelse mot galaterna. Han menar: Ni \'e4ro just snygga m\'e4nniskor, som helt \'e4gna er \'e5t edra vidskepliga ceremoniregler om st\'e4llen, tider och olika f\'f6do\'e4mnen, till gagn varken f\'f6r er sj\'e4lva eller andra, medan ni f\'f6rsumma k\'e4rleken, som ensam borde iakttagas. Vad \'e4r detta f\'f6r d\'e5rskap? [69] S\'e5 s\'e4ger ocks\'e5 Hieronymus: Vi bryta ned v\'e5ra kroppar med vakor, fasta, sp\'e4kningar m. m., och f\'f6rsumma k\'e4rleken, som ensam \'e4r alla g\'e4rningars herre och m\'e4stare. Detta kan man s\'e4rskilt v\'e4l iakttaga hos munkarna, som ytterligt str\'e4ngt h\'e5lla sina ceremoniregler om mat och kl\'e4der o.s.v. Att f\'f6rsumma det allra minsta, n\'e4r det g\'e4ller s\'e5dant, \'e4r d\'f6dssynd. Men de \'e4ro icke \'e4ngsliga f\'f6r att f\'f6rsumma k\'e4rleken, ja, icke ens f\'f6r att bittert hata varandra.\par \par Med detta bud \'e5syftar allts\'e5 Paulus icke blott att undervisa om goda g\'e4rningar utan ocks\'e5 att f\'f6rd\'f6ma barnsliga och vidskepliga g\'e4rningar. Han icke endast bygger p\'e5 den r\'e4tta grunden med guld, silver och dyrbara stenar, utan d\'e4rj\'e4mte bryter han ned och br\'e4nner upp tr\'e4, h\'f6 och str\'e5. Det var visserligen en Guds v\'e4lg\'e4rning att giva judarna m\'e5nga ceremonier. D\'e4rigenom ville han n\'e4mligen visa, att m\'e4nniskohj\'e4rtat av naturen \'e4r vidskepligt, att det icke bryr sig om k\'e4rleken utan \'e4r bundet vid yttre f\'f6reskrifter och har sin lust i k\'f6ttslig r\'e4ttf\'e4rdighet. Samtidigt har Gud emellertid visat, \'e4ven i Gamla testamentet, vilken vikt han alltid lagt vid k\'e4rleken, f\'f6r vilken han vill, att sj\'e4lva lagen med dess ceremonier skall st\'e5 . D\'e5 David och de m\'e4n, som voro med honom, blevo hungriga och icke hade n\'e5got att \'e4ta, \'e5to de de heliga br\'f6den, som enligt lagen inga lekm\'e4n utan endast pr\'e4sterna fingo \'e4ta (l Sam. 21, 6). Jesu l\'e4rjungar br\'f6to sabbaten genom att gnugga ax i h\'e4nderna (Matt. 12, l). Enligt judarnas mening vanhelgade Kristus sj\'e4lv sabbaten genom att bota sjuka p\'e5 sabbaten. Allt detta visar, att k\'e4rleken b\'f6r vida f\'f6redragas framf\'f6r alla lagar och ceremonier, och att Gud icke fordrar n\'e5got som helst annat av oss \'e4n k\'e4rleken till n\'e4stan. Detsamma bekr\'e4ftar ocks\'e5 Kristus, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbDet andra \'e4r detta likt\'bb o.s.v. (Matt. 22, 39).\par \par \par \par Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, n\'e4mligen detta: "Du skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv."\par \tab\par \par Ty hela lagen \'e4r uppfylld i detta enda budord: Du skall \'e4lska din n\'e4sta som dig sj\'e4lv.*\par \par \par Han menar: Varf\'f6r betunga ni er med lagen? Varf\'f6r \'e4ngslas och svettas och pl\'e5ga ni er med lagens f\'f6reskrifter om mat, dagar och platser, om att man skall \'e4ta, dricka, h\'e5lla h\'f6gtid och offra p\'e5 det eller det s\'e4ttet? Sluta med dessa barnsligheter och h\'f6r p\'e5 vad jag s\'e4ger! Hela lagen rymmes fullkomligt i detta enda ord: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv.\'bb Gud har f\'f6rvisso varken behag till eller behov av att vi h\'e5lla lagens ceremoniella f\'f6reskrifter, utan han fordrar nu av er, att ni skola tro p\'e5 Kristus, som han har s\'e4nt. D\'e5 \'e4ro ni fullkomliga i honom och hava allt. Men om ni till tron, som \'e4r den Gud v\'e4lbehagligaste gudstj\'e4nsten,a) vilja l\'e4gga lagar, s\'e5 skola ni veta, att alla lagar sammanfattas i detta korta bud: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv.\'bb Str\'e4va efter att h\'e5lla detta bud, ty om ni h\'e5lla det, uppfylla ni alla lagar. -\par \par Paulus \'e4r en f\'f6rtr\'e4fflig utl\'e4ggare av Guds bud, ty han sammanfattar hela Mose genom att visa, att i alla hans n\'e4ra nog otaliga lagar icke inneh\'e5lles mera \'e4n detta korta ord: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv.\'bb F\'f6rnuftet tager anst\'f6t av ordens enkelhet och f\'e5talighet, eftersom det g\'e5r s\'e5 fort att s\'e4ga: \'bbTro p\'e5 Kristus\'bb, och likas\'e5: \'bb\'c4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv!\'bb D\'e4rf\'f6r f\'f6raktar det b\'e5de l\'e4ran om tron och l\'e4ran om de verkligt goda g\'e4rningarna. Likv\'e4l \'e4ro dessa enkla och korta trons ord: \'bbTro p\'e5 Kristus\'bb, f\'f6r de troende en gudomlig makt, i kraft av vilken de \'f6vervinna synd, d\'f6d och dj\'e4vul och undf\'e5 saligheten. Att tj\'e4na sin n\'e4sta genom k\'e4rleken, d.v.s. att undervisa den vilsefarande, att styrka den svage, [71] att hj\'e4lpa n\'e4stan med vad man kan, att hava f\'f6rdrag med hans grova seder och hans oh\'f6vlighet, att inom b\'e5de det kyrkliga och det borgerliga samh\'e4llet med j\'e4mnmod uth\'e4rda f\'f6rtretligheter och besv\'e4r, m\'e4nniskors otacksamhet och f\'f6rakt, att lyda \'f6verheten, att hedra sina f\'f6r\'e4ldrar, att vara t\'e5lig hemma tillsammans med en tr\'e4tsam hustru och ohanterligt husfolk - allt detta \'e4r efter f\'f6rnuftets s\'e4tt att se obetydliga g\'e4rningar. Men tro mig, dessa g\'e4rningar \'e4ro s\'e5 utomordentligt str\'e5lande, att hela v\'e4rlden icke kan fatta deras nytta och v\'e4rde. Den kan icke ens uppskatta v\'e4rdet av en enda, den allra minsta verkligt goda g\'e4rning, ty den m\'e4ter icke g\'e4rningar eller n\'e5got annat efter Guds ord utan med det ogudaktiga, blinda och d\'e5raktiga f\'f6rnuftets m\'e5ttstock.\par \par M\'e4nniskor taga s\'e5lunda alldeles fel, d\'e5 de mena, att de utm\'e4rkt f\'f6rst\'e5 k\'e4rleksbudet. De ha det visserligen skrivet i hj\'e4rtat, eftersom de av naturen f\'f6rst\'e5, att man skall g\'f6ra mot andra vad man vill att de skola g\'f6ra mot en sj\'e4lv, men h\'e4rav f\'f6ljer icke, att de f\'f6rst\'e5 det, ty d\'e5 skulle de uppfylla det i handling och s\'e4tta k\'e4rleken framf\'f6r alla andra g\'e4rningar. Icke heller skulle de h\'e5lla s\'e5 h\'e5rt p\'e5 sina uppbl\'e5sta s\'e5pbubblor, d.v.s. sin barnsliga vidskepelse, s\'e5som att g\'e5 med sorgset ansikte och h\'e4ngande huvud, att vara ogift, att leva p\'e5 br\'f6d och vatten, att vistas i \'f6knen, att b\'e4ra smutsiga kl\'e4der m. m. S\'e5dant \'e4r vantrons missfoster till g\'e4rningar, som Gud varken befaller eller gillar men som m\'e4nniskor sj\'e4lva hitta p\'e5 och h\'e5lla f\'f6r s\'e5 lysande heliga, att de vida \'f6vertr\'e4ffa och f\'f6rm\'f6rka k\'e4rleken, som dock \'e4r solen bland g\'e4rningar. S\'e5 ofattbar och o\'e4ndlig \'e4r det m\'e4nskliga f\'f6rnuftets blindhet, att det saknar f\'f6rm\'e5ga att d\'f6ma r\'e4tt icke blott om trons l\'e4ra utan \'e4ven om levernet och g\'e4rningarna. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste vi tr\'e4get k\'e4mpa icke endast mot v\'e5rt hj\'e4rtas inbillningar, som vi av naturen ha l\'e4ttare att lita till i v\'e5r salighetssak \'e4n till Guds ord, utan \'e4ven mot de sj\'e4lvvalda g\'e4rningarnas skenbara helighet. [72] S\'e5 skola vi l\'e4ra oss att h\'e5lla i \'e4ra de g\' e4rningar, som var och en g\'f6r i sin kallelse, \'e4ven om de till utseendet \'e4ro ringa och f\'f6raktliga, blott de hava Guds bud f\'f6r sig, och d\'e4remot f\'f6rakta s\'e5dana g\'e4rningar, som f\'f6rnuftet utv\'e4ljer utan Guds bud, hur lysande, sv\'e5ra, stora och heliga de \'e4n m\'e5 synas vara.\par \par Detta bud har jag i annat sammanhang omsorgsfullt och utf\'f6rligt behandlat, varf\'f6r jag nu inskr\'e4nker mig till en hastig genomg\'e5ng. Det \'e4r kort, men det \'e4r kraftigt och sl\'e5ende: \'bbDu sskall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv.\'bb Ingen kan giva ett b\'e4ttre, s\'e4krare och n\'e4rmare till hands liggande exempel \'e4n sig sj\'e4lv. Icke heller finns det n\'e5gon \'e4dlare och djupare dygd \'e4n k\'e4rleken, intet b\'e4ttre f\'f6rem\'e5l f\'f6r k\'e4rleken \'e4n n\'e4stan. Allts\'e5 \'e4ro b\'e5de exemplet, dygden och f\'f6rem\'e5let de allra yppersta. Om du allts\'e5 vill veta, huru man skall \'e4lska sin n\'e4sta, och om du vill ha ett klart exempel p\'e5 detta,  skall du giva akt p\'e5 huru du \'e4lskar dig sj\'e4lv. I n\'f6d och fara skulle du f\'f6rvisso g\'e4rna vilja, att icke blott alla m\'e4nniskor utan ocks\'e5 alla skapade varelser \'e4lskade och bisprunge dig med alla sina r\'e5d, all sin egendom och alla sina krafter. D\'e4rf\'f6r beh\'f6ver du ingen bok till att l\'e4ra dig och p\'e5minna dig om huru du skall \'e4lska din n\'e4sta. Du har n\'e4mligen den sk\'f6naste och b\'e4sta boken i ditt hj\'e4rta, och den inneh\'e5ller alla lagar. Du beh\'f6ver ingen l\'e4rare i denna sak, r\'e5dfr\'e5ga blott ditt hj\'e4rta, s\'e5 skall det med all \'f6nskv\'e4rd tydlighet l\'e4ra dig, att du skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv. K\'e4rleken \'e4r vidare den h\'f6gsta dygden, som icke endast \'e4r beredd att tj\'e4na med tunga, hand, penningar och \'e4godelar utan \'e4ven med kroppen och livet sj\'e4lvt. Den framkallas icke av f\'f6rtj\'e4nst eller av n\'e5got annat, och icke heller hindras den av ov\'e4rdighet eller otacksamhet. En moder omhuldar oc h sk\'f6ter sitt barn, d\'e4rf\'f6r att hon \'e4lskar det.\par \par Slutligen finnes det ingen varelse, mot vilken du b\'f6r \'f6va k\'e4rlek, som \'e4r \'e4dlare \'e4n din n\'e4sta. Hon \'e4r icke en dj\'e4vul, icke ett lejon, en bj\'f6rn eller en varg, hon \'e4r icke sten eller tr\'e4 utan en varelse, som \'e4r dig alldeles lik. N\'e4stan \'e4r den ljuvligaste, mest \'e4lskv\'e4rda, nyttiga, v\'e4nliga, tr\'f6sterika och n\'f6dv\'e4ndiga varelse som lever p\'e5 jorden, och d\'e4rtill \'e4r hon av naturen skapad till att leva tillsammans med andra m\'e4nniskor, till att vara en samh\'e4llsvarelse. D\'e4rf\'f6r finnes i hela skapelsen ingenting, som \'e4r mera v\'e4rt k\'e4rlek \'e4n v\'e5r n\'e4sta. [73] Men dj\'e4vulens konst \'e4r s\'e5 f\'f6rbluffande, att han icke endast utm\'e4rkt f\'f6rst\'e5r att skymma undan detta \'e4dla f\'f6rem\'e5l f\'f6r k\'e4rlek och ber\'f6va det dess plats i mitt sinne, utan han kan \'e4ven intala hj\'e4rtat en rakt motsatt \'e5sikt, s\'e5 att det finner n\'e4stan v\'e 4rd icke k\'e4rlek utan det bittraste hat. Det \'e5stadkommer han utan minsta sv\'e5righet, blott genom att ingiva mig en tanke som denna: Den d\'e4r m\'e4nniskan har det felet, att hon har sm\'e4dat dig, skadat dig o.s.v. D\'e5 sjunker genast detta \'e4lskv\'e4rda f\'f6rem\'e5l i din uppskattning, s\'e5 att du icke l\'e4ngre ser det som din n\'e4sta, vilken du b\'f6r \'e4lska, utan som en ytterligt f\'f6rhatlig fiende. P\'e5 detta s\'e4tt f\'f6rst\'e5r Satan underbart att avkyla k\'e4rlekens dygd i v\'e5rt hj\'e4rta, g\'f6ra den f\'f6rsumlig och t.o.m. helt utsl\'e4cka den, s\'e5 att vi gl\'f6mma k\'e4rleken till n\'e4stan och endast leva oss sj\'e4lva till behag. D\'e4rtill kommer ocks\'e5 v\'e5r egen vidskepelse och f\'f6rsumlighet och n\'e4stans f\'f6rsyndelser mot oss, som komma oss att hata i st\'e4llet f\'f6r att \'e4lska, s\'e5 att av k\'e4rleksbudet intet blir kvar i oss utom de nakna och kraftl\'f6sa bokst\'e4verna och orden: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv.\'bb\par \pa r S\'e5lunda fatta vi icke ens inneb\'f6rden i detta bud, och l\'e5ngt mindre h\'e5lla vi det. V\'e5r n\'e4sta \'e4r varje m\'e4nniska, s\'e4rskilt den som beh\'f6ver v\'e5r hj\'e4lpa enligt Kristi utl\'e4ggning av budet. Luk. 10. Den som tillfogat mig n\'e5gon or\'e4tt eller skada har icke d\'e4rf\'f6r avlagt sin m\'e4nsklighet eller upph\'f6rt att vara k\'f6tt och blod. den av Guds skapade varelser, som \'e4r mig mest lik, med ett ord, han upph\'f6r icke att vara min n\'e4sta. S\'e5 l\'e4nge han allts\'e5 f\'f6rbliver i sin m\'e4nskliga natur, g\'e4ller ocks\'e5 k\'e4rleksbudet, som fordrar av mig, att jag icke skall draga mig undan f\'f6r den, som \'e4r mitt eget k\'f6tt och blod (Jes. 58, 7), icke vederg\'e4lla ont med ont utan \'f6vervinna det onda med det goda. Annars \'e4r min k\'e4rlek icke s\'e5dan att den f\'f6rdrager och uth\'e4rdar allting, l Kor. 13, 7. [74] Man hugger icke av en sjuk lem, utan man omhuldar den och s\'f6ker bota den. \'bbOch de lemmar i kroppen som vi anser v\'e4rda mindre heder, kl\'e4r vi med s\'e5 mycket st\'f6rre heder\'bb, s\'e4ger Paulus (l Kor. 12, 23). Men m\'e5nga \'e4ro till den grad gl\'f6mska av detta bud, att \'e4ven om de k\'e4nna n\'e5gon som rikt beg\'e5vad med m\'e5nga utomordentliga egenskaper men likv\'e4l uppt\'e4cka n\'e5gon enda fl\'e4ck eller brist hos honom, s\'e5 se de endast den och gl\'f6mma hans beg\'e5vning och alla hans goda sidor. M\'e5nga \'e4ro s\'e5 om\'e4nskliga och bittra bespottare, att de icke n\'e4mna dem som de tycka illa om vid deras r\'e4tta namn utan giva dem skymfliga \'f6knamn, s\'e5som sned\'f6ga, krokn\'e4sa, bredk\'e4ft o.s.v. Kort sagt, v\'e4rlden \'e4r dj\'e4vulens rike, och d\'e4rf\'f6r f\'f6raktar den i sin s\'e4kerhet tro och k\'e4rlek och allt vad Gud s\'e4ger och g\'f6r.\par \par Paulus anbefaller allts\'e5 k\'e4rleken \'e5t galaterna och \'e5t alla kristna och uppmanar dem att genom den tj\'e4na varandra. Han s\'e4ger: Ni beh\'f6va icke betunga er med omsk\'e4relsen och de mosaiska riterna, utan ni skola framf\'f6r allt h\'e5lla fast vid den l\'e4ra om tron, som ni av mig undf\'e5tt. Om ni sedan vilja g\'f6ra goda g\'e4rningar, skall jag med ett enda ord giva eder anvisning p\'e5 de f\'f6rn\'e4msta g\'e4rningar och p\'e5 huru ni skola kunna uppfylla alla lagar: \'c4Isken varandra inb\'f6rdes! Det kommer icke att fattas m\'e4nniskor att g\'f6ra v\'e4l emot, ty v\'e4rlden \'e4r full av m\'e4nniskor, som beh\'f6va andras hj\'e4lp. Detta \'e4r hela l\'e4ran om tron och k\'e4rleken, en teologi, som \'e4r p\'e5 en g\'e5ng den kortaste och den l\'e4ngsta t\'e4nkbara. Den \'e4r den kortast t\'e4nkbara, om man ser till orden och satserna, men ser man till till\'e4mpningen och inneh\'e5llet, \'e4r den vidare, l\'e4ngre, djupare och h\'f6gre \'e4n hela v\'e4rlden.\par \par \par \par 1 a) Hs: \'abJag har den frestelsen, att jag snarare l\'e4gger m\'e4rke till om jag f\'f6rsummar en b\'f6netimme \'e4n om jag f\'f6rsummar k\'e4rleken. Jag g\'f6r mig samvete f\'f6r struntsaker.\'bb\par \par 2 a) Satsen saknas i Hs.\par } llP{5:14{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.1 gr\'e4ns. Av de sinsemellan oeniga upphovsm\'e4nnen till partiv\'e4sendet l\'e4r den ene en g\'e4rning s\'e5som f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdigheten n\'f6dv\'e4ndig och den andre en annan. Var och en bevisar sin vidskepliga mening och klandrar den andres. D\'e5 m\'e5ste med n\'f6dv\'e4ndighet uppst\'e5 tvedr\'e4kt och partier, som sedan inb\'f6rdes bitas och \'e4ta p\'e5 varandra, d.v.s. d\'f6ma och f\'f6rd\'f6ma, tills de slutligen bliva upp\'e4tna av varandra. Exempel p\'e5 detta finner man icke blott i Skriften utan i historien fr\'e5n alla tider. D\'e5 manik\'e9erna st\'e4llt till oreda i kyrkan i Afrika, f\'f6ljde strax p\'e5 dem donatisterna, vilka i sin tur voro inb\'f6rdes oeniga och uppdelade p\'e5 tre partier o.s.v.59) I v\'e5ra dagar avf\'f6llo fr\'e5n oss f\'f6rst sakramenterarna och sedan vederd\'f6parna och de \'e4ro inb\'f6rdes oense. En sekt f\'f6der alltid en annan, och den ena f\'f6rd\'f6mer den andra. N\'e4r v\'e4l enheten upph\'f6rt, forts\'e4tter enligt matematikerna talserien i det o\'e4ndliga. P\'e5 samma s\'e4tt \'e4r det, n\'e4r v\'e4l andens enhet brutits eller upph\'f6rt, om\'f6jligt att bevara endr\'e4kt i vare sig l\'e4ra eller seder, utan d\'e5 uppst\'e5 i b\'e5da avseendena st\'e4ndigt nya villfarelser i det o\'e4ndliga. Detta hade vi utm\'e4rkt tillf\'e4lle att iakttaga i p\'e5ved\'f6met, d\'e4r andens endr\'e4kt icke kunde f\'f6rbliva, eftersom trons l\'e4ra v\'e5rdsl\'f6sades och l\'e5g nere. Och d\'e5 Andens enhet f\'f6rsvunnit, uppstodo genom g\'e4rningsl\'e4ran n\'e4ra nog tall\'f6sa munkordnar, som inb\'f6rdes voro oense och m\'e4tte heligheten efter ordensregelns str\'e4nghet och efter sv\'e5rhetsgraden i de vidskepliga g\'e4rningar, som de sj\'e4lva uppfunnit. D\'e4rav kom, att den ena orden ville anses heligare \'e4n den andra. Ja, icke blott mellan de olika ordnarna utan \'e4ven mellan munkar av samma orden r\'e5dde meningsskiljaktigheter. Liksom den ene krukmakaren ser snett p\'e5 den andre, s\'e5g den ene gr\'e5brodern snett p\'e5 den andre. Vidare funnos i varje kloster lika m\'e5nga olika meningar som det fanns munkar. [76] De n\'e4rde s\'e5 l\'e4nge inb\'f6rdes avund, strid, tvist och hat, de beto och \'e5to s\'e5 l\'e4nge p\'e5 varandra, tills de enligt Pauli ord blevo upp\'e4tna.\par \par Men de som h\'e5lla fast vid trons l\'e4ra och enligt Pauli bud p\'e5 detta st\'e4lle \'e4lska varandra inb\'f6rdes, de klandra icke varandras st\'e5nd och g\'e4rningar, utan var och en gillar den andres st\'e5nd och de plikter, som han i sin kallelse fullg\'f6r. Ingen from m\'e4nniska anser \'f6verhetens \'e4mbete inf\'f6r Gud ha f\'f6retr\'e4de framf\'f6r unders\'e5tens \'e4mbete, ty han vet, att b\'e5dadera \'e4r Guds ordning, som har Guds bud f\'f6r sig. Han g\'f6r ingen skillnad mellan faderns och sonens \'e4mbete eller g\'e4rning, icke mellan l\'e4rarens och l\'e4rjungens, husbondens och tj\'e4narens o.s.v., utan han f\'f6rkunnar s\'e5som s\'e4kert, att b\'e5dadera behagar Gud, om det utf\'f6res i tro och lydnad mot Gud. Inf\'f6r v\'e4rlden \'e4ro visserligen dessa st\'e5nd och deras plikter olika, men denna yttre olikhet f\'f6rhindrar icke andens enhet, i kraft av vilken de alla t\'e4nka och tro det samma om Kristus, n\'e4mligen att vi genom honom ensam f\'e5 syndernas f\'f6rl\'e5telse och r\'e4ttf\'e4rdighet. Vad ang\'e5r den utv\'e4rtes vandeln eller de utv\'e4rtes plikterna d\'f6mer icke den ene den andre, och icke heller upph\'f6jer han sina egna g\'e4rningar p\'e5 bekostnad av den andres, \'e4ven om hans egna \'e4ro vida f\'f6rn\'e4mligare, utan med en mun och en ande bek\'e4nna de sig hava samme Fr\'e4lsare Kristus, hos vilken icke finnes n\'e5got anseende till personen eller g\'e4rningarna (Rom, 2, 11).\par \par Detta kunna om\'f6jligt s\'e5dana m\'e4nniskor g\'f6ra, som \'e5sidos\'e4tta l\'e4ran om tron och k\'e4rleken och l\'e4ra vidskepliga g\'e4rningar. Munken medgiver icke, att de g\'e4rningar, som lekmannen g\'f6r i sin kallelse, \'e4ro lika goda och Gud v\'e4lbehagliga som hans egna. Nunnan s\'e4tter sitt st\'e5nd och sina g\'e4rningar h\'f6gt \'f6ver husmoderns st\'e5nd och g\'e4rningar, eftersom hon anser sina g\'e4rningar men icke den andras f\'f6rtj\'e4na n\'e5d och evigt liv. [77] Och h\'e4rav kommer det sig, att dessa heliga m\'e4nniskor s\'e5 h\'e4ftigt f\'f6rf\'e4ktat och \'e4ven \'f6vertygat v\'e4rlden om att deras st\'e5nd och deras g\'e4rningar \'e4ro l\'e5ngt st\'f6rre och heligare \'e4n lekm\'e4nnens st\'e5nd och g\'e4rningar. Och om de icke sj\'e4lva \'e4nnu i dag hade och f\'f6rsvarade denna mening om sina g\'e4rningars helighet, skulle de icke l\'e4nge kunna bibeh\'e5lla sin v\'e4rdighet och sitt v\'e4lde. Man kan allts\'e5 icke \'f6vertyga n\'e5gon munk eller n\'e5got annat verkhelgon, vem det nu m\'e5 vara, om att den vanliga kristna m\'e4nniskans g\'e4rningar, f\'f6rutsatt att de g\'f6ras i tro och lydnad f\'f6r Gud, \'e4ro b\'e4ttre och Gud v\'e4lbehagligare \'e4n de vidskepliga och besynnerliga g\'e4rningar, som de sj\'e4lva hittat p\'e5. Ty sedan den r\'e4tta grunden \'e4r borttagen, kunna de g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdiga icke t\'e4nka sig annat \'e4n att de \'e4ro heliga, emedan de g\'f6ra s\'e5dana lysande och storslagna g\'e4rningar - eller som nu f\'f6r tiden vederd\'f6parna fantisera, att de \'e4ro heliga, som lida brist, hungra, frysa och g\'e5 i tarvliga kl\'e4der, medan andra, som beh\'e5llit sin egendom, icke \'e4ro det. D\'e4rf\'f6r \'e4r det f\'f6r dem om\'f6jligt att h\'e5lla frid med s\'e5dana som icke bifalla deras mening, utan de bita dem och \'e4ta p\'e5 dem.\par \par Paulus d\'e4remot l\'e4r, att man skall undvika s\'e5dana anledningar till tvedr\'e4kt, och han visar, huru de kunna undvikas. V\'e4gen till endr\'e4kt \'e4r, s\'e4ger han, denna: Var och en skall g\'f6ra sin plikt i det st\'e5nd, till vilket Gud har kallat honom, utan att f\'f6rh\'e4va sig \'f6ver andra och utan att tadla deras g\'e4rningar och framh\'e5lla sina egna s\'e5som b\'e4ttre, utan den ene skall tj\'e4na den andre genom k\'e4rleken. Det \'e4r den \'e4kta och enkla l\'e4ran om goda g\'e4rningar. S\'e5dant iakttaga icke de som \'bblidit skeppsbrott i tron\'bb (l Tim. l, 19) och bildat sig sv\'e4rmiska \'e5sikter om tro och liv eller goda g\'e4rningar, utan de bliva genast oeniga inb\'f6rdes r\'f6rande l\'e4ran om tron och g\'e4rningarna och bita och \'e4ta p\'e5 varandra, d.v.s. de anklaga och f\'f6rd\'f6ma varandra, s\'e5som Paulus h\'e4r s\'e4ger om galaterna: \'bbMen om ni biter och sliter i varandra\'bb o.s.v. Han vill s\'e4ga: L\'e5t bli att anklaga och f\'f6rd\'f6ma varandra med anledning av omsk\'e4relsen, firandet av h\'f6gtidsdagar eller iakttagandet av andra ceremonier, utan se hellre till, att ni tj\'e4na varandra genom k\'e4rleken. I annat fall, om ni forts\'e4tta att bita varandra och \'e4ta p\'e5 varandra, f\'e5 ni se till, att ni icke bli upp\'e4tna av varandra, d.v.s. helt g\'e5 under \'e4ven kroppsligen. [78] Det brukar n\'e4stan alltid h\'e4nda, s\'e4rskilt med sekternas upphovsm\'e4n, s\'e5dana som Arius och andra och flera i v\'e5r egen tid. Ty den som l\'e4gger grunden p\'e5 sanden och bygger p\'e5 den med tr\'e4, h\'f6 och str\'e5, han m\'e5ste f\'f6rg\'e5s i eld, ty allt detta \'e4r som gjort f\'f6r branden. F\'f6r att icke tala om att av s\'e5dant bitande och \'e4tande brukar f\'f6lja \'f6del\'e4ggelse icke blott av en enda stad utan av hela bygder och riken. - Nu f\'f6rklarar han vad det \'e4r att genom k\'e4rleken tj\'e4na sin n\'e4sta.\par \par Det \'e4r sv\'e5rt och v\'e5dligt att l\'e4ra, att vi r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom tron utan g\'e4rningar och likv\'e4l samtidigt kr\'e4va g\'e4rningar. Om det icke finnes trogna och kloka \'bbKristi tj\'e4nare och f\'f6rvaltare av Guds hemligheter\'bb (l Kor. 4, l), som r\'e4tt dela sanningens ord, sammanblandas genast tro och g\'e4rningar. B\'e5de l\'e4ran om tron och l\'e4ran om g\'e4rningarna b\'f6r l\'e4ras och drivas med flit, dock s\'e5, att vardera stannar inom sina gr\'e4nser. I annat fall, om man endast l\'e4r om g\'e4rningarna, s\'e5som sker i p\'e5ved\'f6met, f\'f6rlorar man tron, och om endast tron l\'e4res, b\'f6rja k\'f6ttsliga m\'e4nniskor genast fantisera om att g\'e4rningarna icke \'e4ro n\'f6dv\'e4ndiga.\par \par Paulus hade ovan b\'f6rjat sin f\'f6rmaning till goda g\'e4rningar med att s\'e4ga, att hela lagen uppfylles i ett enda ord, n\'e4mligen detta: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv.\'bb D\'e5 kunde n\'e5gon komma p\'e5 den tanken: I hela sitt brev fr\'e5nk\'e4nner Paulus lagen f\'f6rm\'e5gan att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra, i det att han s\'e4ger: \'bbvi vet att m\'e4nniskan inte f\'f6rklaras r\'e4ttf\'e4rdig genom lagg\'e4rningar\'bb (2, 16), och vidare: \'bbMen alla som h\'e5ller sig till lagg\'e4rningar \'e4r under f\'f6rbannelse.\'bb (3, 10). Men nu, d\'e5 han s\'e4ger, att hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, tycks han ha gl\'f6mt hela det \'e4mne, som han avhandlat i detta brev, f\'f6r att f\'f6retr\'e4da en helt annan \'e5sikt, n\'e4mligen att de som g\'f6ra k\'e4rlekens g\'e4rningar uppfylla lagen och \'e4ro r\'e4ttf\'e4rdiga! P\'e5 denna t\'e4nkta inv\'e4ndning svarar han med f\'f6ljande ord:\par } 88|55:15{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:15\par \par Men om I bitens inb\'f6rdes och \'e4ten p\'e5 varandra, s\'e5 m\'e5n I se till, att I icke bliven upp\'e4tna av varandra.\par \tab\par \par Men om ni biter och sliter i varandra, se d\'e5 till att ni inte blir uppslukade av varandra.\par \par Med dessa ord giver Paulus tillk\'e4nna, att frid och endr\'e4kt icke kan \'e4ga best\'e5nd i f\'f6rsamlingarna, vare sig i l\'e4ra eller liv, om ogudaktiga l\'e4rare riva upp sj\'e4lva grunden, n\'e4mligen l\'e4ran om tron, [75] utan d\'e4rp\'e5 f\'f6lja st\'e4ndigt nya oenigheter och st\'e4ndigt nya meningar om l\'e4ran, om tron och g\'e4rningarna. Och sedan v\'e4l endr\'e4kten i f\'f6rsamlingen \'e4r bruten, \'e4r detta onda utan m\'e5tt ochlue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:16\par \par Vad jag vill s\'e4ga \'e4r detta: Vandren i ande, s\'e5 skolen i f\'f6rvisso icke g\'f6ra vad k\'f6ttet har beg\'e4relse till.\par \tab\par \par Vad jag vill s\'e4ga \'e4r detta: vandra i Anden, s\'e5 kommer ni inte att g\'f6ra vad k\'f6ttet beg\'e4r.\par \par Han vill s\'e4ga: Jag har icke gl\'f6mt mitt tidigare resonemang om tron, och icke heller \'e5terkallar jag det nu, [79] d\'e5 jag f\'f6rmanar eder till inb\'f6rdes k\'e4rlek och s\'e4ger, att hela lagen uppfylles genom k\'e4rleken, utan jag \'e4r av alldeles samma mening som f\'f6rut. Och f\'f6r att ni skola f\'f6rst\'e5 mig r\'e4tt, till\'e4gger jag: \'bbVandra i anden\'bb o.s.v.\par \par Det hj\'e4lper icke att Paulus h\'e4r talat tydligt och klart. Sofisterna ha n\'e4mligen missf\'f6rst\'e5tt detta Pauli uttalande: K\'e4rleken \'e4r lagens uppfyllelse, och d\'e4rav dragit den slutsatsen: Om k\'e4rleken \'e4r lagens uppfyllelse, inneb\'e4r allts\'e5 k\'e4rleken r\'e4ttf\'e4rdighet. Om vi allts\'e5 \'e4lska, \'e4ro vi r\'e4ttf\'e4rdiga. Dessa snygga persedlar sluta fr\'e5n ordet till g\'e4rningen, fr\'e5n l\'e4ran eller buden till livet, s\'e5 h\'e4r: Lagen bjuder k\'e4rlek, allts\'e5 f\'f6ljer omedelbart g\'e4rningen. Men slutledningen fr\'e5n att budet befaller till att det verkligen uppfylles i g\'e4rning \'e4r ju s\'e5 naiv som m\'f6jligt.\par \par Vi skulle visserligen uppfylla lagen och r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom dess uppfyllelse, men synden st\'e5r i v\'e4gen. Lagen f\'f6reskriver och befaller visserligen, att vi skola \'e4lska Gud av allt hj\'e4rta och v\'e5r n\'e4sta s\'e5som oss sj\'e4lva, men d\'e4rav f\'f6ljer icke att man kan sluta s\'e5 h\'e4r: Detta st\'e5r skrivet, d\'e4rf\'f6r sker det, lagen f\'f6reskriver k\'e4rlek, allts\'e5 \'e4lska vi. Det g\'e5r icke att peka p\'e5 n\'e5gon p\'e5 jorden, som \'e4lskar Gud och n\'e4stan s\'e5 som lagen fordrar. Men i det tillkommande livet, d\'e5 vi komma att vara helt renade fr\'e5n alla fel och synder och klara som solen, d\'e5 skola vi \'e4lska fullkomligt och vara r\'e4ttf\'e4rdiga genom v\'e5r fullkomliga k\'e4rlek. Men i detta livet hindras renheten av k\'f6ttet, i vilket synden finnes kvar, s\'e5 l\'e4nge vi leva. D\'e4rf\'f6r \'e4r v\'e5r syndiga sj\'e4lvk\'e4rlek s\'e5 m\'e4ktig, att den vida \'f6vertr\'e4ffar k\'e4rleken till Gud och n\'e4stan.a) Men f\'f6r att vi skola vara r\'e4ttf\'e4rdiga \'e4ven i detta livet, [80] hava vi \'bbf\'f6rsoningsmedlet\'bb och n\'e5dastolen Kristus. D\'e5 vi tro p\'e5 honom, tillr\'e4knas oss icke v\'e5r synd. I detta livet \'e4r allts\'e5 tron v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet. Men i det tillkommande livet, d\'e5 vi \'e4ro helt renade och alltigenom fria fr\'e5n alla synder och onda beg\'e4relser, komma vi icke vidare att beh\'f6va tron och hoppet.\par \par Det \'e4r allts\'e5 en stor villfarelse att s\'e5som r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6rande beteckna en k\'e4rlek, eom antingen icke alls \'e4r n\'e5gon k\'e4rlek eller i varje fall icke \'e4r stor nog att f\'f6rsona Gud, eftersom i detta livet \'e4ven helgonen, som sagt, hava en ofullkomlig och oren k\'e4rlek, och intet orent skall komma in i himmelriket. Under tiden h\'e5llas vi uppe av den tillf\'f6rsikten, att Kristus, som ensam icke gjort n\'e5gon synd, och i vars mun icke funnits n\'e5got svek (l Petr. 2, 22), \'f6verskyggar oss med sin r\'e4ttf\'e4rdighet. N\'e4r vi \'e4ro inneslutna under och beskyddade av detta h\'e4gn, av syndaf\'f6rl\'e5telsens himmel och n\'e5dens tron, b\'f6rja vi \'e4lska och uppfylla lagen. Men vi r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras icke och bliva icke Gud v\'e4lbehagliga genom denna laguppfyllelse, s\'e5 l\'e4nge vi leva h\'e4r i tiden. Men \'bbd\'e5 han \'f6verl\'e4mnar riket \'e5t Gud, Fadern, sedan han gjort slut p\'e5 varje v\'e4lde, varje makt och kraft.\'bb, och \'bbGud skall vara allt i alla.\'bb (l Kor. 15, 24. 28), d\'e5 skola tron och hoppet upph\'f6ra och k\'e4rleken skall vara fullkomlig och evig (l Kor. 13, 8). Detta f\'f6rst\'e5 icke sofisterna, och d\'e5 de h\'f6ra, att k\'e4rleken \'e4r lagens summa, sluta de d\'e4rf\'f6r genast: Allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r k\'e4rleken. Och d\'e5 de \'e5 andra sidan l\'e4sa hos Paulus, att tron r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r, till\'e4gga de: n\'e4mligen f\'f6rs\'e5vitt den \'e4r formad av k\'e4rleken. Detta \'e4r icke Pauli mening, s\'e5som ovan utf\'f6rligt framh\'e5llits.\par \par Om vi vore rena fr\'e5n alla synder och brunne av fullkomlig k\'e4rlek till Gud och n\'e4stan, vore vi f\'f6rvisso r\'e4ttf\'e4rdiga och heliga genom k\'e4rleken, och det skulle icke finnas n\'e5got, som Gud d\'e4rut\'f6ver kunde fordra av oss. Det sker icke i detta livet utan uppskjutes till det kommande. Vi undf\'e5 visserligen i detta livet Andens f\'f6rstlingsg\'e5va, s\'e5 att vi b\'f6rja \'e4lska, men endast mycket svagt. [81] Men om vi verkligen fullkomligt \'e4lskade Gud, s\'e5som lagen bjuder: \'bbDu skall \'e4lska Herren, din Gud, av allt ditt hj\'e4rta\'bb, d\'e5 vore fattigdome n oss lika v\'e4lkommen som \'f6verfl\'f6det, sm\'e4rtan lika k\'e4r som njutningen, d\'f6den som livet o.s.v. Ja, den som verkligen fullkomligt \'e4lskade Gud skulle icke kunna leva l\'e4nge, utan han skulle snart f\'f6rt\'e4ras av denna k\'e4rlek. Men nu \'e4r den m\'e4nskliga naturen till den grad dr\'e4nkt i synder, att den absolut icke kan ha en r\'e4tt mening eller tanke om Gud, att den icke \'e4lskar Gud utan v\'e5ldsamt hatar honom. D\'e4rf\'f6r \'e4r det som Johannes s\'e4ger: \'bbK\'e4rleken best\'e5r inte i att vi har \'e4lskat Gud utan i att han har \'e4lskat oss och s\'e4nt sin Son till f\'f6rsoning f\'f6r v\'e5ra synder.\'bb (l Joh. 4, 10). Och ovan kap. 2, 20 heter det: \'bbGuds Son, som har \'e4lskat mig och utgivit sig f\'f6r mig.\'bb Och kap. 4, 4 f.: \'bbs\'e4nde Gud sin Son, f\'f6dd av kvinna och st\'e4lld under lagen, f\'f6r att han skulle frik\'f6pa dem som stod under lagen.\'bb \'c5terl\'f6sta och r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom denne Son b\'f6rja vi \'e4lska, enligt Pauli ord Rom. 8, !3 f.: \'bbDet som var om\'f6jligt f\'f6r lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att s\'e4nda sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig m\'e4nniska, och i hans kropp f\'f6rd\'f6mde Gud synden. S\'e5 skulle lagens krav uppfyllas i oss\'bb, d.v.s. det b\'f6rjade uppfyllas. Vad sofisterna l\'e4rt om laguppfyllelsen \'e4r allts\'e5 rena fantasier.\par \par Med orden: \'bbVandren i ande\'bb\'bb angiver allts\'e5 Paulus, huru han vill, att den f\'f6reg\'e5ende satsen skall f\'f6rst\'e5s: \'bbTj\'e4nen varandra genom k\'e4rleken\'bb, likas\'e5 orden om k\'e4rleken s\'e5som lagens uppfyllelse. Han menar: D\'e5 jag uppmanar eder till inb\'f6rdes k\'e4rlek, s\'e5 \'e4r det detta som jag beg\'e4r, att ni skola vandra i ande. Jag vet n\'e4mligen, att ni icke komma att uppfylla lagen, eftersom synden dr\'f6jer kvar i eder, s\'e5 l\'e4nge ni leva, d\'e4rf\'f6r \'e4r det f\'f6r er om\'f6jligt att uppfylla lagen. Men se noga till, att ni vandra i ande, d.v.s. "att ni genom anden strida mot k\'f6ttet och s\'e5 f\'f6lja andens r\'f6relser eller impulser. Han har allts\'e5 icke gl\'f6mt l\'e4ran om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen. [82] Ty d\'e5 han befaller dem att vandra i ande, uts\'e4ger han tydligt, att g\'e4rningarna icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra. Det \'e4r som om han sade: D\'e5 jag talar om laguppfyllelse, menar jag icke, att ni r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom lagen, utan jag menar, att tv\'e5 fientliga h\'f6vdingar finnas i er, anden och k\'f6ttet. Gud har v\'e4ckt till liv tvist och strid i er kropp. Anden k\'e4mpar n\'e4mligen med k\'f6ttet och k\'f6ttet med anden. H\'e4rvid beg\'e4r jag icke mer av er; och ni kunna icke heller g\'f6ra mer, \'e4n att ni f\'f6lja h\'f6vdingen Anden och g\'f6ra motst\'e5nd mot h\'f6vdingen K\'f6ttet. Lyd den f\'f6rre och k\'e4mpa mot den senare! D\'e5 jag l\'e4r lagen och uppmanar er till inb\'f6rdes k\'e4rlek, skola ni d\'e4rf\'f6r icke mena, att jag tager l\'e4ran om tron och nu tillskriver lagen eller k\'e4rleken makt att r#\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra, utan jag menar, att ni skola vandra i ande, s\'e5 att ni icke fullf\'f6lja k\'f6ttets beg\'e4relse.\par \par Paulus begagnar allts\'e5 orden i egentlig betydelse, som om han sade: Vi ha \'e4nnu icke n\'e5tt fram till att uppfylla lagen. D\'e4rf\'f6r b\'f6ra vi vandra och \'f6va oss i anden, s\'e5 att vi t\'e4nka, s\'e4ga och g\'f6ra det som h\'f6r anden till och motst\'e5 det som h\'f6r k\'f6ttet till. - D\'e4rf\'f6r till\'e4gger han: \'bbs\'e5 kommer ni inte att g\'f6ra vad k\'f6ttet beg\'e4r\'bb Han vill s\'e4ga: K\'f6ttets beg\'e4relser \'e4ro \'e4nnu icke d\'f6da, utan de skjuta st\'e4ndigt p\'e5 nytt upp, knorra och k\'e4mpa mot anden. [83] Hos intet helgon \'e4r k\'f6ttet s\'e5 gott, att det icke inf\'f6r en of\'f6rr\'e4tt g\'e4rna skulle vilja bita och \'e4ta p\'e5 den andre eller \'e5tminstone i n\'e5gon m\'e5n \'e5sidos\'e4tta k\'e4rleksbudet. Ja, i den f\'f6rsta h\'e4ftigheten kan han icke avh\'e5lla sig fr\'e5n avoghet gentemot n\'e4stan. Han vill h\'e4mnas och hatar $honom s\'e5som en fiende eller \'e4lskar honom i varje fall mindre \'e4n han enligt k\'e4rleksbudet borde. S\'e5 g\'e5r det f\'f6r helgonen. D\'e4rf\'f6r har aposteln f\'f6r helgonen uppst\'e4llt denna regel, att de skola tj\'e4na varandra genom k\'e4rleken, att de skola b\'e4ra varandras svagheter och b\'f6rdor och f\'f6rl\'e5ta varandras fel. Utan s\'e5dan billighet eller mildhet kan friden och endr\'e4kten bland de kristna om\'f6jligt \'e4ga best\'e5nd. Det \'e4r n\'e4mligen icke m\'f6jligt annat \'e4n att du ofta blir f\'f6ror\'e4ttad och i din tur f\'f6ror\'e4ttar. Du ser mycket i mig, som st\'f6ter dig, och jag \'e5 min sida mycket hos dig, som misshagar mig. Om d\'e5 icke den ene i k\'e4rlek giver vika f\'f6r den andre, blir det ingen \'e4nde p\'e5 tvister, tvedr\'e4kt, avund, ov\'e4nskap o.s.v. D\'e4rf\'f6r vill Paulus, att vi skola vandra i ande, s\'e5 att vi icke g\'f6ra vad k\'f6ttet har beg\'e4relse till. Det \'e4r som om han sade: Ehuru ni k\'e4nna vrede eller avund mot en broder, som f\'f6ro%r\'e4ttar er eller beg\'e5r n\'e5gon fientlig handling mot er, s\'e5 skola ni dock genom anden g\'f6ra motst\'e5nd och undertrycka s\'e5dana r\'f6relser, hava f\'f6rdrag med hans svaghet och \'e4lska honom, enligt budet: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv.\'bb Ty en broder upph\'f6r icke att vara din n\'e4sta, d\'e4rf\'f6r att han faller eller f\'f6ror\'e4ttar dig, utan just d\'e5 har han mest behov av att du \'f6var k\'e4rlek mot honom. Och detta bud: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta\'bb, fordrar det samma, n\'e4mligen att du icke lyder k\'f6ttet, som hatar, biter och \'e4ter, d\'e5 det blir f\'f6ror\'e4ttat, utan i anden g\'f6r motst\'e5nd mot det och genom anden framh\'e4rdar i k\'e4rlek till n\'e4stan, \'e4ven om du hos honom icke finner n\'e5got \'e4lskv\'e4rt.\par \par Sofisterna f\'f6rst\'e5 k\'f6ttets beg\'e4relse som okyskhet. Det \'e4r visserligen sant, att ingen av de fromma, [84] s\'e4rskilt bland dem som \'e4nnu ej n\'e5tt mogen \'e5lder eller leva ogifta, saknar fr&estelse till okyskhet. Ja, k\'f6ttet \'e4r s\'e5 f\'f6rd\'e4rvat och f\'f6rpestat, att icke ens \'e4kta makar \'e4ro fria fr\'e5n s\'e5dana frestelser. Var och en (jag talar nu om fromma makar av b\'e5da k\'f6nen) m\'e5 h\'e4rvidlag noga pr\'f6va sig sj\'e4lv, s\'e5 skall han utan tvivel finna, att han finner mera behag i utseende och karakt\'e4r hos n\'e5gon annans hustru \'e4n hos sin egen. Han k\'e4nner leda vid den kvinna, som \'e4r honom medgiven, och \'e5tr\'e5r den f\'f6rbjudna. Det brukar vara s\'e5 i allting: Vad man har f\'f6raktar man, vad man icke har \'e5tr\'e5r man, i enlighet med den romerske skaldens ord: Vi str\'e4va alltid efter det f\'f6rbjudna och \'e5tr\'e5 det som \'e4r oss nekat.54) D\'e4rf\'f6r f\'f6rnekar jag icke, att k\'f6ttets beg\'e4relse omfattar \'e4ven det sexuella beg\'e4ret. Men det \'e4r icke blott frestelsen till okyskhet som h\'f6r dit utan \'e4ven alla andra onda beg\'e4r, som ans\'e4tta de fromma mer eller mindre h\'e4ftigt, s\'e5som h\'f6gmod, hat, girighet, ot\'e5l'ighet o.s.v. Ja, till k\'f6ttets g\'e4rningar h\'e4nf\'f6r Paulus icke endast s\'e5dana grova laster utan \'e4ven avguderi och k\'e4tteri m.m., som h\'f6ra till m\'e4nniskans andliga sida. Det \'e4r allts\'e5 tydligt att han talar om k\'f6ttets beg\'e4relse i dess helhet och mot hela syndav\'e4ldet, vilket hos de fromma, som mottagit Andens f\'f6rstling, k\'e4mpar mot Andens v\'e4lde. Han talar allts\'e5 icke endast om beg\'e4ret till okyskhet eller h\'f6gmod utan \'e4ven om otro, misstr\'f6stan, f\'f6rtvivlan, hat och f\'f6rakt mot Gud, avgudadyrkan, partiv\'e4sen m. m.\par \par [85] Han vill s\'e4ga: Jag skriver, att ni skola \'e4lska varandra. Det g\'f6ra ni icke, och ni kunna det icke heller, ty ni ha ert k\'f6tt, som \'e4r f\'f6rd\'e4rvat av beg\'e4relsen, vilken icke endast v\'e4cker synden till liv i er utan sj\'e4lv \'e4r synd. I annat fall, om ni hade en fullkomlig k\'e4rlek, skulle intet sv\'e5rmod och ingen motg\'e5ng vara stor nog att st\'f6ra denna k\'e4rlek, ty den skulle ha genomtr\'e4ng(t hela er kropp. Ingen hustru skulle vara s\'e5 ful, att icke hennes man \'e4lskade henne h\'e4ngivet och f\'f6rsm\'e5dde andra, sk\'f6nare kvinnor. S\'e5 g\'e5r det icke till. Allts\'e5 \'e4r det om\'f6jligt f\'f6r er att r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom k\'e4rleken. D\'e4rf\'f6r skola ni icke mena, att jag tar l\'e4ran om tron, ty tron och hoppet m\'e5ste best\'e5, f\'f6r att vi m\'e5 r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom tron och genom hoppet styrkas till st\'e5ndaktighet i olyckor. Sedan tj\'e4na vi visserligen varandra genom k\'e4rleken, ty tron \'e4r icke overksam, men k\'e4rleken \'e4r ringa och svag. D\'e5 jag d\'e4rf\'f6r befaller er att vandra i ande, ger jag tydligt till k\'e4nna, att ni icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom k\'e4rleken.\par \par D\'e5 jag s\'e4ger, att ni b\'f6ra vandra i ande, s\'e5 att ni icke lyda k\'f6ttet eller g\'f6ra vad k\'f6ttet har beg\'e4relse till, s\'e5 beg\'e4r jag icke, att ni skola helt avkl\'e4da er eller d\'f6da k\'f6ttet utan att ni skola h\'e5lla det i styr. Gud )vill n\'e4mligen, att v\'e4rlden skall \'e4ga best\'e5nd \'e4nda till yttersta dagen. Detta kan icke ske utan att m\'e4nniskor f\'f6das och uppfostras. [86] Och s\'e5 l\'e4nge detta p\'e5g\'e5r, m\'e5ste \'e4ven k\'f6ttet och f\'f6ljaktligen synden finnas, ty k\'f6ttet \'e4r aldrig utan synd. Om vi se till k\'f6ttet, \'e4ro vi allts\'e5 syndare, men om vi se till anden, \'e4ro vi r\'e4ttf\'e4rdiga. I denna mening \'e4ro vi s\'e5lunda delvis syndare och delvis r\'e4ttf\'e4rdiga. Men v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet \'e4r mera \'f6verfl\'f6dande \'e4n v\'e5r synd, ty Kristi, v\'e5r F\'f6rsonares helighet och r\'e4ttf\'e4rdighet \'f6verg\'e5r vida all v\'e4rldens synd. Den syndaf\'f6rl\'e5telse, som vi hava genom honom, \'e4r d\'e4rf\'f6r s\'e5 stor, riklig och o\'e4ndlig, att den med l\'e4tthet uppslukar all synd, om vi blott framh\'e4rda i tro och hopp till honom.\par \par Vidare \'e4r att m\'e4rka, att Paulus skriver detta icke endast f\'f6r eremiter och munkar, som leva i ogift st\'e5nd, utan f\'f6r alla kr*istna. Jag p\'e5pekar detta f\'f6r att vi icke skola hemfalla \'e5t papisternas d\'e5rskap och mena, att detta bud endast har avseende p\'e5 klerkerna. Det skulle vara dem som aposteln uppmanar att leva i ande, d.v.s. att kuva och bek\'e4mpa k\'f6ttet med vakor, fastor och sp\'e4kningar och leva i avh\'e5llsamhet. Denna avh\'e5llsamhet skulle inneb\'e4ra, att de icke gjorde vad k\'f6ttet, allts\'e5 det sexuella beg\'e4ret, har beg\'e4relse till. Som om hela k\'f6ttets beg\'e4relse vore besegrad ined att det sexuella beg\'e4ret undertryckes och kuvas! Likv\'e4l kunde de ju aldrig genom att sp\'e4ka sitt k\'f6tt undertrycka ens detta enda beg\'e4r. Det erk\'e4nner Hieronymus - f\'f6r att icke n\'e4mna andra -, som dock var en s\'e5 varm v\'e4n och f\'f6rsvarare av avh\'e5llsamheten, helt \'f6ppet: \'bbHuru m\'e5nga g\'e5nger har jag icke d\'e4rute i \'f6knen, som med sin stora \'f6dslighet och sin br\'e4nnande solhetta erbj\'f6d munken en f\'f6rf\'e4rlig boplats, dr\'f6mt mig vara mitt uppe i Roms v\'e4llus+tiga fr\'f6jder! Jag som av fruktan f\'f6r helvetet sj\'e4lv d\'f6mt mig till ett s\'e5dant f\'e4ngelse, d\'e4r mitt enda umg\'e4nge var skorpioner och vilda djur, jag befann mig ofta bland dansande flickor. Mitt ansikte var blekt av fasta, men sinnet brann av heta beg\'e4r i den kalla kroppen, och fast\'e4n k\'f6ttet hade d\'f6tt f\'f6re sin \'e4gare, flammade d\'e4r dock de heta lidelsernas brand.\'bb [87] Om Hieronymus k\'e4nde en s\'e5dan beg\'e4rets hetta, d\'e4r han levde p\'e5 vatten och br\'f6d i \'f6knen, vad skola d\'e5 icke v\'e5ra klerker k\'e4nna, dessa dyrkare av den heliga Buken, som till den grad fylla och sp\'e4nna sig med kr\'e4sligheter, att det \'e4r ett under att de icke spricka! Allts\'e5 \'e4ro dessa ord icke skrivna vare sig f\'f6r munkarna eller f\'f6r v\'e4rldslivets syndare uteslutande, utan det \'e4r den allm\'e4nneliga kyrkan och alla fromma, som Paulus uppmanar att vandra i ande och icke g\'f6ra vad k\'f6ttet har beg\'e4relse till, d.v.s. till att \'e5terh\'e5lla icke endast ,k\'f6ttets grova beg\'e4r, s\'e5som okyskhet, vrede och ot\'e5lighet, utan \'e4ven dess andliga r\'f6relser, s\'e5som tvivel, h\'e4delse, avgudadyrkan, f\'f6rakt och hat mot Gud.\par \par Paulus fordrar icke heller av de fromma, att de helt och h\'e5llet skola f\'f6rg\'f6ra och d\'f6da k\'f6ttet, endast att de skola kuva det, s\'e5 att det underordnar sig anden. Rom. 13, 14 befaller han oss att ha omsorg om k\'f6ttet. Liksom vi icke b\'f6ra vara grymma mot andras kroppar eller pl\'e5ga dem med om\'e5ttligt arbete, skola vi icke heller vara det mot v\'e5ra egna. D\'e4rf\'f6r b\'f6ra vi enligt Pauli bud v\'e5rda v\'e5rt k\'f6tt, s\'e5 att det t\'e5l b\'e5de tanke- och kroppsarbete. Men han vill att vi endast skola ha s\'e5 mycket omsorg om det som n\'f6dv\'e4ndigt \'e4r, icke s\'e5 \'bbatt onda beg\'e4relser d\'e4rav uppv\'e4ckas.\'bb B\'f6rjar k\'f6ttet k\'e4ttjas, skall det kuvas genom anden, men om det forts\'e4tter, skall man gifta sig. \'bbeftersom det \'e4r b\'e4ttre att gifta sig \'e4n att vara uppt\'e4nd av beg\'e4r.\'bb (l Kor. 7, 9). Den som s\'e5 g\'f6r vandrar i anden, det \'e4r, han f\'f6ljer Guds ord och vilja. Men budet om att vandra i anden g\'e4ller som sagt icke blott eremiter och munkar utan alla fromma, \'e4ven om de icke \'e4ro uppt\'e4nda av sexuellt beg\'e4r. [88] En furste vandrar i ande, d\'e5 han med omsorg g\'f6r sin plikt, d\'e5 han v\'e4l regerar sina unders\'e5tar, straffar de skyldiga och f\'f6rsvarar de oskyldiga. K\'f6ttet och dj\'e4vulen g\'f6ra motst\'e5nd mot honom och f\'f6rs\'f6ka locka honom att b\'f6rja or\'e4ttf\'e4rdiga krig, att f\'f6lja sina lustar o.s.v. Om han d\'e5 icke f\'f6ljer Andens ledning och Guds ord, som r\'e4tt och kristligt p\'e5minner honom hans plikt, s\'e5 g\'f6r han vad k\'f6ttet har beg\'e4relse till.\par \par \par \par 1 a) Hs: \'abMen emedan vi icke \'e4ro rena, \'e4lska vi intet v\'e5ldsammare \'e4n oss sj\'e4lva och f\'f6rakta andra, och denna ondska f\'f6rbliver i detta livet.\'ab\par } n}W5:16{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\b/icke samtycka till den, eller icke g\'f6ra vad den har beg\'e4relse till. Det \'e4r, vi skola icke tala och g\'f6ra det som k\'f6ttet vill f\'f6rm\'e5 oss till. Om k\'f6ttet driver oss till vrede, skola vi enligt Ps. 4, 5 \'bbGrips ni av vrede, s\'e5 synda inte!\'bb Det \'e4r som om Paulus sade: Jag vet, att ni av k\'f6ttet komma att retas till vrede, avund, tvivel, otro o.s.v., men g\'f6r motst\'e5nd i anden, s\'e5 att ni icke synda! Men om ni \'f6vergiva Andens ledning och f\'f6lja k\'f6ttet, komma ni att g\'f6ra vad k\'f6ttet har beg\'e4relse till, och d\'e5 skola ni d\'f6 (Rom. 8, 13). Allts\'e5 b\'f6r man f\'f6rst\'e5 detta st\'e4lle icke endast om okyska beg\'e4r utan om hela syndens v\'e4lde.\par \par Orden: \'bbf\'f6r att hindra er att g\'f6ra vad ni vill\'bb, fattar jag s\'e5som \'e5syftande f\'f6rm\'e5gan: s\'e5 att ni icke kunna g\'f6ra det som ni skulle vilja g\'f6ra. [89] Detta st\'e4lle visar tydligt, att Paulus skriver f\'f6r de heliga, f\'f6r f\'f6rsamlingen, som tror p\'e5 Kristus, som0 \'e4r d\'f6pt, r\'e4ttf\'e4rdiggjord och f\'f6rnyad och som fullt ut har syndernas f\'f6rl\'e5telse. Likv\'e4l s\'e4ger han om denna f\'f6rsamling, att den har ett k\'f6tt, som k\'e4mpar mot anden. P\'e5 samma s\'e4tt talar han om sig sj\'e4lv, Rom. 7, 14. 23 f.: \'bbsj\'e4lv \'e4r jag k\'f6ttslig, s\'e5ld till slav under synden.\'bb, vidare: \'bbmen i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som g\'f6r mig till f\'e5nge under syndens lag i mina lemmar.\'bb, och: \'bbJag arma m\'e4nniska! Vem skall fr\'e4lsa mig fr\'e5n denna d\'f6dens kropp?\'bb Detta st\'e4lle bereder stora sv\'e5righeter icke endast f\'f6r sofisterna utan \'e4ven f\'f6r n\'e5gra av kyrkof\'e4derna, som icke veta, huru de skola urskulda Paulus. De anse det n\'e4mligen ov\'e4rdigt, att detta Kristi utkorade redskap skall s\'e4gas hava synd. Vi s\'e4tta tro till Paulus, d\'e5 han uppriktigt bek\'e4nner sig vara s\'e5ld till tr\'e4l under synden, vara f\'e5ngen under synden, hava en lag, som ligger i1 strid med honom, och s\'e4ger sig efter k\'f6ttet tj\'e4na syndens lag. De svara \'e5nyo, att aposteln talar detta \'e5 de ogudaktigas v\'e4gnar. Men de ogudaktiga klaga icke \'f6ver att synden \'e4r upprorisk, att de m\'e5ste k\'e4mpa emot den och \'e4ro dess f\'e5ngar, ty hos dem h\'e4rskar synden oinskr\'e4nkt. D\'e4rf\'f6r \'e4r detta i sanning Pauli och alla helgons klagan. De som urskulda Paulus och andra helgon och p\'e5st\'e5, att de icke hava synd, handla allts\'e5 icke endast oklokt utan \'e4ven ogudaktigt. Ty genom denna sin \'e5sikt, som h\'e4rflyter ur bristande k\'e4nnedom om trons l\'e4ra, ha de ber\'f6vat f\'f6rsamlingen dess m\'e4ktigaste tr\'f6st, avskaffat syndaf\'f6rl\'e5telsen och gjort, att Kristus blivit till intet gagn.\par \par Allts\'e5 f\'f6rnekar icke Paulus, att han har k\'f6ttet och k\'f6ttets laster, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbmen i mina lemmar ser jag en annan lag,\'bb o.s.v. D\'e4rf\'f6r \'e4r det icke osannolikt, att han n\'e5gon g\'e5ng k\'e4nt frestelse till okyskhet. 2Men jag tror, att det sexuella beg\'e4ret hos honom varit ganska kuvat genom de allvarliga och stora andliga och lekamliga anf\'e4ktelser, vilka n\'e4stan best\'e4ndigt ansatte och pl\'e5gade honom, s\'e5som framg\'e5r av hans brev. Om han n\'e5gon g\'e5ng var glad och stark och k\'e4nde sig frestad till okyskhet, vrede, ot\'e5lighet m. m., gjorde han likv\'e4l motst\'e5nd i anden och till\'e4t icke dessa impulser att komma till herrav\'e4lde. D\'e4rf\'f6r b\'f6ra vi p\'e5 intet s\'e4tt medgiva, att dessa tr\'f6sterika st\'e4llen, [90] d\'e4r Paulus beskriver k\'f6ttets strid mot Anden i hans egen kropp, f\'f6rvanskas genom s\'e5dana f\'e5kunniga utl\'e4ggningar. Sofister och munkar k\'e4nde aldrig n\'e5gon andlig frestelse, och d\'e4rf\'f6r f\'f6rde de endast krig mot det sexuella beg\'e4ret f\'f6r att undertrycka och besegra det, och uppbl\'e5sta \'f6ver denna seger, som de likv\'e4l aldrig vunnit, ans\'e5go de sig vara vida b\'e4ttre och heligare \'e4n gifta m\'e4nniskor - f\'f6r att nu icke tala om at3t de under denna lysande skylt n\'e4rt och omhuldat alla slags f\'f6rskr\'e4ckliga synder: oenighet, h\'f6gmod, hat, f\'f6rakt f\'f6r n\'e4stan, f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 den egna r\'e4ttf\'e4rdigheten, f\'f6rh\'e4velse, \'e5sidos\'e4ttande av gudsfruktan och Ordet, otro och h\'e4delse. Mot s\'e5dana synder k\'e4mpade de icke, ty dem ans\'e5go de icke ens vara synder. R\'e4ttf\'e4rdigheten bestod f\'f6r dem endast i iakttagande av deras d\'e5raktiga och ogudaktiga l\'f6ften, och or\'e4ttf\'e4rdigheten bestod i \'f6vertr\'e4dande av desamma.\par \par Vi \'e5ter b\'f6ra vara helt vissa om, att v\'e5r huvudsakliga, hela och fullkomliga r\'e4ttf\'e4rdighet \'e4r Kristus. Finnes det intet som vi kunna bygga p\'e5, s\'e5 \'bbNu best\'e5r tron, hoppet och k\'e4rleken, dessa tre,\'bb (l Kor. 13, 13). Det g\'e4ller allts\'e5 att alltid tro och hoppas, att alltid gripa om Kristus s\'e5som huvudet och k\'e4llan f\'f6r v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet. Den som tror p\'e5 honom skall icke komma p\'e5 skam. Vidare b\'f6ra vi4 bem\'f6da oss om att vara r\'e4ttf\'e4rdiga \'e4ven i det yttre, d.v.s. att icke giva v\'e5rt bifall \'e5t k\'f6ttet, som alltid kommer med onda ingivelser, utan bjuda det motst\'e5nd genom anden, s\'e5 att vi icke spricka av ot\'e5lighet \'f6ver otacksamhet och f\'f6rakt fr\'e5n den hop, som missbrukar den kristna friheten, utan genom Anden \'f6vervinna denna och alla andra frestelser. I den m\'e5n som vi genom Anden strida mot k\'f6ttet, \'e4ro vi allts\'e5 r\'e4ttf\'e4rdiga \'e4ven i det yttre, ehuru denna r\'e4ttf\'e4rdighet icke g\'f6r oss Gud behagliga.\par \par Ingen m\'e5 allts\'e5 f\'f6rtvivla, d\'e5 han k\'e4nner, att k\'f6ttet st\'e4ndigt p\'e5 nytt b\'f6rjar strid emot Anden, eller om han icke genast kan kuva k\'f6ttet till underd\'e5nighet under Anden. \'c4ven jag skulle \'f6nska, att jag hade ett fastare och mera st\'e5ndaktigt sinne, som icke blott kunde med \'f6verl\'e4gset f\'f6rakt m\'f6ta tyrannernas hotelser, det partiv\'e4sen, som sv\'e4rmeandarna ge upphov till, och den f\'f6rarg5else och de oroligheter, som de likaledes komma \'e5stad, [91]utan d\'e4rj\'e4mte ocks\'e5 genast kunde skaka av sig all andlig f\'f6rskr\'e4ckelse och sm\'e4rta och slutligen icke fruktade den bittra d\'f6den utan mottoge den s\'e5som en v\'e4lkommen g\'e4st. \'bbmen i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som g\'f6r mig till f\'e5nge under syndens lag i mina lemmar\'bb Andra ha att k\'e4mpa med l\'e4gre frestelser, s\'e5som fattigdom, van\'e4ra, ot\'e5lighet.\par \par D\'e4rf\'f6r m\'e5 ingen f\'f6rv\'e5na sig eller f\'f6rskr\'e4ckas, d\'e5 han i sin kropp m\'e4rker denna k\'f6ttets strid mot Anden, utan han skall tr\'f6sta sig med Pauli ord p\'e5 detta st\'e4lle: \'bbK\'f6ttet har beg\'e4relse mot Anden och Anden mot k\'f6ttet, de tv\'e5 ligga ju i strid med varandra, f\'f6r att hindra eder att g\'f6ra vad I viljen.\'bb Med dessa satser tr\'f6star han de anf\'e4ktade, som om han sade: Ni kunna om\'f6jligt i allt f\'f6lja Andens ledning utan att k\'e4nna av e6ller hindras av k\'f6ttet. Nej, k\'f6ttet kommer att hindra er och hindra er s\'e5, att ni icke kunna g\'f6ra vad ni g\'e4rna skulle vilja. Det \'e4r d\'e5 nog att ni g\'f6ra motst\'e5nd mot k\'f6ttet, s\'e5 att ni icke g\'f6ra vad det har beg\'e4relse till, d.v.s. att ni f\'f6lja Anden, icke k\'f6ttet, som l\'e4tt blir ot\'e5ligt, vill h\'e4mnas, knorrar, hatar, biter o.s.v. D\'e5 d\'e4rf\'f6r n\'e5gon k\'e4nner denna k\'f6ttets strid, skall han icke f\'f6r den sakens skull f\'e4lla modet, utan han skall g\'f6ra motst\'e5nd i Anden och s\'e4ga: Jag \'e4r en syndare och jag f\'e5r k\'e4nna av min synd, emedan jag \'e4nnu icke avkl\'e4tt mig mitt k\'f6tt, i vilket synden finnes kvar, s\'e5 l\'e4nge det lever. Men jag .skall lyda Anden, icke k\'f6ttet, d.v.s. jag skall i tro och hopp gripa om Kristus och styrka mig med hans ord. Det skall giva mig kraft, s\'e5 att jag icke g\'f6r vad k\'f6ttet har beg\'e4relse till.\par \par Det \'e4r till stor f\'f6rdel f\'f6r de fromma att ha v\'e4l inh\'e4mtat och \'f76vert\'e4nkt denna Pauli l\'e4ra, ty den sk\'e4nker de anf\'e4ktade en underbar tr\'f6st. S\'e5som munk ans\'e5g jag, att det var ute med min fr\'e4lsning, s\'e5 snart jag n\'e5gon g\'e5ng k\'e4nde k\'f6ttets beg\'e4relse, [92] det \'e4r, onda r\'f6relser, frestelse till okyskhet, vrede, hat eller avund mot n\'e5gon broder. Jag f\'f6rs\'f6kte m\'e5nga botemedel, jag biktade dagligen, men jag blev icke b\'e4ttre, ty k\'f6ttets beg\'e4relse kom st\'e4ndigt , och d\'e4rf\'f6r kunde jag icke f\'e5 ro utan pl\'e5gades best\'e4ndigt av s\'e5dana tankar som dessa: Du har beg\'e5tt den eller den synden, likas\'e5 ansattes du av avund, ot\'e5lighet m. m. Du har allts\'e5 f\'f6rg\'e4ves intr\'e4tt i den heliga klosterorden, och alla dina goda g\'e4rningar \'e4ro f\'e5f\'e4nga. - Om jag d\'e5 r\'e4tt hade f\'f6rst\'e5tt denna vers hos Paulus, skulle jag icke ha pl\'e5gat mig till den grad, utan jag hade t\'e4nkt som jag nu brukar g\'f6ra: Martin, du kommer icke att bli helt fri fr\'e5n synd, ty du har \'e4nnu k\'f68ttet, och d\'e4rf\'f6r m\'e5ste du k\'e4nna dess strid enligt Pauli ord: \'bbK\'f6ttet har beg\'e4relse mot Anden.\'bb F\'f6rtvivla allts\'e5 icke utan k\'e4mpa f\'f6r att icke g\'f6ra vad k\'f6ttet har beg\'e4relse till, s\'e5 \'e4r du icke under lagen.\par \par Jag kommer ih\'e5g att Staupitz brukade s\'e4ga: \'bbJag har mer \'e4n tusen g\'e5nger lovat Gud att bli b\'e4ttre, men jag har aldrig uppfyllt mitt l\'f6fte. H\'e4danefter skall jag icke lova n\'e5got s\'e5dant, eftersom jag s\'e4kert vet, att jag icke kommer att infria det. Om d\'e4rf\'f6r Gud icke \'e4r mig n\'e5dig och huld f\'f6r Kristi skull och giver mig en efterl\'e4ngtad och salig d\'f6dsstund, n\'e4r jag skall skiljas fr\'e5n detta el\'e4ndiga livet, kommer jag icke att kunna best\'e5 med mina l\'f6ften och goda g\'e4rningar.\'bb - Detta \'e4r icke endast en r\'e4tt utan ocks\'e5 en from och helig f\'f6rtvivlan. Den m\'e5ste alla som vilja bliva saliga bek\'e4nna med hj\'e4rta och mun. [98] Ty helgonen f\'f6rtr\'f6sta icke p\'e5 sin 9egen r\'e4ttf\'e4rdighet, utan de sjunga med David: \'bbG\'e5 ej till doms med din tj\'e4nare, ty inf\'f6r dig \'e4r ingen levande r\'e4ttf\'e4rdig.\'bb (Ps. 143,2), likas\'e5: \'bbOm du. Herre, vill tillr\'e4kna missg\'e4rningar, Herre, vem kan d\'e5 best\'e5?\'bb (Ps. 130, 3.) De se allts\'e5 p\'e5 Kristus, sin F\'f6rsonare, som givit sitt liv f\'f6r deras synder. Om sedan n\'e5gon synd \'e4r kvar i deras k\'f6tt, veta de, att den icke tillr\'e4knas dem utan att den bliver dem f\'f6rl\'e5ten. Under tiden k\'e4mpa de likv\'e4l i Anden mot k\'f6ttet, icke som om de ej alls k\'e4nde av dess beg\'e4relse, men de fullborda den icke i g\'e4rning. Ehuru de allts\'e5 k\'e4nna k\'f6ttet rasa i uppror mot Anden, och ehuru de stundom falla i synder och leva i dem, f\'e4lla de likv\'e4l icke genast modet f\'f6r den skull, och icke heller t\'e4nka de genast f\'f6r den skull, att deras st\'e5nd och \'e4mbete och deras g\'e4rningar i kallelsen misshaga Gud, utan uppr\'e4tta sig \'e5ter genom tron.\par \par De fromm:a hava allts\'e5 stor tr\'f6st av denna Pauli undervisning, enligt vilken de veta, att de \'e4ro dels k\'f6tt och dels ande, dock s\'e5, att Anden h\'e4rskar och k\'f6ttet \'e4r underkuvat, r\'e4ttf\'e4rdigheten regerar och synden ligger tr\'e4lbunden. Den som icke vet detta, f\'f6rsjunker helt i andligt sv\'e5rmod och m\'e5ste till slut f\'f6rtvivla. Men den som k\'e4nner denna l\'e4ra och anv\'e4nder den r\'e4tt, f\'f6r honom m\'e5ste \'e4ven det onda samverka till det b\'e4sta. Ty d\'e5 k\'f6ttet lockar honom till synd, uppv\'e4ckes och drives han av denna anledning till att beg\'e4ra syndernas f\'f6rl\'e5telse genom Kristus, till att omfatta trons r\'e4ttf\'e4rdighet, vilken han i annat fall icke skulle skatta s\'e5 h\'f6gt och icke sucka efter med s\'e5dan l\'e4ngtan. D\'e4rf\'f6r \'e4r det mycket nyttigt att vi d\'e5 och d\'e5 k\'e4nna v\'e5r naturs och v\'e5rt k\'f6tts ondska, s\'e5 att vi p\'e5 detta s\'e4tt uppmuntras och uppv\'e4ckas till att tro p\'e5 och anropa Kristus. D\'e4rigenom blir den k;ristne en m\'e4ktig konstn\'e4r och en underbar skapare, som kan g\'f6ra sorg till gl\'e4dje, f\'f6rskr\'e4ckelse till tr\'f6st, synd till r\'e4ttf\'e4rdighet och d\'f6d till liv, [94] medan han p\'e5 detta s\'e4tt kuvar sitt k\'f6tt, tvingar det till tr\'e4ldom och underkastelse under Anden. De som k\'e4nna k\'f6ttets beg\'e4relse b\'f6ra allts\'e5 icke d\'e4rf\'f6r genast f\'f6rtvivla om sin fr\'e4lsning. De m\'e5 g\'e4rna k\'e4nna beg\'e4relsen, om de blott icke godk\'e4nna den, vrede och okyskhet m\'e5 v\'e4l fresta dem, blott de icke \'f6vervinna dem, synden m\'e5 v\'e4l anf\'e4kta dem, blott de icke fullborda den. Ja, ju frommare en m\'e4nniska \'e4r, desto mera k\'e4nner hon denna strid. H\'e4rav kommer helgonens klagan i Psaltaren och i hela Skriften. Eremiter, munkar, sofister och verkhelgon visste absolut ingenting om denna strid.\par \par H\'e4r inv\'e4nder n\'e5gon: Det \'e4r en farlig l\'e4ra att man icke skulle bliva f\'f6rd\'f6md, om man icke genast \'f6vervinner de k\'f6ttsliga lidelser<, som man k\'e4nner. Ty d\'e5 denna l\'e4ra blir k\'e4nd av den stora hopen, hemfaller denna \'e5t s\'e4kerhet, tr\'f6ghet och sl\'f6het. H\'e4r g\'e4ller vad jag ovan sagt, att om vi l\'e4ra tron, f\'f6rsumma de k\'f6ttsliga m\'e4nniskorna g\'e4rningarna, och om vi yrka p\'e5 g\'e4rningar, g\'e5r tron och samvetstr\'f6sten f\'f6rlorad. H\'e4r kan ingen tvingas, och n\'e5gon osviklig regel kan icke givas, utan var och en m\'e5ste noga pr\'f6va sig sj\'e4lv f\'f6r att utr\'f6na, av vilken k\'f6ttets beg\'e4relse han mest ansattes. D\'e5 han f\'e5tt det klart f\'f6r sig, f\'e5r han icke h\'e4ngiva sig \'e5t s\'e4kerhet, icke ha \'f6verseende med sig sj\'e4lv, utan han m\'e5ste vaka och k\'e4mpa i Anden mot beg\'e4relsen, s\'e5 att han \'e5tminstone icke l\'e5ter den \'f6verg\'e5 till handling, om han ocks\'e5 icke helt kan tygla den.\par \par Alla helgon ha haft och k\'e4nt denna kamp mellan k\'f6ttet och Anden, och \'e4ven vi hava erfarenhet av den. Den som fr\'e5gar sitt samvete finner s\'e4kert, om ha=n blott icke \'e4r en skrymtare, att det hos honom g\'e5r till just s\'e5 som Paulus h\'e4r s\'e4ger, n\'e4mligen att k\'f6ttet har beg\'e4relse mot Anden. Varje helig m\'e4nniska k\'e4nner och erk\'e4nner, att hans k\'f6tt g\'f6r motst\'e5nd mot Anden, och att dessa b\'e5da inb\'f6rdes ligga i strid med varandra hos honom, s\'e5 att han icke kan g\'f6ra vad han vill, hur mycket han \'e4n m\'f6dar och anstr\'e4nger sig. [95] D\'e4rf\'f6r hindrar k\'f6ttet oss att h\'e5lla Guds bud, att \'e4lska n\'e4stan som oss sj\'e4lva och \'e4nnu mer att \'e4lska Gud av allt hj\'e4rta. D\'e4rf\'f6r kunna vi om\'f6jligt r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom lagens g\'e4rningar. Visserligen finnes den goda viljan, som b\'f6r finnas (den \'e4r n\'e4mligen just Anden, som g\'f6r motst\'e5nd mot k\'f6ttet),och den skulle g\'e4rna vilja g\'f6ra det goda, uppfylla lagen, \'e4lska Gud och n\'e4stan. Men k\'f6ttet lyder icke denna vilja utan g\'f6r motst\'e5nd mot den. Denna synd tillr\'e4knar dock icke Gud, ty han \'e4r n\'e5dig f\'>f6r Kristi skull. D\'e4rav f\'f6ljer dock icke, att man skulle f\'f6rringa eller ringakta synden, eftersom Gud icke tillr\'e4knar den. Det \'e4r visserligen sant att han icke tillr\'e4knar den, men vilka g\'e4ller detta och av vilken anledning? Icke de h\'e5rda och s\'e4kra utan dem som g\'f6ra bot och i tron gripa Kristus F\'f6rsonaren, f\'f6r vars skull deras synder f\'f6rl\'e5tas dem och deras syndarester icke tillr\'e4knas dem. S\'e5dana m\'e4nniskor f\'f6rringa icke synden utan inse dess f\'f6rskr\'e4cklighet, eftersom de veta, att den icke kan avtv\'e5s genom n\'e5gon tillfyllestg\'f6relse eller n\'e5gra r\'e4ttf\'e4rdighetsg\'e4rningar utan endast genom Kristi d\'f6d. Likv\'e4l f\'f6rtvivla de icke inf\'f6r syndens f\'f6rf\'e4rlighet, utan de \'e4ro vissa om att den bliver dem f\'f6rl\'e5ten f\'f6r Kristi skull.\par \par Jag s\'e4ger detta f\'f6r att ingen skall mena, att synden hos den troende icke skulle beh\'f6va tagas s\'e5 allvarligt. Synden \'e4r verkligen synd, antingen man beg\'e5r den i?nnan man l\'e4rt k\'e4nna Kristus eller efter\'e5t. Och Gud hatar synden, ja, vad sj\'e4lva g\'e4rningen ang\'e5r \'e4r varje synd en synd till d\'f6ds. Att den f\'f6r den troende icke \'e4r en d\'f6dssynd beror p\'e5 F\'f6rsonaren Kristus, som genom sin d\'f6d sonat synden. F\'f6r den som icke tror p\'e5 Kristus \'e4ro icke endast alla hans synder d\'f6dliga synder, utan \'e4ven hans goda g\'e4rningar \'e4ro synder, enligt Rom. 14, 23: \'bbTy allt som inte sker av tro \'e4r synd.\'bb Sofisterna \'e4ro allts\'e5 f\'e5ngna i en farlig villfarelse, [96] d\'e5 de skilja mellan synderna efter sj\'e4lva handlingens beskaffenhet, icke efter personen. Den som tror har samma och lika stor synd som den som icke tror. Likv\'e4l f\'f6rl\'e4tes den troendes synd och tillr\'e4knas honom icke, medan \'e5ter den icke troendes synd beh\'e5lles och tillr\'e4knas honom. Den f\'f6rres synd \'e4r f\'f6rl\'e5tlig, den senares d\'f6dlig, icke p\'e5 grund av n\'e5gon skillnad mellan sj\'e4lva synderna, som om den troendes synd @vore mindre och den icke troendes st\'f6rre, utan p\'e5 grund av skillnaden mellan personerna. Den som tror vet n\'e4mligen, att synden \'e4r honom f\'f6rl\'e5ten f\'f6r Kristi skull, som har f\'f6rsonat den med sin d\'f6d. D\'e4rf\'f6r f\'f6rblir han from, fast\'e4n han har synd och syndar. Den d\'e4remot som syndar och icke tror, f\'f6rbliver ogudaktig. Detta \'e4r de frommas r\'e4tta vishet och tr\'f6st: Ehuru de hava och beg\'e5 synd, veta de dock, att den p\'e5 grund av tron p\'e5 Kristus icke tillr\'e4knas dem. H\'e4rav kan man ocks\'e5 f\'f6rst\'e5, vilka som \'e4ro de verkliga helgonen. De \'e4ro icke stockar och stenar, s\'e5som sofister och munkar f\'f6rest\'e4lla sig saken, m\'e4nniskor som icke anf\'e4ktas av n\'e5got som helst eller aldrig k\'e4nna k\'f6ttets beg\'e4relse, utan deras k\'f6tt har beg\'e4relse emot Anden, som Paulus s\'e4ger. Allts\'e5 ha de synd och kunna synda. Den trettioandra psalmen visar, att helgonen bek\'e4nna sin or\'e4ttf\'e4rdighet och bedja om f\'f6rl\'e5telse f\'f6r sin synds missg\'e4rning: \'bbJag vill bek\'e4nna mina \'f6vertr\'e4delser f\'f6r HERREN." D\'e5 f\'f6rl\'e4t du mig min syndaskuld. D\'e4rf\'f6r skola alla helgon bedja till dig, (Ps. 32, 5 f.). Vidare beder hela kyrkan, som f\'f6rvisso \'e4r helig, om sina synders f\'f6rl\'e5telse, [97] och den tror p\'e5 syndernas f\'f6rl\'e5telse. Och David beder, Ps. 143, 2: \'bbG\'e5 ej till doms med din tj\'e4nare, ty inf\'f6r dig \'e4r ingen levande r\'e4ttf\'e4rdig.\'bb Och i Ps. 130, 3 f. heter det: \'bbOm du, HERRE, vill tillr\'e4kna missg\'e4rningar,Herre, vem kan d\'e5 best\'e5? Men hos dig finns f\'f6rl\'e5telse, f\'f6r att man skall frukta dig.\'bb S\'e5 tala och bedja de st\'f6rsta helgon, s\'e5som David, Paulus m. fl. F\'f6ljaktligen tala och bedja alla helgon det samma i samme ande. Sofisterna l\'e4sa icke Skriften, eller om de l\'e4sa den, ha de ett t\'e4ckelse f\'f6r sina \'f6gon, och d\'e4rf\'f6r ha de ingen r\'e4tt mening om n\'e5gonting och allts\'e5 ej heller om synd och helighet.\par \par } bbJ~5:17{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:17\par \par Ty k\'f6ttet har beg\'e4relse mot Anden och Anden mot k\'f6ttet; de tv\'e5 ligga ju i strid med varandra f\'f6r att hindra eder attg\'f6ra vad I viljen.\par \tab\par \par Ty k\'f6ttet s\'f6ker det som \'e4r emot Anden och Anden s\'f6ker det som \'e4r emot k\'f6ttet. De tv\'e5 strider mot varandra f\'f6r att hindra er att g\'f6ra det ni vill.\par \par D\'e5 Paulus s\'e4ger, att k\'f6ttet har beg\'e4relse mot Anden, erinrar han oss tillika om att vi skola f\'e5 k\'e4nna k\'f6ttets beg\'e4relse, ickeblott sexuellt beg\'e4r utan \'e4ven h\'f6gmod, vrede, sv\'e5rmod, ot\'e5lighet, otro o.s.v. Men han vill att vi skola k\'e4nna den s\'e5, att vi .Cf6r s\'e4ger du d\'e5, Paulus, att vi icke \'e4ro under lagen? - Det n\'e4mnda skall icke oroa er, s\'e4ger han. Se blott till att ni drivas av ande, d.v.s. att ni f\'f6lja den vilja, som g\'f6r motst\'e5nd mot k\'f6ttet och v\'e4grar att g\'f6ra vad det har beg\'e4relse till (detta \'e4r n\'e4mligen att ledas eller drivas av ande), s\'e5 \'e4ro ni icke under lagen. P\'e5 samma s\'e4tt talar Paulus om sig sj\'e4lv, Rom.7, 25: \'bbAllts\'e5 tj\'e4nar jag sj\'e4lv med mitt sinne Guds lag,\'bb, d.v.s. i anden lyder jag ingen synd, \'bbmen med k\'f6ttet tj\'e4nar jag syndens lag.\'bb D\'e4rf\'f6r \'e4ro de fromma icke under lagen, n\'e4mligen i anden, ty lagen kan icke anklaga dem och d\'f6ma dem till d\'f6den, ehuru de k\'e4nna synden och erk\'e4nna sig vara syndare, ty lagen har ber\'f6vats sin r\'e4tt genom Kristus, \'bbst\'e4lld under lagen, f\'f6r att han skulle frik\'f6pa dem som stod under lagen,\'bb (Gal. 4, 4 f.). D\'e4rf\'f6r v\'e5gar lagen hos de fromma icke anklaga s\'e5som synd vad som faktiskt \D'e4r synd mot lagen.\par \par [98] S\'e5 stor makt har allts\'e5 Andens herrav\'e4lde, att lagen icke kan anklaga det som faktiskt \'e4r synd. Ty v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet. Kristus, som vi i tron omfatta, \'e4r ostrafflig, och d\'e4rf\'f6r kan han icke anklagas av lagen. S\'e5 l\'e4nge vi h\'e5lla oss till honom, drivas vi av ande och \'e4ro fria fr\'e5n lagen. - \'c4ven d\'e5 aposteln undervisar om goda g\'e4rningar, gl\'f6mmer han allts\'e5 icke sin framst\'e4llning av r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, utan han p\'e5pekar st\'e4ndigt, att vi om\'f6jligt kunna r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras genom lagens g\'e4rningar. Syndaresterna finnas n\'e4mligen kvar i k\'f6ttet, och d\'e4rf\'f6r upph\'f6r det icke att hava beg\'e4relse mot Anden, s\'e5 l\'e4nge det lever. Men detta medf\'f6r f\'f6r oss ingen fara, eftersom vi \'e4ro fria fr\'e5n lagen, om vi blott vandra i ande.\par \par Med dessa ord: \'bbMen om ni leds av Anden, st\'e5r ni inte under lagen.\'bb, g\'e5r det utm\'e4rkt att tr\'f6sta sig sj\'e4lv och andEra i sv\'e5ra anf\'e4ktelser. Det f\'f6rekommer n\'e4mligen ofta, att en m\'e4nniska s\'e5 h\'e4ftigt anf\'e4ktas av vrede, hat, ot\'e5lighet, okyskhet, sv\'e5rmodsande eller annan k\'f6ttets beg\'e4relse, att hon absolut icke kan g\'f6ra sig fri fr\'e5n frestelsen, hur g\'e4rna hon \'e4n ville. Vad skall hon d\'e5 g\'f6ra? Skall hon f\'f6rtvivla f\'f6r den skull? Nej, utan hon skall s\'e4ga s\'e5 h\'e4r: Nu k\'e4mpar och rasar ditt k\'f6tt mot Anden. L\'e5t det rasa s\'e5 l\'e4nge det vill! Giv det blott icke ditt bifall utan vandra i ande och l\'e5t dig drivas av ande, s\'e5 att du icke g\'f6r vad det har beg\'e4relse till. - Den som g\'f6r s\'e5 \'e4r fri fr\'e5n lagen. Den anklagar och f\'f6rskr\'e4cker visserligen, men f\'f6rg\'e4ves. N\'e4r k\'f6ttet s\'e5 strider mot Anden \'e4r det b\'e4sta av allt att hava Ordet f\'f6r \'f6gonen och ur detsamma s\'f6ka Andens tr\'f6st.\par \par Icke heller skall det oroa den anf\'e4ktade att dj\'e4vulen s\'e5 v\'e4l f\'f6rst\'e5r att bl\'e5sa upp synden, att dFen stridande tror sig skola duka under f\'f6r krisen och icke k\'e4nner n\'e5got annat \'e4n Guds vrede och f\'f6rtvivlan. D\'e5 skall han blott icke f\'f6lja sina f\'f6rnimmelser utan Pauli ord: \'bbMen om ni leds av Anden, st\'e5r ni inte under lagen.\'bb [99] Den som i fast tro h\'e5ller sig till detta ord, har i det en stark sk\'f6ld, med vilken han kan utsl\'e4cka alla de brinnande pilar, som den onde riktar mot honom. K\'f6ttet m\'e5 rasa och koka av vrede hur mycket som helst, s\'e5 skola likv\'e4l alla dess rasande r\'f6relser icke f\'f6rm\'e5 skada och f\'f6rd\'f6ma honom, emedan han vandrar i ande och drives av ande utan att giva k\'f6ttet sitt bifall och utan att g\'f6ra vad det har beg\'e4relse till. D\'e5 k\'f6ttets r\'f6relser rasa, \'e4r enda utv\'e4gen att rycka till sig Andens sv\'e4rd, som \'e4r Guds ord (Ef. 6, 17) och k\'e4mpa mot dem. D\'e5 skola vi otvivelaktigt segra, \'e4ven om vi under p\'e5g\'e5ende strid ha intryck av raka motsatsen. Om vi d\'e4remot f\'f6rlora Ordet nr sikte, finnes varken r\'e5d eller hj\'e4lp. Jag talar av erfarenhet. Jag har f\'e5tt utst\'e5 m\'e5ng olika anf\'e4ktelser av v\'e4rsta slag, men s\'e5 snart jag grep n\'e5got Skriftens ord och h\'f6ll mig fast vid det som ett heligt ankare, lade sig genast dessa anf\'e4ktelser, som jag utan Ordet icke hade kunnat uth\'e4rda ens f\'f6r en kort stund, l\'e5ngt mindre besegra.\par \par F\'f6r att sammanfatta: Med sitt tal om kampen mellan k\'f6ttet och Anden l\'e4r Paulus oss, att de f\'f6rsonade eller helgonen icke kunna bringa till fullbordan det som anden vill. Anden skulle n\'e4mligen g\'e4rna vilja vara helt ren, men det med densamma f\'f6renade k\'f6ttet till\'e5ter den icke detta. Likv\'e4l \'e4ro och bliva de fr\'e4lsta genom syndernas f\'f6rl\'e5telse, som \'e4r i Kristus. Vidare, eftersom de vandra i ande och drivas av ande, \'e4ro de icke under lagen, det \'e4r, lagen kan icke anklaga och f\'f6rskr\'e4cka dem, och \'e4ven om den f\'f6rs\'f6ker, kan den dock icke driva dem till f\'f6rtvivlan.\par } OO)5:18{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:18\par \par Men om I drivens av ande, s\'e5 st\'e5n I icke under lagen.\par \tab\par \par Men om ni leds av Anden, st\'e5r ni inte under lagen.\par \par Paulus kan icke gl\'f6mma sin l\'e4ra om tron, utan han upprepar och insk\'e4rper den st\'e4ndigt, \'e4ven d\'e5 han avhandlar de goda g\'e4rningarna. H\'e4r kunde n\'e5gon inv\'e4nda: Hur kan det vara, att vi icke \'e4ro under lagen? Du, Paulus, l\'e4r dock, att vi ha ett k\'f6tt, som har beg\'e4relse mot Anden, som bek\'e4mpar, misshandlar och tillf\'e5ngatager oss. Och faktiskt k\'e4nna vi av synden, ja, vi kunna ej bli fria fr\'e5n syndk\'e4nslan, hur g\'e4rna vi \'e4n ville. Detta \'e4r ju att vara under lagen. Varf\'BI ord, Matt. 7, 16 f.: \'bbP\'e5 deras frukt skall ni k\'e4nna igen dem. Inte plockar man v\'e4l vindruvor fr\'e5n t\'f6rnbuskar eller fikon fr\'e5n tistlar? S\'e5 b\'e4r varje gott tr\'e4d god frukt, men ett d\'e5ligt tr\'e4d b\'e4r d\'e5lig frukt.\'bb Paulus l\'e4r h\'e4r alldeles detsamma som Kristus p\'e5 det anf\'f6rda st\'e4llet, n\'e4mligen att g\'e4rningarna och frukterna tydligt visa, om tr\'e4den \'e4ro goda eller onda, om m\'e4nniskorna f\'f6lja h\'f6vdingen K\'f6ttet eller h\'f6vdingen Anden. Det \'e4r som om han sade: F\'f6r att ingen av er skall kunna urskulda sig med att han icke f\'f6rst\'e5r vad jag nu talar om striden mellan k\'f6tt och Ande, skall jag inf\'f6r edra \'f6gon f\'f6rst l\'e4gga fram k\'f6ttets g\'e4rningar, av vilka \'e5tskilliga \'e4ro k\'e4nda \'e4ven f\'f6r de ogudaktiga, och sedan Andens frukter. - Detta g\'f6r Paulus, d\'e4rf\'f6r att det bland galaterna fanns m\'e5nga skrymtare - liksom det i v\'e5ra dagar finnes bland oss -, som l\'e5tsade sig vara fromma, br\'f6stadeJ sig \'f6ver att hava Anden och vad ordalydelsen betr\'e4ffar utm\'e4rkt v\'e4l k\'e4nde till trons l\'e4ra men samtidigt icke vandrade i ande utan efter k\'f6ttet och gjorde k\'f6ttets g\'e4rningar. Paulus \'f6verbevisar dem h\'e4rmed \'f6ppet om att de icke \'e4ro s\'e5dana som de giva sig ut f\'f6r att vara. Och f\'f6r att de icke skola s\'e4tta sig \'f6ver hans f\'f6rmaning, f\'e4ller han \'f6ver dem den fruktansv\'e4rda domen, att de icke skola \'e4rva Guds rike, allt f\'f6r att de s\'e5 skola taga varning och b\'e4ttra sig.\par \par Det \'e4r icke \'e4gnat att f\'f6rv\'e5na att varje \'e5lder, \'e4ven d\'e5 det g\'e4ller de fromma, har sina s\'e4rskilda frestelser. Ungdomen anf\'e4ktas s\'e4rskilt av sexuella beg\'e4r, manna\'e5ldern av lystnad efter \'e4ra och tom ber\'f6mmelse och \'e5lderdomen av girighet. Det var d\'e4rf\'f6r som jag sade ovan, att det aldrig funnits n\'e5got helgon, som icke \'e5tskilliga g\'e5nger i livet retats av sitt k\'f6tt till ot\'e5lighet, vrede o.s.v. D\'e4rf\'f6r sK\'e4ger Paulus h\'e4r om helgonen, att deras k\'f6tt har beg\'e4relse mot Anden. D\'e4rf\'f6r saknas icke hos dem k\'f6ttets mot Anden stridande beg\'e4r. Men d\'e4rmed \'e4r icke sagt, att de genast \'e4ro till men f\'f6r dem, som ha k\'e4nning av dem. H\'e4rom skall man d\'f6ma p\'e5 detta s\'e4tt: Det \'e4r en sak att retas av k\'f6ttet och icke l\'e5ta dess beg\'e4relser komma l\'e4ngre utan vandra i ande och str\'e4va emot. [101] En annan sak \'e4r att giva k\'f6ttet sitt bifall och i s\'e4kerhet utf\'f6ra dess g\'e4rningar, att leva i dem och dock samtidigt l\'e5tsa fromhet och skryta med Anden. Det f\'f6rra slaget av m\'e4nniskor tr\'f6star aposteln, i det han s\'e4ger, att de drivas av ande och icke \'e4ro under lagen. Det senare slaget hotar han med evigt f\'f6rd\'e4rv.\par \par Ja, det h\'e4nder stundom, att \'e4ven helgonen falla och g\'f6ra vad k\'f6ttet har beg\'e4relse till. Davids fall var stort och fruktansv\'e4rt, d\'e5 han begick \'e4ktenskapsbrott och blev anledning till m\'e5ngas d\L'f6d genom sin \'f6nskan, att Uria skulle falla i strid (2 Sam. 11, 17 f f.). D\'e4rigenom gav han dessutom fienderna anledning att f\'f6rh\'e4va sig gentemot Guds folk, att tillbedja sin avgud och sm\'e4da Israels Gud. \'c4ven Petri fall var f\'f6rf\'e4rligt, d\'e5 han f\'f6rnekade Kristus. Men huru stora \'e4n dessa synder \'e4ro, s\'e5 \'e4ro de dock icke beg\'e5ngna med vett och vilja utan av svaghet. Vidare framh\'e4rdade de icke h\'e5rdnackat i synden utan b\'e4ttrade sig, d\'e5 de varnades. Om s\'e5dana m\'e4nniskor f\'f6rordnar aposteln nedan, kap. 6, l, att man skall taga sig an dem, undervisa och uppr\'e4tta dem. De som synda av svaghet, \'e4ven om det sker upprepade g\'e5nger, dem f\'f6rv\'e4gras allts\'e5 icke f\'f6rl\'e5telse, om de blott resa sig fr\'e5n sitt fall och icke framh\'e4rda i synd. Framh\'e4rdandet i synd \'e4r det v\'e4rsta. Men om de icke b\'e4ttra sig utan forts\'e4tta att h\'e5rdnackat g\'f6ra vad k\'f6ttet har beg\'e4relse till, \'e4r det ett s\'e4kert tecken p\'e5 att d\'e4Mr bor svek i deras ande.\par \par Ingen kommer s\'e5lunda att vara utan beg\'e4r, s\'e5 l\'e4nge han lever i k\'f6ttet, och d\'e4rf\'f6r kommer heller ingen att vara fri fr\'e5n frestelser. Men den ene frestas p\'e5 ett s\'e4tt och den andre p\'e5 ett annat, allt efter l\'e4ggning och temperament. [102] Den ene ansattes mera av allvarligare r\'f6relser, s\'e5som andligt sv\'e5rmod, h\'e4delse, misstr\'f6stan och f\'f6rtvivlan, den andre \'e5ter mer av gr\'f6vre r\'f6relser, s\'e5som okyskhet, vrede och hat. Men i s\'e5dana fall fordrar Paulus av oss, att vi skola vandra i ande och g\'f6ra motst\'e5nd mot k\'f6ttet. Den \'e5ter som lyder k\'f6ttet och forts\'e4tter att i sin s\'e4kerhet g\'f6ra vad det har beg\'e4relse till, han skall veta, att han icke h\'f6r Kristus till. Hur mycket han \'e4n smyckar sig med det kristna namnet, bedrager han dock sig sj\'e4lv.\par \par S\'e5som jag redan f\'f6rut i f\'f6rbig\'e5ende p\'e5pekat, sk\'e4nker detta st\'e4lle oss den rikaste tr\'f6st, emedan det erinrar Noss om att vi icke kunna leva utan k\'f6ttets beg\'e4relse och frestelser, ja, icke ens utan synder. Det l\'e4r oss allts\'e5 att icke g\'f6ra som de m\'e4nniskor Gerson 55) talar om, vilka str\'e4vade efter att icke k\'e4nna n\'e5gra som helst frestelser eller synder, d.v.s. efter att vara som stenar. Sofister och munkar hade den f\'f6rest\'e4llningen om helgonen, att de varit rena stockar eller tr\'e4bitar och helt saknat alla k\'e4nslor. F\'f6rvisso erfor Maria den st\'f6rsta andliga sm\'e4rta inf\'f6r f\'f6rlusten av sin son, Luk. 2, 35. I Psalmerna klagar David g\'e5ng p\'e5 g\'e5ng \'f6ver att han n\'e4ra nog f\'f6rt\'e4res av den gr\'e4nsl\'f6sa sorgen \'f6ver sina stora anf\'e4ktelser och synder. \'c4ven Paulus klagar \'f6ver att han befinner sig i tr\'e5ngm\'e5l, \'bbutifr\'e5n av strider och inifr\'e5n av oro.\'bb (2 Kor. 7, 5), \'f6ver att han \'bbmed k\'f6ttet tj\'e4nar syndens lag\'bb (Rom. 7, 25). Han s\'e4ger sig \'bbha omsorgen om alla f\'f6rsamlingarna.\'bb (2 Kor. 11, 28), och han s\'e4gOer vidare, att \'bbMen Gud f\'f6rbarmade sig \'f6ver honom, (Epafroditus) och inte bara \'f6ver honom utan ocks\'e5 \'f6ver mig, f\'f6r att jag inte skulle f\'e5 sorg p\'e5 sorg\'bb (Fil. 2, 27). [103] Sofisternas helgon likna de vise hos stoikerna.56) S\'e5dana visa som stoikerna t\'e4nkte sig ha aldrig funnits i verkligheten. Genom denna d\'e5raktiga och ogudaktiga uppfattning, som f\'f6rr\'e5der okunnighet om vad Paulus l\'e4r p\'e5 detta st\'e4lle, ha sofisterna drivit sig sj\'e4lva och otaliga andra till f\'f6rtvivlan.\par \par S\'e5som munk hade jag ofta en hj\'e4rtlig \'f6nskan att f\'e5 se en helig m\'e4nniskas vandel och leverne. Men d\'e5 t\'e4nkte jag mig ett s\'e5dant helgon, som levde i \'f6knen utan mat och dryck, endast p\'e5 r\'f6tter och kallt vatten. Och f\'f6rest\'e4llningen om helgonen s\'e5som varande s\'e5dana vidunder hade jag h\'e4mtat icke endast ur sofisternas utan \'e4ven ur kyrkof\'e4dernas b\'f6cker. Hieronymus skriver n\'e5gonst\'e4des: \'bbOm mat och dryck vill jag icke tPala, eftersom \'e4ven de sjuka dricka kallt vatten och f\'f6rt\'e4randet av kokad f\'f6da \'e4r som lyx.\'bb Nu \'e5ter, d\'e5 sanningens sol lyser klart, se vi, att Kristus och apostlarna kalla f\'f6r helgon, icke dem som avh\'e5lla sig fr\'e5n \'e4ktenskap eller vin eller g\'f6ra andra skenbart lysande och stora g\'e4rningar, utan dem som \'e4ro kallade genom evangelium, \'e4ro d\'f6pta och tro, att de helgats och renats genom Kristi d\'f6d och blod. N\'e4r Paulus skriver till de kristna kallar han dem \'f6verallt heliga, Guds barn och arvingar m.m. Helgon \'e4ro allts\'e5 alla de som tro p\'e5 Kristus, de m\'e5 vara m\'e4n eller kvinnor, tr\'e4lar eller fria, icke genom sina egna utan genom Guds g\'e4rningar, som de i tron mottaga. S\'e5dana g\'e4rningar \'e4ro Ordet, sakramenten, Kristi lidande, d\'f6d, uppst\'e5ndelse och seger, den helige Andes s\'e4ndande o.s.v. Kort sagt, helgonens helighet \'e4r av passiv, icke aktiv art.\par \par Verkliga helgon \'e4ro allts\'e5 Ordets tj\'e4nare, borgerliga Q\'f6verhetspersoner, f\'f6r\'e4ldrar, barn, husb\'f6nder, husfolk o.s.v., s\'e5vida de i f\'f6rsta rummet \'e4ro vissa om att Kristus \'e4r deras vishet, r\'e4ttf\'e4rdighet, helgelse och f\'f6rlossning (l Kor. l, 30), och s\'e5vida d\'e4rn\'e4st var och en enligt Guds ords f\'f6reskrift g\'f6r sin plikt i sin kallelse och f\'f6r Kristi skull avh\'e5ller sig fr\'e5n k\'f6ttets beg\'e4relser och laster. [104] Att icke alla \'e4ro lika st\'e5ndaktiga, s\'e5 att hos n\'e5gra m\'e5nga svagheter och fel komma till synes, att vidare \'e5tskilliga t.o.m, falla i synd - detta hindrar icke deras helighet, blott de icke synda av upps\'e5tlig ondska utan av svaghet. S\'e5som jag flera g\'e5nger sagt k\'e4nna n\'e4mligen helgonen k\'f6ttets beg\'e4relse, men de g\'f6ra motst\'e5nd f\'f6r att icke fullborda den i g\'e4rning. Om de of\'f6rutsett falla i synd, f\'e5 de likv\'e4l f\'f6rl\'e5telse genom att \'e5ter i tro fly till Kristus, som icke vill, att vi skola driva bort det vilsekomna f\'e5ret utan att vi skola s\'Rf6ka efter det. Allts\'e5 bort det, att jag genast s\'e5som oheliga eller v\'e4rldsliga skulle d\'f6ma de i tron eller levernet svaga, om jag ser dem \'e4lska och v\'f6rda Ordet och bruka Herrens nattvard! Dem har n\'e4mligen Gud tagit sig an, och dem r\'e4knar han f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdiga genom syndernas f\'f6rl\'e5telse. Han \'e4r deras Herre, och om de st\'e5 eller falla, det kommer allenast honom vid (Rom. 11, 4).\par \par P\'e5 detta s\'e4tt talar Paulus \'f6verallt om helgonen. Och jag tackar Gud med fr\'f6jd f\'f6r att han s\'e5 \'f6verm\'e5ttan rikligt givit mig vad jag en g\'e5ng som munk bad om. Jag har f\'e5tt se, icke ett helgon utan m\'e5nga, ja, otaliga verkliga helgon, som visserligen icke passa till sofisternas men v\'e4l till Kristi och apostlarnas beskrivning. Och bland dessa \'e4r ocks\'e5 jag, Gud vare tack. Ty jag \'e4r ju d\'f6pt, och jag tror, att Kristus, min Herre, genom sin d\'f6d har \'e5terl\'f6st mig fr\'e5n mina synder och givit mig en evig r\'e4ttf\'e4rdighet och helighetS. Och f\'f6rbannad vare var och en som icke giver Kristus den \'e4ran att han tror, att han genom hans d\'f6d, ord och sakrament \'e4r r\'e4ttf\'e4rdiggjord och helgad.\par \par Vi b\'f6ra allts\'e5 \'f6vergiva v\'e5r d\'e5raktiga och gudl\'f6sa mening om helgonnamnet, enligt vilken det endast tillkommer helgonen i himlen och p\'e5 jorden blott eremiter och munkar, som utf\'f6ra n\'e5got slags orimliga g\'e4rningar. I st\'e4llet b\'f6ra vi av de apostoliska skrifterna inh\'e4mta, att alla Kristi trogna \'e4ro helgon. V\'e4rlden beundrar heligheten hos Benedikt, Gregorius, Bernhard, Franciskus och deras vederlikar, emedan den h\'f6r talas om att de utf\'f6rt vissa ovanliga g\'e4rningar som utv\'e4rtes sett \'e4ro lysande. Men helgon voro f\'f6rvisso \'e4ven Ambrosius, Augustinus och andra, som icke f\'f6rde ett s\'e5 h\'e5rt och f\'f6rf\'e4rligt liv som de nyssn\'e4mnda utan hade sin umg\'e4ngelse bland m\'e4nniskor, [105] \'e5to vanlig mat, drucko vin och buro vackra och anst\'e4ndiga kl\'e4der. Vad deTn yttre livsformen ang\'e5r var det n\'e4stan ingen skillnad p\'e5 dem och andra hederliga m\'e4nniskor, och dock ha de ett stort f\'f6rsteg framf\'f6r de f\'f6rstn\'e4mnda. De l\'e4rde n\'e4mligen tron p\'e5 Kristus rent och utan all vantro, de upptr\'e4dde mot villol\'e4rare och renade kyrkan fr\'e5n otaliga villfarelser. De drogo sig icke undan fr\'e5n umg\'e4ngelsen med m\'e4nniskor utan fullgjorde sin uppgift mitt i vimlet. Och med m\'e5nga av dem var det ljuvligt att umg\'e5s, s\'e4rskilt f\'f6r de sorgsna och bedr\'f6vade, som de uppr\'e4ttade och tr\'f6stade med Ordet. De andra d\'e4remot icke endast l\'e4rde mycket, som stod i strid med tron, utan de g\'e5vo ocks\'e5 upphov till mycken vantro, m\'e5nga villfarelser och ogudaktiga gudstj\'e4nstbruk. Om de icke i sin d\'f6dsstund omfattade Kristus och f\'f6rlitade sig uteslutande p\'e5 hans d\'f6d och seger, var allts\'e5 deras str\'e4nga leverne dem till intet som helst gagn.\par \par H\'e4rav framg\'e5r, vilka som \'e4ro de sanna helgonen och vUad som som b\'f6r kallas ett heligt leverne: icke deras, som g\'f6mma sig undan i vr\'e5r och grottor, misshandla sina kroppar genom fasta och b\'e4ra tagelskjortor i den tanken, att de skola f\'e5 n\'e5gon s\'e4rdeles bel\'f6ning i himlen framf\'f6r andra kristna. Utan helgon \'e4ro de som \'e4ro d\'f6pta och tro p\'e5 Kristus. Dessa kunna icke p\'e5 en g\'e5ng avkl\'e4da sig den gamla m\'e4nniskan med hennes g\'e4rningar, utan s\'e5 l\'e4nge livet varar, finnes beg\'e4relsen kvar i dem. Men det skadar dem icke att ha k\'e4nning av den, s\'e5 l\'e4nge de blott icke till\'e5ta den att h\'e4rska utan l\'e4gga den under Andens herrav\'e4lde. Denna l\'e4ra bringar tr\'f6st \'e5t fromma sinnen, d\'e5 de k\'e4nna de k\'f6ttets pilar, med vilka Satan bek\'e4mpar deras ande, s\'e5 att de icke f\'f6rtvivla, s\'e5som m\'e5nga gjorde under p\'e5ved\'f6met, eftersom de ans\'e5go sig icke b\'f6ra k\'e4nna n\'e5gon som helst k\'f6ttets beg\'e4relse. Lika fullt kunde ju varken Hieronymus eller Gregorius eller Benedikt Veller Bernhard eller andra, [l06] som munkarna uppst\'e4llde som efterf\'f6ljansv\'e4rda f\'f6rebilder i fr\'e5ga om kyskhet och alla kristna dygder, komma s\'e5 l\'e5ngt, att de icke alls k\'e4nde av n\'e5gon k\'f6ttets beg\'e4relse. Nej, de fingo k\'e4nna av den, och det kraftigt nog. N\'e5gra av dem erk\'e4nna \'f6ppet detta p\'e5 mer \'e4n ett st\'e4lle i sina b\'f6cker. D\'e4rf\'f6r l\'e4t Gud bli att tillr\'e4kna dem icke endast dessa ringa fel utan \'e4ven de f\'f6rd\'e4rvliga villfarelser, som n\'e5gra av dem inf\'f6rde i kyrkan. Gregorius inf\'f6rde privatm\'e4ssan, som aldrig \'f6vertr\'e4ffats av n\'e5gon annan styggelse i Kristi kyrka. Andra hittade p\'e5 munkv\'e4sendet, ogudaktiga gudstj\'e4nstbruk och godtyckliga fromhets\'f6vningar. Cyprianus f\'f6rf\'e4ktade, att de som d\'f6pts av k\'e4ttare borde d\'f6pas p\'e5 nytt.\par \par Med r\'e4tta bek\'e4nna vi allts\'e5 i den apostoliska trosbek\'e4nnelsen. att vi tro p\'e5 en helig kyrka. Den \'e4r n\'e4mligen osynlig, den bor i anden, p\'eW5 en plats dit ingen kan komma, och d\'e4rf\'f6r kan man icke se dess helighet. Gud har n\'e4mligen dolt och \'f6verh\'f6ljt den med svagheter, synder och villfarelser, olika former av kors och f\'f6rargelse, s\'e5 att den f\'f6r sinnena ingenst\'e4des framtr\'e4der. D\'e5 s\'e5dana som icke k\'e4nna till detta se svagheter och synder hos dem som \'e4ro d\'f6pta, ha Ordet och tro, taga de genast anst\'f6t och anse, att dessa m\'e4nniskor icke h\'f6ra till kyrkan. Samtidigt yra de om att kyrkan utg\'f6res av eremiter och munkar, som \'e4ra Gud endast med l\'e4pparna och dyrka honom f\'e5f\'e4ngt, eftersom de l\'e4ror de f\'f6rkunna icke \'e4ro Guds ord utan m\'e4nniskobud (Matt. 15, 9). Men emedan de g\'f6ra vidskepliga och m\'e4rkv\'e4rdiga g\'e4rningar, som f\'f6rnuftet finner storslagna och beundransv\'e4rda, s\'e5 anse de dem vara helgon och utg\'f6ra kyrkan. S\'e5dana m\'e4nniskor \'e4ndra om trosartikelns ord: Jag tror p\'e5 en helig kyrka. De s\'e4tta \'bbjag ser\'bb i st\'e4llet f\'f6r \'bbjag trorX\'bb. S\'e5dan m\'e4nsklig r\'e4ttf\'e4rdighet och sj\'e4lvvald helighet \'e4r i verkligheten andligt trolldomsv\'e4sen, varigenom m\'e4nniskor bl\'e4ndas till \'f6gon och sinne och ledas bort fr\'e5n f\'f6rst\'e5elsen f\'f6r den sanna heligheten.\par \par Vi \'e5ter l\'e4ra s\'e5, att kyrkan icke har fl\'e4ck eller skrynka utan \'e4r helig, dock genom tron p\'e5 Jesus Kristus och vidare i levernet, [107] genom att avh\'e5lla sig fr\'e5n k\'f6ttets beg\'e4relser och genom att \'f6va sig i andens g\'e4rningar, men att hon \'e4nnu icke \'e4r helig i den meningen, att hon skulle vara befriad och l\'f6st fr\'e5n alla onda beg\'e4r eller renad fr\'e5n alla ogudaktiga meningar och villfarelser. Kyrkan bek\'e4nner n\'e4mligen alltid sin synd och beder, att hennes synder m\'e5 f\'f6rl\'e5tas henne. Likas\'e5 tror hon p\'e5 syndernas f\'f6rl\'e5telse. Allts\'e5 g\'e4ller det ocks\'e5 om helgonen att de synda, falla och t.o.m. fara vilse, men det sker av okunnighet. De skulle n\'e4mligen icke g\'e4rna vilja f\'fY6rneka Kristus, f\'f6rlora evangeliet och g\'f6ra sitt dop ogjort, och allts\'e5 ha de syndernas f\'f6rl\'e5telse, och \'e4ven om de genom okunnighet fara vilse i l\'e4ran, s\'e5 f\'f6rl\'e4tes det dem, eftersom de p\'e5 sitt yttersta erk\'e4nna sin villfarelse och uteslutande st\'f6dja sig p\'e5 Guds sanning och n\'e5d i Kristus, s\'e5som Hieronymus, Gregorius, Bernhard och andra gjorde. De kristna m\'e5 allts\'e5 str\'e4va efter att undvika k\'f6ttets g\'e4rningar. K\'f6ttets beg\'e4relser kunna de icke undkomma.\par \par Det \'e4r mycket nyttigt f\'f6r de fromma att k\'e4nna hur orent deras k\'f6tt \'e4r, s\'e5 att de icke bliva uppbl\'e5sta av grundl\'f6sa och gudl\'f6sa inbillningar om att deras g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdighet skulle g\'f6ra och heligt, det k\'f6tt, som han utgav f\'f6r v\'e4rldens liv. I honom finna vi en hel och fullkomlig r\'e4ttf\'e4rdighet. [108] S\'e5 f\'f6rbliva vi i en \'f6dmjukhet, vilken icke \'e4r l\'e5tsad s\'e5som munkarnas 57) utan verklig, f\'f6ranledd av den smuts oZch de laster, som finnas kvar i v\'e5rt k\'f6tt och f\'f6r vilkas skull vi vore hemfallna \'e5t evigt straff, om Gud ville d\'f6ma efter sin str\'e4nghet. Men emedan vi icke \'e4ro h\'f6gmodiga inf\'f6r Gud utan \'f6dmjukt och med f\'f6rkrossat hj\'e4rta bek\'e4nna v\'e5ra synder och bedja om f\'f6rl\'e5telse, i f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 medlaren Kristi v\'e4lg\'e4rning tr\'e4da fram inf\'f6r Guds ansikte och bedja om v\'e5ra synders f\'f6rl\'e5telse f\'f6r Kristi skull, s\'e5 utbreder Gud \'f6ver oss sin om\'e4tliga n\'e5deshimmel och tillr\'e4knar oss f\'f6r Kristi skull icke de syndarester, som finnas kvar i v\'e5rt k\'f6tt.\par \par Jag s\'e4ger detta som en varning f\'f6r sofisternas f\'f6rd\'e4rvliga villfarelser om vari ett heligt leverne best\'e5r, villfarelser som s\'e5 f\'e5ngat v\'e5ra sinnen, att vi endast med stor m\'f6da lyckats frig\'f6ra oss fr\'e5n dem. Bem\'f6da er d\'e4rf\'f6r tr\'e4get om att g\'f6ra en r\'e4tt \'e5tskillnad mellan den sanna och den skrymtade r\'e4ttf\'e4rdigheten elle[r heligheten! G\'f6r man det, kan man se p\'e5 Kristi rike med andra \'f6gon \'e4n f\'f6rnuftet, n\'e4mligen med andliga \'f6gon. D\'e5 d\'f6mer man utan tvekan, att den \'e4r helig som \'e4r d\'f6pt och tror p\'e5 Kristus. I denna tro, genom vilken han r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6res och f\'e5r sina gamla och nuvarande synder f\'f6rl\'e5tna, avh\'e5ller han sig vidare fr\'e5n k\'f6ttets beg\'e4relser utan att dock helt renas fr\'e5n dem. Ty k\'f6ttet har beg\'e4relse mot Anden. Dess smuts stannar kvar i honom f\'f6r att han skall f\'f6r\'f6dmjukas och f\'f6r att Kristi n\'e5d och v\'e4lg\'e4rning m\'e5 bli r\'e4tt ljuvlig f\'f6r den s\'e5 f\'f6r\'f6dmjukade. Dessa smutsiga syndarester skada allts\'e5 icke de fromma utan \'e4ro dem till stort gagn. Ty ju mer de k\'e4nna sin svaghet och sina synder, desto mer fly de till n\'e5dastolen Kristus och bedja om hans hj\'e4lp, att han skall pryda dem med sin r\'e4ttf\'e4rdighet, [109] att han skall f\'f6r\'f6ka deras tro, att han skall giva dem Anden, under vars ledning de \'f6vervinna k\'f6ttets beg\'e4relser, s\'e5 att de icke regera utan underordna sig. P\'e5 det s\'e4ttet k\'e4mpar den kristne st\'e4ndigt med synden, och likv\'e4l dukar han icke under i kampen utan beh\'e5ller segern.\par \par Detta s\'e4ger jag f\'f6r att man m\'e5 r\'e4tta sig efter Guds ord och icke efter m\'e4nskliga fantasier, n\'e4r det g\'e4ller att avg\'f6ra vilka som \'e4ro verkliga helgon. Vi se allts\'e5, att den kristna l\'e4ran \'e4r synnerligen nyttig till att uppr\'e4tta samveten, och vidare att den \'e4r en l\'e4ra, som icke handlar om k\'e5por, tonsur, rosenkrans och liknande struntsaker utan om h\'f6ga och viktiga \'e4mnen, n\'e4mligen om huru vi skola besegra k\'f6ttet, synden, d\'f6den och dj\'e4vulen.a) Liksom denna l\'e4ra \'e4r ok\'e4nd f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdighetsmakarna, s\'e5 \'e4r det ocks\'e5 f\'f6r dem om\'f6jligt att visa till r\'e4tta ens ett enda villfarande samvete eller att sk\'e4nka tr\'f6st och frid \'e5t ett f\'f6rskr\'e4ckt och f\'f6rtvivlat samvete.\par } QL 5:19b-20{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched2]V'5:19{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:19a\par \par Men k\'f6ttets g\'e4rningar \'e4ro uppenbara:\par \tab\par \par K\'f6ttets g\'e4rningar \'e4r uppenbara:\par \par Detta st\'e4lle p\'e5minner om KristiH^0 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:19b-20\par \par \'c4ktenskapsbrott, otukt, orenhet, l\'f6saktighet, avgudadyrkan, trolldom, ov\'e4nskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedr\'e4kt, partis\'f6ndring, missunsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat s\'e5dant.\par \tab\par \par De \'e4r otukt, orenhet, l\'f6saktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gr\'e4l, splittringar, villol\'e4ror, illvilja, fylleri, utsv\'e4vningar och annat s\'e5dant.\par \par Paulus r\'e4knar icke upp alla k\'f6ttets g\'e4rningar utan l\'e5ter ett o\'e4ndligt antal representeras av ett \'e4ndligt. F\'f6rst anf\'f6r han olika slag av otuktssynd. Men det \'e4r icke endast otukten som \'e4r k\'f6ttets g\'e4rning, s\'e5som papisterna fantiserade om. De voro ju till den grad kyska m\'e4nniskor, att de bland k\'f6ttets g\'e4rningar r\'e4knade \'e4ven \'e4ktenskapet, som Gud sj\'e4lv har instiftat och so_m de sj\'e4lva r\'e4knade bland sakramenten. Men Paulus uppr\'e4knar bland k\'f6ttets g\'e4rningar \'e4ven avgudadyrkan m. m., s\'e5som vi ovan redan n\'e5gra g\'e5nger p\'e5pekat. D\'e4rf\'f6r b\'f6r detta st\'e4lle r\'e4cka till f\'f6r att visa, vad Paulus menar med k\'f6ttet. - Betydelsen av de ord, som h\'e4r uppr\'e4knas, \'e4r alltf\'f6r v\'e4lk\'e4nd f\'f6r att tarva n\'e5gon utl\'e4ggning. Den som \'f6nskar veta, vad varje ord f\'f6r sig betyder, han kan, om han har lust, l\'e4sa den gamla utl\'e4ggningen av Galaterbrevet, som jag utgav 1519. D\'e4r har jag efter b\'e4sta f\'f6rm\'e5ga utf\'f6rligt angivit betydelsen och inneb\'f6rden i varje ord i hela f\'f6rteckningen \'f6ver k\'f6ttets g\'e4rningar och Andens frukter. [110] Nu \'e5ter syftar jag i fr\'e4msta rummet till att genom en utl\'e4ggning av Galaterbrevet framst\'e4lla artikeln om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen s\'e5 klart som m\'f6jligt.\par \par \par Avgudadyrkan.\par \tab\par \par Den h\'f6gsta fromhet och helighet och de mest br`innande andakts\'f6vningar hos dem, som dyrka Gud utan hans Ord och bud, \'e4ro avgudadyrkan. I p\'e5ved\'f6met h\'f6lls det f\'f6r en h\'f6gandlig syssels\'e4ttning, d\'e5 munkarna sutto i sina celler och mediterade \'f6ver Gud och hans verk, d\'e5 de, uppt\'e4nda av den mest brinnande andakt kn\'e4b\'f6jde, b\'e5do och betraktade himmelska ting med s\'e5dan lust, att de gr\'e4to av \'f6verm\'e4ktig gl\'e4dje. D\'e4r var ingen tanke p\'e5 kvinnor eller n\'e5got annat skapat utan endast p\'e5 Skaparen och hans underbara g\'e4rningar. Och likv\'e4l \'e4r denna enligt f\'f6rnuftets syns\'e4tt h\'f6gandliga syssels\'e4ttning enligt Paulus en k\'f6ttets g\'e4rning. All religion, d\'e4r Gud dyrkas utan hans Ord och befallning, \'e4r allts\'e5 avguderi. Och ju heligare och andligare den synes vara, desto f\'f6rd\'e4rvligare och farligare \'e4r den. Den drager n\'e4mligen m\'e4nniskor bort fr\'e5n tron p\'e5 Kristus och f\'f6rleder dem att f\'f6rtr\'f6sta p\'e5 egna krafter, g\'e4rningar och r\'e4ttf\'e4rdighet.a S\'e5dan \'e4r i v\'e5ra dagar vederd\'f6parnas religion, ehuru de f\'f6r varje dag som g\'e5r allt tydligare f\'f6rr\'e5da, att de \'e4ro av dj\'e4vulen besatta, upproriska och blodt\'f6rstiga m\'e4nniskor.\par \par Kartusianernas orden \'e4r den str\'e4ngaste av alla munkordnar. Likv\'e4l \'e4ro deras fastor, tagelskjortor, h\'f6gheliga handlingar, regel och hela leverne k\'f6ttets g\'e4rningar. De f\'f6rest\'e4lla sig n\'e4mligen, att de \'e4ro heliga och bliva fr\'e4lsta, icke genom Kristus, ty honom frukta de som en str\'e4ng domare, utan om de h\'e5lla sin regel. De ha visserligen sina tankar om Gud, om Kristus och de gudomliga tingen, men de \'e4ro icke h\'e4mtade ur Guds ord utan fr\'e5n deras eget f\'f6rnuft. D\'e4rf\'f6r mena de, att deras kl\'e4dedr\'e4kt och matordning och hela deras vandel \'e4r helig och behagar Kristus. [111]Med sin str\'e4nga vandel hoppas de icke endast kunna f\'f6rsona honom utan \'e4ven f\'f6rplikta honom att bel\'f6na deras goda och r\'e4ttf\'e4rdiga g\'e4rningar. bF\'f6ljaktligen \'e4ro deras f\'f6rment h\'f6gandliga tankar icke endast i h\'f6gsta grad k\'f6ttsliga, utan de \'e4ro gudl\'f6sa, eftersom de f\'f6rbig\'e5 och f\'f6rakta Ordet, tron och Kristus och i f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 egen r\'e4ttf\'e4rdighet vilja avtv\'e5 synder och vinna n\'e5d och evigt liv. Utanf\'f6r Kristus \'e4ro allts\'e5 alla gudstj\'e4nstformer och religioner avgudadyrkan. I Kristus ensam har Fadern ett gott behag. Den som h\'f6r honom och g\'f6r vad han befaller, han \'e4r k\'e4rkommen f\'f6r den \'e4lskades skull. Och Kristus befaller oss ju att tro hans ord, att l\'e5ta d\'f6pa oss m.m., icke att hitta p\'e5 nya gudstj\'e4nstformer.\par \par Jag sade nyss, att k\'f6ttets g\'e4rningar \'e4ro uppenbara, s\'e5 att var och en vet, vad \'e4ktenskapsbrott, sk\'f6rlevnad och liknande \'e4r f\'f6r n\'e5got. Men avgudadyrkan har ett s\'e5 andligt sken, att den \'e4r k\'e4nd endast f\'f6r ett f\'e5tal, n\'e4mligen just f\'f6r dem som tro p\'e5 Kristus. Ty d\'e5 kartusianern lever i avh\'e5llcsamhet, fastar, beder, l\'e4ser sin tideg\'e4rd, l\'e4ser m\'e4ssan o.s.v., \'e4r det s\'e5 l\'e5ngt ifr\'e5n att han skulle mena sig vara en avgudadyrkare eller g\'f6ra vad k\'f6ttet har beg\'e4relse till, att han tv\'e4rtom \'e4r fullkomligt \'f6vertygad om att han drives och ledes av Anden, att han vandrar i ande, att han t\'e4nker, talar och g\'f6r endast andliga ting, att han fullg\'f6r en Gud synnerligen behaglig gudstj\'e4nst. Ingen skall i v\'e5ra dagar kunna \'f6vertyga papisterna och deras Antikrist om att privatm\'e4ssan \'e4r den v\'e4rsta h\'e4delse mot Gud och en avgudadyrkan, vars make i f\'f6rskr\'e4cklighet icke f\'f6rekommit i den av apostlarna grundade kyrkan. De \'e4ro n\'e4mligen f\'f6rblindade och f\'f6rh\'e4rdade, och d\'e4rf\'f6r ha de ett f\'f6rv\'e4nt omd\'f6me om Gud och gudomliga ting, s\'e5 att de anse avgudadyrkan vara den sanna och h\'f6gsta gudstj\'e4nsten och tron d\'e4remot vara avgudadyrkan. Vi \'e5ter, som tro p\'e5 Kristus och hava hans sinne, \'bbbed\'f6mer allt, men dsj\'e4lv kan hon inte\'bb i sanning och i vad ang\'e5r v\'e5rt f\'f6rh\'e5llande till Gud \'bbbed\'f6mas av n\'e5gon.\'bb (l Kor. 2, 15).\par \par H\'e4rav framg\'e5r, att Paulus kallar allt som \'e4r i m\'e4nniskan f\'f6r k\'f6tt, d\'e4ri innefattande alla de tre sj\'e4lsliga krafterna beg\'e4r, vilja och f\'f6rst\'e5nd. [112] Beg\'e4rets g\'e4rningar \'e4ro \'e4ktenskapsbrott, sk\'f6rlevnad o.s.v., viljans \'e4ro tr\'e4tor, tvister, mord o.s.v., f\'f6rnuftets eller f\'f6rst\'e5ndets \'e4ro villfarelser, falsk religion eller gudstj\'e4nst, vidskepelse, avgudadyrkan, k\'e4tteri o.s.v. Det \'e4r mycket nyttigt att ha v\'e4l reda p\'e5 detta, emedan inneb\'f6rden av ordet k\'f6tt under p\'e5ved\'f6met var s\'e5 f\'f6rdunklad, att k\'f6ttets g\'e4rningar d\'e4r endast betydde samlag eller tillfredsst\'e4llelse av det sexuella beg\'e4ret. En n\'f6dv\'e4ndig f\'f6ljd d\'e4rav var, att de icke kunde f\'f6rst\'e5 Paulus. Men h\'e4r se vi tydligt, att Paulus till k\'f6ttets g\'e4rningar r\'e4knar avgudadyrkan eoch k\'e4tteri, vilka representera m\'e4nniskans h\'f6gsta vishet, fromhet och helighet. Den papistiska fromheten hade emellertid ett s\'e5dant sken av helighet, att de st\'f6rsta m\'e4n, s\'e5dana som Gregorius, Bernhard och andra, till en tid l\'e5tit sig bedraga av den. I Kolosserbrevet (2, 18) kallar Paulus s\'e5dan religion f\'f6r \'e4ngladyrkan. Men hur helig och andlig den tyckes vara, \'e4r den dock intet annat \'e4n k\'f6ttets g\'e4rningar, styggelse och avgudadyrkan i j\'e4mf\'f6relse med evangelium, tron och den sanna gudstj\'e4nsten. Detta se de fromma och troende, vilka hava andliga \'f6gon, de g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdiga d\'e4remot d\'f6ma p\'e5 helt annat s\'e4tt. Liksom det icke g\'e5r att \'f6vertyga munken om att hans l\'f6ften \'e4ro k\'f6ttets g\'e4rningar, s\'e5 tror turken ingalunda, att lydnaden f\'f6r Koranen, tvagningar och andra riter, som han iakttager, \'e4ro k\'f6ttets g\'e4rningar. Det \'e4r f\'f6rvisso n\'e5got synnerligen uppseendev\'e4ckande, att avgudadyrkan r\'e4knas tifll k\'f6ttets g\'e4rningar.\par \par Trolldom.\par \tab\par \par Om trolldom har jag talat f\'f6rut, vid utl\'e4ggningen av tredje kapitlet. Denna last var vanlig i v\'e5r tid, innan evangelium blev uppenbarat. D\'e5 jag var barn fanns det m\'e5nga h\'e4xor, som f\'f6rtrollade husdjur och m\'e4nniskor, s\'e4rskilt barn. [113] Likas\'e5 skadade de sk\'f6rden genom ov\'e4der och hagelskurar, som de framkallade med sina trolldomskonster. D\'e5 nu evangelium \'e4r uppenbarat. h\'f6r man icke talas om s\'e5dant, ty det st\'f6rtar dj\'e4vulen fr\'e5n hans tron med allt hans bl\'e4ndverk. Men nu f\'f6rh\'e4xar han m\'e4nniskorna genom andlig trolldom, som \'e4r mycket v\'e4rre.\par \par Paulus uppr\'e4knar bland k\'f6ttets g\'e4rningar \'e4ven trolldom, som dock uppenbarligen icke \'e4r ett utslag av sexuellt beg\'e4r utan en og\'e4rning av samma slag som avgudadyrkan. Trolldomen sluter n\'e4mligen f\'f6rbund med onda andar, vantron eller avgudadyrkan med en gud, som icke \'e4r den sanne utan ett m\'e4nsgkligt p\'e5fund. Avgudadyrkan \'e4r d\'e4rf\'f6r i sj\'e4lva verket andlig trolldom. Liksom h\'e4xorna f\'f6rtrolla husdjur och m\'e4nniskor, vilja n\'e4mligen avgudadyrkare, d.v.s. alla r\'e4ttf\'e4rdighetsmakare, f\'f6rtrolla Gud, s\'e5 att han blir s\'e5dan som de f\'f6rest\'e4lla sig honom efter sitt eget huvud, det \'e4r, s\'e5dan att han icke r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r dem av idel n\'e5d och tro p\'e5 Kristus utan ser till deras sj\'e4lvvalda gudstj\'e4nster och g\'e4rningar och f\'f6r dessas skull giver dem r\'e4ttf\'e4rdighet och evigt liv. Men det \'e4r sig sj\'e4lva och icke Gud som de f\'f6rtrolla, ty om de framh\'e4rda i denna sin gudl\'f6sa \'f6vertygelse om Gud, d\'f6 de i avgudadyrkan och hemfalla \'e5t f\'f6rd\'f6melsen. - Flertalet av k\'f6ttets g\'e4rningar \'e4ro tillr\'e4ckligt bekanta och fordra d\'e4rf\'f6r ingen utl\'e4ggning.\par \par Partis\'f6ndring.\par \tab\par \par \par \par Med partis\'f6ndring menar han icke blott den borgerliga tvedr\'e4kt, som uppst\'e5r mellan medborhgare eller \'f6verhetspersoner, [114] d\'e5 den ene icke visar den andre tillb\'f6rlig h\'e4nsyn utan i f\'f6rlitande p\'e5 makt eller folkgunst f\'f6rh\'e4ver sig \'f6ver honom, f\'f6raktar honom och \'f6ppet upptr\'e4der emot honom. D\'e5 m\'e5ste sammanh\'e5llningen spr\'e4ngas och partiv\'e4sen, oroligheter och samh\'e4llsomst\'f6rtningar bli f\'f6ljden. Nej, h\'e4r bestraffar han icke den partis\'f6ndring, som uppst\'e5r i det ekonomiska eller borgerliga livet av lekamliga eller v\'e4rldsliga orsaker, utan den som f\'f6rekommer i kyrkan f\'f6r l\'e4rans, trons och g\'e4rningarnas skull. K\'e4tterier ha alltid funnits i kyrkan, s\'e5som jag ovan mer \'e4n en g\'e5ng framh\'e5llit, men p\'e5ven \'e4r sj\'e4lve \'e4rkek\'e4ttaren och chef f\'f6r alla k\'e4tterier. Ty han har uppfyllt jorden med en sannskyldig syndaflod av otaliga partier. Ingen munk kommer \'f6verens med den andre, ty de m\'e4ta heligheten efter ordensregelns str\'e4nghet. D\'e4rf\'f6r vill kartusianern h\'e5llas f\'f6r heligare \'e4n firanciskanern o.s.v. D\'e4rf\'f6r finnes i p\'e5vekyrkan ingen andens renhet, ingen sj\'e4larnas endr\'e4kt utan den v\'e4rsta tvedr\'e4kt. D\'e4r r\'e5der icke en och samma l\'e4ra, tro, fromhet, gudstj\'e4nst och anda utan vitt skilda slag av allt detta. Hos de kristna d\'e4remot \'e4r allt enhetligt och gemensamt, Ordet, tron, gudstj\'e4nsten, fromheten, sakramenten, Kristus, Gud, hj\'e4rta, sinne, sj\'e4l, vilja. Och denna andliga endr\'e4kt st\'f6res icke av skillnader i st\'e5nd och levnadsvillkor i den utv\'e4rtes vandeln, s\'e5som jag ovan n\'e5gra g\'e5nger har p\'e5pekat. De som hava denna andens enhet, de ha ocks\'e5 ett s\'e4kert omd\'f6me om alla sekter, som annars ingen f\'f6rst\'e5r att bed\'f6ma. S\'e5 t.ex. f\'f6rstod s\'e4kerligen ingen teolog under p\'e5ved\'f6met, att Paulus p\'e5 detta st\'e4lle f\'f6rd\'f6mer alla papisters och partiandars gudstj\'e4nstv\'e4sen och fromhet, deras avh\'e5llsamhet och deras till det yttre hederliga vandel och heliga leverne. De ans\'e5go, att han taladej om grov avgudadyrkan och om k\'e4tterier hos hedningarna, vilka \'f6ppet sm\'e4da Kristi namn.\par \par Dryckenskap, frosseri.\par \tab\par \par \par Paulus s\'e4ger icke, att drickande och \'e4tande \'e4ro k\'f6ttets g\'e4rningar, men v\'e4l att detta g\'e4ller om dryckenskap och frosseri, som nu f\'f6r tiden \'e4r det vanligaste av allt i v\'e5ra bygder. De som h\'e4ngiva sig \'e5t s\'e5dan mer \'e4n djurisk v\'e4llevnad skola veta, att de icke \'e4ro andliga m\'e4nniskor, huru mycket de \'e4n skryta med att vara s\'e5dana, utan de f\'f6lja k\'f6ttets ledning och g\'f6ra vad det har beg\'e4relse till. De f\'e5 h\'f6ra den f\'f6rf\'e4rliga domen, att de icke skola f\'e5 Guds rike till arvedel. Paulus vill allts\'e5, att de kristna skola undvika frosseri och dryckenskap och leva nyktert och enkelt f\'f6r att icke k\'f6ttet genom riklig g\'f6dning m\'e5 retas till l\'f6saktighet. Det \'e4r ju faktiskt s\'e5 att k\'f6ttet brukar rasa v\'e5ldsamt efter f\'f6r starka rus och d\'e5 buken \'e4r fylld medk alltf\'f6r mycket kr\'e4sligheter. Likv\'e4l \'e4r det icke nog att endast beh\'e4rska den ursinniga lystnad, som f\'f6ljer, om man \'f6verlastar sig med mat och dryck. \'c4ven det nyktra k\'f6ttet skall kuvas, s\'e5 att det icke f\'e5r fullf\'f6lja sina beg\'e4relser. Det kan n\'e4mligen ofta h\'e4nda, att de som leva mest nyktert och m\'e5ttligt frestas mest. Hieronymus skriver om sig sj\'e4lv: \'bbMitt ansikte var blekt av fasta, men sinnet brann av heta beg\'e4r i den kalla kroppen, och fast\'e4n k\'f6ttet hade d\'f6tt f\'f6re sin \'e4gare, flammade d\'e4r dock de heta lidelsernas brand.\'bb Detta samma har ocks\'e5 jag under min munktid erfarit. Genom fasta ensamt utsl\'e4ckes allts\'e5 icke beg\'e4rets eld, utan Anden m\'e5ste komma till, d.v.s. Ordets betraktande, tro och b\'f6n. Fasta \'f6vervinner visserligen frestelser till grov okyskhet, men sj\'e4lva k\'f6ttets beg\'e4relser kunna icke \'f6vervinnas genom n\'e5gon avh\'e5llsamhet fr\'e5n mat och dryck utan genom allvarligt betraktande av Ordet och \'e5kallan av Kristus.a)\par \par \par \par Och annat s\'e5dant.\par \tab\par \par Det \'e4r n\'e4mligen om\'f6jligt att r\'e4kna upp alla k\'f6ttets g\'e4rningar.\par \par \par \par a) Hs: \'bbDen kristna l\'e4ran \'e4r allts\'e5 en tr\'f6sterik l\'e4ra, och den talar om ordentliga ting, icke gr\'e5 rockar14 och sur uppsyn, utan de ting som kallas: att besegra synden, villfarelsen, dj\'e4vulen.\'bb\par \par a) Hs: \'bbN\'e5gra finnas som beh\'f6va \'e4ta. D\'e5 de icke kunna \'e4ta. beh\'f6va de dricka, s\'e5som jag. D\'e4rf\'f6r m\'e5 var och en se till, i vad m\'e5n det \'e4r n\'f6dv\'e4ndigt f\'f6r honom. Allts\'e5 skall man undvika frosseri och dryckenskap. Gud har skapat vinet f\'f6r att gl\'e4dja hj\'e4rtat, och n\'e4r man har som mest att st\'e5 i, \'e4r det bra att dricka sig ett gott rus. En annan m\'e5 \'e4ta anst\'e4ndigt och m\'e5ttligt, s\'e5 att han \'e4r en r\'e4ttskaffens m\'e4nniska, och sedan vill han \'f6vervinna alla [beg\'e4relser] genom evangelium.\'bb\par } tta \'e4r en mycket h\'e5rd och likv\'e4l h\'f6gst n\'f6dv\'e4ndig dom \'f6ver falska kristna och s\'e4kra skrymtare, som skryta med evangelium, tron och Anden och samtidigt lika fullt i fullst\'e4ndig s\'e4kerhet g\'f6ra vad k\'f6ttet har beg\'e4relse till. Framf\'f6r allt g\'e4ller det emellertid dessa k\'e4ttare, vilka \'e4ro uppbl\'e5sta av sina meningar om i deras tycke h\'f6gst andliga ting men i sj\'e4lva verket \'e4ro besatta av dj\'e4vulen och alltigenom k\'f6ttsliga, varf\'f6r de med alla sina sj\'e4lskrafter fullborda k\'f6ttets g\'e4rningar. D\'e4rf\'f6r var det f\'f6r aposteln h\'f6gst n\'f6dv\'e4ndigt att f\'e4lla denna f\'f6rf\'e4rliga och fruktansv\'e4rda dom mot s\'e5dana s\'e4kra f\'f6raktare och f\'f6rh\'e4rdade skrymtare: \'bbde som lever s\'e5 skall inte \'e4rva Guds rike.\'bb, f\'f6r att \'e5tminstone n\'e5gra av dem i sin f\'f6rskr\'e4ckelse \'f6ver denna str\'e4nga dom m\'e5tte b\'f6rja i anden k\'e4mpa mot k\'f6ttets g\'e4rningar, s\'e5 att de icke fullborda dem. \par \par } &I5:21{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:21\par \par Varom jag s\'e4ger eder i f\'f6rv\'e4g, s\'e5som jag redan f\'f6rut har sagt, att de som g\'f6ra s\'e5dant, de skola icke f\'e5 Guds rike till arvedel.\par \tab\par \par Jag s\'e4ger er i f\'f6rv\'e4g vad jag redan har sagt: de som lever s\'e5 skall inte \'e4rva Guds rike.\par \par Delo4rningar\'bb, utan han utm\'e4rker dessa kristna dygder med ett v\'e4rdigare namn, i det han kallar dem \'bbandens frukter\'bb. De medf\'f6ra n\'e4mligen den st\'f6rsta nytta och frukt, ty de som hava dem giva Gud \'e4ran f\'f6r g\'e4rningarna och locka s\'e5 med dem andra till Kristi l\'e4ra och tro.\par \par K\'e4rlek.\par \tab\par \par Det hade varit nog att endast n\'e4mna k\'e4rleken, ty den omfattar alla andens frukter. D\'e4rf\'f6r tillskriver Paulus i l Kor. 13 k\'e4rleken alla de frukter, som verkas i anden, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbK\'e4rleken \'e4r t\'e5lig och mild\'bb o.s.v. Men h\'e4r ville han s\'e4rskilt n\'e4mna den bland andens frukter och s\'e4tta den i fr\'e4msta rummet f\'f6r att l\'e4ra de kristna, att de framf\'f6r allt skola \'e4lska varandra, genom k\'e4rleken \'f6vertr\'e4ffa varandra i inb\'f6rdes hedersbevisning (Rom. 12, 10), var f\'f6r sig akta den andre f\'f6rmer \'e4n sig sj\'e4lv, och detta d\'e4rf\'f6r att Kristus och den helige Ande bor i dem, f\'f6r Ordets, dopets opch de andra gudomliga g\'e5vornas skull, som kristna m\'e4nniskor \'e4ga.\par \par Gl\'e4dje.\par \tab\par \par \'ca\par \par Det \'e4r ett ord f\'f6r brud och brudgum och syftar p\'e5 de ljuvliga tankar om Kristus, de h\'e4lsosamma f\'f6rmaningar, de glada lovs\'e5nger, det pris och de tacks\'e4gelser, med vilka de fromma inb\'f6rdes f\'f6rmana, \'f6va och uppmuntra varandra. Gud finner allts\'e5 icke behag i en sv\'e5rmodig ande, han hatar en dyster l\'e4ra, dystra tankar och ord, men han har sin lust i gl\'e4djen. Han kom n\'e4mligen icke f\'f6r att bedr\'f6va utan f\'f6r att gl\'e4dja oss. Profeterna, apostlarna och Kristus sj\'e4lv uppmana, ja, befalla oss d\'e4rf\'f6r att gl\'e4djas och jubla. Sak. 9, 9: \'bbFr\'f6jda dig storligen, du dotter Sion, h\'f6j jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig!\'bb Och i Psaltaren heter det ofta: \'bbVaren glada i Herren!\'bb Paulus skriver, Fil. 4,4: \'bbGl\'e4d er alltid i Herren.\'bb Och Kristus s\'e4ger, Luk. 10, 20: \'bbMen gl\'e4qd er \'f6ver att era namn \'e4r skrivna i himlen.\'bb [118] D\'e4r denna gl\'e4dje icke \'e4r k\'f6ttets utan andens gl\'e4dje, d\'e4r fr\'f6jdas hj\'e4rtat inv\'e4rtes genom tron p\'e5 Kristus, emedan det \'e4r visst om att han \'e4r v\'e5r fr\'e4lsare och \'f6verstepr\'e4st, och ut\'e5t visar det denna gl\'e4dje i ord och \'e5tb\'f6rder. Likas\'e5 gl\'e4djas de fromma, d\'e5 evangelium n\'e5r vida och m\'e5nga komma till tron, s\'e5 att Kristi rike tillv\'e4xer.\par \par Frid.\par \tab\par \par Med Gud och m\'e4nniskor. De kristna skola vara milda och stillf\'e4rdiga, icke tr\'e4tlystna och hatfulla mot varandra, utan de skola med t\'e5lamod b\'e4ra varandras b\'f6rdor. Utan t\'e5lamod kan friden icke \'e4ga best\'e5nd. D\'e4rf\'f6r n\'e4mner ocks\'e5 Paulus omedelbart efter friden\par \par T\'e5lamod.\par \tab\par \par Det grekiska ordet (l\'e5ngmodighet) anser jag inneb\'e4ra ett uth\'e5lligt t\'e5lamod, i kraft av vilket man icke endast f\'f6rdrager motg\'e5ngar, olyckor och of\'f6rr\'e4ttrer utan ocks\'e5 t\'e5lmodigt v\'e4ntar p\'e5 att de f\'f6ror\'e4ttande skola b\'e4ttra sig. D\'e5 dj\'e4vulen icke kan besegra de anf\'e4ktade med v\'e5ld, besegrar han dem genom ih\'e4rdighet, ty han vet att de \'e4ro lerk\'e4rl, som icke t\'e5la under en l\'e4ngre tid st\'e4ndigt upprepade slag och st\'f6tar. D\'e4rf\'f6r \'f6vervinner han m\'e5nga genom sin ih\'e4rdighet. F\'f6r att \'f6vervinna denna hans ih\'e4rdighet beh\'f6va vi l\'e5ngmodighet, som t\'e5lmodigt f\'f6rbidar s\'e5v\'e4l deras b\'e4ttring, som v\'e5ldf\'f6ra sig p\'e5 oss, som \'e4ven att dj\'e4vulens frestelser skola taga slut.\par \par Mildhet.\par \tab\par \par D\'e4rmed menas en medg\'f6rlighet och mjukhet i lynnet och hela livsf\'f6ringen. [119] De kristna b\'f6ra n\'e4mligen icke vara str\'e4va och egensinniga m\'e4nniskor utan milda, v\'e4nliga, tillg\'e4ngliga och gladlynta, s\'e5dana att andra g\'e4rna umg\'e5s med dem. De skola ha \'f6verseende med andras fel eller \'e5tminstone tyda dem till det b\'e4sta. De skola gs\'e4rna giva vika f\'f6r andra, hava f\'f6rdrag med omedg\'f6rliga m\'e4nniskor o.s.v. S\'e5 ha ju ocks\'e5 hedningarna sagt: V\'e4nnens egenheter skall man k\'e4nna till, icke hata. S\'e5dan var Kristus, vilket framg\'e5r av m\'e5nga st\'e4llen i evangelierna. Om den helige Petrus l\'e4ser man, att han gr\'e4t, s\'e5 ofta han t\'e4nkte p\'e5 huru mild och k\'e4rleksfull Kristus varit i den dagliga umg\'e4ngelsen. Det \'e4r en mycket stor dygd, som erfordras i alla livets omst\'e4ndigheter.\par \par Godhet.\par \tab\par \par Godhet betyder att g\'e4rna avhj\'e4lpa andras n\'f6d, att giva frikostigt, att l\'e5na ut.\par \par \'c5terh\'e5llsamhet.\par \tab\par \par Mot k\'f6ttets g\'e4rningar st\'e4ller Paulus h\'e4r nykterhet, m\'e5ttlighet eller m\'e5ttfullhet i alla livets f\'f6rh\'e5llanden. Han vill allts\'e5, att de kristna skola leva kyskt och nyktert, d.v.s. att de icke skola vara \'e4ktenskapsbrytare, horkarlar och l\'f6saktiga. Om de icke kunna leva \'e5terh\'e5llsamt, skola de gifta sitg. De skola icke vara tr\'e4tgiriga och stridslystna, icke h\'e4ngiva sig \'e5t dryckenskap eller berusa sig, utan de skola avh\'e5lla sig fr\'e5n allt s\'e5dant. Allt detta rymmes i ordet kyskhet eller \'e5terh\'e5llsamhet. Hieronymus l\'e5ter det syfta uteslutande p\'e5 det ogifta st\'e5ndet, som om icke \'e4kta makar kunde vara kyska, eller som om aposteln skrivit detta uteslutande med tanke p\'e5 dem som leva i jungfruligt st\'e5nd! I brevet till Titus, kap. l, 8 och 2, 4, uppmanar han ju biskopar och unga kvinnor, vilka b\'e5dadera f\'f6ruts\'e4ttas vara gifta, att vara kyska och rena.\par \par Mot s\'e5dant \'e4r icke lagen.\par \tab\par \par S\'e5dant \'e4r lagen inte emot.\par \par Det finns visserligen en lag, men den riktar sig icke mot s\'e5dant. P\'e5 samma s\'e4tt s\'e4ger aposteln, l Tim, 1, 9: \'bbinser att den inte \'e4r till f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdiga utan f\'f6r lagl\'f6sa.\'bb Den r\'e4ttf\'e4rdige lever n\'e4mligen s\'e5, att han icke beh\'f6ver n\'e5gon lag till att f\'f6rmana, p\'e5driva och tvinga honom, ty utan lagens tv\'e5ng g\'f6r han frivilligt vad lagen bjuder och mer till. D\'e4rf\'f6r kan icke lagen anklaga och f\'e4lla s\'e5dana m\'e4nniskor eller st\'f6ra deras samvetsfrid. Den f\'f6rs\'f6ker visserligen, men Kristus, fattad i tron, driver bort lagen med dess skr\'e4mmande hotelser. F\'f6r dem \'e4r allts\'e5 lagen avskaffad \'f6ver hela linjen, f\'f6rst i anden och sedan \'e4ven i g\'e4rningarna. Den har s\'e5lunda icke n\'e5gon r\'e4tt att anklaga dem, eftersom de frivilligt g\'f6ra vad lagen bjuder, om icke fullkomligt i heliga handlingar s\'e5 dock i syndernas f\'f6rl\'e5telse genom tron. S\'e5 uppfyller den kristne inv\'e4rtes lagen genom tron, ty Kristus \'e4r lagens fullbordan till r\'e4ttf\'e4rdighet f\'f6r var och en som tror, och utv\'e4rtes genom g\'e4rningar och genom syndernas f\'f6rl\'e5telse. Men dem som g\'f6ra de g\'e4rningar, till vilka k\'f6ttet har beg\'e4relse, anklagar och f\'f6rd\'f6mer lagen i borgerlig och andlig bem\'e4rkelse.\par \par } pplO5:22-23{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:22-23\par \par Andens frukt \'e5ter \'e4r k\'e4rlek, gl\'e4dje, frid, t\'e5lamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, \'e5terh\'e5llsamhet.\par \tab\par \par Andens frukt d\'e4remot \'e4r k\'e4rlek, gl\'e4dje, frid, t\'e5lamod, v\'e4nlighet, godhet, trohet, mildhet och sj\'e4lvbeh\'e4rskning.\par \par Han s\'e4ger icke \'bbandens g\'e4rningar\'bb s\'e5som f\'f6rut \'bbk\'f6ttets g\'enwlt och h\'e5llet hava avkl\'e4tt sig sitt syndiga k\'f6tt, \'e4ro de ben\'e4gna till synd. [122] De frukta och \'e4lska icke Gud som de borde, de retas till vrede, avund, ot\'e5lighet, okyskhet och dylika sinnesr\'f6relser, vilka de likv\'e4l icke fullf\'f6lja, eftersom de korsf\'e4sta sitt k\'f6tt med dess lidelser och laster, s\'e5som Paulus h\'e4r s\'e4ger. Detta sker, d\'e5 de icke endast kuva k\'f6ttets l\'e4ttf\'e4rdighet med fastor och andra sp\'e4kningar utan i enlighet med Pauli ord h\'e4rovan vandra i ande, d.v.s. d\'e5 de taga varning av Guds hotelser att str\'e4ngt straffa synden och d\'e4rigenom l\'e5ta sig avskr\'e4ckas fr\'e5n att synda, likas\'e5 d\'e5 de rusta sig med Ordet, tron och b\'f6nen, s\'e5 att de icke lyda k\'f6ttets beg\'e4relser. Genom att p\'e5 detta s\'e4tt g\'f6ra motst\'e5nd mot k\'f6ttet, nagla de det fast vid korset med dess lustar och beg\'e4relser. Ehuru k\'f6ttet lever och alltj\'e4mt r\'f6r p\'e5 sig, kan det d\'e5 icke fullf\'f6lja sin vilja, eftersom det till h\'e4nder och f\'f6tter \'e4r fastnaglat vid korset. S\'e5 l\'e4nge de fromma leva h\'e4r i v\'e4rlden, korsf\'e4sta de allts\'e5 sitt k\'f6tt, det \'e4r, de k\'e4nna visserligen dess beg\'e4relser, men de lyda dem icke.a) De hava n\'e4mligen \'bbIkl\'e4tt sig hela Guds vapenrustning\'bb (Ef. 6, 11) och k\'e4mpa med tron, hoppet och Andens sv\'e4rd mot k\'f6ttet, som de med dessa vapen s\'e5som ett slags spikar nagla vid korset, s\'e5 att det \'e4ven mot sin vilja tvingas att vara anden underd\'e5nigt. D\'e5 de sedermera d\'f6, avkl\'e4da de sig helt och h\'e5llet detta k\'f6tt, och d\'e5 de uppv\'e4ckas, skola de ha ett rent k\'f6tt, utan lustar och beg\'e4relser.\par \par \par \par a) Hs: \'bbMen jag korsf\'e4ster. Huru? 'Jag f\'f6r v\'e4rlden' (Gal. 6, 14) etc., det \'e4r, jag f\'f6ljer icke, jag lyder icke dessa beg\'e4relser, de kunna icke komma till syndig g\'e4rning, emedan de \'e4ro f\'e4sta med de spikar, som \'e4ro trons Ord, vilket s\'e4ger: Ni b\'f6ra icke g\'f6ra s\'e5.\'bb\par \par } vvY-5:25{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\by 5:24{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:24\par \par Och de som h\'f6ra Kristus Jesus till hava korsf\'e4st sitt k\'f6tt tillika med dess lustar och beg\'e4relser.\par \tab\par \par De som tillh\'f6r Kristus Jesus har korsf\'e4st sitt k\'f6tt med dess lidelser och beg\'e4r.\par \par Hela detta st\'e4lle om g\'e4rningarna visar, att de i sann mening troende icke \'e4ro skrymtare. D\'e4rf\'f6r m\'e5 ingen bedraga sig sj\'e4lv. Alla de som h\'f6ra Kristus till, s\'e4ger aposteln, korsf\'e4sta sitt k\'f6tt med dess fel och brister. Ty emedan de heliga \'e4nnu icke hevzlue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:25\par \par Om vi hava liv genom ande, s\'e5 l\'e5tom oss och vandra i ande.\par \tab\par \par Om vi har liv genom Anden, l\'e5t oss d\'e5 \'e4ven f\'f6lja Anden.\par \par Paulus har ovan bland k\'f6ttets g\'e4rningar uttryckligen uppr\'e4knat partis\'f6ndring och avund, och mot dem som avundas och ge upphov till partiv\'e4sen har han f\'e4llt den domen, att \'bbde icke skola f\'e5 Guds rike till arvedel.\'bb Nu straffar han p\'e5 nytt dem som framkalla eller hysa avund, liksom om han gl\'f6mt vad han nyss sagt. Varf\'f6r g\'f6r han s\'e5? Var det icke tillr\'e4ckligt att g\'f6ra det en g\'e5ng? Paulus g\'f6r detta med avsikt. Han vill n\'e4mligen str\'e4ngt bestraffa den f\'f6rf\'e4rliga last, som kallas lystnad efter f\'e5f\'e4nglig \'e4ra, eftersom den varit orsak till f\'f6rvillelsen i alla Galatiens f\'f6rsamlingar, och eftersom den alltid varit sk{adlig och \'f6desdiger f\'f6r den kristna kyrkan. Av denna anledning vill han, enligt brevet till Titus l, 7, till biskop icke hava den som \'e4r sj\'e4lvgod, det \'e4r, som finner behag i sin egen l\'e4ra och sin egen makt. Sj\'e4lvgodheten eller h\'f6gmodet \'e4r n\'e4mligen, som Augustinus med fullt ber\'e4ttigande s\'e4ger, moder till alla k\'e4tterier, ja, den \'e4r k\'e4llan till all synd och olycka. Det framg\'e5r b\'e5de av kyrkohistorien och v\'e4rldshistorien.\par \par [124] Beg\'e4r efter f\'e5f\'e4nglig \'e4ra \'e4r som bekant ett vanligt fel i alla st\'e5nd och \'e5ldrar, vilket \'e5dragit sig v\'e5ldsamt klander ocks\'e5 av hedniska skalder och historieskrivare. Det finns icke en by, d\'e4r icke en eller annan vill vara visare och anses f\'f6rmer \'e4n de \'f6vriga. I s\'e4rskild grad lida emellertid snillrika m\'e4nniskor av detta fel i sin t\'e4vlan om l\'e4rdom och vishet. D\'e5 vill ingen vika f\'f6r den andre, enligt det bekanta ordet: \'bbIngen vill vara mindre beg\'e5vad \'e4n n\'|e5gon annan.\'bb Det \'e4r n\'e4mligen n\'e5got fint, n\'e4r man blir utpekad och det heter: \'bbDet \'e4r han!\'bb Liksom en g\'e5ng Grekland, s\'e5 utm\'e4rker sig i v\'e5ra dagar Italien f\'f6r s\'e5dan f\'e5f\'e4nglig \'e4relystnad. Men detta fel \'e4r icke s\'e5 \'f6desdigert hos privatman, ja, icke ens hos borgerliga \'e4mbetsm\'e4n, som hos kyrkliga ledare. Och dock f\'f6ranleder det i det politiska livet, s\'e4rskilt om det upptr\'e4der hos m\'e4n i h\'f6gsta ledningen, icke blott oroligheter och omst\'f6rtningar i enstaka st\'e4der utan \'e4ven i kungariken och kejsard\'f6men, vilket fortfarande framg\'e5r av s\'e5v\'e4l kyrko- som v\'e4rldshistorien.\par \par Men d\'e5 denna pest vinner insteg i kyrkan eller det andliga regementet, \'e4r den outs\'e4gligt skadlig, ty d\'e4r t\'e4vlas icke om l\'e4rdom, beg\'e5vning, sk\'f6nhet, rikedom, kunga- eller kejsarkronor, utan d\'e4r g\'e4ller det fr\'e4lsning och liv eller f\'f6rd\'e4rv och evig d\'f6d. D\'e4rf\'f6r riktar Paulus en synnerligen allva}rlig varning f\'f6r denna last till dem, som st\'e5 i Ordets \'e4mbete, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbOm vi har liv genom Anden, l\'e5t oss d\'e5 \'e4ven f\'f6lja Anden.\'bb Han vill s\'e4ga: Om det \'e4r sant att vi leva i ande, skola vi ocks\'e5 f\'f6ra en ordentlig vandel och vandra i ande. Ty d\'e4r Anden \'e4r, d\'e4r f\'f6rnyar den m\'e4nniskor och verkar hos dem nya r\'f6relser. Av \'e4relystna, l\'e4ttretade och avundsamma g\'f6r den \'f6dmjuka, milda och k\'e4rleksfulla m\'e4nniskor. [125] S\'e5dana s\'f6ka icke sin \'e4ra utan Guds, de varken utmana till eller hysa avund, utan de giva vika f\'f6r varandra och f\'f6rekomma varandra i inb\'f6rdes hedersbevisning. De d\'e4remot som \'e4ro \'e4relystna, som utmana till och sj\'e4lva hysa avund, de kunna visserligen skryta med att ha Anden, att leva i ande, men de bedraga sig sj\'e4lva, de f\'f6lja k\'f6ttet och fullborda dess g\'e4rningar, och dem g\'e4ller domen, att de icke skola f\'e5 Guds rike till arvedel.\par \par Men liksom intet \'e4r mera f\'f~6rd\'e4rvbringande s\'e5 \'e4r heller intet vanligare i kyrkan \'e4n denna avskyv\'e4rda last. D\'e5 Gud s\'e4nder arbetare i sin sk\'f6rd, uppv\'e4cker n\'e4mligen Satan genast sina tj\'e4nare, vilka i intet avseende vilja h\'e5llas f\'f6r ringare \'e4n de i laga ordning kallade. D\'e5 uppst\'e5r genast os\'e4mja. De ogudaktiga vilja icke vika ens en h\'e5rsm\'e5n f\'f6r de fromma, eftersom de inbilla sig vida \'f6vertr\'e4ffa dem i beg\'e5vning, l\'e4rdom, fromhet och ande. L\'e5ngt mindre b\'f6ra de fromma vika f\'f6r de ogudaktiga, ty d\'e5 \'e4ventyras trons l\'e4ra. Vidare \'e4ro Satans tj\'e4nare s\'e5 illistiga och konstf\'f6rfarna, att de icke endast utm\'e4rkt f\'f6rst\'e5 att inf\'f6r sina anh\'e4ngare l\'e5tsa k\'e4rlek, endr\'e4kt, \'f6dmjukhet och andra Andens frukter, utan de ber\'f6mma ocks\'e5 varandra, giva andra f\'f6retr\'e4det framf\'f6r sig sj\'e4lva och beteckna dem s\'e5som mera framst\'e5ende. De vilja allts\'e5 ingalunda synas vara \'e4relystna. Ja, de sv\'e4ra p\'e5 att de endast s\'f6ka Guds \'e4ra och sj\'e4lars fr\'e4lsning. Likv\'e4l \'e4ro de samtidigt ytterligt lystna efter f\'e5f\'e4nglig \'e4ra och g\'f6ra allt f\'f6r att inf\'f6r m\'e4nniskor skaffa sig st\'f6rre anseende och ber\'f6mmelse \'e4n andra. Kort sagt, de mena, \'bbatt gudsfruktan \'e4r ett medel till vinning\'bb (l Tim. 6, 5), och att Ordets \'e4mbete \'e4r inr\'e4ttat f\'f6r att de skola vinna utm\'e4rkelse, och d\'e4rf\'f6r m\'e5ste de bliva upphovsm\'e4n till tvedr\'e4kt och partis\'f6ndring.\par \par Emedan allts\'e5 de falska apostlarnas lystnad efter f\'e5f\'e4nglig \'e4ra var orsak till f\'f6rvillelsen i de galatiska f\'f6rsamlingarna och till deras avfall fr\'e5n Paulus, har han velat bestraffa denna \'f6desdigra last med ett s\'e4rskilt ord och i ett s\'e4rskilt kapitel. [126] Ja, denna pest \'e4r det som givit honom anledning att skriva hela detta brev. Och om han icke hade skrivit det, skulle all hans m\'f6da med att predika evangelium hos galaterna varit f\'f6rspilld. Ty i hans fr\'e5nvaro h\'e4rskade nu i Galatien de falska apostlarna, m\'e4n av stort inv\'e4rtes anseende, som icke blott l\'e5tsade sig s\'f6ka Kristi \'e4ra och galaternas fr\'e4lsning utan \'e4ven hade umg\'e5tts med apostlarna, vilkas fotsp\'e5r de sade sig f\'f6lja i sin undervisning. Emedan vidare Paulus icke hade sett Kristus i k\'f6ttet och icke hade umg\'e5tts med apostlarna, ans\'e5go de sig vara f\'f6rmer \'e4n han, f\'f6rkastade hans l\'e4ra och f\'f6rkunnade, att deras egen var den sanna och \'e4kta l\'e4ran. P\'e5 det s\'e4ttet f\'f6rvillade de galaterna och framkallade s\'f6ndring bland dem, s\'e5 att de avundades varandra och retade varandra till avund, vilket var ett osvikligt tecken p\'e5 att varken l\'e4rare eller l\'e4rjungar levde och vandrade i ande utan i st\'e4llet f\'f6ljde k\'f6ttet och fullbordade dess g\'e4rningar, d.v.s. ett tecken p\'e5 att de f\'f6rlorat den sanna l\'e4ran, tron, Kristus och alla Andens g\'e5vor och redan voro v\'e4rre \'e4n hedningar.\par \par [127] Paulus v\'e4nder sig dock icke endast mot de falska apostlar, som p\'e5 hans tid f\'f6rvillade f\'f6rsamlingarna, utan i anden f\'f6ruts\'e5g han, att det intill v\'e4rldens \'e4nde skulle finnas m\'e5nga s\'e5dana, som skulle drivas av denna f\'f6rd\'e4rvbringande last att utan kallelse tr\'e4nga sig in i kyrkan, som skulle skryta med Anden och den himmelska l\'e4ran och under denna f\'f6rev\'e4ndning f\'f6rd\'e4rva den sanna l\'e4ran och tron. I v\'e5r tid ha vi sett n\'e5gra s\'e5dana, som utan att vara kallade tr\'e4ngt sig in i det andliga regementet, d.v.s. Ordets \'e4mbete, och till en tid velat synas l\'e4ra det samma som vi. Genom s\'e5dan f\'f6rst\'e4llning skaffade de sig namn och rykte f\'f6r att vara evangelii l\'e4rare, som levde i ande och marscherade p\'e5 sin plats i ledet. Men s\'e5 snart de genom sitt inst\'e4llsamma tal bundit hopen vid sig, veko de vid f\'f6rsta tillf\'e4lle av fr\'e5n den r\'e4tta v\'e4gen och b\'f6rjade l\'e4ra n\'e5got nytt f\'f6r att d\'e4rigenom vinna ryktbarhet och f\'f6r hopen framst\'e5 som de som f\'f6rst hade p\'e5visat villfarelserna i kyrkan, avskaffat och r\'e4ttat missbruken, st\'f6rtat p\'e5ved\'f6met och uppfunnit n\'e5gon ny utomordentlig l\'e4ra, varigenom de med sk\'e4l skulle tillerk\'e4nnas fr\'e4msta rummet bland evangeliska l\'e4rare. Men emedan deras ber\'f6mmelse icke var grundad i Gud utan i m\'e4nniskors tal, kunde den icke bliva stark och best\'e5ndande, utan enligt Pauli profetia f\'f6ljde f\'f6rvirring och \'bbDe f\'e5r sitt slut i f\'f6rd\'e4rvet.\'bb (Fil. 3, 19). De ogudaktiga best\'e5 n\'e4mligen icke i domen, utan som agnar bortf\'f6ras de av vinden (Ps. 128, l. 5. 4). Samma dom v\'e4ntar alla som med sin f\'f6rkunnelse av evangelium s\'f6ka sitt eget och icke vad Jesus Kristus tillh\'f6r.\par \par Ty evangelium \'e4r icke givet f\'f6r att vi d\'e4rav skola s\'f6ka v\'e5r ber\'f6mmelse och \'e4ra, icke f\'f6r att f\'f6r dess skull folket skall fira oss s\'e5som dess tj\'e4nare, utan det \'e4r givet f\'f6r att Kristi v\'e4lg\'e4rning och hans h\'e4rlighet skall bliva k\'e4nd och prisad, f\'f6r att Fadern skall \'e4ras f\'f6r den barmh\'e4rtighet, som han bevisat oss i Kristus, sin Son, vilken han utgivit f\'f6r oss alla och med vilken han givitoss allt. D\'e4rf\'f6r \'e4r evangelium en l\'e4ra av den art, att vi i den minst av allt b\'f6ra s\'f6ka v\'e5r egen \'e4ra. [129] Den framst\'e4ller himmelska och eviga ting, som icke \'e4ro v\'e5ra, som icke vi hava gjort eller f\'f6rtj\'e4nat, utan den erbjuder dem \'e5t oss i v\'e5r ov\'e4rdighet av Guds blotta n\'e5d. Varf\'f6r skulle d\'e5 vi g\'f6ra anspr\'e5k p\'e5 att f\'e5 \'e4ran f\'f6r detta? Den som i evangelium s\'f6ker sin egen \'e4ra, han talar allts\'e5 av sig sj\'e4lv, men den som talar av sig sj\'e4lv \'e4r en l\'f6gnare, och i honom \'e4r or\'e4ttf\'e4rdighet. \'bbMen den som s\'f6ker hans \'e4ra som har s\'e4nt honom, han talar sanning, och ingen or\'e4ttf\'e4rdighet finns i honom.\'bb (Joh. 7, 18).\par \par Paulus riktar allts\'e5 en mycket allvarlig f\'f6rmaning till alla Ordets tj\'e4nare, d\'e5 han s\'e4ger: \'bbOm vi nu hava liv genom ande, s\'e5 l\'e5tom oss ocks\'e5 vandra i ande\'bb, d.v.s. l\'e5t oss st\'e5 kvar i ledet, i den sanningens l\'e4ra, som en g\'e5ng givits, i broderlig k\'e4rlek och andens endr\'e4kt. L\'e5t oss med svekl\'f6st hj\'e4rta f\'f6rkunna Kristus och Guds \'e4ra under erk\'e4nnade av att vi ha honom att tacka f\'f6r allt. Vi skola icke h\'e5lla oss f\'f6rmer \'e4n andra, icke uppv\'e4cka partis\'f6ndring, ty det \'e4r icke att vandra p\'e5 r\'e4tta v\'e4gen utan att \'f6vergiva den sanna ordningen f\'f6r att stifta en ny och f\'f6rv\'e4nd s\'e5dan.\par \par H\'e4rav inses, att det icke \'e4r utan anledning som Gud lagt korset p\'e5 evangelii f\'f6rkunnare utan att han gjort det av tr\'e4ngande n\'f6dv\'e4ndighet och till v\'e5rt sanna b\'e4sta. Annars skulle han n\'e4mligen p\'e5 intet s\'e4tt ha kunnat kuva och sl\'e5 ned detta vilddjur, som kallas lystnad efter f\'e5f\'e4nglig \'e4ra. Ty om undervisning i evangelium medf\'f6rde idel beundran och ber\'f6m fr\'e5n m\'e4nniskors sida och icke n\'e5gon som helst f\'f6rf\'f6ljelse, intet kors och ingen van\'e4ra, [130] skulle s\'e4kerligen alla evangelii f\'f6rkunnare smittas av denna pest och f\'f6rg\'e5s. Hieronymus har n\'e5gonst\'e4des ett uttalande av den inneb\'f6rden, att han sett m\'e5nga, som kunnat uth\'e4rda m\'e5nga olyckor till liv och egendom men ingen som kunnat ringakta sin egen ber\'f6mmelse. Det \'e4r n\'e4mligen ot\'e4nkbart att en m\'e4nniska utan att bli uppbl\'e5st skulle kunna h\'f6ra sin egen ber\'f6mmelse f\'f6rkunnas. Paulus, som hade Kristi ande, s\'e4ger: \'bbOch f\'f6r att jag inte skall bli h\'f6gmodig p\'e5 grund av dessa utomordentligt h\'f6ga uppenbarelser, har jag f\'e5tt en t\'f6rntagg i k\'f6ttet, en Satans \'e4ngel, som sl\'e5r mig i ansiktet,\'bb (2 Kor. 12, 7). D\'e4rf\'f6r s\'e4ger Augustinus med r\'e4tta: Om en Ordets tj\'e4nare f\'e5r ber\'f6m, \'e4r han stadd i fara, om en broder f\'f6raktar honom och icke ber\'f6mmer honom, \'e4r denne broder stadd i fara. - Den som h\'f6r mig l\'e4ra Guds ord \'e4r skyldig att bevisa mig heder f\'f6r Ordets skull. Om han hedrar mig, g\'f6r han v\'e4l, men om jag blir h\'f6gmodig \'f6ver hedersbevisningen, \'e4r jag stadd i fara. Om han \'e5ter f\'f6raktar mig, \'e4r jag utan fara men icke s\'e5 han.\par \par D\'e4rf\'f6r skola vi p\'e5 allt s\'e4tt beflita oss om att hedra \'bbdet goda som vi f\'e5tt\'bb (Rom. 14, 16), d.v.s. Ordets \'e4mbete, sakramenten m.m., likas\'e5 om att hedra varandra inb\'f6rdes. \'c5h\'f6rarna skola hedra sina l\'e4rare och tv\'e4rtom, enligt Rom. 12, 10: \'bb\'d6vertr\'e4ffa varandra i \'f6msesidig hedersbevisning.\'bb Men d\'e5 s\'e5 sker, kittlas k\'f6ttet genast av detta ber\'f6m och blir \'f6vermodigt. Ty icke ens bland de fromma finnes n\'e5gon, som icke hellre skulle vilja ber\'f6mmas \'e4n klandras, s\'e5 framt ej n\'e5gon \'e4r s\'e5 bef\'e4stad i detta stycke, att han varken tager intryck av ber\'f6m eller klander, s\'e5som kvinnan i 2 Sam. 14, 17 sade om David: \'bbMin herre konungen \'e4r lik Guds \'e4ngel, han h\'f6r b\'e5de gott och ont.\'bb [131] I samma anda s\'e4ger Paulus, 2 Kor. 6, 8: \'bbunder \'e4ra och van\'e4ra, med d\'e5ligt rykte och gott rykte.\'bb o.s.v. S\'e5dana som varken bliva uppbl\'e5sta av ber\'f6m eller nedslagna av klander utan helt enkelt och r\'e4ttframt str\'e4va att f\'f6rkunna Kristi v\'e4lg\'e4rning och hans h\'e4rlighet och s\'f6ka sj\'e4lars fr\'e4lsning, de beh\'e5lla sin plats i ledet. S\'e5dana d\'e4remot som bliva h\'f6gmodiga, d\'e5 deras f\'f6rtj\'e4nster prisas, de s\'f6ka sin egen, icke Kristi \'e4ra. De som taga intryck av f\'f6rebr\'e5elser och vanrykte, \'f6vergiva Ordets \'e4mbete. Ingendera vandrar p\'e5 sin plats i ledet.\par \par D\'e4rf\'f6r m\'e5 var och en som ber\'f6mmer sig av anden se till, att han h\'e5ller sig till r\'e4tta v\'e4gen. D\'e5 du ber\'f6mmes skall du veta, att det icke \'e4r du utan Kristus som prisas, ty honom tillkommer pris och \'e4ra. Ty att du l\'e4r kristligt och lever heligt \'e4r icke dina utan Guds g\'e5vor, och allts\'e5 \'e4r det icke du som ber\'f6mmes utan Gud i dig. D\'e5 du erk\'e4nner detta, vandrar du p\'e5 r\'e4tta v\'e4gen och l\'e5ter dig icke uppbl\'e5sas av ber\'f6m (\'bbVad \'e4ger du, som du inte har f\'e5tt?\'bb, l Kor. 4, 7) utan giver Gud \'e4ran. Icke heller l\'e5ter du dig genom sm\'e4delser, vanrykte och f\'f6rf\'f6ljelse f\'f6rm\'e5s att \'f6vergiva din kallelse.\par \par Det \'e4r allts\'e5 en s\'e4rskild Guds n\'e5d att han i v\'e5ra dagar h\'f6ljer v\'e5r \'e4ra i vanrykte, i hela v\'e4rldens bittra hat, f\'f6rf\'f6ljelser och sm\'e4delser, vidare i v\'e5ra egna anh\'e4ngares, b\'f6nders, borgares och adelsm\'e4ns, f\'f6rakt och otacksamhet. De sistn\'e4mndas fiendskap och f\'f6rf\'f6ljelse mot evangelium \'e4r farligare \'e4n de \'f6ppna fiendernas i samma m\'e5n som det \'e4r f\'f6rdolt och hemligt. Genom allt detta avh\'e5llas vi fr\'e5n att yvas \'f6ver v\'e5ra g\'e5vor. Denna kvarnsten m\'e5ste h\'e4ngas om v\'e5r hals f\'f6r att vi icke skola smittas av den f\'e5f\'e4ngliga \'e4relystnadens pest. Det finns visserligen n\'e5gra av de v\'e5ra som h\'e5lla oss i v\'f6rdnad, d\'e4rf\'f6r att vi \'e4ro Ordets tj\'e4nare, men var finnes en enda, som hedrar oss personligen? I st\'e4llet finnas hundraden, som hata, f\'f6rakta och f\'f6rf\'f6lja oss. [132] Dessa sm\'e4delser och f\'f6rf\'f6ljelser fr\'e5n motst\'e5ndarnas sida och detta stora f\'f6rakt, denna otacksamhet och detta bittra, f\'f6rstuckna hat fr\'e5n dem som vi leva bland - vilket allt ju \'e4r ett angen\'e4mt sk\'e5despel - uppmuntrar oss s\'e5, att vi ha l\'e4tt f\'f6r att gl\'f6mma f\'e5f\'e4nglig \'e4raa)\par \par D\'e4rf\'f6r gl\'e4dja vi oss i Gud, som \'e4r v\'e5r ber\'f6mmelse, och stanna p\'e5 r\'e4tta v\'e4gen. Visserligen \'f6vertr\'e4ffa vi i fr\'e5ga om andliga g\'e5vor vida andra, men emedan vi erk\'e4nna, att dessa g\'e5vor \'e4ro Guds och icke v\'e5ra, oss givna till uppbyggande av Kristi kropp, yvas vi icke \'f6ver dem, eftersom vi veta, att mera skall varda utkr\'e4vt av dem, \'e5t vilka mycket blivit givet, \'e4n av dem, \'e5t vilka litet blivit givet (Luk. 12, 48). Vidare veta vi, att \'bbGud \'e4r inte partisk.\'bb (Rom. 2, 11), och d\'e4rf\'f6r har Gud icke mindre behag till en kyrkvaktare, som \'e4r trogen med sitt pund, \'e4n till en Ordets l\'e4rare, som tj\'e4nar Gud med samma trohet och i samma anda. D\'e4rf\'f6r \'e4ro vi skyldiga de ringaste kristna lika stor aktning som de \'e4ro skyldiga oss. P\'e5 det s\'e4ttet g\'e5 vi fria f\'f6r den f\'e5f\'e4ngliga \'e4relystnadens pest och vandra i ande.\par \par Sv\'e4rmeandarna d\'e4remot s\'f6ka sin egen \'e4ra, m\'e4nniskors gunst och bifall, frid med v\'e4rlden och ro f\'f6r k\'f6ttet, icke Kristi \'e4ra och sj\'e4lars fr\'e4lsning - fast\'e4n de st\'e4ndigt sv\'e4ra p\'e5 att de g\'f6ra detta -, och d\'e4rf\'f6r kunna de icke avh\'e5lla sig fr\'e5n att bryta ut i lovs\'e5nger \'f6ver sin l\'e4ra och sina m\'f6dor, samtidigt som de klandra och f\'f6rkasta andras, med den enda avsikten att f\'f6rv\'e4rva namn och ber\'f6mmelse framf\'f6r andra. Ingen visste detta f\'f6re mig, s\'e4ga de, jag var den f\'f6rste som ins\'e5g och l\'e4rde detta o.s.v. Allts\'e5 \'e4ro de alla lystna efter f\'e5f\'e4nglig \'e4ra, d.v.s. de ber\'f6mma sig icke i Gud utan \'e4ro \'e4rorika, tappra och dj\'e4rva i hopens bifall, vilket de med beundransv\'e4rd skicklighet f\'f6rst\'e5 att vinna. De f\'f6rst\'e5 n\'e4mligen att i sina ord, \'e5tb\'f6rder och skrifter giva sig det r\'e4tta skenet och d\'f6lja vad som icke passar. Om de icke ha hopens bifall, \'e4ro de f\'f6rskr\'e4mda, ty de hata och fly Kristi kors och f\'f6rf\'f6ljelsen. N\'e4r de \'e5ter hyllas av hopen, \'e4ro de s\'e5 h\'f6gf\'e4rdiga och of\'f6rv\'e4gna som t\'e4nkbart \'e4r. Ingen Hektor, ingen Akilles \'e4r d\'e5 s\'e5 tapper och dj\'e4rv som de.\par \par [133] Ett s\'e5 bakslugt vilddjur \'e4r allts\'e5 k\'f6ttet, att det uteslutande f\'f6r denna f\'f6rbannade \'e4relystnads skull \'f6vergiver den r\'e4tta v\'e4gen, f\'f6rv\'e4nder och f\'f6rd\'e4rvar den sanna l\'e4ran och uppl\'f6ser endr\'e4kten i f\'f6rsamlingarna. D\'e4rf\'f6r \'e4r det icke utan anledning som Paulus h\'e4r och annorst\'e4des s\'e5 skarpt klandrar denna last. Ovan, kap. 4, 17, sade han: \'bbDessa m\'e4nniskor \'e4r ivriga att vinna er men har inte r\'e4tt iver, utan vill skilja er fr\'e5n oss f\'f6r att ni med s\'e5 mycket st\'f6rre iver skall h\'e5lla er till dem.\'bb, det \'e4r, de vilja skymma undan mig f\'f6r att sj\'e4lva f\'e5 lysa. De s\'f6ka icke Kristi \'e4ra och eder fr\'e4lsning utan sin egen \'e4ra, min van\'e4ra och eder tr\'e4ldom.\par \par \par \par a) Hs: \'bbVi se s\'e5dant f\'f6rakt hos b\'f6nder och adelsm\'e4n och s\'e5dan otacksamhet, att n\'e5gon torde s\'e4ga: Jag skulle \'f6nska, att jag aldrig hade b\'f6rjat. Denna kvarnsten m\'e5ste vi ha om halsen, s\'e5 att vi icke s\'f6ka f\'e5f\'e4nglig \'e4ra. Var \'e4ro de som ber\'f6mma? Tusenden klandra och jag ser s\'e5dana bilder, som ordentligt f\'f6r\'f6dmjuka mig.\'bb Tillbaka\par } 0;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 5:26\par \par L\'e5tom oss icke s\'f6ka f\'e5f\'e4nglig \'e4ra,\par \tab\par \par L\'e5t oss inte s\'f6ka tom \'e4ra,\par \par Det \'e4r: L\'e5t oss icke bliva lystna efter f\'e5f\'e4nglig \'e4ra, vilket enligt det nyss sagda betyder att icke hava sin ber\'f6mmelse i Gud och i sanningen utan i l\'f6gnen, n\'e4mligen i hopens anseende, ber\'f6m och bifall. Detta senare \'e4r ingen fast grund f\'f6r \'e4ran utan en falsk s\'e5dan, och d\'e4rf\'f6r kan den icke r\'e4cka l\'e4nge. Den som prisar en m\'e4nniska s\'e5som m\'e4nniska ljuger, ty i m\'e4nniskan finnes intet prisv\'e4rt utan allt \'e4r v\'e4rt f\'f6rd\'f6melse. Vad allts\'e5 v\'e5r person ang\'e5r \'e4r detta v\'e5r ber\'f6mmelse: \'bbAlla har syndat\'bb (Rom. 3, 23) och \'e4ro inf\'f6r Gud hemfallna \'e5t evig d\'f6d. Men d\'e5 v\'e5rt \'e4mbete ber\'f6mmes, \'e4r det n\'e5got annat. D\'e4rf\'f6r b\'f6ra vi icke endast \'f6nska utan av alla krafter str\'e4va efter att m\'e4nniskor skola akta det h\'f6gt och h\'e5lla det i v\'f6rdnad. Det l\'e4nder n\'e4mligen dem sj\'e4lva till fr\'e4lsning. Paulus f\'f6rmanar romarna att icke vara till anst\'f6t f\'f6r n\'e5gon f\'f6r att icke det goda som vi f\'e5tt m\'e5 bliva utsatt f\'f6r sm\'e4delse (Rom. 14, 16). Och p\'e5 ett annat st\'e4lle s\'e4ger han: \'bbVi vill inte p\'e5 n\'e5got s\'e4tt v\'e4cka anst\'f6t, f\'f6r att v\'e5r tj\'e4nst inte skall smutskastas.\'bb (2 Kor. 6, 3). D\'e5 allts\'e5 v\'e5rt \'e4mbete ber\'f6mmes, g\'e4ller ber\'f6mmet icke v\'e5r egen person utan vi ber\'f6mmas i Gud och hans heliga namn, som psalmen s\'e4ger.\par \par \par \par I det att vi utmana varandra och avundas varandra.\par \tab\par \par inte utmana varandra och inte avundas varandra.\par \par H\'e4r beskriver han verkningarna av beg\'e4ret efter f\'e5f\'e4nglig \'e4ra. Den som \'e4r upphovsman till en villfarelse och m\'e4stare f\'f6r en ny l\'e4ra m\'e5ste utmana de \'f6vriga, och om de icke gilla och antaga hans l\'e4ra, fylles han genast av det bittraste hat mot dem. Vi se ju i v\'e5r tid, av vilket of\'f6rsonligt hat mot oss sv\'e4rmeandarna uppt\'e4nts, d\'e4rf\'f6r att vi icke ville vika f\'f6r dem och godtaga deras villfarelser. Det \'e4r f\'f6rvisso icke vi som f\'f6rst utmanat dem, ty vi ha icke utspritt n\'e5gon ogudaktig l\'e4ra i v\'e4rlden, utan vi ha f\'f6rblivit p\'e5 v\'e5r plats i ledet, i det att vi ha angripit missbruk inom kyrkan och troget l\'e4rt artikeln om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen. Den hava de \'f6vergivit och l\'e4rt m\'e5nga gudl\'f6sheter i strid mot Guds ord om sakramenten, om arvsynden, om det talade ordet m.m. F\'f6r att icke f\'f6rlora evangelii sanning satte vi oss till motv\'e4rn mot dem och f\'f6rd\'f6mde deras farliga villfarelser. Detta kunde de icke t\'e5la. De voro icke endast de f\'f6rsta att utmana oss, utan n\'e5gon anledning fr\'e5n v\'e5r sida, utan nu avundas de oss ocks\'e5 och hata oss bittert, uteslutande drivna av f\'e5f\'e4nglig \'e4relystnad. De skulle n\'e4mligen g\'e4rna vilja placera oss i skymundan f\'f6r att sj\'e4lva f\'e5 regera ensamma. De t\'e4nkte sig n\'e4mligen, att f\'f6rkunnandet av evangelium skulle medf\'f6ra stor ber\'f6mmelse, medan det i sj\'e4lva verket icke finnes n\'e5gon st\'f6rre van\'e4ra inf\'f6r v\'e4rlden.a)\par \par a) Hs: \'bbKarlstadt, d\'e5 jag icke ville g\'f6ra som han ville, se, huru de blivit uppt\'e4nda, Zwingli, Oekolampadius, Erasmus! Vem b\'f6rjade? De ha l\'e4mnat ledet och kr\'e4va, att vi skola vika. Sedan komma de hit, d\'e5 de \'f6vergivit sin post i ledet, i v\'e5ra f\'f6rsamlingar, och vilja ha \'e4ran, eftersom det \'e4r de som gjort det, och sv\'e4ra s\'e5 att det knakar i v\'e4ggarna p\'e5 att de s\'f6ka Guds \'e4ra, de vilja synas vara \'f6dmjuka br\'f6der, som nit\'e4lska f\'f6r Guds \'e4ra. Men Guds namn \'e4r till f\'f6r att skyla deras egen \'e4relystnad. D\'e4rf\'f6r f\'f6ljer utmaning och avund p\'e5 detta. Mina sektandar ha inf\'f6rt \'e4relystnaden i landet.\'bb Tillbaka\par } hh M6: 3{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\ge  6: 2{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\bl#A6: 1{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:1\par \par Mina br\'f6der, om en m\'e4nniska r\'e5kar falla i n\'e5gon f\'f6rsyndelse, d\'e5 m\'e5n I, som \'e4ren andliga m\'e4nniskor, uppr\'e4tta henne i saktmods ande.\par \tab\par \par Br\'f6der, om ni kommer p\'e5 n\'e5gon med att be6{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0}5:26{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.221;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther\par Stora galaterbrevskommentaren\par \par I \'f6vers\'e4ttning av Martin Lindstr\'f6m\par \par Kapitel 6\par \par Kap. 1 | Kap. 2 | Kap. 3 | Kap. 4 | Kap. 5 | Kap. 6\par Vers\par \tab Text\par 1\par \tab Mina br\'f6der, om en m\'e4nniska r\'e5kar falla i n\'e5gon f\'f6rsyndelse, d\'e5 m\'e5n I, som \'e4ren andliga m\'e4nniskor, uppr\'e4tta henne i saktmods ande.\par Och du m\'e5 hava akt p\'e5 dig sj\'e4lv, att icke ocks\'e5 du bliver frestad.\par 2\par \tab B\'e4ren varandras b\'f6rdor, s\'e5 uppfyllen I Kristi lag.\par 3\par \tab Ty om n\'e5gon tycker sig n\'e5got vara, fast\'e4n han intet \'e4r, s\'e5 bedrager han sig sj\'e4lv.\par 4\par \tab M\'e5 var och en pr\'f6va sina egna g\'e4rningar; han skall d\'e5 hava sin ber\'f6mmelse allenast i sig sj\'e4lv och icke uti andra.\par 5\par \tab Ty var och en har sin egen b\'f6rda att b\'e4ra.\par 6\par \tab Den som f\'e5r undervisning i ordet, han l\'e5te den som undervisar honom f\'e5 del med sig i allt gott.\par 7\par \tab Faren icke vilse. Gud l\'e5ter icke g\'e4cka sig.\par Ty vad m\'e4nniskan s\'e5r, det skall hon ock sk\'f6rda.\par 8\par \tab Den som s\'e5r i k\'f6ttet, han skall av k\'f6ttet sk\'f6rda f\'f6rg\'e4ngelse, men den som s\'e5r i Anden, han skall av Anden sk\'f6rda evigt liv.\par 9\par \tab Och l\'e5tom oss icke f\'f6rtr\'f6ttas att g\'f6ra vad gott \'e4r; ty om vi icke uppgivas, s\'e5 skola vi, n\'e4r tiden \'e4r inne, f\'e5 inb\'e4rga v\'e5r sk\'f6rd.\par 10\par \tab M\'e5 vi allts\'e5, medan vi hava tillf\'e4lle, g\'f6ra vad gott \'e4r mot var man, och f\'f6rst och fr\'e4mst mot dem som \'e4ro v\'e5ra medbr\'f6der i tron.\par 11\par \tab Sen h\'e4r vilket stort brev jag egenh\'e4ndigt skriver till eder!\par 12\par \tab Alla de som efterstr\'e4va ett gott anseende h\'e4r i k\'f6ttet, de vilja n\'f6dga eder till omsk\'e4relse, detta allenast f\'f6r att de sj\'e4lva skola undg\'e5 att bliva f\'f6rf\'f6ljda f\'f6r Kristi kors' skull.\par 13\par \tab Ty inte ens dessa omskurna sj\'e4lva h\'e5lla lagen. Nej, det \'e4r f\'f6r att kunna ber\'f6mma sig av edert k\'f6tt som de vilja att I skolen l\'e5ta omsk\'e4ra eder.\par 14\par \tab Men vad mig ang\'e5r, s\'e5 vare det fj\'e4rran ifr\'e5n mig att ber\'f6mma mig av n\'e5got annat \'e4n av v\'e5r Herres, Jesu Kristi, kors.\par Genom vilket v\'e4rlden f\'f6r mig \'e4r korsf\'e4st och jag f\'f6r v\'e4rlden.\par 15\par \tab Ty i Kristus Jesus g\'e4ller varken omsk\'e4relse eller f\'f6rhud n\'e5gonting, utan en ny skapelse.\par 16\par \tab Och \'f6ver alla dem som vandra efter denna regel, \'f6ver dem vare frid och barmh\'e4rtighet.\par Ja, \'f6ver Guds Israel.\par 17\par \tab M\'e5 nu ingen h\'e4refter v\'e5lla mig oro.\par Ty jag b\'e4r Jesu m\'e4rken p\'e5 min kropp.\par 18\par \tab V\'e5r Herres, Jesu Kristi, n\'e5d vare med er ande, mina br\'f6der. Amen.\par } g\'e5 en \'f6vertr\'e4delse, d\'e5 skall ni som \'e4r andliga m\'e4nniskor i mildhet uppr\'e4tta en s\'e5dan. Men se till att inte du ocks\'e5 blir frestad.\par \par Detta \'e4r en annan god sederegel, som \'e4r h\'f6gst av n\'f6den \'e4ven i v\'e5r tid. Sakramenterarna rycka n\'e4mligen till sig detta st\'e4lle och draga av detsamma den slutsatsen, att vi i t\'e5lamod borde hava n\'e5got undseende med fallna br\'f6der och genom k\'e4rleken, som \'bbDen tror allting, den hoppas allting, den uth\'e4rdar allting.\'bb (l Kor. 13, 7), icke l\'e5tsas om deras villfarelse, helst som Paulus h\'e4r uttryckligen l\'e4r, att de som \'e4ro andliga m\'e4nniskor i saktmods ande skola uppr\'e4tta de felande. Saken vore icke av den vikt, att vi f\'f6r denna enda artikels (nattvardsl\'e4rans) skull finge prisgiva den kristna endr\'e4kten, kyrkans sk\'f6naste och b\'e4sta klenod. De betona f\'f6r oss syndernas f\'f6rl\'e5telse och anklaga oss f\'f6r att vara halsstarriga, eftersom vi icke vilja vika ens en h\'e5rsm\'e5n f\'f6r dem och icke hava f\'f6rdrag med deras villfarelse (som de dock aldrig \'f6ppet erk\'e4nna) och l\'e5ngt mindre vilja tillr\'e4ttavisa och uppr\'e4tta dem i saktmods ande. I s\'e5 gynnsam dager f\'f6rst\'e5 dessa k\'e4rleksfulla m\'e4nniskor att framst\'e4lla sig sj\'e4lva och sin sak, medan de g\'f6ra oss f\'f6rhatliga f\'f6r m\'e5nga.\par \par Men Kristus \'e4r mitt vittne, att ingenting nu under n\'e5gra \'e5r pl\'e5gat mig s\'e5 som denna tvedr\'e4kt i l\'e4ran. Sakramenterarna sj\'e4lva veta mycket v\'e4l, om de blott vilja erk\'e4nna sanningen, att jag icke \'e4r dess upphovsman. Jag tror och bek\'e4nner ju \'e4n i dag det samma som jag fr\'e5n b\'f6rjan av detta f\'f6retag trott och l\'e4rt om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, om sakramenten och om alla andra artiklar i den kristna l\'e4ran, endast med st\'f6rre visshet. Den har n\'e4mligen vuxit genom studier, praktik och erfarenhet och vidare genom stora och t\'e4ta anf\'e4ktelser. Och jag beder dagligen, att Kristus m\'e5 bevara och styrka mig i denna tro och bek\'e4nnelse intill dagen f\'f6r hans ankomst i h\'e4rlighet, amen. [136] Vidare \'e4r det allm\'e4nt k\'e4nt i hela Tyskland, att i b\'f6rjan evangelii l\'e4ra icke bek\'e4mpades av n\'e5gra andra \'e4n papisterna. Bland dem \'e5ter, som antogo denna l\'e4ra, r\'e5dde den st\'f6rsta enighet om alla den kristna l\'e4rans artiklar, och denna enighet r\'e4ckte tills sekteristerna upptr\'e4dde med sina nya \'e5sikter icke blott r\'f6rande sakramenten utan \'e4ven ang\'e5ende n\'e5gra andra artiklar. De voro de f\'f6rsta som f\'f6rvillade f\'f6rsamlingarna och spr\'e4ngde deras endr\'e4kt. Fr\'e5n den tiden ha undan f\'f6r undan uppst\'e5tt allt flera sekter &emdash; n\'e5got annat var ju icke att v\'e4nta &emdash;, p\'e5 vilka f\'f6ljt allt st\'f6rre tvedr\'e4kt i sj\'e4larna. Det \'e4r allts\'e5 i strid mot sitt eget samvete som de g\'f6ra oss den stora or\'e4ttvisan att utan v\'e5r f\'f6rskyllan draga \'f6ver oss detta outh\'e4rdliga hat fr\'e5n hela v\'e4rlden. Det \'e4r mycket tungt f\'f6r en oskyldig att b\'e4ra det straff, som en annan f\'f6rtj\'e4nat, s\'e4rskilt i en s\'e5 viktig sak som denna. a)\par \par Vi skulle dock l\'e4tt kunna gl\'f6mma denna of\'f6rr\'e4tt, taga oss an dem och uppr\'e4tta dem i saktmods ande, om de blott \'e5terv\'e4nde till r\'e4tta v\'e4gen och tillika med oss h\'f6lle den r\'e4tta marschordningen, det \'e4r, om de t\'e4nkte och l\'e4rde kristligt om Herrens nattvard och andra artiklar i den kristna l\'e4ran och i endr\'e4kt med oss predikade icke sina meningar utan Kristus, s\'e5 att Guds Son bleve f\'f6rh\'e4rligad genom oss och Fadern genom honom. Men att de endast betona k\'e4rleken och endr\'e4kten och f\'f6rringa sakramentsfr\'e5gan, som om det betydde f\'f6ga huru vi t\'e4nka om den av v\'e5r Herre Kristus instiftade nattvarden, det f\'e5 vi icke finna oss i. Vi b\'f6ra f\'f6rkunna endr\'e4kt i l\'e4ra och tro, lika mycket som de f\'f6rkunnat endr\'e4kt i levernet. Om de l\'e5ta oss beh\'e5lla den f\'f6rra endr\'e4kten of\'f6rkr\'e4nkt, skola vi tillsammans med dem betona endr\'e4kten i k\'e4rleken, vilken dock m\'e5ste tr\'e4da l\'e5ngt f\'f6r trons eller andens endr\'e4kt. Ty f\'f6rlorar man denna senare, f\'f6rlorar man Kristus, och n\'e4r man f\'f6rlorat honom, \'e4r k\'e4rleken till intet gagn. Om man d\'e4remot beh\'e5ller andens enhet och Kristus, \'e4r det icke farligt, om man \'e4r av annan mening \'e4n de som f\'f6rvanska Ordet och d\'e4rigenom spr\'e4nga andens enhet. Jag vill d\'e4rf\'f6r hellre, att de och hela v\'e4rlden skola l\'e4mna mig och bliva mina fiender \'e4n att jag skall l\'e4mna Kristus och f\'e5 honom till fiende, [137] vilket skulle bliva fallet, om jag \'f6verg\'e5ve hans enkla och klara ord och ansl\'f6te mig till deras grundl\'f6sa hugskott, med vilka de vr\'e4nga Kristi ord efter sitt huvud. Kristus ensam \'e4r f\'f6r mig st\'f6rre \'e4n endr\'e4kt i k\'e4rleken med or\'e4kneliga partier.\par \par Men n\'e4r det g\'e4ller dem som \'e4lska Kristus och skriftenligt l\'e4ra och tro hans ord, s\'e5 erbjuda vi oss icke endast att h\'e5lla frid och endr\'e4kt med dem utan \'e4ven att b\'e4ra deras svagheter och synder, och d\'e5 de falla, skola vi enligt detta Pauli bud uppr\'e4tta dem i saktmods ande. P\'e5 samma s\'e4tt bar Paulus galaternas svagheter och fall, d\'e5 de av hj\'e4rtat \'e5ngrade sig, och \'e4ven andras, som de falska apostlarna f\'f6rvillade. P\'e5 samma s\'e4tt tager han till n\'e5der korintiern, som beg\'e5tt blodskam (2 Kor. 2, 7). Onesimus, den f\'f6rrymde slaven, som han f\'f6tt \'e5t Kristus i sin f\'e5ngenskap i Rom, f\'f6rsonade han med hans herre (Filemon). Han praktiserade allts\'e5 verkligen vad han h\'e4r och annorst\'e4des l\'e4r om att man skall taga sig an de svaga och uppr\'e4tta de fallna, men gentemot s\'e5dana som kunde botas, d.v.s. s\'e5dana som av hj\'e4rtat erk\'e4nde sin synd, sitt fall, sin villfarelse och gjorde b\'e4ttring. Mot de falska apostlarna d\'e4remot, som h\'e5rdnackat f\'f6rf\'e4ktade, att deras l\'e4ra icke var n\'e5gon villol\'e4ra utan den r\'e4tta, for han mycket h\'e5rt fram: \'bbDe som uppviglar er borde g\'e5 och stympa sig.\'bb (5, 12); \'bbMen den som skapar f\'f6rvirring bland er skall f\'e5 sin dom, vem han \'e4n \'e4r.\'bb (5, 10); \'bbMen om det \'e4n vore vi sj\'e4lva eller en \'e4ngel fr\'e5n himlen som predikade evangelium f\'f6r er i strid med vad vi har predikat, s\'e5 skall han vara under f\'f6rbannelse.\'bb (1, 8). Det \'e4r icke heller n\'e5got tvivel om att m\'e5nga f\'f6rsvarade de falska apostlarna mot Paulus och sade, att de hade Anden, vore Kristi tj\'e4nare och l\'e4rde evangelium lika v\'e4l som han. Ehuru de icke i allt vore eniga med Paulus i l\'e4ran, borde han dock icke f\'f6r den skull f\'e4lla en s\'e5 f\'f6rf\'e4rlig dom \'f6ver dem. Med sin envishet endast f\'f6rvirrade han f\'f6rsamlingarna och spr\'e4ngde han deras sk\'f6na endr\'e4kt o.s.v. &emdash; Utan att taga n\'e5got intryck av s\'e5dant tal f\'f6rbannar och f\'f6rd\'f6mer han tryggt de falska apostlarna och betecknar dem som f\'f6rsamlingarnas f\'f6rvillare och f\'f6rd\'e4rvare av Kristi evangelium. Sin egen l\'e4ra d\'e4remot s\'e4tter han s\'e5 h\'f6gt, att han beg\'e4r att allt skall vika f\'f6r den, endr\'e4kt i k\'e4rleken, apostlar, en \'e4ngel fr\'e5n himmelen.\par \par P\'e5 samma s\'e4tt till\'e5ta icke heller vi, att denna sak aktas ringa, ty han, vars sak det \'e4r, \'e4r stor. En g\'e5ng var han visserligen liten, d\'e5 han l\'e5g i krubban, och likv\'e4l var han \'e4ven d\'e5 s\'e5 stor, [138] att han tillbads av \'e4nglar och f\'f6rkunnades som alltings Herre (Luk. 2, 11). D\'e4rf\'f6r skola vi icke till\'e5ta, att hans Ord i n\'e5gon artikel tr\'e4des f\'f6r n\'e4ra. D\'e5 det g\'e4ller trons artiklar f\'e5r intet synas oss litet eller ringa, s\'e5 att vi borde eller kunde uppgiva det. Ty syndernas f\'f6rl\'e5telse g\'e4ller dem som \'e4ro svaga i tro och g\'e4rningar, som erk\'e4nna sin synd och bedja om f\'f6rl\'e5telse, icke l\'e4rans f\'f6rfalskare, som v\'e4gra erk\'e4nna sin villfarelse och sin synd utan med h\'e4tskhet f\'f6rf\'e4kta, att den \'e4r sanning och r\'e4ttf\'e4rdighet. D\'e4rigenom uppn\'e5 de, att vi f\'f6rlora syndernas f\'f6rl\'e5telse, ty de f\'f6rvr\'e4nga och f\'f6rneka Ordet, som f\'f6rkunnar och bringar oss f\'f6rl\'e5telsen. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste de f\'f6rst bli eniga med oss i Kristus, det \'e4r, erk\'e4nna sin synd och r\'e4tta sin villfarelse; om vi sedan icke visa saktmods ande, kunna de med sk\'e4l anklaga oss.\par \par Den som noga \'f6verv\'e4ger apostelns ord ser tydligt, att han icke talar om k\'e4tterier eller synder mot l\'e4ran utan om l\'e5ngt ringare synder, i vilka en m\'e4nniska icke faller av \'f6verlagd ondska eller med avsikt utan av svaghet. D\'e4rf\'f6r brukar han ocks\'e5 s\'e5dana milda och faderliga ord, i det att han icke talar om villfarelse eller synd utan \'bbf\'f6rsyndelse\'bb. Vidare, f\'f6r att f\'f6rringa och liksom urs\'e4kta synden och befria m\'e4nniskan fr\'e5n hela skulden, till\'e4gger han: \'bbOm en m\'e4nniska r\'e5kar falla\'bb, det \'e4r, sn\'e4rjes av dj\'e4vulen eller k\'f6ttet. Ordet \'bbm\'e4nniska\'bb bidrager ocks\'e5 till att f\'f6rringa sakens allvar. Det \'e4r som om han sade: [139] Vad \'e4r v\'e4l mera utm\'e4rkande f\'f6r m\'e4nniskan \'e4n att falla, bedragas och fara vilse? D\'e4rom s\'e4ger Mose, 3 Mos. 6, 3: \'bbS\'e5som m\'e4nniskor bruka synda.\'bb D\'e4rf\'f6r \'e4r detta ett tr\'f6sterikt ord, som en g\'e5ng i yttersta n\'f6d r\'e4ddat mig fr\'e5n d\'f6den. Emedan allts\'e5 helgonen i detta livet icke endast leva i k\'f6ttet utan \'e4ven n\'e5gon g\'e5ng genom dj\'e4vulens ingivelse fullborda k\'f6ttets beg\'e4relse, d.v.s. falla i ot\'e5lighet, avund, vrede, villfarelse, tvivel, misstr\'f6stan o.s.v. (Satan bek\'e4mpar n\'e4mligen st\'e4ndigt s\'e5v\'e4l l\'e4rans renhet, vilken han f\'f6rs\'f6ker f\'f6rd\'e4rva genom partis\'f6ndring och oenighet, som levernets of\'f6rvitlighet, vilken han befl\'e4ckar genom dagliga felsteg och \'f6vertr\'e4delser), s\'e5 l\'e4r Paulus, huru man skall behandla dem som s\'e5 fallit: de som \'e4ro starka skola uppr\'e4tta dem i saktmods ande.\par \par F\'f6r dem som f\'f6rest\'e5 f\'f6rsamlingar \'e4r det mycket nyttigt att veta detta, s\'e5 att de icke i sin iver att str\'e4ngt g\'e5 till r\'e4tta med alla fel gl\'f6mma det faderliga och moderliga hj\'e4rtelag, som Paulus h\'e4r fordrar av dem, som ha att v\'e5rda sj\'e4lar. En till\'e4mpning av detta sitt bud har han givit i 2 Kor. 2, 6 f., d\'e4r han s\'e4ger: \'bbDet r\'e4cker med den bestraffning han har f\'e5tt av de flesta. Nu b\'f6r ni i st\'e4llet f\'f6rl\'e5ta och tr\'f6sta honom, s\'e5 att han inte alldeles g\'e5r under i sin djupa sorg. D\'e4rf\'f6r\'bb, s\'e4ger han,\'bb uppmanar jag er att bem\'f6ta honom med k\'e4rlek.\'bb [140] D\'e4rf\'f6r b\'f6ra herdarna visserligen skarpt tillr\'e4ttavisa de fallna, men d\'e5 de se, att de \'e4ro bedr\'f6vade, skola de b\'f6rja uppr\'e4tta och tr\'f6sta dem och f\'f6rringa deras synder s\'e5 mycket de kunna, dock genom h\'e4nvisning till Guds barmh\'e4rtighet, vilken de b\'f6ra framh\'e5lla som motvikt mot synderna, s\'e5 att icke de fallna g\'e5 under genom sin alltf\'f6r stora bedr\'f6velse. Lika envis som den helige Ande \'e4r i att h\'e5lla p\'e5 och f\'f6rf\'e4kta trons l\'e4ra, lika medg\'f6rlig och mild \'e4r han, d\'e5 det \'e4r fr\'e5ga om att ha f\'f6rdrag med och \'f6verskyla synder, om blott de som beg\'e5tt dem s\'f6rja \'f6ver dem.\par \par Men p\'e5vens synagoga (Upp. 2, 9) har l\'e4rt och handlat i strid med Pauli bud och exempel i detta som i allt annat. P\'e5ven i Rom och biskoparna voro verkliga tyranner och b\'f6dlar f\'f6r samvetena. Undan f\'f6r undan betungade de dem n\'e4mligen med nya stadgar, och av den ringaste anledning f\'f6rgjorde de dem genom bannlysning. Och f\'f6r att samvetena desto villigare skulle lyda deras grundl\'f6sa och or\'e4ttf\'e4rdiga hotelser, anf\'f6rde de f\'f6ljande satser av p\'e5ven Gregorius I: \'bbGoda hj\'e4rtan tillkommer det att frukta f\'f6r synd, d\'e4r ingen synd \'e4r\'bb, och: \'bbP\'e5vens domar skall man frukta, \'e4ven om de \'e4ro or\'e4ttvisa.\'bb Med s\'e5dana satser, som dj\'e4vulen inf\'f6rde i kyrkan, bef\'e4ste de bannlysningen och p\'e5ved\'f6mets av hela v\'e4rlden fruktade majest\'e4t. S\'e5dan hj\'e4rtegodhet g\'f6res icke behov, utan det \'e4r nog att frukta f\'f6r synd, d\'e4r synd f\'f6religger. Vem har givit dig, du romerske Satan, makt att med or\'e4ttf\'e4rdiga domar f\'f6rskr\'e4cka och f\'f6rd\'f6ma redan f\'f6rut f\'f6rskr\'e4ckta hj\'e4rtan, som snarare hade bort uppr\'e4ttas, befrias fr\'e5n falsk fruktan och \'e5terf\'f6ras fr\'e5n l\'f6gnen till sanningen? Detta underl\'e5ter du, och i \'f6verensst\'e4mmelse med din titel, \'bblagl\'f6shetens m\'e4nniska, f\'f6rd\'e4rvets son,\'bb (2 Tess. 2, 3), l\'e5tsar du dig finna synd, d\'e4r ingen synd \'e4r. Detta \'e4r sannerligen Antikrists list och svek, varigenom p\'e5ven m\'e4ktigt bef\'e4stat bannlysningsstraffet och hela sitt tyranni. [141] Ingen kunde n\'e4mligen s\'e4tta sig \'f6ver hans or\'e4ttf\'e4rdiga domar, utom den som var fr\'e4ck och ovanligt l\'e5ngt g\'e5ngen i ondska. Det fanns n\'e5gra furstar som satte sig \'f6ver dem, dock i strid mot samvetets r\'f6st, ty i det r\'e5dande m\'f6rkret f\'f6rstodo de icke, att p\'e5vens f\'f6rbannelser voro kraftl\'f6sa.\par \par De som hava samvetenas v\'e5rd sig anf\'f6rtrodd b\'f6ra allts\'e5 av detta Pauli bud l\'e4ra sig, huru de b\'f6ra f\'f6rfara med de fallna, \'bb Br\'f6der, s\'e4ger han, om ni kommer p\'e5 n\'e5gon med att beg\'e5 en \'f6vertr\'e4delse\'bb, skola ni icke g\'f6ra bitterheten och sorgen \'e4nnu st\'f6rre f\'f6r honom, f\'f6rkasta eller f\'f6rd\'f6m honom icke, utan visa honom till r\'e4tta, vederkvick och uppr\'e4tta honom, och hela med ert saktmod det s\'e5r, som dj\'e4vulens list eller k\'f6ttets svaghet tillfogat honom. Det rike, till vilket ni blivit kallade, \'e4r n\'e4mligen icke ett skr\'e4ckens och sorgens utan ett tillf\'f6rsiktens och gl\'e4djens rike. Om ni allts\'e5 se, att n\'e5gon broder \'e4r f\'f6rskr\'e4ckt \'f6ver en beg\'e5ngen synd, s\'e5 skynda till hj\'e4lp och r\'e4ck den fallne handen, tr\'f6sta honom med k\'e4rleksfulla ord och omslut honom med en moders armar. De f\'f6rh\'e4rdade och h\'e5rdnackade, som s\'e4kra och utan fruktan framh\'e4rda i och forts\'e4tta med sin synd, skola ni tillr\'e4ttavisa str\'e4ngt. De \'e5ter, som \'f6verraskas av synden och k\'e4nna sorg och sm\'e4rta \'f6ver sitt fall, skola ni uppr\'e4tta och undervisa, eftersom ni \'e4ro andliga m\'e4nniskor. Och det skall ske i saktmods ande, icke i nitets, r\'e4ttf\'e4rdighetens eller str\'e4nghetens ande, s\'e5som n\'e5gra biktf\'e4der brukade g\'f6ra, vilka g\'e5vo t\'f6rstande hj\'e4rtan galla och \'e4ttika att dricka, s\'e5som judarna gjorde med Kristus p\'e5 korset, medan de i st\'e4llet hade bort vederkvicka dem med n\'e5got ljuvligt tr\'f6steord.\par \par [142] H\'e4rav f\'f6rst\'e5 vi, att syndaf\'f6rl\'e5telsen icke har n\'e5got att s\'e4ga till om i l\'e4ran, s\'e5som sakramenterarna f\'f6rf\'e4kta, utan endast d\'e5 det g\'e4ller livet och g\'e4rningarna. D\'e4r skall ingen f\'f6rd\'f6ma den andre, icke dundra mot honom i h\'e4ftighet och str\'e4nghet, s\'e5som Hesekiel (34, 4) s\'e4ger om Israels herdar, att de \'bbforo fram med f\'f6rtryck och h\'e5rdhet mot\'bb Guds hjord, utan den ene brodern skall tr\'f6sta den andre i saktmods ande, d\'e5 han fallit. Och den fallne \'e5 sin sida skall lyssna till den uppr\'e4ttandes ord och anf\'f6rtro sig \'e5t honom. Ty Gud vill icke, att de f\'f6rkrossade skola st\'f6tas bort, utan \'bbHERREN uppeh\'e5ller alla dem som \'e4r p\'e5 v\'e4g att falla, han reser upp alla nerb\'f6jda.\'bb, s\'e4ger psalmen (145, 14). Han har ju kostat p\'e5 dem mera \'e4n vi g\'f6ra, n\'e4mligen sitt liv och blod. D\'e4rf\'f6r b\'f6ra \'e4ven vi med st\'f6rsta saktmod taga oss an s\'e5dana f\'f6r att hela och hj\'e4lpa dem. D\'e4rf\'f6r v\'e4gra vi icke att f\'f6rl\'e5ta sakramenterarna eller andra upphovsm\'e4n till gudl\'f6sa partier, utan vi skola av hj\'e4rtat f\'f6rl\'e5ta dem deras skymford och sm\'e4delser mot Kristus, och de of\'f6rr\'e4tter, som de tillfogat oss, skola vi aldrig komma ih\'e5g, om de blott g\'f6ra bot, \'f6vergiva den ogudaktiga l\'e4ra, med vilken de vilsef\'f6rt Kristi f\'f6rsamlingar och d\'e4refter med oss vandra p\'e5 sin plats i ledet. Men om de framh\'e4rda i sin villfarelse och bryta ledet, beg\'e4ra de f\'f6rg\'e4ves syndaf\'f6rl\'e5telse av oss.\par \par \par \par Och du m\'e5 hava akt p\'e5 dig sj\'e4lv, att icke ocks\'e5 du bliver frestad.\par \tab\par \par Men se till att inte du ocks\'e5 blir frestad.\par \par Detta \'e4r en ganska allvarlig f\'f6rmaning, avsedd att bryta h\'e5rdheten och str\'e4ngheten hos s\'e5dana som icke uppr\'e4tta och \'e5terst\'e4lla de fallna. Det finnes ingen synd, som en m\'e4nniska gjort, s\'e4ger Augustinus, som icke en annan ocks\'e5 kunde g\'f6ra. [143] Vi befinna oss \'e4nnu p\'e5 det hala. Om vi d\'e4rf\'f6r bliva \'f6vermodiga och l\'e4mna v\'e5r plats, \'e4r det synnerligen troligt att vi falla. Det var allts\'e5 med r\'e4tta som munken i \'bbVitae Patrum\'bb31) vid underr\'e4ttelsen om att en av hans klosterbr\'f6der fallit i otukt yttrade: \'bbI g\'e5r han, i dag jag.\'bb Paulus till\'e4gger allts\'e5 denna allvarliga f\'f6rmaning f\'f6r att icke herdarna skola vara h\'e5rda och str\'e4nga mot de fallna eller med faris\'e9en (Luk. 18, 11) m\'e4ta sin helighet efter deras synder utan hysa ett moderligt sinnelag mot dem och t\'e4nka: Denne har fallit, det kan h\'e4nda att \'e4ven du faller mycket farligare och sk\'e4ndligare \'e4n han. Och om de som \'e4ro s\'e5 ben\'e4gna att d\'f6ma och f\'f6rd\'f6ma andra riktigt betraktade sina egna synder, skulle de finna, att de fallnas synder \'e4ro grand, medan deras egna \'e4ro grova bj\'e4lkar (Matt. 7, 3).\par \par \'bbD\'e4rf\'f6r skall den som menar sig st\'e5, se till att han inte faller.\'bb (l Kor. 10, 12). Om David, som var en s\'e5 helig man, full av tro och Guds Ande, och som hade f\'e5tt s\'e5 utomordentliga l\'f6ften och hade utf\'f6rt s\'e5 stora ting f\'f6r Herren, faller s\'e5 sk\'e4ndligt, om han trots sin dock r\'e4tt framskridna \'e5lder bringas p\'e5 fall av den lusta, som h\'f6r ungdomen till. sedan Gud pr\'f6vat honom med s\'e5 m\'e5nga olika frestelser, vad ha vi d\'e5 f\'f6r anledning att t\'e4nka h\'f6gt om v\'e5r egen st\'e5ndaktighet? Med s\'e5dana exempel visar Gud oss f\'f6rst v\'e5r egen svaghet, f\'f6r att vi icke skola bliva uppbl\'e5sta utan vandra i fruktan, och vidare sin egen dom, att det icke \'e4r n\'e5got som han mindre kan t\'e5la \'e4n h\'f6gmod, vare sig emot honom sj\'e4lv eller emot br\'f6derna. Det \'e4r allts\'e5 icke utan anledning som Paulus s\'e4ger: \'bbMen se till att inte du ocks\'e5 blir frestad.\'bb De som pr\'f6vats i frestelser veta, huru n\'f6dv\'e4ndigt detta bud \'e4r. [144] De d\'e4remot som icke varit utsatta f\'f6r s\'e5dant sakna f\'f6rm\'e5ga att f\'f6rst\'e5 Paulus, och d\'e4rf\'f6r gripas de icke av medlidande med de fallna, s\'e5som man kunde se i p\'e5ved\'f6met, d\'e4r rena tyranniet och grymheten regerade.\par \par \par \par a) Hela stycket utan motsvarighet i Hs.\par } ue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:2\par \par B\'e4ren varandras b\'f6rdor, s\'e5 uppfyllen I Kristi lag.\par \tab\par \par B\'e4r varandras b\'f6rdor, s\'e5 uppfyller ni Kristi lag.\par \par Det \'e4r ett verkligt k\'e4rleksfullt bud, som aposteln allvarligt vill l\'e4gga oss p\'e5 hj\'e4rtat med den tillagda satsen, som inneb\'e4r en direkt v\'e4djan: \'bbS\'e5 uppfyller ni Kristi lag.\'bb Kristi lag \'e4r k\'e4rlekens lag. Sedan Kristus \'e5terl\'f6st och f\'f6rnyat oss och gjort oss till sin kyrka, giver han oss ingen annan lag \'e4n budet om den inb\'f6rdes k\'e4rleken, Joh. 13, 34 f.: \'bbEtt nytt bud ger jag er, att ni skall \'e4lska varandra. S\'e5 som jag har \'e4lskat er skall ocks\'e5 ni \'e4lska varandra. Om ni har k\'e4rlek till varandra, skall alla f\'f6rst\'e5 att ni \'e4r mina l\'e4rjungar.\'bb Men att \'e4lska \'e4r icke, s\'e5som sofisterna prata, att vilja n\'e5gon v\'e4l, utan det \'e4r att b\'e4ra den andres b\'f6rdor, d.v.s. att hava f\'f6rdrag med det som irriterar dig och som du icke g\'e4rna finner dig i. En kristen m\'e5ste allts\'e5 hava starka axlar och en kraftig rygg f\'f6r att kunna b\'e4ra br\'f6dernas k\'f6tt, d.v.s. deras svaghet, ty Paulus s\'e4ger h\'e4r, att de hava besv\'e4rliga b\'f6rdor. K\'e4rleken \'e4r allts\'e5 mild, v\'e4nlig och t\'e5lig, och den best\'e5r icke i att taga utan i att giva, ty den tvingas att f\'f6rdraga och b\'e4ra mycket. I f\'f6rsamlingen se fromma l\'e4rare m\'e5nga villfarelser och synder, som de tvingas att b\'e4ra. I det borgerliga livet svarar aldrig unders\'e5tarnas lydnad mot \'f6verhetens lagar. Om d\'e4rf\'f6r icke \'f6verheten f\'f6rst\'e5r att se genom fingrarna, duger den icke till att styra samh\'e4llet. I varje hush\'e5ll sker mycket, som misshagar husfadern. Men om vi utm\'e4rkt v\'e4l kunna b\'e4ra och \'f6verse med v\'e5ra egna laster och synder, [145] som vi dagligen beg\'e5 i m\'e4ngd, b\'f6ra vi ocks\'e5 b\'e4ra de andras, enligt ordet h\'e4r: \'bbB\'e4r varandras b\'f6rdor\'bb, och enligt budet: \'bbDu skall \'e4lska din n\'e4sta s\'e5som dig sj\'e4lv.\'bb\par \par Emedan det s\'e5lunda hos alla m\'e4nniskor i alla st\'e5nd finnes fel, st\'e4ller Paulus f\'f6r de kristna fram Kristi lag, i det han uppmanar dem att b\'e4ra varandras b\'f6rdor. De som icke g\'f6ra detta, de visa tydligt, att de icke f\'f6rst\'e5 en bokstav av Kristi lag, som \'e4r k\'e4rlekens lag. Och k\'e4rleken, skriver Paulus, l Kor. 13, 7, tror allting, den hoppas allting, och den b\'e4r br\'f6dernas alla b\'f6rdor, dock alltid under f\'f6ruts\'e4ttning att lagens f\'f6rsta tavla om tron icke tr\'e4des f\'f6r n\'e4r. Ty den som bryter mot den, \'f6vertr\'e4der icke Kristi lag, som \'e4r k\'e4rleken, han f\'f6ror\'e4ttar icke n\'e4stan utan Kristus och det rike, som han med sitt eget blod f\'f6rv\'e4rvat. Detta rike bevaras icke genom k\'e4rlekens lag utan genom Ordet, tron och Anden. Detta bud om att b\'e4ra andras b\'f6rdor str\'e4cker sig allts\'e5 icke till s\'e5dana som f\'f6rneka Kristus, som icke blott v\'e4gra erk\'e4nna utan t.o.m. f\'f6rsvara sin synd, och icke heller till dem som framh\'e4rda i synd, ty \'e4ven de f\'f6rneka till en del Kristus. De skola l\'e4mnas \'e5t sitt \'f6de f\'f6r att vi icke m\'e5 bliva delaktiga i deras onda g\'e4rningar. [146] De d\'e4remot, som tro och g\'e4rna h\'f6ra Ordet och likv\'e4l mot sin vilja falla i synd och vid tills\'e4gelse icke blott lyda utan \'e4ven sj\'e4lva avsky synden och str\'e4va att b\'e4ttra sig, de \'e4ro s\'e5dana som r\'e5kat falla, och det \'e4r deras b\'f6rdor som Paulus befaller oss att b\'e4ra. D\'e5 skola vi icke vara h\'e5rda och str\'e4nga, utan vi skola hava f\'f6rdrag med och b\'e4ra dem, enligt Kristi f\'f6red\'f6me, ty han har f\'f6rdrag med och b\'e4r s\'e5dana. Om han icke straffar s\'e5dana som han dock hade r\'e4tt att straffa, skola vi mycket mindre g\'f6ra det.\par } nerator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:3\par \par Ty om n\'e5gon tycker sig n\'e5got vara, fast\'e4n han intet \'e4r, s\'e5 bedrager han sig sj\'e4lv.\par \tab\par \par Ty den som tror sig vara n\'e5got, fast han ingenting \'e4r, han bedrar sig sj\'e4lv.\par \par H\'e4r bestraffar han \'e5ter partisplittringens upphovsm\'e4n och framst\'e4ller dem i deras r\'e4tta dager, s\'e5som h\'e5rda m\'e4nniskor, vilka sakna varje barmh\'e4rtig k\'e4nsla, f\'f6rakta de svaga och icke b\'e4ra deras b\'f6rdor utan vilja ha allt att g\'e5 efter sn\'f6re, s\'e5som vissa petiga husb\'f6nder och str\'e4nga l\'e4rare. F\'f6r dem duger intet som de icke gjort sj\'e4lva. Dem f\'e5r man f\'f6r alltid till bittra fiender, om man icke gillar allt vad de s\'e4ga och g\'f6ra, och i allt r\'e4ttar sig efter deras vanor. De \'e4ro s\'e5lunda ytterligt h\'f6gf\'e4rdiga m\'e4nniskor, eftersom de tro sig om allt. Det \'e4r detta som Paulus h\'e4r talar om: De tycka sig n\'e5got vara, de mena sig hava Anden och f\'f6rst\'e5 alla hemligheter i Skriften, de mena, att de icke kunna taga fel eller falla, och att de icke beh\'f6va n\'e5gon syndernas f\'f6rl\'e5telse. D\'e4rf\'f6r till\'e4gger Paulus med r\'e4tta, att de intet \'e4ro utan bedraga sig sj\'e4lva med d\'e5raktiga inbillningar om sin vishet och helighet. De f\'f6rst\'e5 allts\'e5 ingenting, vare sig om Kristus eller om Kristi lag, ty annars skulle de s\'e4ga: Du har detta fel, min broder, jag har ett annat. [147] Gud har eftersk\'e4nkt mig tio tusen pund, d\'e5 skall jag ocks\'e5 eftersk\'e4nka dig dina hundra silverpenningar (Matt. 18, 23 ff.). Men eftersom de utkr\'e4va allt till sista \'f6ret och icke vilja ha f\'f6rdrag med eller b\'e4ra n\'e5gra som helst de svagas b\'f6rdor, taga m\'e4nniskor anst\'f6t av deras str\'e4nghet, b\'f6rja f\'f6rakta, hata och undvika dem, s\'f6ka icke deras r\'e5d och tr\'f6st, bry sig icke om vad eller huru de l\'e4ra, medan tv\'e4rtom herdar borde uppf\'f6ra sig p\'e5 det s\'e4ttet mot dem de ha i sin v\'e5rd, att dessa v\'f6rdade och beundrade dem, icke f\'f6r deras persons skull utan p\'e5 grund av \'e4mbetet och de kristliga dygder, som just hos dem borde framtr\'e4da allra mest.\par \par Paulus har allts\'e5 p\'e5 detta st\'e4lle givit en synnerligen tr\'e4ffande bild av dylika str\'e4nga och obarmh\'e4rtiga helgon med orden: \'bbDe tycka sig n\'e5got vara\'bb, det \'e4r, uppbl\'e5sta av sina d\'e5raktiga inbillningar och grundl\'f6sa fantasier hava de en h\'f6gst m\'e4rklig f\'f6rest\'e4llning om sin vishet och helighet, och likv\'e4l \'e4ro de i sj\'e4lva verket ingenting, de endast bedraga sig sj\'e4lva. Den som tycker sig n\'e5got vara och likv\'e4l ingenting \'e4r, han \'e4r n\'e4mligen uppenbart bedragen. S\'e5dana m\'e4nniskor beskrivas Upp. 3, 17: \'bbDu s\'e4ger: Jag \'e4r rik, jag har vunnit rikedom och beh\'f6ver ingenting, och du vet inte att just du \'e4r el\'e4ndig, beklagansv\'e4rd, fattig, blind och naken.\'bb\par } .\par \par Han forts\'e4tter att bestraffa dessa avskyv\'e4rda m\'e4nniskor, vilka betecknas s\'e5som lystna efter f\'e5f\'e4nglig \'e4ra. Ty detta beg\'e4r efter f\'e5f\'e4nglig \'e4ra \'e4r en f\'f6rhatlig och f\'f6rbannad last, som giver upphov till alla m\'f6jliga olyckor och bringar f\'f6rvirring i b\'e5de samh\'e4llen och samveten. I synnerhet i andliga ting \'e4r s\'e5dan \'e4relystnad ett fullkomligt obotligt ont. Ehuru detta st\'e4lle kan f\'f6rst\'e5s om sj\'e4lva levernets eller vandelns g\'e4rningar, [148] siktar dock aposteln i fr\'e4msta rummet till Ordets \'e4mbete f\'f6r att angripa s\'e5dana \'e4relystna, som med sina sv\'e4rmiska \'e5sikter f\'f6rvilla r\'e4tt undervisade samveten.\par \par Det k\'e4nnetecknande f\'f6r dem som lida av s\'e5dan \'e4relystnad \'e4r, att de icke alls fr\'e5ga efter om deras verk, d.v.s: deras prediko\'e4mbete, \'e4r rent eller icke, utan deras enda \'f6gonm\'e4rke \'e4r att vinna hopens bifall. D\'e5 de falska apostlarna s\'e5go, att Paulus hade predikat ett rent evangelium f\'f6r galaterna och att de sj\'e4lva icke hade n\'e5got b\'e4ttre att komma med, b\'f6rjade de angripa hans riktiga och skriftenliga undervisning och framh\'e4va sin l\'e4ra framf\'f6r Pauli. Med detta konstgrepp f\'f6rv\'e4rvade de sig sj\'e4lva galaternas ynnest, medan de gjorde Paulus f\'f6rhatlig f\'f6r dem. De \'e4relystna f\'f6rena allts\'e5 f\'f6ljande tre laster: F\'f6r det f\'f6rsta \'e4ro de ytterligt lystna efter f\'e5f\'e4nglig \'e4ra. Vidare \'e4ro de m\'e4rkv\'e4rdigt uppfinningsrika i att f\'f6rklena andras f\'f6rtj\'e4nstfulla ord och g\'e4rningar f\'f6r att s\'e5 vinna folket f\'f6r sig. D\'e5 de vunnit ber\'f6mmelse inf\'f6r hopen genom andras arbete och risk, bliva de f\'f6r det tredje s\'e5 tappra och modiga, att de icke draga sig f\'f6r n\'e5gonting. De \'e4ro allts\'e5 f\'f6rd\'e4rvbringande och i alla avseenden f\'f6rd\'f6mliga m\'e4nniskor, som jag hatar \'bbv\'e4rre \'e4n hund och orm\'bb. Ty de s\'f6ka sitt eget, icke det som h\'f6r Kristus Jesus till.\par \par Det \'e4r mot s\'e5dana som Paulus h\'e4r v\'e4nder sig. Han vill s\'e4ga: Med s\'e5dan \'e4relystnad bekajade andar g\'f6ra sin g\'e4rning, d.v.s. f\'f6rkunna evangelium, i avsikt att d\'e4rigenom vinna ber\'f6mmelse och pris av m\'e4nniskor, f\'f6r att av dem bliva betecknade som framst\'e5ende och utomordentliga l\'e4rare, med vilka Paulus och andra icke kunna j\'e4mf\'f6ras. [149] D\'e5 de f\'e5tt en s\'e5dan tanke om sig sj\'e4lva. b\'f6rja de sv\'e4rta ned andras m\'f6dor, ord och g\'e4rningar och h\'f6ja sina egna till skyarna. Med s\'e5dan f\'f6rslagenhet d\'e5ra de hopen. Ty hopen har kliande \'f6ron (2 Tim. 4, 3), och d\'e4rf\'f6r har den icke endast sin lust i nymodiga l\'e4ror, utan den gl\'e4der sig ocks\'e5 \'f6ver att se sina forna l\'e4rare f\'f6rdunklas och tryckas ned av dessa nya l\'e4rare, som enligt deras mening \'e4ro s\'e5 lysande. De \'e4ro n\'e4mligen m\'e4tta p\'e5 Ordet intill leda. &emdash; S\'e5dant f\'e5r icke ske, s\'e4ger Paulus, utan var och en skall vara trogen i sitt \'e4mbete, han skall icke s\'f6ka sin egen \'e4ra och icke f\'f6rtr\'f6sta p\'e5 m\'e4ngdens l\'e4ttvunna bifall. Han skall uteslutande bem\'f6da sig om att g\'f6ra ett r\'e4ttskaffens arbete, d.v.s. l\'e4ra evangelium rent. Men om hans g\'e4rning \'e4r r\'e4ttskaffens, m\'e5 han veta, att han icke skall bli utan ber\'f6mmelse inf\'f6r Gud och icke heller hos de fromma. Att han tills vidare icke vinner n\'e5got pris av den otacksamma v\'e4rlden, det skall icke g\'f6ra n\'e5got intryck p\'e5 honom, ty han vet, att meningen med hans \'e4mbete icke \'e4r hans eget f\'f6rh\'e4rligande utan Kristi. D\'e4rf\'f6r m\'e5 han \'bbmed r\'e4ttf\'e4rdighetens vapen b\'e5de i h\'f6gra handen och i v\'e4nstra\'bb (2 Kor. 6, 7) frimodigt s\'e4ga: Jag har icke f\'f6retagit mig att f\'f6rkunna evangelium f\'f6r att v\'e4rlden skulle hedra mig, och d\'e4rf\'f6r slutar jag icke heller p\'e5 grund av den sm\'e4lek, som den l\'e5ter mig vederfaras. &emdash; En s\'e5dan man l\'e4r Ordet och forts\'e4tter att sk\'f6ta sitt \'e4mbete utan n\'e5gra m\'e4nskliga h\'e4nsyn, utan att bry sig om ber\'f6m, \'e4ra, rykte f\'f6r tapperhet och vishet m.m. Han st\'f6der sig icke p\'e5 andras ber\'f6m utan har sin ber\'f6mmelse i sig sj\'e4lv.\par \par Den som riktigt och troget sk\'f6ter sin plikt, bryr sig d\'e4rf\'f6r icke om vad v\'e4rlden s\'e4ger om honom, han bryr sig icke om huruvida den ber\'f6mmer eller klandrar honom utan har sin ber\'f6mmelse i sig sj\'e4lv, och den best\'e5r av samvetets vittnesb\'f6rd och ber\'f6mmelsen i Gud. [150] D\'e4rf\'f6r kan han s\'e4ga med Paulus, 2 Kor. l, 12: \'bbVi kan med gott samvete ber\'f6mma oss av att vi h\'e4r i v\'e4rlden, och s\'e4rskilt mot er, har upptr\'e4tt i helighet och renhet inf\'f6r Gud och inte varit ledda av v\'e4rldslig visdom utan av Guds n\'e5d.\'bb S\'e5dan \'e4ra \'e4r ren och best\'e4ndig, ty den beror icke av andras dom utan av det egna samvetet, som giver oss vittnesb\'f6rd om att vi l\'e4rt r\'e4tt, r\'e4tt f\'f6rvaltat sakramenten och gjort allt p\'e5 r\'e4tt s\'e4tt, och d\'e4rf\'f6r kan den icke fl\'e4ckas eller bliva oss fr\'e5ntagen.\par \par Det andra slaget av \'e4ra, det som dessa \'e4relystna ha, \'e4r en os\'e4ker och ytterligt vansklig \'e4ra, emedan de icke hava den i sig sj\'e4lva utan den beror av vad hopen s\'e4ger och menar. D\'e4rf\'f6r kunna de icke hava det egna samvetets vittnesb\'f6rd om att de gjort allt av r\'e4ttframt och uppriktigt hj\'e4rta, uteslutande f\'f6r att f\'f6rh\'e4rliga Gud och befordra sj\'e4lars fr\'e4lsnings De fika n\'e4mligen efter att f\'f6r egen del vinna ryktbarhet och pris av m\'e4nniskor genom sin f\'f6rkunnarg\'e4rning och dess m\'f6da. De f\'e5 allts\'e5 ber\'f6mmelse och ett vittnesb\'f6rd att lita till, men av m\'e4nniskor, icke hos sig sj\'e4lva och icke hos Gud. S\'e5dan \'e4ra vilja de fromma icke ha. Om Paulus hade haft ber\'f6mmelse och \'e4ra hos m\'e4nniskor, icke hos sig sj\'e4lv, hade han varit tvungen att f\'f6rtvivla, d\'e5 han s\'e5g m\'e5nga st\'e4der och bygder, ja, hela provinsen Asien avfalla fr\'e5n honom, och d\'e5 han s\'e5g s\'e5 mycken anst\'f6t och s\'e5 m\'e5nga sekter f\'f6lja p\'e5 hans f\'f6rkunnelse. D\'e5 Kristus var ensam, d.v.s. d\'e5 icke endast judarna s\'f6kte honom f\'f6r att d\'f6da honom utan \'e4ven hans l\'e4rjungar \'f6verg\'e5vo honom, var han likv\'e4l icke ensam, utan Fadern var med honom. P\'e5 samma s\'e4tt nu: om v\'e5r tillf\'f6rsikt och v\'e5r ber\'f6mmelse vilade p\'e5 m\'e4nniskors dom och ynnest, skulle vi inom kort d\'f6 av bedr\'f6velse. Ty l\'e5ngt ifr\'e5n att tillerk\'e4nna oss n\'e5gon \'e4ra och ber\'f6mmelse hata och f\'f6rf\'f6lja papister, sv\'e4rmare och hela v\'e4rlden oss s\'e5 h\'e4ftigt som g\'e4rna \'e4r m\'f6jligt, och v\'e5rt \'e4mbete och v\'e5r l\'e4ra sm\'e4da de till det yttersta och str\'e4va efter att helt f\'f6rd\'e4rva den. Hos m\'e4nniskor ha vi allts\'e5 intet annat \'e4n van\'e4ra. [151] Men vi hava v\'e5r gl\'e4dje och ber\'f6mmelse i Herren. D\'e4f\'f6r sk\'f6ta vi med tryggt och glatt hj\'e4rta och med st\'f6rsta trohet och omsorg det \'e4mbete, som Gud givit oss och som vi veta vara honom behagligt. Och vi g\'f6ra det utan att bry oss om huruvida v\'e5r g\'e4rning behagar eller misshagar dj\'e4vulen, huruvida v\'e4rlden \'e4lskar eller hatar oss. Ty i medvetandet om att v\'e5r g\'e4rning \'e4r r\'e4ttskaffens och med gott samvete inf\'f6r Gud vandra vi den r\'e4tta v\'e4gen \'bbunder \'e4ra och van\'e4ra, med d\'e5ligt rykte och gott rykte.\'bb (2 Kor. 6, 8). Detta kallar Paulus att hava sin ber\'f6mmelse i sig sj\'e4lv.\par \par Och detta \'e4r en synnerligen n\'f6dv\'e4ndig varning f\'f6r denna f\'f6rd\'e4rvbringande last, ty evangelium \'e4r en s\'e5dan l\'e4ra, att den b\'e5de genom sin egen art och beskaffenhet och genom Satans ondska medf\'f6r kors. Paulus brukar d\'e4rf\'f6r kalla det ett korsets och f\'f6rargelsens ord. Dess l\'e4rjungar \'e4ro icke st\'e5ndaktiga f\'f6r best\'e4ndigt. I dag ansluta de sig till det och bek\'e4nna det, i morgon taga de anst\'f6t av korset, avfalla p\'e5 nytt och f\'f6rneka det. De som predika evangelium f\'f6r att vinna bifall och pris av m\'e4nniskor, de m\'e5ste d\'e4rf\'f6r n\'f6dv\'e4ndigtvis f\'f6rg\'e5s, och deras \'e4ra m\'e5ste v\'e4ndas i skam, d\'e5 folket slutar med att giva dem sitt bifall. D\'e4rf\'f6r m\'e5 envar Ordets f\'f6rkunnare l\'e4ra sig att hava sin ber\'f6mmelse, icke i andras mun utan i sig sj\'e4lv. Om det finnes n\'e5gra som ber\'f6mma honom, s\'e5som ju de fromma bruka g\'f6ra (\'bbunder \'e4ra och sm\'e4lek\'bb, s\'e4ger Paulus), m\'e5 han mottaga denna \'e4ra, dock s\'e5som en biprodukt av den verkliga ber\'f6mmelsen. Ty ber\'f6mmelsen sj\'e4lv skall han se i sitt samvetes vittnesb\'f6rd. Det \'e4r att pr\'f6va sin g\'e4rning, att icke vara angel\'e4gen om sin egen \'e4ra utan endast se till, att man redligt sk\'f6ter sitt kall, d.v.s. att man l\'e4r evangelium rent och ger anvisning p\'e5 sakramentens r\'e4tta bruk. Den som s\'e5 pr\'f6var sin g\'e4rning har sin \'e4ra i sig sj\'e4lv, och den kan ingen taga ifr\'e5n honom, ty den \'e4r v\'e4l planterad och rotfast i hans eget hj\'e4rta, icke i det omd\'f6me, som avgives av andra m\'e4nniskor, vilka Satan mycket l\'e4tt kan g\'f6ra avogt st\'e4mda, s\'e5 att deras nyss ber\'f6mmande mun och tunga blir den argaste sm\'e4demun.\par \par [152] Om ni allts\'e5 \'e4ro \'e4rek\'e4ra, s\'e4ger Paulus, s\'e5 s\'f6k en r\'e4ttskaffens och best\'e5ende \'e4ra, som icke ligger i andra m\'e4nniskors mun utan i ert eget hj\'e4rta. Det g\'e5r s\'e5 till att ni redligt fylla er plikt. D\'e5 skall ocks\'e5 den \'e4ra, som ni ha i er sj\'e4lva, n\'e5gon g\'e5ng \'e5tf\'f6ljas av ber\'f6mmelse ocks\'e5 hos andra. Men om ni endast ber\'f6mma er i andra och icke i er sj\'e4lva, skall den sm\'e4lek och skam, som ni hava inv\'e4rtes i hj\'e4rtat, ocks\'e5 \'e5tf\'f6ljas av utv\'e4rtes skam inf\'f6r andra. Det kunna vi i v\'e5ra dagar iakttaga hos n\'e5gra sv\'e4rmeandar, som icke pr\'f6vade sin g\'e4rning, det \'e4r, icke s\'e5go till att l\'e4ra evangelium rent utan missbrukade det f\'f6r att vinna hopens bifall, i strid mot andra budet. D\'e4rf\'f6r har deras inre skam \'e5tf\'f6ljts ocks\'e5 av yttre s\'e5dan, enligt 2 Mos. 20, 7: \'bbHERREN skall inte l\'e5ta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.\'bb Ett annat ord lyder s\'e5: \'bbDe som f\'f6raktar mig skall komma p\'e5 skam\'bb (l Sam. 2, 30). Om vi d\'e4remot i Ordets \'e4mbete f\'f6rst s\'f6ka Guds \'e4ra, skall f\'f6rvisso \'e4ven v\'e5r \'e4ra f\'f6lja d\'e4rav, enligt nyss anf\'f6rda vers: \'bbDem som \'e4ra mig vill jag ock \'e4ra.\'bb Kort sagt, var och en m\'e5 pr\'f6va sin g\'e4rning, det \'e4r, noga se till, att han \'e4r trogen i sitt \'e4mbete, ty det \'e4r vad som fr\'e4mst fordras av Ordets tj\'e4nare, l Kor. 4, 2. Paulus menar: Var och en m\'e5 inrikta sig p\'e5 detta enda, n\'e4mligen att l\'e4ra Ordet rent och troget och med intet annat f\'f6r \'f6gonen \'e4n Guds \'e4ra och sj\'e4lars fr\'e4lsning. D\'e5 \'e4r hans g\'e4rning trogen och av best\'e5ende v\'e4rde, och d\'e5 har han sin ber\'f6mmelse i sitt samvete, n\'e4mligen den att han med f\'f6rtr\'f6stan kan s\'e4ga: Denna min undervisning och mitt \'e4mbete behagar Gud &emdash; och det \'e4r sannerligen en h\'e4rlig och storslagen ber\'f6mmelse.\par \par Denna sats kan dock \'e4ven till\'e4mpas p\'e5 de frommas g\'e4rningar i vad st\'e5nd det vara m\'e5. [153] S\'e5lunda b\'f6r den som \'e4r \'f6verhetsperson, husfader, tj\'e4nare, l\'e4rare, l\'e4rjunge o.s.v. f\'f6rbliva i sin kallelse och i densamma redbart och troget g\'f6ra sin plikt utan att bekymra sig om det som ligger utanf\'f6r deras kallelse. Den som s\'e5 g\'f6r har sin ber\'f6mmelse i sig sj\'e4lv, i det att han kan s\'e4ga: S\'e5 troget och flitigt jag kunnat har jag utf\'f6rt den kallelseg\'e4rning, som Gud \'e5lagt mig, och d\'e4rf\'f6r vet jag, att denna i tro p\'e5 Gud och lydnad mot honom utf\'f6rda g\'e4rning \'e4r honom behaglig. Om andra tadla den betyder f\'f6ga. Ty det finns alltid s\'e5dana som f\'f6rakta och klandra kristlig l\'e4ra och kristligt leverne. Men Gud hotar str\'e4ngt med att f\'f6rg\'f6ra alla sm\'e4dare. D\'e5 d\'e4rf\'f6r s\'e5dana m\'e4nniskor l\'e4nge och med \'e4ngslig iver s\'f6kt efter f\'e5f\'e4nglig \'e4ra och f\'f6rs\'f6kt att med sitt f\'f6rtal sv\'e4rta ned de verkligt fromma, g\'e5r det dem enligt Pauli ord: \'bbDe f\'e5r sitt slut i f\'f6rd\'e4rvet.\'bb (Fil. 3\'bb 19)\'bb och: \'bbDeras galenskap skall bli uppenbar f\'f6r alla\'bb (2 Tim. 3, 9). Genom vem? Genom Gud, den r\'e4ttf\'e4rdige domaren, som skall utl\'e4mna deras f\'f6rtal \'e5t l\'f6jet, samtidigt som han skall l\'e5ta de frommas \'bbr\'e4ttf\'e4rdighet g\'e5 fram som ljuset, din r\'e4tt som middagens sken.\'bb (Ps. 37, 6). &emdash; Uttrycket \'bbi sig sj\'e4lv\'bb b\'f6r fattas s\'e5, att icke Gud uteslutes, detta i f\'f6rbig\'e5ende p\'e5pekat. Var och en skall n\'e4mligen vara viss om, att hans g\'e4rning, i vilket lovligt yrke eller st\'e5nd han \'e4n befinner sig, \'e4r en gudomlig g\'e4rning, emedan det \'e4r en g\'e4rning i den kallelse, som Gud har givit honom, och s\'e5lunda vilar p\'e5 Guds befallning.\par }  /6: 4{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:4\par \par M\'e5 var och en pr\'f6va sina egna g\'e4rningar; han skall d\'e5 hava sin ber\'f6mmelse allenast i sig sj\'e4lv och icke uti andra.\par \tab\par \par Var och en skall pr\'f6va sina egna g\'e4rningar. Han beh\'e5ller d\'e5 f\'f6r sig sj\'e4lv det som \'e4r v\'e4rt att vara stolt \'f6ver och j\'e4mf\'f6r sig inte med andraingen gl\'e4dje av att andra ber\'f6mt dig, ty andra komma icke att b\'e4ra din b\'f6rda, utan du kommer att st\'e5 inf\'f6r Kristi domstol, och du ensam skall b\'e4ra din b\'f6rda. D\'e4r kunna dina lovs\'e4gare icke hj\'e4lpa dig, ty d\'e5 vi d\'f6, tystnar deras ber\'f6m. Och \'bbp\'e5 den dag d\'e5 Gud d\'f6mer det som \'e4r f\'f6rdolt hos m\'e4nniskorna,\'bb (Rom. 2, 16) skall ditt samvetes vittnesb\'f6rd tala antingen f\'f6r eller mot dig, mot dig, om du haft din \'e4ra iandra, f\'f6r dig, om du haft den i dig sj\'e4lv, det \'e4r, om ditt sam\'ac vete givit dig vittnesb\'f6rd, att du redligt och troget f\'f6rvaltat Ordets \'e4mbete med Guds \'e4ra och sj\'e4lars fr\'e4lsning som enda \'f6gonm\'e4rke, eller om du r\'e4tt fullgjort din kallelses plikt. Dessa ord: \'bbVar och en skall b\'e4ra sin b\'f6rda\'bb, borde vara tillr\'e4ckligt kraftiga f\'f6r att avskr\'e4cka oss fr\'e5n lystnad efter f\'e5f\'e4nglig \'e4ra.\par \par Det b\'f6r vidare observeras, att vi h\'e4r icke avhandla r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, ty d\'e5 g\'e4ller intet annat \'e4n ren n\'e5d och syndernas f\'f6rl\'e5telse, som mottages i tro allena. D\'e5 beh\'f6va alla g\'e4rningar, \'e4ven de b\'e4sta, som \'e4ro gjorda enligt Guds kallelse, syndernas f\'f6rl\'e5telse, ty fullkomligt g\'f6ra vi dem icke. Men detta \'e4r en annan sak. H\'e4r avhandlar han icke syndernas f\'f6rl\'e5telse, utan han j\'e4mf\'f6r uppriktiga och skrymtande g\'e4rningar. Hans ord b\'f6ra d\'e4rf\'f6r fattas s\'e5, att ehuru en from herdes \'e4mbetsut\'f6vning icke \'e4r s\'e5 fullkomlig, att den icke skulle beh\'f6va syndernas f\'f6rl\'e5telse, [155] \'e4r den likv\'e4l i och f\'f6r sig r\'e4ttskaffens och fullkomlig i j\'e4mf\'f6relse med deras \'e4mbetsut\'f6vning, som \'e4ro lystna efter f\'e5f\'e4nglig \'e4ra. S\'e5lunda \'e4r v\'e5r \'e4mbetsut\'f6vning r\'e4ttskaffens och gedigen, eftersom vi med den s\'f6ka Guds \'e4ra och sj\'e4lars fr\'e4lsning, men icke s\'e5 sv\'e4rmeandarnas, ty de s\'f6ka sin egen \'e4ra. Ehuru allts\'e5 ingen g\'e4rning kan giva samvetet frid med Gud, \'e4r det dock n\'f6dv\'e4ndigt f\'f6r oss att vara vissa om att vi gjort v\'e5r g\'e4rning i uppriktighet och sanning och enligt Guds kallelse, d.v.s. att vi icke f\'f6rfalskat Guds ord utan l\'e4rt det rent. Ett s\'e5dant samvetsvittnesb\'f6rd om ett r\'e4tt f\'f6rvaltat \'e4mbete och ett v\'e4l tillryggalagt liv \'e4r oss av n\'f6den. S\'e5tillvida b\'f6ra vi allts\'e5 ber\'f6mma oss av g\'e4rningar, att vi veta dem vara av Gud befallda och honom v\'e4lbehagliga. P\'e5 yttersta domen skall n\'e4mligen var och en b\'e4ra sin egen b\'f6rda, och d\'e4rf\'f6r hj\'e4lper d\'e4r icke andra m\'e4nniskors ber\'f6m.\par \par Hittills har han bestraffat den f\'e5f\'e4ngliga \'e4relystnadens f\'f6rd\'e4rvbringande last. Ingen \'e4r s\'e5 st\'e5ndaktig i att avvisa dess angrepp att han icke \'e4r i behov av tr\'e4gen b\'f6n. Ty vilken gudfruktig m\'e4nniska har icke sin lust i att bliva prisad? Den helige Ande ensam kan bevara oss fr\'e5n att bliva smittade av denna pest.\par } ;;1 _6: 5{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:5\par \par Ty var och en har sin egen b\'f6rda att b\'e4ra.\par \tab\par \par Ty var och en skall b\'e4ra sin egen b\'f6rda.\par \par H\'e4r anges liksom grunden till den f\'f6reg\'e5ende satsen, att ingen skall st\'f6dja sig p\'e5 andras omd\'f6men om honom. Det \'e4r som om han sade: Det \'e4r den st\'f6rsta d\'e5rskap att s\'f6ka sin ber\'f6mmelse i andra och icke i sig sj\'e4lv. [154] Ty i d\'f6dsstunden och p\'e5 yttersta domen har du r honom f\'e5 del med sig i allt gott.\par \tab\par \par Men den som f\'e5r undervisning i ordet b\'f6r dela med sig av allt gott till den som undervisar honom.\par \par H\'e4r predikar Paulus f\'f6r \'e5h\'f6rare, att de skola dela med sig av allt sitt goda \'e5t sina l\'e4rare. [156] F\'f6rr undrade jag ofta \'f6ver varf\'f6r aposteln s\'e5 tr\'e4get f\'f6rmanade f\'f6rsamlingarna att underh\'e5lla sina l\'e4rare. Jag s\'e5g n\'e4mligen, huru i p\'e5ved\'f6met alla m\'e4nniskor med storslagen frikostighet l\'e4mnade alla slags bidrag till att bygga st\'e5tliga kyrkor och till att h\'f6ja r\'e4ntorna och \'f6ka inkomsterna f\'f6r dem som gjorde tj\'e4nst i helgedomen. D\'e4rigenom v\'e4xte ocks\'e5 biskopars och andra klerkers anseende och rikedom, s\'e5 att de p\'e5 m\'e5nga st\'e4llen innehade den b\'e4st brukade och b\'f6rdigaste jorden. Jag ans\'e5g f\'f6ljaktligen, att Paulus helt utan anledning givit dessa f\'f6reskrifter, eftersom alla slag av egendom icke endast frikostigt donerades till klerkerna utan \'e4ven p\'e5 annat s\'e4tt str\'f6mmade till dem i \'f6verfl\'f6d. D\'e4rf\'f6r ans\'e5g jag, att m\'e4nniskorna snarare borde avr\'e5das fr\'e5n att giva mera \'e4n uppmanas till att giva. Jag s\'e5g n\'e4mligen, att klerkernas girighet v\'e4xte genom denna m\'e4nniskornas alltf\'f6r stora frikostighet Men nu f\'f6rst\'e5 vi anledningen till att herdarna och Ordets tj\'e4nare f\'f6rr hade \'f6verfl\'f6d p\'e5 allt och nu lida brist.\par \par F\'f6rr, d\'e5 man f\'f6rkunnade en falsk och gudl\'f6s l\'e4ra, fl\'f6t allt s\'e5 rikligen till, att genom \'bbPetri arvegods\'bb,58) han som sade, att han icke hade silver eller guld (Apg. 3, 6) och genom annan s.k. andlig egendom blev p\'e5ven kejsare, kardinaler och biskopar v\'e4rldsliga kungar och furstar. Men nu, d\'e5 man b\'f6rjat l\'e4ra evangelium, \'e4ro dessa f\'f6rkunnare lika rika som en g\'e5ng Kristus och hans apostlar. Vi f\'e5 allts\'e5 erfara, huru st\'e5tligt man uppfyller detta bud om att underh\'e5lla Ordets l\'e4rare, vilket Paulus h\'e4r och p\'e5 andra st\'e4llen s\'e5 tr\'e4get yrkar p\'e5 och inpr\'e4ntar hos dem som \'e4ro \'e5h\'f6rare. F\'f6r s\'e5 vitt oss \'e4r bekant finnes nu ingen stad, som underh\'e5ller sina l\'e4rare, utan de leva allesammans p\'e5 gods, som sk\'e4nkts \'e5t p\'e5ven f\'f6r hans styggelsers skull, d\'e4rf\'f6r att han undertryckte evangeliet och l\'e4rde m\'e4nniskostadgar och instiftade ogudaktiga gudstj\'e4nstbruk. Det \'e4r allts\'e5 icke sk\'e4nkt \'e5t Kristus, ty \'e5t honom giver ingen n\'e5got. D\'e5 han var f\'f6dd, fick han begagna en krubba som s\'e4ng, ty f\'f6r honom fanns icke plats i h\'e4rb\'e4rget. D\'e5 han vandrade p\'e5 jorden, hade han intet att luta sitt huvud emot. Och slutligen ber\'f6vades han sina kl\'e4der och dog en j\'e4mmerlig d\'f6d, h\'e4ngande naken p\'e5 korset mellan tvenne r\'f6vare.\par \par S\'e5 ofta jag l\'e4ser dessa Pauli f\'f6rmaningar, d\'e4r han predikar f\'f6r f\'f6rsamlingarna att de antingen skola underh\'e5lla sina l\'e4rare eller g\'f6ra ett sammanskott f\'f6r att lindra n\'f6den bland de heliga i Judeen, [157] gripes jag alltid av stor f\'f6rundran och blygsel \'f6ver att den store aposteln skall beh\'f6va bruka s\'e5 m\'e5nga ord f\'f6r att utverka denna v\'e4lg\'e4rning av f\'f6rsamlingarna. I brev till korintierna avhandlar han denna sak i tv\'e5 hela kapitel, 2 Kor. 8 och 9. Jag skulle icke g\'e4rna vilja sk\'e4mma ut Wittenberg, som dock \'e4r ett intet mot Korint, s\'e5 som Paulus sk\'e4mmer ut korintierna med sitt \'e4ngsliga och bekymrade tiggeri om underh\'e5ll \'e5t de fattiga. Men det \'e4r evangelii \'f6de, att d\'e5 det f\'f6rkunnas \'e4r det icke endast s\'e5, att ingen vill giva n\'e5got till dess tj\'e4nares underh\'e5ll och f\'f6r att h\'e5lla skolor, utan d\'e4rtill b\'f6rja alla att roffa och stj\'e4la och bedraga varandra med alla m\'f6jliga finter. Kort sagt, m\'e4nniskorna tyckas med ens ha vansl\'e4ktats d\'e4rh\'e4n, att de blivit vilda djur. D\'e5 d\'e4remot onda andars l\'e4ror predikas, bli m\'e4nniskor rent av sl\'f6saktiga och hembjuda frivilligt allt m\'f6jligt \'e5t sina f\'f6rf\'f6rare. Profeterna klandra samma synd \'e4ven hos judarna, att de n\'e4mligen knappt giva de gudfruktiga pr\'e4sterna och leviterna levebr\'f6d men best\'e5 de ogudaktiga med \'f6verfl\'f6d p\'e5 allt.\par \par D\'e4rf\'f6r fatta vi f\'f6rst nu, hur n\'f6dv\'e4ndig denna Pauli f\'f6reskrift om att underh\'e5lla f\'f6rsamlingstj\'e4narna \'e4r. Det \'e4r n\'e4mligen intet som Satan s\'e5 litet kan f\'f6rdraga som evangelii ljus. D\'e4rf\'f6r blir han alldeles vitgl\'f6dande, d\'e5 det lyser, och str\'e4var av alla krafter att sl\'e4cka det. Och detta f\'f6rs\'f6ker han uppn\'e5 p\'e5 tv\'e5 s\'e4tt, f\'f6r det f\'f6rsta genom k\'e4ttares l\'f6gner och tyranners vapenmakt, och f\'f6r det andra genom brist och hunger. Och d\'e5 Satan hitintills icke lyckats undertrycka evangelium i v\'e5ra bygder genom k\'e4ttare och tyranner, f\'f6rs\'f6ker han det andra s\'e4ttet, n\'e4mligen att undandraga Ordets tj\'e4nare deras levebr\'f6d f\'f6r att de av brist och hunger skola tvingas \'f6vergiva sitt \'e4mbete och f\'f6r att d\'e4rigenom det arma folket, som ber\'f6vats Ordet, med tiden skall sjunka till rena djur. Och f\'f6r att denna f\'f6rskr\'e4ckliga olycka skall intr\'e4ffa desto snabbare, driver Satan h\'e4ftigt p\'e5 den genom ogudaktiga \'e4mbetsm\'e4n i st\'e4derna och adelsm\'e4n p\'e5 landsbygden, som roffa till sig kyrkogodset, av vilket evangelii tj\'e4nare skulle leva, och anv\'e4nda det f\'f6r d\'e5liga \'e4ndam\'e5l. \'bbTy genom sk\'f6kol\'f6n har hon skaffat dem, och sk\'f6kol\'f6n skall de bli igen.\'bb, s\'e4ger profeten Mika (l, 7). [158] Vidare drager Satan \'e4ven enskilda m\'e4nniskor bort fr\'e5n evangelium genom \'f6verm\'e4ttnad. Ty den flitiga och dagliga f\'f6rkunnelsen av Ordet medf\'f6r hos m\'e5nga leda och f\'f6rakt. De bliva sedan s\'e5 sm\'e5ningom likgiltiga f\'f6r all gudaktighets\'f6vning. Icke heller l\'e5ter numera n\'e5gon sina barn studera, allra minst studera den heliga Skrift, utan man utbildar dem endast f\'f6r f\'f6rv\'e4rvslivet. Allt detta bedriver Satan i avsikt att undertrycka evangelium i v\'e5ra bygder \'e4ven utan hj\'e4lp av tyranners v\'e5ld och k\'e4ttares list.\par \par Det \'e4r allts\'e5 icke utan anledning som Paulus f\'f6rmanar Ordets h\'f6rare att l\'e5ta sina l\'e4rare f\'e5 del med sig i allt gott. \'bbN\'e4r vi har s\'e5tt ett andligt uts\'e4de bland er, \'e4r det d\'e5 f\'f6r mycket beg\'e4rt att vi sk\'f6rdar n\'e5got av ert jordiska goda?\'bb, skriver han till korintierna (l Kor. 9, 11). \'c5h\'f6rarna b\'f6ra allts\'e5 i det lekamliga tj\'e4na dem, av vilka de mottagit andliga h\'e5vor. Men b\'f6nder, borgare och adelsm\'e4n missbruka nu v\'e5r l\'e4ra till att blott f\'f6rv\'e4rva rikedomar. Tidigare, under p\'e5vens regemente, fanns det ingen, som icke \'e5rligen kostade p\'e5 pr\'e4sterna n\'e5got till firande av \'e5rliga sj\'e4lam\'e4ssor, till vigilier m. m. \'c4ven tiggarmunkarna fingo sin andel. Avlaten, denna romerska handelsvara, och de dagliga offren gjorde ocks\'e5 n\'e5got. Fr\'e5n s\'e5dana och otaliga andra p\'e5lagor ha de v\'e5ra blivit befriade genom evangelium. Men l\'e5ngt ifr\'e5n att vara tacksamma f\'f6r denna frihet ha de fr\'e5n att ha varit rundh\'e4nta sl\'f6sare blivit tjuvar och r\'f6vare, som varken giva evangelium eller dess tj\'e4nare eller fattiga kristna ett enda \'f6re. Detta \'e4r ett osvikligt tecken p\'e5 att de redan f\'f6rlorat Ordet och tron och mist all andel i v\'e5rt goda, ty verkligt fromma m\'e4nniskor skulle aldrig finna sig i att deras herdar lede brist Men eftersom de bli glada och f\'e5 sig ett gott skratt, [159] n\'e4r det nu g\'e5r pr\'e4sterna emot, och eftersom de neka dem deras uppeh\'e4lle eller icke giva det med den trohet som de borde, \'e4ro de f\'f6rvisso v\'e4rre \'e4n hedningar. Men de skola snart bli varse, vilka olyckor som komma att f\'f6lja p\'e5 s\'e5dan otacksamhet. De komma n\'e4mligen att f\'f6rlora b\'e5de det lekamliga och det andliga goda. Ty p\'e5 en s\'e5dan synd m\'e5ste med n\'f6dv\'e4ndighet f\'f6lja det h\'e5rdaste straff. Och jag \'e4r s\'e4ker om att f\'f6rsamlingarna i Galatien, Korint o.s.v. kunnat f\'f6rvillas s\'e5 av de falska apostlarna endast d\'e4rf\'f6r, att de ringaktat sina r\'e4tta l\'e4rare. Det \'e4r ju r\'e4tt och rimligt att den som v\'e4grar att giva ett enda \'f6re \'e5t Gud, som dock giver honom allt gott och det eviga livet, han m\'e5ste sedan giva en hel krona \'e5t dj\'e4vulen f\'f6r att han giver honom allt ont och den eviga d\'f6den. Den som icke vill g\'f6ra Gud en ringa tj\'e4nst till sitt eget sanna b\'e4sta, han m\'e5ste g\'f6ra dj\'e4vulen en orimligt stor tj\'e4nst till sitt fullst\'e4ndiga f\'f6rd\'e4rv. F\'f6rst nu, d\'e5 Ordets ljus lyser, se vi riktigt, vad dj\'e4vulen och v\'e4rlden \'e4r.\par \par Men orden \'bbi allt gott\'bb b\'f6ra icke fattas s\'e5, att var och en skulle dela med sig av allt vad han har \'e5t sina l\'e4rare, utan att man skall frikostigt s\'f6rja f\'f6r deras uppeh\'e4lle, s\'e5 mycket som beh\'f6vs f\'f6r livets n\'f6dtorft.\par } & G6: 6{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:6\par \par Den som f\'e5r undervisning i ordet, han l\'e5te den som undervisasterna sig underd\'e5niga som ringa tj\'e4nare. Och om vi icke hade en s\'e5 from och sannings\'e4lskande furste, skulle de f\'f6r l\'e4nge sedan jagat oss ur landet. [160] D\'e5 pr\'e4sterna fordra sin l\'f6n eller klaga \'f6ver att de lida n\'f6d, ropa de: Pr\'e4ster \'e4ro giriga, de vilja ha \'f6ver nog av allting, ingen kan m\'e4tta deras om\'e4ttliga girighet. Om de vore sant evangeliska, skulle de icke beh\'e5lla n\'e5got f\'f6r sig sj\'e4lva utan i fattigdom f\'f6lja den fattige Kristus och t\'e5ligt lida all of\'f6rr\'e4tt. Till s\'e5dana snygga herrar, som ha s\'e5dant f\'f6r sig och likv\'e4l vilja g\'e4lla f\'f6r att vara evangeliska och att dyrka Gud med allvar, icke f\'f6r att h\'e5na honom, riktar Paulus h\'e4r en f\'f6rf\'e4rlig hotelse: \'bbBedra inte er sj\'e4lva. Gud bedrar man inte.\'bb Han menar: Det \'e4r f\'f6rvisso icke Gud utan er sj\'e4lva som ni bedraga. Gud l\'e5ter sig icke bespottas, utan han skall bespotta er (Ps. 2, 4). Ett v\'e4lk\'e4nt ordspr\'e5k lyder: Det \'e4r icke mig, l\'e4raren, utan dig sj\'e4lv som du bedrager. De vilda adelsm\'e4nnen och b\'f6nderna taga intet intryck av denna f\'f6rf\'e4rliga hotelse, men n\'e4r d\'f6den \'e4r \'f6ver dem, skola de m\'e4rka, om det \'e4r oss (dock icke oss utan Gud sj\'e4lv, s\'e5som Paulus h\'e4r s\'e4ger) eller sig sj\'e4lva som de g\'e4ckat. Eftersom de \'f6vermodigt f\'f6rakta v\'e5ra p\'e5minnelser, s\'e4ga vi likv\'e4l detta till v\'e5r tr\'f6st f\'f6r att komma ih\'e5g, att det \'e4r b\'e4ttre att lida \'e4n att g\'f6ra or\'e4tt. Ty att t\'e5ligt lida medf\'f6r ingen skuld. Vidare skall Gud icke l\'e5ta oss, hans tj\'e4nare, d\'f6 av hunger, utan i hungertider, d\'e5 de rika lida brist och hungra, skall han f\'f6da och m\'e4tta oss.\par \par [l6l] Ty vad m\'e4nniskan s\'e5r, det skall hon ock sk\'f6rda.\par \tab\par \par det m\'e4nniskan s\'e5r skall hon ocks\'e5 sk\'f6rda.\par \par Allt detta h\'f6r till stycket om pr\'e4sternas underh\'e5ll. Jag utl\'e4gger icke g\'e4rna s\'e5dana satser, eftersom de synas framh\'e4va oss, Ordets f\'f6rkunnare, vilket de ock faktiskt g\'f6ra. Den som alltf\'f6r flitigt inpr\'e4ntar dem i sina \'e5h\'f6rare f\'e5r vidare \'f6ver sig ett sken av girighet. Men m\'e4nniskor skola undervisas \'e4ven om denna sak, f\'f6r att de m\'e5 veta, att de \'e4ro skyldiga att hedra och underh\'e5lla sina l\'e4rare. Det samma l\'e4r Kristus, Luk. 10, 7: \'bb\'e4t och drick vad ni f\'e5r, ty arbetaren \'e4r v\'e4rd sin l\'f6n. Flytta inte fr\'e5n hus till hus.\'bb Och Paulus s\'e4ger p\'e5 ett annat st\'e4lle: \'bbVet ni inte att de som tj\'e4nstg\'f6r i templet \'e4ter av det som kommer fr\'e5n templet, och att de som g\'f6r tj\'e4nst vid altaret f\'e5r sin del av det som offras p\'e5 altaret? S\'e5 har ocks\'e5 Herren befallt att de som predikar evangeliet skall leva av evangeliet.\'bb (l Kor. 9, 13 f.). Detta \'e4r nyttigt att veta \'e4ven f\'f6r oss, som st\'e5 i Ordets \'e4mbete, f\'f6r att vi icke m\'e5 med d\'e5ligt samvete mottaga den l\'f6n, som tillerk\'e4nnes oss av p\'e5vekyrkans forna egendom. Ehuru dessa gods samlats genom rent svek, kan dock Gud plundra egyptierna, det \'e4r papisterna, p\'e5 deras egendom och anv\'e4nda den f\'f6r ett fromt och gott \'e4ndam\'e5l, vilket icke sker, d\'e5 adelsm\'e4nnen roffa den \'e5t sig och missbruka den, utan d\'e5 de som f\'f6rkunna Guds \'e4ra och giva ungdomen kristen undervisning f\'e5 sitt uppeh\'e4lle av den. Det \'e4r n\'e4mligen om\'f6jligt f\'f6r en och samme man att f\'e5 tid att \'e4gna sig natt och dag \'e5t praktiskt arbete och d\'e4rigenom f\'f6rtj\'e4na sitt uppeh\'e4lle och samtidigt studera den heliga Skrift s\'e5 som l\'e4ro\'e4mbetet kr\'e4ver. Vi skola allts\'e5 minnas, att vi med gott samvete kunna njuta av det som fr\'e5n kyrkogodsen gives oss till n\'f6dtorftigt uppeh\'e4lle f\'f6r att vi skola f\'e5 tid att sk\'f6ta v\'e5rt \'e4mbete. Det \'e4r n\'e4mligen Gud som befallt och ordnat det s\'e5. Ingen m\'e5 d\'e4rf\'f6r g\'f6ra sig samvete \'f6ver denna sak, som om han icke hade r\'e4tt till dessa f\'f6rm\'e5ner.\par } X-6: 7{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:7\par \par Faren icke vilse. Gud l\'e5ter icke g\'e4cka sig.\par \tab\par \par Bedra inte er sj\'e4lva. Gud bedrar man inte:\par \par Aposteln l\'e4gger s\'e5dan vikt vid fr\'e5gan om l\'e4rarnas underh\'e5ll, att han till klandret och f\'f6rmaningen \'e4ven l\'e4gger en hotelse, s\'e4gande: \'bbGud bedrar man inte.\'bb D\'e4rmed tr\'e4ffar han ocks\'e5 den \'f6mma punkten hos v\'e5ra anh\'e4ngare, som i sin hejdl\'f6sa s\'e4kerhet f\'f6rakta v\'e5rt \'e4mbete. De akta det n\'e4mligen f\'f6r ett sk\'e4mt, som inbjuder till lek. Och d\'e4rf\'f6r f\'f6rs\'f6ka de, s\'e4rskilt adelsm\'e4nnen, att g\'f6ra pr\'e4.s. den som underh\'e5ller Ordets f\'f6rkunnare, han g\'f6r en andlig g\'e4rning och \'bbskall sk\'f6rda evigt liv.\'bb D\'e5 blir fr\'e5gan, huruvida vi med goda g\'e4rningar kunna f\'f6rtj\'e4na det eviga livet. Det tycks ju Paulus p\'e5st\'e5 p\'e5 detta st\'e4lle. Nu ha vi ovan i utl\'e4ggningen av tredje kapitlet noggrant och utf\'f6rligt avhandlat s\'e5dana st\'e4llen, som handla om l\'f6n f\'f6r g\'e4rningar. Men det \'e4r synnerligen av n\'f6den, att de troende genom Pauli exempel uppfordras till goda g\'e4rningar, d.v.s. till att \'f6va sin tro i goda g\'e4rningar, ty om icke s\'e5dana g\'e4rningar f\'f6lja p\'e5 tron, \'e4r det ett osvikligt tecken p\'e5 att tron icke \'e4r sann. Aposteln s\'e4ger allts\'e5: \'bbDen som s\'e5r i sitt k\'f6tts \'e5ker\'bb (n\'e5gra l\'e4sa: \'bbi k\'f6ttet\'bb), d.v.s. den som icke delar med sig \'e5t Ordets tj\'e4nare utan endast s\'f6rjer f\'f6r sig sj\'e4lv, vilket k\'f6ttet alltid yrkar p\'e5, \'bbhan skall av k\'f6ttet sk\'f6rda underg\'e5ng\'bb, icke endast i det tillkommande utan \'e4ven i detta livet. De ogudaktigas \'e4godelar f\'f6rskingras n\'e4mligen, och p\'e5 sistone f\'f6rg\'e5s de sj\'e4lva med skam. Aposteln skulle g\'e4rna vilja f\'f6rmana \'e5h\'f6rarna att vara frikostiga och godgivna mot sina l\'e4rare. Det \'e4r mycket sorgligt att den m\'e4nskliga ondskan och otacksamheten skall vara s\'e5 stor, att s\'e5dana f\'f6rmaningar skola beh\'f6vas i f\'f6rsamlingarna.\par \par Enkratiterna 59) hava missbrukat detta st\'e4lle till att bekr\'e4fta sin sv\'e4rmiska inst\'e4llning till \'e4ktenskapet. De utlade det d\'e5 p\'e5 f\'f6ljande s\'e4tt: \'bbDen som s\'e5r i k\'f6ttet skall sk\'f6rda f\'f6rg\'e4ngelse, d.v.s. den som gifter sig skall bli f\'f6rd\'f6md. [163] Allts\'e5 \'e4r en hustru n\'e5got f\'f6rd\'f6mligt, och \'e4ktenskapet \'e4r n\'e5got ont, ty d\'e4r s\'e5r man i k\'f6ttet.\'bb Dessa sk\'e4ndliga odjur voro s\'e5 omd\'f6mesl\'f6sa, att de icke f\'f6rstodo, vad aposteln syftade p\'e5. Jag erinrar om detta f\'f6r att ni skola f\'f6rst\'e5, att dj\'e4vulen genom sina tj\'e4nare med l\'e4tthet kan v\'e4nda enfaldiga hj\'e4rtan fr\'e5n sanningen. S\'e5dana dj\'e4vulens tj\'e4nare f\'e5r Tyskland snart i otalig m\'e4ngd, ja, det har redan m\'e5nga, eftersom det p\'e5 en del h\'e5ll f\'f6rf\'f6ljer och d\'f6dar fromma l\'e4rare och p\'e5 andra h\'e5ll f\'f6rsummar att underh\'e5lla dem. Mot dessa och liknande villfarelser skola vi v\'e4pna oss genom att l\'e4ra oss fatta Skriftens r\'e4tta mening. Men var och en som blott har sunt f\'f6rnuft kan se, att Paulus icke talar om \'e4ktenskapet utan om underh\'e5ll \'e5t kyrkans tj\'e4nare. Ehuru s\'e5dant underh\'e5ll \'e4r n\'e5got lekamligt, kallar han det likv\'e4l f\'f6r en s\'e5dd i Anden. Att skrapa \'e5t sig och s\'f6ka sitt eget kallar han d\'e4remot \'bbatt s\'e5 i k\'f6ttet \'bb. Om de f\'f6rra s\'e4ger han, att de \'e4ro v\'e4lsignade b\'e5de i detta och det tillkommande livet, medan d\'e4remot de senare skola vara f\'f6rbannade b\'e5de i detta och det tillkommande livet.\par } 96: 8{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:8\par \par [162] Den som s\'e5r i k\'f6ttet, han skall av k\'f6ttet sk\'f6rda f\'f6rg\'e4ngelse, men den som s\'e5r i Anden, han skall av Anden sk\'f6rda evigt liv.\par \tab\par \par Den som s\'e5r i sitt k\'f6tts \'e5ker skall av k\'f6ttet sk\'f6rda underg\'e5ng, men den som s\'e5r i Andens \'e5ker skall av Anden sk\'f6rda evigt liv.\par \par Aposteln till\'e4gger en bild eller liknelse. Den allm\'e4nna satsen om s\'e5dden till\'e4mpar han p\'e5 den speciella fr\'e5gan om pr\'e4sternas underh\'e5ll, s\'e4gande: \'bbDen som s\'e5r i Anden\'bb, d.v andra skola vi vara frikostiga och g\'f6ra v\'e4l, och det utan att f\'f6rtr\'f6ttas. Ty det \'e4r l\'e4tt att g\'f6ra v\'e4l en eller annan g\'e5ng, men att framh\'e4rda utan att \'f6vervinnas av deras otacksamhet eller ondska, mot vilka man g\'f6r v\'e4l &emdash; d\'e4rtill fordras arbete och m\'f6da. D\'e4rf\'f6r f\'f6rmanar han oss icke blott att g\'f6ra v\'e4l utan att g\'f6ra v\'e4l utan att f\'f6rtr\'f6ttas. Och f\'f6r att l\'e4ttare \'f6vertala oss h\'e4rtill, [164] till\'e4gger han: \'bbOm vi icke uppgivas, s\'e5 skola vi, n\'e4r tiden \'e4r inne, f\'e5 inb\'e4rga v\'e5r sk\'f6rd.\'bb Han vill s\'e4ga: T\'e4nk p\'e5 och f\'f6rbida den eviga sk\'f6rd, som stundar, d\'e5 ingen m\'e4nniskas otacksamhet eller ondska skall kunna f\'f6rm\'e5 er att sluta med att g\'f6ra gott. D\'e5 sk\'f6rdetiden \'e4r inne skola ni n\'e4mligen f\'e5 sk\'f6rda en \'f6verm\'e5ttan riklig frukt av er s\'e5dd. &emdash; Med s\'e5dana k\'e4rleksfulla ord uppmuntrar han allts\'e5 de troende till goda g\'e4rningar.\par } )O6: 9{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:9\par \par Och l\'e5tom oss icke f\'f6rtr\'f6ttas att g\'f6ra vad gott \'e4r; ty om vi icke uppgivas, s\'e5 skola vi, n\'e4r tiden \'e4r inne, f\'e5 inb\'e4rga v\'e5r sk\'f6rd.\par \tab\par \par L\'e5t oss inte tr\'f6ttna p\'e5 att g\'f6ra gott. Ty n\'e4r tiden \'e4r inne f\'e5r vi sk\'f6rda, om vi inte ger upp.\par \par D\'e5 han nu skall sluta sitt brev, \'f6verg\'e5r han fr\'e5n speciella till allm\'e4nna f\'f6rmaningar. H\'e4r manar han i allm\'e4nhet till varje gott verk. Han vill s\'e4ga: Icke endast mot Ordets tj\'e4nare utan ocks\'e5 mot allaatt giva allmosor \'e5t alla beh\'f6vande. Han menar: L\'e5t oss g\'f6ra det goda, s\'e5 l\'e4nge dagen varar, ty d\'e5 natten kommer, kunna vi icke verka (Joh. 9, 4). D\'e5 sanningens ljus \'e4r borta, utf\'f6ra visserligen m\'e4nniskor m\'e5ngahanda g\'e4rningar, men f\'f6rg\'e4ves, ty eftersom de vandra i m\'f6rkret kunna de icke se vart de g\'e5. D\'e4rf\'f6r \'e4r hela deras liv, deras g\'e4rningar och lidande och deras d\'f6d f\'f6rg\'e4ves. Med dessa ord riktar han dock \'e4ven ett sidohugg mot galaterna, som om han sade: Om ni icke f\'f6rbliva vid den sunda l\'e4ra, som ni av mig undf\'e5tt, hj\'e4lper det er icke att ni g\'f6ra m\'e5nga goda g\'e4rningar och utst\'e5 m\'e5nga lidanden. Han sade ju ovan, kap. 3, 4: \'bbHar ni lidit s\'e5 mycket f\'f6rg\'e4ves?\'bb \'bbdem som delar v\'e5r tro.\'bb \'e5ter \'e4r en ny ben\'e4mning, med vilken han \'e5syftar dem som ha samma tro som vi. Till dem \'e4ro i fr\'e4msta rummet att r\'e4kna Ordets tj\'e4nare och d\'e4rn\'e4st alla andra troende.\par } GG-W6:10{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:10\par \par M\'e5 vi allts\'e5, medan vi hava tillf\'e4lle, g\'f6ra vad gott \'e4r mot var man, och f\'f6rst och fr\'e4mst mot dem som \'e4ro v\'e5ra medbr\'f6der i tron.\par \tab\par \par L\'e5t oss d\'e4rf\'f6r g\'f6ra gott mot alla m\'e4nniskor medan vi har tillf\'e4lle, och framf\'f6r allt mot dem som delar v\'e5r tro.\par \par Detta \'e4r avslutningen p\'e5 f\'f6rmaningen att frikostigt underh\'e5lla kyrkans tj\'e4nare och  skarp f\'f6rebr\'e5else eller sm\'e4delse mot de falska apostlarna.\par \par I b\'f6rjan hade han f\'f6rbannat dem, och nu liksom upprepar han det p\'e5 nytt, ehuru med andra ord, i det att han h\'e4ftigt anklagar dem, i avsikt att avskr\'e4cka galaterna fr\'e5n att underkasta sig deras myndighet. [165] Ni ha s\'e5dana l\'e4rare, s\'e4ger han, som f\'f6r det f\'f6rsta endast s\'f6ka sin egen \'e4ra, vidare undfly korset och f\'f6r det tredje varken f\'f6rst\'e5 eller sj\'e4lva efterleva sin l\'e4ra, &emdash; Om n\'e5gon och s\'e4rskilt d\'e5 en apostel anbefallde en l\'e4rare genom att tillskriva honom dessa tre dygder, borde denne med sk\'e4l undvikas av alla. Men alla galater lydde icke denna Pauli f\'f6rmaning. Paulus f\'f6rtalar icke de falska apostlarna, d\'e5 han s\'e5 h\'e4ftigt angriper dem, utan han d\'f6mer dem i kraft av sin myndighet som apostel. D\'e5 vi kalla p\'e5ven f\'f6r Antikrist och f\'f6rbanna biskopar och sv\'e4rmare, \'e4r det intet godtyckligt nedsv\'e4rtande, utan vi f\'e4lla med gudomlig myndighet den domen \'f6ver dem, att de \'e4ro f\'f6rbannade, enligt Pauli ord: \'bbMen om det \'e4n vore vi sj\'e4lva eller en \'e4ngel fr\'e5n himlen som predikade evangelium f\'f6r er i strid med vad vi har predikat, s\'e5 skall han vara under f\'f6rbannelse.\'bb (Gal. l, 8). Ty papisterna f\'f6rf\'f6lja och sv\'e4rmarna f\'f6rd\'e4rva Kristi l\'e4ra.\par \par \'bbSen h\'e4r\'bb, s\'e4ger han, \'bbvilket stort brev jag egenh\'e4ndigt skrivit till eder!\'bb Detta s\'e4ger han f\'f6r att beveka dem och f\'f6r att antyda sitt moderliga sinnelag gentemot dem, som om han sade: Aldrig har jag egenh\'e4ndigt skrivit ett s\'e5dant brev till n\'e5gon annan f\'f6rsamling som det jag skrivit till er. Ty sina \'f6vriga brev dikterade han och skrev sedan endast den avslutande h\'e4lsningen egenh\'e4ndigt, som man kan se i slutet av hans brev. S\'e5 vitt jag f\'f6rst\'e5r syftar han med dessa ord p\'e5 brevets l\'e4ngd. Andra fatta dem annorlunda. Nu f\'f6ljer anklagelse och f\'f6rd\'f6melse.\par }   eG6:11{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:11\par \par Sen h\'e4r vilket stort brev jag egenh\'e4ndigt skriver till eder!\par \tab\par \par Se h\'e4r med vilka stora bokst\'e4ver jag skriver till er med egen hand.\par \par Han avslutar brevet med en uppmaning till de sina och en vara dem till behag och f\'f6r att f\'e5 beh\'e5lla sin egen \'e4ra tvinga de er till omsk\'e4relse. Ty de f\'f6rn\'e4msta bland judarna g\'f6ra h\'e5rdnackat motst\'e5nd mot evangelium och f\'f6rsvara Mose. Efter deras vilja s\'f6ka de anpassa sig, i det att de st\'e4lla sitt utv\'e4rtes leverne och upptr\'e4dande dem till behag. F\'f6r att allts\'e5 bevara deras ynnest och undg\'e5 korsets f\'f6rf\'f6ljelse l\'e4ra de, att omsk\'e4relsen \'e4r n\'f6dv\'e4ndig f\'f6r saligheten. S\'e5dana \'e4ro i v\'e5ra dagar vissa p\'e5vens, biskoparnas och furstarnas r\'e4nksmidare, som ropa mot oss och vr\'e4nga v\'e5ra skrifter till det v\'e4rsta, icke av k\'e4rlek till sanningen, ty den bek\'e4mpa och sm\'e4da de trots samvetets gensaga, utan f\'f6r att behaga sin avgud: p\'e5ven, biskoparna, kungarna och de v\'e4rldsliga furstarna, och vidare f\'f6r att undg\'e5 f\'f6rf\'f6ljelse f\'f6r Kristi kors\'b4 skull. Men om evangelium kunde bjuda dem samma k\'f6ttsliga f\'f6rm\'e5ner som de erh\'e5lla av ogudaktiga biskopar och furstar, och om evangelii f\'f6rkunnelse medf\'f6rde rikedomar, njutningar, frid och lugn f\'f6r k\'f6ttet, skulle de genast ansluta sig till oss.\par \par Edra l\'e4rare \'e4ro alltigenom l\'f6gnaktiga m\'e4nniskor, s\'e4ger Paulus, som icke alls bry sig om Kristi \'e4ra och er fr\'e4lsning utan endast s\'f6ka sin egen \'e4ra. [167] Vidare frukta de f\'f6r korset, och d\'e4rf\'f6r predika de en k\'f6ttslig r\'e4ttf\'e4rdighet f\'f6r att icke \'e5draga sig m\'e4nniskors hat och f\'f6rf\'f6ljelse. \'c4ven om ni allts\'e5 med stor iver l\'e4nge ha lyssnat till dem, s\'e5 lyssna ni dock till s\'e5dana som dyrka buken, s\'f6ka sin egen \'e4ra och fly f\'f6r korset. &emdash; Tonvikten ligger p\'e5 ordet \'bbtvinga\'bb. Ty omsk\'e4relse betyder intet, men att tvingas till omsk\'e4relse och att r\'e4kna dess iakttagande f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdighet och tillfyllestg\'f6relse och dess f\'f6rsummande f\'f6r synd, det \'e4r att skymfa Kristus. D\'e4rom har ovan talats tillr\'e4ckligt utf\'f6rligt.\par } $$L6:12{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:12\par \par Alla de som efterstr\'e4va ett gott anseende h\'e4r i k\'f6ttet, de vilja n\'f6dga eder till omsk\'e4relse, detta allenast f\'f6r att de sj\'e4lva skola undg\'e5 att bliva f\'f6rf\'f6ljda f\'f6r Kristi kors' skull.\par \tab\par \par Alla som vill ha gott anseende genom n\'e5got yttre f\'f6rs\'f6ker tvinga er till omsk\'e4relse, och detta bara f\'f6r att de inte skall bli f\'f6rf\'f6ljda f\'f6r Kristi kors.\par \par Han begagnar det talande ordet evprosop\'e9saj, som p\'e5 v\'e5rt spr\'e5k kan \'e5terges med \'bbskicka sig v\'e4l\'bb, \'bbveta att st\'e4lla sig v\'e4l\'bb. [166] Deras f\'f6rsta dygd \'e4r, s\'e4ger han, att de st\'e4lla sig in hos de m\'e4ktiga och hos \'f6verstepr\'e4sterna. F\'f6r atttt de skall kunna skryta med att ni \'e4r omskurna.\par \par H\'e4r \'e4r Paulus en k\'e4ttare, eftersom han s\'e4ger, att de falska apostlarna och hela det judiska folket, som l\'e4to omsk\'e4ra sig, icke h\'e5lla lagen, ja, att de omskurna med sin laguppfyllelse icke uppfylla den. Det \'e4r mot Mose, som s\'e4ger, att de som l\'e5ta omsk\'e4ra sig h\'e5lla lagen och de som underl\'e5ta att omsk\'e4ra sig g\'f6ra Guds f\'f6rbund om intet, 1 Mos. 17, 14. Judarna l\'e4to omsk\'e4ra sig endast av den anledningen att de ville h\'e5lla lagen, vilken f\'f6reskrivit, att allt mank\'f6n skulle omsk\'e4ras p\'e5 \'e5ttonde dagen. Detta har ovan utf\'f6rligt avhandlats, och d\'e4rf\'f6r beh\'f6ver det icke nu upprepas. Men detta h\'f6r till den karakteristik av de falska apostlarna, som skulle avskr\'e4cka galaterna fr\'e5n att sk\'e4nka dem geh\'f6r. Det \'e4r som om han sade: Nu skall jag visa er, hurudana l\'e4rare ni ha! F\'f6r det f\'f6rsta \'e4ro de \'e4relystna m\'e4nniskor, som endast s\'f6ka sitt eget och s\'f6rja f\'f6r sin buk. Vidare fly de f\'f6r korset, och slutligen l\'e4ra de intet sant eller visst, utan alla deras ord och g\'e4rningar \'e4ro f\'f6rst\'e4llning. \'c4ven om de i det yttre h\'e5lla lagen l\'f6s med \'e5tb\'f6rder och ceremonier, s\'e5 h\'e5lla de den dock icke med allt sitt h\'e5llande. Ty utan den helige Ande kan lagen icke uppfyllas. Och den helige Ande f\'e5r man icke utan Kristus. S\'e5 l\'e4nge man icke har undf\'e5tt honom, stannar den orene anden, som f\'f6raktar Gud och s\'f6ker sin egen \'e4ra. De lagens g\'e4rningar som den anden g\'f6r \'e4ro skrymteri och synd i dubbel mening. Ett orent hj\'e4rta uppfyller n\'e4mligen icke lagen utan giver sig endast ett utv\'e4rtes sken av att uppfylla den, och d\'e4rigenom endast styrkes det i sin gudl\'f6shet och sitt skrymteri.\par \par Man b\'f6r noga l\'e4gga m\'e4rke till denna sats: \'bbde som l\'e5ter omsk\'e4ra sig kan inte ens sj\'e4lva h\'e5lla lagen\'bb, d.v.s. de omskurna \'e4ro icke omskurna. Det kan till\'e4mpas \'e4ven p\'e5 andra g\'e4rningar. Den som arbetar, beder och lider utanf\'f6r Kristus, han arbetar, beder och lider f\'f6rg\'e4ves, \'bbTy allt som inte sker av tro \'e4r synd.\'bb (Rom. 14, 23). Man har allts\'e5 intet gagn av att i utv\'e4rtes mening omsk\'e4ras, fasta, bedja o.s.v., s\'e5 l\'e4nge man dock inv\'e4rtes f\'f6raktar n\'e5den, syndernas f\'f6rl\'e5telse, tron och Kristus och \'e4r h\'f6gmodig i f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 sig sj\'e4lv och sin inbillade egna r\'e4ttf\'e4rdighet. Allt detta \'e4r n\'e4mligen f\'f6rf\'e4rliga synder mot lagens f\'f6rsta tavla. P\'e5 dem f\'f6lja sedan ocks\'e5 synder mot andra tavlan, s\'e5som olydnad, okyskhet, h\'e4ftighet, vrede, hat o.s.v. Allts\'e5 s\'e4ger han med r\'e4tta: \'bbde som l\'e5ter omsk\'e4ra sig kan inte ens sj\'e4lva h\'e5lla lagen\'bb, utan de giva sig endast sken av att uppfylla den. Men inf\'f6r Gud \'e4r skrymteriet dubbel or\'e4ttf\'e4rdighet.\par \par Vad \'e5syfta de falska apostlarna med sitt krav p\'e5 omsk\'e4relse? De vilja att ni skola l\'e5ta omsk\'e4ra er, icke f\'f6r att ni skola r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ras, ehuru detta \'e4r deras f\'f6rev\'e4ndning, utan f\'f6r att de skola kunna ber\'f6mma sig av ert k\'f6tt. Vem gripes icke av ytterlig avsky inf\'f6r denna f\'f6rd\'e4rvbringande last, som heter lystnad efter f\'e5f\'e4nglig \'e4ra, d\'e5 den f\'f6r sj\'e4larna i s\'e5dan v\'e5da? [169] De \'e4ro alltigenom l\'f6gnaktiga m\'e4nniskor, s\'e4ger han, som tj\'e4na sin buk och frukta f\'f6r korset. Vidare, och det \'e4r det v\'e4rsta, n\'f6dga de er att omsk\'e4ra er efter lagen f\'f6r att s\'e5 kunna begagna sig av ert k\'f6tt f\'f6r att vinna egen \'e4ra, till edra sj\'e4lars eviga skada. Den f\'f6rdel, som ni hava av omsk\'e4relsen, \'e4r inf\'f6r Gud f\'f6rd\'e4rv, och inf\'f6r v\'e4rlden best\'e5r den i att de falska apostlarna kunna ber\'f6mma sig av att vara edra l\'e4rare och av att ni \'e4ro deras l\'e4rjungar. De l\'e4ra likv\'e4l vad de sj\'e4lva icke h\'e5lla. &emdash; S\'e5 bestraffar han skarpt och h\'e4ftigt de falska apostlarna.\par \par Orden \'bbf\'f6r att kunna ber\'f6mma sig av edert k\'f6tt\'bb b\'f6ra l\'e4sas med eftertanke. Aposteln menar: De hava icke Andens ord, och d\'e4rf\'f6r kunna ni om\'f6jligt genom deras f\'f6rkunnelse undf\'e5 Anden. De endast s\'e4tta ert k\'f6tt i verksamhet och g\'f6ra er till k\'f6ttsliga r\'e4ttf\'e4rdighetsmakare, som utv\'e4rtes och utan Anden fira dagar och tider och offra enligt lagen, vilket allt \'e4r rent k\'f6ttsliga g\'e4rningar, som icke inbringa annat \'e4n f\'f6rspilld m\'f6da och f\'f6rd\'f6melse. De sj\'e4lva d\'e4remot vinna h\'e4rigenom, att de kunna skryta med att vara galaternas l\'e4rare och att hava \'e5terf\'f6rt dem fr\'e5n den k\'e4tterske Pauli l\'e4ra till den moderna synagogan. P\'e5 samma s\'e4tt skryta i v\'e5ra dagar papisternas smilfinkar med att de i kyrkans moderssk\'f6te \'e5terf\'f6ra dem som de f\'f6rvilla. Vi \'e5ter ber\'f6mma oss icke av edert k\'f6tt utan av eder ande, ty genom v\'e5r predikan ha ni undf\'e5tt Anden (ovan 3, 2). \par } 2a6:13{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:13\par \par Ty inte ens dessa omskurna sj\'e4lva h\'e5lla lagen. Nej, det \'e4r f\'f6r att kunna ber\'f6mma sig av edert k\'f6tt som de vilja att I skolen l\'e5ta omsk\'e4ra eder.\par \tab\par \par Ty de som l\'e5ter omsk\'e4ra sig kan inte ens sj\'e4lva h\'e5lla lagen, men de vill att ni skall l\'e5ta omsk\'e4ra er, f\'f6r apest, att jag skulle vilja se det begravt i helvetet, ty det l\'e4nder till f\'f6rd\'e4rv f\'f6r s\'e5 m\'e5nga. Men m\'e5 de som ha lust ber\'f6mma sig av k\'f6ttet och sedan f\'f6rg\'e5s med sin f\'f6rbannade ber\'f6mmelse. Men m\'e5 jag alltid f\'e5 beh\'e5lla den enda verkliga ber\'f6mmelsen, som \'e4r att ber\'f6mma sig av Kristi kors. P\'e5 samma s\'e4tt talar han ocks\'e5 i Rom. 5, 3: \'bbvi jublar ocks\'e5 mitt i v\'e5ra lidanden,\'bb, likas\'e5 2 Kor. 12, 9: \'bbD\'e4rf\'f6r vill jag hellre ber\'f6mma mig av min svaghet.\'bb H\'e4r visar allts\'e5 Paulus, vilken de kristnas sanna ber\'f6mmelse \'e4r, n\'e4mligen att ber\'f6mma sig, gl\'e4djas och yvas \'f6ver lidanden, sm\'e4lek, svaghet och annat s\'e5dant. V\'e4rlden h\'e5ller n\'e4mligen icke endast de kristna f\'f6r de mest f\'f6raktliga bland m\'e4nniskor, utan den hatar dem ocks\'e5 bittert, och det i enligt dess mening ber\'e4ttigad nit\'e4lskan, den f\'f6rf\'f6ljer, f\'f6rd\'f6mer och d\'f6dar dem s\'e5som den farligaste pest f\'f6r b\'e5de det andliga och det v\'e4rldsliga regementet, d.v.s. s\'e5som k\'e4ttare och upprorsm\'e4n. Men emedan de f\'e5 utst\'e5 allt detta, icke p\'e5 grund av mord, st\'f6ld eller andra s\'e5dana brott, utan f\'f6r Kristi skull, vars v\'e4lg\'e4rning och \'e4ra de f\'f6rkunna, ber\'f6mma de sig \'f6ver Kristi lidanden och kors och gl\'e4dja sig med apostlarna \'bb\'f6ver att de hade ansetts v\'e4rdiga att lida sm\'e4lek f\'f6r Namnets skull\'bb (Apg. 5, 41). P\'e5 samma s\'e4tt b\'f6ra vi nu, d\'e5 p\'e5ven och hela v\'e4rlden anfaller, grymt f\'f6rd\'f6mer och d\'f6dar oss, ber\'f6mma oss och jubla \'f6ver detta, ty vi lida icke s\'e5dant f\'f6r v\'e5ra og\'e4rningars skull, s\'e5som \'bbf\'f6rbrytare eller f\'f6rskingrare.\'bb (l Petr. 4, 15), utan f\'f6r Kristi, v\'e5r Fr\'e4lsares och Herres skull, vars evangelium vi l\'e4ra rent.\par \par Det \'e4r s\'e4rskilt dessa tv\'e5 orsaker som komma v\'e5r ber\'f6mmelse att v\'e4xa och bef\'e4stas, n\'e4mligen f\'f6r det f\'f6rsta att vi \'e4ro vissa om att hava en ren och gudomlig l\'e4ra, och vidare att v\'e5rt kors eller lidande \'e4r Kristi lidande. [171] D\'e5 v\'e4rlden f\'f6rf\'f6ljer och d\'f6dar oss, hava vi d\'e4rf\'f6r ingen anledning att klaga och gr\'e5ta utan att gl\'e4djas och jubla \'f6verljutt. V\'e4rlden anser oss visserligen vara olyckliga och v\'e4rda f\'f6rd\'f6melse, men Kristus d\'e4remot, som \'e4r st\'f6rre \'e4n v\'e4rlden och f\'f6r vars skull vi lida, han kallar oss saliga och bjuder oss att gl\'e4djas. \'bbSaliga \'e4r ni, s\'e4ger han, n\'e4r m\'e4nniskor h\'e5nar och f\'f6rf\'f6ljer er, ljuger och s\'e4ger allt ont om er f\'f6r min skull. Gl\'e4d er och jubla, ty er l\'f6n \'e4r stor i himlen.\'bb (Matt. 5, 11 f.). D\'e4rf\'f6r \'e4r v\'e5r ber\'f6mmelse av helt annat slag \'e4n v\'e4rldens, ty v\'e4rlden ber\'f6mmer sig icke av lidanden, sm\'e4lek, f\'f6rf\'f6ljelse och d\'f6d utan av makt, rikedom, frid, \'e4ra, vishet, r\'e4ttf\'e4rdighet. Men slutet p\'e5 s\'e5dan ber\'f6mmelse och gl\'e4dje blir sorg och skam.\par \par Vidare betyder Kristi kors icke det stycke tr\'e4, som Kristus bar p\'e5 sina axlar och vid vilket han sedan naglades fast, utan det betyder i allm\'e4nhet alla de frommas lidanden, eftersom deras lidanden \'e4ro Kristi lidanden, enligt 2 Kor. l, 5: \'bbTy s\'e5som Kristuslidanden fl\'f6dar \'f6ver oss\'bb, och enligt Kol. l, 24: \'bbNu gl\'e4der jag mig mitt under mina lidanden f\'f6r er. Och det som fattas av Kristuslidanden uppfyller jag i mitt liv f\'f6r hans kropp, som \'e4r f\'f6rsamlingen.\'bb Allts\'e5 betecknar Kristi kors i allm\'e4nhet alla de kyrkans lidanden, som den utst\'e5r f\'f6r Kristi skull, vilket ocks\'e5 Kristus sj\'e4lv betygar, d\'e5 han i Apg. 9, 4 s\'e4ger: \'bbSaul, Saul, varf\'f6r f\'f6rf\'f6ljer du mig?\'bb Saul bar icke hand p\'e5 Kristus utan p\'e5 hans kyrka. Och \'bbDen som r\'f6r vid er, r\'f6r vid hans \'f6gonsten.\'bb (Sak. 2, 8). K\'e4nseln \'e4r finare och snabbare i huvudet \'e4n i andra lemmar, det l\'e4r oss erfarenheten. Ty om man skadar en t\'e5 eller n\'e5gon annan obetydlig kroppsdel, f\'f6rr\'e5der huvudet genom ansiktsuttrycket genast, att det m\'e4rker detta. N\'e4san rynkas n\'e4mligen, och \'f6gonen f\'e5 ett str\'e4ngt uttryck m.m. [172] P\'e5 samma s\'e4tt g\'f6r Kristus, som \'e4r v\'e5rt huvud, v\'e5ra lidanden till sina, och han k\'e4nner det som sitt eget onda, d\'e5 vi lida, som \'e4ro hans kropp.\par \par Detta \'e4r nyttigt att veta f\'f6r att vi icke skola bli alltf\'f6r bedr\'f6vade eller helt f\'f6rtvivlade, d\'e5 vi se v\'e5ra motst\'e5ndare f\'f6rf\'f6lja, bannlysa och d\'f6da oss, och d\'e5 vi se k\'e4ttarna hata oss s\'e5 bittert. I st\'e4llet skola vi enligt Pauli f\'f6red\'f6me t\'e4nka, att vi just d\'e5 som mest b\'f6ra ber\'f6mma oss av det kors, som icke p\'e5l\'e4gges oss f\'f6r v\'e5ra synders skull utan f\'f6r Kristi skull. Betrakta vi de lidanden, som vi genomg\'e5, s\'e5som drabbande endast oss sj\'e4lva, bliva de icke blott tunga utan outh\'e4rdliga. Men tillkommer andra personens pronomen, s\'e5 att vi kunna s\'e4ga: Dina lidanden, o Kristus, komma \'f6ver oss till \'f6verfl\'f6d, eller, f\'f6r att begagna psalmens ord: \'bbNej, f\'f6r din skull d\'f6das vi hela dagen,\'bb (Ps. 44, 23), d\'e5 bliva sj\'e4lva lidandena icke endast l\'e4tta utan t.o.m. ljuvliga, enligt Kristi ord: \'bbTy mitt ok \'e4r milt, och min b\'f6rda \'e4r l\'e4tt.\'bb (Matt. 11, 30).\par \par Det \'e4r emellertid tydligt, att enda anledningen till att vi nu m\'e5ste utst\'e5 v\'e5ra motst\'e5ndares hat och f\'f6rf\'f6ljelser \'e4r den, att vi f\'f6rkunna Kristus rent. Om vi f\'f6rnekade honom och godk\'e4nde deras f\'f6rd\'e4rvliga villfarelser och ogudaktiga gudstj\'e4nstbruk, skulle de icke endast sluta med att hata och f\'f6rf\'f6lja oss, utan de skulle d\'e4rtill erbjuda oss \'e4rest\'e4llen och rikedomar. Eftersom vi allts\'e5 lida detta f\'f6r Kristi skull, kunna vi verkligen med Paulus ber\'f6mma oss av v\'e5r Herres, Jesu Kristi, kors, det \'e4r, [173] icke av makt, m\'e4nniskogunst och rikedom utan av lidanden, svaghet, bedr\'f6velse, utv\'e4rtes strid, inv\'e4rtes r\'e4ddh\'e5ga, f\'f6rf\'f6ljelser och allt ont. D\'e4rf\'f6r hoppas vi ocks\'e5, att Kristus inom kort skall s\'e4ga till oss som David till pr\'e4sten Abjatar, l Sam. 22, 22: \'bbDet \'e4r jag som \'e4r orsaken till att hela din fars hus har utpl\'e5nats.\'bb, och s\'e5som profeten s\'e4ger: \'bbDen som r\'f6r vid er, r\'f6r vid hans \'f6gonsten.\'bb (Sak. 2, 8), som om han sade: Den som f\'f6rgriper sig p\'e5 er, f\'f6rgriper sig p\'e5 mig, ty om ni icke predikade mitt Ord och bek\'e4nde mig, skulle ni icke beh\'f6va utst\'e5 detta. S\'e5 heter det, Joh. 15. 19: \'bbOm ni vore av v\'e4rlden, skulle v\'e4rlden \'e4lska er som sina egna. Men ni \'e4r inte av v\'e4rlden, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur v\'e4rlden. D\'e4rf\'f6r hatar v\'e4rlden er.\'bb Detta har ocks\'e5 avhandlats tidigare i denna utl\'e4ggning.\par \par \par \par Genom vilket v\'e4rlden f\'f6r mig \'e4r korsf\'e4st och jag f\'f6r v\'e4rlden.\par \tab\par \par genom vilket v\'e4rlden \'e4r korsf\'e4st f\'f6r mig och jag f\'f6r v\'e4rlden.\par \par Ett f\'f6r Paulus typiskt uttryck: \'bbV\'e4rlden \'e4r korsf\'e4st f\'f6r mig\'bb,det \'e4r, jag h\'e5ller v\'e4rlden f\'f6r att vara f\'f6rd\'f6md. \'bbOch jag \'e4r korsf\'e4st f\'f6r v\'e4rlden\'bb, det \'e4r, v\'e4rlden h\'e5ller i sin tur mig f\'f6r att vara f\'f6rd\'f6md. S\'e5 korsf\'e4sta och f\'f6rd\'f6ma vi varandra. Jag avskyr all v\'e4rldens r\'e4ttf\'e4rdighet, l\'e4ra och g\'e4rningar som dj\'e4vulskt gift. V\'e4rlden i sin tur avskyr min l\'e4ra och mina g\'e4rningar och anser mig vara en farlig m\'e4nniska, en k\'e4ttare och upprorsman. S\'e5 \'e4r i v\'e5ra dagar v\'e4rlden korsf\'e4st f\'f6r oss och vi f\'f6r v\'e4rlden. Vi f\'f6rd\'f6ma och f\'f6rbanna p\'e5vens och k\'e4ttarnas l\'e4ra, m\'e4ssor, munkordnar och munkl\'f6ften, gudstj\'e4nstbruk, g\'e4rningar, leverne och alla andra styggelser s\'e5som dj\'e4vulsk orenlighet. De \'e5ter f\'f6rf\'f6lja och d\'f6da oss s\'e5som kristendomens f\'f6rd\'e4rvare och den allm\'e4nna s\'e4kerhetens f\'f6rst\'f6rare.\par \par [174] Munkarna fantiserade om att v\'e4rlden korsf\'e4stes f\'f6r dem, d\'e5 de intr\'e4dde i kloster. Men p\'e5 det viset korsf\'e4stes icke v\'e4rlden utan Kristus. V\'e4rlden befrias tv\'e4rtom fr\'e5n korsf\'e4stelsen och lever upp igen genom den inbillade helighet och den f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 egen r\'e4ttf\'e4rdighet, som de hyste, vilka intr\'e4dde i klostren, och d\'e4rf\'f6r betyder det en om djup okunnighet vittnande f\'f6rvr\'e4ngning av Pauli ord, d\'e5 man l\'e5ter dem syfta p\'e5 intr\'e4de i kloster. Han talar ju om n\'e5got vida h\'f6gre, n\'e4mligen om detta, att Paulus och varje helgon eller varje kristen anser det vara gudomlig vishet, r\'e4ttf\'e4rdighet och makt, som v\'e4rlden h\'e5ller f\'f6r och f\'f6rd\'f6mer s\'e5som den v\'e4rsta d\'e5rskap, gudl\'f6shet och svaghet, och tv\'e4rtom, vad v\'e4rlden h\'e5ller f\'f6r den h\'f6gsta fromhet och gudsdyrkan, det veta de fromma med s\'e4kerhet vara den v\'e4rsta gudsf\'f6rsm\'e4delse. S\'e5 d\'f6ma de fromma v\'e4rlden, och s\'e5 d\'f6mer v\'e4rlden i sin tur de fromma. Men det \'e4r de frommas dom som \'e4r den r\'e4tta, ty \'bbDen andliga m\'e4nniskan d\'e4remot bed\'f6mer allt, men sj\'e4lv kan hon inte bed\'f6mas av n\'e5gon.\'bb (l Kor. 2, 15). S\'e5lunda strider v\'e4rldens omd\'f6me om gudsfruktan eller r\'e4ttf\'e4rdighet inf\'f6r Gud mot de frommas omd\'f6me p\'e5 samma s\'e4tt som dj\'e4vulen och Gud strida mot varandra. Och liksom Gud \'e4r korsf\'e4st f\'f6r dj\'e4vulen och tv\'e4rtom dj\'e4vulen f\'f6r Gud, d.v.s. liksom Gud f\'f6rd\'f6mer dj\'e4vulens l\'e4ra och g\'e4rningar (\'bbOch Guds Son uppenbarades f\'f6r att han skulle g\'f6ra slut p\'e5 dj\'e4vulens g\'e4rningar.\'bb, s\'e4ger Johannes, l Joh. 3, 8), och liksom dj\'e4vulen tv\'e4rtom f\'f6rd\'f6mer och f\'f6rd\'e4rvar Guds ord och g\'e4rningar (han \'e4r ju en mandr\'e5pare och l\'f6gnens fader, Joh. 8, 44), s\'e5 f\'f6rd\'f6mer v\'e4rlden de frommas l\'e4ra och liv, i det den kallar dem farliga k\'e4ttare och st\'f6rare av den allm\'e4nna s\'e4kerheten. De fromma i sin tur kalla v\'e4rlden (och \'bbv\'e4rlden\'bb betyder i Skriften icke blott de uppenbart gudl\'f6sa och brottsliga utan \'e4ven de b\'e4sta, visaste och heligaste m\'e4nniskor) f\'f6r dj\'e4vulens son, som utm\'e4rkt f\'f6rst\'e5r att f\'f6lja i sin faders fotsp\'e5r, det \'e4r, som \'e4r en mandr\'e5pare och l\'f6gnare, alldeles som dess fader. Det \'e4r detta som Paulus syftar p\'e5 d\'e5 han s\'e4ger: \'bbgenom vilket v\'e4rlden \'e4r korsf\'e4st f\'f6r mig och jag f\'f6r v\'e4rlden.\'bb\par \par [175] Samtidigt riktar han emellertid en f\'f6rstucken bestraffning mot de falska apostlarna, som om han sade: Jag hatar och avskyr s\'e5som ett f\'f6rbannat ting all ber\'f6mmelse, som \'e4r utanf\'f6r Kristi kors. Dylik ber\'f6mmelse h\'e5ller jag icke endast f\'f6r d\'f6d utan f\'f6r sk\'e4ndligen d\'f6d, liksom den till korsf\'e4stning d\'f6mde d\'f6r en sk\'e4ndlig d\'f6d. Ty v\'e4rlden med all dess ber\'f6mmelse \'e4r korsf\'e4st f\'f6r mig och jag f\'f6r v\'e4rlden. F\'f6rbannade vare d\'e4rf\'f6r alla de, som ber\'f6mma sig av ert k\'f6tt och icke av Kristi kors. Med dessa ord giver allts\'e5 Paulus till k\'e4nna, att han uppriktigt hatar v\'e4rlden med den helige Andes hat, och att v\'e4rlden i sin tur uppriktigt hatar honom med den onde andens hat Det \'e4r som om han sade: Mellan mig och v\'e4rlden \'e4r ingen endr\'e4kt m\'f6jlig. Vad skall jag d\'e5 g\'f6ra? Skall jag giva vika och l\'e4ra s\'e5dant som behagar v\'e4rlden? Nej, med obrutet mod skall jag angripa den \'e4nnu dj\'e4rvare och f\'f6rakta och korsf\'e4sta den lika h\'e4ftigt som den f\'f6raktar och korsf\'e4ster mig.\par \par Slutligen l\'e4r Paulus p\'e5 detta st\'e4lle \'e4ven, huru man skall k\'e4mpa mot Satan, som \'f6verh\'f6ljer oss med st\'e4ndigt nya kroppsliga lidanden och inv\'e4rtes st\'e4ndigt s\'e5rar v\'e5rt hj\'e4rta med sina gl\'f6dande pilar f\'f6r att \'e5tminstone genom denna ih\'e4rdighet, om det icke g\'e5r p\'e5 annat s\'e4tt, f\'f6rd\'e4rva v\'e5r tro och locka oss bort fr\'e5n sanningen och Kristus. P\'e5 samma s\'e4tt som vi se, att Paulus \'f6verl\'e4gset f\'f6raktade v\'e4rlden, skola n\'e4mligen ocks\'e5 vi f\'f6rakta dj\'e4vulen, dess furste, med allt hans v\'e5ld och list och helvetiska raseri. S\'e5 h\'e4r skola vi sm\'e4da honom, i f\'f6rlitande p\'e5 Kristi beskydd: Ju mer du skadar eller f\'f6rs\'f6ker skada mig, du Satan, desto mera \'f6verl\'e4gset skrattar jag ut dig. Ju mer du skr\'e4mmer mig och f\'f6rs\'f6ker driva mig till f\'f6rtvivlan, desto st\'f6rre blir min tillf\'f6rsikt och desto mer ber\'f6mmer jag mig mitt under ditt raseri och din ondska, [176] dock icke i min egen utan i Kristi, min Herres kraft, \'bbvilken fullkomnas i min svaghet ... D\'e4rf\'f6r, n\'e4r jag \'e4r svag, d\'e5 \'e4r jag stark\'bb (2 Kor. 12, 9 f.). &emdash; Om dj\'e4vulen d\'e4remot ser, att man f\'e4ster stort avseende vid hans f\'f6rf\'e4rliga hotelser, blir han glad och f\'f6rskr\'e4cker mer och mer dessa som redan \'e4ro f\'f6rskr\'e4ckta.\par \par \par } 446:14{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:14\par \par Men vad mig ang\'e5r, s\'e5 vare det fj\'e4rran ifr\'e5n mig att ber\'f6mma mig av n\'e5got annat \'e4n av v\'e5r Herres, Jesu Kristi, kors.\par \tab\par \par F\'f6r min del vill jag aldrig ber\'f6mma mig av n\'e5got annat \'e4n v\'e5r Herre Jesu Kristi kors,\par \par Aposteln fylles av harm, och hans uppr\'f6rda sinne brister ut i de anf\'f6rda orden. [170] Han vill s\'e4ga: De falska apostlarnas k\'f6ttsliga skryt \'e4r en s\'e5dan e5got, eftersom de tv\'e5 \'e4ro varandras motsatser. Nu s\'e4ger han, att ingendera g\'e4ller n\'e5got. Det \'e4r som om han sade: Vi m\'e5ste se till h\'f6gre ting, ty omsk\'e4relse och f\'f6rhud \'e4r n\'e5got alltf\'f6r ringa f\'f6r att det skulle hava betydelse f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdigheten inf\'f6r Gud. De \'e4ro visserligen inb\'f6rdes varandras motsatser, dessa b\'e5da, men det betyder intet f\'f6r den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten, som icke \'e4r jordisk utan himmelsk och som d\'e4rf\'f6r icke best\'e5r i lekamliga ting. Det \'e4r allts\'e5 likgiltigt, om man l\'e5ter omsk\'e4ra sig eller har f\'f6rhud, ty intetdera betyder n\'e5got i Kristus Jesus.\par \par Judarna blevo djupt chockerade, d\'e5 de fingo h\'f6ra, att om\'ac sk\'e4relsen ingenting betydde. De voro g\'e4rna med om att f\'f6rhud icke g\'e4llde n\'e5got, men att detsamma sades om lagen och omsk\'e4relsen, det t\'e5lde de icke att h\'f6ra. Ty de k\'e4mpade \'e4nda till blods f\'f6r att f\'f6rsvara lagen och omsk\'e4relsen. \'c4ven papisterna k\'e4mpa i v\'e5ra dagar h\'e4ftigt f\'f6r att f\'f6rsvara stadgarna om k\'f6tt\'e4tning, om celibat, om h\'f6gtidsdagar o.s.v., och bannlysa och f\'f6rbanna d\'e4rf\'f6r oss, som l\'e4ra, att s\'e5dant intet g\'e4ller i Kristus Jesus. Likas\'e5 finnes det n\'e5gra av de v\'e5ra, som icke \'e4ro mindre enfaldiga \'e4n papisterna, i det de anse friheten fr\'e5n p\'e5vens stadgar till den grad n\'f6dv\'e4ndig, att de \'e4ro r\'e4dda f\'f6r att beg\'e5 en synd, om de icke genast \'f6vertr\'e4da och avskaffa dem alla. Men Paulus s\'e4ger, att vi hava n\'e5got som g\'e4ller till r\'e4ttf\'e4rdighet och som \'e4r n\'e5got vida dyrbarare \'e4n lagen eller omsk\'e4relsen, \'e4n iakttagande eller \'f6vertr\'e4dande av papistiska stadgar. [177] I Kristus Jesus g\'e4ller, s\'e4ger han, varken omsk\'e4relse eller f\'f6rhud, varken celibat eller \'e4ktenskap, varken mat eller fasta. \'bbMaten f\'f6rskaffar oss icke Guds v\'e4lbehag. Avh\'e5lla vi oss fr\'e5n att \'e4ta, s\'e5 bliva vi icke d\'e4rigenom s\'e4mre, \'e4ta vi, s\'e5 bliva vi icke d\'e4rigenom b\'e4ttre, (l Kor. 8, 8). S\'e5dant ligger p\'e5 ett alltf\'f6r l\'e5gt plan, ja, hela v\'e4rlden med alla dess lagar och olika slag av r\'e4ttf\'e4rdighet \'e4r alltf\'f6r ringa f\'f6r att tagas med si r\'e4kningen, d\'e5 det g\'e4ller r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen.\par \par K\'f6ttets f\'f6rnuft och vishet f\'f6rst\'e5r icke detta, eftersom \'bbDet \'e4r d\'e5rskap f\'f6r henne, och hon kan inte f\'f6rst\'e5 det, eftersom det m\'e5ste bed\'f6mas p\'e5 ett andligt s\'e4tt.\'bb (l Kor. 2, 14), och d\'e4rf\'f6r f\'f6rf\'e4ktar det, att r\'e4ttf\'e4rdigheten beror av yttre ting. Vi \'e5ter ha av Guds ord blivit l\'e4rda att frimodigt p\'e5st\'e5, att absolut intet under solen har n\'e5gon betydelse f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdigheten inf\'f6r Gud &emdash; utom Kristus ensam eller, som aposteln h\'e4r s\'e4ger, \'bben ny skapelse\'bb. Borgerliga lagar, m\'e4nskliga stadgar och kyrkliga ceremonier, likas\'e5 Mose lag, allt detta \'e4r s\'e5dant som st\'e5r utanf\'f6r Kristus, och d\'e4rf\'f6r duger det icke till r\'e4ttf\'e4rdighet inf\'f6r Gud. Det \'e4r visserligen lovligt att bruka s\'e5dant s\'e5som goda och n\'f6dv\'e4ndiga ting, men p\'e5 sin plats och sin tid. Men om de indragas i framst\'e4llningen av r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, \'e4ro de icke till n\'e5got som helst gagn utan tv\'e4rtom till st\'f6rsta skada, \'bbDet som verkligen betyder n\'e5got \'e4r en ny skapelse.\'bb\par \par Genom att n\'e4mna dessa tv\'e5, omsk\'e4relse och f\'f6rhud, utesluter Paulus utan vidare allting i hela v\'e4rlden och f\'f6rnekar dess giltighet i Kristus Jesus, d.v.s. d\'e5 det \'e4r fr\'e5ga om tro och salighet. Han n\'e4mner delen som representant f\'f6r det hela. Med f\'f6rhud f\'f6rst\'e5r han alla hedningar och med omsk\'e4relse alla judar med all deras f\'f6rm\'e5ga och ber\'f6mmelse, som om han sade: Allt vad hedningarna kunna \'e5stadkomma med all sin vishet, sin r\'e4ttf\'e4rdighet, sina lagar, sin makt, sina konungariken och kejsard\'f6men, det g\'e4ller intet i Kristus Jesus. Likaledes, vad alla judar \'e4ro och f\'f6rm\'e5 med hela sin Mose, sin lag, omsk\'e4relse och gudstj\'e4nst, med sitt tempel, sitt kungad\'f6me och sitt pr\'e4sterskap, det g\'e4ller absolut intet. I Kristus Jesus eller i fr\'e5ga om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen skall man d\'e4rf\'f6r icke avhandla hedniska eller judiska lagar, t.ex. huruvida ceremoniallagen eller sedelagen r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r, utan man skall helt enkelt avvisa alltsammans: \'bbDet har ingen betydelse om man \'e4r omskuren eller oomskuren.\'bb\par \par Allts\'e5 \'e4ro lagar av ondo? Nej, de \'e4ro goda och nyttiga, men i sitt sammanhang och p\'e5 sin plats, d.v.s. d\'e5 det g\'e4ller lekamliga och borgerliga ting, som icke kunna sk\'f6tas utan lagar. [178] \'c4ven i kyrkorna iakttaga vi vissa ceremonier och lagar, icke som om deras iakttagande betydde n\'e5got f\'f6r r\'e4ttf\'e4rdigheten utan f\'f6r att \'e5stadkomma en god ordning, gott f\'f6red\'f6me, lugn och endr\'e4kt, enligt Pauli ord: \'bbMen l\'e5t allt ske p\'e5 ett v\'e4rdigt s\'e4tt och med ordning.\'bb (l Kor. 14, 40). Men om lagar uppst\'e4llas och deras efterlevnad kr\'e4ves under den f\'f6ruts\'e4ttningen, att de r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6ra, om de lydas, och f\'f6rd\'f6ma, om de \'e5sidos\'e4ttas &emdash; d\'e5 skola de helt avlysas och avskaffas, ty annars f\'f6rlorar Kristus sin uppgift och sin \'e4ra, han som ensam r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6r och sk\'e4nker den helige Ande. Paulus h\'e4vdar allts\'e5 med dessa ord klart och tydligt, att varken omsk\'e4relse eller f\'f6rhud g\'e4ller n\'e5got utan endast en ny skapelse. Men eftersom i Kristus varken hedniska eller judiska lagar g\'e4lla n\'e5got, handlade p\'e5ven ytterligt gudl\'f6st, d\'e5 han tvingade oss att s\'e4tta v\'e5r f\'f6rtr\'f6stan till hans lagar.\par \par Den nyskapelse \'e5ter, varigenom Guds avbild \'e5terst\'e4lles, \'e5stadkommes icke genom f\'f6rst\'e4llning eller genom att apa efter vissa yttre g\'e4rningar, ty i Kristus Jesus g\'e4ller varken omsk\'e4relse eller f\'f6rhud n\'e5got, utan den \'bbsom \'e4r skapad till likhet med Gud, i sann r\'e4ttf\'e4rdighet och helighet.\'bb (Ef. 4, 24). Genom att g\'f6ra g\'e4rningar kan man visserligen \'e5stadkomma ett nytt yttre sken, som v\'e4rlden och k\'f6ttet l\'e5ter sig luras av, men icke en ny skapelse. Ty hj\'e4rtat \'e4r lika ogudaktigt som f\'f6rut, fullt av f\'f6rakt gentemot Gud, av otro o.s.v. Den nya skapelsen \'e4r ett verk av den helige Ande, som ingiver ett nytt f\'f6rst\'e5nd och en ny vilja och sk\'e4nker kraft att kuva k\'f6ttet och att undfly v\'e4rldens r\'e4ttf\'e4rdighet och vishet. H\'e4r \'e4r ingen f\'f6rst\'e4llning eller ett blott yttre sken, utan h\'e4r g\'e4ller det saken sj\'e4lv. H\'e4r f\'f6des verkligen ett annat sinne och ett annat omd\'f6me, n\'e4mligen ett andligt s\'e5dant, s\'e5 att m\'e4nniskan nu avskyr det som hon f\'f6rut satte h\'f6gt. En g\'e5ng var mitt sinne s\'e5 f\'e5ngat av munklivet, att jag ans\'e5g det vara enda v\'e4gen till saligheten, men nu bed\'f6mer jag det helt annorlunda. Vad jag f\'f6re denna nyskapelse tillbad s\'e5som i h\'f6gsta grad heligt, det rodnar jag nu \'f6ver, d\'e5 jag kommer att t\'e4nka p\'e5 det (Rom. 6, 21).\par \par Nyskapelsen best\'e5r allts\'e5 icke i ombyte av kl\'e4der och yttre skick, som munkarna f\'f6rest\'e4llde sig, utan en sinnets f\'f6rnyelse genom helig Ande, p\'e5 vilken sedan ocks\'e5 f\'f6ljer en yttre f\'f6r\'e4ndring av k\'f6ttet, lemmarna och sinnena. [179] Ty d\'e5 hj\'e4rtat f\'e5r nytt ljus, ett nytt omd\'f6me och nya impulser genom evangelium, s\'e5 blir f\'f6ljden, att \'e4ven de yttre sinnena f\'f6rnyas. Ty \'f6ronen l\'e4ngta efter att h\'f6ra Guds ord, icke l\'e4ngre m\'e4nskliga stadgar och funder. Munnen och tungan skryta icke l\'e4ngre med sina g\'e4rningar, sin r\'e4ttf\'e4rdighet och sin ordensregel, utan de prisa med gl\'e4dje Guds barmh\'e4rtighet allena, vilken uppenbaras i Kristus. Dessa f\'f6r\'e4ndringar \'e4ro icke, att jag s\'e5 m\'e5 s\'e4ga, blotta ord utan verkligheter, som medf\'f6ra ett nytt sinne, en ny vilja, nya f\'f6rnimmelser och nya handlingar \'e4ven hos k\'f6ttet, s\'e5 att \'f6gon, \'f6ron, mun och tunga icke endast se, h\'f6ra och tala annorlunda \'e4n f\'f6rut utan \'e4ven sj\'e4lva sinnet gillar och efterstr\'e4var andra ting \'e4n f\'f6rut. Ty f\'f6rut var det f\'f6rblindat av papistiska villfarelser och papistiskt m\'f6rker och t\'e4nkte sig Gud som en aff\'e4rsman, som s\'e5lde sin n\'e5d till oss f\'f6r v\'e5ra f\'f6rtj\'e4nstfulla g\'e4rningar. D\'e5 nu evangelii ljus g\'e5tt upp, vet det, att vi f\'e5 r\'e4ttf\'e4rdighet genom tron p\'e5 Kristus allena. D\'e4rf\'f6r f\'f6rkastar det nu sj\'e4lvvalda g\'e4rningar och g\'f6r kallelsens och k\'e4rlekens g\'e4rningar, vilka Gud befallt. Det prisar och \'e4rar Gud och ber\'f6mmer sig och jublar uteslutande i f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 barmh\'e4rtigheten genom Kristus. Om det m\'e5ste utst\'e5 olyckor och faror, underkastar det sig dem g\'e4rna och med gl\'e4dje, ehuru k\'f6ttet knorrar. Det \'e4r detta som Paulus kallar den nya skapelsen.\par \par \par } A}6:15{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:15\par \par Ty i Kristus Jesus g\'e4ller varken omsk\'e4relse eller f\'f6rhud n\'e5gonting, utan en ny skapelse.\par \tab\par \par Det har ingen betydelse om man \'e4r omskuren eller oomskuren. Det som verkligen betyder n\'e5got \'e4r en ny skapelse.\par \par Paulus uttrycker sig underligt, d\'e5 han s\'e4ger, att i Kristus Jesus varken omsk\'e4relse eller f\'f6rhud g\'e4ller n\'e5got. Det hade varit rimligare att s\'e4ga, att antingen omsk\'e4relse eller f\'f6rhud g\'e4ller n\'in gudl\'f6shet denna sats till att \'e5syfta deras klosterregel. D\'e4rf\'f6r prisade dessa h\'e4diska m\'e4nniskor, som icke hade f\'f6rsyn f\'f6r det heliga, sin regel s\'e5som vida heligare \'e4n andra, emedan den var grundad och stadf\'e4st genom apostelns auktoritativa uttalande. Paulus talar h\'e4r f\'f6rvisso icke om k\'e5por, tonsur, rep, tr\'e4skor, b\'f6lande i kyrkor och andra s\'e5dana barnsligheter, som f\'f6reskrivas i gr\'e5br\'f6dernas regel, utan om den nya skapelsen, som varken \'e4r omsk\'e4relse eller f\'f6rhud utan en ny m\'e4nniska, \'bbsom \'e4r skapad till likhet med Gud, i sann r\'e4ttf\'e4rdighet och helighet\'bb (Ef. 4, 24), en m\'e4nniska, som \'e4r r\'e4ttf\'e4rdig inv\'e4rtes i anden och utv\'e4rtes \'e4r helig och ren i k\'f6ttet. [180] Franciskanerna liksom alla munkar ha visserligen r\'e4ttf\'e4rdighet och helighet, men en skrymtad och gudl\'f6s s\'e5dan, eftersom de icke hoppas p\'e5 att bliva r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom tron p\'e5 Kristus allena utan genom iakttagandet av sin regel. Vidare, \'e4ven om de ut\'e5t hyckla helighet genom att h\'e5lla \'f6gon, h\'e4nder, tunga och andra lemmar i styr, s\'e5 ha de dock ett orent hj\'e4rta, fullt av beg\'e4relse, avund, vrede, okyskhet, avgudadyrkan, f\'f6rakt och hat mot Gud, h\'e4delse mot Kristus m. m. De \'e4ro n\'e4mligen sanningens bittraste fiender.\par \par F\'f6rbannade vare d\'e4rf\'f6r Franciskus\'b4, Dominicus\'b4 och alla andras klosterregler, f\'f6rst och fr\'e4mst emedan de st\'e4lla i skuggan och undanskymma Kristi h\'e4rliga v\'e4lg\'e4rning och helt undertrycka n\'e5dens och livets evangelium, och vidare emedan v\'e4rlden genom dem blivit uppfylld med all m\'f6jlig avgudadyrkan, falsk gudstj\'e4nst, gudl\'f6s fromhet och sj\'e4lvvalda g\'e4rningar. V\'e4lsignad vare den regel allena, om vilken Paulus h\'e4r talar, enligt vilken vi leva i tro p\'e5 Kristus och bliva en ny skapelse, d.v.s. verkligen r\'e4ttf\'e4rdiga och heliga genom den helige Ande, icke genom f\'f6rst\'e4llning och skrymteri. Till dem som vandra efter denna regel h\'f6r frid, d.v.s. Guds n\'e5d, syndernas f\'f6rl\'e5telse och samvetsro, och vidare barmh\'e4rtighet, d.v.s. hj\'e4lp i anf\'e4ktelser och f\'f6rl\'e5telse f\'f6r syndaresterna i k\'f6ttet. Ja, \'e4ven om de som vandra enligt denna regel r\'e5ka f\'f6rsynda sig eller falla, s\'e5 bispringer dem dock barmh\'e4rtigheten, emedan de \'e4ro n\'e5dens och fridens barn, s\'e5 att synden och fallet icke tillr\'e4knas dem.\par \par \par Ja, \'f6ver Guds Israel.\par \tab\par \par ja, \'f6ver Guds Israel.\par \par H\'e4r siktar aposteln p\'e5 de falska apostlarna och judarna, som skr\'f6to med f\'e4derna, utkorelsen och lagen, Rom. 9, 4 f., [181] som om han sade: Guds Israel \'e4r icke de som efter k\'f6ttet h\'e4rstamma fr\'e5n Abraham, Isak och Israel utan de som med den troende Abraham tro p\'e5 Guds l\'f6ften, som nu uppenbarats i Kristus, vare sig de \'e4ro judar eller hedningar. Detta \'e4mne har ovan utf\'f6rligt avhandlats vid utl\'e4ggningen av tredje kapitlet.\par } `=6:16{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:16\par \par Och \'f6ver alla dem som vandra efter denna regel, \'f6ver dem vare frid och barmh\'e4rtighet.\par \tab\par \par Frid och barmh\'e4rtighet \'f6ver dem som f\'f6ljer denna regel,\par \par Detta till\'e4gger han som en direkt v\'e4djan. Den enda sanna regel, som vi b\'f6ra vandra efter, \'e4r n\'e4mligen den nya skapelsen. Franciskanerna vr\'e4nga i s f\'f6lja detta, han m\'e5 sannerligen f\'f6lja vad han vill, om han blott icke besv\'e4rar mig vidare. Vad jag menar \'e4r kort sagt detta, att den Kristus, som jag predikat, \'e4r v\'e4rldens ende \'f6verstepr\'e4st och fr\'e4lsare. V\'e4rlden m\'e5 allts\'e5 antingen vandra efter den regel, som jag framst\'e4llt p\'e5 detta st\'e4lle och hela brevet igenom, eller f\'f6rg\'e5s f\'f6r evigt.\par \par \par Ty jag b\'e4r Jesu m\'e4rken p\'e5 min kropp.\par \tab\par \par eftersom jag b\'e4r Jesu m\'e4rken p\'e5 min kropp.\par \par Liksom franciskanerna fattade den f\'f6reg\'e5ende satsen: \'bb\'d6ver alla dem som vandra efter denna regel\'bb, s\'e5som syftande p\'e5 deras klosterregel, s\'e5 vilja de ocks\'e5 tolka denna s\'e5som g\'e4llande de s\'e4rm\'e4rken, som Franciskus hade. Jag anser, att hela talet om dessa s\'e4rm\'e4rken \'e4r dikt och bedr\'e4geri. Men m\'e5 s\'e5 vara att Franciskus p\'e5 sin kropp haft de m\'e4rken, med vilka han framst\'e4lles p\'e5 m\'e5lningar, s\'e5 ha de dock icke givits honom f\'f6r Kristi skull, utan han har sj\'e4lv tillfogat sig dem av n\'e5gon d\'e5raktig fromhetsiver eller snarare av f\'e5f\'e4nglig \'e4relystnad, f\'f6r att kunna njuta av den smickrande tanken, att Kristus \'e4lskat honom s\'e5 h\'f6gt, att han t.o.m. intryckt sina s\'e5r p\'e5 hans kropp.\par \par Pauli verkliga mening med orden \'e4r denna: De m\'e4rken, som blivit satta p\'e5 min kropp, visa tydligt, vems tj\'e4nare jag \'e4r. Om jag s\'f6kte vara m\'e4nniskor till behag, om jag yrkade p\'e5 omsk\'e4relse och laguppfyllelse s\'e5som n\'f6dv\'e4ndiga f\'f6r fr\'e4lsningen och s\'e5 ber\'f6mde mig av ert k\'f6tt p\'e5 de falska apostlarnas vis, skulle jag icke beh\'f6va b\'e4ra dessa m\'e4rken p\'e5 min kropp. [182] Men emedan jag \'e4r Jesu Kristi tj\'e4nare och vandrar efter den r\'e4tta regeln, d.v.s. \'f6ppet f\'f6rkunnar och bek\'e4nner, att utanf\'f6r Kristus ingen, utan n\'e5got som helst undantag, kan f\'e5 n\'e5d, r\'e4ttf\'e4rdighet och fr\'e4lsning, d\'e4rf\'f6r m\'e5ste jag ocks\'e5 b\'e4ra min Herre Kristi utm\'e4rkelsetecken, som icke \'e4ro n\'e5gra frivilligt \'e5samkade m\'e4rken, utan som mot min vilja tillfogats mig av v\'e4rlden och Satan, d\'e4rf\'f6r att jag p\'e5st\'e5r Jesus vara Messias.\par \par Dessa m\'e4rken \'e4ro allts\'e5 kroppslig misshandel och kroppsliga lidanden och vidare bedr\'f6velse, dj\'e4vulens pilar och hj\'e4rtats f\'f6rskr\'e4ckelse. Om s\'e5dant talar Paulus p\'e5 m\'e5nga st\'e4llen i sina brev, liksom \'e4ven Lukas n\'e4mner dylikt i Apostlag\'e4rningarna. S\'e5 heter det, l Kor. 4, 9 f f.: \'bbDet verkar som om Gud hade st\'e4llt oss apostlar sist, som vigda \'e5t d\'f6den. Vi har blivit ett sk\'e5despel f\'f6r v\'e4rlden, f\'f6r b\'e5de \'e4nglar och m\'e4nniskor. ... \'c4nnu i denna stund \'e4r vi hungriga och t\'f6rstiga. Vi g\'e5r nakna, vi misshandlas och \'e4r heml\'f6sa. Vi sliter och arbetar med v\'e5ra h\'e4nder. N\'e4r vi h\'e5nas, v\'e4lsignar vi. N\'e4r vi f\'f6rf\'f6ljs, h\'e4rdar vi ut. N\'e4r folk talar illa om oss, talar vi v\'e4l om dem. Vi har blivit som v\'e4rldens avskum, som alla m\'e4nniskors sl\'f6dder, och s\'e5 \'e4r det fortfarande.\'bb Och likas\'e5 2 Kor. 6, 4 f.: \'bbNej, under alla f\'f6rh\'e5llanden vill vi visa att vi \'e4r Guds tj\'e4nare, med stor uth\'e5llighet, under lidanden, n\'f6d och \'e5ngest, 5 under hugg och slag, under f\'e5ngenskap och upplopp, under arbete, nattvak och sv\'e4lt.\'bb Och i 2 Kor. 11, 23 ff.: \'bbJag har arbetat mer, suttit i f\'e4ngelse mer, f\'e5tt hugg och slag i \'f6verfl\'f6d och ofta sv\'e4vat i livsfara. Av judarna har jag fem g\'e5nger f\'e5tt fyrtio gisselslag, s\'e5 n\'e4r som p\'e5 ett, tre g\'e5nger har jag blivit piskad med sp\'f6, en g\'e5ng har jag blivit stenad, tre g\'e5nger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn l\'e5g jag i det djupa vattnet. Jag har ofta varit p\'e5 resor, utst\'e5tt faror p\'e5 floder, faror bland r\'f6vare, faror fr\'e5n landsm\'e4n, faror fr\'e5n hedningar, faror i st\'e4der, i \'f6knar och p\'e5 hav, faror bland falska br\'f6der.\'bb\par \par [183] Detta \'e4r verkligen m\'e4rken, d.v.s. de intryckta tecken, om vilka aposteln h\'e4r talar, och som \'e4ven vi, Gud vare tack, nu b\'e4ra p\'e5 v\'e5r kropp f\'f6r Kristi skull. Ty v\'e4rlden f\'f6rf\'f6ljer och d\'f6dar oss, falska br\'f6der hata oss bittert, Satan f\'f6rskr\'e4cker oss inv\'e4rtes i hj\'e4rtat med sina gl\'f6dande pilar, alltsammans av ingen annan anledning \'e4n att vi l\'e4ra, att Kristus \'e4r v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet och v\'e5rt liv. Dessa m\'e4rken hava vi icke sj\'e4lva tillfogat oss i sentimental fromhet, och icke heller lida vi dem g\'e4rna, utan emedan v\'e4rlden och Satan mot v\'e5r vilja tillfogar oss dem f\'f6r Kristi skull, tvingas vi att lida dem, och med Paulus ber\'f6mma vi oss i anden, som alltid \'e4r trygg, alltid ber\'f6mmer sig och jublar, \'f6ver att vi f\'e5 b\'e4ra dem p\'e5 v\'e5r kropp. De \'e4ro n\'e4mligen sigillet p\'e5 och det s\'e4kraste intyget om att v\'e5r l\'e4ra och tro \'e4r sann. &emdash; Detta har Paulus sagt i harm.\par } 3c6:17{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:17\par \par M\'e5 nu ingen h\'e4refter v\'e5lla mig oro.\par \tab\par \par Nu m\'e5 ingen pl\'e5ga mig l\'e4ngre,\par \par Han slutar sitt brev med harm och ovilja. Det \'e4r som om han sade: Jag har troget l\'e4rt evangelium i enlighet med den uppenbarelse, genom vilken jag undfick det av Kristus sj\'e4lv. Den som icke villHerre Jesus Kristus ville v\'e4lsigna och befr\'e4mja mitt arbete och styra er med sin Ande till evig tid. a) Amen.\par \par H\'e4r slutar nu v\'e5r utl\'e4ggning av den helige Pauli brev till galaterna. Herren Jesus Kristus, v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6rare och fr\'e4lsare, som givit mig n\'e5d och f\'f6rm\'e5ga att utl\'e4gga och eder att \'e5h\'f6ra detta brev, han bevare och stadf\'e4ste mig och eder, det beder jag av hj\'e4rtat, [184] s\'e5 att vi mer och mer m\'e5 tillv\'e4xa i k\'e4nnedomen om hans n\'e5d och i tron p\'e5 honom och s\'e5 bevaras otadliga och ostraffliga intill v\'e5r f\'f6rlossnings dag. Honom tillika med Fadern och den helige Ande vare pris och \'e4ra i evighet. Amen. Amen.\par \par a) Hs: \'bbHerren, som givit oss att undervisa och h\'f6ra, give oss \'e4ven att h\'e5lla och g\'f6ra.\'bb\par \par \par \par \'c4RA VARE GUD I H\'d6JDEN,\par OCH FRID P\'c5 JORDEN,\par BLAND M\'c4NNISKOR, TILL VILKA HAN HAR BEHAG!\par \par HERRENS ORD F\'d6RBLIVER EVINNERLIGEN.\par } 56:18{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang2058\f0\fs23 Martin Luther: Stora Galaterbrevskommentaren\par \par 6:18\par \par V\'e5r Herres, Jesu Kristi, n\'e5d vare med eder ande, mina br\'f6der. Amen.\par \tab\par \par V\'e5r Herre Jesu Kristi n\'e5d vare med er ande, br\'f6der. Amen.\par \par Detta \'e4r det sista avskedsordet. Han slutar sitt brev med samma ord som han b\'f6rjade det med. Han menar: Rent har jag predikat Kristus f\'f6r er, jag har b\'f6nfallit och tillr\'e4ttavisat och icke f\'f6rsummat n\'e5got, som jag ansett l\'e4nda till ert b\'e4sta. Nu kan jag icke g\'f6ra mer f\'f6r er, utom detta, att jag av hj\'e4rtat beder, att v\'e5r  att jag vid den offentliga utl\'e4ggningen av den helige Pauli brev till galaterna varit s\'e5 ordriks som denna bok nu visar. Och likv\'e4l m\'e4rker jag, att det alltsammans \'e4r mina tankar som br\'f6derna med s\'e5dan omsorg tecknat ned i denna skrift F\'f6ljaktligen n\'f6dgas jag tillst\'e5, att allt eller kanske t. o. m. mera yttrats av mig i den n\'e4mnda offentliga f\'f6rel\'e4sningsserien. Ty i mitt hj\'e4rta h\'e4rskar denna enda artikel, tron p\'e5 Kristus, fr\'e5n vilken, genom vilken och till vilken alla mina teologiska tankar dag och natt flyta och str\'f6mma tillbaka. Likv\'e4l finner jag, att jag av h\'f6jden, bredden och djupet i denna vishet fattat endast en svag och torftig begynnelse, endast n\'e5gra brottstycken.\par \par D\'e4rf\'f6r blyges jag ocks\'e5 \'f6ver att dessa mina fattiga och matta utl\'e4ggningar av den store aposteln, Guds utkorade redskap, nu utgivas. Men att icke taga h\'e4nsyn till denna blygsel, att vara fr\'e4ck utan att rodna, d\'e4rtill tvingar mig den o\'e4 ndligt f\'f6rskr\'e4ckliga sk\'e4ndlighet och h\'e4delse, som i Guds f\'f6rsamling alltid rasat och alltj\'e4mt rasar mot den enda fasta klippan, som vi kalla l\'e4rostycket om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen, l\'e4ran om huru vi icke genom oss sj\'e4lva och utan tvivel icke heller genom v\'e5ra g\'e4rningar, som \'e4ro mindre \'e4n vi sj\'e4lva, utan genom en annans hj\'e4lp, genom Guds enf\'f6dde Son, Jesus Kristus, \'e4ro \'e5terl\'f6sta fr\'e5n synden, d\'f6den och dj\'e4vulen och ha f\'e5tt det eviga livets g\'e5va.\par \par [34] Redan i paradiset anf\'f6ll Satan denna klippa, n\'e4r han \'f6vertalade v\'e5ra f\'f6rsta f\'f6r\'e4ldrar att s\'f6ka bli lika Gud genom egen vishet och egen kraft, med \'f6vergivande av tron p\'e5 den, som givit dem livet och lovat bevara det. Strax d\'e4rp\'e5 drev denne l\'f6gnare och mandr\'e5pare, som alltid skulle f\'f6rbli sig lik, f\'f6r samma klippas skull en broder till brodermord, utan annan anledning \'e4n att den fromme brodern genom tron framburit ett b\'e4ttre offer och att han sj\'e4lv i sin ogudaktighet offrat sina egna g\'e4rningar \'e5t Gud utan tro och d\'e4rf\'f6r icke funnit n\'e5d inf\'f6r honom. Sedan f\'f6ljde Satans st\'e4ndiga och outh\'e4rdliga f\'f6rf\'f6ljelse mot samma tro genom Kains s\'f6ner, tills Gud slutligen tvingades att genom floden rena jorden f\'f6r att s\'e5 f\'f6rsvara Noa, trons och r\'e4ttf\'e4rdighetens h\'e4rold. Satans s\'e4d fortlevde likv\'e4l i Ham, Noas tredje son. Men vem kan redog\'f6ra f\'f6r allt detta? Hela v\'e4rlden rasade sedermera mot denna tro genom att uppfinna ett o\'e4ndligt antal avgudar och religioner. Var och en vandrade, s\'e5som Paulus s\'e4ger, i dem sin egen v\'e4g, i hopp om att med sina g\'e4rningar blidka \'e4n en gud, \'e4n en gudinna, \'e4n gudar och \'e4n gudinnor, det \'e4r, man ville genom sina egna verk, utan hj\'e4lp fr\'e5n annat h\'e5ll, d. v. s. fr\'e5n Kristus, fr\'e4lsa sig fr\'e5n synd och allt ont. H\'e4rom vittnar ocks\'e5 rikligen alla hednafolks historia och litteratur.\par \par Me n allt detta v\'e4ger l\'e4tt, om det j\'e4mf\'f6res med Israel, Guds egendomsfolk eller synagogan, detta folk, som framf\'f6r de andra icke endast beg\'e5vats med det vissa l\'f6ftet till f\'e4derna och sedermera med den av Gud genom \'e4nglar givna lagen utan d\'e4rtill kunde h\'e4mta styrka i sin \'f6vertygelse av profeternas ord, underverk och f\'f6red\'f6me, som det st\'e4ndigt hade f\'f6r \'f6gonen. Och likv\'e4l vann Satan, det \'e4r egenr\'e4ttf\'e4rdighetsraseriet, s\'e5dan makt bland judarna, att de efter alla profeterna \'e4ven d\'f6dade Guds egen Son, den \'e5t dem utlovade Messias, naturligtvis alltj\'e4mt av samma orsak, n\'e4mligen d\'e4rf\'f6r att dessa l\'e4rde, att vi t\'e4ckas Gud genom hans n\'e5d, icke genom v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet. Och dj\'e4vulens och v\'e4rldens huvudtes lyder alltifr\'e5n begynnelsen: Vi vilja icke ha ord om oss att vara og\'e4rningsm\'e4n, utan vad helst vi g\'f6ra b\'f6r Gud gilla, och alla hans profeter b\'f6ra inst\'e4mma. Om de icke g\'f6ra det, m\'e5 de d \'f6. Ned med Abel, leve Kain! Detta vare v\'e5r lag! &emdash; Och s\'e5 g\'e5r det ocks\'e5 till.\par \par Men bland de hednakristna har saken bedrivits och bedrives alltj\'e4mt med s\'e5dant allvar, att synagogans raseri i sin tur med sk\'e4l kan anses ha varit en ren barnlek. Ty judarna, s\'e4ger Paulus, k\'e4nde icke sin Messias, och d\'e4rf\'f6r korsf\'e4ste de h\'e4rlighetens Herre (l Kor. 2, 8). Men hedningarnas f\'f6rsamling har antagit Kristus och bek\'e4nner honom vara Guds Son, gjord till v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet, och detta m\'e4ssar och l\'e4ser och l\'e4r den offentligt. Men just dessa som vilja vara kyrkan rasa, trots denna sin bek\'e4nnelse, med mord och f\'f6rf\'f6ljelse mot dem som intet annat tro, g\'f6ra och l\'e4ra \'e4n att Kristus \'e4r just detta som de i sitt skrymteri med ord och handling m\'e5ste erk\'e4nna honom vara. De regera n\'e4mligen nu i Kristi namn, men om de utan Kristi namn kunde uppr\'e4tth\'e5lla sitt regemente, skulle de ut\'e5t visa, hurudan Kristus de ha i si tt hj\'e4rta. Deras Kristus \'e4r faktiskt mycket svagare \'e4n judarnas, ty dessa senare anse honom \'e5tminstone vara en thola, d. v. s. en med r\'e4tta korsf\'e4st r\'f6vare. Men de v\'e5ra h\'e5lla honom f\'f6r en amsaga, liksom f\'f6r n\'e5gon diktad hednisk gudomlighet, en \'e5sk\'e5dning, vars f\'f6refintlighet man kan konstatera vid p\'e5vehovet i Rom och n\'e4stan \'f6verallt i Italien.\par \par Emedan allts\'e5 Kristus \'e4r en blott leksak f\'f6r sina kristna (s\'e5 vilja de n\'e4mligen kallas), och emedan Kain oavbrutet d\'f6dar Abel och Satans styggelse nu h\'e4rskar som b\'e4st, [35] m\'e5ste vi med st\'f6rsta flit avhandla denna artikel och h\'e5lla fram den mot Satan, antingen vi \'e4ro v\'e4ltalare eller icke v\'e4ltalare, l\'e4rda eller ol\'e4rda. Ty om \'e4n varje m\'e4nniska tege, m\'e5ste denna klippa ropas ut av sj\'e4lva klipporna eller stenarna.\par \par D\'e4rf\'f6r g\'f6r ocks\'e5 jag g\'e4rna min plikt och till\'e5ter, att denna ordrika utl\'e4ggning publiceras f\'f6r att v\'e4cka br\'f6derna i Kristus till vaksamhet mot Satans ondskefulla list. I dessa den yttersta tidens sista \'f6gonblick har han n\'e4mligen med s\'e5dant raseri v\'e4nt sig mot den \'e5terupplivade sunda Kristusk\'e4nnedomen, att om m\'e4nniskorna hittills verkat vara besatta av onda andar och d\'e4rf\'f6r rasande, nu de onda andarna sj\'e4lva synas besatta av \'e4n v\'e4rre andar och mer \'e4n dj\'e4vulska i sitt raseri. Och detta med allt sk\'e4l, ty sanningens och livets fiende k\'e4nner sig p\'e5 n\'e4ra h\'e5ll hotad av den dag, som f\'f6r honom \'e4r f\'f6rskr\'e4cklig, d\'e4rf\'f6r att den inneb\'e4r hans underg\'e5ng, men f\'f6r oss efterl\'e4ngtad s\'e5som medf\'f6rande v\'e5r f\'f6rlossning och slutet p\'e5 sj\'e4lafiendens tyranni. Det \'e4r n\'e4mligen inte f\'f6r inte som han \'e4r f\'f6rvirrad och darrar i alla lemmar. Han \'e4r som en tjuv eller \'e4ktenskapsbrytare, vilken \'f6verraskats av den stigande och honom r\'f6jande morgonrodnaden.\par \par Ty vem har n\'e5gonsin h\'f6rt talas om (f\'f6r att nu f\'f6rtiga p\'e5vens sk\'e4ndligheter), att s\'e5 m\'e5nga vidunderligheter p\'e5 en g\'e5ng frambrutit, som vi nu finna enbart hos vederd\'f6parna? Bland dem uppeggar Satan \'f6verallt de sina med f\'f6rf\'e4rliga ingivelser, som om hans v\'e4lde vore i f\'e4rd med att draga sin sista suck, och som om han ville genom dem med ens icke blott v\'e4nda upp och ned p\'e5 hela v\'e4rlden genom uppror utan ocks\'e5 uppsluka b\'e5de Kristus och hans kyrka genom den \'e4ndl\'f6sa sektbildningen. S\'e5 h\'e4ftigt rasar han icke mot andra m\'e4nniskors leverne och \'e5sikter, mot \'e4ktenskapsbrytare, tjuvar, m\'f6rdare, menedare, ogudaktiga, tempelsk\'e4ndare och otrogna. Nej, dem l\'e4mnar han i fred, omhuldar dem i sin kula och har f\'f6rdrag med all deras f\'e4rd. Det var alldeles likadant under kyrkans begynnelsetider. Han icke endast l\'e4mnade all v\'e4rldens avgudadyrkare av skilda bek\'e4nnelser i lugn och ro utan gynnade dem till p\'e5 k\'f6pet storartat, medan han angrep just Kristi kyrka och bek\'e4nnelse fr\'e5n alla h\'e5ll. Sedermera h\'f6ll han fred med alla k\'e4ttare och oroade endast den allrn\'e4nneliga l\'e4ran. P\'e5 samma s\'e4tt \'e4r det ocks\'e5 nu f\'f6r tiden blott en enda angel\'e4genhet, som riktigt ligger honom om hj\'e4rtat, n\'e4mligen att f\'f6rf\'f6lja v\'e5r Kristus, som \'e4r v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet utan v\'e5ra egna g\'e4rningar, i enlighet med vad som \'e4r skrivet om honom: Du skall stinga honom i h\'e4len (l Mos. 3, 15).\par \par Men dessa tankar kring den helige Pauli brev utgivas icke s\'e5 mycket mot de n\'e4mnda som f\'f6r de v\'e5ras skull, vilka antingen skola i Herren tacka mig f\'f6r min flit eller ha \'f6verseende med min of\'f6rm\'e5ga och of\'f6rv\'e4genhet. Men jag skulle h\'f6geligen \'f6nska, att de ogudaktiga icke kunde finna n\'e5got behag i mitt arbete utan tillika med sin gud blott retades av det. Den svett och m\'f6da, som det kostat mig, \'e4gnas endast s\'e5dana, till vilka Paulus sj\'e4lv skrev sitt brev, n\'e4mligen vilsef\'f6rda, bedr\'f6vade, oroade och anf\'e4ktade, i tron svaga galater. Endast anf\'e4ktade m\'e4nniskor kunna n\'e4mligen f\'f6rst\'e5 dessa ting. De som icke \'e4ro s\'e5dana m\'e5 h\'f6ra papisterna, munkarna, vederd\'f6parna och m\'e5nga andra, som \'e4ro m\'e4stare i sin sj\'e4lvgjorda, o\'e4ndliga visdom och fromhet. V\'e5r l\'e4ra m\'e5 de kraftigt f\'f6rakta och icke bry sig om att s\'f6ka f\'f6rst\'e5.\par \par [36] Ty papister och vederd\'f6pare st\'e4mpla i v\'e5ra dagar endr\'e4ktigt mot Guds f\'f6rsamling (ehuru de i ord vilja sv\'e4ra sig fria) med det gemensamma syftet, att Guds verk skall framst\'e4llas s\'e5som beroende av den enskildes v\'e4rdighet. Vederd\'f6parnas l\'e4ra \'e4r n\'e4mligen denna: Dopet \'e4r ingenting, om icke den som d\'f6pes tror. Av denna grundsats f\'f6ljer med n\'f6dv\'e4ndighet, att allt Guds verk intet \'e4r, om icke m\'e4nniskan \'e4r god. Dopet \'e4r n\'e4mligen ett Guds verk, men en ond m\'e4nniska kan \'e5stadkomma, att det icke \'e4r n\'e5got Guds verk.\par \par H\'e4rav f\'f6ljer ytterligare: \'e4ktenskap, \'f6verhet, tj\'e4narest\'e4llning \'e4r Guds verk, men emedan m\'e4nniskorna \'e4ro onda, \'e4r det icke Guds verk. De ogudaktiga hava solen, m\'e5nen, jorden, vattnet, luften och allt, som \'e4r m\'e4nniskan underlagt, men emedan de \'e4ro ogudaktiga och icke fromma, \'e4r solen icke sol och icke heller m\'e5nen, jorden, vattnet och luften \'e4ro vad de \'e4ro. Vederd\'f6parna sj\'e4lva hade kroppar och sj\'e4lar ocks\'e5 f\'f6re sitt omdop, men emedan de icke voro fromma, var det icke verkliga kroppar och sj\'e4lar som de hade. Icke heller voro, som de sj\'e4lva erk\'e4nna, deras f\'f6r\'e4ldrar riktiga \'e4kta makar, eftersom de icke voro omd\'f6pta. Allts\'e5 \'e4ro alla vederd\'f6pare o\'e4kta barn, och alla deras f\'f6r\'e4ldrar voro \'e5t sk\'f6rlevnad hemfallna \'e4ktenskapsbrytare. Men icke desto mindre \'e4rva de sina f\'f6r\'e4ldrars \'e4godelar, ehuru de erk\'e4nna sig vara o\'e4kta och utan arvsr\'e4tt.\par \par Det b\'f6r h\'e4rav vara tydligt f\'f6r envar, att vederd\'f6parna icke \'e4ro besatta m\'e4nniskor utan just onda andar, besatta av \'e4n v\'e4rre andar. P\'e5 liknande s\'e4tt forts\'e4tta ocks\'e5 papisterna alltj\'e4mt att framh\'e4va g\'e4rningarna och personens v\'e4rdighet mot n\'e5den och \'e5tminstone med sina ord kraftigt hj\'e4lpa sina br\'f6der vederd\'f6parna. Ty svansarna p\'e5 dessa r\'e4var \'e4ro sammanbundna, \'e4ven om huvudena peka \'e5tskils (Dom. 15, 4). Ut\'e5t st\'e4lla de sig som varandras argaste fiender, men ser man till sakens k\'e4rna, \'e4r det samma mening som de f\'f6rf\'e4kta mot den ende fr\'e4lsaren Kristus, som ensam \'e4r v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet. M\'e5 allts\'e5 den som kan h\'e5lla sig fast till denna enda artikel. De \'f6vriga, som lida skeppsbrott, m\'e5 vi l\'e5ta f\'f6ras vind f\'f6r v\'e5g, till dess de \'e5terv\'e4nda till skeppet eller simma i land. Men mera om vederd\'f6parna en annan g\'e5ng, om Herren Kristus vill. Amen.\par \par \par \par (I upplagan 1538 tillfogas h\'e4r f\'f6ljande:)\par \par Det v\'e4sentliga och allvarliga i denna klagovisa \'e4r, att vi icke f\'e5 hoppas p\'e5 n\'e5gon ro eller n\'e5got slut p\'e5 klagovisorna, s\'e5 l\'e4nge Kristus och Belial icke kunna f\'f6rlikas (2 Kor. 6, 15), Ett sl\'e4kte g\'e5r, och ett annat kommer. Om en sekt d\'f6r ut, uppst\'e5r genast en ny, ty dj\'e4vulen sover icke och slumrar icke. Jag, som redan varit tjugo \'e5r i Kristi tj\'e4nst, kan sannerligen, ehuru jag ingenting \'e4r, intyga, att jag anfallits av mer \'e4n tjugo sekter, av vilka n\'e5gra helt och h\'e5llet f\'f6rsvunnit, medan andra \'e4nnu r\'f6ra sig, liksom d\'e5 det rycker i d\'f6ende insekters vingar.\par \par Men tid efter annan kallas nya till liv av Satan, denne gud f\'f6r alla sektbildare. S\'e5 uppstod ocks\'e5 nu sist den sekt, som jag minst av allt hade f\'f6rutsett eller v\'e4ntat, deras som l\'e4ra, att tio Guds bud skola undanskaffas ur f\'f6rsamlingen, eftersom m\'e4nniskorna icke b\'f6ra skr\'e4mmas med lagen utan mildeligen f\'f6rmanas, genom att Kristi n\'e5d f\'f6reh\'e5lles dem.1 [37] S\'e5 g\'e5r profeten Hoseas ord i uppfyllelse: \'bbDock b\'f6r man icke g\'e5 till r\'e4tta med n\'e5gon\'bb (Hos. 4, 4) eller Mikas: \'bbH\'f6ren d\'e5 upp att predika\'bb (Mika 2, 6), som om vi icke visste eller aldrig hade l\'e4rt, att en bedr\'f6vad och f\'f6rkrossad ande b\'f6r uppr\'e4ttas genom Kristus, medan en f\'f6rh\'e4rdad farao, f\'f6r vilken Guds n\'e5d f\'f6rg\'e4ves predikas, b\'f6r f\'f6rskr\'e4ckas genom lagen. Sj\'e4lva tvingas de dock att framst\'e4lla, huru vreden uppenbaras \'f6ver onda och otrogna, liksom lagen vore eller kunde vara n\'e5got annat \'e4n en uppenbarelse av vreden. S\'e5 stor \'e4r f\'f6rblindelsen och s\'e5 stort h\'f6gmodet hos dessa m\'e4nniskor, som \'bbsj\'e4lva f\'e4llt domen \'f6ver sig\'bb (Tit. 3, 11).\par \par Om Ordets tj\'e4nare vilja befinnas trogna och kloka p\'e5 Kristi dag, b\'f6ra de allts\'e5 vara vissa om att den helige Paulus icke talat f\'e5f\'e4ngt eller profeterat i v\'e4dret, d\'e5 han sagt: \'bbTy partier m\'e5ste ju finnas, f\'f6r att det skall bliva uppenbart, vilka bland eder som h\'e5lla provet\'bb (l Kor. 11, 19). En Kristi tj\'e4nare b\'f6r veta, menar jag, att s\'e5 l\'e4nge han l\'e4r rent om Kristus, skall det icke ens bland v\'e5ra egna anh\'e4ngare fattas f\'f6rv\'e4nda m\'e4nniskor, som s\'f6ka f\'f6rvilla f\'f6rsamlingen. Och han b\'f6r st\'e4rka sig med den tr\'f6stegrunden, att det icke kan finnas frid mellan Kristus och Belial, mellan ormens s\'e4d och kvinnans s\'e4d. Ja, han b\'f6r gl\'e4dja sig \'f6ver att han n\'f6dgas m\'f6ta sekter och upprorsandar, som oavbrutet f\'f6lja p\'e5 varandra. Ty v\'e5r \'e4ra ligger i v\'e5rt samvetes vittnesb\'f6rd om att vi befinnas st\'e5 och k\'e4mpa f\'f6r kvinnans s\'e4d mot ormens s\'e4d. Denna m\'e5 v\'e4l stinga oss i h\'e4len och icke upph\'f6ra d\'e4rmed. \'c5 v\'e5r sida skola vi icke upph\'f6ra med att s\'f6ndertrampa hans huvud genom Kristus, hans egentlige f\'f6rtrampare, vilken \'e4r v\'e4lsignad i evighet. Amen.\par } Fk302 Femtio lysande förtjänster hos den egna...{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 FEMTIO LYSANDE F\'d6RTJ\'c4NSTER HOS DEN EGNA R\'c4TTF\'c4RDIGHETEN, SOM KOMMER AV G\'c4RNINGARNA, ENLIGT APOSTELN PAULUS I GALATERBREVET.\par \par KAP. 1.\par \par 1. Egenr\'e4ttf\'e4rdigheten leder bort fr\'e5n n\'e5dekallelskM01 Doktor Martin Luthers Förord{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 DOKTOR MARTIN LUTHERS F\'d6RORD.\par \par [33] Jag vill knappt sj\'e4lv tro,en,\par 2. omfattar ett annat evangelium,\par 3. f\'f6rvillar troende sj\'e4lar,\par 4. f\'f6rv\'e4nder Kristi evangelium,\par 5. \'e4r en f\'f6rbannelse,\par 6. s\'f6ker vinna m\'e4nniskor,\par 7. \'e4r m\'e4nniskor till behag,\par 8. \'e4r icke Kristi tj\'e4nare,\par 9. kommer av m\'e4nniskor, icke genom uppenbarelse.\par 10. Den yppersta lagr\'e4ttf\'e4rdighet \'e4r ett intet.\par 11. Den \'f6del\'e4gger Guds f\'f6rsamling.\par \par KAP. 2.\par \par 12. Den om\'f6jligg\'f6r r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relse genom g\'e4rningar,\par 13. g\'f6r de i Kristus r\'e4ttf\'e4rdiga till syndare,\par 14. g\'f6r Kristus till en syndatj\'e4nare,\par 15. \'e5teruppbygger den nedbrutna synden,\par 16. g\'f6r oss till \'f6vertr\'e4dare,\par 17. f\'f6rkastar Guds n\'e5d,\par 18. anser, att Kristus d\'f6tt f\'f6rg\'e4ves.\par \par [38] KAP. 3.\par \par 19. Den g\'f6r oss till of\'f6rst\'e5ndiga galater,\par 20. f\'f6rh\'e4xar,\par 21. lyssnar icke till sanningen,\par 22. korsf\'e4ster Kristus p\'e5 nytt,\par 23. anser sig ha sina g\'e4rningar att tacka f\'f6r Anden,\par 24. \'f6verger Anden och slutar i k\'f6ttet,\par 25. \'e4r under f\'f6rbannelse,\par 26. g\'f6r till\'e4gg till Guds testamente och f\'f6raktar det,\par 27. kommer synden att \'f6verfl\'f6da,\par 28. inneslutes under synd,\par \par KAP. 4.\par \par 29. Den tr\'e4lar under el\'e4ndiga \'bbmakter\'bb,\par 30. g\'f6r evangelief\'f6rkunnelsen f\'e5f\'e4ng,\par 31. g\'f6r, att all erfarenhet och allt arbete \'e4r f\'e5f\'e4ngt,\par 32. g\'f6r oss till tr\'e4lar och till tj\'e4nstekvinnans s\'f6ner,\par 33. g\'f6r oss arvl\'f6sa tillika med tj\'e4nstekvinnans son,\par 34. \'e5stadkommer, att Kristus \'e4r oss till intet gagn.\par \par KAP. 5.\par \par 35. Den inneb\'e4r, att vi \'e4ro skyldiga att h\'e5lla hela lagen,\par 36. att vi mista Kristus,\par 37. falla ur n\'e5den.\par 38. Den hindrar oss fr\'e5n att l\'f6pa v\'e4l p\'e5 det godas v\'e4g,\par 39. \'e4r en maning, som icke kommer fr\'e5n Gud,\par 40. \'e4r en f\'f6rd\'e4rvets surdeg.\par 41. Den som l\'e4r s\'e5dant skall b\'e4ra sin dom.\par 42. Den kommer oss att bitas inb\'f6rdes och bli upp\'e4tna av varandra,\par 43. r\'e4knas bland k\'f6ttets g\'e4rningar.\par \par KAP. 6.\par \par 44. Den kommer den att anse sig n\'e5got vara, som ingenting \'e4r,\par 45. ber\'f6mmer sig av annat \'e4n av Gud,\par 46. behagar p\'e5 k\'f6ttsligt s\'e4tt de k\'f6ttsliga,\par 47. hatar korsets f\'f6rargelse,\par 48. h\'e5ller icke ens lagen,\par 49. ber\'f6mmer sig av dem som l\'e4ra k\'f6ttets g\'e4rningar,\par 50. duger till intet och g\'e4ller intet.\par \par Slut.\par I augusti m\'e5nad \'e5r 1538.*\par \par * Luthers egen datering av till\'e4gget till f\'f6retalet, skrivet f\'f6r tredje upplagan, vilken utkom de f\'f6rsta dagarna i september 1538.\par } rf\'f6r \'e4r det h\'f6geligen nyttigt, att denna l\'e4ra om tron bevaras genom att tr\'e4get offentligt f\'f6rel\'e4sas och \'e5h\'f6ras. Och \'e4ven om den blir k\'e4nd och grundligt inl\'e4rd, s\'e5 lever likv\'e4l v\'e5r vedersakare dj\'e4vulen, som st\'e4ndigt g\'e5r omkring och st\'e5r efter att uppsluka oss. V\'e5rt k\'f6tt \'e4r ocks\'e5 alltj\'e4mt vid liv. Slutligen tr\'e4nga och trycka oss allehanda frestelser fr\'e5n olika h\'e5ll. D\'e4rf\'f6r kan denna l\'e4ra aldrig tillr\'e4ckligt behandlas och inpr\'e4ntas. Om den ligger nere och g\'e5r under, ligger samtidigt sanningens hela k\'e4nnedom nere och \'e4r underg\'e5ngen n\'e4ra. D\'e5 d\'e4remot den blomstrar, blomstrar allt gott, s\'e5som gudsfruktan, sann gudstj\'e4nst, Guds \'e4ra och s\'e4ker kunskap om alla st\'e5nd och \'f6ver huvud allting. L\'e5t oss allts\'e5, f\'f6r att icke g\'e5 f\'e5f\'e4nga, b\'f6rja d\'e4r vi slutade, enligt Skriftens ord: \'bbN\'e4r n\'e5gon menar sig vara f\'e4rdig, d\'e5 \'e4r han allenast vid begynnelsen\'bb (Syr. 18, 7).\par \par INNEH\'c5LLET I DEN HELIGE PAULI BREV TILL GALATERNA.\par \par F\'f6rst och fr\'e4mst ha vi att tala om inneh\'e5llet, d. v. s. det \'e4mne, som Paulus avhandlar i detta brev. Det \'e4r f\'f6ljande. Paulus vill bef\'e4sta den f\'f6rut n\'e4mnda l\'e4ran om tron, n\'e5den, syndernas f\'f6rl\'e5telse eller den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten f\'f6r att giva oss en fullkomlig insikt om skillnaden mellan den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten och alla andra slag av r\'e4ttf\'e4rdighet. Ty det finnes m\'e5nga slag av r\'e4ttf\'e4rdighet. En \'e4r den borgerliga, som kejsaren, de v\'e4rldsliga furstarna, filosoferna och juristerna ha hand om. En annan \'e4r den ceremoniella, som bibringas oss genom p\'e5vens bud och liknande. Denna kunna husb\'f6nder och l\'e4rare utan fara undervisa i, eftersom de icke tillskriva den f\'f6rm\'e5gan att g\'f6ra till fyllest f\'f6r synder, f\'f6rsona Gud och f\'f6rtj\'e4na n\'e5d. De endast insk\'e4rpa de sedv\'e4njor, som \'e4ro n\'f6dv\'e4ndiga f\'f6r ett sedligt liv i vedertagna former. F\'f6rutom dessa finnes \'e4ven en annan, lagens eller de tio budens r\'e4ttf\'e4rdighet, som Mose l\'e4r. Den l\'e4ra \'e4ven vi, efter l\'e4ran om tron. P\'e5 ett h\'f6gre plan \'e4n alla dessa st\'e5r trons r\'e4ttf\'e4rdighet eller den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten, som till varje pris m\'e5ste skiljas fr\'e5n de n\'e4mnda. [41] Ty dessa \'e4ro raka motsatsen till den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten, b\'e5de d\'e4rf\'f6r att de h\'e4rflyta ur kejsarnas lagar, p\'e5vens stadgar och Guds bud, och d\'e4rf\'f6r att de best\'e5 i v\'e5ra g\'e4rningar och deras anspr\'e5k kunna uppfyllas av oss, antingen med v\'e5ra naturliga krafter, som sofisterna 4 uttrycka saken, eller med Guds hj\'e4lp. \'c4ven dessa slag av g\'e4rningsr\'e4ttf\'e4rdighet \'e4ro n\'e4mligen en Guds g\'e5va, liksom allt vad vi hava. Men r\'e4ttf\'e4rdigheten framf\'f6r andra, trons r\'e4ttf\'e4rdighet, som Gud genom Kristus tillr\'e4knar oss utan g\'e4rningar,a) \'e4r varken borgerlig eller ceremoniell, och icke heller best\'e5r den i ett uppfyllande av Guds lag eller \'f6ver huvud i v\'e5ra g\'e4rningar. Den \'e4r n\'e5got helt annat, en rent passiv r\'e4ttf\'e4rdighet, liksom de f\'f6rut n\'e4mnda \'e4ro aktiva. H\'e4r \'e4r det icke fr\'e5ga om att vi handla eller giva Gud n\'e5got, utan vi st\'e5 rent mottagande och l\'e5ta en annan verka i oss, n\'e4mligen Gud. D\'e4rf\'f6r finner jag det l\'e4mpligt att kalla trons r\'e4ttf\'e4rdighet eller den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten passiv. Detta \'e4r en hemlig och f\'f6rdold r\'e4ttf\'e4rdighet, som v\'e4rlden icke f\'f6rst\'e5r och som de kristna sj\'e4lva icke r\'e4tt kunna fasth\'e5lla.b) I frestelserna fatta de den blott med sv\'e5righet. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste den st\'e4ndigt insk\'e4rpas och \'f6vas genom att tr\'e4get praktiseras. Den som icke kan fatta eller fasth\'e5lla den i anf\'e4ktelser och samvets\'e5ngest kan icke best\'e5. Ty det finnes ingen annan s\'e5 fast och s\'e4ker tr\'f6st f\'f6r samvetena som denna passiva r\'e4ttf\'e4rdighet. Men den m\'e4nskliga svagheten och el\'e4ndet \'e4r s\'e5 stort, att d\'e5 samvetet \'e4r f\'f6rskr\'e4ckt och d\'e5 d\'f6den hotar, f\'e4sta vi v\'e5ra \'f6gon endast p\'e5 v\'e5ra g\'e4rningar, p\'e5 v\'e5r v\'e4rdighet och p\'e5 lagen. [42]N\'e4r lagen visar oss v\'e5r synd, t\'e4nka vi genast p\'e5 v\'e5rt liv intill den stunden, och under djupa sj\'e4lskval suckar d\'e5 syndaren: Huru illa har jag icke levat! Om jag blott finge leva l\'e4ngre, skulle jag b\'e4ttra mitt leverne, o. s. v. Det m\'e4nskliga f\'f6rnuftet kan icke v\'e4nda sig fr\'e5n den aktiva eller egna r\'e4ttf\'e4rdighetens spegel och lyfta blicken till den passiva eller kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten, utan det h\'e4nger helt enkelt fast vid den aktiva. S\'e5 djupt sitter detta onda i oss, och s\'e5 fast binder oss denna olyckliga vana. Och Satan begagnar sig av v\'e5r naturliga svaghet och underbl\'e5ser och driver p\'e5 dessa tankar. D\'e5 m\'e5ste f\'f6ljden bli, att samvetets b\'e4van, f\'f6rvirring och f\'f6rskr\'e4ckelse v\'e4xer. Ty av sig sj\'e4lv kan m\'e4nniskosj\'e4len om\'f6jligt taga till sig tr\'f6st och lita till den blotta n\'e5den, d\'e5 hon k\'e4nner sin synd och f\'f6rskr\'e4ckes av den. Hon kan icke st\'e5ndaktigt bortse fr\'e5n g\'e4rningarna. Ty detta \'f6verstiger m\'e4nniskans krafter, tankar och fattningsf\'f6rm\'e5ga, ja, det \'f6verstiger ocks\'e5 Guds lag. Ehuru lagen \'e4r det h\'f6gsta av allt i v\'e4rlden, \'e4r det likv\'e4l s\'e5 l\'e5ngt ifr\'e5n att den skulle kunna lugna ett f\'f6rskr\'e4ckt samvete, att den tv\'e4rtom \'f6kar dess sv\'e5rmod och driver det till f\'f6rtvivlan. Ty genom lagen blir synden till \'f6verm\'e5tt syndig (Rom. 7, 13). F\'f6rdenskull finnes f\'f6r det anf\'e4ktade samvetet intet annat botemedel mot f\'f6rtvivlan och den eviga d\'f6den \'e4n att omfatta l\'f6ftet om den n\'e5d, som erb judes i Kristus,a) d. v. s. just trons r\'e4ttf\'e4rdighet, den passiva eller kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten, som s\'e4ger med tillf\'f6rsikt: Jag s\'f6ker ingen aktiv r\'e4ttf\'e4rdighet, \'e4ven om! jag borde hava den och i mitt handlande uppfylla dess krav. [43]Ja, \'e4ven om jag hade den och kunde fullg\'f6ra den, kunde jag likv\'e4l icke f\'f6rtr\'f6sta p\'e5 den eller genom den best\'e5 inf\'f6r Guds dom. D\'e4rf\'f6r kastar jag l\'e5ngt ifr\'e5n mig all aktiv, all min egen, all den gudomliga lagens r\'e4ttf\'e4rdighet och h\'e5ller mig uteslutande till den passiva, som \'e4r n\'e5dens, barmh\'e4rtighetens och syndaf\'f6rl\'e5telsens r\'e4ttf\'e4rdighet, kort sagt Kristi och den helige Andes r\'e4ttf\'e4rdighet, som vi icke g\'f6ra utan erfara, som vi icke \'e4ga utan mottaga, d\'e5 Gud Fadern giver oss den genom Jesus Kristus. Ty liksom jorden icke sj\'e4lv kan frambringa regn och icke heller kan f\'f6rv\'e4rva det genom n\'e5got sitt arbete, sin omsorg eller sin f\'f6rm\'e5ga utan endast kan mottaga det s\'e5som en g\'e5va fr\'e5n himlen, s\'e5 gives oss utan n\'e5got v\'e5rt verk eller v\'e5r f\'f6rtj\'e4nst denna himmelska r\'e4ttf\'e4rdighet av Gud. Lika litet som den torra jorden kan g\'f6"ra f\'f6r att sj\'e4lv skaffa sig ett ymnigt och v\'e4lg\'f6rande regn, lika litet kunna allts\'e5 vi m\'e4nniskor \'e5stadkomma med v\'e5ra krafter och g\'e4rningar f\'f6r att skaffa oss denna gudomliga, himmelska och eviga r\'e4ttf\'e4rdighet, om vi icke erh\'e5lla den genom Guds of\'f6rtj\'e4nta tillr\'e4knande,b) s\'e5som hans outs\'e4gliga g\'e5va. F\'f6ljaktligen best\'e5r de kristnas h\'f6gsta konst och vishet i att icke veta av lagen, g\'e4rningarna och hela den aktiva r\'e4ttf\'e4rdigheten, liksom det utanf\'f6r Guds rike \'e4r den h\'f6gsta vishet att k\'e4nna och betrakta lagen, g\'e4rningarna och den aktiva r\'e4ttf\'e4rdigheten.\par \par Men f\'f6r v\'e4rlden ter det sig besynnerligt och oerh\'f6rt att man l\'e4r de kristna att gl\'f6mma lagen och inf\'f6r Gud leva som om det icke alls funnes n\'e5gon lag. [44] Ty om man icke gl\'f6mmer lagen och uteslutande riktar sina tankar p\'e5 n\'e5den, som om ingen lag funnes utan allt vore idel n\'e5d, kan man icke bliva fr\'e4lst. \'bbTy vad som k#ommer genom lagen \'e4r k\'e4nnedom om synden\'bb (Rom. 3, 20). I v\'e4rlden d\'e4remot b\'f6ra lagen och g\'e4rningarna s\'e5 drivas, som om det alls icke funnes n\'e5got l\'f6fte eller n\'e5gon n\'e5d, detta med h\'e4nsyn till de h\'e5rdnackade, \'f6vermodiga och tygell\'f6sa, som icke b\'f6ra f\'e5 en aning om n\'e5got annat \'e4n lagen, f\'f6r att de m\'e5 skr\'e4mmas och f\'f6r\'f6dmjukas. Ty lagen \'e4r given till att skr\'e4mma och d\'f6da de f\'f6rh\'e4rdade och till att s\'e4tta den gamla m\'e4nniskan i arbete. B\'e5dadera, lagen och evangeliet, b\'f6ra delas r\'e4tt, enligt apostelns ord, 2 Tim. 2, 15. 5\par \par H\'e4r fordras allts\'e5 en klok och trogen husfader, som h\'e5ller lagen inom dess gr\'e4nser. Ty om man l\'e4r, att vi genom lagen bliva r\'e4ttf\'e4rdiga inf\'f6r Gud, \'f6verskrider man lagens gr\'e4nser och sammanblandar de b\'e5da slagen av r\'e4ttf\'e4rdighet, den aktiva och den passiva. I s\'e5 fall \'e4r man svag i logiken, i det att man g\'f6r sig skyldig till en oriktig di$stinktion. N\'e4r man icke l\'e4ngre har att g\'f6ra med den gamla m\'e4nniskan, \'e4r man ocks\'e5 utanf\'f6r lagens omr\'e5de. Ty k\'f6ttet eller den gamla m\'e4nniskan h\'f6ra samman med lag och g\'e4rningar, liksom anden eller den nya m\'e4nniskan h\'f6r samman med l\'f6ftet och n\'e5den. [45] D\'e5 man d\'e4rf\'f6r ser en r\'e4tt f\'f6rkrossad m\'e4nniska, som tryckes av lagen, f\'f6rskr\'e4ckes \'f6ver sin synd och t\'f6rstar efter tr\'f6st, d\'e5 \'e4r tiden inne att skaffa bort ur hennes \'e5syn lagen och den aktiva r\'e4ttf\'e4rdigheten och genom evangeliet framl\'e4gga den passiva, vilken med bortseende fr\'e5n Mose och lagen framh\'e4ver l\'f6ftet om Kristus, vilken kommit f\'f6r att bispringa f\'f6rkrossade syndare. D\'e5 reser sig m\'e4nniskan och fattar hopp och \'e4r icke l\'e4ngre under lagen utan under n\'e5den, som aposteln s\'e4ger: \'bbI \'e4ren icke l\'e4ngre under lagen utan under n\'e5den\'bb (Rom. 6, 14). I vilket avseende icke under lagen? Med avseende p\'e5 den nya m\'e4nniskan, %med vilken lagen icke har n\'e5got att skaffa.a) Ty lagen har sina best\'e4mda gr\'e4nser. Den r\'e4cker fram till Kristus men icke l\'e4ngre, som Paulus s\'e4ger: \'bbLagen g\'e4ller intill Kristus\'bb (Gal. 3, 24). D\'e5 han kommer, upph\'f6r Mose tillika med lagen, omsk\'e4relsen, offren och sabbaten, liksom \'e4ven alla profeterna upph\'f6ra. Detta \'e4r v\'e5r teologi, enligt vilken vi noggrant skilja p\'e5 dessa b\'e5da slag av r\'e4ttf\'e4rdighet, den aktiva och den passiva, f\'f6r att man icke m\'e5 sammanblanda sedlighet och tro, g\'e4rningar och n\'e5d, borgerlig r\'e4ttskaffenshet och f\'f6rh\'e5llandet till Gud. B\'e5dadera \'e4r av n\'f6den, men vardera skall h\'e5llas inom sina gr\'e4nser. Den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten h\'f6r samman med den nya m\'e4nniskan och lagens r\'e4ttf\'e4rdighet med den gamla, som \'e4r f\'f6dd av k\'f6tt och blod. P\'e5 den senare skall lagens b\'f6rda kl\'f6vjas som p\'e5 en last\'e5sna, s\'e5 att hon tryckes ned av den. Hon f\'e5r icke \'e5tnjuta andens eller& n\'e5dens frihet, om hon icke genom tron p\'e5 Kristus ikl\'e4der sig den nya m\'e4nniskan, vilket aldrig sker fullst\'e4ndigt i detta livet. Men i den m\'e5n hon det g\'f6r, m\'e5 hon f\'e5 den g\'e5van att komma under den outs\'e4gliga n\'e5dens regemente. [46] Detta s\'e4ger jag f\'f6r att ingen m\'e5 anse oss f\'f6rkasta och f\'f6rbjuda goda g\'e4rningar. Den anklagelsen resa ju papisterna mot oss, ehuru med or\'e4tt. De begripa varken vad de sj\'e4lva s\'e4ga eller vad vi l\'e4ra. Ty de k\'e4nna blott ett enda slags r\'e4ttf\'e4rdighet, n\'e4mligen lagens, och likv\'e4l vilja de d\'f6ma om en l\'e4ra, som ligger p\'e5 ett helt annat och h\'f6gre plan \'e4n lagen, en l\'e4ra, som en k\'f6ttslig m\'e4nniska om\'f6jligt kan bilda sig n\'e5got omd\'f6me om. D\'e5 de icke kunna se h\'f6gre \'e4n till lagen, m\'e5ste de med n\'f6dv\'e4ndighet taga anst\'f6t. Vad som \'e4r h\'f6gre \'e4n lagen blir f\'f6r dem ytterligt anst\'f6tligt. Vi \'e5ter uppr\'e4tta liksom tv\'e5 v\'e4rldar, en himmelsk och en jordi'sk. P\'e5 dem f\'f6rdela vi dessa b\'e5da skilda och s\'e5 helt olika slag av r\'e4ttf\'e4rdighet. Lagens r\'e4ttf\'e4rdighet \'e4r jordisk, den handlar om jordiska ting och best\'e5r i att vi g\'f6ra goda g\'e4rningar. Men jorden b\'e4r icke frukt utan att f\'f6rst ha blivit fuktad och befruktad fr\'e5n himmelen. Jorden kan n\'e4mligen icke d\'f6ma, f\'f6rnya och regera himlen, utan det \'e4r tv\'e4rtom himlen som d\'f6mer, f\'f6rnyar, regerar och befruktar jorden, s\'e5 att den g\'f6r vad Herren befallt. P\'e5 samma s\'e4tt utr\'e4tta vi intet genom lagr\'e4ttf\'e4rdigheten, ehuru vi utf\'f6ra m\'e5nga g\'e4rningar, och d\'e5 vi uppfylla lagen, uppfylla vi den likv\'e4l icke, om vi icke f\'f6rut utan v\'e5rt \'e5tg\'f6rande och v\'e5r f\'f6rtj\'e4nst blivit r\'e4ttf\'e4rdiggjorda genom den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten, som intet har att g\'f6ra med lagens r\'e4ttf\'e4rdighet, den jordiska, aktiva r\'e4ttf\'e4rdigheten. Den himmelska och passiva r\'e4ttf\'e4rdigheten \'e4r den som vi icke \'e4ga utan mo(ttaga fr\'e5n himmelen, som vi icke \'e5stadkomma utan i tro omfatta. Genom den stiga vi upp \'f6ver alla lagar och g\'e4rningar. [47] \'bbLiksom vi allts\'e5 hava burit\'bb, s\'e4ger Paulus, l Kor. 15, 49, \'bbden jordiske Adams gestalt, s\'e5 m\'e5 vi ocks\'e5 b\'e4ra den himmelskes gestalt.\'bb Han \'e4r en ny m\'e4nniska i en ny v\'e4rld, d\'e4r det icke finnes n\'e5gon lag, ingen synd. intet samvete, ingen d\'f6d utan den friaste gl\'e4dje, r\'e4ttf\'e4rdighet, n\'e5d, frid, liv, salighet och \'e4ra.\par \par \'c4r det d\'e5 s\'e5, att vi ingenting g\'f6ra eller verka f\'f6r att ern\'e5 denna r\'e4ttf\'e4rdighet? Jag svarar: Ja, ty denna r\'e4ttf\'e4rdighet best\'e5r i att ingenting g\'f6ra, ingenting h\'f6ra, ingenting veta om lagen eller om g\'e4rningarna utan veta och tro endast detta, att Kristus g\'e5tt till Fadern, att han tagits ut ur v\'e5r \'e5syn och sitter p\'e5 Faderns h\'f6gra sida i himmelen, icke s\'e5som domare utan s\'e5som av Gud gjord till v\'e5r vishet, r\'e4ttf\'e4rdighet, helg)else och f\'f6rlossning (l Kor, 1, 30), med ett ord, att han \'e4r v\'e5r \'f6verstepr\'e4st, som manar gott f\'f6r oss och regerar \'f6ver oss och i oss genom n\'e5den.a) D\'e4r sk\'f6njes ingen synd och f\'f6rm\'e4rkes ingen f\'f6rskr\'e4ckelse, inga samvetskval. D\'e4r denna kristna r\'e4ttf\'e4rdighet h\'e4rskar, kan det icke bli fr\'e5ga om n\'e5gon synd. \'bbTy d\'e4r ingen lag finnes, d\'e4r finnes icke heller n\'e5gon \'f6vertr\'e4delse\'bb (Rom. 4, 15). D\'e5 allts\'e5 h\'e4r icke finnes plats f\'f6r n\'e5gon synd, finnes f\'f6rvisso icke heller n\'e5got samvete, n\'e5gon f\'f6rskr\'e4ckelse eller bedr\'f6velse. D\'e4rf\'f6r kan Johannes s\'e4ga: \'bbVar och en som \'e4r f\'f6dd av Gud, han g\'f6r icke synd\'bb (l Joh. 3, 9). Men om samvets\'e5ngest finnes, \'e4r det ett tecken p\'e5 att man f\'f6rlorat n\'e5dens r\'e4ttf\'e4rdighet ur sikte, att Kristus \'e4r f\'f6rm\'f6rkad, s\'e5 att han icke synes. Men d\'e4r Kristus verkligen \'e4r synlig, d\'e4r m\'e5ste r\'e5da en hel och fullkomlig gl\'e4*dje i Herren, och hj\'e4rtat m\'e5ste ha frid. [48] Ty d\'e5 s\'e4ger hj\'e4rtat f\'f6rvisso: \'c4ven om jag efter lagiskt betraktelses\'e4tt och m\'e4tt med lagr\'e4ttf\'e4rdighetens m\'e5tt \'e4r en syndare, vill jag dock varken f\'f6rtvivla eller d\'f6, ty Kristus lever, och han \'e4r min eviga och himmelska r\'e4ttf\'e4rdighet, mitt eviga och himmelska liv. I denna r\'e4ttf\'e4rdighet och i detta liv har jag ingen synd, intet samvete, och jag hotas icke av n\'e5gon d\'f6d. S\'e5som Adams barn \'e4r jag visserligen en syndare, fr\'e5n det nuvarande livets synpunkt och efter dess r\'e4ttf\'e4rdighet. Lagen anklagar mig, d\'f6den h\'e4rskar \'f6ver mig och skall uppsluka mig. Men ut\'f6ver detta liv har jag en annan r\'e4ttf\'e4rdighet, ett annat liv, som \'e4r Kristus, Guds Son, som icke vet av synd eller d\'f6d utan \'e4r r\'e4ttf\'e4rdighet och evigt liv. Och f\'f6r hans skull skall \'e4ven denna min kropp efter d\'f6den uppv\'e4ckas och befrias fr\'e5n lagens och syndens tr\'e4ldom f\'f6r att heligg\+'f6ras tillika med anden.\par \par S\'e5 g\'e4ller b\'e5dadera i detta livet. K\'f6ttet anklagas, kommenderas, bedr\'f6vas och f\'f6rkrossas genom lagens aktiva r\'e4ttf\'e4rdighet, men anden regerar, \'e4r glad och salig genom den passiva r\'e4ttf\'e4rdigheten. Ty anden vet, att hans Herre sitter p\'e5 Faderns h\'f6gra sida i himmelen och har avskaffat lagen, synden och d\'f6den och trampat alla ondskans makter under f\'f6tterna, tagit dem till f\'e5nga och triumferat \'f6ver dem i sig sj\'e4lv (Kol. 2, 15). D\'e4rf\'f6r \'e5syftar Paulus i detta brev att omsorgsfullt undervisa oss om denna utomordentliga kristna r\'e4ttf\'e4rdighet och att styrka och bevara oss i en fullkomlig kunskap om den. Ty g\'e5r denna artikel om r\'e4ttf\'e4rdigg\'f6relsen f\'f6rlorad, \'e4r det samtidigt ute med hela den kristna l\'e4ran. Och alla de m\'e4nniskor h\'e4r i v\'e4rlden, som icke uppr\'e4tth\'e5lla den, \'e4ro judar, turkar, papister eller sekterister, ty mellan lagens aktiva och Kristi passiva r\'e4ttf\'e4rdighet, finnes ingen tredje. D\'e4rf\'f6r m\'e5ste den som f\'f6rvillar sig bort fr\'e5n den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten \'e5terfalla p\'e5 den aktiva, d. v. s. han f\'f6rlorar Kristus och hemfaller \'e5t f\'f6rtr\'f6stan p\'e5 egna g\'e4rningar. [49] Detta kunna vi den dag som \'e4r iakttaga hos sv\'e4rmare och sekterister, som icke ha och icke kunna ha n\'e5gon r\'e4tt l\'e4ra om n\'e5dens r\'e4ttf\'e4rdighet. Det vill s\'e4ga, sj\'e4lva orden ha de ju uppsnappat ur v\'e5ra tal och skrifter, men d\'e4rf\'f6r \'e4r ocks\'e5 vad de tala och skriva blotta ord. Sj\'e4lva saken \'e5ter kunna de icke f\'f6ra vidare, driva och insk\'e4rpa, eftersom de icke f\'f6rst\'e5 den och icke kunna f\'f6rst\'e5 den utan endast sitta fast i lagens r\'e4ttf\'e4rdighet. De \'e4ro och f\'f6rbliva g\'e4rningskr\'e4vare, som icke kunna h\'f6ja sig \'f6ver den aktiva r\'e4ttf\'e4rdigheten. F\'f6ljaktligen f\'f6rbli de likadana som de voro under p\'e5ven, blott med den skillnaden, att de komma med nya ord och nya g\'e4rningar. Men i -grund och botten \'e4r det samma sak. Turkarna g\'f6ra andra g\'e4rningar \'e4n de p\'e5viske och dessa andra \'e4n judarna o. s. v. Men fast\'e4n det ena partiet g\'f6r mera lysande, st\'f6rre och sv\'e5rare g\'e4rningar \'e4n det andra, kommer alltsammans v\'e4sentligen p\'e5 ett ut, d. v. s. det \'e4r blott den utv\'e4rtes beskaffenheten som \'e4r olika. Till utseende och namn kunna g\'e4rningarna v\'e4xla, men g\'e4rningar \'e4ro de lika fullt. Och de som g\'f6ra s\'e5dana \'e4ro icke kristna utan \'e4ro och f\'f6rbliva verkhelgon, de m\'e5 kallas judar, muhammedaner, papister eller sekterister. Detta \'e4r orsaken, varf\'f6r vi s\'e5 oavbrutet upprepa, driva och inpr\'e4nta detta l\'e4rostycke om tron eller den kristna r\'e4ttf\'e4rdigheten, f\'f6r att den m\'e5 tr\'e4get \'f6vas och noga skiljas fr\'e5n lagens aktiva r\'e4ttf\'e4rdighet. Ur denna enda l\'e4ra uppst\'e5r n\'e4mligen kyrkan, och genom den \'e4ger hon best\'e5nd. P\'e5 annat s\'e4tt kunna vi icke bevara en sann kristendomskunskap utan .skulle genast bli r\'e4ttsl\'e4rda, iakttagare av m\'e4nskliga stadgar, lagl\'e4rare och papister, d. v. s. Kristus skulle f\'f6rdunklas, och ingen skulle kunna f\'e5 en r\'e4tt undervisning och tr\'f6st i f\'f6rsamlingen. D\'e4rest vi d\'e4rf\'f6r vilja vara f\'f6rkunnare och l\'e4rare f\'f6r andra, m\'e5ste vi \'e4gna den st\'f6rsta uppm\'e4rksamhet \'e5t dessa ting och noga uppr\'e4tth\'e5lla skillnaden mellan lagens och Kristi r\'e4ttf\'e4rdighet. Denna skillnad \'e4r visserligen l\'e4tt att angiva, men d\'e5 det g\'e4ller den praktiska till\'e4mpningen \'e4r den sv\'e5rare \'e4n n\'e5got annat, hur mycket den \'e4n insk\'e4rpen och \'f6vas. Ty i d\'f6dsstunden eller i andra samvetets tr\'e5ngm\'e5l komma dessa b\'e5da slag av r\'e4ttf\'e4rdighet varandra n\'e4rmare \'e4n man \'f6nskar och vill. D\'e4rf\'f6r f\'f6rmanar jag eder, s\'e4rskilt dem ibland eder som \'e4mna bliva sj\'e4las\'f6rjare, [50] att ni alla och envar bereda er genom studier, l\'e4sning, betraktelse och b\'f6n, f\'f6r att ni i fres/telsens stund m\'e5 kunna undervisa och tr\'f6sta b\'e5de edra egna och andras samveten och f\'f6ra dem fr\'e5n lagen till n\'e5den, fr\'e5n den aktiva r\'e4ttf\'e4rdigheten till den passiva, med ett ord, fr\'e5n Mose till Kristus. Ty d\'e5 samvetet \'e4r i tr\'e5ngm\'e5l och kamp, brukar dj\'e4vulen skr\'e4mma oss med lagen och frammana i medvetandet beg\'e5ngna synder, v\'e5rt f\'f6rspillda liv, Guds vrede och dom, helvetet och den eviga d\'f6den, f\'f6r att p\'e5 det s\'e4ttet driva oss till f\'f6rtvivlan, g\'f6ra oss sig underd\'e5niga och draga oss bort fr\'e5n Kristus. Till sist brukar han peka p\'e5 st\'e4llen i evangeliet, d\'e4r Kristus sj\'e4lv fordrar g\'e4rningar av oss och i klara ord hotar dem med d\'f6den, som icke g\'f6ra s\'e5dana. Om vi i s\'e5dan bel\'e4genhet icke ha l\'e4rt oss att skilja mellan de b\'e5da slagen av r\'e4ttf\'e4rdighet, om vi icke med tron omfatta Kristus, d\'e4r han sitter p\'e5 Guds h\'f6gra sida s\'e5som v\'e5rt liv och v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet och manar gott hos0 Fadern f\'f6r oss arma syndare &emdash; d\'e5 \'e4ro vi under lagen, icke under n\'e5den, och Kristus \'e4r icke l\'e4ngre v\'e5r Fr\'e4lsare utan en lagstiftare. D\'e5 finnes icke l\'e4ngre n\'e5gon salighet, utan f\'f6rtvivlan och evig d\'f6d f\'f6lja med s\'e4kerhet. M\'e5 vi allts\'e5 med all flit l\'e4ra oss konsten att skilja mellan de b\'e5da slagen av r\'e4ttf\'e4rdighet, f\'f6r att vi m\'e5 veta, hur l\'e5ngt vi \'e4ro skyldiga att lyda lagen. Vi hava ju ovan sagt, att lagen hos den kristne icke f\'e5r \'f6verskrida sina gr\'e4nser utan endast skall h\'e4rska \'f6ver k\'f6ttet, som \'e4r och f\'f6rbliver densamma underlagt. Om s\'e5 sker, stannar lagen inom sina gr\'e4nser. Men om den vill stiga upp i samvetet och h\'e4rska d\'e4r, m\'e5 du se till att du \'e4r en god logiker och g\'f6r en riktig uppdelning, s\'e5 att du icke tilldelar lagen mer \'e4n som tillkommer den. D\'e5 skall du s\'e4ga: Lag, du vill stiga upp i samvetets rike och h\'e4rska d\'e4r genom att anklaga samvetet f\'f6r synd. D1u vill taga bort den hj\'e4rtats gl\'e4dje, som jag har i tron p\'e5 Kristus, och driva mig till f\'f6rtvivlan och underg\'e5ng. D\'e4rmed \'f6verskrider du din befogenhet. [51]Stanna du vackert inom dina gr\'e4nser och ut\'f6va ditt herrav\'e4lde \'f6ver k\'f6ttet. Men kom icke vid mitt samvete. Ty jag \'e4r d\'f6pt och genom evangelium kallad till delaktighet i r\'e4ttf\'e4rdighet och evigt liv, till Kristi rike, d\'e4r mitt samvete har ro och d\'e4r ingen lag finnes utan idel syndaf\'f6rl\'e5telse, frid, ro, gl\'e4dje, salighet och evigt liv. L\'e4mna mig i okvald besittning av detta! I mitt samvete skall icke lagen r\'e5da, den h\'e5rde tyrannen och grymme p\'e5drivaren, utan Kristus, Guds Son, soms \'e4r fridens och r\'e4ttf\'e4rdighetens konung, min outs\'e4gligt milde Fr\'e4lsare och Medlare, Han skall veta att bevara samvetet glatt och fredat genom evangeliets sunda och rena l\'e4ra och genom kunskapen om den passiva r\'e4ttf\'e4rdigheten. N\'e4r jag inv\'e4rtes hyser denna r\'e4ttf\'e4rdighet, st2iger jag ned fr\'e5n himlen likt ett regn, som g\'f6r jorden fruktbar, det \'e4r, jag tr\'e4der ut i ett annat rike och g\'f6r de goda g\'e4rningar, som komma f\'f6r handen. Om jag \'e4r en Ordets tj\'e4nare, predikar jag, tr\'f6star de klenmodiga och f\'f6rvaltar sakramenten. Om jag \'e4r en husfader, styr jag mitt hus och mitt husfolk och uppfostrar mina barn till gudaktighet och \'e4rbarhet. \'c4r jag en \'f6verhetsperson, utf\'f6r jag det \'e4mbete, som blivit mig av Gud anf\'f6rtrott. Som tj\'e4nare sk\'f6ter jag med trohet min herres angel\'e4genheter. Korteligen, s\'e5 snart n\'e5gon med visshet vet, att Kristus \'e4r hans r\'e4ttf\'e4rdighet, icke endast arbetar han med uppriktig gl\'e4dje i sin kallelse, utan han underkastar sig ocks\'e5 av k\'e4rlek \'f6verheten, \'e4ven d\'e5 dess lagar \'e4ro obilliga. Han tager p\'e5 sig all detta livets vederm\'f6da och farlighet, n\'e4r l\'e4get s\'e5 kr\'e4ver. Ty han vet, att Gud vill det och att s\'e5dan lydnad behagar honom. Detta allts\'e5 sagt om \'e4mnet f\'f6r brevet, vilket Paulus upptager till behandling med anledning av de falska l\'e4rare, som f\'f6r galaterna f\'f6rdunklat trons r\'e4ttf\'e4rdighet. Mot dem s\'e4tter han sitt \'e4mbetes myndighet.\par \par ---\par \par 1 a) Formuleringen \'absom Gud genom Kristus tillr\'e4knar oss utan g\'e4rningars saknas i Hs.\par \par 2 b) Hs: \'bbDenna skillnad [mellan aktiv och passiv r\'e4ttf\'e4rdighet] m\'e5ste noga iakttagas. Jag f\'f6rst\'e5r den \'e4nnu icke.\'bb \par \par 3 a) Formuleringen \'bbomfatta l\'f6ftet om den n\'e5d, som erb judes i Kristus\'bb saknas i Hs. \par \par 4 b) \'bb Tillr\'e4knande\'bb saknas i Hs. \par \par 5 a) Hs: \'bb 'I \'e5ren icke under lagen utan under n\'e5den', n\'e4mligen enligt den nya m\'e4nniskan, som tv\'e4rtom syndar mot lagen och allt.\'bb\par \par 6 a) Hs endast: \'bb... att icke veta n\'e5got om lagen, utan att Kristus \'e4r v\'e5r r\'e4ttf\'e4rdighet, att han regerar i mig genom sin n\'e5d, och icke jag genom mina g\'e4rningar o. s. v.\par }  OY03 Om innehållet i galaterbrevet{\rtf1\ansi\deff0\deftab708{\fonttbl{\f0\fnil\fcharset0 Georgia;}} {\colortbl ;\red0\green0\blue0;} {\*\generator Riched20 5.40.11.2210;}\viewkind4\uc1\pard\cf1\lang3082\f0\fs23 Vi hava f\'f6retagit oss att i Herrens namn \'e4nnu en g\'e5ng3 utl\'e4gga Pauli brev till galaterna, icke d\'e4rf\'f6r att vi skulle ha f\'f6r avsikt att meddela n\'e5got nytt eller hittills ok\'e4nt. Gud vare tack, Paulus \'e4r numera f\'f6r eder hel och h\'e5llen b\'e5de k\'e4nd och v\'e4lk\'e4nd. Orsaken \'e4r i st\'e4llet, s\'e5som jag ofta insk\'e4rper, den stora och p\'e5tagliga faran, att dj\'e4vulen skall undanskaffa den rena l\'e4ran om tron och \'e5ter inf\'f6ra l\'e4ror om g\'e4rningar och m\'e4nskliga stadgar. D\'e4